Header

Visst är det jobbigt ibland då man inte kan trycka på en paus eller stopknapp i hjärnan? Har under senaste tiden märkt att jag kanske inte är lika stabil som jag förut var. Har inte riktigt allt under kontroll och det skrämmer verkligen skiten ur mig! Måste nog säga att det va verkligen länge sedan jag mådde såhär... Vet inte vad jag ska kalla det men någon slags ångest/oro har jag väl i kroppen. Allt började nog från det att jag ble misshandlad. Efter det var jag sjukt rädd för att träffa nya människor, speciellt karar! Nu har den rädslan lagt sig lite medans ångesten/oron sen igen kryper fram sakta men säkert. Aldrig är det bra, hehe.

Dendär bilden fick jag skickad åt mig av bästa Emilia när jag mådde som sämst. Varenda ord stämmer ju 100%!
Berättade häromdagen åt en av mina kompisar om mitt mående och hon blev helt förvånad över det hela men mest väl för att inte hade berättat något. Jaa, vad säger det om mig? Trodde ju jätte länge att jag skulle klara mig igenom hela processen själv men märker nu att det är helt omöjligt! Vill inte att andra ska behöva stressa över mina problem för dom har nog egna att fundera på, men klart att jag inte klarar mig ensam fast jag ibland önskar att jag gjorde det...
Vet inte riktigt vart jag vill komma med dethär inlägget, men antar att jag skriver för att få avlasta mig lite och för att kanske officiellt få säga att jag kanske inte alltid mår så bra som jag får det att låta.
Tusen tack till er gullungar som orkade läsa!
/Emilia

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hejsan!
Det var en tid sen senast va... Mycket har hunnit hända under mitt jullov. Har bl.a firat jul i korpo hos min syster, med hela familjen. Vi badade bastu, åt god mat, fick besök av julgubben och hade allmänt bara en jätte ljuvlig jul!
Efter juldagarna var jag hemma ett par dagar före jag styrde näsan mot Karis för att träffa Emilia ❤️
Vi bl.a. minishoppade, åt sushi och kollade på hennes (och hennes pojkväns) nya lägenhet. Efter det har jag mest tagit det lugnt. Eller... har ju städat som en galning! Har städat min egen lägenhet + 3 av mina kompisars... Jag pratar inte om lite små plock här och där utan verkligen all-in storstädning! Vad är det för fel på mig?!
Anyway.. Nyåret spenderades i bilen för min del. Ja, jag var alltså taxikusk till mina kompisar. Kom hem vid 6-tiden på morgonen, så det var verkligen ett långt dygn för mig. Men efteråt då jag funderar på saken så skulle jag nog inte ha gjort någo annorlunda! Det var så skönt att vakna upp den 1.1 2018 och må bra! Fysiskt då menar jag.
Nu till slut tänkte jag ladda upp lite bilder så inlägget kanske blir mer intressant.
Puss på er!
/Emilia

Likes

Comments

Halloj!
Här har det varit tyst en längre tid igen men har verkligen tappat bort skrivmotivationen... Tycker alla inlägg blir likadana och att jag bara snriver onödiga saker. Men kanske dom som läser min blogg har ultra tråkigt så jag tänkte släng in ett hastigt inlägg nu när jag sitter i vilan.
Jag har världens bästa Emilia hos mig ända fram till torsdagen! Hon kom på måndag kväll och vi har hunnit göra en massa. Igår var vi till ikea och handlade julklappar och därefter körde vi till pargas på ett enjo-party. Enjo är kort sagt städmaterial som är kemikaliefria. Man ska bara använda sig av mikrofiberdukar och kallt vatten och tro mig, det funkar! Beställde hem lite saker därifrån för att komma igång lite grann bara.
Efter det kom vi hem till mig igen och dekorerade pepparkakor och paketerade in lite julklappar, så mysigt!
Idag ska vi shoppa lite grann och efter det har jag ordnat en liten överraskning för Emilia, ska bli så kul att se hennes reaktion, hehe!

Bilden är tagen i Tallinn på veckoslutet då vi åkte dit (jag, min bror, min syster och hennes man) för att överraska min pappa som fyllde 50 år på söndagen. Vi hade ett sjukt roligt veckoslut och pappa blev verkligen överraskad när vi klampade in i deras hotellrum. Mamma och pappa hade alltså åkt dit några dagar tidigare.
Men nu ska jag ta upp barnen och efter det ta en kopp kaffe förrän jag far hem till Emilia :)
Ha det bra!
/Emilia

