Så jag är nu ca 3 månader in i mitt år och mina känslor är ganska blandade. Jag är fortfarande glad över att jag åkte och är praktiskt taget glad varje dag men bilan så suger livet här borta. Nu när julen närmar sig har jag tillexempel börjat få hemlängtan, något som jag inte har haft innan. När man bor i en värdfamilj är man en del av familjen såklart då man spenderar all sin fritid med dem men det är inte alls som man tänkt sig. En värdfamilj låter som en dröm innan man åker men ju mer tid man spenderar med dem inser man att hur annorlunda det är. Man inser hur äkta det är och att allt inte alltid är perfekt. Jg tänkte därför börja med att berätta några av de utmaningar jag har stött på under denna tiden.

I början var jag otroligt nöjd med min familj men nu börjar den känslan avta. Jag och Alexis kommer inte alltid överens då vi är väldigt olika vilket resulterar i mild irritation. Jag anser att hon är en bitter besserwisser medan jag tror hon tycker jag är en irriterande idiot. Jag och Alex kan vara bästa vänner för en dag men nästa dag så hatar han mig mest av allt. Han är även väldigt aggressiv när han blir arg så det känns som jag alltid får vara försiktigt runt honom. Mina värdföräldrar däremot är väldigt snälla, även om jag inte känner att jag älskar dem. Det känns just nu mer som att jag är en börda som kostar pengar än en medlem i familjen. Många andra utbytesstudenter säger att de skulle kunna säga vad som helst till sin värdfamilj med detta är inte jag. Jag tänker alltid över vad jag ska säga innan och är fortfarande alltid ganska nervös runt alla av dem. Min situation är däremot inte tillräckligt illa för att få byta familj verkar det som, och om jag skulle vilja måste vi ha möte med familjen med. Jag har en stark känsla att detta inte skulle sluta med att jag byter familj utan allt skulle bara bli stelt där jag är nu.

Eftersom vi bor så långt ute på landet också har det också varit svårt att vara med vänner på fritiden. Jag bor verkligen mitt ute i ingenstans och får ofta inte chanser att vara med folk pga ingen kan köra/ hämta mig. Det är även svårt då alla inte har körkort, är i olika kompisgrupper, inte har tid att göra något på fritiden eller bara är upptagna med annat. För mig är detta jobbigt då det gör mig osäker på hur bra vänner vi är, och rädd över att jag inte har en bästa vän här. Just nu så hänger jag med med Alexis vänner tillsammans med henne, vilket kan vara svårt då man alltid är en bit utanför. Detta har förstört några upplevelser för mig som Homecoming och Halloween men jag har fått det att funka okej, jag har lärt mig att göra min egen grej utav det. Det jag har lärt mig här är hur mycket ansvar man själv har över hur saker blir. Jag kontrollerar mitt liv och min inställning. Detta tankesättet har gett mig några av mina bästa dagar. Jag lyckades därför göra båda dessa kvällarna med dåliga odds till riktigt bra dagar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments