Header

  • Smöret. Här är allt smör osaltat. Det finns säkert 50 olika sorter av osaltat smör, men näst intill inget saltat smör. Förstår mig fortfarande inte hur man kan föredra osaltat framför saltat. Det smakar ju ingenting då? Tack och lov har jag hittat saltat smör i en affär här, så jag är nöjd ändå.


  • Var är den lagrade osten?? Finns helt seriöst hyllor fulla med olika Gouda och Maasdamer, men knappt någon lagrad ost överhuvudtaget. Prästost, herrgårdsost, västerbottenost samt andra lagrade ostar är otroligt saknade. Dock blir saknaden hela tiden mindre, och jag uppskattar milda ostar allt mer. Det här med anpassning är bra konstigt alltså.


  • När vi ändå pratar om ost. Man kan nästan bara köpa färdigskivad ost. Stora ostbitar existerar överhuvudtaget inte, och detsamma med osthyvlar. Dock kan man även köpa ostbitar där man skär av en bit med en kniv och lägger på smörgåsen eller bara äter så. Man kan även gå till kött/ost-disken där de hyvlar skivor ost direkt. Är mycket smidigare här i Österrike, men saknar ändå känslan av att hyvla sin egen ostskiva haha.


  • En brödlimpa i Sverige är antingen färdigskivad när man köper det, eller så skär man upp det själv med en brödkniv. Då man i Österrike äter så otroligt mycket bröd, har de flesta hushåll istället en brödskärningsmaskin. Ja ni hörde rätt. En maskin bara för att skära upp bröd. Är dock otroligt smidigt, och då blir alla skivor exakt lika stora.


  • Här i Österrike är det en extrem bilkultur. Själv är jag mer van med att när det är 15 minuters gångavstånd, då går man. Sedan när det är längre, så tar man cykeln eller bussen. Här i Österrike är det alltid bilen som gäller, och att jag oftast väljer att gå hem från skolan, istället för att ringa min värdmamma, tycker många är otroligt konstigt. Att knappt någon här cyklar är egentligen inte konstigt då det hela tiden är uppför eller nedför samt att cykelbanor existerar inte. Jag är så tacksam till Linköpings kommun för de extremt bra cykelbanorna i Linköping.


  • Filmerna. De är alltid dubbade. Jag var självklart medveten om det när jag åkte hit, men är ändå varje gång förvånad när jag sätter mig framför TV:n, hittar en serie eller film som jag känner igen, och de pratar tyska. Börjar dock vänja mig, och är inte något problem alls längre egentligen. Det är däremot synd när man går på bio och det också är dubbat. Blir på något sätt inte samma upplevelse som när det är på originalspråk. Österrikarna skulle dessutom behöva att filmerna inte jämt är dubbade, då de flestas engelska verkligen skulle kunna förbättras.


  • Fetträdslan i Österrike är extrem, och alla traditionella rätter innehåller inte mycket fett alls, dock extremt mycket rött kött och vitt mjöl. Är ändå otroligt gott, men saknar oftast en gräddig sås. Min värdfamilj har dock lyssnat, och nu för tiden har vi ofta grädde i kylskåpet och min värdmamma lagar mat alltmer med creme fraice, grädde och gräddfil <3 Dock äter vi naturligtvis oftast bara typisk österrikisk mat, och jag börjar sakta men säkert sakna fettet allt mer. Roliga är att jag har blivit känd som den fettälskande utbytesstudenten som ändå lyckas vara smal. Österrikare har tydligen inte fattat än att anledningen till att de inte är smala kan vara att de konstant äter vitt mjöl och socker...


  • Träningskulturen. Oj vilken skillnad. I Sverige tränar de allra flesta regelbundet, och otroligt många har ett gymkort. Här i Österrike, är träningen inte riktigt lika utbredd. Tror att två stycken i min klass går till gymmet regelbundet, och tror att 3 stycken dansar. Någon springer lite då och då, men annars är det ganska dåligt. Bland de vuxna är det inte heller så populärt med träning, men det finns såklart en hel del ändå som man ser springer, cyklar, vandrar, går till gymmet etc, men inte alls en lika stor del av befolkningen som i Sverige. Jag har naturligtvis inte något emot det, och anpassar mig mer än gärna till det!


  • I dörrlåsen så är nyckelhålet åt andra hållet än i Sverige. Man måste alltså hålla nyckeln upp och ner. Har äntligen blivit naturligt för mig, men de första månaderna tog det ungefär 2 minuter innan jag lyckades öppna dörren. Man är även mycket räddare för inbrottstjuvar än i Sverige, och de flesta har dörren låst även under dagen när man är hemma.


  • Varje gång man beställer en tårta eller kakbit i ett kafé, får man inte vispgrädde eller vaniljsås till, utan det måste man beställa extra för 5-10 kr... Men när man väl beställer det får man verkligen ett berg av vispgrädde, så ändå värt det.


  • Till skillnad från i Sverige är det okej att vara duktig här. I skolan så läser man upp betygen inför alla, och när man vill diskutera med läraren hur man ligger till, då gör man det öppet inför alla. Ingen känner sig sämre än någon annan och ingen blir "diskriminerad" när läraren säger till någon att de är underkända i ett ämne inför hela klassen. Jantelagen existerar alltså inte alls i Österrike.


  • Imessage, Messenger och Kik används knappt alls här, utan precis som i Tyskland är det Whatsapp som verkligen alla använder.


  • Man får behålla alla läroböckerna i skolan och får nya varje år. Det innebär att det är fritt fram att skriva hur mycket man vill i marginalerna och att markera det viktiga i texten. Åh vad jag kommer att sakna det.


  • Skillnaden mellan man och kvinna är otroligt stor här. I det flesta familjer gäller det fortfarande att det är mannen som tjänar pengar och kvinnan som tar hand om hushållet och barnen. Har till exempel aldrig sett min värdpappa laga någon mat om man bortser från att värma en färdig pizza i ugnen. Däremot jobbar han till sent varje dag och även under helgen ibland, medans min värdmamma kommer hem runt 1 varje dag. Dock ändras det allt mer, och en del kvinnor jobbar ändå heltid.
  • Trähus och tegelhus existerar inte alls här i Österrike, utan verkligen alla hus har en putsfassad. Dock byggs de inte på samma sätt som i Sverige, utan alla väggar är verkligen murade med stora "tegelstenar" och sedan är det en putsfassad utanpå det. När jag säger att de flesta villorna i Sverige har en träfassad, tror alla att jag menar typiska skidstugor. De flesta har liksom aldrig sett ett hus med en vanlig klassisk träfassad, och är verkligen fascinerade av de typiska faluröda stugorna med vita knutar när jag visar bilder av dem. 


  • När man går en promenad i skogen eller bland vingårdarna och går förbi någon, hälsar man alltid. Om man inte gör det anses det som oförskämt. Man säger aldrig "hej" eller "god dag" utan man säger för det mesta "Grüß Gott" som betyder ungefär, "hälsa Gud". Det är något typiskt österrikiskt, och är en av flera små saker som gör att man märker att Österrike är mycket mer religiöst än Sverige.


  • När man hälsar på familj och andra vuxna så säger man för det mesta "Servus" som även det är typiskt österrikiskt och som enligt Wikipedia betyder "jag är din tjänare". Man pussar sedan varandra på kinden två gånger.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

När man är utbytesstudent i Österrike måste man självklart åka skidor minst en gång. Under sportlovet åkte därför jag, min värdmamma och den äldsta av mina värdsystrar på en veckas skidsemester till Steiermark. Det var dock ingen normal skidsemester, utan snarare mat- och chillsemester. Vi bodde i ett pensionat som var en del av en bondgård, och till skidområdet var det 30 minuter med bil. Där vi bodde var alltså på landet, och vi var omgivna av en helt fantastisk natur. Skidåkande blev det dock inte så extremt mycket, då vi var vid skidområdet runt halv 12. Sedan åkte vi två timmar, tog en tepaus i en timme, åkte i en och en halv timme igen och sedan var det dags att äta lunch och åka tillbaka till pensionatet. Maten var verkligen helt fantastisk, och den här veckan var seriöst den bästa veckan i mitt liv matmässigt. Bara det saltade smöret som saknades som alltid haha.

Finns det något bättre än hotellfrukost? Croissanter, hemgjorda pålägg, nybakta bröd, ägg, müsli, fruktsallad och fantastiska bakelser. Österrikarna vet hur det ska vara!

Vi hann med att ta några promenader där vi bodde. Alltså man bara måste älska Österrike.

I närheten av där vi bodde är även världens största "skidflygningsbana" (direkt översättning från tyska, ingen aning vad det heter på svenska). Mycket mäktigare än vad bilden visar, men kändes otroligt konstigt att se en så enorm bana, men utan att se en enda människa i närheten.

En heldag spenderades på ett spa i närheten, vilket tydligen är en tradition under en skidsemester i min värdfamilj. Att ligga där i stolen och titta ut över de snöbeklädda bergen, är någonting jag verkligen kan rekommendera.

Alltså maten. Skidrestaurangerna vet hur man lagar mat. I Sverige när man åker skidor finns det många värmestugor, och de flesta tar med korv och termosar med varm choklad. När man åker på skidsemester i Österrike är det dock restaurang varje dag som gäller.

Annars har jag fullt upp just nu, vilket man kan förstå när man tittar på blogguppdateringen... Tyskan flyter verkligen på nu, och förstår verkligen precis allting i skolan, vilket innebär att jag nu även försöker verkligen göra alla prov och alla läxor, vilket tyvärr tar en otrolig mängd tid. Annars är det egentligen en vanlig vardag precis som i Sverige, man hittar på saker med vänner, med familjen och ibland har man dagar då man bara chillar. Men som ni ser här på bloggen, har jag det otroligt bra!

Likes

Comments

Under jullovet åkte jag tillsammans med min värdfamilj till Salzburg, staden där Mozart växte upp. Resan tog ungefär 3 timmar med bil, vilket är otroligt långt för östterrikare, och beror på att det är i andra änden av Österrike (om man inte räknar med den smala remsan där bland annat Innsbruck ligger) vilket ni ser på kartan under. Jag bor ungefär vid Wien, som är i nordöstra Österrike, och Salzburg är otroligt när gränsen till Tyskland. Är alltså mycket närmare för min värdfamilj att åka till Ungern eller Tjeckien. Hur som helst, vi stannade en natt på hotell, och det var verkligen två fantastiska dagar, fullspäckade med sevärdheter, foton, mat och ännu mer mat! Var dock fortfarande lite sjuk vilket syns på fotona...

I Salzburg finns det en stor borg/slott uppe på ett berg. Dit kan man bara komma genom att åka med en lift, typ som en linbana. Hur de tog sig upp förr i tiden glömde jag bort att fråga, men det gick åtminstone väldigt bra att försvara borgen. Väl där uppe erbjöds man dessutom en fantastisk utsikt över hela Salzburg! Självklart tog vi flera foton där. Dock visade det sig att mina värdsystrar blundade på alla bilder. Verkligen ett jäkla helvete när man själv är nöjd med bilderna haha.

Fler bilder från borgen. Där gick vi också en rundtur, vilket tog ungefär 2 timmar. Under själva rundturen fick man se hur de levde under 1700-talet vilket var otroligt intressant, samtidigt som man blir otroligt tacksam över att man lever nu och inte då.

Uppe i ett av tornen i borgen togs min selfiestick fram igen!

Mat blev det naturligtvis en hel del under denna vistelse. Allt från skaldjursrisotto, till kaffe med vispgrädde (finns det något bättre?). Vi beställde även på kvällen in en Salzburger Nockerl som är ungefär lite som maräng men med mer ägg. Smakade alldeles för mycket ägg samt luft för att det verkligen skulle vara gott, och jag föredrog därför min chokladtårta med vispgrädde. Dock ses Salzburger Nockerl verkligen som en delikatess här!

Vi gick en rundtur både i huset där Mozart föddes och där Mozart några år senare bodde. Har nu alltså lärt mig en hel del om hela Mozarts liv, och var verkligen otroligt intressant. Har även förbättrat min tyska såpass mycket så att jag nu läser alla texter i museum på tyska och ställer in alla audioguides på tyska!

Hotellet var verkligen inte helt fel, och hotellfrukosten var fantastiskt!! Framförallt eftersom det fanns varma croissants. Alltså förstår ni hur glad jag var? Min glädje var så uppenbar så att min värdmamma har börjat köpa färska croissants till mig till helgfrukostarna <3 Fanns även våfflor, yoghurt, muffins, bacon etc, så jag var helnöjd. Enda som saknades var självklart saltat smör.

Dagen innan vi åkte såg jag filmen Sound of Music som utspelas just i Salzburg. Vi besökte därför klostret som ett flertal gånger ses i filmen, och var otroligt häftigt att ena dagen se klostret i en otroligt gammal film, och nästa dag själv stå där. Detsamma med kyrkogården.

De flesta av er känner troligen till Mozartkulor. Själv känner jag dock bara till de runda med guldigt omslag, men i Salzburg fanns det flera olika sorter, och alla olika affärer sa att deras var originalet. Vi bestämde oss därför att köpa en påse av tre olika sorter (de mest kända sorterna) för att göra en äkta chokladprovning hemma. Vi alla fick en kula var av varje sort, och sedan gav vi tre poäng till den bästa, två poäng till den näst bästa och en poäng till den sämsta. Resultatet visade att den runda med guldomslaget var favoriten (den hade mest nougatsmak) och sist kom den ljusblåa (den hade mest marsipansmak). Dock, min värdsyster som älskar marsipan, tyckte att den ljusblåa var bäst, så vilken som är bäst beror från person till person.

Lite övriga bilder från Salzburg.

Det var alltså två fantastiska dagar tillsammans med min värdfamilj, och jag förstår nu verkligen varför så många väljer att åka dit. Jag kommer helt klart att komma tillbaka någon gång!

Likes

Comments

Julafton

Precis som i Sverige är jul och nyår väldigt viktigt i Österrike, och är något man ska fira ordentligt. Dock blev det inte riktigt som planerat för många österrikare, eftersom influensaepidemin kom redan strax innan jul... Detta innebar att det var fler än någonsin tidigare som var sjuka under jul, och tyvärr lyckades jag inte heller hålla mig frisk... Min värdmormor blev också sjuk vilket innebar att hela julen blev lite annorlunda.

Julafton började med en stor frukostbuffé. Här i Österrike är frukosten jämt mycket sötare än i Sverige, vilket innebär att en frukostbuffé består av färska frallor från bageriet, bakelser, sötad müsli, marmelad, nutella, sötad yoghurt, bröd som är söta och som äts med osaltad smör, sötad juice, osv. Jag som ändå inte har anpassat mig helt till den österrikiska frukosten, plockar även fram ost och skinka, saltat smör, osötad yoghurt samt nötter och frön att ha till yoghurten istället för den sötade müslin. De svenska vanorna har ändå inte helt försvunnit.... Naturligtvis äter jag dock också av de otroligt goda sötsakerna!! Är man utbytesstudent så är man!

Julafton fortsatte för mig med sovande. Egentligen skulle jag ha följt med mina värdsystrar till farmorn och farfarn, och ha varit där tills ungefär kl. 6 på kvällen, men de fick helt enkelt åka utan mig. Väl där umgicks de tillsammans, åt kakor, dekorerade krubban (väldigt viktigt här i Österrike, alla har en egen krubba hemma) och åt kinesiskt tillsammans. Ja, ni hörde rätt. De äter kinesisk buffé på julafton. Julbord existerar inte här, och man kan egentligen äta precis vad man vill på julafton, så länge det är åtminstone lite lyxigare än normalt sätt. Måste faktiskt säga, svensk som jag är, att jag föredrar så som det är i Sverige. Det blir liksom mer speciellt när man äter något som man bara äter just under julen, istället för att man går till en kinesiskt restaurang med noll julkänsla.