Likes

Comments

Tjena!
Tisdagen den 14.11 hade jag tid till läkare på hvc. Jag åkte dit till kl. 8 på morgonen och slapp därifrån efter 12 på dagen... Ja, jag var väl en sväng hem där emellan men.
Där togs det i alla fall röntgenbilder och anledningen till att det tog så lång tid innan jag fick svaret var att det var så fruktansvärt halt ute, så att folk kom in med brutna ben osv så då var ju min sjuka vrist ganska lågt ner på prioriteringslistan.
Åkte i alla fall hem efter 12 med ett sjukintyg och ett recept Panadol i handen. I väntan på läkarns samtal förde jag bilen på reparation eftersom den hade sagt upp kontraktet dagen innan...
När läkarn väl ringde berättade han att jag inte hade några brutna ben i vristen men att där är en lös benbit i den. Eftersom benbiten är rund, borde den inte påverka smärtan alls. Men jag vill nog påstå att den gör det. Har aldrig haft ont längre än max 3 dagar efter att jag stukat foten men nu har det ju gått över en vecka och foten är fortfarande nästan lika sjuk...
Vet ju själv att det var dumt av mig att komma tillbaka till jobbet idag men jag har en närvårdarstuderande som jag är handledare till, och hon behöver ju mig så jag biter ihop nu!

Har välkomnat julen med lite glögg och pepparkakor redan, haha. Enligt mig är det aldrig för tidigt för sånt!
Ha en bra start på en ny vecka!
/Emilia

Likes

Comments

Godmorgon gott folk!
Sitter för tillfället på hvc och väntar på att läkarn ska ropa in mig och berätta vad som är tokigt i min vrist.
Vi var alltså till Sverige (Emilia, hennes pojkvän och hans kompis) över veckoslutet och jag lyckades förstås vricka foten direkt på fredag kväll... På lördagen fick jag låna kryckor från båten så att jag kunde gå med iland i Sverige och shoppa lite. Har nu hoppat på kryckor i några dagar och är verkligen j*vligt trött på det! Foten är blå och svullen (bild kommer senare så om du är känslig, ska du inte titta) och jag har sån fruktansvärt hård värk i den konstant...
Hatar att jag inte kan vara på jobb men jag förstår ju också att jag inte kan hoppa omkring på kryckor på ett dagis. Ska dock hälsa på dom idag och berätta att jag förmodligen blir borta några dagar ännu :(

Anyway, denhär foten har ändå inte saktat ner takten det minsta! Jag festade på, shoppade och hade så sjukt roligt ändå, hehe. Om man kunde få sixpack av skratt så hade jag nog haft en! Men eftersom bilder förklarar mer än tusen ord ska jag infoga några åt er. Puss

Hahah märker dock att jag har fler videon på telefonen än bilder så det blev bara dom två.
Men nu ska jag fortsätta vänta men hoppas dock jag snart får domen för jag är svinhungrig!
Ha en bra dag allihop!
/Emilia

Likes

Comments

NEEEJ! Har glömt att publicera detta inlägg men jag vill verkligen göra det så hoppas ni inte blir helt råddiga, haha. Inlägget är skrivet för över en månad sedan men vad gör det om hundra år? Anyway här kommer inlägget:

Puust, nu är jag verkligen helt slutkörd efter veckoslutets äventyr. På fredagen hände inte så mycket eftersom jag fick så otroligt ont i magen+stegring så jag gick och lade mig redan efter 22.00. Hade tidig väckning på lördagen eftersom vi skulle med morgonbåten över till åland och tillbaka med arbetskompisarna. Kvällen var fylld av skratt, tårar, en massa dans och en massa god mat. Hade verkligen jätte roligt!

Har verkligen världens härligaste arbetsgäng! Igår sovde jag till kl. 13.30 och flyttade mig sedan till soffan och låg där till ca. 18-19 tiden tills Rebecka hämtade mig och vi for till en bar och sitta, hehe.
Idag har jag en över 10h lång arbetsdag och som pricken på i:et har jag såna fruktansvärda smärtor i magen. Så jag bestämde mig för att ringa en läkartid åt mig så kl. 14.00 vet jag kanske vad denna smärta beror på.
Hörs senare igen!
/Emilia

Likes

Comments

Hej på er igen!

Jag satt länge och fundera om jag skulle skriva om hur härligt veckoslut jag hade med Felix eller om hur icke härligt veckoslut jag hade då jag blev misshandlad. Kan ju skriva lite om båda men jag antar ni är mer intresserade av det andra alternativet ändå, så jag ska fatta mig kort så kan vi hoppa till det sen.

På lördagen kom min älskade gudson till mig och stannde övernatten, eftersom han skulle på golfskola på söndagen. Vi hann inte göra så mycket annat än åka på ett födelsedagskaffe till min kompis, där vi märkte att Felix har hög feber. Så det blev att styra näsan tillbaka till min lägenhet och krypa i säng direkt. På morgonen hade han fortfarande över 38 grader feber så det blev tyvärr ingen golfskola för honom.


Jasså, då kan vi flytta oss till det lite mindre trevliga samtalsämnet. Det är nämligen så att jag och min pojkvän inte har haft det så jätte bra på sista tiden. Jag har varit väldigt osäker om jag vill fortsätta ett liv med honom eller inte. Han kom hit på fredagen och vi skulle prata om allt ordentligt så att vi sen kunde komma på vad som behöver göras för att få vårt förhållande att fungera. 

