Äntligen tillbaka i Katmandu igen efter vandring och toppbestigning sedan den 28:e februari. Och ja, det blev tillslut en bestigning av den 6 476 meter höga toppen Mera Peak.

Men kan ta det från start då jag tog den 13 timmar långa bussresan från Katmandu till den lilla bergsbyn Bhandar. Där stannade jag natten och vandrade sedan uppåt mot Lukla via stopp i byarna Kinja, Sete, Junbesi, Nunthala och Bhupsa. Det var via denna led Sir Edmund Hillary och Tenzing Sherpa tillsammans med deras expedition vandrade under sin historiska bestigning av Mount Everest 1953, och alltså blev de första att besegra det mytomspunna berget. För på den tiden fanns förståeligt nog inte flygplatsen i Lukla, vart de flesta dessa dagar flyger till att börja med.

Uppe i Lukla väntade jag in mitt så kallade Team som bestod av en klätterguide, en vanlig guide och en bärhjälp. Efter lite förberedelser så började vandringen upp mot bergskedjorna, glaciärerna och framförallt Mera Peak.

3/4 av teamet. Tashi och Dorjee samt jag när vi tog oss förbi det första snöpasset på 4600 meter.

Dagarna flöt på bra med distanser på ungefär 4-7 timmars vandring. Ju högre upp vi kom, desto kallare och mer snö blev det. Vi plumsade upp för snöiga pass och sov med dubbla täcken, dunjacka och sovsäck. Även, ju högre upp vi kom, desto fler grupper mötte vi som hade vänt. Det är relativt tidigt på säsongen, men ändå mötte vi 4 grupper som hade vänt tillbaka från olika platser. Allt ifrån tidigt skede och by, till misslyckade toppförsök. Orsaken var att den stora glaciären Mera La mycket ovanligt nästan var helt täckt av blank-is, samt den största orsaken: stora glaciärsprickor. Det gjorde alltså att ingen hittills denna säsong hade bestigit toppen. Men trots grupperna och deras guiders tips om att det bara var att vända bestämde vi oss för att ge det ett försök.

Första skymten av Mera Peak, långt där borta och högt däruppe. Även första delarna av den isiga glaciären Mera La:

Och det blev lyckat! Vi fortsatte vandra uppåt och i den sista lilla byn innan vi skulle ge oss på glaciären under två dagar slog vi ihop oss med en annan grupp som bestod av en österrikare, hans två klätterguider och deras bärhjälp. Tillsammans acklimatiserade och tränade isklättring, repteknik och annat nödvändigt under två dagar och strax över 5000 meter.

Österrikaren Raymond (som likt många andra nyvunna vänner under resa + Fille och Allan, blivit totalt krossad i kortspelet Chicago med Lovikka-regler)

Så kom dagen då vi skulle vandra uppåt mot glaciären och High Campen på 5 800 meter, och vars vi skulle tälta natten. Det gick bra till en början med ganska stabil snö. Men ju högre upp vi kom visade sig isen och sprickorna. De sista 3-4 timmarna fick vi stundtals vara fastrepade i varandra och ofta ta hjälp av både stegjärnen och isyxans funktion till max under de branta partierna.

Tillslut kom vi fram och det var en riktigt spektakulär plats att tälta på:

Natten var desto mindre spektakulär med riktigt lite sömn och huvudvärk. Så det var en lättnad när gröttallriken kom in genom tältöppningen kring 04.00. Den pressade jag i mig och krigade på mig alla kläder, selen, skorna och stegjärnen i iskylan utanför tältet. Men till våran glädje var det helt stjärnklart.

Vi klickade fast oss med repet i selen och började vandra i samlad grupp. Jag, Raymond och våra fyra guider. Bärhjälparna stannade kvar i Campen för att vara redo med varm mat vid vår återkomst. Sakta, sakta började vi vandra. Redan tidigt visade sig glaciärsprickorna som vi oftast fick gå runt, men ibland hittade vi tunna ispartier där vi kunde passera. Allting med mycket stor säkerhet. För tittade man ner i sprickorna var det bara oändligt svarta hål där man kunde försvinna för gott ganska enkelt.

Vi fick alltså trixa oss fram, och med stor hjälp av våra mycket erfarna guider lyckades vi bra med det. Men under vissa passager tänkte man hur detta egentligen skulle sluta. Minsta lilla dimma eller moln hade nog gjort att vi skulle vart tvungna att vända vi också, men det klara vädret och solen eftersom, gjorde att vi kunde fortsätta. Men det var inte bara de omständigheterna som var svåra, utan bara det att vandra uppför på 6000-6500 meter var en besvär i sig. Och eftersom vi var fastrepade i varandra gick det inte att vila när man ville, för då spändes repet och alla fick stanna upp. Så det var bara att kriga på.

