Åsikter och tankar, Psykisk ohälsa

Ska ha vak en gång i kvarten tills jag somnar för att se till att jag inte skadar mig
Är helt manisk och allting och inga läkare har tagit mig seriöst när jag berättat om det bara för de hade övermedicinerat mig så de kunde ju inte se det, bara höra det jag sagt men nu på avdelningen här så vet många i personalen om detta för jag pratar med de och allting och de ser allting och förstår mig mer och mer för det verkligen syns och de ser det liksom med egna ögon och rapporterar det vidare...
Allt med mani och hypomani och allt, det är kaos

Önska mig good luck att jag lyckas somna utan att skada mig
Dessa jäkla hemska humörsvängningar

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Åsikter och tankar, Psykisk ohälsa

Jag har nu varit inlagd över tre veckor, på torsdag är det fyra veckor, sen 27e är det en månad och det är först IDAG som medicinjusteringarna på det jag verkligen behöver hjälp med och verkligen behövt och ikväll börjar justeringen ÄNTLIGEN
Har varit så sjukt jäkla irriterad och det hände en sak förra veckan i tisdags. Från dag ett så har jag sagt att mina humörstabiliserande inte funkar och det är bara en tidsfråga när det kommer komma till den gränsen/nivån då jag inte kan kontrollera mina humörsvängningar och det hände i tisdags då förra veckan.. fick en grov panikångestattack och ett grovt vredesutbrott samtidigt och jag tappade kontrollen helt, det svartnade för ögonen och jag minns inte ens allt och det var inte oväntat för personalen pga jag pratat och varit så öppen med personalen om hur jag mår och hur jag känt att det är en tidsfråga då jag skulle få dessa humörsvängningar som jag inte kan kontrollera och då vet man aldrig vad som kan hända.. Men detta i tisdags slutade det med att jag skadade mig själv och det verkade som att läkaren först då verkligen började förstå hur mycket problem och hur instabil jag verkligen är och hur viktigt att de justerar mina mediciner.. då tog de blodprover för att se hur mycket av bland annat mina humörstabiliserande jag hade i blodet och resultatet var att det har vääääldigt lågt och nu har de det svart på vitt och verkligen nu förstått att jag haft rätt från start.

De har iaf kommit någonstans innan förra genom att fixa en läkare på öppenvården och sen en tid till att påbörja traumabehandling som är en tid den 29e november som jag ska gå till medan jag är inlagd.
Men har fortfarande inte pratat eller fått träffat läkaren så vet ju inte ens om det klickar för om det inte gör det så får de försöka fixa en ny för klickar det inte så kan jag inte släppa in personen.

Men är så jäkla frustrerad och arg över att ha varit inlagd nu över tre veckor och första medicinjusteringen var helt skit och helt onödig och slutade med att vi gick tillbaka till de medicinerna jag hade när jag blev inlagd och nu då först IDAG påbörjas medicinjusteringarna av det som verkligen behövts..

Hade kunnat göra något vettigare de veckorna jag inte fick någon hjälp och kunnat vara med min partner istället... Men försöker tänka ändå att jag är på det säkraste stället för mig att vara på medan jag är såhär instabil, men ändå..
att det ska gå tre veckor känns inte okej alls..

Vill bara bli stabil nog så jag kan få komma hem till Stoffe.. det är det som får mig att kämpa som fasiken..

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Åsikter och tankar

Detta skulle bli ett väldigt långt inlägg ifall jag skulle skriva allting och jag kommer inte kunna få med allt.

Vill börja med att säga att jag har underbara människor kring mig idag som gör allting lättare och jag är otroligt tacksam över att de finns här för mig oavsett vad.

Psykisk ohälsa på massa olika sätt är något jag kämpat med hela livet att försöka erkänna för mig själv. När jag var 4 och upp till jag var 12/13 trodde jag att det var normalt att känna och må som jag gjorde. Att alla tänkte och kände de känslorna jag hade. Men jag minns hur jobbigt det var, men fick intala mig att alla andra hade det likadant som mig för det var allt jag visste. Jag kände dock alltid att jag var annorlunda men jag visste inte hur eller ens varför jag kände så.

