Tisdag 2 maj

Adrián körde mig till flygfältet på morgonen innan han var tvungen att åka till skolan. Fy fan. Så himla ledsen. Förstörd. Nej. Grät och grät och grät. Och kramades. Och grät.
Klockan blev mycket och han tvingades gå. Mitt hjärta brast. Satt mig ner och bara grät en massa mer. Sen blev jag bara tom. Helt tom.
En stund senare ville hans föräldrar komma förbi och säga hejdå eftersom de hade varit iväg och inte visste om de skulle hinna tillbaka, det visade sig att de hann och de kom och sa hejdå. Jag var fortfarande bara tom. Jättefina och trevliga är dom och var så noga med att säga att jag när som helst är välkommen i deras hus. Fina!
Så var det dags för mig att checka in, vänta på mitt flyg och småningom gå ombord.

Ledsen och glad och tom.

Åt chips och lekte med påsen och kollade på bilder från veckorna som gått. Adriáns hårklippning gjorde stor förändring haha men aptiten var densamma varenda dag. Samma kille, samma tumme, samma maträtt - annat hår.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments