View tracker

Jag har länge, ända sedan jag var barn, funderat på hur det är att jobba som volontär inom vård i andra behövande länder. Nyss satt jag och googlade efter hur man kan göra just det. Plötsligt var länken där "läkare utan gränser". Jag gick in och kikade på vad som krävdes och det är en sjuksköterskeutbildning för min del eller läkarutbildning. Jag tror att det är något jag vill göra i framtiden för vi behövs. Människor lider i delar av världen och inte många gör någon insats. Jag vill vara en av de personer som faktiskt gör något för att lindra människornas lidande. ​Jag vill vara en del av det arbete som sker på de platserna. Att bara rädda ett liv gör en enorm skillnad. Många väljer att inte se lidandet och misären för att det är enklast så. Efter att jag besökte Auschwitz så har jag fått en starkare känsla av att hjälpa utsatta människor. Det var en hemsk upplevelse som öppnade mina ögon mer för hur folk väljer att vara inaktiva för att det är det bekvämaste valet. Att låtsas som om ingenting sker är så simpelt. Men livet ska inte vara enkelt. Varför lever vi i överflöd när andra människor svälter och dör av lunginflammation i andra länder? Varför fick jag privilegiet att födas i ett välbärgat land men inte dom? Vad gör oss mer värda än en kvinna i krigets syrien? Varför är vi så ovilliga att åka och hjälpa folk på plats och bara vänta på att de mest välbärgade lyckas fly hit till Sverige för att då hjälpa? Världen är sjuk och människor är allt för egoistiska. Det kunde varit du som blev attackerad med syra, våldtagen och könsstympad. Det kunde varit du som 10-åring blev rekryterad till soldat för att kunna försörja din familj. Det kunde varit du som låg där i askan med fyra kulhål i ditt bröst. Men ingenting ändrar det faktum att du var välsignad att födas i ett tryggt land. Det du kan ändra är att det kan vara DU som räddar dessa liv. Det kan vara du som kämpar för att den tioåriga pojken ska överleva. Du och jag, vi kan göra skillnad.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vissa gånger i livet så kommer du till en återvändsgränd. Antingen kör du rakt igenom den och ser vad du hittar på andra sidan eller så vänder du tillbaka och går i dina gamla fotspår. Många är för svaga för att försöka ta sig till andra sidan. Många vänder tillbaka. Det gjorde jag idag. Och jag hatar mig själv för att jag är så förbannat svag. Jag skulle vilja ta en jävla stridsvagn och köra rakt igenom den där jävla betongmuren, men jag är feg. Jag vågar inte. Jag vet vad som kommer att hända om jag gör det, och det är inget jag vill. Jag är förbannad på att vägen ledde till en återvändsgränd och jag är så otroligt jävla besviken. Jag trodde att jag inte att jag var så jävla lätt att kasta bort, kanske gjorde jag nått fel, kanske var det mitt fel. Fast nej, det var inte mitt fel. Jag gjorde inte ett skit, men ändå så blev det vår vänskap som blev lidande. Som ett jävla gift. Eller kanske är jag bara den där idioten som godtar allt tills jag exploderar. Så jävla färdig med allt just nu. Folk kan dra åt helvete. Ge mig en jävla handbok i hur jag kan vara varenda jävla idiot till lags, för hur jag än gör, hur jag än försöker får jag nada, inte ett jävla skit tillbaka för mina ansträngningar. Alltid samma jävla resultat, priset man betalar för att försöka. Totalt jävla överkörd, inte en enda fucking chans att kunna förklara. Stämpla mig med skuldkänslor, världen blir nog bättre av det. Tvinga mig att välja, det är en principsak. Du vet att det kommer vara dig jag väljer, det är ett enkelt val utan tvivel. Jag vet att du lider, men det du gjorde var inte rättvist. Världen är inte rättvis men du körde över mig. Det spelade ingen roll vad jag hade att säga. Just då var jag ingenting, bara något du hur lätt som helst kunde kasta bort. Och ja det känns, så inihelvete. Det gör ont. Det gör ont för jag hade den illusionen om att vi faktiskt var vänner och att det betydde något. Det gör så förbannat jävla ont att veta att just då, i det ögonblicket, kunde jag vart en främling du mötte på stan.

