Efter mycket funderande fram och tillbaks har jag kommit fram till att jag vill sluta blogga. Det var väldigt skönt att få skriva av mig när jag mådde som sämst och det var så härligt att få stöd från andra som gått igenom liknande. Men nu när jag mår bättre så vill jag inte längre dela med mig av mitt privatliv och mina tankar. Jag vill inte att andra ska veta vad som pågår inne i mitt huvud. Senaste tiden har något inom mig skrikit att jag inte ska dela med mig av så mycket, och nu har jag bestämt mig för att lyssna på det.

Som sagt så mår jag väldigt bra just nu. Såklart går det upp och ner, men det är inte alls likadant som det var när jag gick in i depressionen. Förut svängde mitt humör oftare och det for alltid ner i botten då som jag hade dåliga perioder. Nu far det bara lite neråt då som jag mår dåligt och sen tar det inte länge så är jag uppe igen. Mitt mående har helt enkelt blivit mer stabilt. Sist som jag var hos läkaren så visade depressionstestet på normalnivå! Dock förväntar jag mig ingenting, tar en dag i taget och försöker njuta av livet så gott som det går!

Jag tycker det är skönt att hösten är här, har kommit fram till att det nog är min favoritårstid. Älskar när det börjar bli svalare och friskare luft, löven ändrar färg och man kan sitta inne och mysa under en varm filt med en kopp té och tända ljus. Härligt!

Vill ännu tacka er alla som har följt mig! Ni är guldvärda, ta hand om er ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Kommer ta en bloggpaus. Vet inte hur länge. Känner att min inspiration till att blogga är helt bortblåst och jag vill inte känna någon press i att blogga, då blir det inte bra. Så nu tänker jag fokusera på mig själv och förhoppningsvis få tillbaks blogginspirationen.

Kram på er alla! ❤️

Likes

Comments

Idag har jag haft morgontur på jobbet. Hade badturen idag så det betyder att jag duschade 3 klienter. Det var väldigt tungt då alla tre skulle duschas på brits och en av dom väger 100kg och ena sidan är förlamad. Var heelt svettig och slut efter det. Så var jag på kurs/möte på eftermiddagen. Dagen gick otroligt snabbt och jag hade en bra dag!

När jag var hemma fick jag en sån lust att träna lite. Så jag for ut och springa 1km som uppvärmning och efter det styrketränade jag hela kroppen i lite över 40 minuter. Just nu håller jag på att laga korvsoppa och Basti kommer hem riktigt just så då ska vi äta och sen bara ta det lugnt hela kvällen.

Imorgon har jag kvällstur så det känns skönt att få sova lite längre! Det är det enda positiva med kvällsturer tycker jag.

Likes

Comments

Idag jobbade jag 7-12:38. Skulle egentligen ha haft enda till kl.15, men chefen frågade om jag kan byta min förkortning från imorgon till idag så att jag slipper med på en kurs imorgon på eftermiddagen. Arbetsdagen for i alla fall jättebra och det känns som att jag äntligen kan börja njuta av mitt jobb, som jag faktiskt tycker om! Har inte på över 2 år kunnat känna någon glädje i mitt jobb då ångesten har ställt till med så mycket problem. Eller det var egentligen inte själva ångesten utan det var mina tankar och min inställning till ångesten. Just nu jobbar jag hela tiden på att låta ångesten finnas där och att tillåta alla mina tankar och känslor utan att lägga onödig energi på dom. Kan säga att det har fungerat väldigt bra! Har inte haft en panikattack sen maj (peppar, peppar) och ångesten hälsar inte på alls lika ofta som tidigare.

Före jag kom hem for jag via matbutiken och så åt jag lunch här hemma. Hade planerat att fara ut på en joggingtur idag och det gjorde jag också. Det blev 6km, alltså det längsta jag någonsin har joggat! Känner mig så stolt över mig själv och det är så roligt att jag har hittat en träningsform som jag verkligen gillar och njuter av. Har joggat regelbundet sen mitten av maj och ännu har jag inte tröttnat. En dröm som jag länge har haft är att orka springa 10km, så bara jag fortsätter med träningen kommer nog den drömmen gå i uppfyllelse hoppas jag.

Vill alltid "ursäkta" mig och skriva att jag vet att jag springer långsamt. Men det här är ju en passlig takt FÖR MIG. För någon annan kan det vara på tok för långsamt eller för snabbt. Alla är vi olika! Man ska inte jämföra sig med andra.

