Header
View tracker

Och där bröts löftet att blogga MINST en gång i månaden... Dock ska ni ta det som ett bra tecken, då det innebär att jag har fullt upp med livet här, och har det helt fantastisk bra.

Tänkte att för att komma igång med bloggandet igen, och för att detta inlägg inte ska bli alldeles för långt, kan ett försök att sammanfatta allt jag har gjort den senaste tiden i en punktlista tillsammans med bilder vara bra.

  • I början av Oktober var jag på det första YFU-lägret mitt ute i ingenstans. Det var i en borg (typ slott) högt uppe på ett berg och varade en helg. Alla utbytesstudenter som är det här året med organisationen YFU (Youth for Understandning) i Österrike var där. Det innebar att vi hade representanter från USA, Mexiko, Argentina, Chile, Brasilien, Thailand, Japan, Sverige (dock bara jag), Finland, Danmark, Estland, Schweiz, Italien, Serbien, Polen och sist men inte minst (eller det kanske är minst?), Moldavien. Det var en fantastiskt upplevelse att träffa så många olika typer av människor, med så otroligt olika kulturer. Fick en helt ny inställning på människor under den helgen, samt det bästa av allt, vänner från hela världen.
  • Var på den första familjefesten här i Österrike och är nu introducerad till hela stora tjocka släkten. Allt från mormor till syssling. Det var otroligt trevligt och min värdfamiljs släkt vet hur man ser till att det blir feststämning. Måste också nämna maten, oj vad gott och oj vad mycket. Först var det förrättsbuffé, sedan huvudrättsbuffé och sist men inte minst, dessertbuffé. Fanns allt man kunde tänka sig. Schnitzel, kycklingklubbor, revbensspjäll, tårta, kakor, bröd, sallader etc. Tror jag aldrig har ätit så mycket.
  • Min värdfamilj har för två år sedan haft en utbytesstudent från Estland, och hon kom och besökte oss under en vecka. Var verkligen ingenting mig emot, eftersom det innebar att vi gjorde utflykter hela veckan, åt god mat och alla var hela tiden på otroligt bra humör. Dessutom har jag nu, trots att vi inte hann umgås så mycket, ännu en syster.
  • Var motsvarande nationaldagen den 26e oktober, och då passade jag och min värdmamma på att åka till Wien. Vi gick till en utomhuskonsert med kända musikalartister, gjorde lite sightseeing och fikade på ett av Österrikes mest klassiska kafféer. En helt vanlig latte kostade typ 70 kr?! Som tur var betalade min värdmamma haha.
  • Jag och min värdmamma åkte en lördag tillsammans till Schönnbrunn. Vi misslyckades dock rejält eftersom alla blommorna var borta, vädret var dåligt och stora delar renoverades, vilket allt innebar att det som normalt anses vara ett av världens vackraste slott, nu egentligen var ganska fult... Rundturen inne i Schönnbrunn var dock otroligt intressant, och som tur är har jag chansen att åka tillbaka dit senare under mitt utbytesår och ta bilder med fin bakgrund! Min värdpappa kom också senare och så åt vi lunch tillsammans.
  • Det har även hunnits med en del utflykter med skolan till Wien. Bland annat har vi gått på teater och gjort "Dialog i mörker". Det sistnämnda är en typ av vandring inomhus som görs i grupper och pågår ungefär i en timme. Det speciella med denna vandring är att den sker i absolut totalt mörker, man ser alltså verkligen ingenting. Poängen är därmed att man ska förstå hur det är för blinda människor att leva, men även för att bara lära sig använda de andra sinnena mer. Under denna vandring gick vi bland annat genom ett rum som skulle motsvara "ute i naturen", vilket innebar att man kände gräs under fötterna, hörde fågelkvitter, en bäck och så vidare. Vi skulle även gå över en bro, och jag kan säga, det är mycket svårare än vad man tror när man är helt blind. Nästa rum var en stor väg, och vi skulle då lyckas gå över den utan att bli påkörda. Sedan kom en affär, en båt (den rörde på sig och var fläktar bredvid så att det kändes precis som att åka vanlig motorbåt) och sist men inte minst, en bar. Baren var det häftigaste av allt, för man kunde nämligen verkligen köpa drycker där. Det kanske inte låter som något speciellt, men tänk då på att man inte ens kan se pengarna man betalar med, man vet alltså inte om man precis ger en 20-lapp eller en 1000-lapp. Tydligen har blinda lärt sig att känna igen den exakta strorleken på varje sedel, och genom att känna på sidan av mynten vet de hur mycket det är värt. Det var med andra ord en otroligt häftig upplevelse, och jag har en mycket större förståelse för de blinda nu.
  • Min värdpappa fyller år den 11 november, och då är det tradition i Österrike att äta gås. Vi åkte till en kvarterskrog och beställde varsin "gåstallrik". Jag trodde man skulle få en gåsfilé, knödel (typ som kompakt bröd som ser ut som en potatis) och sås, men så var det inte. Istället fick vi typ en hel gås var... Som ni märker, att erbjudas för lite mat, är inte något problem i Österrike inte. Det hela blev perfekt med tårtan som min värdsyster hade bakat. Var inget mindre än en Kinderchoklad tårta, som var helt enorm. Nära att den slog mormors Sverigekaka med grädde och jordgubbar, och då är det riktigt bra. Ber om ursäkt att jag skriver så mycket om mat, men är man utbytesstudent i Österrike, så handlar livet till stor del om mat!
  • Var på en till musikal med min värdmamma och värdsyster, och efteråt visade det sig att han som spelade huvudrollen var svensk! Ställde oss därför i kö till att ta en selfie med honom och lyckades prata lite svenska!! Första svensken jag har träffat här i Österrike!
  • Förra veckan var skolbalen, och eftersom min klass har anordnat den i år, har mycket av vår tid gått till det. Skolbal i Österrike, är inte likt något i Sverige, utan det är verkligen lyxigt, stort och något alla går till, även de som inte har några barn i skolan. Då det finns så mycket att säga om baler här i Österrike, tänker jag att jag skriver ett inlägg senare om det när jag har fått tillgång till bilderna från skolbalen. Så länge får ni nöja er med de få bilderna jag tog med mobilen.
  • I helgen är det första advent, och nu börjar alla julförberedelser. Julmarknaderna öppnar nu, och det är verkligen otroligt stort här i Österrike. Tror det finns över 20 marknader i Wien, och i Wiens närområde säkert över 100. Då det även finns otroligt mycket att skriva om julen, tänker jag att jag tar ett eget inlägg för det också. Bilderna nedan visar adventskalendrar från Lindt. Finns ett helt otroligt stort utbud av adventskalendrar här i Österrike, allt från flingpaketsadventskalender till Milkaadventskalender. Vad jag dock har spanat in är naturligtvis den från Lindt som innehåller Lindtkulor. Varför kan det inte finnas i Sverige?
  • Jag gjorde med min årskurs i skolan en utflykt till en samhällsmässa i Wien. Jag hade egentligen inga stora förväntningar, eftersom det skulle vara en hel dag med föreläsningar, och trots att min tyska börjar bli relativt bra, är det fortfarande svårt att förstå allt när det pratar snabbt om samhällsproblem, ekonomi med mera. Dock visade det sig att det var en enorm mässa med säkert tusentals av elever, och de föreläsningarna vi skulle gå på hölls av inte mindre än själva Bundeskanzlern, vilket är ungefär motsvarande statsministern då Bundespräsidenten är mer som en representant och har inte mycket makt, samt Sebastian Kurz (utrikesministern). Var otroligt intressanta föreläsningar och lyckades dessutom få en bild med båda. Dock blundade Kurz på bilden, vilket jag fortfarande är besviken över, men var inte värt att ställa sig i den enormt långa kön för att få en till bild. Dessutom, som mina vänner sade, kan man låtsas om att han är bländad av min skönhet haha.
  • Annars börjar det verkligen bli rutin på livet här. Jag är en del av min värdfamilj och hjälper till med saker i husshållet som att laga mat och plocka ut ur diskmaskinen, jag har fått vänner som jag umgås med på fritiden, att prata tyska känns mer normalt än att prata svenska och jag har börjat säga hemma till mitt hus här i Österrike. Språket på mobilen är bytt till tyska, filmer ses enbart på tyska (har äntligen vant mig vid Leonardo Dicaprios tyska röst), jag läser tidningen vi har här istället för DN, och min läsplatta med bara engelska böcker används inte alls längre. Har även slutat att träna, börjat äta socker, slutat sakna lagrad ost och börjar helt enkelt allt mer leva som en riktig österrikare. Anpassning till kulturen, check.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mer än en månad har gått. En månad som har varit så otroligt mycket, allt från förvirrande till otroligt rolig, men framförallt, fantastisk. Det har tyvärr varit lite dålig uppdatering här, men jag tänkte försöka ta tag i det och sammanfatta den första tiden här i Österrike.