Likes

Comments

View tracker

Mitt tredje gymnasieår tar snart sin början. För er som har missat vad jag läser så läser jag vård- och omsorg. För inte så länge sedan har jag börjat tvivla på att jag vill jobba som undersköterska. Jag har ingen aning längre om vad jag egentligen vill bli och det har jag egentligen aldrig haft, en aning alltså. Vi förväntas att välja vår framtid när vi är femton år gamla. Vi ska skaffa utbildning för att sedan börja jobba. Vilken femtonåring har en blekaste aning om vad dem vill jobba med om tio år? Praktiskt nog kan man ju läsa vidare och man kan läsa andra kurser när man blir äldre, men det kostar mer än vad det kan vara värt. Jag vet att jag vill jobba med människor på något vis men jag är bara inte säker på att jag vill vara den undersköterskan med låg lön och orimliga arbetstider. Jag vill kunna ha helgerna fria för att kunna umgås med min familj förhoppningsvis innefattar min familj i framtiden en man och mina barn. Jag vill kunna komma hem i rimlig tid, hämta ungarna från skolan utan att de ska behöva vara på fritids till klockan sex på kvällen. Jag vet hur det är att vara barn till en mamma som arbetar inom vården. Vården har ingen tidsstämpel och patienter slutar inte tt vara sjuka bara för att det är kväll eller helg. Att arbeta inom vården kräver mycket både fysiskt och mentalt. Det kan vara svårt att koppla bort jobbet när man kommer hem, för i vården så möter du folk varje dag och vissa är döende och vissa går bort under ditt arbetspass. Det är mycket jobb med att ge patienterna den vård de förtjänar samtidigt som man också ska stötta anhöriga. Ett jobb inom vården kräver din tid och den kräver ditt mentala tillstånd. Jag har själv vårdat döende patienter och jag har stöttat anhöriga som också behövt någon att dela sin börda med. Jag har kommit hem och tänkt på de jobbiga stunderna jag varit med om när jag vårdat någon. Jag har funderat över vad mer jag kunnat göra för att ge patienten allt den behövt och mer därtill. Det är ett tufft jobb. Att jobba inom vården är fantastiskt men så ofattbart krävande. Jag är av naturen en person som vill hjälpa andra jag vill kunna ge dem det bäst dem förtjänar, men jag vill också kunna ha ett liv utanför jobbet i framtiden. Jag vill göra något meningsfullt, inte för att bli ihågkommen när min tid är inne men för att ge en annan människa något de behöver. Frågan är bara vad jag är villig att offra. 

Nu är det drygt en månad kvar innan mitt tredje skolår på gymnasiet börjar och jag hoppas jag får tillbaka känslan av att jag valt rätt.

Likes

Comments

Idioti kommer i många former. Dåligt beteende och omoraliska beslut är väl gaska vanliga former av idioti. De gånger vi sårar är och kära och de gånger vi helt enkelt inte tänker på vårt uppförande. Men vart går gränsen för hur mycket idioti vi ska acceptera att bli utsatta för? Hur drar man en tydlig gräns? Jag har gjort många idiotiska saker i mitt liv och jag har gjort saker som gått emot min moraliska tolkning, men jag har aldrig med vilja sårat någon jag älskar. En handling får en konsekvens, oavsett om det är en positiv eller negativ konsekvens. Orsak och verkan. Det är enkelt. Ibland så är vårat omdöme opålitligt och vårat omdöme låtar oss göra saker som vi normalt inte skulle göra. Det är också enkelt. Men när omdömet sviker så är det oundvikligt att någon blir sårad. Det kanske är något vi gör eller säger, direkt eller indirekt. Det behöver inte vara just man själv som blir utsatt för idiotin men det kan ändå påverka oss. Varje individ har sin egen tolkning av hur en situation utspelat sig och varje individ har rätt till sin tolkning eftersom det är deras uppfattning. Det är här det börjar bli komplicerat. Personen som varit idiot i fråga kanske aldrig hade som intention att såra någon men ändå så blev någon sårad. Handling och konsekvens, orsak och verkan. Vem bär ansvaret när en sådan situation uppstår? Vem har rätt och vem har fel? Det spelar ingen roll längre om intentionen inte var att såra, för någon blev faktiskt sårad. Plötsligt är det irrelevant om varför det som hände faktiskt hände. Det som betyder något nu är att hitta en lösning på problemet, en lösning på konsekvensen av en handling. Men tyvärr är många alldeles för fega för att inse sina egna misstag. Folk är för arroganta för att se sin del i problemet och plötsligt så bryts relationer. Egoismen har tagit över. Vi föddes med ett samvete av en anledning. Vårat samvete är där för att tala om för oss när vi gjort fel. Fast nu för tiden har moralen sjunkit och idioten accepteras allt mer i samhället. Idioten som förstör för andra. Idioten som finns i oss alla. Allt vi gör får en konsekvens och se till att den konsekvensen är värd att ta.