Likes

Comments

Idag på förmiddagen träffade jag Ida. Vi gick runt i lite butiker och så satt vi en stund vid åstranden. Tiden gick så snabbt och tyvärr så hade Ida lite bråttom så vi hann "bara" ses i två timmar. Hon har fullt upp nu i.o.m. att hon flyttar till Riga på måndagen. Där ska hon börja studera till läkare, så glad för hennes skull att hon ska få börja studera till sitt drömyrke! Följ gärna hennes blogg: nouw.com/medicineinriga. Är så glad att ha henne som vän och det är roligt att vi har hållit kontakten efter högstadiet. Synd bara att vi kommer träffas ännu mer sällan nu när hon flyttar.

Bild 1: Svårt att få till en bra bild, men den här blev väl helt ok. Bild 2: Fina Ida ❤️ Bild 3: När vi hade sagt hejdå så ville jag inte riktigt ännu fara hem. Så jag körde till Konstfabriken där jag for till Coffee House på lunch.

Från Hemtex köpte jag en såå mjuk filt och en morgonrock. Båda var på rea så det blev inte ens farligt dyrt. Har länge velat ha morgonrocken så nu måsta jag bara köpa den när den var på rea. Dom är båda lite mer ljusröda i verkligheten än vad dom är på bilden.

Bild 1: Från H&M köpte jag ljusgråa ballerinaskor. Har ett par likadana i smutsrosa färg och har varit så nöjd med dom, därför ville jag ha ett par till. Bild 2: Hårfärg och kaffeskrubb från Sokos. Basti lovade att han skulle färga mitt hår ikväll så nu väntar jag bara på att han ska komma hem.

Till middag blev det kyckling-persilja risotto. Mums!

Likes

Comments

På söndagen skulle vi ju fara på kryssning till Visby, Gotland. På lördagkvällen kände jag mig jättenervös och fick en gråtattack för att jag var så rädd, orolig och ångestfylld över alla katastroftankar som snurrade i mitt huvud. Tänkte på ALLT som kunde gå fel och målade upp skräckscenarion i mitt huvud om hur jag gjorde bort mig. Som tur så tröstade Basti mig och efteråt kändes det bättre.

På söndagen var det då dags att åka iväg. Vi packade under morgonen och tog det lugnt här hemma. Sen åkte vi till Bastis storasyster då vi skulle fara med samma bil till terminalen i Helsingfors. På vägen till hans storasyster kändes det som att min kropp och hjärna skrek "JAG VILL INTE, JAG KAN INTE". Men jag lät känslorna och tankarna komma och gå utan att lägga nån energi på dom.

När vi kom fram till terminalen i Helsingfors kände jag mig pirrig och nervös, men det kändes skönt att vi hade kommit så här långt och snart skulle vi ju vara på båten. Men så när Basti skulle hämta ut våra biljetter så ville dom att vi båda skulle visa ID. Tog fram körkortet då vi hade förstått att det skulle duga när man reser till Sverige. Men nej. Då båten STANNAR i Tallin (vi skulle inte ens ha stigit av) så måste man ha pass eller ID-kort med sig. Fick smått panik då jag inte hade tagit med mig passet för jag tänkte att onödigt att jag tar med mig det ifall jag sen tappar det och när jag trodde att körkortet skulle duga som ID. Snart var där flera gränsvakter och alla funderade fram och tillbaka om det skulle finnas nån lösning. Jag kände hur tårarna började komma och jag kunde inte hålla dom tillbaks så där stod jag och grät och kände mig så dålig då det kändes som att jag hade förstört hela resan.

Nå efter många funderingar hit och dit kom dom fram till att jag inte får fara utan passet. Så då var det bara för mig och Basti att bli kvar i Finland. Basti skulle nog ha sluppit fast han hade med sig sitt ID-kort som datumet hade farit i 2015, konstigt. Sa nog åt honom att han får fara med, att jag nog hittar någon skjuts hem. Men han ville inte lämna mig kvar så han for inte heller med. Alla var vi väldigt ledsna, arga och besvikna. Men jag hoppas att dom andra fick en bra resa i alla fall!

När vi skulle börja gå mot bilen tänkte vi att vi skulle ta en kaffe i terminalen. Men då var det stängt såklart. Sen när vi gick mot bilen ösregnade det och vi var helt genomvåta när vi kom fram. Vi funderade nog många gånger ifall det här bara var en hemsk mardröm. Vi tröstade oss i alla fall med McDonald's mat och lösgodis från Filmtown.