Minns när jag var 4/5 år gammal, tog pallen som stod i badrummet, ställde mig på den tittade mig i spegeln. Jag minns tydligt att jag tänkte "varför är jag inte lika söta som alla andra". Och det upprepade sig många gånger under min uppväxt. Nästa gång som jag minns väldigt starkt så gick jag antingen i tvåan eller trean på mellanstadiet. Dock var det mer såhär jag tänkte "varför är jag inte lika söta som alla andra", varför ser jag ut såhär? Varför? Varför? Varför?"

Jag tänkte och kände så varje gång jag såg mig i spegeln och äcklades av det jag såg och tankarna var samma som innan, att varför ser jag ut såhär? Varför är jag inte lika söt som alla andra? Varför har jag inget unikt utseende? Varför varför varför kunde jag inte få se söt och fin ut?..

Alla dessa tankar och känslor har jag haft i hela mitt liv och lever fortfarande med de. Jag har kämpat och kämpar så otroligt mycket med att inte trycka ner mig, kränka och mobba mig själv.. Jag har alla dessa demoner som försöker intala mig allting och manipulerar mig till att känna och tro på det kaoset som är i mitt psyke. Jag kämpar med det varje dag och tack vare att jag har helt underbara människor som älskar och stöttar mig så blir det hundra gånger lättare. Människor som har förståelse och som inte dömer mig.. som kämpar med mig och älskar mig för den jag är och det går verkligen inte att sätta ord på hur otroligt tacksam och lyckligt lottad som har de i mitt liv och som vill vara i mitt liv.

Tack, tusen jäkla gånger tusen tack för att ni existerar, jag älskar er!

Likes

Comments

Åsikter och tankar, Psykisk ohälsa

Jag mådde verkligen jättedåligt och jag kände att det kanske skulle kunna hjälpa lite att prata med en personal. Tänkte i alla fall försöka för att då försöka komma på andra tankar och så. Istället mådde jag ännu värre efter att ha pratat med henne. Från att redan ha mått fruktansvärt och verkligen gjort allt för att kunna distrahera och dämpa demonerna i huvudet så efter jag pratat med henne så blev det bara värre.
Kände mig så fruktansvärt invaliderad och att hon förminskande mina trauman och mig som person.
Jag sa till henne att jag mådde sämre efter att jag hade pratat med henne så anklagade hon mig för att lägga det på henne och det gjorde jag inte. Jag berättade bara för henne vad resultatet var efter vårt samtal och det har jag all rätt att säga för hade hon hjälpt mig så hade jag ju sagt till henne att det kändes bättre men det gjorde det ju inte.

Hon gick för det var tid för middag och jag varken klarade av eller ens ville ut och äta för direkt efter hon hade gått och stängt dörren bröt jag ihop totalt, jag grät och skakade och fick en grov ångestattack.
Jag bara kände att jag ville lägga mig ner och försvinna och jag bara kände att jag knappt skulle våga trycka på den röda knappen igen för att tillkalla personal till rummet för jag var rädd för att det skulle upprepas. Så till henne förlorade jag tilliten för helt..

Smärtan var så brutal inom mig och jag visste knappt vad jag skulle göra, känna, tänka eller någonting.
En frätande känsla i kroppen och kaos i huvudet och mina demoner bara skrek högre och högre och jag kände och känner att jag vill inte känna såhär längre.. i 18 år av mina 22 år har jag levt med detta, dock blev det bara värre och värre ju äldre jag blev.
Har kämpat sedan början av 2014 och skrikit efter hjälp tills rösten brast för att få rätt hjälp för att jag ska slippa behöva må såhär och helt utan resultat.. Hur ska jag då kunna få må bättre när ingen hör mig skrika efter att få rätt hjälp? Hur långt ska det behöva gå innan de man får den hjälpen man behöver?

Som tur va så ringde Stoffe mig och bara genom att få höra hans röst gjorde allting mycket lättare även fast det fortfarande var jobbigt. Men han är mitt ljus och den som får mig att kämpa.

Det var en annan personal som skulle gå in och bara kolla upp hur jag mådde så jag pratade med henne och efter jag hade pratat med henne så känns det även ännu lättare.
Så i kombination med att jag pratade med Stoffe och en annan personal så har jag fått mer ork för att kunna klara av att resa mig upp från sängen och gå en liten runda på avdelningen.

Nu längtar jag bara tills jag får mina nattmediciner så jag kan få sova och få träffa läkaren imorgon och att berätta allting för honom.

Jag kämpar för Stoffe och medan jag ligger där nere i mörkret så är det han som får mig att försöka se det positiva i de små sakerna. Älskar honom mer än något annat och mer än jag någonsin älskat någon annan.
Längtar tills jag får träffa honom igen och få vara i hans famn och känna mig trygg och säker..❤

Likes

Comments

Åsikter och tankar, Psykisk ohälsa, Allmänt

Gårdagen var ett rent helvete från att jag vaknade för att jag sov så extremt dåligt natten där innan. Jag mådde verkligen jättedåligt och dagen var förstörd redan från start för ångesten var brutal.

Det enda ljuset jag försökte hålla fast vid och försökte i alla fall se var att jag skulle få gå på min första utgång efter en vecka. Jag skulle få träffa min andra halva, min partner och min klippa. Jag var med när de repade innan spelningen och när jag såg de repa så kunde jag inte sluta le.
Jag mådde jättedåligt men den glädjen och kärleken jag kände övervann all den ångest och de mörka tankarna och tystnade ner mina demoner som skriker högre och högre för varje dag. Men där när jag satt där och lyssnade, tittade och sjöng med så tystnade mina demoners skrikande och det var så skönt.
Otroligt energikrävande och så många intryck på en och samma gång med all mitt kaos i huvudet men det var så värt det.

Få se sin partner spela i hans band och se han stå på scen och göra det han älskar. Kunde inte sluta le som ett fån när jag satt där och såg på honom när han stod där på scen och spelade.
Han är min klippa, mitt stöd, vi är ett team och tillsammans klarar vi allting.
Han räddar mig varje dag.

Och spelningen Herr Gårman på barbacka va så sjukt jäkla bra. Seriöst de är så sjukt jäkla duktiga och jag älskar deras låtar, även fast jag är biast så tycker jag även oavsett det att de är sjukt bra. Punkband och varje spelning de gör är alltid så sjukt jäkla nice, energin man får när de spelar och allting. Så sjuuuuukt jäkla nice asså så allting var värt det att det var sjukt energikrävande och jag var extremt utmattad när jag kom tillbaka till avdelningen. Så värt det alla dagar i veckan.

Idag är jag helt slut så det inte är sant asså hahah
Nu är det lunch så blir intressant vad det blir för mat, hoppas det blir något gott.
Har endast vegansk kost här så det är jätteskönt.

Riktigt cheesy och lite smått cringe med all kärleksförklaring och allt men allt är sant så Stoffe, när du läser detta så får du leva med att det blev så cheesy 😘

Likes

Comments

Åsikter och tankar, Psykisk ohälsa

Jag både förstår att en medicin inte är någon mirakeltablett men när läkaren säger att den kommer fungera direkt och så gör den inte det. Då blir man ändå lite sådär besviken för det han sa till mig var ju att den skulle fungera bättre direkt.. Men icke.
Sov så extremt dåligt inatt.. Det värsta på hela veckan jag varit här nu..
Blir att ta den några nätter nu tills den då ska börja verka för att då sen se om den hjälper eller inte.

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Åsikter och tankar

Vi justerade en medicin igår som skulle hjälpa så jag skulle kunna sova bättre.. riktigt jäkla skit. Sov som värst inatt sedan jag kom hit för en vecka sedan..

Hoppas nu innerligt idag att de ska byta tillbaka till den jag redan hade innan och försöka påbörja medicinjusteringarna med de andra medicinerna, en i taget.

Så hoppas innerligt att jag slipper den inatt.. ska försöka se ifall jag kan få prata med min läkare på avdelningen att den inte fungerade alls och gjorde det värre..