Tiden här i Österrike har bestått av en hel del utflykter, där en av de första var en vandring till en utsiktsplats i byn jag bor i. Det tog ungefär en timme att gå uppför "berget" och väl där fanns det naturligtvis en restaurang, som till min glädje hade typisk österrikisk mat. På bilderna ser ni min fantastiska värdfamilj, och ja, de är lite galna haha.

I mitten av september åkte jag med mina värdföräldrar och den äldsta av mina värdsystrar till deras vänners sommarstuga. De har en tradition att träffas ett tiotal vänner varje år någon gång efter sommaren och ha en så kallad "Schwedenfeuer", vilket betyder svensk eld. Hade själv ingen aning först vad det var, men det visade sig enkelt sagt vara en hög stubbe som man tänder eld på, och sedan kan man ställa en stekpanna ovanpå och laga mat. Sökte på google, och det verkar som att denna så kallade svenska stubbe faktiskt har sitt ursprung från Norden, men som nu för tiden framförallt säljs här i Österrike och Tyskland. Många här tror faktiskt att vi jämt och ständigt använder en sådan här stubbe i Sverige för att laga mat... I stekpannan lagades det äggröra med mycket bacon och annat fett, vilket uppskattades oerhört mycket av mig då maten här annars är relativt fettfattig. Totalt användes det 50 ägg så ni kan tänka er hur stor stekpannan faktiskt var (den ser mycket mindre ut på bilderna).

Att se musikalen Evita l i Wien har också hunnits med, och wow, det var verkligen fantastiskt. Tyckte tidigare att musikalerna i Stockholm var fantastiska, men detta var en klass för sig. Tyvärr pratade de och sjöng såklart på tyska, och använde dessutom en hel del dialekt, vilket gjorde det svårt att förstå allting, men de hade tänkt på mig och resterande icke-tysktalande personer, då det fanns bildskärmar med engelsk översättning! Jag och min värdsyster lyckades även få bilder tillsammans med de som hade huvudrollerna samt autografer. Dock kan man inte direkt skryta med bildkvalitén eller snyggfaktorn (var mitt i natten och enda vi ville göra var egentligen att sova)...