Vid ungefär kl. 6 på kvällen kom mina värdsystrar hem igen och då var det snart dags för julklappsöppnandet. Här i Österrike kommer inte tomten, utan Christkindl kommer. Dock till skillnad från i Sverige, ser man aldrig Christkindl, utan varje gång han (eller hon?) kommer, så hinner han precis försvinna innan barnen kommer för att se honom. Min värdfamilj gör alltså så att barnen väntar på övervåningen, och när Chriskindl kommer så ringer en klocka (när man är liten tror man det är Christkindl som ringer den). Då springer barnen ner till vardagsrummet, där julgranen står, för att se honom, men då är han redan borta och kvar finns bara en hårslinga som är fastklämd mellan dörren. Barnen har under dagen inte sett julgranen, utan mina värdföräldrar har under alla år dekorerat julgranen på kvällen den 23e och sedan täckt för så att första gången de ser julgranen är när klockan ringer. Trots att ingen tror på Christkindl längre, sitter traditionerna i, och iår väntade vi också på att klockan skulle ringa och så sprang vi ner till vardagsrummet. Där var då alla julklappar, julgranen fint belyst och mina värdföräldrar och värdfaster.

Då var det dags för julklappsöppnandet. I min familj i Sverige har vi alltid gjort så att jultomten delar ut alla julklappar och sedan börjar den yngsta med att öppna paketen och alla tittar på. De senaste åren, när det inte har funnits några otåliga små barn längre, har vi gjort så att en i taget öppnar ett paket och alla tittar på. Här kör man dock på principen att alla letar efter sina egna paket, öppnar de och har egentligen ingen aning vad de andra får för något. Julrim existerar tyvärr inte heller. Var otroligt roligt och trevligt ändå, och man såg naturligtvis ändå vad de andra fick för något, men måste ändå säga, svensk som jag är, de svenska traditionerna är ändå en aning trevligare och bättre.

Efter att allt var öppnat, var det dags för mat. Även här i Österrike finns det julskinka, men till skillnad från i Sverige, är julskinkan inbakad i bröd. Ja ni hörde rätt. Den är inbakad i bröd. Man tar alltså en skinka, lindar bröddeg om den, och in i ugnen. Det är verkligen otroligt gott, för brödet blir då otroligt saftigt och har lite skinksmak i sig. Ska helt klart försöka mig på att göra det själv i Sverige nästa år. Det vi åt var alltså julskinka i bröd tillsammans med potatissallad. Och det var det. Maten på julafton är alltså inte alls lika stort som i Sverige, men det behöver det inte vara heller. I Sverige är det egentligen kanske för stort fokus på maten, medan man här i Österrike har lagom mycket, och njuter av det ändå. Dock kinesiskt på julafton... Nej, där går gränsen haha.

Det blev även dessert och lite julgodis, och sedan var julafton över. Måste säga att jag hade lite hemlängtan såklart, men från vad man hör från alla utbytesstudenter, har alla det under julen. Hemlängtan var dock minimal, då min julafton blev riktigt, riktigt bra ändå, trots att jag sov större delen av den, och trots att jag är av åsikten att de svenska traditionerna är bättre. Jag var tillsammans med min värdfamilj, åt riktigt god mat, fick alldeles för mycket presenter, och skrattade stor del av kvällen.

Nyårsafton

På nyårsafton mådde jag mycket bättre, men tyvärr inte helt bra än. Det innebar att jag hade inget annat val än att stanna hemma. Eftersom en av mina värdsystrar också var lite sjuk, stannade hon också hemma, vilket innebar att det ändå blev en otroligt mysig och trevlig nyårsafton med min värdfamilj.

På förmiddagen gör man, precis som i Sverige, inget särskilt. Det innebar att jag tog tillfället i akt att jag äntligen var typ frisk, och åkte in till Wien för att gå lite i affärer. Väl hemma åt jag en vanlig lunch med min värdfamilj och sov sedan fram tills kvällen (åka till Wien när man inte är 100% frisk var kanske ingen bra idé ändå...). På kvällen var det Jurassic Park på TV, och eftersom jag på något sett har lyckats att inte se den tidigare, tittade vi alla på det. Sedan var det dags för middag, och eftersom min värdmamma var extremt trött på att laga mat efter julen, åt vi bröd med pålägg. Dock inte bara ost och skinka, utan lyxiga pålägg som man verkligen inte äter varje dag här i Österrike. Bland annat hade de köpt rostbiff, typ 10 olika sorters skinka, en otroligt stor mängd med ost (bland annat extra lagrad Gouda till mig som är min absoluta favoritost men som min värdmamma egentligen hatar av hela sitt hjärta haha), och det bästa av allt, rökt fisk. Som jag har saknat det!! Till efterrät blev det sedan vaniljglass med varma hallon. Enkelt men otroligt gott!

Efter maten var det dags för något typiskt österrikiskt. Alltid till nyårsafton köper man blyfigurer som man sedan smälter i en "sked" över ett ljus. Efter att hela figuren har smält häller man det snabbt i en skål med kallt vatten. Det stelnar då direkt och bildar en ny figur som kan se ut precis hur som helst. Hur den ser ut talar om hur nästa år kommer bli. Till exempel, om man får många små bitar, kommer man resa mycket nästa år. Om det ser ut som en droppe, kommer nästa år bli en seger o.s.v. Många har också med kärlek att göra, eller arbetet, och de allra flesta är såklart positiva. Själv fick jag många små bitar, varav den största såg ut som en missil. Det betyder då alltså att jag kommer resa mycket (vilket stämmer) och missilen betyder att all blir bra. 2017 låter lovande.

Efter blyfigurerna tittade vi precis som i Sverige, på Grevinnan och betjänten. Trodde verkligen att det bara var en tradition i Sverige, men tydligen inte! Sedan var det dags för lite raketer i trädgården och sedan invänta tolvslaget. Direkt efter tolvslaget spelas Donauwalzer, och då är det tydligen tradition att alla dansar med varandra.

​Som slutsats är nyår väldigt likt som i Sverige. Om man inte är sjuk som mig, så går man, precis som i Sverige, oftast på en nyårsfest med sina vänner. Själv är jag egentligen på ett sätt glad att jag fortfarande var lite sjuk då, eftersom det innebar en fantastiskt trevlig och mysig kväll men min värdfamilj!

Några foton också!:

Under jul köper alla julkex hos bageriet, och åh vad gott det är. Kommer sakna de så otroligt mycket!!

Något annat typisk under nyår är att man ska äta fiskkakor. Smakar inget speciellt, utan bara en vanlig sockerkaksdeg typ, men om man äter den från svansen, så ska man få tur under nästa år. Jag failade dock rejält. Trots att de hade sagt till mig minst 10 gånger att man ska äta från svansen, åt jag såklart huvudet först... Så typiskt mig... Kommer jag få otur nu?.... Får hoppas på att blyfiguren istället har rätt och att allt blir bra!

Blyfigurerna. Ni ser min missil i övre högra hörnet.

Min älskade ost. Att få äta den igen efter 4 månader var helt fantastiskt!!

​Tyvärr är det riktigt dåligt med foton på mig och min värdfamilj, vilket framförallt berodde på att alla var osminkade, hälften sjuka, och alla hade på sig myskläder (tror jag hade på mig en Harry Potter-tröja på nyårsafton...). Hur vi såg ut är därmed tyvärr inget jag vill göra tillgängligt att se för hela världen haha. 

Likes

Comments

Tiden går som bara den, och det är med fasa jag inser att det bara är en enda månad kvar tills jag kan börja tänka att det är mindre än hälften kvar... Och jag som trodde att 10 månader omöjligt kunde vara för lite tid...