Så håll tummar och tår för mig att jag inte kommer behöva eller tvingas ta den inatt igen bara för jag inte kunnat hitta eller lyckats prata med läkaren.. 💔

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Åsikter och tankar

Samtidigt som jag verkligen har hållt ut så in i helskotta på att läkaren kommer tillbaka imorgon och verkligen sett fram emot det så vi äntligen kan påbörja planera vårdplaneringen för mig så är jag ändå orolig. Jag har verkligen ingen aning heller om varför jag är så orolig samtidigt som jag känner en lättnad. Kanske för jag har varit inlagd sex dagar innan jag kunnat påbörja att få den hjälp med medicinjusteringarna som är väldigt viktig anledning till att jag är här för första början. Okej inte endast därför men det är en viktig anledning.

Tänk dig en känsla som fräter sönder dig inombords och sakta men plågsamt dödar en för varje sekund. Något jag lever med varje dag och i princip hela mitt liv. Tänk sedan att du har mediciner för att du ska kunna klara av vardagen på ett någorlunda sätt för att förminska eller få den frätande känslan att vara svagare så den blir lite mer hanterbar. Tänk sedan att all medicin som tidigare hjälpt lite med att dämpa all smärta att den helt slutar fungerar. Man gör dumma saker för smärtan blir starkare och mer brutalare för varje minut som går och allt det för att göra vad man kan bara för att kunna få smärtan att lätta något..
Men ingenting som hjälper och det blir bara värre och värre och blir en fara för sig själv.. att jag ens sökte mig till psykakuten och blev inlagd på PIVA för att sedan dagen efter bli förflyttad till en låst avdelning. Det är jag stolt över mig själv att jag valde denna utvägen istället för att avsluta allting.
Det är jag stolt över och alla mina nära och kära och personalen säger till mig att det var ett otroligt bra val och riktigt starkt gjort av mig och det vet jag att det är.

Jag är en sjukt stark människa och person, mycket starkare än vad någon faktiskt någonsin kommer förstå. För att verkligen förstå måste man ha gått i mina skor, upplevt allt jag gjort och allt jag känt.
Jag kallar mig för en fighter, jag har dessutom ordet fighter tatuerat på min handled.

Jag är en fighter och kommer alltid vara det.
Det är den jag är som beskriver mig som person med ett ord - Fighter

Likes

Comments

Allmänt

Det är nog långt ifrån osynligt eller så att jag älskar dödskallar. Både att rita de med både blyerts och sedan markers. Jag har aldrig riktigt tränat på att rita dödskallar tidigare så tänkte visa nedan på två teckningar jag gjort därav den första bilden som jag gjorde mitt första försök för att verkligen träna på att rita just dödskallar.
Och sen en bild på en prydnadssak jag har bredvid min säng och älskar väldigt mycket haha

Likes

Comments

Psykisk ohälsa

Jag har varit inlagd sedan i torsdags och jag har fortfarande inte fått någon hjälp eftersom den läkaren jag blivit tillsatt är förmodligen endast här om vardagarna. Dessutom fick jag veta igår att han kommer att vara ledig fram tills onsdag så det är ju först då som allt kommer kunna hända något. Så nu fram till han kommer tillbaka så är jag här utan utgång för min egen säkerhets skull.

Så nu har jag varit inlagd i fyra dagar med mediciner som inte hjälper och det är ju en av anledningarna som jag är här. Just eftersom det är bland annat medicinjusteringar som jag behöver hjälp med och det har ju inte hänt nu.

Så min vårdplanering kommer ju planeras och dra igång när min läkare kommer tillbaka på onsdag.

Fick prata med en annan läkare som hade jouren idag som hoppade in för min läkare på avdelningen och det var samma läkare jag pratade med på psykakuten när jag kom dit och han la in mig. Så det var ju tur på ett sätt då han var ju med från början eller vad man ska säga.
Han gjorde i alla fall så att jag blev beviljad utgång en halvtimme idag med personal för att se hur det känns och om det är något som skulle fungera.

Så det känns ju lite som en lättnad då jag är på en helt låst avdelning så har inte fått lämna avdelningen alls sedan jag kom hit förutom när jag får besök under besökstiderna. Att det är lång besökstid tycker jag är riktigt skönt för då kan man på ett sätt planera när och om man klarar av att ta emot besök eller när man känner att man inte klarar av det.

Så nu håller jag ut tills onsdag då läkaren kommer tillbaka och vårdplaneringen kan börja planeras och dra igång.

Så jag kämpar för fullt nu för att klara av att stå ut tills onsdag .

Likes

Comments