Vi ville ändå göra något roligt tillsammans. Så igår for vi på roadtrip. Vi visste inte först vart vi skulle fara, så vi googlade "fina ställen i Finland". Då kom vi fram att vi ville åka till Yyteri, Björneborg. Där finns en 6km lång sandstrand så den ville vi gärna se.

Vi startade cirka 12-tiden från Borgå. Vi hade jättemysigt i bilen och det var roligt att åka nånstans på tumis då vi inte har gjort det så ofta tidigare. Nu kom vi i alla fall fram till att vi vill göra mera sånthär tillsammans. Det var så roligt att få vara bara vi två och se lite mer av Finland.

Vi stannade lite då och då för att sträcka på benen, ta en kaffe eller äta något. Nångång 16-tiden kom vi fram till Yyteri. Det var strålande sol och jättevarmt. Vi hade så bra tur med vädret! Stranden var så mycket finare än vi hade kunnat föreställa oss. Svårt att fånga på bild, sååå mycket vackrare i verkligheten. Vi gick längs stranden och lite i vattnet. Så satt vi också i sanddynerna och solade en stund. När vi hade gått en bit längs med stranden funderade vi varför vi såg nakna människor som solade och simmade där. Men så när vi kom tillbaks var vi startade så såg vi en skylt där det stod att det var en nudiststrand 300 meter åt det hållet 😂 Före vi började åka hemåt åt vi glass på stranden. Hemma var vi cirka kl.22:30. Då hade vi stannat några gånger på vägen. Bl.a. körde vi via Tammerfors. Allt som allt blev hela resan lite över 650km.

Det var en väldigt lyckad roadtrip och det tröstade oss i alla fall en liten smula då vi inte slapp till Visby.

Likes

Comments

Nu är semestern slut och jag har haft tre arbetsdagar. Det har gått bra på jobbet. Har nog varit ganska trött då jag inte alls är van mera med att stiga upp så tidigt. Men efter en tid vänjer man sig nog igen. Det har i alla fall känts roligt att jobba och jag har haft minimal ångest. Känns skönt! Annars har jag mest bara tagit det lugnt efter jobbet. Men har i alla fall hunnit med en joggingtur, solning på bakgården, matlagning och sådant vardagligt.

Har också kommit fram till en väldigt "tragisk" sak, skäms nästan för att skriva det. Men mina jeans håller på att bli för små. Jepp, har tydligen gått upp mer i vikt än jag har trott. Har antagligen försökt ignorera det. Speciellt nu under semestern har det blivit MYCKET onyttigt. Så nu har jag två val. 1: Fortsätta äta vad jag vill och onyttigt + köpa en ny garderob eller 2: Äta hälsosammare, motionera + rymmas i mina vanliga kläder. Då väljer jag nog nummer 2. Tränar gör jag ju redan så det ska jag bara fortsätta med. Det är maten som är det största problemet för mig. Det blir alldeles för mycket onyttigt. Nästan varje dag vill jag ha något gott med kaffet. Mycket skräpmat har vi också ätit under semestern. Så vill man ju också ha något gott på kvällen... Dessutom tycker jag alltid att jag förtjänar något gott när jag mår dåligt och såklart har jag varit mycket nedstämd under senaste halvåret p.g.a. depressionen. Och att belöna mig med godsaker gör jag också alldeles för ofta. Alltid finns det någon orsak att äta något gott.

Nu måste det bli en ändring på det här, annars måste jag ju börja köpa större kläder. Huj. För mig är det inte vikten som spelar någon roll, vår våg har inte ens batterier (som tur, skulle nog börja gråta om jag skulle gå på vågen!). Utan det är känslan som jag har i kroppen, hur kläderna sitter samt hur spegelbilden ser ut som är viktigt för mig. Som jag har skrivit tusen gånger förut så vill jag lära mig att kunna äta något gott då och då, utan att måsta äta allt. Helt enkelt hitta en balans mellan hälsosamt och onyttigt. Vill inte förbjuda mig något eller ha någon jävla cheat day (om jag vet att jag bara får äta onyttigt under en viss dag så hetsäter jag allt möjligt onyttigt under den dagen tills jag mår illa, för då tänker man ju att man måste passa på), men måste lära mig att jag inte kan äta onyttigheter varje dag. Vill unna mig godsaker då och då och verkligen NJUTA av det. Nu har jag en ordentlig motivation till det här - VILL INTE ATT MINA KLÄDER SKA BLI FÖR SMÅ FÖR MIG! Fortsättning följer...