Vi är ungefär ett 20-tal utbytesstudenter som bor i/i närheten av Wien (som åker med organisationen YFU), vilket innebär att vi då och då träffar varandra. Det är nog en av de bästa sakerna med att vara utbytesstudent, att man får riktigt bra vänner från hela världen, och därmed lär känna en mängd olika kulturer. I den översta bilden representeras Estland, Finland, Danmark, USA och såklart Sverige! Det är helt fantastiskt också att vi spontant kan träffas i just Wien av alla städer, och att vi bara kan traska runt bland alla kyrkor och andra berömda byggnader.

För några helger sedan lagade jag även mat för första gången! Eftersom vi verkligen aldrig äter fisk (förutom tonfisk i burk), tänkte jag att det skulle passa. Dock när jag gick till affären för att köpa lax så visade det sig att det var bra mycket dyrare än i Sverige, vilket jag borde ha förstått med tanke på att Österrike inte har något hav... Då hade jag redan planerat allt, och hade ingen tid att ändra mig, så det fick bli den dyra laxen... Dock, för att inte ruinera min stackars värdfamilj, får det nog bli motsvarande ICA Basic köttbullar med makaroner nästa gång jag lagar mat haha. Det var dock otroligt gott, så helt klart värt pengarna!

Nu i helgen var jag i Steiermark, vilket är ett annat Bundesland (typ landskap), och är känt för sin extremt fina natur. Jag åkte dit med mina värdföräldrar, och bodde från torsdag-söndag i ett pensionat i den lilla byn Passail. Vi åkte just dit eftersom en vän till de har en stuga där, men som egentligen bor i Nederländerna. Troligen ska vi någon gång åka till Nederländerna det här året också, vilket jag verkligen hoppas på så att jag kan fräscha upp min holländska lite!

I Steiermark blev det extremt mycket med mat, vilket självklart var uppskattat av mig. Första och tredje kvällen gick vi till en restaurang som bara serverade Knödel, och det var verkligen otroligt gott båda gångerna! Jag äter i genomsnitt på restaurang två gånger varje vecka här, vilket verkligen är en helt fantastisk lyx. Första middagen åt jag spenatknödel (låter hemskt, var himmelskt), andra dagen åt jag ÄNTLIGEN min första Wienerschnitzel och tredje och sista dagen åt jag salamiknödel, vilket ärligt talat var det bästa jag har ätit här i Österrike. Schnitzeln däremot var verkligen en besvikelse. Det är självklart gott, men verkligen typisk barnmat. Smaksensation existerar ju inte alls. Är helt enkelt bara friterat kött, utan sås, med pommes. Kan äta samma sak på Donken typ.

Som sagt, Steiermark är känt för sin natur. Vi vandrade i bergen och det var helt fantastiskt. Trodde Sveriges natur var fin, men det är verkligen ingenting mot Österrikes. Utsikten är magnifik på bilden, men visar inte i närheten av hur det var i verkligheten.I

En av dagarna vi var i Steiermark vandrade vi uppför ett berg. Efter många om och men var vi tillslut uppe vid vårt mål (man kunde också ha gått högre upp), där det självklart och tacksamt nog fanns en restaurang samt den fantastiska utsikten som ni ser på bilderna ovan. Här, mitt ute i ingenstans uppe på ett berg, fanns det även en liten kyrka, vilket inte är något konstigt alls här i Österrike. Det finns kyrkor och små kapell precis överallt, särskilt på landet där många är väldigt religiösa.

Pensionatet vi bodde på erbjöd ingen frukost, så då var vi "tyvärr" tvungna att äta frukost i byns bageri. Wow vilken frukost! Och tre dagar i rad dessutom! Man kan välja mellan en del olika frukostmenyer, och den jag valde bestod av kaffe (man får en silverbricka med en kaffekanna, kopp, kanna med mjölk, vatten och kaka), yoghurt med frukt, 2 stora frallor, smör, grönsaker, färskost, marmelad, juice samt ost och skinka. Helt fantastiskt! Vännen till mina värdföräldrar, är i sin tur riktigt bra vän med ägaren till bageriet, och eftersom min värdmamma är från en bagarfamilj, fick vi en privat rundtur i bageriet. Har aldrig förstått hur mycket jobb det faktiskt är bakom ett bakat bröd man kan köpa i ett bageri, men det förstår jag nu. Jag kan därmed säga också att om ni har möjligheten, köp inte bröd på ICA eller COOP, utan gå till ert närmsta bageri och stöd deras arbete. De sliter järnet, och där är bröd bakat med kärlek istället för med kemikalier och endast i vinstintresse.

Under denna månad har jag även pluggat tyska regelbundet med hjälp av appen Duolingo. Otroligt bra och rolig app. Idag lyckades jag tillslut göra klart alla övningar, och är tydligen 57% flytande! Vi får väl se om jag någon gång lyckas få upp det till 100!

Annars så flyter livet på här i Österrike, och jag börjar få in rutiner. Jag är inte längre den nya i klassen, utan har börjat hitta min plats i skolan, samt i min värdfamilj. Gällande fritid, så har jag börjat med pardans. Här i Österrike är det extremt populärt, och alla (och då menar jag verkligen 95% av alla!) går någon gång i dansskola för att lära sig det. Jag har alltid velat lära mig det, men då det inte direkt är något någon verkligen gör i Sverige, så har det ju aldrig blivit av. Så när det nu är normalt att göra det här, tänkte jag, varför inte? Sagt och gjort så var jag anmäld. Det som dock var otroligt chockerande var klädseln man är tvungen att ha. Tjejerna måste ha klänning eller kjol, med en elegant topp och gärna professionella dansskor. Killarna ska inte ha något mindre än kostym, med slips samt lackskor. Att man är så uppklädd gör dansträningarna mycket mer speciella, och jag önskar verkligen att detta kunde finnas i Sverige också. Tänk att alla ungdomar varje söndag kväll eller fredag kväll (i minst 2 månader) klär upp sig för att lära sig pardans. Helt sjukt.

Mer än en månad har alltså gått, vilket innebär att mer än en tiondel av tiden redan har gått. Det är skrämmande hur fort tiden går, och ibland vill jag bara att allt ska sakta ner. Jag väntar även på att hemlängtan ska krypa fram, men jag gissar att just nu är allting fortfarande så nytt och spännande, att det kommer ta ett tag innan det verkligen kommer. Annars börjar jag verkligen anpassa mig till livet här, och de mest använda apparna är inte längre snapchat och kik, utan whatsapp. Jag förstår även nästan allt alla säger, och kan hänga med på lektionerna i skolan. Dock är det fortfarande svårt att förstå skämt, eller att faktiskt vara delaktig i ett gruppsamtal... Det uppstår även kulturkrockar, och tankar som; "Varför stannade jag bara inte i Sverige?!", har mer än en gång kommit. Sedan inser man dock hur mycket man upplever här, hur mycket man utvecklas, och vilka fantastiska människor man lär känna, och de tankarna försvinner. Det går alltså lite upp och ner, men jag antar att det är helt naturligt när man är borta på ett utbytesår.

En månad är avklarad, nio kvar. Det är skrämmande mycket, samtidigt som det är skrämmande lite. Tankar som; "Kommer jag klara det?", "Kommer hemlängtan komma?", och "Kommer detta verkligen bli det bästa året i mitt liv (som alla gamla utbytesstudenter säger att det är)?", cirkulerar dessutom självklart runt i huvudet. Jag får helt enkelt skjuta bort de tankarna helt och hållet, och bara ta allt som det kommer, och njuta!

Likes

Comments

View tracker

Innan jag kom hit trodde jag att skolan var mer eller mindre densamma här som i Sverige. Jag trodde att skolan mer eller mindre var densamma i hela Europa, förutom att det är mycket strängare och bättre överallt jämfört med Sverige. Att alla helt enkelt har ett bättre skolsystem, och framförallt ett mycket bättre betygsystem. Jag hade fel.

Till skillnad från I Sverige så har inte alla klasser totalt olika scheman, utan alla lektioner är 50 minuter och alla har lektionerna samtidigt. Schemat är alltså indelat i ”första timmen”, ”andra timmen”, ”tredje timmen” och så vidare. Det är 5 minuters paus mellan alla lektioner förutom efter den tredje då det är 15 minuters paus. Dock så kommer majoriteten av lärarna minst 5 minuters för sent, vilket innebär att pauserna aldrig bara är 5 minuter.

Jag går i 7an, vilket är motsvarande 2an på gymnasiet i Sverige. Dock är inte alla i min klass 99or, utan det finns både 00or, 99or och 98or, vilket beror på att det är otroligt vanligt att gå om här i Österrike. Tror en tredjedel av min klass har gått om ett år, och det är inte helt ovanligt att gå om två eller till och med tre år. Eftersom det är så många som går om är det ingenting heller man egentligen skäms över, snarare så är man stolt när man inte behöver gå om. Helt sjukt.

En annan skillnad från skolan i Sverige är att man inte äter lunch i skolan, utan det gör man oftast istället när man kommer hem. Att tänka på då är att skolan slutar som tidigast kl. 2, vilket innebär en hel del småätande i skolan. I varje rast tar alla fram sina vita bröd med nutella, chokladkex, riskakor med någonting sött på, eller i enstaka fall,frukt. Oerhört många går även till det lilla kaféet i skolan och köper någonting litet. Där erbjuds muffins, munkar, godis, mer godis, bröd, oststänger, pommes, söta drycker, och så vidare. Efter kl.2. kan man även köpa varm mat där, men det är knappast någon hälsosam mat inte. Det enda faktiskt nyttiga man kan köpa där är en sallad från salladsbaren. Jag tror dock att jag seriöst är den enda som faktiskt köper sallad, österrikare förstår liksom inte varför det inte är bra att äta bröd och socker konstant. Sedan klagar de över finnarna i ansiktet, och förstår inte att det kanske kan bero på att 90% av deras matintag är socker...

Gällande vad för ”program” man kan läsa skiljer sig från alla skolor här i Österrike, men på min finns det natur, sport och ekonomi. Dock väljer man inte program när man börjar motsvarande gymnasiet, utan man väljer redan i tioårsåldern. Jag ville börja natur eftersom då har jag som störst möjlighet att faktiskt förstå någonting av lektionerna, men det visade sig att det fanns två sjunde klasser i min skola, varav den ena var ekonomi och den andra var natur och sport blandat. I natur/sportklassen går det totalt sett 4 tjejer varav en eller två går natur, vilket resulterade i att jag började ekonomiklassen. Det är jag nu oerhört glad över eftersom det verkligen är helt annorlunda mot vad jag har haft i Sverige, och mycket mer socialt.

Ämnena jag läser är; matte, ekonomimatte, tyska, kemi,historia, geografi, kör, musik, näringslära, engelska, idrott, etik, fysik,bild, biologi och psykologi. Det kan tyckas vara väldigt många ämnen, men många av de (t.ex. fysik och biologi) har vi bara 50 minuter varje vecka. Favoritämnena hittills är naturligtvis alla naturämnen (särskilt eftersom det de lär sig just nu lärde jag mig i högstadiet), engelska (har ironiskt nog alltid varit mitt hatämne i Sverige men nu är jag ÖVERLÄGSET bäst), idrott (hatämne nummer två i Sverige men här är det med bara tjejer och ärligt talat så springer vi bara runt lite och har kul) samt bild (är som bild i Sverige egentligen). Hatämnena här är utan tvekan tyska som nummer ett. Just nu läser vi inget mindre än ”den unge Werthers lidanden”. Att läsa och diskutera den boken var det sista jag gjorde på svensklektionerna i Sverige, och jag kan säga, det var inte mycket jag egentligen förstod när jag läste den på svenska. Nu är det alltså meningen att jag ska förstå den på tyska. Ännu värre är att jag var tvungen att betala hela 4 euro för boken. Skandal haha. Kan dock imponera på Christer (min svensk- och tysklärare i Sverige) när jag kommer hem och berättar att jag har läst den på tyska! Andra hatämnen är framförallt psykologi och etik. Vi får nämligen papper kopierade från gamla psykologiböcker på tyska och ska då diskutera och analysera det. Tror jag tittar på klockan minst en gång i minuten på de lektionerna…

Gällande läxor, prov och betyg så skiljer det sig också från Sverige. Här har man oftast 2 eller fler läxor till varje dag. Dessutom måste man vara förberedd att kunna sammanfatta allt man har gjort den senaste lektionen. Om man inte har gjort en läxa, eller sammanfattar dåligt, så får man ett minus. Om man under året samlar på sig flera minus så sänks betyget. Dock verkar det som att betygen egentligen inte har så stor betydelse, utan det som har stor betydelse är ”Matura” som man gör sista året. Då gör man tre skriftliga prov och tre muntliga, och det är med resultatet på de som man söker in till universitet. Vad man har betygen till har jag inte riktigt helt förstått, men om man får icke godkänt i något ämne, så måste man gå om. Att få ett minus är därmed egentligen inget större problem, och läxorna tas därför inte alltid på största allvar. Alla är däremot verkligen oroliga för Matura, och jag är kluven gällande vilket system jag tycker är bäst, det österrikiska eller det svenska. Det sämre med det svenska är att man verkligen jämt måste plugga och att ett enda misstag under gymnasiet kan förstöra allt, , medan med det österrikiska chillar man fram tills sista året och får då en chans att visa vad man kan, och om det inte går bra då, så går det inte bra. Frågan är om det egentligen finns något verkligt bra skolsystem.

Gällande prov så finns det prov, men inte många. Det är ungefär två examinationer i varje ämne varje år, varav ungefär hälften är prov och hälften är ”refererat”. När de sa referat trodde jag att man skulle skriva en text, men det visade sig vara en presentation. I många av ämnena ska man därmed välja ett ämne (kan oftast vara vad som helst så länge som man kan koppla det på något sätt till det man har gått igenom) och sedan ha en presentation om det. Det är inga specifika kriterier man måste uppfylla, utan det verkar vara väldigt likt presentationerna vi gjorde i högstadiet, och återigen, det är mer som övning för Matura och om man misslyckas gör det inget egentligen.

Ytterligare någonting som skiljer sig från skolan i Sverige är läroböckerna. Här får alla behålla sina läroböcker, men man behöver ändå inte betala för dem?! Detta innebär att alla skriver i de och markerar saker.Kommer sakna de oerhört mycket i Sverige. Att skriva med blyerts är också någonting jag snabbt övergav och är nu en van bläck- samt tipexanvändare. Skåp i skolan är inte heller någonting som finns, utan man måste bära med sig alla skolsaker fram och tillbaka. Inte idealt då att ha en handväska som jag…

En annan sak som är värd att nämna är klädseln i skolan. I Sverige är det väldigt viktigt vad man har på sig i skolan, och åtminstone på min skola i Sverige, är det inte helt ovanligt att se någon bära en outfit som säkert är värd 10 000 kr. Här är det helt annorlunda. Deras åsikt är; "Vad är poängen med att ha snygga kläder i skolan? Det är ju bara skola!" Resulterande i att jag får komplimanger för mina outifts som egentligen anses vara nästan hemmakläder i Sverige. Lovar att jag kommer komma hem och gå runt i mjukisbyxor i skolan och undra varför alla stirrar på mig.

En allra allra sista sak, som jag reagerade allra mest på, är hur lite, men samtidigt mycket, respekt de visar för lärarna. När de kommer in måste man alltid stå upp och säga godmorgon/goddag. Man kan även inte säga förnamnet till dem och måste alltid säga "Ni" och inte "du" till dem. Dock, under lektioner, är det absolut helt okej att prata när som helst, även när läraren har en genomgång. Läraren bryr sig inte alls, utan den som vill lyssna den lyssnar. Dock när alla pratar så är det verkligen omöjligt att koncentrera sig, och jag skulle minst sagt ha blivit vansinnig om det inte var för att jag inte nödvändigtvis behöver lära mig något i skolan det här året. Ingen annan kan heller egentligen koncentrera sig i skolan, så mycket av det de lär sig, lär de sig egentligen hemma från läroböckerna och inte under lektionerna... 

Sammanfattningsvis är skolan här i Österrike otroligt bra när man är en utbytesstudent, eftersom många ämnen är väldigt roliga och sociala, samtidigt som allting är väldigt chill. Tack vare att jag har fått en inblick i hur skolan fungerar här har jag också insett hur bra skolan faktiskt är i Sverige, och att vi är väldigt duktiga på att tro att det är så himla mycket bättre i alla andra länder, när vi egentligen inte har någon aning om ifall det faktiskt är så. Skolan är inte nödvändigtvis bättre i andra länder, bara helt enkelt annorlunda.

