Jag vet inte vad jag tycker om denna dag helt ärligt. Den har varit bra, den har varit dålig och den har varit jävligt virrig. Nu är jag bara trött. Igår var det dåligt väder igen så då höll vi oss inne och idag så var det bara extremt kallt. Blev prompt tvungen att dricka kaffe till frukosten för att värma upp mig och denna gång så var jag faktiskt inte den enda som tyckte att det var kallt. Ena ungen sprang runt och drog på sig tre (!!!) långa par mjukisbyxor och en hoodie över sin tröja. DET VAR KALLT. Så vi stannade hemma idag igen. Tanken var först att vi skulle till biblioteket men efter att vi dragit oss dit och insett att det var stängt så var det bara att vända om - eller ja, till stranden.

Ingen av oss hade direkt badkläder med oss och flaggan på stranden visade klart rött, ett råd om att inte bada alltså. De brukar ha den uppe dagen efter mycket regn. Anledningen har jag tyvärr glömt bort... Kanske kan ha och göra med vår upptäckt? Vi hittade nämligen en gigantisk bläckfisk som havet hostat upp, död såklart. Har alltid tänkt att bläckfiskar är väldigt nätta och lätta - inte för att jag kände på denna men det såg väldigt tung ut. Kan vara för att den var död också ioförsig...

Jaa... Sen skulle vi ju hem... Till deras farmor tänkte jag ju då eftersom att det är onsdag. Men tror ni att jag kom rätt eller? De var jätte förvirrade över att vi kommit hem till dom för de skulle ju inte se oss förrän på fredag. FREDAG. Varför var det ingen som kom och sa det till mig? Eller ser jag kanske ut som någon som läser tankar?

Åh, situationen blev jätte jobbig då både jag och barnen var hungriga och det tar ca 20 min att gå till deras mormor. Det är ändå en bit. Men vad kunde jag göra åt saken? Det var bara att bita i det sura äpplet. Hjälpte ju inte ett piss att båda barnen på något vänster gjort sig illa på deras fötter - för det blir ju tusen gånger värre när man är hungrig. Den äldsta blir som jag - hangry. Visst låter det som en bra kombo? Jag blev sur för att hon blev sur för att vi var tvungna att gå. Liksom, det blir inte bättre utav att gnälla - gå fort som fan så kommer du fram till den där jävla maten snabbare. MEN VAD GÖR HON? Hon går långsammare för att allt är fel. Hennes fot. Hennes hunger. Hennes dumma au pair är sur och lyssnar inte på vad hon säger. Jag sket fullständigt i att hon gick långsamt, jag gick på för att jag, och jag nämner det bara en gång till - var hungrig. Så vi gick väl i 20 minuter och var sura på varandra, men nu är vi båda mätta så vi är bästisar igen. No harm done..... :)

Resterande av dagen har faktiskt varit super duper tråkig men mest för att jag gjort tråkiga saker. Väntar besök nästa vecka så har bara tokstädat både mitt rum och badrum. Geh. Mest för att jag inte hinner göra det de kommande dagarna. Imorgon ska jag ut och shoppa (nödvändiga saker, ish) och äta middag med mina ända vänner här nere. Vilket påminner mig om att jag måste skriva en lista. Av någon anledning så glömmer jag alltid bort det där nödvändiga som jag behöver när jag väl befinner mig ute på plats... Sen i helgen kommer faktiskt en klasskompis - eller ja, blir ju en gammal klasskompis, och då bosätter jag mig i Barcelona city! Iiiih, ska bli så kul! Är jätte taggad på denna helg!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Gårdagen... Eller natten - den blev riktigt härlig den med. Vi var ju på språng till en karaokebar där igår kväll! Det blev inte av. Vi vände i dörren - eller ja, först utnyttjade vi deras toalett innan vi sprang där ifrån fort som tusan. Varför? För att det bara var gamla människor i trakten. Men Emilia, man kan faktiskt ha kul med gamla människor också. Absolut, men låt mig få måla upp denna bild för dig:

Utanför baren står det människor som kanske är runt 50+ och röker. Vi är två tjejer som möter upp en annan tjej som redan hade anlänt till baren - vi skulle ses utanför. Redan då börjar vi ifrågasätta om vi ska fortsätta in. Eftersom att vi väntar på ytterligare tre andra tjejer så bestämmer vi oss för att iallafall låna toaletten, mest för att jag håller på att kissa på mig. Vi går in. Minns jag inte helt fel nu så var baren helt täckt i rött - stolar och bord var helt röda och vid dom satt det människor som redan hade satt standarden på det stället - vi var inte över 50 och vi följde inte klädkoden då vi mer eller mindre var klädda för att gå ut på klubb sen. Nu sprang vi ju inte direkt runt i korta tajta klänningar men det var exakt så det kändes när vi väl klivit in. Vi passade helt enkelt inte in där.