Hur som helst, även denna månad har det hunnits med en hel del. Det som framförallt definierar december i Österrike är julmarknaderna. De finns verkligen överallt, även i de allra minsta byarna, och i Wien finns det säkert 20 stycken, varav fem är enorma. Julmarknaderna här är verkligen extremt viktigt, och under december frågar man inte sina vänner om man ska gå och fika, utan man frågar om man ska gå på en julmarknad. Då dricker man punsch tillsammans (typ som glögg men mindre kryddor), äter något onyttigt och köper för mycket dyrt krimskrams som man egentligen inte behöver. Det som gör det hela mer intressant, är de så kallade Krampus. Första gången min värdfamilj berättade för mig om de trodde jag att de skämtade. De kommer till varje julmarknad någon gång i början av december, och kan enkelt sagt beskrivas som skräckinjagande monster som kommer typ i ett tåg med kedjor och piskor, och slår på allt och alla de går förbi, särskilt unga tjejer/kvinnor med långt hår... Poängen är att alla ska bli rädda, och det lyckas de ordentligt med. Själv tänkte jag att det ska bli intressant att se detta "tåg", och att alla säkert överdriver när de säger hur läskigt det är. Oj vad fel jag hade. Jag var livrädd. Var vid ett tillfälle som en kom emot mig och jag sprang iväg haha, men han sprang efter mig. Gud, har aldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv. Tyvärr har jag inte så mycket bilder, eftersom jag hade fullt upp med att gömma mig så gott det gick...

Anledningen till denna ytterst underliga tradition? Jo, förr i tiden uppe i bergen klädde man ut sig till sådana groteska monster för att skrämma iväg de onda andarna, så att vintern skulle bli bra (om jag har förstått det rätt). Detta spred sig sedan över hela Österrike och används idag bara på julmarknaderna.

Min familj hade sedan tidigare 4 presentkort på en dyr restaurang. De betalade för en person, och så gick vi alla 5 och åt. I presentkortet ingick det fyra rätter tillsammans med vin och cocktail, och wow, vilken mat. Vet fortfarande inte exakt vad allt var som jag åt, men fantastiskt gott var det helt klart. Det bästa var nog ändå pumpasoppan som serverades i en kaffekopp!

Min värdmorbror har som sagt ett bageri, och två representanter från bageriet var inbjudna till en julfest hos företaget som tar hand om bageriets räkningar. Tydligen skulle en av Österrikes mest kända musikalartister, Maya Hakvoort, hålla i underhållningen, och min värdmamma som är ett oerhört stort fan, bad då hennes bror att ta med henne. Han frågade även om jag och min värdsyster kunde följa med, och det gick. Vi sänkte medelåldern rejält, men maten var riktigt bra och jag satt ungefär 10 meter från Maya Hakvoort vilket man normalt sett behöver betala MYCKET pengar för, så jag var helnöjd.

Här i Österrike firar man 6e december Nikolaus. Egentligen gör man inte så mycket förutom att man ställer sin stövel vid fönstret på kvällen den 5e, och på morgonen är då hela stöveln full med godis. För de snälla barnen kommer Nikolaus, och för de elaka kommer då Krampus. Vi fick båda, inklusive ris som man använder för att slå barnen med haha.

Lucia närmade sig, och jag tänkte att jag kan inte fira Lucia utan lussekatter. Sagt och gjort. Hela familjen uppskattade de väldigt mycket, men på något sätt så blir alltid mammas bättre... Jag ville även baka pepparkakor, men det visade sig att sirap finns inte här att köpa. Bara lönnsirap som man har på amerikanska pannkakor. Dock var det inget större problem, för någon vecka senare hittade jag en svensk affär i Wien, som sålde inget mindre än svensk sirap!! När man är utomlands lär man sig verkligen vad som är svenskt och inte. T.ex. har jag alltid trott att Lätta bara finns i Sverige, men icke. Är troligen det populäraste margarinet här i Österrike också. Däremot så är tydligen sirap svenskt, vilket jag inte heller hade någon aning om.

Jag och min värdfamilj gjorde en utflykt till Mariazell. Där är en stor julmarknad och en fantastiskt fin kyrka. Tydligen har kyrkan helande krafter, vilket är anledningen till att många vallfärdar dit. Man kunde även ta linbanan upp på berget, vilket vi gjorde, och där välkomnade snön oss. Utsikten var verkligen fantastisk. I Mariazell är också fabriken som gör Lebkuchen (typ blandning mellan mjuk och hård pepparkaka), så där gick vi en rundtur också och köpte alldeles för mycket Lebkuchen.

Fler julfiranden blev det. Bageriet har sitt eget julfirande för alla medarbetare + min morbrors familj (alltså även jag), och iår var det i stadens bästa fiskrestaurang. Vi välkomnades med champagne och ostron (förstår inte grejen med det, kostar skjortan och smakar bara salt?), och det fortsatte sedan med trerätters. Jag som har saknat fisk så otroligt mycket var verkligen i himmelriket. Fisk här i Österrike är verkligen lyx, och att man ska äta det minst tre gånger i veckan som man jämt säger i Sverige, gör absolut ingen.

Ännu lite fler utflykter med skolan har hunnits med, bland annat med idrotten till en julmarknad i Wien. Varför kan vi inte göra det på idrotten i Sverige? haha. Hur som helst, det var julmarknaden vid rådhuset, vilket troligen är den mest kända julmarknaden i Wien. Där köpte jag bland annat en soppa, men istället för att få den i en vanlig plasttallrik, fick man den i ett bröd. Så otroligt smart! Både otroligt gott och inget skräp, då man äter upp "soppskålen".

Likes

Comments

Och där bröts löftet att blogga MINST en gång i månaden... Dock ska ni ta det som ett bra tecken, då det innebär att jag har fullt upp med livet här, och har det helt fantastisk bra.

Tänkte att för att komma igång med bloggandet igen, och för att detta inlägg inte ska bli alldeles för långt, kan ett försök att sammanfatta allt jag har gjort den senaste tiden i en punktlista tillsammans med bilder vara bra.

