Header

Idag har jag varit i stallet och tagit hand om Tjejen! Hon är såå fin. Nu är jag inte hästlös längre ;) Jag har mockat hennes hage och ligghall, fyllt hö och kraft, mockat åt vår mockhäst samt fyllt mat och vatten åt den. Efter det så red jag i ridhuset samtidigt som två andra var där inne. Jag fokuserade mest på att få henne avslappnad och sänka sig. Efter passet kom en av dom som red samtidigt fram till mig och berömde mig för min ridning och sa något i stil med "Det är så kul att se dig rida för du får henne att sänka sig och jobba med hela kroppen så fint, det är längesen jag såg sånt. Fortsätt så!". Det gjorde hela min dag!

Det känns så bra att ha en häst att ta hand om nu när Kavatina är såld till ridskolan. Sen hoppas jag på att vi får stallplats så snart som möjligt så vi kan ta hem en fin tävlingsponny. Då har jag två fina pållar att ta hand om. Men asså Tjejens man är ju otrolig!! Är helt kär i den, haha. Hon är så charmig denna donna.

Likes

Comments

Hej. Vaknade idag med träningsvärk utav helvete! Jag har nämligen börjat "mitt nya liv" eller vad man ska kalla det. I alla fall så har jag bestämt mig för att ta tag i träningen som jag velat göra länge, så jag gick på ett Tabata pass igår. Riktigt jobbigt, men det är värt det eftersom jag bygger upp min styrka och kondition så jag orkar mer i ridningen och orkar då träna mer och bli starkare. Det blir ju lagom till vi skaffar foderponnyn, det är ju bra om jag orkar rida mer och bättre när den kommer ;) Jag ska gå på tabata pass tisdagar och torsdagar och sen får vi se om jag hinner med gymmet där nån gång eftersom jag ska hinna rida min nya medryttarhäst eller vad jag nu ska kalla henne. På söndag ska jag till stallet och ta hand om henne och rid :D Men jag längtar så mycket till jag kan börja träna och tävla med en "egen" ponny.. Eller till att få tävla överhuvudtaget, haha. Hoppas verkligen jag kan och hinner fortsätta på denna tävlingssäsong, jag är inte så jättebrydd om jag vinner eller kommer sist (visst är det ju roligare med en placering än att komma sist men ändå) jag vill mest få rutin. Hoppas på lite tur detta år, snälla nu är jag lite less på otur kring hästarna haha.

Saknar denna rätt så mycket, fina Lusen Gur. Min första medryttarhäst som också var islandshäst. Tror jag red honom mellan början av 2013 till slutet av 2014 då han fick flytta och bli en gammal och glad pensionär.

Likes

Comments

Jag och Lotta var ju på Sweden International Horse Show i november. Det är lätt det roligaste jag varit med om! Där kunde man delta i en tävling om att vinna en supersnygg funktionärsjacka som funktionärerna har. Jag deltog såklart eftersom att jag tycker den är riktigt snygg, men jag trodde aldrig att jag skulle vinna. Man skulle i alla fall lägga ut en bild på instagram från SIHS och skriva din bästa H&M upplevelse från SIHS. Jag skrev "Hela alltihop var ju den bästa upplevelsen! Varför välja en liten grej när hela eventet var perfekt?? Sen var det ju lite h&m grejer överallt under hela eventet så jag tycker detta borde räknas som min bästa H&M Experience ;)" Och sen taggade jag det man skulle göra för att delta. Lite senare fick jag en kommentar av instagram kontot hmwelovehorses som lyder "Grattis! Du har gått vidare i utlottningen av plagg från funktionärskollektionen på Sweden International Horse Show. Mejla oss vilken storlek du har och din adress till hmlovehorses@gmail.com Vi vill ha ditt svar innan 3 december. Mvh Team H&M" Det är bara det att jag är jordens klantigaste människa och upptäckte igår att jag vunnit.. Så jag mejlade dom ändå och skrev såhär: "Hej, klantig som jag är missade jag såklart att ni kommenterade mitt instagram inlägg.. Jag tänkte ändå skicka mejlet även fast det nog är försent, ni kanske har en i lager som ni vill skicka ändå ;) Storlek S adress ...... Förstår om det är försent men jag tycker funktionärsjackan är så snygg så jag vill ändå ge det ett försök ;) Haha, tack ändå för att jag gick vidare! :D"