Så vi drog vidare istället till en vanlig jäkla bar. Dock en väldigt dyr en men den var ändå tusen gånger bättre än karaokebaren... Finns det förresten karaokebarer som lite yngre människor går till eller är karaokebarer sånt som enbart drar till sig femtioplusare? Kan vara värt och veta...

Till 01 var vi inne på en klubb iallafall och dansade och hade det mycket skojsigt. Tills dess att jag plötsligt hamnat och pratat med en italienare. Han var väl trevlig, men relativt knepig. Han klagade nämligen på hur varmt det var i Barcelona och att han var väldigt svettig, vilket jag inte kunde förstå riktigt. Italien och Spanien har det väl ungefär lika varmt? Italienare borde väl vara vana med värmen? De borde väl veta att det inte direkt kommer att bli kallare om man drar på semester i Spanien? Geh. Han hittade en air conditioner och jag hittade Sandra. Med norrmän. Dom var tre stycken - två av dom semestrade tillsammans och den andre hade kommit ensam. Han som var här ensam var betydligt äldre medan de andra två var i vår ålder. Här kommer det nu två inblickar i några av konversationerna jag hade med dom:

Den yngres raggningsreplik löd ungefär så här;
"Jaha, så du har sett SKAM. Du vet Isak, han är en riktigt tönt. Jag tycker inte om honom. Vi gick i samma skola. Han var nörd och jag var cool. Han är en tönt. Jag är cool.."

och denna, älskar den här, kommer från samma kille

"Du vet, jag har ett hus i LA och där är jag granne med JB. Du vet JB? Ah, precis. Justin Bieber. Jag är granne med Justin Bieber."

Jag pratade inte så mycket med honom de timmarna vi satt där. Sandra pratade med hans kompis och jag med den äldre mannen och Justin Biebers granne satt och stirrade ut i tomma intet med en blick som sa "Dang it, vad jag är onykter" - jag undrar än idag varför ingen ville prata med honom...

Men ja, tillslut blev jag tvungen att fråga den äldre killen också hur gammal han var. Han ville att jag skulle gissa och jag sa bara aldrig i livet. Tur var väl det för jag skulle ha sagt att var betydligt äldre än vad han egentligen var. Men han ville prompt att jag skulle gissa så jag bad om en hint. Är du äldre eller yngre än mina föräldrar? 40 & 41. Yngre. Han var bara 38.

Okej, så den äldre killen var faktiskt väldigt trevlig och vi förde en relativt normal konversation. Jag vet vad alla tänker där hemma nu, speciellt mamma och pappa. Det lyder nog i något med stil i "Aja baja Emilia, inte göra så. Vänd om. Spring" Jag sprang inte och jag springer faktiskt sällan ifrån folk på det viset. De flesta kallar mig för naiv och blåögd, och så får det väl vara då. Men jag tycker att det är så otroligt tråkigt med alla dessa fördomar och fack vi väljer att lägga alla människor i. Alla dessa riktlinjer om social kontakt, vad man får och inte får göra. Vad man ska undvika och inte för att slippa råka illa ut. Jag vill gärna tro att dessa fördomar vi skapar och alla dessa kategoriseringar vi gör om en viss typ av människor, inte stämmer. Jag vill att det ska vara upp till mig själv att bestämma om jag tycker om en individ jag möter oavsett hur denna individ må se ut, behärska sig och alla dess åsikter bakom pannbenet. Jag vill inte att det redan ska vara förutbestämt av samhället. Sen självklart brukar jag fortsätta konversationer eller avsluta dom beroende på magkänsla, men jag har haft många intressanta samtal tack vare den. Nä, jag vet inte. Jag undrar bara hur man ska kunna lära sig, få livserfarenhet och en inblick i andras liv och därmed kunna rannsaka sitt egna - om man aldrig interagerar med människor man vardagligen inte brukar interagera med?