Likes

Comments

Ännu en tung dag. Idag besökte vi Auschwitz 1. Vi fick en guidad tur runt lägret och det var väldigt påfrestande. Turen började vid skylten "Arbeid macht frei", arbete ger dig frihet. Det var vad man sa till folket som var fångar där. När dom kom med tågen togs alla tillhörigheter från dom och man fick lämna kvar sitt bagage. Det man hade med sig var de viktigaste ägodelarna eftersom man enbart hade fått 2 timmar på sig att packa det man ville ha med i en resväska. Resväskorna märkte man med sina namn för att man skulle hitta dom när man klev av godstågen, men man fick ju aldrig tillbaka dom. De skickades istället till Tyskland där de återvanns och såldes i till exempel second hand butiker. Män och kvinnor samt barn separerades. Sedan började en process där en doktor valde ut de som var arbetsföra medan de som inte var det skickades direkt till döden i gaskamrarna. De som inte klarade utprövningen fick höra att de skulle duscha, så de kläddes av nakna och fördes in i den underjordiska gaskammaren. De var helt ovetande om vad som väntade. I gaskammaren fanns det duschslangar och annat som gjorde så att det skulle likna ett duschrum, bara för att dom inte skulle ana att döden var nära. Sedan släppte man ner zyklon b genom luckor i taket. Cyanid b användes för att döda löss. När den släpptes ner och kom i kontakt med urin eller svett bildades den dödliga gasen.

Alla fångar på Auschwitz fick sitt hår avrakat dels för att alla skulle se likadana ut och för att minska risken för spridning av tyfus som lössen bar på. Man fotograferade varje fånge från olika vinklar för att lätt kunna identifiera dom om til exempel någon rymt eller dylikt. Dock så märkte man snart att korten blev värdelösa eftersom människornas ansiktsformer förändrades i och med undernäringen.

På lägret fanns en orkester som spelade en melodi varje morgon när fångarna marscherade till arbetet och varje kväll när man var på väg tillbaka. De som var ute och jobbade var tvungna att återvända även om de blivit dödade under dagen, annars skulle andra fångar avrättas. Vid ett tillfälle nr någon saknades ställdes fångarna upp på torget och fick stå där utan mat och vatten i 21 timmar och de fick inte röra sig, detta var en stekvarm dag i juli. i 21 timmar, tänk er det. Tänk er också att 882 människor lyckades fly ifrån Auschwitz och tänk er hur många som avrättades på grund av det.

Vi fick gå in i museumet och se hur de hade levt, vilka kläder de tilldelats, vad de åt, hur de jobbade, olika cellar man hade dem i, var man hängde och sköt folk.

Det värsta var nog alla resväskor, proteser, babykläder och barnskor. Allt som tillhört dessa människor, som deras hår. Tänk dig att det var så mycket hår så det skulle kunna fylla ett helt husplan från golv till tak.

Ja kan berätta så mycket mer men detta är en resa du måste göra själv för att kunna förstå vad jag skriver om. Orden gör ingen rättvisa och kan inte på något vis egentligen beskriva hur det var där.

Me jag kommer låta bilderna tala.



Likes

Comments

Idag är det dag 2. Den har inte varit lätt utan mycket psykiskt påfrestande. Jordanov stod först på listan att besöka. Vi fick gå över en åker och in i en skogsdunge som en gång i tiden var en judisk gravplats men som nu är glömd. En dag för ca 70 år sedan transporterade man alla judar i staden dit i vagnar som man parkerade inne i skogen. Männen på enskilda vagnar och kvinnor och barn under 3 år på de andra. På denna judiska gravplats hade man grävt stora hål. Man ställde upp männen på rader allt eftersom vagnarna rullade in, och sköt dom framför kvinnorna och barnen. Detta var ännu ett steg i en förnedring som judarna fick uppleva, att dom sköts på en judisk kyrkogård. Vittnen har berättat hur jorden, som skyfflats över kropparna, rörde sig och detta berodde på att många blev levande begravda eftersom man inte ville slösa på ammunitionen, så folk blev också enbart skadeskjutna för att sedan kvävas till döds under jorden. På denna plats är allt igenväxt och gravstenar omkullvälta och söndervittrade, dock är det fortfarande någon som går det ibland för att tända ljus. Man vet inte hur många judar som avrättades på denna plats på grund av att dokumentering saknas liksom många andra liknande platser.