Imorgon ska vi fara iväg på kryssning till Gotland. Vi kommer hem på tisdagen. Vi far dit med Bastis mamma, hans systrar och ena systerns tre barn. Om jag ska vara helt ärlig så ser jag inte riktigt fram emot det, synd men sant. Känner mig nervös och dessutom har min mens börjat idag så det gör att jag är extra känslig och irriterad. Det som jag är mest nervös över är ätandet. Som ni vet så gillar jag inte att äta framför andra och i fulla restauranger. På båten är det ju alltid mycket folk i restaurangerna... måste försöka låta känslorna komma bara och inte bli rädd, trots att det är otroligt svårt. Får se hur det går.

Här är lite bilder från senaste dagarna:

Bild 1: Igår regnade det hela dagen, då passade det bra att vara på jobb. Bild 2: Det slutade regna på eftermiddagen och då for jag ut och jogga. Det kändes jättetungt och efteråt fick jag huvudvärk. Blä.

Likes

Comments

På måndagen var jag till psykologen på morgonen. Var lite nervös före och hade ont i magen, men det lättade efter att jag hade varit där en stund. Var där en timme och som vanligt gick det helt för snabbt. Efteråt for jag till Konstfabriken där jag drack en chokladcappucino i Coffee House, sen gick jag i lite butiker. Från H&M hittade jag två par mjukisshorts och en basic T-skjorta.

På eftermiddagen kom Emppu hit. Var och söka henne från busstationen och så var vi via butiken före vi kom hem till oss. Hon har varit här enda tills idag och vi har haft det så bra. Vi har vaknat tidigt varje dag, men ändå har tiden gått helt för fort. Älskar att umgås med henne. Vi kan vara helt oss själva med varandra och vi har det alltid så roligt! När jag är med henne har jag ingen ångest, hon får mig att glömma bort den ❤️

Bild 1: Cappucinon som jag drack i Coffee House. Bild 2: Har varit kattvakt till pappas katter sen förra söndagen tills idag så vi har varit dit på morgnarna och kvällarna och tittat till dom. På måndagen spelade vi kort med dessa jumbokort som jag och Basti har köpt nångång för länge sen och dom har blivit hemma hos pappa.

Bild 1: Vi älskar att satsa på morgonmålen när Emppu är här. Bild 2: Igår låg vi ute och solade i några timmar. Bild 3: Vi lagade vår favoritpasta till middag igår. Den innehåller champinjoner, körsbärstomater, spenat, riven mozzarellaost, fetaost, basilika och matlagningsgrädde. Sen toppade vi det med avokado och basilika. Sååå gott!

Idag vaknade vi redan kl.7:30 då vi somnade så tidigt igår när vi var helt trötta och slut. Vi åt grekisk yoghurt med blåbär, torkade mullbär och lite honung. Sen åt vi också vindruvor och melon. Perfekt morgonmål!

Annars tog vi det mest lugnt idag då det var så regnigt och tråkigt väder. Men på eftermiddagen när det var uppehåll for vi i alla fall ut på en 2 kilometers länk och efter det gjorde vi lite muskelträningar i hemmagymmet.

Likes

Comments

Bild 1: Återigen stängde jag av alla alarm och vaknade först kl.11 😑 blir såå trött på mig själv. Hur svårt kan det vara att bara ta och stiga upp?! Imorgon måste jag vakna i tid för på måndagen har jag psykologbesök kl.9:30 och då måste jag ju stiga upp i god tid. Vaknade i alla fall brevid söta Figaro som låg och sov brevid mig. Bild 2: Smörgåsar med kalkon och tomat, apelsin-morotsjuice och kaffe till brunch.

Bild 1&2: For ut på en joggingrunda. Det var jätteskönt! Älskar verkligen att jogga.

Bild 1: Grillade sparrisar, grillat kött och nypotatis blev det till middag. Gott! Bild 2: Till efterrätt åt jag våra egna smultron. Har den här veckan varit utan onyttigheter och mina mage har mått så bra och då har jag också mått bra. Men så igår åt vi allt möjligt onyttigt när det ändå var fredag. Idag har jag haft såå illa i magen och ångest p.g.a. det. Så nu förstår jag verkligen hur mycket min mages mående påverkar mig. Vill inte lämna bort godsaker helt, men jag måste minska på det. Måste också hitta en balans. För jag är sån att jag tänker att om jag ändå äter något litet onyttigt så kan jag äta mer. Det måste jag sluta med, det är inte hälsosamt. Vill kunna unna mig choklad med kaffet utan att tänka att dagen är förstörd och att jag då lika bra kan äta onyttigt resten av dagen. Vill kunna unna mig en pizza utan att tänka att jag då också kan äta godis. Förstår ni poängen? Jag vill kunna äta något utan att känna att jag måste äta allt.

