View tracker

Jag har gruvat mig för att skriva detta inlägg. Flera gånger har jag skrivit klart, tänkt publicera men sedan raderat allt och smällt ihop datorn. Jag tror jag är rädd. Rädd för vad folk ska tycka och tänka. Men efter att ha lyssnat på en intervju med Michaela Forni imorse där hon sa att man måste tänka på sig själv och inte på andra. Vill man inte så vill man inte, och då spelar det ingen roll vad andra tycker. Så är jag nu redo och här kommer det.

19 augusti vad datumet jag haft i huvudet så himla himla länge. Datumet då jag äntligen skulle flytta hemifrån, starta ett nytt liv i en ny stad med nya människor. Allt jag längtat efter skulle nu äntligen bli verklighet. Jag såg bara möjligheter och jag var helt övertygad om att detta skulle bli mina bästa månader i livet.

Skolan började och spännande är bara förnamnet. Helt nya människor, lärare och ämnen jag aldrig tidigare läst. Att det kändes lite konstigt i kroppen var naturligt, mitt livs största äventyr hade ju faktiskt startat trodde jag. Dagarna gick, veckor passerade och det jag trodde bara var nervositet och spänning som skulle släppa snart, släppte aldrig. Fysiskt var jag i Kiruna, men psykiskt någon helt annanstans. Jag kunde inte landa.

Efter många om och fruktansvärt många men så är jag nu hemma i Piteå. Hemma för att stanna, ett tag i alla fall. Just nu bor jag hos mamma och pappa men 1/11 får jag nyckeln till mitt alldeles egna place så välkomna till storgatan!! Lyckligast är jag.

Tiden i Kiruna har varit fantastisk på så himla många sätt, något annat får ni inte tro. Människorna jag mött, platserna jag sett, känslorna jag fått känna och sakerna jag lärt mig är något jag kommer bära med mig genom hela livet. Och egentligen kan jag inte sätta fingret på varför det kändes så fel. Men vad spelar det egentligen roll. Jag har följ min magkänsla och att vara tillbaka hemma känns så skönt och bra, vilket tyder på att jag tog rätt beslut.

Jag är så himla stolt över mig själv för jag vågade faktiskt lämna all min trygghet. Men jag är även stolt över att jag vågade komma hem igen. Jag kan aldrig säga att jag aldrig prövade. Och kanske kommer detta äventyr att uppfyllas en annan gång eller så kanske jag kommer hitta på något annat men det får tiden visa. För först ska jag landa och hur lång tid det tar, det får vi se.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så har ännu en skolvecka passerat och ännu en helg fylld men familj, vänner och fotboll. Veckan har varit händelserik med både föreläsningar, besök och presentationer. På fredagen satte jag mig på tåget i vanlig ordning och åkte hem. Helgen har även den varit händelserik. Har varit med Miina i stallet, haft reunion med livets människor, ätit godis och pratat, promenerat med mamma och pappa och slutligen även en fotbollsmatch som tyvärr slutade med förlust. För tillfället befinner jag mig på bussen med hela Kirunas damlag, men jag ska inte klaga. Dom firar inte, hånar mig inte och jag får trots allt åka med dom hem till Kiruna.
Nu ska ännu en skolvecka passera innan jag återigen sätter mig på tåget hem till familj, vänner och fotboll. För tillfället ser min vardag ut så, det hade kunnat vara värre. ⭐️

  • 214 readers

Likes

Comments

View tracker

Så har ännu en skolvecka passerat och veckan har faktiskt gått förvånansvärt fort. Sitter för tillfället på tåget mot Luleå för att spendera helgen hemma med nära och kära innan tåget går tillbaka på söndag. Trots att resorna tar sin tid går det ganska bra. Med plugg som måste göras och med Zara i lurarna brukar det flyta på.

  • 220 readers

Likes

Comments

Idag har jag kramat mamma och pappa hejdå och nu är jag officiellt Kirunabo. Hela helgen har spenderats i mitt lilla rum som vi under två dagar lyckats få riktigt fint. Jag tror jag kommer trivas! Imorgon är första skoldagen och jag har tidigare inte alls varit så nervös men ju längre tiden går desto mer spännande känns det. Det är dags att skriva en helt ny bok, börja ett helt nytt liv och mitt livs resa har faktiskt startat. Jag tvivlar helt plötsligt på om jag är redo, men jag vet att jag är det. Trots att det känns både läskigt och jobbigt så vet jag att detta kommer bli det bästa jag någonsin gjort!

Likes

Comments