Inspiration, Tankar

På den senaste tiden har jag nästan gått och undrat om jag gått och blivit pensionär på förtid. Jag har gjort korsord, sudoko, läst böcker, tidningar och ritat. Lagt tid på att skriva och fotograferat. Men jag har också insett hur bra man mår av det- och att kolla mobilen 300 gånger per dag inte är hälsosamt. När man tänker på det, hur normalt är det att man tittar på mobilen sekunden innan man somnar & sekunden man vaknar? När man sitter på toa, gymmar, äter middag med sina vänner. Mobilen har tagit över våra liv och nej jag har inte blivit en free hippie spirit som skippar mobilen forever nu men jag vill i alla fall röra den mindre. Att läsa en bok eller lösa korsord ger mig ett lugn på ett annat sätt. Jag fokuserar endast på boken eller det som ska göras och känner helt enkelt mer lugn och ro- vilket är bra för en sån som mig som gärna stressar upp mig över allt och inget. Så kanske blir det en mobildetox snart. ps. rekommenderar Fredrik eklunds bok för pepp och inspo

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Tankar

Life begins at the end of your comfort zone. Något sådär typiskt klicheigt som dyker upp som en quote i flödet på Instagram. Min comfortzone har alltid begränsat mig- något jag tänkte på häromdagen när jag stod i ett litet HM- omklädningsrum och försökte få på mig ett par ljusa sådär snyggt slitna jeans. Jag använder ljusa jeans några få gånger om året, annars lever jag i svarta byxor. Varför? För att jag tycker jag ser smalare ut i svarta och för att jag känner mig obekväm och stor i ljusa. Hur sorgligt är inte det? Hur sorgligt är det inte att jag när jag scrollar genom instagram och ser en snygg outfit kan jag tänka "längtar tills jag är smalare och också kan använda de kläderna" Jag skulle ju nu vilja skriva ett sånt där peppigt inlägg hur man får bra självförtroende, trivs i sin kropp och älskar sig själv. Men tyvärr har jag inte svaret på det för där är inte jag idag. Jag har spenderat så många kvällar och sena nätter med att bara känna ett hat mot mig själv. Jag har undvikit speglar, haft ångest i omklädningsrum och gråtit för jag känner mig ful. Jojobantat och räknat kalorier. Och det är jag inte ensam om. Det är ingen slump att det i alla fall främst är tjejer som har komplex och negativa tankar om sin kropp. Att smal är idealet och det vi alla ska uppnå är så himla inrotat i samhället att det är det enda vi själva accepterar. Men jag jobbar på det- när de där otäcka tankarna dyker upp i mitt huvud- när jag går och hatar på mig själv trycker jag istället undan dem. Jag vill älska mig själv till 100 % för jag förtjänar det. Jag vill kunna skriva ett peppigt inlägg för att uppmuntra alla andra att göra likadan.t Jag är 20 + och har lagt så många kvällar. dagar och timmar på att tänka negativt om mig själv. Jag är fin, min kropp är fin och några kilos övervikt betyder inte att jag är mindre värd. Därför ska jag rocka de där ljusa jeansen i veckan.