Men tillslut nådde vi alltså toppen, efter många timmars slit. De sista meterna fick vi klättra upp med klätterverktyg och yxan. Och vilken vy vi möttes av! I den totalt klarblåa himmelen visade sig alla de ännu högre bergen som majestätiskt utbreder sig kring Mount Everest. En riktig "View worth to die for" som många bergsbestigare ofta uttrycker sig (men som man tyvärr inte ser på bilderna..). 6 476 meter alltså, och känslan att stå där var en av de mäktigaste jag upplevt. Efter alla dagar av oro och låg motivation på grund av de vändande grupperna och osäkerheten kring möjligheterna att lyckas, så var det en stor lättnad att stå där, som första lyckade expedition i år till och med!

Men efter lite bilder och glädje var det dags att börja röra sig neråt mot Campen igen. Trots att det var lite enklare i och med nedförs så var vi ju tvungna att passera alla sprickor och ispartier igen. Så det var inte så enkelt det heller. Men vi kom alltså ner till Campen och tälten tillslut, och efter vila och mat gav vi oss på den andra delen av glaciären och tog oss ner till säkrare mark vart vi spenderade natten, ganska slutkörda.

Efter det började vandringen tillbaka, med en stor lättnad och glädje i kroppen. Jag fick lite revansch efter misslyckandet i Kina, så det kändes riktigt bra. Så alltså 22 dagar senare är jag tillbaka i Katmandu!

UPPDATERING

Det hela avslutades lite tråkigt när mina sedan tidigare ögonbesvär förvärrades ganska kraftigt under slutskedet av vandringen. Så det blev en akut tid till St Eriks ögonklinik i Stockholm, bara en dag efter att jag kom ner från vandringen. Blev alltså hemresa lite tidigare. Undersökningen visade att det inte var något jätteallvarligt, men vid dessa symptom var det viktigt och nödvändigt att komma in direkt. Så det blev lite undersökningar och behandling. Blir en tid med mörka solglasögon en tid nu. Får hoppas att det ger med sig och blir bättre med tiden.

Som tur är har jag världens bästa flickvän i Moa, som mötte upp mig i Stockholm igår. Så vi har stannat natten och flyger hem till Kiruna ikväll.

  • 761 visningar

Gillar

Kommentarer

Blir tidig avresa med den lokala bussen imorgon. 05.30 rullar den mot Jiri som väntas nås ca 10-12 timmar senare, blir att kämpa.

Från Jiri börjar jag vandra själv i 6-8 dagar på 2000-3500 meters höjd mot byn Kharikola. Där möter jag upp mitt tre man starka nepalesiska team och därifrån börjar vi vandra upp mot Mera Peak. Den toppen, som vi förhoppningvis gör ett försök att nå, ligger på 6 461 meter och nås med hjälp av alpin utrustning. Den nämns ibland som en tekniskt relativt lätt topp att nå, men det är ganska tidigt på säsongen samt att de höga höjderna försvårar allt.

Totalt lär det blir en vandring/expedition på 21-23 dagar. Först 6-8 dagar själv och sedan upp mot Mera Peak och därefter ner till Lukla som lär ta 14-15 dagar till. Från Lukla flyger vi ner till Katmandu.

Jag hoppas vara tillbaka i Katmandu kring 21-22:a mars, för den 25:e lyfter planet hem mot Sverige igen!


Måste även passa på att skicka en hälsning och hyllning till legenden Fredrik Siekas som gör sina sista två innebandymatcher med Kiruna AIF nu till helgen. Det har redan startats diskussioner och en Facebook-grupp där man vill se hans tröja #17 ska hissas i Rakethallens tak och därmed pensioneras. In och gilla sidan om ni inte redan gjort det. En legend ska få ett värdigt slut på sin fantastiska karriär i folkets klubb AIF.


  • 1 070 visningar

Gillar

Kommentarer

I Kathmandu sedan i förrgår. Här är förberedelserna i full gång inför kommande vandring/expedition. Har kompletterat det sista i packningen. Blev en varm dunjacka, en ny sula till en kängan (som en hund stal i Vietnam), snöskydd, vindtät trekkingkeps, en till fleece och det svåraste uppdraget: endagslinser i synfel -1.50. Mina beräkningar svek mig så låg två veckor back men tillslut, efter stor sökinsats hittade jag en ren, fin och seriös optiker där jag köpte en box till min stora lycka. Köpte även loss tre dvd:s för 25kr som blir bra nu innan det bär av.

Jag ska ha ett möte med chefen och klätterguiden för kommande vandring imorgon. Så förhoppningsvis bär det av i övermorgon. Bristen på aktivitet har börjat nå max snart, så jag är mycket sugen på att köra igång.




Snart så...

  • 1 095 visningar

Gillar

Kommentarer