Tankar

Alltså hörni vad händer med tiden egentligen?! Sist jag skrev hade hösten precis gjort sig tillkänna, och nu är det helt plötsligt november och marken är täckt av ett tunt lager snö. Galet!

Dagarna rusar iväg i en obehaglig fart för att vara ärlig. Om drygt 7 veckor är 2017 över, och så även min näst sista termin på gymnasiet. Studenten och slutet på min gymnasietid kommer allt närmre för varje dag som går. Jag har alltid varit den som längtat efter studenten och friheten. Aldrig känt någon oro. Men den senaste veckan har ångesten för första gången slagit till även hos mig. För första gången har framtiden inte alls känts så lockande. Jag vill inte växa upp, vill inte avsluta detta kapitel.
Jag är långt ifrån redo att börja på en ny bok.

Sätter punkt för detta inlägg med några bilder från en betydligt varmare och lugnare tid.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vardag

Idag bara skrek omgivningen höst när jag begav mig ut i kylan för att ta mig till affären och handla lite frukostsaker.

Löven har ändrat färg till en mysig orange/röd kulör och pryder numera marken. Även om jag är en utan tvekan är en sommarmänniska så måste jag medge att det är väldigt vacker. Luften har blivit betydligt kallare, men det är ändå en slags värme i omgivningen.

Precis som varje helg så har även denna gått på tok för snabbt. I fredags var det taco-kväll med Johanna, Olivia samt hennes pojkvän.

I lördags var jag uppe med tuppen för att möta upp Lina på ett hotell i stan för lite (läs mycket) hotellfrukost.

Idag är det söndag och jag har, som nämnt, ätit en god frukost i lugn och ro, kollat lite film och bara slöat. En typisk söndag med andra ord.

Hur ska ni andra spendera er söndag? :)

Likes

Comments

Låter bilderna tala för hur jag har spenderat min lördag kväll. Verkligen mysfaktor på hög nivå. Är hemma hos familjen i Sundsvall den här helgen då det var allt för länge sedan sist jag var hem och hälsade på. Dagarna bara springer iväg i ett, och helt plötsligt inser man att det var flera veckor sedan man träffade sina nära och kära.

Om jag skulle sammanfatta min helg såhär långt med ett ord så skulle det vara lugn. Jag har gjort massor samtidigt som jag inte gjort någonting alls. Jag har åkt lite bil med Sebbe, varit på ikea (även detta med Sebbe), gymmat, myst med mamma och pappa samt kollat en himla massa serier. Och har det varit en bra helg? Utan tvekan! Jag har bara verkligen inte varit på "festhumör" över huvud taget den senaste tiden utan istället allt mer börjat uppskatta charmen i att inget speciellt göra. Kanske inte de orden som borde komma från en 18-åring under sitt sista gymnasieår, but who cares. Jag har väl aldrig riktigt varit som alla andra.

Likes

Comments

Idag är det fredag och därmed den näst bästa dagen på hela veckan (för ingenting kan väl ändå slå lördagar?...). Min dag började lugnt med en sovmorgon till halv 10 innan jag släpade mig upp och stekte iordning lite bananpannkakor, för att sedan återvända till sängen ett tag till. Så mysigt!

Ikväll blir det middag med Hanna i hennes nya lägenhet följt av bio. Ska bli skoj, och skönt med en lugn helg.

Det märks minst sagt att hösten är här. När jag skulle bege mig mot skolan i onsdags så var det endast tre grader! Fy, då åkte vinterjackan på kan jag lova.

Nog för att jag älskar när löven skiftar färg, att det börjar bli mörkt på kvällarna, tända ljus och nedräkningen till julafton. Men i slutändan vill jag nog hellre ha sommar ett tag till faktiskt.

Likes

Comments

Vardag
Idag firades lillördag i vanlig ordning med mina favvo-tjejer Olivia och Johanna. Jag kom till Waynes coffee, trött och sliten efter en jobbig skoldag, men lämnade stället några timmar senare glad och många skratt rikare. Vänner är fan livet ändå. Hur ska jag klara mig utan dem när studenten väl är ett faktum och det är dags för oss att gå skilda vägar?
Förresten, på tal om framtiden och studenten. Fick idag veta att det är 250-dagars om 2 helger. Helt vansinnigt! Studenten börjar verkligen närma sig. Jag går verkligen mitt sista år på gymnasiet. Det känns så surrealistiskt allting. Studenten, universitet och friheten har alltid legat så långt bort. Men nu helt plötsligt så står framtiden bara runt hörnet och väntar ivrigt på mig.

Jag undrar hur separationsångesten verkligen kommer vara när stunden väl är här. Det är ju lätt att sitta nu och säga hur mycket man längtar till studenten. Men hur kommer det egentligen kännas när dagen väl är kommen?

" Enjoy your youth. You will never be younger than you are at this very moment"

Likes

Comments

Vardag

Gud vilka mysiga dagar jag haft! Helgen har spenderats med mina vänner från Sundsvall som varit här och hälsat på lilla mig. Så gulliga dom är som åker 20 mil bara för mig! Känner mig lyckligt lottad, utan tvekan.

Vi har ätit mysmiddagar, tittat på fotboll, partajat, fikat på Waynes, åkt bil, umgåtts med mina Östersundsvänner samt bara haft det allmänt bra.

Dessvärre har även de trevligaste stunderna ett slut, och de var tvungna att lämna mig för några timmar sedan och åka tillbaka till Sundsvall. Saknar dem redan, men jag ska nog överleva tills nästa gång vi ses.

