Header

2016 har varit ett tufft år, med mycket motgångar. Men självklart fina stunder också.

Året började med att vi renoverade nya huset och efter ett antal månader flyttade vi är äntligen in.

Och i februari, efter mycket om och men och tänkande fram och tillbaka så sålde vi tyvärr vår älskade Sanno. Det var väldigt tufft, och det går inte en dag utan att jag/vi saknar honom, vår lilla nalle ❤

Haft filmkväll med pappsen och hoppas på många fler såna nästa år! ❤

Vi välkomnande en ny familjemedlem in i familjen. Älskade Toulose som värt höll några veckor och efter ett x antal vetrinär besök kan det konstateras att hon hade dolda fel när vi köpte och stackars lilla häst haft så ont i bakhaser och bak knän. Men tur att hon hamnade hos oss, mamma har gjort ALLT för att rädda denna häst även fast chanserna såg dåliga ut men hon ger aldrig upp och nu är Tila helt frisk och finare än nånsin! ❤

Tävlingsåret med älskade Pyttson började kanon, gjorde många rundor med fin känsla i och red till oss några vinster. Även syster och Pyttson körde några fler 130 rundor och red även felfritt i nkpg horse show.

Vår älskade prinsessa blev efter 2 års slit och otroligt många vetrinär resor frisk förklarad. Ett mirakel från ovan. Allt slit mamma och syster kämpat med henne är värt en eloge. Man ska aldrig sluta tro på det omöjliga. ❤

vi firade midsommar och gjorde kransar till hästarna och hundarna ❤

Året började bra men när vi började närma oss juli så vände det och den värsta olycka med hästarna hände. När mamma och jag var ute och red, kommer aldrig glömma den rädslan hur rädd jag var när jag såg min älskade mamma ligga där avtuppad och hästarna skenade hem och jag fick springa genom skogen och hämta hjälp. Efter mycket rädsla och tårar så konstaterade läkarna iallafall att mammas kropp var hel i skelettet men musklel bristningar i ryggen och låren samt armen. Helt blå. Lilla mamma ❤

Hästarna skenade genom skogen och Anja blev halt igen och pytte också. Anja blev frisk efter några veckor men min pyttson var skadad länge och efter MR röntgen konstatera man en svår skada, han är skadad i infästningar till djupa böjsenan i hoven och hovbensinflammation. Han blev långtidsskdad och det var svårt att acceptera det.. musten gick ur en. Så det blev många vetrinär besök och lång vila.

Olyckan hände dagen innan Falsterbo och det var oklart om mamma ens skulle kunna åka efteesom hon inte kunde gå och låg på sjukan. Men envis som hon är tränade hon på att gå med en rullator varje vaken timme, och tillslut kunde gå med kryckor. Det gick sakta men det stoppade henne inte och vi åkte ner ändå och hade en härlig vecka!! ❤

Det har varit många turer till älskade mormor och där har jag varit minst 4 dagar i veckan. Älskade mormor, världens bästa ❤

Spenderade en mysig helg med bästa Evelina nere i kisa. Med tävling, grillning och bad. ❤

Tur att du funnits med mig detta året också min lilla älskade stumpa ❤

Härliga sommardagar och kvällar! Hemma och i hallmare  ❤

Hösten började närma sig och det blev kalla dagar och pytte fortfarande skadad och efter en tid började jag rida bäbis på heltid. Vi var med och tränade för Alexander Zetterman under två dagar och det var grymt kul och givande!

Jag syster Evelina och Daniel var på väldens grymmaste konsert. Håkan Hellström och syster var helt till sig efter detta möte och bild. 😍

Pytte började friskna till efter 5-6 månader av vila. Han vi var på återbesök och han var så glad att få trava några steg. och lättnaden jag kände i magen är obeskrivlig och nu skrittas han igång ÄNTLIGEN ❤

Jag och bäbis startade även en dressyr tävling! Hoppas på fler i vår. ❤

Det var en mysig jul med familjen och kära ❤❤

Och sista dagarna av 2016 spenderar vi uppe i Lofsdalen. Jag, syster, Marcus, Otto, pappsen och Helena. Vi åker skidor, skoter och ska fira nyår. ❤

Som sagt har detta året varit blandat med mycket motgångar på häst fronten och det blev inte riktigt en sådant år vi hade förväntat oss, även privat med jobb situationer och liknande. Hoppas på att 2017 blir bättre och att livet är sådär underbart som bara livet kan vara. Gott nytt år alla nära och kära ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Bli frisk, snälla älskade du. Saknar så att sitta på din rygg, få se lyckan i dina ögon. Få utvecklas tillsammans med dig. Höjdpunkten på dagen var att få sitta på din rygg och jobba mot framåt med våra mål. Min älskade du, nu  ber vi till gud! ❤

Likes

Comments

Nu ska jag skriva om något jag aldrig riktigt pratat om från hjärtat, och som jag har som en klump i magen dagligen. Och efter att ha läst om detta endel, läst forskningar och ska kontakt med läkare om att få hjälp så har det ju faktiskt slagit mig att det är ett handikapp i vardagen för mig. Det jag pratar om nu är rodnaden. Alla rådnar ibland, det är inget konstigt. Men för vissa som verkligen har problem med det så påverkar det allt socialt i livet. Det har tagit mig 24 år att verkligen inse problemet jag har. Jag är egentligen ingen blyg tjej, men jag får alltid hålla inne allt som åsikter eller att visa intresse av att prata med folk. Jag är ständigt orolig för att någon jag inte känner ska prata med mig, jag rodnar så otroligt lätt. Även fast jag inte ens tycker saker är pinsamt, men det är en typ av social fobi. Att man vill undvika uppmärksamhet och sociala sammanhang vilket jag JÄMT gör. Jag klarar inte av situationer när jag t.ex är i centrum, eller när en grupp människor tittar på mig eller lyssnar på just mig. Det påverkar allt jag gör, allt det sociala. Jag undviker sociala sammanhang, jag säger inte ofta mina åsikter, jag blir nervös av nya händelser. Att bli generad och rådna så lätt som varje dag, det är väldigt jobbigt.

Det som jag tycker är jobbigast är att jag egentligen inte är en blyg tjej, men jag stänger alltid in mig själv. Vill aldrig ha uppmärksamhet, och tänker alltid "hoppas inte jag får någon fråga eller hoppas ingen pratar med mig och att jag bara kan få sitta där tyst utan uppmärksamhet". Och det är så himla jobbigt. Jag orkar inte med det längre och vill ta hjälp. För det hindrar mig själv i livet så pass mycket. Det är ett stort handikapp i min vardag.

Är jag på nya ställen blir jag jätte blyg, är jag på ställen där jag kan möta folk jag "känner" så är jag hela tiden orolig att behöva möta någon på ett sånt tillfälle. Men jag är så konstig, vissa gånger är jag inte alls blyg medans vissa gånger jag träffar någon på stan tillexempel blir jag illröd i huvudet... Men varför? Jag tycker inte det är pinsamt alls, tycker snarare att det är kul att träffa personen men det sitter bara i huvudet psykiskt och då blir jag generad och hela situationen blir så jobbig och jag skäms över att jag står där helt röd i ansiktet. Lika så när jag är ny i ett umgänge, självklart har dem frågor om mig och undrar vem jag är och vad jag gjort i livet osv men i sånna tillfällen i en grupp människor får jag panik.. Jag vill krypa ur skinnet. Vill inte vara i centrum. Förstår ni vilket problem det här är?

Det har gått så långt att jag till och med ibland blir generad tillsammans med min släkt och mina närmsta vänner. Jag tänker och har alltid tänkt... Att vad är det för fel på mig? Men jag har kommit underfund med att jag lider verkligen av detta. Jag måste ta hjälp, det finns hjälp att få när det blivit ett så stort problem. Jag sänker ner mig själv psykiskt och gör mig osocial.

Och jag får alltid höra "oj nu blev du röd". Typ som om jag inte känner det själv?
Vet inte varför jag ens skriver detta men jag orkar inte hålla det inne. Det känns som jag och min personlighet är instängd i min egna kropp pågrund av detta.

Har aldrig pratat om detta innan men jag antar att ni alla som känner mig vet precis vad jag menar och märkt av att jag är osocial. Jag hoppas på att få någon typ av hjälp så jag kan börja leva socialt för detta förstör så himla mycket för mig.
❤️

Likes

Comments

Det kan inte vara sant!? Så känner jag efter dagens magnetröntgen svar på älskade pyttson. 😭 Jag känner mig helt tom, 6-7 månader till med bara vila och behandlingar, redan gått 3 månader. Ska han stå i 10 månader... Stackars min älskling, men vi ska få dig bra! Det bara är så! Ska göra allt vi kan för dig hjärtat 🙏 Just nu känns det som hela bröstet värker. Men eftersom alla undrar om svaren tar jag det här så slipper jag svara till alla. MRI röntgen visade att senfästet på djupa böjsenan i hoven är skadat och även inflammation i hovbenet...

