... då jag bara klämmer och klöser och inte kan låta bli, även fast jag vet hur dåligt jag mår efteråt. Jag glömde att ta mina p-piller två dagar och därefter såg min hy ut värre än någonsin, blir lite rädd över hur hormonnivåerna kan ändras så otroligt mycket på så kort tid. Men iallafall, en otroligt stor finne hade blossat upp på hakan och jag klämde den för ville inte gå till skolan med den där megafinnen och sedan satte jag foundation ovanpå. Vilket var väldigt dumt... I slutet av dagen var den bara ännu större och den varade massor genom foundationen. Tvättade bort det direkt jag kom hem men då kunde jag inte låta bli och klämde igen så att det kom lite blod. Dagen efter så var den lite mindre men fortfarande gul men lät bli att klämma på morgonen och satte på lite foundation istället. Senare under dagen blev den bara större och mer infekterad.... suck. Jag duschade när jag kom hem och då spräcktes den av sig själv så jag var tvungen att klämma ut varet. Sedan gick jag till spegeln i mitt rum och såg att det fortfarande fanns kvar att klämma och började klämma igen... vilket var otroligt jävla dumt. Jag kan verkligen inte hejda mig då det kommer upp en sån där gul finne... kanske lider av dermatillomani, skamligt. Iallafall så började det blöda, massor, aldrig blött så mycket från en finne, vilket var ganska läskigt och jag fick panik. Sedan bildades det ju en skorpa ovanpå det och tror ni jag kunde låta bli den? NEJ! Så nu sitter jag här och mår extremt dåligt, egentligen över en så liten sak men det är otroligt stort för mig, jag klarar inte ens av att gå till skolan när jag har fått ett sånt här sår. Jag hoppas bara att det kommer läka någorlunda och nu ska jag verkligen försöka undvika att klämma så jag förhoppningsvis slipper få ett stort fult ärr. Vilket jag förmodligen kommer få ändå, suck. 

Så mycket text om en liten finne, ursäkta, men ville bara få ut lite av det jag känner just nu...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har tänkt dela med mig lite av min akne historia, mest för er som själv lider av det då jag vet hur jobbigt det är och hur mycket det tar på ens självförtroende.

Vart ska jag börja? Jo, jag har haft akne mer eller mindre sedan högstadiet och nu är jag 17 år och lider fortfarande av det, väldigt mycket. Jag har prövat i princip allt som går och ibland till det bättre men också till det sämre. Allt man vill är ju bara att hitta den där mirakel krämen eller tabletten eller vad det nu kan vara som gör att man får fin hy. Så därför har jag och säkert ni som också lider av akne testat en hel drös av saker.

Jag började med att testa basiron i några månader, utan resultat. Därefter fick jag skinoren utskrivet som skulle vara bättre, fortfarande utan resultat. Efter det kontaktade jag en hudläkare för att få ordentlig hjälp och då fick jag tetracyklin och skinoren som jag skulle kombinera. Det hjälpte en del men inte tillräckligt så då skulle jag börja med ännu starkare tabletter nämligen isotretionin och då var man även tvungen börja med p-piller vilket jag gjorde, däremot åt jag knappt de tabletterna i en månad då min hud blev så extremt torr.

Jag började då med Cleosensa, en annan variant av Yasmin och det var då jag började se en liten skillnad. Då skinoren inte hjälpte så fick jag istället Epiduo, en ganska stark salva som innehåller A-vitamin som jag använder för tillfället. Har fått i princip alla biverkningar som står att man kan få såsom torr hud, sveda, röd hud, fläckar på huden, ja allt möjligt. Visste inte heller till en början att man var tvungen använda milda, skonsamma produkter i samband med Epiduo och därför blev huden så irriterad. Blir fortfarande röd ibland om jag använder den men min hy har börjat vänja sig lite. Dock är det lite jobbigt då jag blir så otroligt torr.

Däremot så bestämde jag mig för att sluta med mina p-piller för ca 2 månader sedan för att jag upplevde att jag inte mådde så bra med dem och ungefär en månad efter jag slutade blev min hy katastrof. Så jag har nu börjat om med Cleosensa igen och min hy har väl börjat bli lite bättre igen men den är långt ifrån bra med tanke på alla ärr jag fått sedan dess att jag slutade med dem. Så jag rekommenderar er verkligen inte att sluta med era p-piller om ni verkligen inte "måste" då huden kan bli katastrof av hormonrubbningarna som sker i kroppen. 

Vill även påminna er som går igenom det här att ni är så sjukt fina oavsett om ni har akne eller inte, ni är fortfarande exakt samma person som alla andra. Jag vet hur jobbigt det kan vara och hur mycket det påverkar självförtroendet men det är inget att skämmas för då det är så oerhört vanligt. Jag vill även avsluta med att säga att ingen är perfekt, alla har sina brister och glöm inte att du är så otroligt fin!



Likes

Comments

Äntligen fredag, den här veckan har gått så långsamt så det känns skönt med helg nu. Mina planer för dagen är att jag ska fara och ta bort min fransförlängning samt fixa min ögonbryn. Så härligt med en uppfräschning och få bort de få fransarna jag har kvar av förlängningen. Efter det ska jag nog gå på stan, behöver b.la en ny mascara. Har däremot inga planer för resten av kvällen så vi får se vad som händer men det blir nog att se idol och bara mysa. Hoppas ni får en bra fredag!