Likes

Comments

I slutet av sommaren 2016 fick jag för första gången uppleva känslan av att hela kroppen skriker efter flykt. Flykt från platsen, från känslorna, från allt. Känslan av att inte kunna kontrollera min egna kropp. Känslan av att hjärtat rusar, luften tas ur mina lungor och hjärnan vrålar "Spring! Spring! Spring för fan!". Runtomkring mig pågick samtidigt en helt vanlig lektion med en helt vanlig genomgång på vita tavlan. Läraren pratade på och uttråkat lyssnade klassen. Men jag var inte med dem. Jag var i en annan värld. Där och då visste jag inte vad som hände med mig eller varför min kropp hade reagerat som den gjorde. Jag visste inte att jag precis hade upplevt min första panikångestattack. Det är någonting som min kurator förklarade för mig långt senare. Inte heller visste jag att den händelsen och känslan skulle bli startskottet på en lång och kämpig tid kantad av en ätstörning.


Det är svårt att förstå känslav av en panikångestattack ifall man aldrig själv upplevt det. Jag trodde att jag skulle dö. Hela min kropp skrek att en fara lurade, och när jag äntligen lyckades ta mig ut ur klassrummet bröt jag ihop. Känslan jag kände den dagen var en känsla jag aldrig ville uppleva igen. Vilka åtgärder jag än skulle behöva ta till så skulle jag aldrig uppleva den igen. Det var jag fast besluten om. Ifall jag bara blev lite smalare, lite snyggare, lite populärare och lite smartare så skulle jag aldrig behöva känns det jag precis hade känt. Jag skulle då bli untouchable. Då skulle jag aldrig mer kunna bli sårad. Då skulle smärtan aldrig kunna nå mig igen. Jag trodde att ätstörningen skulle ge mig ett bättre liv. Rösten lovade mig lycka och välmående bara jag gjorde som den sa. Men vet ni vad? Ätstörningar ger inga liv. De tar liv.


Ätstörningen tog mitt liv. Den tog allt jag någonsin hade älskat. Den krossade min livsglödje inifrån och ut. Jag trodde att den skulle rädda mig. Blint litade jag på den där rösten som sa att ätstörningen var bra för mig, att den skulle göra mig starkare. Att jag aldrig mer skulle behöva må dåligt igen ifall jag bara gjorde som den sa.


Det finns ingenting vackert med ätstörningar. Ingenting poetiskt. Det finns bara en oerhörd smärta. Ett mörkt avslut som kryper sig allt närmare. Allt för ofta möts jag av en romantiserad bild av psykisk ohälsa. Den målas upp som någonting vackert och speciellt. En bild som jag idag, med ett betydligt friskare tankesätt, kan konstatera är allt annat än rätt. Ätstörningar ger inga liv. De tar liv. Det är den bittra sanningen.

Likes

Comments

En alldeles för sen kväll igår resulterade i en alldeles för trött Emilia idag. Att man aldrig lär sig....

Tanken var att hinna med en tur till gymmet idag. Men eftersom energin för tillfället tyvärr är på annat håll får det vänta tills imorgon. Istället har jag bänkat mig vid köksbordet med en kopp te för att förbereda några framtida blogginlägg samt avverka lite plugg, vilket känns helt okej det med.

Idag när jag satt och kikade runt på min favvoapp Weheartit snubblade jag över ett citat som fångade mitt intresse lite sådär extra.

"Sometimes you have to shut your eyes from what you want and build hapiness from inside"

Det fick mig verkligen att tänka efter. Jag tror att vi ofta fokuserar för mycket på att vara bäst, ha en massa saker och vara framgångsrik. Men istället borde vi börja basera vår lycka på hur vi känner oss på insidan. Ni vet verklig lycka. Inte bara sån som ser bra ut på en instagrambild.

Här har ni dagens simpla men stilrena outfit. Figursydd vit skjorta med ett par svarta byxor. Jag är verkligen en sån som gillar att hålla det simpelt, så denna outfit passar mig perfekt.

Likes

Comments

I denna sekund för exakt ett dygn sedan sprang jag på Stockholms gator, och hade just passerat dryga 18 km. I denna stund, för ett dygn sedan, var målgången det enda som cirkulerade i mitt huvud. Jag skulle inte sänka farten. Jag skulle inte ge upp. Jag skulle flyga in i mål. Klockan 18.06 fick jag äntligen, efter 2.1 mils löpning, passera mållinjen. I högtalaren ekade speakerns ord "Här springer Emilia Pettersson in i mål, endast 18 år gammal". Jag hade klarat det, jag hade besegrat Stockholm halvmarathon. Lyckoruset när jag äntligen fick den efterlängtade medaljen är obeskrivlig. En tid på 2:06 h blev det.

Att jag sov med denna medalj under kudden är inget skämt. Gud så bra det kändes att gå igenom stan, med den runt halsen, tillbaka till bilen. Kanske låter lite skrytigt, men ibland måste man få vara lite sådär extra stolt över sig själv och sina prestationer.

Efter loppet. Svettig, trött och hungrig men oj oj oj så lycklig.

Likes

Comments

Gud vilken mysig eftermiddag och kväll jag haft!

Slutade skolan redan klockan 12.35 idag, så då kutade jag bort till bussen och åkte hem till mormor och morfar för middag. Väl där blev jag så himla överraskad då de hade dukat superfint, köpt en smörgåstårta, gjort efterrätt samt slagit in paket. Allt detta för att fira lilla mig som tagit körkort.

Dom är oslagbara, så är det bara. Inget snack om saken.

Efter middagen tog vi det bara lugnt ett tag innan de skulle skjutsa hem mig till lägenheten. På vägen hem blev det, i vanlig ordning, ett stopp på ICA Kvantum då jag behövde veckohandla (gud vad vuxen jag låter haha...).

Likes

Comments