Jag hade iallafall det jätte trevligt. Jag kom hem vid 06:30 tillsammans med solen och jag har varit trött och död ända sedan dess. Har dock ändå tagit mig till en galleria längre här ifrån idag men det gick inte så bra och njuta av den tiden på 4 & en halvtimmes sömn. Just nu är jag bara övertrött. Tjooohej

Likes

Comments

Det var länge sedan jag hade en sådan här bra dag. Jag satt för det mesta och bara log genom hela lunchen och njöt. Jag vet inte riktigt vad det är som har varit så speciellt med dagen heller - kanske är det solen som gjort den, för vet ni vad, idag har den skinit som bara den exakt hela dagen. Temperaturen har legat strax över 30 och det har inte varit ett enda moln på himlen. Så jäkla underbart.

Men helt som vanligt har nog dagen inte riktigt varit iallafall - jag hade nämligen bara hand om ett barn idag då den andre var på vift med en kompis. Det var så skönt, vi kom till klubben en hel timma tidigare än vad vi brukar så det var inte alls lika mycket folk där och vi kunde leka och ha oss för oss själva. Ja, bortsett från det unga hångelparet i hörnet då. Men de kunde inte ha brytt sig mindre om alla plastdjur som det tjoades och döks efter.

Ikväll så är det utgång som gäller. Jag ska äntligen få ta en efterlängtad dusch och sen börja göra mig i ordning. Eller så kanske jag eventuellt borde ta en powernap innan? Hm... Det står iallafall karaoke på agendan idag - help. Nä, det ska nog bli jätte kul, det blir väl vad man gör det till? Jag tänker mig att jag ska se till så att resterande av kvällen blir lika bra som dagen har varit. Natten är ung - hoppas att alla mina nära och kära får en super mysig och trevlig fredag. Eller ja, alla andra också såklart.

Likes

Comments

Igår kväll så fick jag världens bästa sällskap till min middag. Jag gick på den där promenaden jag kände att jag behövde när jag plötsligt fick ett infall att ringa hem. Det slutade med några timmars prat om allt och ingenting. Väldigt mysigt. Tycker mycket om mina föräldrar - kanske längtar hem lite till en aning. Tänk att få kunna komma hem igen och längta bort till att få flytta hemifrån... (sen vill jag bara meddela att avokado och vattenmelon funkade väldigt bra att äta tillsammans av någon anledning, hade inget att klaga på)

Av någon fruktansvärd anledning så har gatorna de senaste dagarna inte sett så mycket solljus. Det har varit blåsigt och molnigt med en regnskur här och var... Ändå så säger väderappen på min iphone att det är strålande sol ute?? Får trust issues... Vi var vilket fall ner till klubben idag trots tjocka moln på himlen och jag nuddade inte poolvattnet idag heller. SÅ KALLT. När till och med havet är ljummet - varmare än luften - så är det nog rätt kallt. Eller? Har även kommit till insikt med att jag är lite halvt sådär av en badkruka, speciellt i sådant här väder. Varför blöta ner sig, i förvisso ok varmt vatten, när man inte kommer kunna torka och värma upp sig med solen igen? När man kommer frysa tusen gånger mer när man kommit upp igen? Nääääe.

När klockan sen började att närma sig dags-att-pallra-sig-hem-igen så hände det något helt otroligt. Ungarna kommer självmant upp ur poolen. Självmant! Jag behövde inte tjata! Det kan ju dock också vara för att de frös otroligt mycket men det är en annan historia - highlighten är att jag inte behövde säga till dom tusen gånger om att komma upp ur poolen. Det slutade vilket fall med att vi hamnade i en hög på solstolen och delade kroppsvärme för att inte dö. Det var rätt mysigt och det var dessutom en rätt så söt sådan hög om jag får säga det själv...