Lite bilder också:

Ja... Eftersom lärarna alltid kommer sent så består en hel del av lektionerna av snapchat... Egentligen är dock mobiler förbjudna, men ingen bryr sig, inte ens lärarna. Inte mig emot då jag inte behöver lära mig någonting ändå det här året!

Maten i skolan. Eftersom min värdmamma jobbar på bageriet i byn (och hennes bror äger hela kedjan), får jag varje dag välja vad jag vill från bageriet. Helt sjukt vilken lyx! Dock försöker jag att inte ta något varje dag utan äter från salladsbuffén en hel del också, men när det är en lång skoldag och frestelsen blir för stor, så får det ändå bli en nybakt macka eller croissant! Helt sjukt gott men de borde verkligen börja importera Bregott. Allt smör här är osaltat...

Det görs även en hel del utflykter med skolan, och än så länge har vi sett Hamlet på teater. Dock använde de sig av originalmanuset (till stor del), vilket resulterade i att jag ärligt talat inte förstod ett ord. De gjorde det dock väldigt bra, så det var ändå underhållande, och omgivningen av teatern var helt fantastisk! Allt är helt otroligt fint här i Österrike (av vad jag har sett), och vad de kallar för ghettos i Wien, ser likadant ut som innerstan i Linköping... Många fler utflykter kommer göras, och ett flertal till Wien! Att bara ha en halvtimme med tåget dit är verkligen en lyx, särskilt när man bara behöver betala 60€ och sedan åka hur mycket som helst med tunnelbana, tåg, buss etc i hela mitt "län" + i Wien för ett helt år. När jag alltså inte har något att göra en dag, kan jag helt enkelt bara ta en snabb tripp till Wien, vilket verkligen inte är mig emot.

Likes

Comments

De senaste dagarna har bestått mycket av att bara komma in i livet här, och därmed en hel del chillande och sovande. Det har dock även hunnits med besök i både Baden, vilket är en större by med ungefär 25 000 invånare bara 10 minuter ifrån Bad Vöslau, och i Wien.

Baden var verkligen en otroligt fin by, och vädret kunde inte ha varit bättre. Bilderna gör tyvärr inte byn rättvisa...

Anledningen till att vi åkte till Baden var för att äta Frozen Yoghurt, och det var det verkligen värt. Till skillnad från i Sverige var själva yoghurten inte särskilt söt, vilket gjorde det mycket mer läskande i denna värme!

Jag hade släpat med mig min nya selfiepinne dit så då var jag självklart tvungen att testa den!

Vi har inte bara chillat och ätit den här veckan, utan ett par löprundor har också hunnits med. Att kunna springa bland vingårdarna med denna utsikt är verkligen en lyx! Ännu lyxigare blir det eftersom bakom mig på dessa foton är det skog med en hel del stigar. Nedanför sedan är det själva byn, vilket innebär att när man vill ta en runda är det bara att välja och vraka mellan vilken miljö man vill ha. Helt otroligt!

Idag eftermiddag åkte vi till Wien och wow, vilken stad. Vi var bara där kort, men varje byggnad man går förbi är verkligen vacker. Linköping skulle behöva få lite inspiration från Wien... Här är vi utanför och på innegården av, vad jag förstod, huvudbyggnaden till Wiens universitet. Skulle inte vara helt fel att studera här.

Anledningen till att vi åkte till Wien var dock inte för att besöka universitetet, utan för att gå på matmarknaden som är uppställd utanför Wiens rådhus. Det fanns verkligen hur mycket mat som helst där, alltifrån känguru i det australienska köket till crepes i det franska. Ingen av oss var så hungriga när vi kom dit så vi började med en "drink". Det jag drack var rosensaft, och tydligen är det väldigt vanligt i Österrike att man smaksätter drycker med just blommor.

Sedan var det då dags för mat, och jag som vill prova så mycket som möjligt som inte finns i Sverige, valde det österrikiska köket. Det som såg allra godast ut var spätzle, som är gjord av mjöl och vatten (tror jag) och sen blandat med ost och lite annat. Den klassiska är Käsespätzle som då mer eller mindre bara är blandat med en stor mängd ost. Jag ville även ha lite protein och tog därför en med paprika och skinka, vilket påminde oerhört mycket om pappas makaronilåda men ännu lite godare. Efter en enorm portion av spätzle skulle vi tydligen också dela på en efterrätt, nämligen Kaiserschmarrn (stavning?), som även det är typiskt österrikiskt. Det är som en tjock pannkaka som har dragits isär till mindre bitar och som sedan serveras med jordgubbssylt. Med andra ord, jag var mer än nöjd.

Likes

Comments

Men var är det då jag egentligen har hamnat? Jo, i byn Bad Vöslau som är utpekat på kartan ovanför.

I slutet av juni fick jag det efterlängtade mejlet från YFU där rubriken var "Din värdfamilj i Österrike". Hjärtat började dunka lite extra och jag vågade knappt öppna mejlet. Tillslut gjorde jag det och där fanns det en beskrivning av min familj och platsen jag kommer tillbringa ett år i.

Byn jag kommer att bo i heter Bad Vöslau, som har ungefär 10 000 invånare. Det är verkligen positivt av anledningen att då är det tillräckligt litet för att man inte ska drunkna i ett hav av andra utbytesstudenter utan där många ändå kanske vet vem man är, samtidigt som det troligen är tillräckligt stort för att det ska finnas saker som mataffär, kaféer (förhoppningsvis), bageri och skola. 10 minuter ifrån Bad Vöslau ligger byn/staden Baden där det bor ungefär 25 000 invånare, och mindre än en timme ifrån Bad Vöslau ligger Wien. Det innebär att jag då och då har möjlighet att ta mig dit, vilket jag självklart är oerhört glad över. Jag har varit där en gång tidigare när jag var liten, och det är helt klart en fantastisk stad!

Placeringsmässigt hade jag försökt att inte ha några förväntningar alls, eftersom man kan hamna precis överallt, oftast ute på landet. Jag var därmed beredd att hamna på en alptopp, timmar från närmsta civilisation, men innerst inne hoppades jag såklart på en större stad i närheten, framförallt eftersom det är lättare att hitta på saker med sina vänner och familj då. Att det blev Wien som var den större staden i närheten har jag naturligtvis ingenting emot.

Jag kommer skriva mer om Bad Vöslau när jag har varit där ett tag, men så länge kan jag bjuda på en bild från Google. Badet ni ser i mitten av bilden är ungefär 5 minuters gångavstånd från mitt hus.

Min familj då? Den består av en mamma, en pappa och två systrar. Den ena är 18 år och den andra 20, och hela familjen är otroligt trevliga. Dock är alla kortare än mig (förutom pappan) så jag känner mig som en jätte haha. 

Likes

Comments

När jag satt på flyget från Linköping skrev jag ner lite tankar.

"Då satt man på flyget. Dagen man har väntat på i ett år är här. Äventyret börjar nu. Känslorna? Enkelt sagt, kaos. Jag är ledsen för att jag har sagt hejdå till alla nära och kära, förväntansfull för vad som komma ska, nervös över vad min värdfamilj tycker om mig, förbryllad över att jag faktiskt är på väg att göra detta, rörd över vad mina fantastiska vänner i Sverige har gjort, tacksam över att jag har fått och tagit denna chans, och sist men inte mint otroligt taggad på detta äventyr. Som sagt, allt är kaos. Jag tror mannen bredvid mig tror att jag är galen. Ena sekunden gråter jag och måste ta fram näsdukar, andra ler jag för mig själv och tittar ut genom fönstret och tredje är jag helt allvarlig och bara stirrar framför mig. Funderar på att berätta för honom hur allt ligger till, men ger honom nöjet att iaktta mig istället.

Så nu när jag skriver detta är det alltså 3,5 timmar kvar tills jag träffar min värdfamilj. Många har sagt att det är då på flyget man inser vad man har gjort, och det börjar komma, men inte helt. Gissar att jag får en chock på flyget till Wien.

Tio månader i Österrike är nu framför mig, och mina tankar? Jag tänker försöka ta allt som det kommer, säga ja till allt, försöka få ut så mycket som möjligt av dessa månader och sist men inte minst, njuta. Det kommer bli jobbigt, men så länge jag kämpar på är jag säker på att det kommer bli riktigt, riktigt bra."

Nu är det andra morgonen jag vaknar upp i Österrike, och än så länge har allt varit otroligt bra. Sammanfattningsvis har jag fått en rundvisning i byn jag bor i, packat upp, bakat pizzabullar, besökt mormor och morfar, badat och ätit. Min ena värdsyster är dock på diet nu så hon lagar bara "low carb" mat vilket är otroligt gott och väldigt uppskattat av mig. Vem vet, jag kanske inte kommer hem fet i alla fall!

Överallt i Bad Vöslau finns det dessa "Seekuh Linda". Otroligt udda men roliga i en annars väldigt gammal och charmig by.

Pizzabullar hann även bakas med den yngsta av mina två värdsystrar. De blev inte särskilt vackra, men otroligt goda kan vi båda intyga att de var!!

På eftermiddagen var vi hos deras mormor och morfars sommarställe. Att åka dit tog bara ungefär 20 minuter och det var verkligen ett helt fantastiskt ställe! Otroligt stor och fin trädgård, och extremt fräscht och charmigt hus. Precis som hos alla mor- och farföräldrar fick man naturligtvis massor av kakor, och naturligtvis var det otroligt gott. För min ena värdsysters diet gick det alltså inte så bra...

Än så länge har allting alltså varit bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppats på. Min värdfamilj är oerhört trevliga och hjälpsamma, och tyskan flyter faktiskt på. Dock känns det än så länge lite som semster, men jag gissar att den känslan försvinner när vädret igen blir kallt och skolan börjar. 

Likes

Comments

För ungefär två år sedan åkte min storasyster iväg till Uruguay, och stannade där i ett år. Många frågade mig då, ”Vill du också bli utbytesstudent?”. Mitt svar var alltid; ”Nej, det är verkligen ingenting för mig. Jag trivs väldigt bra här hemma med mina vänner och familj, att utsätta sig för någonting sådant är bara idiotiskt." För ja, jag ansåg att åka på utbytesår är synonymt med att utsätta sig för någonting oerhört jobbigt, och varför göra det när man lika gärna kan vara hemma? Jag förstod naturligtvis ändå varför min syster ville åka, för att uppleva en ny kultur, nytt språk och få mer erfarenhet, men jag tyckte att uppleva en kultur kunde man lika gärna göra efter gymnasiet när man slipper att bo i en värdfamilj. Dessa tankar stärktes de första månaderna min syster var borta, då när vi pratade med henne på Skype var inte alltid livet helt perfekt. Hon hade självklart ett extremt bra år, och allt var bra, men precis som för alla utbytesstudenter, det blev jobbigt ibland. Åter igen tänkte jag, varför utsätta sig för någonting sådant? Varför utsätta sig för någonting som man ibland mår dåligt över, när man lika gärna kan stanna hemma, göra precis vad man vill och spara en hel del pengar? 