Jag förvänta mig inte det svar jag fick, haha, eftersom det var över en månad sen man senast skulle skicka in sitt svar. Till svar fick jag: "Hej Emilia! Som tur är så sitter jag just nu och samlar ihop det sista kläderna och vi kan ha något kvar till dig :) Vilken tröja är det du menar? Så ska jag kolla om den finns kvar :) Sedan behöver jag bara telefonnummer till dig." Och sen då "Med vänliga hälsningar ......" Jag svarade "Jag fick en kommentar på min bild från SIHS att jag bara skulle skriva adress och storlek men jag har för mig att det var en kofta av något slag där loggan var på ryggen." Och mitt telefonnummer. Som svar skrev hon: "Tack så mycket! Då ser vi till att skicka ett paket till dig så snart som möjligt. Du bör ha fått det i nästa vecka eller veckan efter :)"

Yeey, så jag får mitt pris ändå ;) Överlycklig! :D

Lite bilder från SIHS :)

Likes

Comments

Igår tävlade jag och Kavatina i dressyr och idag tävlade jag och Buck i hoppning! Det var inte mycket som kändes bra under våran ritt igår men vi lyckades ändå få en tredje placering i LC:1. Hon var inte alls särskilt pigg men hon var söt haha. Sen fegade hon vid läktaren och där domaren satt men vi fick konstigt nog 59,25%. Jag trodde vi skulle komma sist haha. Idag däremot gick det mycket mycket bättre och jag hade en mycket bättra känsla än vad jag hade igår! Jag var betydligt mer nervös igår än vad jag var idag. Vi hoppade bara 60cm och kom på en andra plats. Han var väldigt pigg och ville inte riktigt bromsa. Han var betydligt lättare att kontrollera under ritten än vad han var på ärevarvet! Fina Buck har placerat sig i alla våra starter tillsammans. Han är verkligen värd guld. Nu är nog Kavatina såld till ridskolan, skithelvete känner jag men det får bli som det blir. Nu vill jag bara få den där stallplatsen så vi kan ta hem en foderhäst så vi får tävla ännu mer ;) Bra start på denna tävlingssäsong i alla fall, hoppas att jag hinner och kommer kunna tävla mer under detta år!

Blåmärkena på benet blir mindre och mindre! Jag måste sluta mobba Sandras pålle haha.

Likes

Comments

Igår red jag och Minna tillsammans och tränade inför morgondagens tävling. Minna rider samma klass som jag så hon är alltså min konkurrent ;) Jag tror inte på någon placering eftersom det är flera bra ryttare jag tävlar mot men förhoppningsvis så får vi bra procent i alla fall. Jag är inte så taggad faktiskt, det gick inte så jättebra igår men nog var det okej. Så jag känner att det får gå som det går och jag ska försöka göra mitt bästa, idag ska jag gå igenom de delar som vi har mest problem med och sen ska vi rida ute tänkte jag. Vi får se hur det går men jag tror inte på någon placering. På söndag ska jag och Buck tävla i hoppning, bara 60cm men det var det eller 80cm och jag känner att 60cm grund+omhoppning räcker gott och väl ;) Om allt går bra där tror jag att vi kan komma placerade, eller jag hoppas det i alla fall men sen så är det ju några bra där också som kanske är bättre än vad just jag och Buck är. Jag hoppas i alla fall att han lyfter på benen och lyssnar någorlunda på mig ;) Hittills har han faktiskt aldrig rivit på tävling med mig *peppa peppa ta i trä*! Jag tror att det kommer gå mycket bättre på hoppningen än dressyren men det vet man inte förrän efter ;) Jag hoppas att Kavatina är fin och gör som hon ska så ska jag försöka hänga med så bra som möjligt. Buck lär väl springa på så det är bara att hänga med och styra.

Wish me luck, vi hörs!