Likes

Comments

Det kanske ska börja bli en vana att uppdatera endast 1 gång i veckan? Yes? No? Jag mår fortfarande bra och har det bra här, till en viss del, och jag tror att den enda anledningen till att jag tappat det här med att uppdatera en gång om dagen är för att det som en gång var så nytt och spännande har blivit en rutinerad vardag. Ganska tråkigt att det ska bli så, men gör man liknande saker var dag så känns dom sakerna inte lika intressanta längre. Sen är det väl klart att jag fortfarande gör saker utöver "det vanliga" men jag vet inte, känns ändå lite halvt som att det inte är så värst betydelsefullt.

Men okej, ska vi vara helt ärliga så är det på gränsen till att jag räknar ner dagarna tills dess att jag befinner mig på svensk mark igen. Just nu räknar jag bara veckor. Jag tror att det är just för att det inte är så nytt här längre. Jag sover i samma säng. Jag gör liknande saker var dag och jag träffar samma människor - jag känner mig på ett sätt klar här nu. Barnen börjar blir allt mer krävande nu också. Nu känner de mig tillräckligt för att totalt skita i vad jag säger. När jag suttit barnvakt hemma i Sverige och sådant börjat hända så har jag fått det sagt att det egentligen bara är positivt, att det är det högsta betyget man kan få. Det för att barnen då är tillräckligt bekväma med en för att våga sticka ut och provocera en, man är inte längre en läskig främling som barnen inte kan lämnas ensamma med utan att skrika på mamma - men just nu är jag nog hellre främlingen. Ugh. Det är toppar och dalar. Men så är det väl med allt? I helgen har jag iallafall planer med både mig själv och med andra som jag ser fram emot. Redan ikväll ska jag nog gå på en strandpromenad för lite extra egentid - är tyvärr lite brist på det under vardagarna.

Sista saken jag snabbt bara skulle vilja inflika... Igår var det relativt dåligt väder. Det var väl ok varmt (fast ändå inte) men det var även väldigt molnigt - grått. Vi hade bestämt oss för att ta oss ner till klubben ändå. Jag snuddade inte ens vid poolvattnet utan satt med min klänning på under hela vistelsen - sådan rolig tjej, jag vet. Under tiden så känner jag sporadiska vattendroppar under dessa timmar och jag hinner tänka ett flertal gånger att ett ösregn snart kommer. Mycket riktigt så börjar det tillslut att regna på riktigt. Det kanske inte öste ner men det regnande. Jag, samt alla andra där hinner att fly under tak. Barnen var kvar i poolen så jag sitter där själv på en bänk intill väggen - och så kommer det en gubbe som jag aldrig sett eller lagt märke till innan och säger "Ah, swedish weather huh" och så går han iväg lika snabbt som han kommit med ett flin på läpparna... Min fråga; är det bara han eller vet alla vem jag är???

Likes

Comments

Det är dags att kasta ut ett nytt inlägg på en gång. Jag må ha varit sjuk de senaste dagarna men det fanns en dag då jag mådde väldigt bra denna vecka. I lördags. Jag måste få skriva om min lördag.

Okej, så, en av anledningarna till att denna resa är så underbart bra för mig är för att jag tenderar att tycka att det är jobbigt att göra saker själv. Hemma i Sverige har jag alltid gärna velat ha med mig en kompis på vad det än är jag ska göra. Köpa nödvändiga hygienartiklar? Se till att gå på en rast så kan du dra med dig en kompis. Sugen på pommes på McDonalds? Hej, kompis, du är visst också sugen. Överskottsenergi och plötsligt sug efter att gå ut och springa? Maaaaammaa!! Du vill visst också springa, kom nu!!

You get the drill. Så vad bestämde jag mig för att göra denna underbara lördag? Jo, jag hade gått i tankarna på att jag ville tillbaka till ett shoppingcenter som ligger här i Badalona. Jag var där med Isa för ett bra tag sedan så jag hade ungefärlig koll på vart det låg. Det var då vi hade en otroligt mysig fika - vi strosade i butiker men köpte inget. Så, på fredagen bestämde jag mig för att jag skulle återvända dit själv. Göra det där jag tycker är ganska obehagligt.