Rabka är en liten stad söder om Krakow. Ca 40km från Rabka ligger en stad som heter Zakopane och där fanns, under ockupationen av Polen, en polishögskola som undervisade enligt nazistisk ideologi. Skolans utbildning var riktad främst mot officerare i säkerhetspolisen och säkerhetstjänsten, och varade 3-6 månader."Hushållsarbetet" på skolan sköttes av judiska tvångsarbetare. En dag i juli flyttade man skolan till staden Rabka som hade 7000 invånare och ca 1500 av dom var judar men antalet judar ökade under sommaren 1940 på grund av förföljelsen som pågick i Polen. Till en början låg skolan nere i staden men flyttades sedan till "Villa Tereszka". Dock så blev något annorlunda. En utbildning startades under hösten 1941 som man först försökte hålla hemlig. Utbildningen gick ut på att man skulle lära sig mörda på ett effektivt sätt samtidigt som man skulle göra det utan känslor. Övningsmaterialet var levande judar. Man fick träna på hängning,, slå ihjäl, hetsa hundar på offren men främst skjutning. I skogen bakom skolan hade man låtit bygga en 140m lång skjutbana där man släppte lös judar som fick springa för att bli ihjälskjutna. Detta för att man skulle öva på en måltavla i rörelse. Judarna kom från byn men sedan fick man hämta judar i byar runt omkring. Man fick först lära sig att skjuta än, sedan kvinnor och till sist barn. Hit forslades även kvinnorna och barnen från Jordanov för att användas som måltavlor och till andra övningar som hängning. Judarna förvarades ofta under svinstian som ännu en förnedring då man i judendomen anser att svin är orena. I skogen mördades ca 10000 judar som begravdes utav arbetande judar. I en bunker i slutet på skjutbanan satt en lärare och bedömde hur bra man skjutit och hur man hanterat det psykiskt.

Inne i skogen finns nu en minnesplats för de judar som mördades och där finns också judiska gravstenar som nazisterna använt för att bygga trappor.

Vidare till massavrättningsplatsen i Zbylitowska Gora i Buczynaskogen. Där ligger både judiska och kristna offer begravda i massgravar och ett stort monument har rests där tillsammans med utmärkningen av gravarna. Människorna som ligger begravda där är främst från byn Tarnow som ligger ca 10 km österut. På denna plats avrättades 10000 människor varav 800 stycken var barn i åldersgruppen 0-12 år. Platsen är ofattbart vacker och fåglarna sjunger ständigt. Men vid varje avrättning som skedde där, tystnade fåglarna när skotten avfyrades och när ljudet av kulor dog ut började de sjunga igen. Denna plats var extremt jobbig att besöka och jag kan ärligt säga att något i mig känns kluvet efter att ha sett denna plats. Jag kan inte fatta hur man kan avrätta folk kallblodigt och speciellt inte hur man kan avrätta små barn. Men det är inte det värsta, det värsta är rädslan jag känner för att nazismen fortfarande finns kvar. Jag känner hur stor min avsky är för det vidriga som hände. Hur kan man tro på något som förnekar någon rätten till livet? Jag är rädd för att nästan ingen vet om vad som hänt. Ingen kan berätta dessa människors historia, deras tragiska öden. Vi måste ändra på det. Eftersom dom inte kan berätta sin historia så tänker jag göra det åt dom. Jag tänker inte lägga mig platt och låta folk glömma vad som hände med så många liv. Hur kan ingen prata om det? Varför får vi inte lära oss om denna delen av förintelsen? Ofattbart.

Deras röst togs ifrån dom och det är dags att vi ger dom en röst igen. Vi måste sprida kunskapen om vad nazismen ledde till. Vi kan inte låta något sådant ske igen.

Likes

Comments

Idag var det första ordentliga dagen i Polen. Vi startade dagen med frukost på hotellet för att senare kl 0800 börja rundvandringen i Krakow. Det först vi gick till för att se muren som gått runt Krakow. Efter det gick vi vidare till stora torget där en marknad höll på att sättas upp där våra reseledare pratade om Mariakyrkan och dess två olika utseende torn.Anledningen till att tornens utseende var så olika var för att det var två olika bröder som byggde dem och de tävlade om vem som var bäst och hann bygga färdigt först. Den äldste brodern vann och hans torn var det mer exklusiva och fina tornet. Hans bror försökte komma ikapp med fusk men förgäves. Den äldsta brodern ville bjuda sin lillebror på mat och champagne för att fira men det slutade med att lillebrodern högg ihjäl honom med en kniv varpå han själv dömdes till avrättning. Han spenderade sin sista dag i kryptan under kyrkan där alla andra fångar som dömts till avrättning också kom att spendera sitt sista dygn i livet. Vidare gick vi till det Jagellonska universitetet där enbart män studerade när det var i bruk. Om de inte skötte sig på lektionerna blev de inlåsta i en vrå under en trapp på borggården. På väggen sitter som ett stort klockverk där kända och betydande gestalter kommer ut som vi fick möjlighet att se. Sedan fick vi gå in i en annan kyrka som är välkänd för sina magnifika stenglas.

Vi fortsatte vandringen till wavel slottet som var så ofattbart stort och maffigt. Vandringen gick vidare till de judiska kvarteren där vi fick veta hur judarna tvingats att flytta ut till ghettot som ett steg i utrensningen. Vi fick se gamla synagogor och ett hus där en familj bott och vi fick veta hur de blev tvingade att flytta och hur det gick till. Vi gick in i den enda synagogan som fortfarande var i bruk och bakom den låg en judisk gravplats som tyskarna skändat under kriget genom att använda det som en soptipp och ta de judiska gravstenarna för att bygga gator och murar i staden. Dessa gravstenar tog man tillbaka efter kriget och byggde in i muren runt gravplatsen. Vi fick även kolla på gamla bilder av kvarteret och försöka hitta dom byggnaderna idag.

Från de judiska kvarteren promenerade vi till ghettot där judarna flyttats till. Där hade judarna själv fått hålla ordningen som ännu en förnedring. På ett torg där judarna deporterats från till olika läger fanns massvis av tomma stolar som ska symbolisera det som skedde där. Judarna blev nerskjutna för minsta lilla, tex om någon svimmade.

Från det torget åkte vi med buss till Schindlers fabrik där vi enbart kollade på byggnaden och porten som fortfarande var den orginala. På fönstren hängde bilder på judar som blivit räddade från förintelsen.

Vi tog bussen vidare och blev avsläppta på en bensinmack som vi fick gå ifrån till ett gammalt "arbetsläger" som hette plaszow. Först fick vi se var kommendanten bott och sedan fick vi gå vidare till det som en gång varit massgravar högt uppe i bergen, men som sedan grävts upp för att bränna liken för att undanröja spåren av de som skett. Vägen ledde vidare till den plats där man bränt kropparna och där fanns även ett monument med halva människor, eller delade om man så vill.

Där var rundvandringen slut och vi fick åka tillbaka till hotellet. Nästan 600 bilder totalt blev det idag. Det blev dryga 2 mils promenad idag inklusive shoppingrundan och en härlig avslutning på kvällen med Tingvallatjejerna Carolina, Britta och Ida!

Bilderna kommer lite i oordning men orkar

inte flytta och greja med det nu :)

GODNATT😍

Likes

Comments

Idag bar det av till Polen, äntligen! Vi åkte kl 1400 från järnvägsstationen i Karlstad. Under resan berätrade reseledaren om Norges agerande under förintelsen. Det var långt ifrån oskyldigt som man kan tro.
Kl 1920 gick flyget från Gardermoen till Krakow och efter en ganska snabb flygning på ca 2 timmar var vi framme. Flygplatsen var liten och bagaget kom fort. Kl 2140 var vi på väg till bussen som vi skulle åka med till Redbrick hotell. Väl där checkade vi in och vid 2245 gick vi till en restaurang, som var väldigt härlig, för att äta kvällsmat. Det blev gulaschsoppa serverad i bröd och en rejäl ceasarsallad. Då menar jag också rejäl, som i enorm.
Nu ligger jag i sängen på hotellet nyduschad och sliten.
Bara det lilla jag sett av Krakow idag får mig att längta till imorgon. Godnatt på er därute 😊






Likes

Comments

I helgas lämnade jag sköna värmland för storstaden i två dagar. Det var tydligen dags för en guildträff eller vad man nu ska kalla det. Så i alla fall åkte jag, Danne, Ida och Mikael dit. Efter en helvetes körning i spöregn var vi äntligen framme i Hässelby. Det första som görs är att ringa ner Jocke och Fredrik för bärhjälp. Hade en jävla resväska med mig för vaffan har man på sig i stockholm? Vi värmlänningar är ju ganska lediga av oss och kan se ut som ett dass med zero fucks given, men det är väl kanske skillnad i storstaden där allt ska va lite mer exklusivt? Nej det var det inte... Mjukisbrallorna gällde där med, så en hel jävla väska i onödan. Jävla skit.
Men life goes on och det gjorde kvällen med. Lite alkohol och alla var fulla nakna och glada i princip.
Skönaste gänget jag träffat tror jag(synd att dom inte är värmlänningar bara).
Andrq dagen gällde samma sak bara att det var fler folk. Alkohol, nakenhet och sång. (Ta det med lite humor)
Jävligt tråkigt att dra därifrån men värmland kan man inte vara borta från för länge.

Igår var det informationsmöte om Polen. Nu är det bara 11 dagar kvar!









Likes

Comments