Likes

Comments

Många bra saker och många tråkiga saker har hänt under detta år. Jag gick ut grundskolan och började gymnasiet. Ungefär i början av vårterminen i nian blev det onödigt tjafs mellan mig och min bästa kompis. Jag hittade då några otroliga vänner som även tog "mitt parti" och var emot min bästa kompis vilket jag inte förstod varför egentligen eftersom detta var mellan mig och henne, trots att jag mådde så dåligt att jag inte orkade göra något. Under denna period var även mina näsblods attacker helt galna, det bara forsade blod ur näsan men jag var så van så det var bara mamma som blev "rädd". Sen ungefär en månad innan skolavslutningen blev jag helt utfryst. Jag började sakta hitta tillbaka till min kompis som jag tidigare hade varit osams med. Mina kompisar som stöttade mig när jag mådde dåligt under den perioden började ignorera mig och frysa ut mig. Jag gick ut nian utan nära vänner men med min underbara familj. Helt ärlig for jag hem och grät efter skolavslutningen eftersom att ALLA hade planerat en massa grejer, dom pratade med varandra om det bredvid mig och frågade om den och den ville hänga med och sen kollade dom bara på mig och sen bort igen. Jag satt hemma ensam och gjorde absolut ingenting utom att gråta. Jag valde att fråga min kompis om hon visste varför dom började ignorera mig helt plötsligt. Jag fick då höra att två av dom jag var med hade sagt till den jag kom närmast att hon blir dryg när hon var nära mig, tydligen blev vi för bra vänner så dom blev svartis och var tvungen att förstöra mitt slut på nian. Tack som fan. Sen märkte hon jag skrev med hur ledsen jag blev och då fick jag ett meddelande som gjorde allt så mycket bättre: Jag älskar dig Emilia och du kommer alltid att vara min bästa vän även om jag inte är din. Där brast allt! Jag tok grät och kunde inte sluta le, äntligen. Efter allt tjafs vi haft tidigare hade vi äntligen hittat tillbaka till varandra. Hon är bäst och jag älskar den människan! I mer än 16år har vi kännt varandra. Tack vare henne var jag inte ensam under sommarlovet.

Sen började jag gymnasiet och jag har fått såååå fina nya vänner!!

Buck och jag tävlade våran sista dessyrtävling, även Stella och jag tävlade våran sista tävling i april. Buck och jag slog höjdrekord på 90cm och vi hoppade banor på 80cm felfritt. Jag slutade som medryttare på Stella och efter nästan 2 år tillsammans slutade jag som tillridare på Buck. Istället hittade jag Kavatina och snart är även våran resa tillsammans slut. Men något positivt inom hästeriet är att vi står i stallplatskö och ska skaffa en foderponny, så det kanske blir ett tävlingsår 2017 ändå. Jag har även testat en ny häst som jag ska rida då och då.

Jag och Lotta var ju också på Sweden International Horse Show!

Gott nytt år! Nu hoppas jag på ett riktigt bra 2017 och att vi får den där jävla stallplatsen!

Likes

Comments

Hallå! Nu är det några dagar sedan jag och Kavatina gick omkull och det är nu jag verkligen känner hur ont jag har i kroppen haha.

Igår var vi och bowlade efter vi hade hämtat mammas kille på flygplatsen. Jag var såklart lika dålig som alltid haha, men jag kom i alla fall inte sist ;) Jag kom på 4 av 5. Mammas kille vann, inte särskilt otippat.

Inatt vaknade min bror och min syster av att en av våra högtalare startade, den låter jävligt högt med några pipande ljud så man hör den. Min bror gick då upp för att se vem som var där men ingen var i rummet och alla andra låg och sov utom han och våran syster. För att slå på den där högtalaren måste man hålla in en knapp på den och sen börjar den lysa. Så Wille gick alltså in till rummet mellan mitt rum och hans rum där högtalaren står och möts av att den står och lyser, det gör den bara när den är på. Jag vet sen innan att det är någon/några från andra sidan hos oss eftersom det hänt en massa saker här hemma som är svåra att förklara. Jag är en sån som tror på att man kan gå på jorden efter döden men inte i mänsklig form eller vad man ska säga, jag hoppas i alla fall det då det hade varit mycket roligare än att inte kunna göra det haha. Kalla mig konstig men jag tror på andar och liknande och jag tycker om när det händer lite konstiga grejer som inte går att förklara.

Idag i alla fall har vi inget speciellt planerat förutom att vi ska fira nyår då såklart. Varför ska man börja smälla raketer nu? Klockan är 11.45 och jag har redan hört några raketer.. Ska ni smälla raketer kan ni väl i alla fall vänta till ikväll/inatt, då har vi dessutom hunnit ta in alla hästar och sen så är vi ju beredd på att ha extra koll så hunden eller katten inte smiter ut. Snälla tänk på djuren också. För några år sedan blev min hund så rädd att hon smet ut och sprang iväg enda bort till E4:an men en snäll människa tog in henne i bilen så hon inte skulle riskera att bli påkörd, vi fick tillbaka henne någon dag senare. Idag är hon fortfarande lika rädd och man ser skräcken i hennes ögon när det börjar smälla, min lilla prinsessa har inget val än att vara livrädd vid denna tidpunkt varje år.