  • I början av Oktober var jag på det första YFU-lägret mitt ute i ingenstans. Det var i en borg (typ slott) högt uppe på ett berg och varade en helg. Alla utbytesstudenter som är det här året med organisationen YFU (Youth for Understandning) i Österrike var där. Det innebar att vi hade representanter från USA, Mexiko, Argentina, Chile, Brasilien, Thailand, Japan, Sverige (dock bara jag), Finland, Danmark, Estland, Schweiz, Italien, Serbien, Polen och sist men inte minst (eller det kanske är minst?), Moldavien. Det var en fantastiskt upplevelse att träffa så många olika typer av människor, med så otroligt olika kulturer. Fick en helt ny inställning på människor under den helgen, samt det bästa av allt, vänner från hela världen.
  • Var på den första familjefesten här i Österrike och är nu introducerad till hela stora tjocka släkten. Allt från mormor till syssling. Det var otroligt trevligt och min värdfamiljs släkt vet hur man ser till att det blir feststämning. Måste också nämna maten, oj vad gott och oj vad mycket. Först var det förrättsbuffé, sedan huvudrättsbuffé och sist men inte minst, dessertbuffé. Fanns allt man kunde tänka sig. Schnitzel, kycklingklubbor, revbensspjäll, tårta, kakor, bröd, sallader etc. Tror jag aldrig har ätit så mycket.
  • Min värdfamilj har för två år sedan haft en utbytesstudent från Estland, och hon kom och besökte oss under en vecka. Var verkligen ingenting mig emot, eftersom det innebar att vi gjorde utflykter hela veckan, åt god mat och alla var hela tiden på otroligt bra humör. Dessutom har jag nu, trots att vi inte hann umgås så mycket, ännu en syster.
  • Var motsvarande nationaldagen den 26e oktober, och då passade jag och min värdmamma på att åka till Wien. Vi gick till en utomhuskonsert med kända musikalartister, gjorde lite sightseeing och fikade på ett av Österrikes mest klassiska kafféer. En helt vanlig latte kostade typ 70 kr?! Som tur var betalade min värdmamma haha.
  • Jag och min värdmamma åkte en lördag tillsammans till Schönnbrunn. Vi misslyckades dock rejält eftersom alla blommorna var borta, vädret var dåligt och stora delar renoverades, vilket allt innebar att det som normalt anses vara ett av världens vackraste slott, nu egentligen var ganska fult... Rundturen inne i Schönnbrunn var dock otroligt intressant, och som tur är har jag chansen att åka tillbaka dit senare under mitt utbytesår och ta bilder med fin bakgrund! Min värdpappa kom också senare och så åt vi lunch tillsammans.
  • Det har även hunnits med en del utflykter med skolan till Wien. Bland annat har vi gått på teater och gjort "Dialog i mörker". Det sistnämnda är en typ av vandring inomhus som görs i grupper och pågår ungefär i en timme. Det speciella med denna vandring är att den sker i absolut totalt mörker, man ser alltså verkligen ingenting. Poängen är därmed att man ska förstå hur det är för blinda människor att leva, men även för att bara lära sig använda de andra sinnena mer. Under denna vandring gick vi bland annat genom ett rum som skulle motsvara "ute i naturen", vilket innebar att man kände gräs under fötterna, hörde fågelkvitter, en bäck och så vidare. Vi skulle även gå över en bro, och jag kan säga, det är mycket svårare än vad man tror när man är helt blind. Nästa rum var en stor väg, och vi skulle då lyckas gå över den utan att bli påkörda. Sedan kom en affär, en båt (den rörde på sig och var fläktar bredvid så att det kändes precis som att åka vanlig motorbåt) och sist men inte minst, en bar. Baren var det häftigaste av allt, för man kunde nämligen verkligen köpa drycker där. Det kanske inte låter som något speciellt, men tänk då på att man inte ens kan se pengarna man betalar med, man vet alltså inte om man precis ger en 20-lapp eller en 1000-lapp. Tydligen har blinda lärt sig att känna igen den exakta strorleken på varje sedel, och genom att känna på sidan av mynten vet de hur mycket det är värt. Det var med andra ord en otroligt häftig upplevelse, och jag har en mycket större förståelse för de blinda nu.
  • Min värdpappa fyller år den 11 november, och då är det tradition i Österrike att äta gås. Vi åkte till en kvarterskrog och beställde varsin "gåstallrik". Jag trodde man skulle få en gåsfilé, knödel (typ som kompakt bröd som ser ut som en potatis) och sås, men så var det inte. Istället fick vi typ en hel gås var... Som ni märker, att erbjudas för lite mat, är inte något problem i Österrike inte. Det hela blev perfekt med tårtan som min värdsyster hade bakat. Var inget mindre än en Kinderchoklad tårta, som var helt enorm. Nära att den slog mormors Sverigekaka med grädde och jordgubbar, och då är det riktigt bra. Ber om ursäkt att jag skriver så mycket om mat, men är man utbytesstudent i Österrike, så handlar livet till stor del om mat!
  • Var på en till musikal med min värdmamma och värdsyster, och efteråt visade det sig att han som spelade huvudrollen var svensk! Ställde oss därför i kö till att ta en selfie med honom och lyckades prata lite svenska!! Första svensken jag har träffat här i Österrike!
  • Förra veckan var skolbalen, och eftersom min klass har anordnat den i år, har mycket av vår tid gått till det. Skolbal i Österrike, är inte likt något i Sverige, utan det är verkligen lyxigt, stort och något alla går till, även de som inte har några barn i skolan. Då det finns så mycket att säga om baler här i Österrike, tänker jag att jag skriver ett inlägg senare om det när jag har fått tillgång till bilderna från skolbalen. Så länge får ni nöja er med de få bilderna jag tog med mobilen.
  • I helgen är det första advent, och nu börjar alla julförberedelser. Julmarknaderna öppnar nu, och det är verkligen otroligt stort här i Österrike. Tror det finns över 20 marknader i Wien, och i Wiens närområde säkert över 100. Då det även finns otroligt mycket att skriva om julen, tänker jag att jag tar ett eget inlägg för det också. Bilderna nedan visar adventskalendrar från Lindt. Finns ett helt otroligt stort utbud av adventskalendrar här i Österrike, allt från flingpaketsadventskalender till Milkaadventskalender. Vad jag dock har spanat in är naturligtvis den från Lindt som innehåller Lindtkulor. Varför kan det inte finnas i Sverige?
  • Jag gjorde med min årskurs i skolan en utflykt till en samhällsmässa i Wien. Jag hade egentligen inga stora förväntningar, eftersom det skulle vara en hel dag med föreläsningar, och trots att min tyska börjar bli relativt bra, är det fortfarande svårt att förstå allt när det pratar snabbt om samhällsproblem, ekonomi med mera. Dock visade det sig att det var en enorm mässa med säkert tusentals av elever, och de föreläsningarna vi skulle gå på hölls av inte mindre än själva Bundeskanzlern, vilket är ungefär motsvarande statsministern då Bundespräsidenten är mer som en representant och har inte mycket makt, samt Sebastian Kurz (utrikesministern). Var otroligt intressanta föreläsningar och lyckades dessutom få en bild med båda. Dock blundade Kurz på bilden, vilket jag fortfarande är besviken över, men var inte värt att ställa sig i den enormt långa kön för att få en till bild. Dessutom, som mina vänner sade, kan man låtsas om att han är bländad av min skönhet haha.
  • Annars börjar det verkligen bli rutin på livet här. Jag är en del av min värdfamilj och hjälper till med saker i husshållet som att laga mat och plocka ut ur diskmaskinen, jag har fått vänner som jag umgås med på fritiden, att prata tyska känns mer normalt än att prata svenska och jag har börjat säga hemma till mitt hus här i Österrike. Språket på mobilen är bytt till tyska, filmer ses enbart på tyska (har äntligen vant mig vid Leonardo Dicaprios tyska röst), jag läser tidningen vi har här istället för DN, och min läsplatta med bara engelska böcker används inte alls längre. Har även slutat att träna, börjat äta socker, slutat sakna lagrad ost och börjar helt enkelt allt mer leva som en riktig österrikare. Anpassning till kulturen, check.

Likes

Comments

Mer än en månad har gått. En månad som har varit så otroligt mycket, allt från förvirrande till otroligt rolig, men framförallt, fantastisk. Det har tyvärr varit lite dålig uppdatering här, men jag tänkte försöka ta tag i det och sammanfatta den första tiden här i Österrike.

Tiden här i Österrike har bestått av en hel del utflykter, där en av de första var en vandring till en utsiktsplats i byn jag bor i. Det tog ungefär en timme att gå uppför "berget" och väl där fanns det naturligtvis en restaurang, som till min glädje hade typisk österrikisk mat. På bilderna ser ni min fantastiska värdfamilj, och ja, de är lite galna haha.

I mitten av september åkte jag med mina värdföräldrar och den äldsta av mina värdsystrar till deras vänners sommarstuga. De har en tradition att träffas ett tiotal vänner varje år någon gång efter sommaren och ha en så kallad "Schwedenfeuer", vilket betyder svensk eld. Hade själv ingen aning först vad det var, men det visade sig enkelt sagt vara en hög stubbe som man tänder eld på, och sedan kan man ställa en stekpanna ovanpå och laga mat. Sökte på google, och det verkar som att denna så kallade svenska stubbe faktiskt har sitt ursprung från Norden, men som nu för tiden framförallt säljs här i Österrike och Tyskland. Många här tror faktiskt att vi jämt och ständigt använder en sådan här stubbe i Sverige för att laga mat... I stekpannan lagades det äggröra med mycket bacon och annat fett, vilket uppskattades oerhört mycket av mig då maten här annars är relativt fettfattig. Totalt användes det 50 ägg så ni kan tänka er hur stor stekpannan faktiskt var (den ser mycket mindre ut på bilderna).