Inspobild 💕


Likes

Comments

Införskaffat oss en ny familjemedlem, är såå kär i denna kisseunge💕 Har dock inte kommit på något namn till henne ännu, men funderar på Smulan eller Ester, vad tycker ni?

Likes

Comments

Längesen jag uppdaterade här. Gårdagen har spenderats i Luleå och har sovit hos min moster inatt, mys. Dock var det lite jobbigt då det var några som hade fest i en lägenhet bredvid typ mitt i natten så det ska ändå bli skönt att komma hem till sin egna säng sen. Började dagen igår med att gå på stan i Piteå, sen bar det av till Luleå för att träffa en person. Sedan missade jag bussen hem så därför sov jag hos min moster men det gick ju bra. Igår var man lite fräschare...

Likes

Comments

Asså nä, är hemma idag också från skolan. Då jag vaknade hade jag så ont i halsen och kunde knappt prata så kände att det inte var någon idé att fara. Är så less på att vara sjuk nu, vill bara bli frisk. Har knappt någon matlust heller och ingen ork till nånting. Att fara iväg till skolan känns typ som att bestiga ett berg, hoppas det går över. Har ju dock en hel del att jobba ikapp nu då jag varit borta så länge. Önskar jag kunde komma med några positiva nyheter men tyvärr asså :(

Får blicka tillbaka till bättre stunder och bättre väder...


Likes

Comments

Har åkt på världens förkylning så är hemma från skolan idag. Så jobbigt, men nu var det min tur på riktigt. Har varit lite småförkyld länge nu så till slut bröt det ut ordentligt. Det enda jag orkar göra är att ligga i sängen, men det är inte helt fel det heller. Äta BJ och se bästa serien <3

Men kolla hur snygg, han är med i serien. älska <3

Likes

Comments

3an/4an

Tänk den långa gråa ihop med ett par svarta overknees, så snyggt! Sorry förresten för så dålig uppdatering men har inte varit så pepp och känt för att blogga. Har blivit sjuk också så därför passade jag på att blogga nu då jag har gott om tid. Men hoppas ni gillar såna här inlägg och vill ha fler av dem. Hade <3

Likes

Comments

Som rubriken lyder så är livet inte alltid en dans på rosor. Jag tänkte berätta lite om vad jag varit med om och hur det har påverkat min syn på livet idag.

Jag har alltid varit en väldigt känslig person och har tagit åt mig av i princip allt folk sagt till mig. Jag har även varit väldigt hård mot mig själv och mitt utseende och detta ledde till att jag fick anorexia hösten 2014. Det var en sjukt tuff period i mitt liv. Jag var inte mig själv utan jag var min ätstörning, jag gjorde allt för att gå ner i vikt. Egentligen har jag aldrig varit särskilt "stor", (vet inte vilket ord jag ska använda tycker inte om ordet tjock), men jag såg mig själv som kraftig, vilket man gör då man har denna sjukdom, även fast man inte är det. Jag tränade extremt mycket, jag började till och med spela fotboll för att få en möjlighet att träna. Sedan gick eller cyklade jag till skolan och jag åt knappt någonting under tiden.

Jag är så sjukt tacksam för allt stöd från mina föräldrar, speciellt mamma, som såg till att jag fick prata med skolsköterskan om detta. Just då var jag inte glad när skolsköterskan sa till mig "Du har en ätstörning och måste träffa en läkare." Men någonstans insåg jag att jag inte kan leva på det här sättet längre, det är inte rätt. Så jag fick träffa en specialist som jag fick jättebra hjälp utav. Tack vare henne så kan jag idag leva som en frisk, vanlig människa. Jag bryr mig inte om vad jag stoppar i mig på samma sätt som jag gjorde förr. Jag kan oftast äta utan att få ångest eller tänka att jag måste motionera. Dock kommer ju de tankarna ibland, men då tänker jag bara tillbaka på hur hemsk den perioden var och att jag inte vill må så dåligt igen.

Min syn på livet och mat har ändrats så mycket och jag har fått extremt mycket lärdom av den här sjukdomen. Jag är så mycket mer än en siffra på vågen, jag är vacker oavsett om jag har några extra kilon eller inte. Jag har lärt mig att acceptera mig själv och min kropp för den jag är. Jag är tacksam över mitt utseende även fast jag har många brister. Men framförallt har jag lärt mig hur viktigt det är att äta och att må bra och hur de sakerna hör ihop och hur oviktigt det är med all hets kring detta, för det gör en bara att må dåligt. Jag får mat på bordet varje dag och jag har det otroligt bra, bara den saken ska man vara tacksam för.

Så till alla er som känner att ni inte är tillräckligt fina eller inte ser ut som "idealet". Sluta tänka så, tänk istället på hur vacker du egentligen är, vi alla är olika och därför funkar det inte med något ideal. Lär dig älska dig själv och din kropp, för du är så mycket mer än din utsida. Kom ihåg det, puss


Likes

Comments

Så gott med lite tapas till middag😋 Blir en lugn myskväll med Jossan ikväll, film och gotta. Hoppas ni har en bra lördag!

Likes

Comments