Likes

Comments

Tidigare har jag funderat mycket kring varför just jag måste gå igenom depression och ångest, ifall jag har gjort något dåligt för att förtjäna detta? Nu har jag kommit fram till att det hjälper ingenting att tänka sådana tankar. Det finns en mening bakom allt och nu har jag kommit till det stadiet att jag börjar se positivt på det som jag har gått igenom.

Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och min självkänsla samt mitt självförtroende har blivit såå mycket bättre än det var för några år sedan. Jag har lärt känna mig själv på ett helt annat sätt, och det har jag varit tvungen till. Jag vet t.ex. att jag behöver mycket egentid, jag gillar inte att vara i "center of attention", jag mår bra av skog och vatten (hav, sjöar, träsk), jag mår bra av trädgårdsarbete. Ja, och massor med andra saker förstås. Men poängen är att jag har kommit fram till vad det är som jag mår bra av respektive inte mår bra av. Förut har jag bara tänkt att det är något fel på mig och undrat varför jag inte kan vara som "alla andra". Men nu har jag lärt känna mig själv på djupet och kommit fram till att det är så här som jag är och jag behöver vissa saker för att kunna må bra.

Jag har accepterat att det kommer dåliga perioder då och då, det kommer det nog göra hela mitt liv. Men huvudsaken är att jag tillåter mig själv att må dåligt då som jag gör det. Man behöver inte må bra precis hela tiden, det gör ingen! Dessutom blir det så mycket svårare om jag tvingar mig själv till att må bra om jag inte gör det. Jag vill inte trycka undan mina känslor längre, det har jag redan gjort tillräckligt tidigare i mitt liv.

Jag är en person som bär på mycket ångest, så är det bara. Men jag vill inte längre vara arg på min ångest, den är en del av mig och det ska den få vara. JAG ACCEPTERAR DEN. Den får ta så mycket utrymme som den behöver och den får hälsa på då som den tycker. Jag orkar inte mera försöka kämpa mig fri från ångesten, för det är en kamp som aldrig går att vinna. Kanske man lyckas vara utan ångesten i en kort period, men den kommer alltid tillbaka. Därför vill jag nu lära mig att leva med den och låta den finnas där, utan att trycka undan den eller lägga onödig energi på den. Den får helt enkelt komma och gå som den tycker, precis som alla andra känslor.

Livet känns inte längre hopplöst. Jag har fått tillbaks min livsglädje! Den som jag trodde att aldrig skulle komma tillbaks då på vårvintern när jag gick in i depressionen. Jag trodde att hela livet var förstört och att jag aldrig längre skulle få må bra. Men nu har jag kommit en lång bit på vägen och jag är ändå så tacksam över det som jag har gått igenom, jag har blivit en ny person. En person som bryr sig om sig själv och om andra. Förut har jag bara brytt mig om andra, men nu har jag gett utrymme till mig själv och lär mig hela tiden om hur jag bäst tar hand om mig själv så att jag ska må bra. Det är minst lika viktigt som att andra i min närhet ska må bra.

För fem år sedan fick jag diagnosen IBS då jag har mycket magproblem. Det har varit lugnare imellan, men nu senaste 2 åren har det varit sämre. Jag har ofta lös mage, luft i magen och ont i magen (sorry om det är TMI). Jag tror att detta har ett stort samband med min ångest. För jag har lagt märke till att min hjärna ofta blandar ihop vanlig magknip med ångest. Sen om jag t.ex. har lös mage och ska fara någonstans så kan det göra att jag blir stressad, spänner mig och får ångest för att jag är rädd att magen ska krångla mycket.

Jag försöker undvika sådant som jag märker att jag får magbesvär av. T.ex. lök, snabbmat, äppel, för mycket fibrer. Men ibland är det svårt och man tänker att det inte är så farligt. Det får man sen sota för nästa dag då man går runt och har ont i magen. Jag skulle måsta bli bättre på att ta hand om min mage och hålla bättre koll på vad jag äter. Men det känns så krävande och svårt. Men å andra sidan så skulle det ju hjälpa mig mycket. För när min mage mår bra så mår hela jag bra.

Likes

Comments