Header

HÖRNI

Efter denhär sommarn har jag kämpat som ett djur för att skaffa ett helgjobb och de flesta svaren jag har fått är nej, men jag fick två erbjudanden från McDonalds på två olika restauranger. Och tbh har det varit fett med strul på vägen. Meeeen efter mycket stoj och hej kan jag nu tala om för er att jag har ett jobb, och att jag idag hade mitt första pass(!!!!). Jag ser såså fram emot den kommande tiden och jag blev så bra bemött och alla människor verkar fett trevliga och sköna. Och jag kan med lite skam säga att jag räknar ner till lönedagarna för har en sån lääääskigt lång lista på saker jag har tänkt att köpa hahahaha. Och måste ju såklart spara pengar till nästa års resa till Spanien med tjejerna<3333!!!!

Nu är det strax middag och sen ska jag, papi och mami kolla på film och mysa iih

Ha en grym kväll guys

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Wow okej jag trodde jag skulle vara bra på att uppdatera bloggen...nåja här är jag igen. Jag kan inte sluta tänka på något min lärare sa när jag nämnde att jag nyligen hade startat en blogg,

- Jasså är det fortfarande inne nuförtiden? Jag som trodde blogg var något man hade för tio år sedan och ändå aldrig läste andras.


Ehh first of all, TUSEN tack för peppen;))))
Liksom visst ibland tror jag också att bloggandet har dött, men hon sa det på ett sätt som fick mig att känna mig löjlig för att ens ha startat en. Men aså utöver det är hon ju schysst och inte är så noga med tiderna så s/o till dig ändå!!!!

Något annat jag har kommit fram till är att jag inte har söndagspngest inför måndagar. Jag har måndagsångest inför tisdagar, och hur jävla skumt är inte det?? Liksom schemamässigt är måndagar min värsta dag, och tisdagar min absolut bästa. Men ändå är många tisdagar på min närvarorapport gula, alltså anmäld frånvaro för er som inte är vana vid schoolsoft.

Hmm, något mer jag kan säga innan jag drar mig till sängs är väll att jag hatar killar och män som tror de kan behandla kvinnor hur som helst och blir offended när kvinnor väl säger emot, pfff. Ett annat inlägg om det ämnet kanske kommer snart, men som sagt, jag vet inte hur ofta jag kommer uppdatera här.

Ajaaa godnatt friendossssssss

Likes

Comments

Hej världen

Jag känner för att dela med mig av en novell jag skrev i en kurs i skolan som jag är nöjd med. Det är ett väldigt aktuellt ämne som tyvärr speglar en oro hos unga i samhället idag. Så här har ni den.


Passageraren

Han stirrar på henne en gång till. Vid det här laget har hon tappat bort räkningen, men varje gång får hon rysningar som sprider sig på hennes nakna hud. Det är svårt att inte få ögonkontakt med honom, för det är allt hon kan tänka på. Hans ögon rullar sig över henne genom backspegeln framför honom. Den oundvikliga blicken i hans ljusa ögon får henne, vid varje tillfälle, att känna sig illa till mods. Varför fortsätter han? Det finns ju andra saker att kolla på, vägen till exempel.

Detta är inte första gången hon åker hem ensam från en fest sent på en fredagskväll. Inte heller är det första gången som en annans blick har lindat sig om henne på ett lika obehagligt sätt. Det händer att män i bilar tutar på henne, att de tar på henne, att de visslar på henne. Vad förväntar dem sig? Att hon ska komma rusandes mot dem som ett djur? Det är inte kvinnan som ska betraktas som ett djur, det är mannen.

Hon är en i mängden, en sådan som inte medvetet försöker passa in, men som på ett eller annat sätt finner en väg in mot mängden. Inom henne rör sig mycket. Känslor och tankar som inte ens hennes närstående känner till. Hon är en blyg karaktär som trots det, är pratsam och passionerad av sig. För någon som får chansen att komma nära henne, vore det en förlust att inte greppa tag om denna. Hon är en vinstlott som folk betraktar som en nitlott innan de lär känna hennes riktiga jag.

Denna kväll dock, var det vinstlotten som lyckades lägga beslag på nitlotten. Åkturen skulle vara i en halvtimme som mest, men där bak i taxin kändes varje sekund som en evighet. En evighet gick och nästa påbörjades. Vid ett ögonblick tvärnitade han, plötsligt förvandlades han från en lugn observant, till en kvick handlingsman som oväntat blev panikslagen och aggressiv. Han klev ut ur bilen och gick mot fordonets högra sida, där han mötte den andra föraren till lastbilen som nästan körde på dem. Hon hade spenderat hela åkturen med att tänka på honom, och att tänka på att inte tänka på honom. Det hindrade henne från att faktiskt se vart de befann sig, men nu såg hon. De var bara ett par kvarter ifrån hennes hus, så nära att hon praktiskt taget kunde springa dit. Hon tog chansen. Med långsamma och smidiga rörelser tog hon tag i sin handväska och öppnade dörren samtidigt som hon hela tiden fäste blicken på honom så hon skulle förbli osedd. Lik en fladdermus som kan ekolokalisera sin väg, kunde hon ljudlöst ta sig till andra sidan vägen och gömma sig bakom en container. Därefter började hon springa, med hukade rygg och böjda ben. Hon vågade inte titta bakåt, för tänk om han hade sett henne, tänk om han var bakom henne. Hon hade tillräckligt mycket att koncentrera sig på. Hennes urringade klänning som ständigt åkte upp på hennes kurviga kropp, vart någonstans hon befann sig på vägen, vart hon satte fötterna, vart hon skulle svänga. Ett gatuhörn blev hennes räddning, där tryckte hon sig mot tegelväggen som skrapade upp hennes sköra rygg. Hon bestämde sig för att samla sina krafter, hon hade ju fortfarande ett kvarter att springa.

Försiktigt kikade hon tillbaka mot vägen. Ingen där, kusten är klar. Allt adrenalin och flåsande hade stulit så mycket energi från henne, därför bestämde hon sig för att gå den sista biten. Hon hade troligen inbillat alltihop, eller hur? Han kanske inte glodde på henne och pratade med henne som de andra djuren till män brukade göra?

Något avbröt hennes tankar, en hand. Han hade fått tag på henne, äntligen.

För honom var detta inte en vanlig kund, hon var inte en i mängden. Första gången ha lade ögonen på henne var för några månader sedan. De hade träffats förut, utan att hon hade lagt märke till honom. Hon hade råkat gått in i honom på tunnelbanan i Mörby. Dagar och veckor gick, och han fortsatte förfölja henne och noterade hennes steg. Som mest beundrade han hennes lite sneda leende, och hur hennes panna ibland rynkades när hon blev sömnig. Framför allt fascinerades han av hennes kroppsspråk, hennes sätt att gå. Hennes lättsamma och genuina steg som smekte marken hon gick på. Han ville bara hålla om henne, gömma henne från omvärlden och göra henne till sin.

Enligt honom fanns det inga andra saker att kolla på, inte ens vägen. För vart hon än var på väg, skulle han följa med. Oavsett om hon var medveten om detta eller inte. Hon var hans väg mot allt.


Likes

Comments

Hej världen

Jag kände att förra inlägget inte gav en sådan stor inblick över vem jag var, så tänkte berätta lite saker om mig. Dessutom hur min dag har sett ut och hur veckan förhoppningsvis kommer se ut.
Nu går jag andra året på gymnasiet, läser sam-beteende och trivs så så bra på min skola!! Jag tycker om mode, skönhet och fotografi, dessutom älskar jag att gå på konserter och lyssna på musik. Ni kan ju även passa på att kika in Jacob Whitesides på spotify, han är en otroligt ödmjuk och härlig kille med en sån unik och mjuk röst, rekommenderar verkligen!!!
Hur som helst, jag skulle väl kunna kalla mig själv lite medelmåttig men det låter så tråkigt, och jag det är jag ju inte. När jag håller på att ge shoutouts kan jag ju även upplysa er om ni borde följa mig på instagram, mitt användarnamn hittar ni till vänster!!!;))
Mer än så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, ni får helt enkelt få ert eget intryck av vem jag är genom mina inlägg!


Idag har jag stannat hemma från skolan och verkligen försökt att påbörja min krönika, men det är inte lätt. Som den perfektionist jag är vill jag att inledningen mer än gärna ska kopplas ihop med avslutet på ett fyndigt sätt, och sammanfattningsvis har jag inte skrivit ett ord idag. Nåja, jag försökte iallafall. Förutom detta har jag tränat, hittat nya grymma låtar och tagit hand om mig själv. Jag börjar verkligen sträva efter att min kropp ska må bra, och tänker slita röven av mig tills blod, svett och tårar är allt jag består av efter ett träningspass. Har dessutom bestämt mg för att sluta köpa onödig mat, dryck eller snack som bara går åt och gör att mitt konto går back. Men ibland tänker jag festa till det med en nocco för att både svalka och dämpa ner allt blod, svett och tårar. Har ni förresten provsmakat Noccos nya smak Melon Crush? Vad tyckte ni? Personligen tycker jag inte om någonting med förfalskad vattenmelon-smak, men denna var förvånansvärt god (Sponsra mig Nocco!!!!!!).

Imorgon, onsdag, är jag ledig och planerar att dra till gymmet med tjejerna för att sedan åka till stan och hänga, och avsluta dagen med en TGIF-dejt med min one and only Thea!! Dessutom ska jag och tjejerna boka våra flygbiljetter till Spanien imorgon iiiihhh ett nytt inlägg om det är på G!! På torsdag och fredag har jag halvdagar och har för tillfället inget planerat. I helgen ska jag och mamma ha fondue-kväll och kolla på modern family och förmodligen kommer jag vara med kompisar också.


Tack för att ni läste!
Vi hörs snart såklart <33

Likes

Comments

De kända 40/30-årskriserna handlar till stor del om hur man som medelålders kvinna eller man söker efter något nytt till sin kommande åldersövergång. I mitt fall befinner jag mig inte i varken 30 eller 40-års åldern, men däremot i någon form av tonårs-kris.

Tydligen ska man hitta sig själv när man är i min ålder. För det gäller att ha åsikter om politik inför regeringsvalet, göra rätt val av undervisning så man blir det man vill bli, vad det nu är, och framför allt vara självsäker. Jag har konstaterat att jag fyller 18 om lite mer än fyra månader och jag har ingen som helst strukturerad plan för min framtid. Det är på senaste tiden som jag har uppmanat mig själv att kliva ut ur min comfort-zone och våga chansa lite mer vanligt. Så jag antar att jag håller på att ta mig ut ur min kris.

Häromdagen var det dessutom höstdagjämning och det är nu ljust lika länge som det är mörkt ute, och sakta men säkert närmar vi oss mörka och kalla tider. Det låter inte så uppmuntrande eller hur? Trots det faktum att jag är fullkomligt kär i hela grejen med att lyssna på lugn musik och dricka några extra koppar te framför brasan i sweater weather, har jag aldrig riktigt tyckt om hösten. Men detta års höst kommer bli annorlunda, jag har det på känn.

Bloggen kommer nog vara ett sätt för mig att uttrycka mig, och dela med mig av vad som händer runt omkring mig. Jag har ingen riktig plan för detta än, men jag får helt enkelt se vart det tar mig!



Likes

Comments