Jag hann egentligen bara besöka två butiker. Den första var jag inne i hur länge som helst. Det var inte så många människor där heller och jag vet inte om det var en positiv eller negativ sak. Ni vet, jag är inget fan av folkhav. Men ibland är det ganska skönt när det är väldigt många människor på ett ställe, då känns det som att dessa människor har så mycket annat att lägga fokus på. När det är färre människor så blir, iallafall jag, mer självmedveten och när människor har färre saker att lägga fokus på blir chansen större att den läggs på mig. Jag vet om att vi är väldigt själv-centrerade varelser och att denna fokus jag känner oftast inte är mer än bara en känsla. Men tyvärr så kan den känslan bli väldigt stark och uppfattas mer som en fakta - jag försökte ha detta i bakhuvudet under hela vistelsen.

Den jobbiga starka känslan av självmedvetenhet fastnade med mig i någon kvart-tjugo minuter kanske. Sen släppte den gradvis ju mer jag engagerade mig i vad det var jag faktiskt gjorde - kollade efter potentiella klädesplagg att köpa. Jag strosade runt i den butiken hur länge som helst. I min egna takt strök jag varenda klädesplagg med fingrarna medan blicken fastande på annat håll. Tog mig friheten att plocka de plagg jag tyckte om och även de plagg jag kanske tyckte om... Allt i min egna takt utan att känna en stress jag annars alltid känner. Det var faktiskt väldigt befriande... Helt klart något jag kommer vilja göra om. Det var timmar värda att spendera med mig själv.

Dock så behövde jag gå där ifrån lite tidigare än vad jag kanske hoppats på, eller ja, hade väl generellt bara velat ha mer tid där. Men på kvällen hade jag bestämt träff med Sandra - hon skulle visa mig en vegetarisk restaurang i Barcelona och bord var bokade. Så en lugn promenad till shoppingcentret och en hetsig promenad hem, med min älskade lilla Bea i hörlurarna. Börjar bli påtagligt. Saknar många människor där hemma. 7 veckor kvar.

Men okej, jag kommer inte ihåg namnet på restaurangen vi var på - hummus något tror jag? Men det var så gott! Extremt gott. Det var GOTT. Då har ni uppfattat det. Great. Det jag snabbt bara vill komma till och ta upp var hela fadderullan med alkohol. Vi gick nämligen vidare till en bar efteråt och jag har bara en liten fundering kring denna bar... Det var nämligen extremt starka drinkar här och efter bara min andra så förklarade jag mig själv för lättpåverkad. Vem dricker två drinkar och börjar känna sig påverkad efter? Inte jag iallafall. Trodde jag.

Klockan hade precis slagit tolv och jag hade tankarna på att börja dra mig hemåt. Jag var fysiskt ganska trött efter att ha gått en hel del under dagen - och mentalt för den delen. Men servitören kom då med erbjudandet att vi skulle få varsin gratis shot om vi beställde en till drink. Vi nappade. Släktingarna där hemma skakar säkerligen på huvudet just nu. Ung och dum är väl de väl valda orden?

Kan lugna er alla med att det gick jätte bra. Ruset brusade över relativt fort och jag tog mig hem säkert några timmar senare. Jag hade haft en rolig kväll...

...Tills jag vred om nyckeln till lägenheten. Jag kom inte in. Vad var klockan? 04? Jag vrider om igen och igen... Och igen... Den har fastnat och jag kan inte för mitt liv låsa upp ytterdörren. Långt där inne ligger familjen och sover. Helvete. Jag går flera gånger till hissen för att försäkra mig om att jag är på rätt våning. Så jäkla borta är jag inte? Jag nyktrade till för ett bra tag sedan. Vad ska jag göra nu? Jag prövar låsa upp igen... Och sen en gång till. Det går inte. Nej. Jag måste ringa och väcka dom. Jag ringer Isa två gånger. Signalerna kommer fram men det är ingen som svarar. När hon inte svarar efter tredje gången så börjar tamejfanemig tårarna komma krypandes. Ska jag sova i trapphuset inatt? Jag dubbelkollar våningen. Försöker låsa upp igen. Går inte. Djupa andetag Emilia. Djupa andetag. Jag ringer Edu istället och jag hör hur det börjar ringa inne i lägenheten. Fem minuter senare ligger jag i min säng. Lite skärrad. Jag bad om ursäkt typ 10 gånger för att jag väckt honom - men, också till mitt försvar så var det inte mitt fel att jag inte kunnat låsa upp. På andra sidan dörren hängde ett annat par nycklar som blockerat mina chanser till att öppna dörren...

...Det var inte mitt fel...

