Hej! Igår var en tuff och väldigt känslosam dag för mig. Jag får ofta höra att jag är hypokondriker och inbillar mig det mesta. Jag har lärt mig att ta det mera lugnt nu vad gäller min hälsa och inte stressa upp mig och tro det värsta direkt, men igår gällde det mitt ofödda barn. Från ungefär vecka 24 har jag lärt känna hans rörelser och igår var dom avvikande för första gången. Oron startade på fredag kvällen när jag skulle lägga mig och han inte sparkade och levde rövare som han brukar göra när jag går och lägger mig. Just på grund av att jag är lite hypokondriker så bestämde jag mig för att hålla lugnet och vänta tills dagen därpå innan jag kontaktar sjukhus för rådgivning osv. Under lördagsmorgonen hade jag mycket is i magen och var väldigt lugn trots att jag knappt kände honom alls. Runt 4 tiden berättar jag för Sebastian om vad jag känner och han lugnar mig lite samt rör på magen på ett sätt som han brukar för att få svar från våran bebis. Bebis svarat lite svagt och vi blir lite lugnare. Det börjar bli kväll och jag känner fortfarande minskade fosterrörelser. Nu börjar jag bli riktigt orolig så jag tar ett kallt glas vatten och lägger mig på sängen för att försöka få bebis att sparka men nu får jag inget svar alls! Jag petar, masserar,kittlar och ruskar på magen... jag prövade verkligen allt som alltid brukar funka men inget svar. Nu är jag extremt orolig så jag ringer 1177 han hänvisar mig till förlossningen i Nyköping varpå dom säger att jag ska komma in. Nu i detta läge börjar jag gråta och känner tyngd i mitt bröst. Tänkarna går "har jag redan förlorat mitt barn" "jag skulle ringt tidigare" "varför" och massa mer men jag kan knappt minnas. Under bilresan känner jag av 2-3 svaga rörelser så jag vet att han lever vilket gjorde mig lite lugnare äntligen! Väl framme i Nyköping får vi komma in i ett rum och där konstaterar dom bra hjärtjud och sedan kollar dom med ultraljud och allt ser bra ut! Vid detta lagen hade bebisen satt igång massa och rörde sig mera normalt igen. Jag är så glad och tacksams att det inte var nåt fel! Och jag ångrar verkligen inte att jag åkte in för att minskade fosterrörelser ska man alltid ta på allvar och bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej! Idag blev det att vakna tidigt för jag hade lite ärenden att ringa, men det gör mig inte så mycket att vakna 9 en sommardag när solen ändå skiner! Gårdagen glömde jag helt blogga och den bestod mest av att vi var på ett av alla våra rutinultraljud i Nyköping. Allt såg bra ut med bebis men han var lite blyg att visa sig på bild som vanligt så jag lägger in en bild från förra veckan som var första och enda gången vi lyckats fånga hans lilla ansikte. Jag fick också reda på att jag troligtvis kommer behöva göra mitt kejsarsnitt redan i vecka 34-35, vilket innebär att det är ganska exakt 8 veckor kvar tills min prins är ute här hos mig. Efter besöket på sjukhuset så myste jag och Sebastian en stund på stan och jag köpte en kofta bl.a. Vi åt även sen lunch på chilli nam nam, det är så sjukt god mat där och trevlig personal. Bild kommer på det också!


Nu ska jag göra mig iordning lite och sen ska vi åka till min mamma och hjälpa henne flytta in i hennes nya lägenhet.

Åt en riktigt god frulle imorse som bestod av mycket nyttigt, bild på det med såklart!

Likes

Comments

Hejsan! Nu tänkte jag skriva lite om min graviditet i vecka 26. Bland annat att inte kunna sova.. tidigare i min graviditet har jag haft det extra enkelt och skönt att sova men den senaste veckan har det bara tvär vänt, inatt vaknade jag säker 10 gånger och när jag väl sov så va jag typ ändå halvt vaken. Haft sammandragningar samt varit lite febrig och haft huvudvärk också men det hör väl till. Jag känner bebis sparkar bara mer och mer och det är så mysigt! Jag är lång och smal vilket jag uppfattat gör att min mage blir lite mindre och bebis ligger längre ner, i bäckenet typ. Ibland så sparkar han så det känns mot ryggen och ner mot rumpan, lixom inuti mig och inte ytligt på magen. Men det är ju så himla fascinerande hur vi alla bär våra barn olika! Kvinnokroppen är fantastisk verkligen och jag är så tacksam att få vara kvinna! Imorgon ska vi på ultraljud igen och jag håller tummarna att allt fortfarande ser bra ut med våran lilla krigare. I något inlägg lite senare tänkte jag skriva lite mera om just våran situation att vänta ett barn som har Gastroschisis och vad det innebär och allt runt omkring samt våra känslor kring det hela.

Likes

Comments

Hej! Hur börjar man egentligen första inlägget på en ny blogg ? Jag tänkte iallafall börja med att berätta lite om mig själv! Jag är en snart 20 årig tjej som är gravid, lever ihop med min pojkvän Sebastian och min lilla hund Sophie. Vi bor i Södermanland för tillfället men har planer att flytta när bebis har kommit till världen och är några månader. Jag älskar djur och är därför pescetarian (vegetarian som äter fisk och skaldjur) men nu som gravid är jag flexitarian (vegetarian som försöker inte äta kött men gör det ibland) för barnets skull. Jag älskar mode och är lite av en shoppaholic! Jag var ung och dum i tonåren så jag hoppade tyvärr av skolan men kommer ta upp mina studier igen detta år. Våran bebis i magen är en pojke och har Gastroschisis 💚

Likes

Comments