Älskade tjej <3

Likes

Comments

Vi tar väl och börjar med dagens ridpass på Kavatina. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag har tyckt att hon känts lite konstig de senaste passen men ändå inte för det har gått över och varit hur bra som helst vissa gånger. I måndags var det lite lite vingligt men det blev bättre efter ett tag. Sen skulle jag rida henne igår men jag mådde inte alls bra. Idag gick det så bra i början, sen började hon snubbla igen och igen och sen var det lugnt igen. Tills vi började galoppera, fattningen gick jättebra, galoppen var jättebra och sen skulle jag bryta av. Jag hann precis bara tänka "vid A saktar vi av" och då hände det. Precis innan vi skulle svänga går vi omkull, jag flyger åt skogen och Kavatina ramlar på mitt vänstra ben. Kan ju säga att det gör något så ini h-vetes ont! Haha, nä det är inte så farligt men jag är otroligt öm och det gör ont när jag går. Det första som händer efter är att alla där inne börjar ropa och fråga om jag är okej och jag ba "ja jag är okej" i min lilla panikbubbla när jag fort som attans gick fram till Kavatina och tänkte mest "nä vad fan du får inte ha gjort illa dig nu!!". Jag tänkte inte så mycket på hur "skadad" jag var. Så jag gick runt med henne och lugnade henne, vi kollade igenom henne och hon ömmade inte någonstans så jag satt upp igen bara för att inte "bli rädd" eller vad man ska säga så vi skrittade bara runt en stund och sen kom mamma med barnen från hennes jobb. Överlycklig blev Kavatina som fick massor med morötter av barnen haha. Mamma blev glad att hon inte var närvarande när jag och Kavatina störtade så hon hann slippa känna panik. Hahaha. Sen gick jag och Kavatina in i stallet och sen fick hon gå ut i hagen igen. Hon var framåt och glad så det är nog jag som fått mest "skador" ;) Det känns inte så bra med tanke på att vi ska tävla för första gången nästa lördag.. Men förhoppningsvis är det lugnt.

Sen efter det provred jag en häst! En som står på ridklubben som kallas Tjejen. Verkligen en härlig häst! Det gick jättebra med lite småskutt här och var haha. Men hon är inte i världens bästa kondis nu eftersom hennes ägare är gravid. Jag får i alla fall rida henne när jag vill nu ;) Så det blir nog bra det här.. Då blir jag inte hästlös när Kavatina flyttar. Nu ska jag med mina fina små skrapsår och ömma ben och nacke kravla mig upp i soffan och se gamla avsnitt av Teen Wolf (Dylan O'brien älskare så måste se om allt igen haha) innan jag ska ner och ta i henne ikväll.

Ha det bra och jag hoppas att du inte har lika ont som jag ;)

Detta är Tjejen :D

Likes

Comments

Idag är det den 24 december 2016 alltså JULAFTON. Jag skriver detta inlägg från min alldeles egna bärbara dator! Min förra gick sönder för något år sedan, skärmen slutade fungera och vissa delar på skärmen lös bara vitt sen så funkade inte vissa bokstäver på tangentbordet. Men nu har jag äntligen en egen dator vilket jag tror att både jag och pappa tycker är skönt eftersom jag använt hans dator eftersom min varit trasig ;) Dagen började i alla fall med att jag vaknade vid 9 för att mina syskon satt och pratade med varandra och var helt uppspelta eftersom det var julafton. Sen vid 10-11 så åt vi frukost och öppnade våra första julklappar. Jag fick en dator, Wille fick en dator och tangentbord och Alicia fick en rosa iPhone 6s. Lite komiskt att Alicia lyckades häva sönder sin förra mobil precis innan hon öppnade sin julklapp haha. Sen bar det av till farmor och farfar för att fira jul med stora släkten. Vi har alltid öppnat paketen från pappa hemma innan vi far eftersom det annars brukar bli så mycket paket hos farmor och farfar och sen så är det bara jobbigt att få med sig allt. Pappa brukar även köpa saker som till exempel datorer och mobiler eller liknande så vi öppnar dom hemma. Vi var hos farmor och farfar vid 12.30 kanske och där möttes vi av vår kära hund Hedda och faster och såklart farmor och farfar. Vi satt bara och surra med varandra fram till ca kl 14 då det började komma mer folk. Sen vid ungefär 14.30 började vi äta julmaten, eller i alla fall vi som höll på att svälta ihjäl dom andra väntade på en av mina kusiner. Kl 15 var det Kalle Anka på TV, nej vad konstigt, och efter det kom tomten och delade ut julklapparna. Sen satt vi bara och prata med alla och fikade. Vid 19.30, skulle jag tro, for vi hem och nu sitter jag här. Vi ska till kyrkan kl 23 eftersom farmor ska sjunga. Sen har vi inget mer planerat för helgen. På måndag ska vi fira jul med mormor och morfar och mamma. Det var väl min dag det.