Likes

Comments

Fasiken. Imorgon har det redan gått en vecka sedan jag uppdaterade någonting över huvud taget. Har fått lite klagomål och undran om varför. Skärpning.

Jag vet faktiskt inte riktigt varför bloggen har lämnats ouppdaterad. Har egentligen ingen riktigt bra ursäkt, speciellt eftersom att jag bokstavligen har legat i sängen de senaste dagarna. I måndags vaknade jag nämligen upp och frös rumpan av mig så det var bara att dra på de blåa långa pyjamasbyxorna med en långärmad, och sen får man absolut inte glömma de tjocka dunder mysiga strumporna (som förövrigt är det bästa jag tagit med mig hit) - vet inte riktigt om det var en feber frossa på G där. Jag tog mig ändå till klubben med en långärmad jag grävt fram. Väl där så blev jag aldrig riktigt nöjd - la mig i solstolen fullt påklätt tills det blev för varmt. Tillslut blev det även för varmt för att ligga där i bikini så jag började röra mig mot poolen för att svalka mig - så blir det för kallt? Står bara och skakar. Fann aldrig något mellanläge. Sen gick vi hem. Hallelujah

Nejmen sen dess så har jag bara varit fruktansvärt seg. Ont i halsen, hostig, hes... En jobbig förkylning helt enkelt. Det komiska är väl att familjen här tror att jag är döende. Direkt när Isa kom hem till deras mormor där vi var på måndagen så korsförhörde hon mig och ville genast ta mig till en doktor. En doktor? Ja, alltså detta kunde ju handla om halsfluss och då behöver man ta sig så fort man kan till doktorn, eventuellt behöver jag ju faktiskt knapra antibiotika.

Hold on.

Jag sa att jag inte vill dit, att det endast var en jobbig förkylning och att det kommer till att gå över. Fine, men om jag skulle få feber så måste vi åka in direkt. Varför undrade jag? Tydligen är det inte en bra kombo att ha feber och en förkylning samtidigt - då måste det vara något allvarligt. Barnen blev hysteriska. Huuuuuur kan jag inte vilja gå till doktorn? Känner man sig dålig så måste man ju dit! Laia fällde till och med tårar och blev så frustrerad, just för att hon inte för sitt liv kunde förstå hur jag inte ville gå dit. Jag försökte förklara för henne att det inte riktigt var så vi gjorde i Sverige. Det hade snarare varit ombytta roller om jag tagit mig till vårdcentralen eller en akutmottagning i Sverige enbart för en förkylning - det skulle vara doktorn som lagt sig i fosterställning och slitit av sig håret i frustration, hen hade aldrig för sitt liv kunnat förstå hur jag kunnat komma dit med enbart en förkylning i fickan. Laia fattade fortfarande ingenting.

Btw... I fredags fick jag världens bästa och finaste komplimang... När vi kommit hem till deras mormor så är även deras morbror på plats. Han kommer ut från toaletten som ligger jämte hallen och får syn på mig. Han hälsar och ler medan han ställer sig bredvid mig. Han jämför våra armar och säger "Ohhh, you getting brown!" Han skrattar. "I am almost more Sweden than you!!"

Jag är inte längre vit. Ett spöke. SCORE.

Likes

Comments

Hola,

Försöker mig på att skriva ett tidigt inlägg idag istället för ett precis innan 12 slaget. Jag har nu precis kommit hem från deras farmor och farfar och har precis lagt mig ner i sängen. Helt utslagen. Har en liten molande huvudvärk men det ska nog te sig snart nog, kanske bara behöver en liten siesta?

Jag och barnen hade en väldigt bra morgon tillsammans med mycket bus och skratt innan vi begav oss mot klubben. Det var dock någonstans på hemvägen som jag tappade det lite för första gången. Jag blev så irriterad på dom båda och röt till ganska rejält. Det var onödigt gnabb om deras skateboard och det tedde sig lite väl högljutt, så det slutade väl med att jag tog skateboarden själv och sa att ingen får åka på den. Jag kan nog även säga att det framkom väldigt tydligt att jag var bra irriterad där också... Efter bara några minuter så bönar och ber dom mig att inte säga någonting till deras föräldrar - har de skött sig dåligt så får de nämligen inte åka och besöka sina vänner som dom inte ser sådär jätte ofta. Just då kände jag mig inte så pass arg att jag kunde beröva dom på det umgänget. Vi får väl se om det var rätt beslut eller inte in the long run, vill ju ändå att de ska lyssna och förstå när jag menar allvar och säger till.

