Igår kväll fick jag ett mail från min fantastiska svägerska i England. I mailet fanns lika fantastiska bilder från graviditeten som hon hon tog i full blåst på midsommar för min skull. Och det är så konstigt hur man kan sakna en mage, stor som en ballong, så mycket. Men jag trivdes faktiskt otroligt bra som gravid, trots dom mindre krämpor det medförde.
Som det här med händerna. Med den stora magen hade man alltid ett lämpligt viloläge för händerna när man satt ner. Man kunde klappa och hålla om magen när man stod upp och hade ett stapplande samtal med någon avlägsen bekant, och sista tiden hade man alltid med sig ett bord till kvälls-snacksen. Kanon ju!
Nu känns mina armar som dom på en orangutang, långa och bara hänger ner längst med kroppen. Vet inte riktigt vart jag ska göra av dom. Det känns definitivt inte heller som samma grej att klappa och hålla om magen, som numera är mer likt en sådan där ballong fylld med potatismjöl som man fick göra på förskolan, än en vanlig, stolt ballong.
Så det var med värme jag bläddrade igenom bilderna Malin hade tagit på oss. Ja, både på mig och magen och på mig och Jonas. Hon förevigade en tid som var något av det häftigaste jag varit med om. Tusen tack!


Visar er ett litet urplock utav bilderna.
Foto: Malin Carlén FB @malinkarlenphotography

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

1. HYGIEN OCH GARDEROB
Före: Jag är multitaskingens drottning. Jag tänker gå runt i en snygg skjorta och svarta jeans med en lagom slarvig frisyr och med en varm latté i min mugghållare. För dom där bilderna i min Pinterest-mapp *Mammaliv* är väl inte så svåra att efterlikna?! Efter förlossningen ska jag åka till frisören och få känna mig fräsch igen. Undra om man får bleka tänderna när man ammar?
Nu: WOW! Amningslinne från H&M är det bästa som finns! Bäst jag köper på mig två till. Eller... fyra kanske? Annars måste jag hinna tvätta imorgon.. Hm. Eller vid närmare eftertanke, varför går jag inte bara runt i mina sovshorts och en amningsbh istället?! Hm, kudden känns flötig. Undra om jag kan planera in en dusch i dagarna? *Torkar av håret med en våtservett*

2. SÖMN
Före: Lite sömnlösa nätter får man ju räkna med när man väljer att skaffa barn. Åh vad mysigt det ska bli att sitta i hans mysiga lilla rum, i amningsfåtöljen och lägga honom i sin spjälsäng. Jag tänker ALDRIG att samsova med bebis, vissa principer tänker jag bara inte rubba på. Sömnen får jag väl ta igen på dagen sedan bara. Och vadå, amma går väl snabbt och smidigt?!
Nu: Jag klarar inte det här! *Störtbölar* Jag är så trött! Sjätte amningen nu. Jaha - där gick solen upp också. Varför är det så varmt överallt nu för tiden?! Jag svettas ihjäl. Bajs i blöjan igen? Jag bytte ju precis?!
Orkar inte lägga honom i vaggan, babynestet får vara i sängen så jag kan nå honom. Nära till hands så som våtservetterna, vattenflaskan, kräkhanddukarna och proteinbaren.
*Flyger in en fin fjäril genom det öppna fönstret och jag störtbölar igen eftersom jag är ett hormon-vrak*

3. BEBIS
Före: Åh, vad jag längtar efter att få använda alla fina bebiskläder! Undra om vi har tillräckligt med pyjamasar?
Måste köpa ett babygym och babysitter också. Så att jag kan få gjort lite medan han sover på dagarna. Ja, han kanske gråter en liten stund - men jag tror inte att man ska ta upp barn så fort dom gråter...

Nu: Blöja. Outfit of the day: Pampers- och libero. Klassiskt. Funkar alltid. Behövs det en accessoar så blir det filt med lite kräkfläckar på.
Tjoho! Lyckades lägga Elis i babynestet utan att han vaknade. Ska jag sova i tio minuter eller ska jag hinna röja iordning lite? *Tvärdäckar*.
Åh, varför gråter han? Han ammade ju klart, han kan väl inte vara hungrig igen? Har han ont i magen? *Går igenom allt jag ätit dagen före i huvudet*. Tänk om det är kolik? Såja, såja - gråt inte, mamma är här. Min lilla älskling, jag förstår inte! *Hormorbölar för femtioelfte gången* .

