Ett av de svåraste besluten man som förälder få ta är att bestämma sitt barns namn. Tänk, han ska heta det vi döpt honom till i resten av sitt liv, eller iallafall tills han är gammal nog att ändra det själv. Under hela livet har jag haft olika namn som jag var tvärsäker på att mitt framtida barn skulle heta, men sen när vi väl stod där gravida blev beslutet helt sjukt svårt. Får ge ett extra tack till mina vänner som fått stå ut med mina tusen och tusen bebisnamn - tack för ni stod ut med mig <3

Namnet Henry kom med på listan rätt tidigt ändå, men det var mer mitt smeknamn på honom, inte trodde jag att det var det namnet han skulle få. I början av graviditeten var jag huur säker som helst på Malcolm, men sen kändes han bara inte som en Malcolm. Sedan hade jag också Vide, Fabian, August och Theodore som återkommande på topplistan. Men de får bli till en lillebror istället :)

Många säger att det är svårt att komma överens med sina partners, men sanningen var att Dzenan la det på mig. Jag tror lite att han gav upp haha, jag nekade varenda förslag han kom på. Men det gjorde det hela såå mycket svårare!! Ville ha hans åsikt, men han var neutral i allt "om du tycker det passar, så tycker jag det också". Eeh, där står jag med detta jätteansvar.

Men sen kände jag att Henry var helt perfekt - kort, internationellt, fint men viktigast av allt - passar både på en bebis och äldre man! Det faktum att Dzenan sedan kände att det var hans första val gjorde det så mycket lättare. Vi sa att vi inte skulle bestämma förens vi "testkört" namnet på bebisen någon vecka, men redan när han kom ut så var det en Henry. Så enkelt blev det tidigare så svåra val, på en sekund var det bestämt. Och nu två månader sedan han kom bär han upp namnet så fint. Vår lilla skatt.'

Hade ni som har barn svårt att bestämma er när det kom till namn? Tog det lång tid innan ni bestämde er eller visste ni redan innan graviditeten kanske? Känner ni fortfarande att ni valt rätt? ;)

Somsagt känns det som vi fortfarande valt rätt, men vi har faktiskt en månad kvar på oss att ändra om vi skulle ångra oss. Känner dem som bytt efter ett halvår, men det hopps jag att vi slipper. Fast man vet aldrig med mig hehe.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Godkväll!

Gud, vilken dag. Henry är inne i utvecklingsfas 2, som är när hjärnan håller på att utvecklas och alla intryck blir lite för mycket för honom. "Inatt" somnade han kl 5 på morgonen. Heela natten var det bara gnäll, och allt vi gjorde för att försöka lugna honom var meningslöst. Han somnade någon timme, och helt utmattad som jag var fick jag lite sömn också. Sen har det varit full fart, jag har hunnit skriva klart min inlämning och Henry har tränat i babygymmet. Nu väntar vi på att papsen ska komma hem så vi kan titta film!

Henry äälskar att ligga och titta upp på denna tavlan från Desino.


Håller tummarna för att vi alla tre får lite mer sömn inatt. Stackars lilla gubben. Det är inte lätt att vara liten.

Hoppas ni haft en bra dag!

Likes

Comments

Godmorgon!
Ååh!! Kan knappt titta tillbaka på bilderna sedan graviditeten utan en liten tår i ögat. Det vart ju hur skönt som helst att skylla på graviditeten för att slippa gå snabbt/ta ur disken, haha. Folks glada (eh, för det mesta) blickar av förståelse när jag försökte se smidig ut när jag genade mellan kläderna i butiken. Nu är jag klumpig utan att kunna skylla på något.

Hade tänkt berätta om förlossningen i ett annat inlägg. På bilden är jag halvt söndersliten i min sista graviddag (dvs v41+1). På natten fick jag första värken & 11 timmar sedan var han född. Skriv gärna om ämne ni vill att jag ska ta upp!

Världens godaste frukost. Lite champagne, smoothie, varm choklad och go-macka. Ser fram emot nästa gång ;-)

Likes

Comments

Hade tänkt gå låångpromenad med Henry i vagnen, men så började regna. Så det blev en myssöndag istället och nu ska vi laga veckans matlådor (för det är lyx att ha maten färdig ;).

Hoppas ni får en lika mysig söndag!

Likes

Comments

... Till lilla bloggen och lilla mig!! Det är lite oklart hur mååånga bloggar en person får skapa i sitt liv, men jag tror jag börjar närma mig max gränsen alltså hehe. Detta är nog blogg 3000, så detta får bli den sista bloggen från moííí känner jag ;-)

Som bloggnamnet avslöjar heter jag Emilie Runemark, är 19 år (men känner mig som ca 35+), född och uppväxt i ljuva Halmstad men som nu bor i Östergötlands metropol Linköping sedan i fjolas. H'är bosatte jag mig med min lilla pojkvän för mina studier vid Linköpings universitet. Tanken var att -21 vara klar med mina studier till ämneslärare, men livet gav oss andra planer och 22 juli gav det oss vår lilla Henry. Min solstråle i livet.

Så nu är jag mammaledig, eller iallafall vill jag låtsas tro det. Studerar nämligen en heltidskurs på distans från Halmstad högskola (för att krångla till det liksom). Så när jag inte ammar, byter blöja eller slänger in tvätten i tvättmaskinen pluggar jag. (Det är också en lögn f.ö - jag sover helst då.)

Jaaajaa, kul att du hittat hit och att du inte tappar bort dig i framtiden!

Likes

Comments