Allt började väl hemma hos mig förrän vi åkte iväg till mina kompisar. Han satt sig på mig och tryckte mig mot soffan så att jag inte kom bort. Men det tycker jag inte var så farligt så jag lät det gå. Vi bestämde senare på kvällen för att åka till en pub och ta en cider/öl med kompisarna. I bilen började mitt helvete. Han såg att jag skrev ett sms till min kompis, och svartsjuk som han är så kollade han vad jag skrev och till vem. Han blev jätte arg när han såg att personen jag skrev till var en kille. Så han tog ett strypgrepp om mig medans jag körde. Jag vände om direkt och skulle köra han till sin bil för jag ville inte ha honom hos mig längre. 

När vi kom på min gård steg han ut ur bilen och kom på min sida och öppnade dörren för att sedan knuffa mitt huvud ner på passagerarens bänk. Han täckte för mina andningsvägar och sa något i stil med att "dör du nu?". När jag hade lyckats ta mig ut ur bilen tog han mina nycklar och försökte hela tiden ta min telefon. Han ville inte jag skulle sms:a/ringa någon. Jag ropade åt honom att sluta och att han skulle hämta sin ryggsäck från min lägenhet. Han ville att jag skulle komma upp med honom för att hämta den, men som tur var jag smart nog att inte gå med på det. 

Han gick efter ruggsäcken och under tiden ringer jag Rebecka och panikskriker åt henne att komma efter mig. Hon startade direkt men det var en 10 minuters väg före hon skulle vara framme. Jag hade telefonen i bh:n och öppna linjer med henne så hon hörde precis hur jag skrek och var livrädd.

Jag fick verkligen kämpa för att få mina nycklar tillbaka men när jag väl fick dem och han var ca 30 meter ifrån mig sprang jag. Jag sprang som adrig förr. Jag pratade med Rebecka tillika, som försökte köra så fort det gick. Jag gömde mig i en massa buskar så länge jag väntade. Jag var verkligen livrädd. 

Man tror aldrig något sånhärnt kan hända en själv men det kan spåra ut totalt i vilket huvud som helst. Jag är fysiskt och psykiskt sönder just nu men jobbar hårt på att bara glömma det som hände och koncentrerar mig på att bygga upp mig själv och mitt liv nu.

Tack till er som orkade läsa!

/Emilia

Likes

Comments

Sitter här och funderar på att skaffa gymkort igen. Eller jag har ju kortet till gamla gymmet fortfarande men vet inte om ja har råd att köra 30km varje gång jag vill till gymmet... Dessutom tar det ungefär 15min ena vägen så det går så mycket tid åt att köra också. Men iofs trivdes jag nog så bra på det gymmet att jag nog gärna skulle fortsätta där!

Btw så fick jag min skärm bytt igår så nu har jag äntligen en hel skärm igen. Tjohoo! Måste nog dra iväg mig och köpa ett glasskydd för skärmen innan den spricker igen, haha!
Ha en bra dag!
/Emilia

Likes

Comments

Någon annan som har samma peoblem som jag? Känns som att jag har tusen saker att skriva om men kommer verkligen aldrig på någon passande rubrik, jobbigt.
Men jag har kanske eventuellt möjligtvis glömt bort att berätta en ganska stor detalj i mitt liv. Jag har nämligen flyttat! Bor fortfarande i Åbo men mycket närmare jobbet än jag gjorde förut. Förut var det 1km till jobbet men nu är det kanske 100m till jobbet, haha! Dessutom är denhär nya lägenheten mycket ljusare och framför allt varmare att bo i på vintern. Eller tja, det vet jag ju inte ännu men eftersom det var elvärme i den förra och fjärrvärme i denhär så tror jag att denhär är varmare.
Anyway, ni får bilder sen då jag har fått allt på ain plats. Just nu ser lägenheten ut som en soptipp eftersom mitt klädskåp var sönder (fick nya hyllor idag) så jag har inte kunnat plocka in kläder utan har fått leva i ikea-kassar i över en vecka. Så ni kan tänka er hur det ser ur då en kvinna lever utan klädskåp en vecka, hehe.

Har fortfarande inga bilder på min telefon men jag grävde lite i mina sparade bilder på snapchat och hittade denna. En somrig selfie från när jag var hos bästa Emilia i Karis.
Detta blev ett råddigt inlägg men tack till er som tog er tiden att läsa igenom hela.
/Emilia

Likes

Comments

Nej nu hörni tycker jag det räcker med terrordåd! Nu var det då Åbos tur... För att inte glömma bort Barcelona. Jag mår bra och alla mina nära och kära mår tack och lov också bra! Men herregud jag är verkligen ordlös. Kan verkligen inte fatta att detta händer i den stad jag bor i?! Det jag vet hittills är att en person är död. Men det är en person för mycket!
Kan verkligen inte förstå hurdana personer klarar av att bara knivhugga folk hur som helst! Usch! Jag vill inte leva i en såhär sjuk värld längre! #prayforbarcelona #prayforturku

Likes

Comments