Mina 3 månader har däremot inte bara varit skit här. Jag har haft så många roliga dagar här där åka hem låter som den värsta idéen någonsin. Varje vardag är helt otrolig. Jag gillar alla mina klasser och har superbra vänner i dem alla. Nu när jag går genom en skola på 2000 pers är det många som känner mig och säger hej till mig i korridorerna. Alla är så sjukt roliga och snälla att det enda jag gör att skratta. Kan ni tänka er den känslan där i Sverige? Att länga till måndagarna, att inte vilja att skolan ska sluta och genuint njuta i varje klass? Det är så jag känner jag.

Nu när det är vintersäsong här har jag även börjat med tävlings cheerleading vilket jag är väldigt glad över. Laget är verkligen inte så bra tävlingsmässigt men alla är supersnälla och alla träningar är roliga. Vi har normalt sätt träning 3 gånger i veckan, 2 timmar per gång. Eftersom det bara ät tre dagar planerar jag även att hjälpa till med skolans teatergrupp backstage med produktion då det är väldigt populärt här. Detta är en gång i veckan. Med min sista dag har jag planer att försöka börja träna till vårsäsongen. Jag planerar att göra något med Track & Field vilket de börjar förbereda för nu!

Jag älskar min grupp med andra utbytesstudenter och min local coordinator. Många av dem pratar jag med dagligen och hänger med på fritiden. De två jag är närmast med är en norsk tjej, Elena, och en svensk kille, Gustav.

Under Halloween veckan var jag på en fest hos Elenas och hennes värdsyster med Gustav vilket var väldigt roligt. Både jag och han har lite problem med våra familjer så det var sjukt skönt att prata ut lite och komma iväg från dem.

Jag hade även en fest för alla utbytesstudenter i mitt hus en kväll. Detta var även roligt, men inte lika då jag inte gillade att vi hade det i vårt hus. Till er som känner mig vet ni att jag inte är den typ av person som gillar att bjuda folk till mitt hus och ha fest osv. Helst undviker jag mitt hus så mycket det går, samma är det här.

I skolan är jag även bra vän med en annan utbytesstudent från Danmark, Naija, som är otroligt go. Vi har inga klasser tillsammans med går båda i Cheer. Hon var den jag hängde med under Homecoming för Zeeland. Tillsammans hade vi sjukt kul, troligen mest roligt av alla, och dansade hela kvällen. Detta har lätt varit en av de bästa kvällarna här.

Andra höjdpunkter:

Vi har varit på ArtPrize, en av världens största konstutställningar. Jag älskade att gå runt här och se allt kreativt konstnärer hade kommit på.

Jag har besökt Lake Michigan med Terri, tillsammans pratade vi och drack Starbucks. <3

ALLA FOTBOLLSMATCHER. Detta har varit så sjukt roligt, så mycket High School spirit och har varit som jag tänkte mig. (Bird Bowl var en av de bästa matcherna)

Alla sleepovers, ex med Alexis, Faith och Gracie. (En chock, jag vet)

+ massa mer jag inte kan komma på nu men som jag vet har hänt!

Imorgon är det Thanksgiving så nu ska vi hoppa i sängs, vi har en lång mer rolig dag framför oss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Så jag är nu ca 3 månader in i mitt år och mina känslor är ganska blandade. Jag är fortfarande glad över att jag åkte och är praktiskt taget glad varje dag men bilan så suger livet här borta. Nu när julen närmar sig har jag tillexempel börjat få hemlängtan, något som jag inte har haft innan. När man bor i en värdfamilj är man en del av familjen såklart då man spenderar all sin fritid med dem men det är inte alls som man tänkt sig. En värdfamilj låter som en dröm innan man åker men ju mer tid man spenderar med dem inser man att hur annorlunda det är. Man inser hur äkta det är och att allt inte alltid är perfekt. Jg tänkte därför börja med att berätta några av de utmaningar jag har stött på under denna tiden.

I början var jag otroligt nöjd med min familj men nu börjar den känslan avta. Jag och Alexis kommer inte alltid överens då vi är väldigt olika vilket resulterar i mild irritation. Jag anser att hon är en bitter besserwisser medan jag tror hon tycker jag är en irriterande idiot. Jag och Alex kan vara bästa vänner för en dag men nästa dag så hatar han mig mest av allt. Han är även väldigt aggressiv när han blir arg så det känns som jag alltid får vara försiktigt runt honom. Mina värdföräldrar däremot är väldigt snälla, även om jag inte känner att jag älskar dem. Det känns just nu mer som att jag är en börda som kostar pengar än en medlem i familjen. Många andra utbytesstudenter säger att de skulle kunna säga vad som helst till sin värdfamilj med detta är inte jag. Jag tänker alltid över vad jag ska säga innan och är fortfarande alltid ganska nervös runt alla av dem. Min situation är däremot inte tillräckligt illa för att få byta familj verkar det som, och om jag skulle vilja måste vi ha möte med familjen med. Jag har en stark känsla att detta inte skulle sluta med att jag byter familj utan allt skulle bara bli stelt där jag är nu.

Eftersom vi bor så långt ute på landet också har det också varit svårt att vara med vänner på fritiden. Jag bor verkligen mitt ute i ingenstans och får ofta inte chanser att vara med folk pga ingen kan köra/ hämta mig. Det är även svårt då alla inte har körkort, är i olika kompisgrupper, inte har tid att göra något på fritiden eller bara är upptagna med annat. För mig är detta jobbigt då det gör mig osäker på hur bra vänner vi är, och rädd över att jag inte har en bästa vän här. Just nu så hänger jag med med Alexis vänner tillsammans med henne, vilket kan vara svårt då man alltid är en bit utanför. Detta har förstört några upplevelser för mig som Homecoming och Halloween men jag har fått det att funka okej, jag har lärt mig att göra min egen grej utav det. Det jag har lärt mig här är hur mycket ansvar man själv har över hur saker blir. Jag kontrollerar mitt liv och min inställning. Detta tankesättet har gett mig några av mina bästa dagar. Jag lyckades därför göra båda dessa kvällarna med dåliga odds till riktigt bra dagar.

Likes

Comments