4. TID
Före: Vad vi ska åka runt och träffa vänner och åka på utflykter! Bebisar sover väl nästan alltid gott i bil? Kanske kan ta tåget till Jönköping för att träffa Michaela? Undra hur tidigt vi kan åka till USA och hälsa på? *Googlar: resa med bebis*
Nu: Okej, mission för idag: Vi ska vara på BVC kl 10. Om jag går upp kl 08, gör mig iordning innan han vaknar, äter frukost och så ammar innan vi åker - så borde han vara mätt och nöjd. Hjälp! Nu är klockan kvart i tio, behöver åka om fem minuter. Jag måste byta om! Blöjbyte igen?! Jaha! Vi får amma när vi kommer fram. *Äter en bar i bilen*.

Nej, det där med att få bebis hade jag ju tydligen ingen realistisk bild utav. Men det var mysigt att gå och drömma och planera innan hans ankomst. Kanske behövde man också det för längtans och väntans skull. Men lika viktigt är det nog också att inte hänga upp sig på att det kanske blir fullkomligt motsatsen mot vad man trodde. Och att det där med att planera sin dag får man kanske lägga lite på is, att istället bara följa med i sin bebis rutiner och dagsmönster. Det blir som det blir.
För lika lite jag visste om hur vardagen skulle se ut, lika lite visste jag vilken obeskrivlig kärlek man känner för sitt barn, och att ingenting annat plötsligt spelar någon roll.

Hälsningar,
Smutsig och lycklig.

Likes

Comments

Nu är han här! Den lille gossen vi har väntat på i nio och en halv månad.
Förlossningen gick kanon, dokumenteringen av den desto sämre. Någonstans mellan bad och de värsta värkarna, så var mobilen som bortglömd.
Så här nedan är mer utav en halv förlossningsfilm, men kolla gärna ändå.

Likes

Comments

Känner mig lite som en rökare som gång på gång sagt att hen ska sluta röka, eller en jojo-bantare som gång på gång ska ta tag i sitt nya, sunda liv. Det här är min tredje blogg genom åren, och vi ska nog inte ens gå in på hur många försök det har varit att ta upp skrivandet för den delen heller. Jag har alltid varit en väldigt -dålig- bloggare. På det vis att jag är en periodare. Har aldrig kunnat att skriva om vad jag ätit till frukost, vad jag ska ta på mig eller hur veckan som kommer ser ut.
Jag önskar på sätt och vis att jag hade kunnat göra det - för då hade det förmodligen varit mycket lättare att skriva varje dag. För än så länge - trots att jag är en oerhört disträ och rörig människa, så lyckas till och med jag att få i mig både mat och få på mig kläder varje dag. Hittills iallafall.
Jag är nog ganska dramatisk. Skriver när jag känner mig antingen låg eller lycklig. När jag i mitt huvud målar upp en bild av mig själv, sittandes i en lägenhet i Paris med fransk balkong, iklädd en alldeles för stor t-shirt, drickandes rödvin vid en flygel och komponerar en mörk melodi om mitt liv. Eller när jag har vaknat av frukost på sängen med en gullig post it-lapp och känner mig som huvudrollen i en utav Nicholas Sparks romantiska filmer. DÅ skriver jag. När jag känner mig som Emilie Pyrén, 25 år, med kort stubin, torrt hår och som blev dålig på varenda skolfoto genom tiderna, så är inspirationen ungefär lika långt bort som den där rollen i N.S's film eller den där lägenheten i Paris.
Men (!), nu ska jag bli mamma. Ja, det kändes lika overkligt att skriva det som själva tanken. Det känns också som om den nya rollen kräver en viss dämpning av min inre dramatik. Så kanske är det denna gången skrivandet kan få en lite ny vinkel och bli mer kontinuerligt. Kanske kommer blöjbyten, nattrutiner och mysiga stunder i soffan att bli det stora upptaget av mina tankar framöver. Vi får nog helt enkelt se vart det bär av.
Som ni hör är jag fruktansvärt långdragen också. Min poäng var bara att säga hej, att jag är tillbaka och att det ska bli spännande med detta nya äventyr.

Ta hand om er!

Likes

Comments