Det var ungefär mina tankar fram tills min syster hade varit borta ett halvår, alltså i början av 2015. Då började jag märka att hon förändrades, började få ett annat sett att se på saker och ting, blev mer ”klok” samt blev mer omtänksam helt enkelt. Presenten hon fixade till mamma det året hade hon lagt ner oerhört mycket tanke, omtänksamhet och jobb på, någonting jag tidigare hade sett väldigt lite av från henne. Det var då jag verkligen började förstå hur mycket ett sådant här år påverkar en själv.

När hon sedan kom hem så hade vi alla egentligen förändrats. Jag, mamma och pappa hade mer eller mindre också fått ta del av en ny kultur, fått en insyn i hur livet är i Uruguay, kulturen där. Man kan säga att jag nu har en större förståelse för olika kulturer, och ett större perspektiv på världen, även om det är i en minimal mängd om man jämför med alla utbytesstudenter. Jag hade fått en smakbit av det, och den smakbiten gjorde så att jag inte längre visste vad jag skulle svara när någon frågade; ”Vill du bli utbytesstudent som din syster?”. Jag tänkte fortfarande att det är ju bekvämast att bara stanna kvar hemma, gå kvar i klassen där man känner alla. Kunna prata svenska och leva samma liv som alltid. Samtidigt tänkte jag nu att ett utbytesår skulle ge så mycket. Självständighet, större perspektiv på världen, förståelse, att man blir starkare och lär sig lösa problem när de uppstår. Jag insåg att jag inte har allt det jag nämnde nu, och jag kan även gå runt i centrum och automatiskt se ner på de som bär slöja, eller sitter och tigger, när problemet egentligen ligger i att jag inte förstår deras kultur och deras liv. 

När min syster kom hem ändrades alltså min syn helt på att vara utbytesstudent. Jag visste att det är extremt tufft och blir en stor utmaning någon, flera eller många gånger under året. Jag visste nu också att den som gör detta år mognar automatiskt 5 år, samtidigt som de får denna förståelse för fler kulturer. Den förståelsen kan jag egentligen inte riktigt förstå, men jag ser den på min syster och vet att det är en oerhörd fördel i dagens samhälle. Det är dessutom en nödvändighet att fler människor har den förståelsen i framtiden, så att vi alla ska kunna dela jorden på ett bra sätt. 

Förra sommaren kom jag sedan på mig själv att faktiskt börja kolla upp olika länder jag skulle kunna åka till, lite bloggar och andra sidor på nätet som handlar om just ett utbytesår. Jag började snabbt fantisera lite då och då om ett eventuellt utbytesår, och jag började verkligen bli sugen på att själv åka. Ett citat på YFU:s hemsida fastnade jag särskilt vid; ”Det finns idag många sätt att komma ut i världen men det finns få möjligheter att få en så komplett förståelse för ett land, dess människor och dess kultur som man får när man åker som utbytesstudent.” Det fick mig att tänka efter och faktiskt inse, om jag åker utomlands efter gymnasiet kommer jag omöjligen få samma personliga utveckling som om jag åker nu. Jag kommer aldrig komma lika nära kulturen, och jag kommer aldrig kunna få ett andra hemland och en andra familj. Det är nu eller aldrig. 

Hur blev det Österrike då? Jag är väldigt intresserad av språk, men istället för att lära mig ett helt nytt språk, tänkte jag att det skulle vara ännu mer intressant att fortsätta med ett språk jag redan kan lite, och därmed verkligen fokusera på att lära mig det bra. Dessutom ville jag om möjligt undvika de första månaderna där man knappt förstår någonting alls, och där man tillslut förstår språket men är oförmögen att skämta eller förstå skämt. Det var alltså engelsk- eller tysktalande länder jag kunde välja mellan. USA var aldrig ett alternativ, då även om man inte gör det helt, känns det som att man känner till hela kulturen genom alla som åker dit, media, filmer etc. Jag vill se en ny kultur, en kultur jag inte känner till, och en kultur som inte heller människorna runt omkring mig vet så mycket om. Ett tag funderade jag på Australien, men tydligen har YFU Sverige endast en plats dit vilket innebar att min familj hemma i Sverige var tvungna att ta emot en utbytesstudent det året jag är borta. Det var tyvärr inte möjligt och därmed var Australien borta som alternativ. Sedan var jag inne länge på Sydafrika, då det är en helt annorlunda kultur och därmed säkert är väldigt givande att vara utbytesstudent där. Dock insåg jag snart att det nog ändå var lite för annorlunda för mig för att bo där i ett helt år. Gällande Kanada så var det samma sak som Australien som gällde, och därmed var alla engelsktalande länder inte längre ett alternativ. Då var det alla tysktalande länder som var kvar. Tyskland har jag varit väldigt mycket i och det känns som att jag känner till allt, mer än när det gäller USA. Schweiz kändes helt enkelt inte rätt, men Österrike, direkt när tanken kom upp i huvudet så kändes det helt rätt. Österrike är ett land med, vad jag har förstått, en fantastisk kultur med mycket god mat och trevliga människor. Det är dessutom ett land med fantastisk natur och därmed finns det ofta en hel del möjligheter till att vara aktiv i form av vandring, cykling, skidåkning etc. Det var helt enkelt rätt land för mig. 

Nu är det endast 6 dagar kvar tills jag åker, och det känns helt overkligt. Detta kommer utan tvekan bli  ett händelserikt år, men annars har jag absolut ingen aning vad som kommer hända. Vi får helt enkelt se, och ni är välkomna att följa med på min resa här på bloggen!

Likes

Comments