Att se musikalen Evita l i Wien har också hunnits med, och wow, det var verkligen fantastiskt. Tyckte tidigare att musikalerna i Stockholm var fantastiska, men detta var en klass för sig. Tyvärr pratade de och sjöng såklart på tyska, och använde dessutom en hel del dialekt, vilket gjorde det svårt att förstå allting, men de hade tänkt på mig och resterande icke-tysktalande personer, då det fanns bildskärmar med engelsk översättning! Jag och min värdsyster lyckades även få bilder tillsammans med de som hade huvudrollerna samt autografer. Dock kan man inte direkt skryta med bildkvalitén eller snyggfaktorn (var mitt i natten och enda vi ville göra var egentligen att sova)...

Vi är ungefär ett 20-tal utbytesstudenter som bor i/i närheten av Wien (som åker med organisationen YFU), vilket innebär att vi då och då träffar varandra. Det är nog en av de bästa sakerna med att vara utbytesstudent, att man får riktigt bra vänner från hela världen, och därmed lär känna en mängd olika kulturer. I den översta bilden representeras Estland, Finland, Danmark, USA och såklart Sverige! Det är helt fantastiskt också att vi spontant kan träffas i just Wien av alla städer, och att vi bara kan traska runt bland alla kyrkor och andra berömda byggnader.

För några helger sedan lagade jag även mat för första gången! Eftersom vi verkligen aldrig äter fisk (förutom tonfisk i burk), tänkte jag att det skulle passa. Dock när jag gick till affären för att köpa lax så visade det sig att det var bra mycket dyrare än i Sverige, vilket jag borde ha förstått med tanke på att Österrike inte har något hav... Då hade jag redan planerat allt, och hade ingen tid att ändra mig, så det fick bli den dyra laxen... Dock, för att inte ruinera min stackars värdfamilj, får det nog bli motsvarande ICA Basic köttbullar med makaroner nästa gång jag lagar mat haha. Det var dock otroligt gott, så helt klart värt pengarna!

Nu i helgen var jag i Steiermark, vilket är ett annat Bundesland (typ landskap), och är känt för sin extremt fina natur. Jag åkte dit med mina värdföräldrar, och bodde från torsdag-söndag i ett pensionat i den lilla byn Passail. Vi åkte just dit eftersom en vän till de har en stuga där, men som egentligen bor i Nederländerna. Troligen ska vi någon gång åka till Nederländerna det här året också, vilket jag verkligen hoppas på så att jag kan fräscha upp min holländska lite!

I Steiermark blev det extremt mycket med mat, vilket självklart var uppskattat av mig. Första och tredje kvällen gick vi till en restaurang som bara serverade Knödel, och det var verkligen otroligt gott båda gångerna! Jag äter i genomsnitt på restaurang två gånger varje vecka här, vilket verkligen är en helt fantastisk lyx. Första middagen åt jag spenatknödel (låter hemskt, var himmelskt), andra dagen åt jag ÄNTLIGEN min första Wienerschnitzel och tredje och sista dagen åt jag salamiknödel, vilket ärligt talat var det bästa jag har ätit här i Österrike. Schnitzeln däremot var verkligen en besvikelse. Det är självklart gott, men verkligen typisk barnmat. Smaksensation existerar ju inte alls. Är helt enkelt bara friterat kött, utan sås, med pommes. Kan äta samma sak på Donken typ.

Som sagt, Steiermark är känt för sin natur. Vi vandrade i bergen och det var helt fantastiskt. Trodde Sveriges natur var fin, men det är verkligen ingenting mot Österrikes. Utsikten är magnifik på bilden, men visar inte i närheten av hur det var i verkligheten.I

En av dagarna vi var i Steiermark vandrade vi uppför ett berg. Efter många om och men var vi tillslut uppe vid vårt mål (man kunde också ha gått högre upp), där det självklart och tacksamt nog fanns en restaurang samt den fantastiska utsikten som ni ser på bilderna ovan. Här, mitt ute i ingenstans uppe på ett berg, fanns det även en liten kyrka, vilket inte är något konstigt alls här i Österrike. Det finns kyrkor och små kapell precis överallt, särskilt på landet där många är väldigt religiösa.

Pensionatet vi bodde på erbjöd ingen frukost, så då var vi "tyvärr" tvungna att äta frukost i byns bageri. Wow vilken frukost! Och tre dagar i rad dessutom! Man kan välja mellan en del olika frukostmenyer, och den jag valde bestod av kaffe (man får en silverbricka med en kaffekanna, kopp, kanna med mjölk, vatten och kaka), yoghurt med frukt, 2 stora frallor, smör, grönsaker, färskost, marmelad, juice samt ost och skinka. Helt fantastiskt! Vännen till mina värdföräldrar, är i sin tur riktigt bra vän med ägaren till bageriet, och eftersom min värdmamma är från en bagarfamilj, fick vi en privat rundtur i bageriet. Har aldrig förstått hur mycket jobb det faktiskt är bakom ett bakat bröd man kan köpa i ett bageri, men det förstår jag nu. Jag kan därmed säga också att om ni har möjligheten, köp inte bröd på ICA eller COOP, utan gå till ert närmsta bageri och stöd deras arbete. De sliter järnet, och där är bröd bakat med kärlek istället för med kemikalier och endast i vinstintresse.

Under denna månad har jag även pluggat tyska regelbundet med hjälp av appen Duolingo. Otroligt bra och rolig app. Idag lyckades jag tillslut göra klart alla övningar, och är tydligen 57% flytande! Vi får väl se om jag någon gång lyckas få upp det till 100!

Annars så flyter livet på här i Österrike, och jag börjar få in rutiner. Jag är inte längre den nya i klassen, utan har börjat hitta min plats i skolan, samt i min värdfamilj. Gällande fritid, så har jag börjat med pardans. Här i Österrike är det extremt populärt, och alla (och då menar jag verkligen 95% av alla!) går någon gång i dansskola för att lära sig det. Jag har alltid velat lära mig det, men då det inte direkt är något någon verkligen gör i Sverige, så har det ju aldrig blivit av. Så när det nu är normalt att göra det här, tänkte jag, varför inte? Sagt och gjort så var jag anmäld. Det som dock var otroligt chockerande var klädseln man är tvungen att ha. Tjejerna måste ha klänning eller kjol, med en elegant topp och gärna professionella dansskor. Killarna ska inte ha något mindre än kostym, med slips samt lackskor. Att man är så uppklädd gör dansträningarna mycket mer speciella, och jag önskar verkligen att detta kunde finnas i Sverige också. Tänk att alla ungdomar varje söndag kväll eller fredag kväll (i minst 2 månader) klär upp sig för att lära sig pardans. Helt sjukt.

Mer än en månad har alltså gått, vilket innebär att mer än en tiondel av tiden redan har gått. Det är skrämmande hur fort tiden går, och ibland vill jag bara att allt ska sakta ner. Jag väntar även på att hemlängtan ska krypa fram, men jag gissar att just nu är allting fortfarande så nytt och spännande, att det kommer ta ett tag innan det verkligen kommer. Annars börjar jag verkligen anpassa mig till livet här, och de mest använda apparna är inte längre snapchat och kik, utan whatsapp. Jag förstår även nästan allt alla säger, och kan hänga med på lektionerna i skolan. Dock är det fortfarande svårt att förstå skämt, eller att faktiskt vara delaktig i ett gruppsamtal... Det uppstår även kulturkrockar, och tankar som; "Varför stannade jag bara inte i Sverige?!", har mer än en gång kommit. Sedan inser man dock hur mycket man upplever här, hur mycket man utvecklas, och vilka fantastiska människor man lär känna, och de tankarna försvinner. Det går alltså lite upp och ner, men jag antar att det är helt naturligt när man är borta på ett utbytesår.

En månad är avklarad, nio kvar. Det är skrämmande mycket, samtidigt som det är skrämmande lite. Tankar som; "Kommer jag klara det?", "Kommer hemlängtan komma?", och "Kommer detta verkligen bli det bästa året i mitt liv (som alla gamla utbytesstudenter säger att det är)?", cirkulerar dessutom självklart runt i huvudet. Jag får helt enkelt skjuta bort de tankarna helt och hållet, och bara ta allt som det kommer, och njuta!