På måndag tänkte jag att jag skulle träna LC:1 med Kavatina eftersom jag har fått tillåtelse av fodervärden att tävla på klubbtävlingen bara jag tränar ordentligt. Nu jäklar ska det tränas, jag är dock inte inställd på placering men mest bara för att få ett förhoppningsvis lite roligare avslut på våran korta tid tillsammans. Älskade ponny!

Jag ska även testa den där hästen som jag skrev om i ett tidigare inlägg, den står på klubben så jag ska bara höra av mig till ägaren om vilken dag jag tycker passar. Då kanske jag har en pålle att rida tills vi fått stallplats! Yey, sen ska man ju "bara" hitta en fin d-ponny som ägarna vill lämna på foder för en längre tid. Lite lättare sagt än gjort, haha. Vi hittade ju en jättefin d-ponny men vi har ju inte stallplats än, sååååå typiskt. Så det kommer väl dröja ett tag innan vi hittar en fin ponny att ta på foder.. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ;) Eller som vi här hemma valt att säga, väntar ALLTID för länge haha. Nog om detta, GOD JUL alla fina människor där ute! Jag hoppas ni har haft en riktigt härlig dag och att ni får en rolig fortsättning!

Med täcket på sne, hjärtat <3

Likes

Comments

Äntligen har även jag fått jullov! Senaste veckorna har varit fyllda med många olika känslor, både kring häst och skola men nu tror jag det börjar lugna ner sig. Jag bestämde mig för att inte ta Kavatina på foder trots mina känslor för den fina ponnyn. Egentligen skulle jag behöva gå över på storhäst pga min längd men eftersom lillsyrran ska kunna rida hästen också så tror vi det blir bäst med en lite större d-ponny. Så i hästlivet har jag i alla fall inte så många tuffa beslut att ta just nu. Däremot känner jag lite stress kring det där med stallplats eftersom vi hittat en så fin ponny och sen är jag orolig att vi inte får stallplats förrän typ sommaren eller senare då jag vill ha tid på mig att träna så vi kan tävla så snabbt som möjligt. Känns ju oturligt att missa hela tävlingssäsongen haha. Planen med Kavatina var ju att jag skulle tävla 2017 men det sket sig ju så det är lite därför jag känner "stress" kring säsongen 2017. Kanske låter typ egoistiskt(?) men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är ändå 16 och har inte så många år på ponny kvar eftersom jag är ganska lång så jag vill komma igång helst nu haha, så hinner jag kanske få 2 tävlingssäsonger på ponny. Men vi får se vad livet har att erbjuda. Hoppas att vi får stallplats snart.

Hopptränade även med Buck igår. Herregud vad fart han har men jag bestämde mig ändå för att anmäla oss i klubbtävlingen på bara 60cm. Vi får väl se hur det går. Jag har inte så höga förhoppningar jag vill bara ta mig runt, haha. Jag har verkligen inte dom rätta nerverna för hopptävling. Men när vi fått våran foderponny är det bara att träna så kanske man vågar ställa upp i några hopptävlingar så man kan vara med i Kurirenmästerskapen, haha. Förhoppningsvis får jag äntligen leva min lilla dröm ;) Jag kan inte mer än längta just nu.

Bilder från hoppträningen i somras innan Pay and Jumpen där vi startade 70cm och 80cm felfritt.

Likes

Comments

YouTube
Emilia Skoog