Likes

Comments

Inspiration

3 gånger har jag varit i London. 3 gånger har jag förälskat mig och suttit bestämt på vägen hem och tänkt "hit ska jag flytta en dag". Ibland drömmer jag mig bort om en liten lägenhet nära centrum som jag delar med 3-4 tjejkompisar. Kända eller okända. Roliga utekvällar som kombineras med gemensamt bakis-häng framför Sex and the city. Picknickar i alla de fina parkerna och att vandra omkring på Oxford Street för att fylla på garderoben och trängas i folkmassan. Dricka en latte på ett av alla mysiga fik och läsa bloggar. Kombinera jobb då och då med att sitta instängd på mitt rum och skriva texter. Drömma om framtiden. Flörta med utländska pojkar och hur klyschigt det än låter, leva livet. Jag har redan gjort det här med långresor, nu känner jag för att "stadga" mig. Och nej inte med en pojkvän, för som vanligt är jag den enda singeln i mitt gäng;)Jag vill ha en vardag i ett annat land jag trivs i, ibland kan jag känna att Sverige inte är gjort för mig. Det är för litet. Jag ser mig vandra omkring på Londons gator och bland New Yorks skyskrapor. Ja, tänker ni, vem gör inte det? Men jo. Jag har bestämt mig för att inte leva ett vanligt Svensson liv.Jag vill inte plugga bara för jag måste, bo i en stad jag inte trivs i och endast leva 2 gånger om året när man åker på en 1-veckas solsemester till Spanien. Jag vill älska min vardag och självklart finns det inget som säger den måste vara utomlands, den kan lika bra vara i Stockholm som chefredaktör på en tidning;) hehe. Men något jag uppskattar med större städer är friheten. Gillar anonymiteten i en storstad, inga höjda ögonbryn över en unik outfit eller ett rosafärgat hår.Jag kommer från en väldigt liten stad, alla vet vem alla är och gör du något som går utanför mallen vet alla det direkt. Bara en grej som att ha klackar i skolan skulle kunna räknas som "modigt" för att man drar till sig uppmärksamhet då- nej, så vill jag inte ha det. Kan inte säga jag vet när och hur men vet att jag ska.

Likes

Comments

Inspiration

Ni vet de där dagarna när man vaknar upp och direkt tänker "fan- jag vill verkligen inte jobba idag" Jag tror alla haft dem, men vem vet, vissa kanske har sitt drömjobb redan och njuter varje minut. Personligen kan jag inte säga att vara servitris, le mot otrevliga kunder, och diska flera timmar per dag är motivationen som får mig att hoppa upp ur sängen. Mina morgnar är viktiga för mig. När jag gick i gymnasiet gick jag upp så sent som möjligt, åt en hetsig frukost, och sprang iväg till bussen i oplanerade kläder och en slarvig sminkning. Idag uppskattar jag att gå upp tidigt och äta en lugn och god frukost. Sminka mig långsamt medan jag lyssnar på en peppig podcast, och kanske dricka en latte medan jag kollar på ett avsnitt av en av mina nuvarande serier. Ja, jag kollar på många serier (Enligt mamma alldeles för många) Josefin & Vanja är förresten ett hett tips från mig på en peppig podd. Mitt första tips är alltså att gå upp i tid och spendera morgonen på ett sätt du själv uppskattar. Om inte med en lugn stund så kanske med ett intervallpass eller en powerwalk med bra musik i lurarna. Självklart är detta kanske inte lika lätt att sträva efter om ens jobbpass börjar 06.00 menmen . Mitt andra tips är att vara ute i god tid. Innan brukade jag alltid springa ut i bilen och köra liite för snabbt för att komma i tid till jobbet. Min erfarenhet är att det är mycket skönare att vara ute 5-10 minuter extra i tid och inte komma till jobbet uppstressad med andan i halsen. Tips 3 och hela grundiden till ett bra liv enligt mig är positiva tankar. Försök skjuta upp de negativa tankarna, att tänka 20 gånger under en minut "jag vill vill vill inteee" kommer inte hjälpa tyvärr.. Du kommer ändå behöva gå till jobbet. För mig kan det ibland hjälpa att tänka på pengarna jag kommer tjäna. På sakerna jag ska köpa och resorna jag ska uppleva för dem. Andra gånger fungerar det för mig att ha något att se fram emot på kvällen. ett serieavsnitt, en kompisfika eller ett roligt träningspass. Vill bara tilläga att jag inte går omkring och hatar mitt liv varje morgon och funderar på allt jag vill göra som inte inkluderar att jobba. Ibland kan jag tycka det är roligt, tävlar med mig själv om hur snabb jag kan vara idag och försöker överträffa mig själv med hur trevlig jag kan vara mot kunderna. Bara för man inte har ett speciellt viktigt framgångsrikt jobb tycker jag det är viktigt att inte glömma att kämpa mot sina mål ändå, om du jobbar som servitris exempelvis. Va den bästa servitrisen på jobbet. Det kämpade jag mot och förra veckan fick jag en löneförhöjning från ingenstans för att min chef ville visa uppskattning. ps. ibland finns det dagar som positivitet och tidiga morgnar känns lååångt borta för mig också;)