Likes

Comments

Innan jag kom hit trodde jag att skolan var mer eller mindre densamma här som i Sverige. Jag trodde att skolan mer eller mindre var densamma i hela Europa, förutom att det är mycket strängare och bättre överallt jämfört med Sverige. Att alla helt enkelt har ett bättre skolsystem, och framförallt ett mycket bättre betygsystem. Jag hade fel.

Till skillnad från I Sverige så har inte alla klasser totalt olika scheman, utan alla lektioner är 50 minuter och alla har lektionerna samtidigt. Schemat är alltså indelat i ”första timmen”, ”andra timmen”, ”tredje timmen” och så vidare. Det är 5 minuters paus mellan alla lektioner förutom efter den tredje då det är 15 minuters paus. Dock så kommer majoriteten av lärarna minst 5 minuters för sent, vilket innebär att pauserna aldrig bara är 5 minuter.

Jag går i 7an, vilket är motsvarande 2an på gymnasiet i Sverige. Dock är inte alla i min klass 99or, utan det finns både 00or, 99or och 98or, vilket beror på att det är otroligt vanligt att gå om här i Österrike. Tror en tredjedel av min klass har gått om ett år, och det är inte helt ovanligt att gå om två eller till och med tre år. Eftersom det är så många som går om är det ingenting heller man egentligen skäms över, snarare så är man stolt när man inte behöver gå om. Helt sjukt.

En annan skillnad från skolan i Sverige är att man inte äter lunch i skolan, utan det gör man oftast istället när man kommer hem. Att tänka på då är att skolan slutar som tidigast kl. 2, vilket innebär en hel del småätande i skolan. I varje rast tar alla fram sina vita bröd med nutella, chokladkex, riskakor med någonting sött på, eller i enstaka fall,frukt. Oerhört många går även till det lilla kaféet i skolan och köper någonting litet. Där erbjuds muffins, munkar, godis, mer godis, bröd, oststänger, pommes, söta drycker, och så vidare. Efter kl.2. kan man även köpa varm mat där, men det är knappast någon hälsosam mat inte. Det enda faktiskt nyttiga man kan köpa där är en sallad från salladsbaren. Jag tror dock att jag seriöst är den enda som faktiskt köper sallad, österrikare förstår liksom inte varför det inte är bra att äta bröd och socker konstant. Sedan klagar de över finnarna i ansiktet, och förstår inte att det kanske kan bero på att 90% av deras matintag är socker...

Gällande vad för ”program” man kan läsa skiljer sig från alla skolor här i Österrike, men på min finns det natur, sport och ekonomi. Dock väljer man inte program när man börjar motsvarande gymnasiet, utan man väljer redan i tioårsåldern. Jag ville börja natur eftersom då har jag som störst möjlighet att faktiskt förstå någonting av lektionerna, men det visade sig att det fanns två sjunde klasser i min skola, varav den ena var ekonomi och den andra var natur och sport blandat. I natur/sportklassen går det totalt sett 4 tjejer varav en eller två går natur, vilket resulterade i att jag började ekonomiklassen. Det är jag nu oerhört glad över eftersom det verkligen är helt annorlunda mot vad jag har haft i Sverige, och mycket mer socialt.

Ämnena jag läser är; matte, ekonomimatte, tyska, kemi,historia, geografi, kör, musik, näringslära, engelska, idrott, etik, fysik,bild, biologi och psykologi. Det kan tyckas vara väldigt många ämnen, men många av de (t.ex. fysik och biologi) har vi bara 50 minuter varje vecka. Favoritämnena hittills är naturligtvis alla naturämnen (särskilt eftersom det de lär sig just nu lärde jag mig i högstadiet), engelska (har ironiskt nog alltid varit mitt hatämne i Sverige men nu är jag ÖVERLÄGSET bäst), idrott (hatämne nummer två i Sverige men här är det med bara tjejer och ärligt talat så springer vi bara runt lite och har kul) samt bild (är som bild i Sverige egentligen). Hatämnena här är utan tvekan tyska som nummer ett. Just nu läser vi inget mindre än ”den unge Werthers lidanden”. Att läsa och diskutera den boken var det sista jag gjorde på svensklektionerna i Sverige, och jag kan säga, det var inte mycket jag egentligen förstod när jag läste den på svenska. Nu är det alltså meningen att jag ska förstå den på tyska. Ännu värre är att jag var tvungen att betala hela 4 euro för boken. Skandal haha. Kan dock imponera på Christer (min svensk- och tysklärare i Sverige) när jag kommer hem och berättar att jag har läst den på tyska! Andra hatämnen är framförallt psykologi och etik. Vi får nämligen papper kopierade från gamla psykologiböcker på tyska och ska då diskutera och analysera det. Tror jag tittar på klockan minst en gång i minuten på de lektionerna…

Gällande läxor, prov och betyg så skiljer det sig också från Sverige. Här har man oftast 2 eller fler läxor till varje dag. Dessutom måste man vara förberedd att kunna sammanfatta allt man har gjort den senaste lektionen. Om man inte har gjort en läxa, eller sammanfattar dåligt, så får man ett minus. Om man under året samlar på sig flera minus så sänks betyget. Dock verkar det som att betygen egentligen inte har så stor betydelse, utan det som har stor betydelse är ”Matura” som man gör sista året. Då gör man tre skriftliga prov och tre muntliga, och det är med resultatet på de som man söker in till universitet. Vad man har betygen till har jag inte riktigt helt förstått, men om man får icke godkänt i något ämne, så måste man gå om. Att få ett minus är därmed egentligen inget större problem, och läxorna tas därför inte alltid på största allvar. Alla är däremot verkligen oroliga för Matura, och jag är kluven gällande vilket system jag tycker är bäst, det österrikiska eller det svenska. Det sämre med det svenska är att man verkligen jämt måste plugga och att ett enda misstag under gymnasiet kan förstöra allt, , medan med det österrikiska chillar man fram tills sista året och får då en chans att visa vad man kan, och om det inte går bra då, så går det inte bra. Frågan är om det egentligen finns något verkligt bra skolsystem.

Gällande prov så finns det prov, men inte många. Det är ungefär två examinationer i varje ämne varje år, varav ungefär hälften är prov och hälften är ”refererat”. När de sa referat trodde jag att man skulle skriva en text, men det visade sig vara en presentation. I många av ämnena ska man därmed välja ett ämne (kan oftast vara vad som helst så länge som man kan koppla det på något sätt till det man har gått igenom) och sedan ha en presentation om det. Det är inga specifika kriterier man måste uppfylla, utan det verkar vara väldigt likt presentationerna vi gjorde i högstadiet, och återigen, det är mer som övning för Matura och om man misslyckas gör det inget egentligen.

Ytterligare någonting som skiljer sig från skolan i Sverige är läroböckerna. Här får alla behålla sina läroböcker, men man behöver ändå inte betala för dem?! Detta innebär att alla skriver i de och markerar saker.Kommer sakna de oerhört mycket i Sverige. Att skriva med blyerts är också någonting jag snabbt övergav och är nu en van bläck- samt tipexanvändare. Skåp i skolan är inte heller någonting som finns, utan man måste bära med sig alla skolsaker fram och tillbaka. Inte idealt då att ha en handväska som jag…

En annan sak som är värd att nämna är klädseln i skolan. I Sverige är det väldigt viktigt vad man har på sig i skolan, och åtminstone på min skola i Sverige, är det inte helt ovanligt att se någon bära en outfit som säkert är värd 10 000 kr. Här är det helt annorlunda. Deras åsikt är; "Vad är poängen med att ha snygga kläder i skolan? Det är ju bara skola!" Resulterande i att jag får komplimanger för mina outifts som egentligen anses vara nästan hemmakläder i Sverige. Lovar att jag kommer komma hem och gå runt i mjukisbyxor i skolan och undra varför alla stirrar på mig.