Det var värre än vi trodde, ryser på hela kroppen. Hur mycket ska man orka.. Men han ska bli bra 🙏
Är bara rädd för hur han kommer klara detta psykiskt, han kommer bli galen och jag är rädd att han kommer skada sig under tiden.. Men jag ska be varje dag för att inget mer ska hända. ❤️

På riktigt?! Min älskling 😭💔 Skär i hjärtat att se honom så ledsen, och ord kan inte förklara hur mycket jag saknar att sitta på hans rygg.. 


Det finns ingen som du, jag ska kämpa för dig dag in och dag ut.


Likes

Comments

Idag började jag på nya jobbet! Det känns bra faktiskt, mycket lättsamma och trevliga kollegor, jag är dock sjukt trött verkligen sjuuuukt trött i huvudet nu efter dagen. Så mycket att ta in och lära sig att huvudet är som en potatis. Men jag lär mig nog snart men det kommer ta lite tid att lära sig allt på ett så stort företag. Men det blir bra med tiden! Känns iallafall riktigt bra efter första dagen!

Efter jobbet åkte jag hem & va med hundarna och åt lite. Sedan blev det stallet, skrittade ut Tila och sedan hade jag lite mystid med min pytt, borsta och massera och bara gosa lite. Han var så nöjd. Mitt ❤️
Gud så härligt det är att komma en sommarkväll efter en jobbdag och bara andas häst och vara i stallet med familj och älskade hästarna!

Nu har jag kommit hem och sätt lite dokumentär med älskling och ska nu gå och lägga mig! Klockan ringer 04:45.. zZzzZz men bara att vänja sig 😁



Likes

Comments

När jag ser hur prinsessan står och njuter varenda sekund av att få stå och titta ut över Roxen, som på den här bilden...det får mig att rysa lite extra och tänka på det omöjliga. Att våran älskade prinsessa står här vid liv framför oss, 1,5 år senare och att hon fortfarande finns med oss efter alla turer till vetrinären, efter alla skador och efter all otur, efter alla veteinär räkningar som kostat multum, efter akut operation.. Trotts allt så finns hon här med oss, och bättre än vi nånsin kunnat hoppats på. Vilken kämpe hon har varit, hon har kämpat med oss hela vägen. Hon är nu igång och rids som vanligt, och vi sitter med leenden på läpparna när vi rider på henne. Hennes ridbarhet är otrolig. Och hon är ett levande bevis på att mirakel sker. Vi är så glada för denna häst, och hon är så speciell.

Idag är hon så vänlig och mysig mot oss och visar sån tacksamhet och kärlek gentemot oss. Det känns som hon visar sin tacksamhet. Och all tid vi kämpat för att få henne frisk är värt hundra gånger om. När vi nu har henne kvar hos oss. Och är det någonting min mamma verkligen lärt mig och min syster är det att man aldrig ska sluta hoppas & tro på det omöjliga.

Man ska aldrig ta sin familj och sina djur för givet, livet är läskigt och kan förändras snabbt. Behandla varandra väl och var tacksam för allt man har.

Ha en fin kväll!
❤️

Likes

Comments

När mamma och jag var uppe i Sigtuna så hittade vi en liten gullig butik inne i lilla staden. Mamma köpte dessa skyltar, så underbara. Vi pyntade boxarna med dem idag! Så fint ❤️ och sen köpte vi små hjärtan i samma stil och skrev namnen på till grimmorna. Våra älskade hästar 🙏

På Anjas står det att "här bor en prinsessa" och på pyttes står det "detta är inget slott men här bor en prins" och på baksidan av kronan står det "kom inte in". Haha som gjort för dem två! Och Tila, sina och Jalle fick hjärtan ❤️

Likes

Comments

Lördagen bestod av mycket stall, var först och tittade lite i Vreta på hopptävlingen som var där. Flera man kände som var med, duktiga! Fasen vad hoppsugen man blir alltså! 🙏

Efter det så åkte vi tillbaka till flemma och fixade och myste med våra pållar och tränade lite lydnad med Milou som har blivit så himla duktig! Jätte roligt ❤️

På kvällen blev det myskväll med syster, Evelina och Cicci hemma hos syster. Mysmat och chill 💕

Likes

Comments