Likes

Comments

Tankar

"Har du ett gymkort?" sa barnmorskan en liten stund efter jag vägt mig i det lilla rummet dekorerat med affischer om sex och könssjukdomar. Bara meningen gjorde ont, jag låtsades vara oberörd men visste exakt vad hon skulle säga och vad det betydde. Om mitt BMI skulle gå upp lite till fick hon inte skriva ut mer p-piller till mig sa hon, för då ökade risken för blodpropp. Det enda jag kunde tänka var- hur hamnade jag här? Hur kunde jag sitta här och höra det när jag som är ung borde vara stark, frisk och hälsosam? Jag har alltid haft problem med kosten och träningen, svårt att se rimligt på det. För några år sen tror jag att jag var påväg mot en ätstörning. Jag tränade hårdare än vad jag klarade. Nöjde mig inte med med att gymma utan tyckte jag var tvungen att cykla de 8 kilometerna i uppförsbacke dit och gå en powerwalk på kvällen- annars brände jag ju inte tillräckligt med kalorier. Jag åt inte ett äpple utan att väga det, var ju tvungen att veta hur många gram det vägde så jag kunde skriva in det i Lifesum-appen och se hur många kalorier jag hade kvar för dagen. Alldeles för lite. Det sorgliga är att jag inte såg hur smal jag var. När jag tittar tillbaka på gamla bilder tänker jag, herregud: har jag varit sådär smal? För jag såg inte det. Jag fortsatte posera på bikinibilder med handen framför magen för att dölja min stora mage som inte fanns. Om jag ens ställde upp på bikinibilder. Om jag ens lämnade huset. Hoppade över fester många gånger och intalade mig själv det var för att jag inte var sugen. Istället tränade jag, och gick runt och tänkte att jag var mycket bättre än de som var på festen. jag var duktig och skulle minsann bevisa dem att jag kunde få en snygg vältränad kropp. Men jag var inte duktigare än dem, jag var sjuk. Jag missade många underbara sommarkvällar med mina vänner för jag trodde att de där kalorierna från några cider skulle avgöra allt. Hela veckan skulle vara i onödan. Där är jag inte idag, de senaste åren har jag istället lidit av hetsätning. Jag har gått upp jättemycket och jag skäms över mig själv, över hur jag beter mig. Ibland kan jag ge hintar till mina vänner om hur jag mått och mår men annars är det ingen som vet. När min 50kg-tunga vän därför klagar på hennes platta mage har jag svårt att inte bli irriterad på henne. Jag tycker ju hon har sån tur- med en ämnesomsättning som gör att hon kan äta vad hon vill utan att gå upp ett gram. Medans jag undviker speglar för jag vet jag mår dåligt av dem.Självklart har alla sina komplex och än kan jag inte säga att jag älskar min kropp hur den än ser ut men jag kämpar för det. Jag vill äta lagom och bra, träna lagom och hårt för att må bra på insidan nu, inte för att vara snyggast på stranden även om det givetvis är en motivation ibland med. Och det ska jag börja göra från och med nu.

Likes

Comments

Tankar

Det är något med de där sommarkvällarna. När man sitter i uterummet, ser ett hav av raps framför sig och äter nypotatis, en god sallad och jordgubbar. Idag uppskattar jag att vädret börjar bli fint och att det närmar sig sommaren. För något år sen innebar det ångest. Ren ångest. När mina vänner var lyckliga och taggade över att de bästa månaderna på året snart var här tänkte jag bara på hur jag skulle kunna gå ner 7 kilo på 2 veckor. Hur jag skulle kunna undvika stranden och tighta klänningar utan att vara för tråkig eller frånvarande. Hur jag skulle kunna använda svarta jeans lika ofta- man såg ju smalare ut i dem. Förutom när jag var barn har jag aldrig upplevt en sommar utan ångest- eller ens för den delen några månader utan att må dåligt över min kropp. Och det är så fel och så sorgligt. När jag gick i 4:an hade jag och min kompis en tävling om vem som skulle gå ner mest på 1 månad. Vi lovade att inte säga något till våra föräldrar, vilket min kompis inte höll.Än idag kom jag ihåg hur besviken jag blev. Fan, nu kunde jag ju inte gå ner för nu höll föräldrarna koll på oss. Det gör ont i mig av tanken på hur ung jag var och hur många tjejer det är idag i alla åldrar som lider av anorexia,bulimi, och dåligt självförtroende. Och jag är fortfarande en av dem,kanske kommer jag alltid vara det. Jag är också en allt eller inget person. Jag har räknat kalorier och tränat stenhårt 6 dagar i veckan, ibland flera gånger per dag, för att någon vecka senare ligga raklång på soffan och hetsäta allt jag ser. Jag behöver verkligen hitta en balans för att må bra- det ska jag skriva upp på min "vad jag vill uppnå lista".


Likes

Comments

Inspiration

Det var efter en långresa som jag kände att jag behövde en nystart. Så jag kom hem, rensade garderoben från alla plagg jag de 5 senaste åren aldrig använt men tryckt in i garderoben och sparat för de kan "vara bra att ha". Sorterade ut mitt rum på allt jag inte använt de senaste åren och när jag var klar stod jag där med påsar fyllda med kläder,smink,kläder och födelsedagskort jag sparat sen jag var 6 år. Sen tog jag fram mina fina anteckningsböcker jag köpt på Lagerhaus och utomlands i små söta affärer och började skriva. Saker att göra listan fyllde jag med allt från att sortera alla mina bilder i datan till att hämta ut p-piller. Och listan med saker att uppnå fylldes med allt från att vara en positivare människa till att laga mer mat och hjälpa till mer hemma. Men jag slutade absolut inte där utan fortsatte att fylla på med:Låtar jag vill lära mig på gitarr, böcker jag vill läsa, ställen jag vill besöka och listan för vad jag behövde till min perfekta basgarderob. Jag började också föra en ekonomibok för att se var alla mina pengar som jag aldrig hade försvann och fylla min nyinköpta egendesignade kalender med allt viktigt jag behövde veta och komma ihåg. Som att kolla på det senaste avsnittet av Skam. Väldigt viktigt. Jag har alltid varit en ganska planerad och organiserad person, en såndär som många kompisar kanske uppfattar som lite jobbig ibland för att man bara måste veta kvällen innan EXAKT när man ska träffas. Går ju inte att vakna upp och inte ha en planerad dag liksom. Men det har också gett mig så mycket, men för att vara ärlig får jag panik bara av tanken att ha alla sysslor,tider osv i huvudet. Att använda en Iphone kalender för att planera sin vecka räcker inte ens det. Förutom att vara planerad är jag också en ganska driven tjej. Har ofta flera jobb samtidigt och ibland får nästan mamma dra ner mig på jorden. Det kan låta sjukt men ibland tänker jag så mycket på min framtid att jag mår illa, för att jag tänker på det för mycket och intensivt helt enkelt. Jag spenderar hela min lediga dag med att surfa runt på internet om unga entreprenörer och inspirationsbloggar. Drömmer om att kunna planera min egen arbetsdag och flyga till New York mitt i veckan. Men sen är det ju också det här att jag tror allt det här är möjligt. Jag är väl lite av en förespråkare för boken "The secret" som många viftar bort som trams då jag tror att allt, om inte i alla fall mycket, går så länge man vill det. Så länge man planerar, ser det framför sig hela tiden,har delmål och är driven. I vissas ögon är det en kliché men för mig kan det vara en inspirationskick i vardagen som kan pigga upp mig innan ett långt pass på jobb. En tanke på framtiden och det jag vill.

Likes

Comments