Men om man spolar fram bara någon timme eller så så befinner vi oss hos deras farmor och farfar igen - onsdag!! Jag blev serverad, troligen en av de konstigaste, rätter jag någonsin provat på. Det var friterad banan som man då åt tillsammans med ris och tomatsås. Ris och tomatsås kan jag förstå mig på - men den friterade banan till det?? Det är ju efterrätt! Konstigt nog så tyckte jag väldigt mycket om det. Men jag försökte mig ändå på ett litet hörn äta banan för sig, men det var mest för att jag tyckte att det smakade efterrätt. Jag blev liksom mer sugen på att äta glass till än ris. Men, det var som sagt väldigt gott ihop också.

Innan maten så hade deras farmor även visat mig en del bilder från hennes mobil - allt från ett familjefoto till roliga gifs hon sparat. Efter maten så fortsätter några få till gifs att visas och jag skrattar halvhjärtat och artigt åt dom. Tillslut så frågar hon om jag tycker om bilderna, varpå jag självklart svarar "Jaaaaa!" och där någonstans blev det väl ytterligare ett missförstånd, eller om hon faktiskt bara trodde att jag tycker om bilder, men hon försvinner och dyker snart upp igen med två feta fotoalbum tillsammans med världens största leende. Jag ler tillbaka mot henne medan hon sätter sig ner igen och öppnar ena av dom... Och så börjar det... Ni förstår, jag är ju inte jätte duktig på spanska men vissa ord är bara ord som alla känner till så jag tänker att jag imiterar henne ord för ord.
"Ahh, mi madre... Mi padre... Mi hermana..."
Nästa sida...
"Mi madre... Mi hermana... Mi hermana..."
Sidan efter det...
"Madre... Hermana... Ahh! Y yo!"
Notera att jag heller inte säger något direkt till henne utan jag sitter där och ler och nickar.
"Yo. Madre. Padre. Padre. Madre. Hermana. Hermana. Madre. Yo. Yo. Yo. Hermana. Padre..."

Var det någon som trodde att det var slut där? Jag nämnde väl att hon tog med sig två stycken fotoalbum? Nästa album var inte på henne utan på deras farfar och hans familj, så det lät lite mer såhär...
"Su madre. Su padre. Su hermano... Sus padres... Su madre... Padre... Padre... Su hermano..."

Jaha okej, det var två stycken album. När man dragit igenom dom två så tittar hon upp och ler brett innan hon försvinner igen... Ytterligare en gång kommer hon med ett tredje fotoalbum. Denna gång med bröllopsbilderna. Här var det exakt samma konversation (eller ska man säga monolog?) om bilderna. Hon sa dock farfars namn men jag kommer inte riktigt ihåg det - men ni fattar konceptet. Jag satt nog där i en dryg timma och kollade bilder tillsammans med henne... Det är tur att jag tycker mycket om henne. Farfarn kom fram ett flertal gånger under den timman också och sa att hon skulle sluta för att hon får mig att somna. True, men det var samtidigt ganska kul att sitta där. I mellan åt tittade jag upp på henne och fascinerades lite över hur uppslukad hon själv var över bilderna. För mig som inte var där i stunden kan ju inte förstå vad det var som var så speciellt med just den där svartvita bilden... Men för henne så betydde dom där bilderna väldigt mycket - det satt i hennes blick. Det var fint.

Men okej, klockan är över 17 slaget. Jag ska tydligen bli meddragen på pilates ikväll också - jag är eftertraktad av instruktören, han håller nämligen i pilates gruppen också. Isa blev kvar igår på passet efter och han tyckte att hon skulle dra med mig dit igen nu ikväll. Jag är så trött - han kanske förstår att jag inte orkar ta mig dit om han får höra "Madre... Padre... Hermana... Madre... Yo... Madre.... Su hermano... Sus padres... Yo... Yo... Yo...." i någon timma sådär. Träningsvärken dagen efter ska vi inte ens tala om. Sounds good? Good.

Likes

Comments