Jag är egentligen gjord för att ha barn. Ja, nu menar jag inte den biologiska faktorn att vi kvinnor är skapta för att bära och föda barn. Skithäftigt. Men, mer för min - MINST - tio år långa erfarenhet av att vara vaken om nätterna. Egentligen så kan jag faktiskt inte minnas att jag någonsin har haft lätt att somna om kvällarna. För mig har nätterna alltid varit tiden då alla, både bra och dåliga, idéer har dykt upp. När jag var liten minns jag att jag ofta funderade på hur lägenheten vi bodde i skulle sett ut om allt var upp och ner. (Ja, jag har inte påstått att jag var ett överdrivet högintellektuellt barn). Då stod jag på huvudet i våningssängen och tog spjärn med benen i snedtaket, för att sedan fascinerat föreställa mig hur det vore att gå över vad som plötsligt blev en väldigt hög tröskel till dörren, och med en taklampa som då istället kom ifrån golvet.
Det var också på den tiden som jag tassade upp i köket och hittade mamma sittandes i köket med en skål kefir, som vi ofta hamnade med block och penna och satt och tecknade hur vårt drömhus skulle se ut. Jag tänker fortfarande ofta på den där balkongen som skulle gå runt hela huset och dom stora klädkammarna.
När jag var tonåring var det på dom sena timmarna som jag helt enkelt var tvungen att kolla om killen jag gillade var online på MSN, och också då man fann det stora modet (hmf..) att öppna sitt hjärta. Det var då jag fick infall om att skriva en egen låt, en bok eller att det var livsviktigt att ha en ny profilbild på Facebook. Sova gav ju inte något mer än sömn, och hur produktivt var det?!

​Jag är precis likadan än. Nja, jag står visserligen inte upp och ner i sängen och föreställer mig hur det skulle vara att springa i taket. Men det är fortfarande när jag egentligen borde sova som jag planerar mitt drömhus, vill prata känslor (till min stackars pojkväns förtret), fantiserar om hur livet kunde varit, är och kommer att bli.
Nu finns dessutom Pinterest också. Appen där man kan samla mappar med inspirationsbilder om allt mellan himmel och jord. Ja ni kan ju bara tänka er hur min användarprofil ser ut. Faktum är att jag har *räknar as we speak* 77 (!) olika mappar. Oj... I denna sekund ångrar jag nästan att jag räknade. Det är som att se en del av min röriga hjärna i mappformat. Kategorierna är allt ifrån "Dukning" till "Kväll med tjejerna" och "Med/till mina barn". Jag har tydligen till och med en mapp med "Nosar". Vem lägger ens ner energi på att tänka på hur söta nosar är?! Jag tydligen.

Poängen var i alla fall att; trots dessa många timmar jag spenderat vaken på nätterna, drömmandes och planerandes - så är den här tröttheten med en liten parvel, någonting helt nytt. Jag ligger på helspänn och vaknar onödigt många gånger bara för att dubbelkolla att hans bröstkorg rör på sig och för att lägga min hand hos hans. Som en lejonmamma, checka av att omgivningen är trygg och att inget hotar min underbara lilla avkomma. Hade jag bara sovit samma utsträckning som han hade sovit, så hade jag nog varit hur pigg som helst.
Nu känns utvilad som en dröm-mapp på Pinterest.

Nu sörjer jag också smått min underskattning av sömn. Att jag inte har tagit tillvara på alla dom där timmarna jag hade kunnat få sova tidigare. Det har och andra sidan resulterat i både roliga minnen, känslosamma dagboksinlägg och fina husritningar.
Men...när jag är pensionär. J*klar, vad jag ska sova!
(Eller så blir jag precis som min mormor, som 86 år fortfarande sover på dagarna och är vaken om nätterna)

Så, godnatt då! Ska bara kolla om min son andas, planera hans dop, mitt drömbröllop och sedan kanske sova lite om jag hinner.





Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår kväll fick jag ett mail från min fantastiska svägerska i England. I mailet fanns lika fantastiska bilder från graviditeten som hon hon tog i full blåst på midsommar för min skull. Och det är så konstigt hur man kan sakna en mage, stor som en ballong, så mycket. Men jag trivdes faktiskt otroligt bra som gravid, trots dom mindre krämpor det medförde.
Som det här med händerna. Med den stora magen hade man alltid ett lämpligt viloläge för händerna när man satt ner. Man kunde klappa och hålla om magen när man stod upp och hade ett stapplande samtal med någon avlägsen bekant, och sista tiden hade man alltid med sig ett bord till kvälls-snacksen. Kanon ju!
Nu känns mina armar som dom på en orangutang, långa och bara hänger ner längst med kroppen. Vet inte riktigt vart jag ska göra av dom. Det känns definitivt inte heller som samma grej att klappa och hålla om magen, som numera är mer likt en sådan där ballong fylld med potatismjöl som man fick göra på förskolan, än en vanlig, stolt ballong.
Så det var med värme jag bläddrade igenom bilderna Malin hade tagit på oss. Ja, både på mig och magen och på mig och Jonas. Hon förevigade en tid som var något av det häftigaste jag varit med om. Tusen tack!


Visar er ett litet urplock utav bilderna.
Foto: Malin Carlén FB @malinkarlenphotography

Likes

Comments

1. HYGIEN OCH GARDEROB
Före: Jag är multitaskingens drottning. Jag tänker gå runt i en snygg skjorta och svarta jeans med en lagom slarvig frisyr och med en varm latté i min mugghållare. För dom där bilderna i min Pinterest-mapp *Mammaliv* är väl inte så svåra att efterlikna?! Efter förlossningen ska jag åka till frisören och få känna mig fräsch igen. Undra om man får bleka tänderna när man ammar?
Nu: WOW! Amningslinne från H&M är det bästa som finns! Bäst jag köper på mig två till. Eller... fyra kanske? Annars måste jag hinna tvätta imorgon.. Hm. Eller vid närmare eftertanke, varför går jag inte bara runt i mina sovshorts och en amningsbh istället?! Hm, kudden känns flötig. Undra om jag kan planera in en dusch i dagarna? *Torkar av håret med en våtservett*

2. SÖMN
Före: Lite sömnlösa nätter får man ju räkna med när man väljer att skaffa barn. Åh vad mysigt det ska bli att sitta i hans mysiga lilla rum, i amningsfåtöljen och lägga honom i sin spjälsäng. Jag tänker ALDRIG att samsova med bebis, vissa principer tänker jag bara inte rubba på. Sömnen får jag väl ta igen på dagen sedan bara. Och vadå, amma går väl snabbt och smidigt?!
Nu: Jag klarar inte det här! *Störtbölar* Jag är så trött! Sjätte amningen nu. Jaha - där gick solen upp också. Varför är det så varmt överallt nu för tiden?! Jag svettas ihjäl. Bajs i blöjan igen? Jag bytte ju precis?!
Orkar inte lägga honom i vaggan, babynestet får vara i sängen så jag kan nå honom. Nära till hands så som våtservetterna, vattenflaskan, kräkhanddukarna och proteinbaren.
*Flyger in en fin fjäril genom det öppna fönstret och jag störtbölar igen eftersom jag är ett hormon-vrak*

3. BEBIS
Före: Åh, vad jag längtar efter att få använda alla fina bebiskläder! Undra om vi har tillräckligt med pyjamasar?
Måste köpa ett babygym och babysitter också. Så att jag kan få gjort lite medan han sover på dagarna. Ja, han kanske gråter en liten stund - men jag tror inte att man ska ta upp barn så fort dom gråter...

Nu: Blöja. Outfit of the day: Pampers- och libero. Klassiskt. Funkar alltid. Behövs det en accessoar så blir det filt med lite kräkfläckar på.
Tjoho! Lyckades lägga Elis i babynestet utan att han vaknade. Ska jag sova i tio minuter eller ska jag hinna röja iordning lite? *Tvärdäckar*.
Åh, varför gråter han? Han ammade ju klart, han kan väl inte vara hungrig igen? Har han ont i magen? *Går igenom allt jag ätit dagen före i huvudet*. Tänk om det är kolik? Såja, såja - gråt inte, mamma är här. Min lilla älskling, jag förstår inte! *Hormorbölar för femtioelfte gången* .

4. TID
Före: Vad vi ska åka runt och träffa vänner och åka på utflykter! Bebisar sover väl nästan alltid gott i bil? Kanske kan ta tåget till Jönköping för att träffa Michaela? Undra hur tidigt vi kan åka till USA och hälsa på? *Googlar: resa med bebis*
Nu: Okej, mission för idag: Vi ska vara på BVC kl 10. Om jag går upp kl 08, gör mig iordning innan han vaknar, äter frukost och så ammar innan vi åker - så borde han vara mätt och nöjd. Hjälp! Nu är klockan kvart i tio, behöver åka om fem minuter. Jag måste byta om! Blöjbyte igen?! Jaha! Vi får amma när vi kommer fram. *Äter en bar i bilen*.

Nej, det där med att få bebis hade jag ju tydligen ingen realistisk bild utav. Men det var mysigt att gå och drömma och planera innan hans ankomst. Kanske behövde man också det för längtans och väntans skull. Men lika viktigt är det nog också att inte hänga upp sig på att det kanske blir fullkomligt motsatsen mot vad man trodde. Och att det där med att planera sin dag får man kanske lägga lite på is, att istället bara följa med i sin bebis rutiner och dagsmönster. Det blir som det blir.
För lika lite jag visste om hur vardagen skulle se ut, lika lite visste jag vilken obeskrivlig kärlek man känner för sitt barn, och att ingenting annat plötsligt spelar någon roll.

Hälsningar,
Smutsig och lycklig.

Likes

Comments

Nu är han här! Den lille gossen vi har väntat på i nio och en halv månad.
Förlossningen gick kanon, dokumenteringen av den desto sämre. Någonstans mellan bad och de värsta värkarna, så var mobilen som bortglömd.
Så här nedan är mer utav en halv förlossningsfilm, men kolla gärna ändå.

Likes

Comments

Känner mig lite som en rökare som gång på gång sagt att hen ska sluta röka, eller en jojo-bantare som gång på gång ska ta tag i sitt nya, sunda liv. Det här är min tredje blogg genom åren, och vi ska nog inte ens gå in på hur många försök det har varit att ta upp skrivandet för den delen heller. Jag har alltid varit en väldigt -dålig- bloggare. På det vis att jag är en periodare. Har aldrig kunnat att skriva om vad jag ätit till frukost, vad jag ska ta på mig eller hur veckan som kommer ser ut.
Jag önskar på sätt och vis att jag hade kunnat göra det - för då hade det förmodligen varit mycket lättare att skriva varje dag. För än så länge - trots att jag är en oerhört disträ och rörig människa, så lyckas till och med jag att få i mig både mat och få på mig kläder varje dag. Hittills iallafall.
Jag är nog ganska dramatisk. Skriver när jag känner mig antingen låg eller lycklig. När jag i mitt huvud målar upp en bild av mig själv, sittandes i en lägenhet i Paris med fransk balkong, iklädd en alldeles för stor t-shirt, drickandes rödvin vid en flygel och komponerar en mörk melodi om mitt liv. Eller när jag har vaknat av frukost på sängen med en gullig post it-lapp och känner mig som huvudrollen i en utav Nicholas Sparks romantiska filmer. DÅ skriver jag. När jag känner mig som Emilie Pyrén, 25 år, med kort stubin, torrt hår och som blev dålig på varenda skolfoto genom tiderna, så är inspirationen ungefär lika långt bort som den där rollen i N.S's film eller den där lägenheten i Paris.
Men (!), nu ska jag bli mamma. Ja, det kändes lika overkligt att skriva det som själva tanken. Det känns också som om den nya rollen kräver en viss dämpning av min inre dramatik. Så kanske är det denna gången skrivandet kan få en lite ny vinkel och bli mer kontinuerligt. Kanske kommer blöjbyten, nattrutiner och mysiga stunder i soffan att bli det stora upptaget av mina tankar framöver. Vi får nog helt enkelt se vart det bär av.
Som ni hör är jag fruktansvärt långdragen också. Min poäng var bara att säga hej, att jag är tillbaka och att det ska bli spännande med detta nya äventyr.

Ta hand om er!

Likes

Comments