En allra allra sista sak, som jag reagerade allra mest på, är hur lite, men samtidigt mycket, respekt de visar för lärarna. När de kommer in måste man alltid stå upp och säga godmorgon/goddag. Man kan även inte säga förnamnet till dem och måste alltid säga "Ni" och inte "du" till dem. Dock, under lektioner, är det absolut helt okej att prata när som helst, även när läraren har en genomgång. Läraren bryr sig inte alls, utan den som vill lyssna den lyssnar. Dock när alla pratar så är det verkligen omöjligt att koncentrera sig, och jag skulle minst sagt ha blivit vansinnig om det inte var för att jag inte nödvändigtvis behöver lära mig något i skolan det här året. Ingen annan kan heller egentligen koncentrera sig i skolan, så mycket av det de lär sig, lär de sig egentligen hemma från läroböckerna och inte under lektionerna... 

Sammanfattningsvis är skolan här i Österrike otroligt bra när man är en utbytesstudent, eftersom många ämnen är väldigt roliga och sociala, samtidigt som allting är väldigt chill. Tack vare att jag har fått en inblick i hur skolan fungerar här har jag också insett hur bra skolan faktiskt är i Sverige, och att vi är väldigt duktiga på att tro att det är så himla mycket bättre i alla andra länder, när vi egentligen inte har någon aning om ifall det faktiskt är så. Skolan är inte nödvändigtvis bättre i andra länder, bara helt enkelt annorlunda.

Lite bilder också:

Ja... Eftersom lärarna alltid kommer sent så består en hel del av lektionerna av snapchat... Egentligen är dock mobiler förbjudna, men ingen bryr sig, inte ens lärarna. Inte mig emot då jag inte behöver lära mig någonting ändå det här året!

Maten i skolan. Eftersom min värdmamma jobbar på bageriet i byn (och hennes bror äger hela kedjan), får jag varje dag välja vad jag vill från bageriet. Helt sjukt vilken lyx! Dock försöker jag att inte ta något varje dag utan äter från salladsbuffén en hel del också, men när det är en lång skoldag och frestelsen blir för stor, så får det ändå bli en nybakt macka eller croissant! Helt sjukt gott men de borde verkligen börja importera Bregott. Allt smör här är osaltat...

Det görs även en hel del utflykter med skolan, och än så länge har vi sett Hamlet på teater. Dock använde de sig av originalmanuset (till stor del), vilket resulterade i att jag ärligt talat inte förstod ett ord. De gjorde det dock väldigt bra, så det var ändå underhållande, och omgivningen av teatern var helt fantastisk! Allt är helt otroligt fint här i Österrike (av vad jag har sett), och vad de kallar för ghettos i Wien, ser likadant ut som innerstan i Linköping... Många fler utflykter kommer göras, och ett flertal till Wien! Att bara ha en halvtimme med tåget dit är verkligen en lyx, särskilt när man bara behöver betala 60€ och sedan åka hur mycket som helst med tunnelbana, tåg, buss etc i hela mitt "län" + i Wien för ett helt år. När jag alltså inte har något att göra en dag, kan jag helt enkelt bara ta en snabb tripp till Wien, vilket verkligen inte är mig emot.

Likes

Comments

De senaste dagarna har bestått mycket av att bara komma in i livet här, och därmed en hel del chillande och sovande. Det har dock även hunnits med besök i både Baden, vilket är en större by med ungefär 25 000 invånare bara 10 minuter ifrån Bad Vöslau, och i Wien.

Baden var verkligen en otroligt fin by, och vädret kunde inte ha varit bättre. Bilderna gör tyvärr inte byn rättvisa...

Anledningen till att vi åkte till Baden var för att äta Frozen Yoghurt, och det var det verkligen värt. Till skillnad från i Sverige var själva yoghurten inte särskilt söt, vilket gjorde det mycket mer läskande i denna värme!

Jag hade släpat med mig min nya selfiepinne dit så då var jag självklart tvungen att testa den!

Vi har inte bara chillat och ätit den här veckan, utan ett par löprundor har också hunnits med. Att kunna springa bland vingårdarna med denna utsikt är verkligen en lyx! Ännu lyxigare blir det eftersom bakom mig på dessa foton är det skog med en hel del stigar. Nedanför sedan är det själva byn, vilket innebär att när man vill ta en runda är det bara att välja och vraka mellan vilken miljö man vill ha. Helt otroligt!

Idag eftermiddag åkte vi till Wien och wow, vilken stad. Vi var bara där kort, men varje byggnad man går förbi är verkligen vacker. Linköping skulle behöva få lite inspiration från Wien... Här är vi utanför och på innegården av, vad jag förstod, huvudbyggnaden till Wiens universitet. Skulle inte vara helt fel att studera här.

Anledningen till att vi åkte till Wien var dock inte för att besöka universitetet, utan för att gå på matmarknaden som är uppställd utanför Wiens rådhus. Det fanns verkligen hur mycket mat som helst där, alltifrån känguru i det australienska köket till crepes i det franska. Ingen av oss var så hungriga när vi kom dit så vi började med en "drink". Det jag drack var rosensaft, och tydligen är det väldigt vanligt i Österrike att man smaksätter drycker med just blommor.

Sedan var det då dags för mat, och jag som vill prova så mycket som möjligt som inte finns i Sverige, valde det österrikiska köket. Det som såg allra godast ut var spätzle, som är gjord av mjöl och vatten (tror jag) och sen blandat med ost och lite annat. Den klassiska är Käsespätzle som då mer eller mindre bara är blandat med en stor mängd ost. Jag ville även ha lite protein och tog därför en med paprika och skinka, vilket påminde oerhört mycket om pappas makaronilåda men ännu lite godare. Efter en enorm portion av spätzle skulle vi tydligen också dela på en efterrätt, nämligen Kaiserschmarrn (stavning?), som även det är typiskt österrikiskt. Det är som en tjock pannkaka som har dragits isär till mindre bitar och som sedan serveras med jordgubbssylt. Med andra ord, jag var mer än nöjd.

Likes

Comments

Men var är det då jag egentligen har hamnat? Jo, i byn Bad Vöslau som är utpekat på kartan ovanför.

I slutet av juni fick jag det efterlängtade mejlet från YFU där rubriken var "Din värdfamilj i Österrike". Hjärtat började dunka lite extra och jag vågade knappt öppna mejlet. Tillslut gjorde jag det och där fanns det en beskrivning av min familj och platsen jag kommer tillbringa ett år i.

Byn jag kommer att bo i heter Bad Vöslau, som har ungefär 10 000 invånare. Det är verkligen positivt av anledningen att då är det tillräckligt litet för att man inte ska drunkna i ett hav av andra utbytesstudenter utan där många ändå kanske vet vem man är, samtidigt som det troligen är tillräckligt stort för att det ska finnas saker som mataffär, kaféer (förhoppningsvis), bageri och skola. 10 minuter ifrån Bad Vöslau ligger byn/staden Baden där det bor ungefär 25 000 invånare, och mindre än en timme ifrån Bad Vöslau ligger Wien. Det innebär att jag då och då har möjlighet att ta mig dit, vilket jag självklart är oerhört glad över. Jag har varit där en gång tidigare när jag var liten, och det är helt klart en fantastisk stad!

Placeringsmässigt hade jag försökt att inte ha några förväntningar alls, eftersom man kan hamna precis överallt, oftast ute på landet. Jag var därmed beredd att hamna på en alptopp, timmar från närmsta civilisation, men innerst inne hoppades jag såklart på en större stad i närheten, framförallt eftersom det är lättare att hitta på saker med sina vänner och familj då. Att det blev Wien som var den större staden i närheten har jag naturligtvis ingenting emot.

Jag kommer skriva mer om Bad Vöslau när jag har varit där ett tag, men så länge kan jag bjuda på en bild från Google. Badet ni ser i mitten av bilden är ungefär 5 minuters gångavstånd från mitt hus.

Min familj då? Den består av en mamma, en pappa och två systrar. Den ena är 18 år och den andra 20, och hela familjen är otroligt trevliga. Dock är alla kortare än mig (förutom pappan) så jag känner mig som en jätte haha. 

Likes

Comments