Header
EMELIE STARK

Hej igen!

Imorgon blir lilla Olivia 1 månad och den här månaden har vart upp och ner. Samtidigt som den har vart helt fantastiskt så har den också vart enormt tuff!
Två dygn efter att Olivia kom åkte vi hem ifrån sjukhuset och i efterhand så hade det vart bra för oss att stanna ett dygn till då jag fortfarande mådde alldeles för dåligt men man var ju så ivrig på att få komma hem!
Jag åkte hem med ett väldigt lågt blodvärde och jag hade extremt ont vid mitt snitt, det var knappt så att jag kunde gå. Jag visste ju att den första tiden hemma skulle bli lite jobbig i och med det min kropp fått stå ut med men jag trodde inte att det skulle bli så tufft som det blev. Jag var så svag att jag knappt orkade hålla upp mina armar när jag skulle amma Olivia och jag fick inte i mig så mycket mat och jag låg mest på soffan pågrund av min smärta.
En vecka efter att vi åkt hem blev jag inlagd på sjukhus igen då mitt blodvärde sjunkit under tiden jag vart hemma och jag hade även åkt på en infektion i min livmoder. Att behöva bli inlagd igen tog väldigt mycket på psyket och jag blev väldigt orolig. Som om det inte var nog med det som redan hade hänt! Jag fick antibiotika och tre tabletter som skulle få livmodern att pusha ut det som gjort att det blivit en infektion och jag fick även två påsar blod. Efter ett dygn fick jag åka hem och fortsätta äta antibiotika i tio dagar till. Som tur är har mitt tillstånd sakta men säkert stabiliserat sig efter det och jag börjar känna mig mer som en människa igen. Jag orkar vara mer med Olivia nu vilket är underbart. Jag var väldigt ledsen över att jag inte hade orken till att vara med henne så mycket som jag ville första tiden när jag mådde som sämst och jag kände mig som en dålig mamma.
Men jag har blivit så mycket starkare som person efter allt som hänt och jag känner att det inte finns något jag inte klarar av! Nu är min blick bara framåt och jag ska bara njuta utav tiden och allt vi har framför oss :)

<3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej alla!

Nu var det ett bra tag sedan sist och under tiden har jag blivit mamma till en liten Olivia som kom den 31 oktober och det tänkte jag berätta om!
Söndagen den 29e oktober när jag skrev sist var vi inne på kontroll då jag hade börjat få känningar och min slempropp hade gått i omgångar sedan torsdagen och då på kontrollen var jag öppen 1,5 cm men fick åka hem. Vi fick sagt till oss att stanna hemma så länge som möjligt och att jag inte skulle vara rädd för att gå med värkar hemma så länge som möjligt.

Morgonen därpå vaknar jag 05.00 utav en värk men jag la mig ner igen och tänkte bara att ”det här kommer säkert gå över”. Någon minut senare får jag ytterligare en värk och så fortsätter det sådär, ungefär 20 min senare vaknar Patrik utav att jag försöker flåsa mig igenom en värk. Patrik tyckte att jag ska få värme på magen så jag hoppade in i duschen och satt där i dryga timman men tillslut så hjälpte inte värmen mot värkarna längre så jag gick upp och satte mig i soffan istället framför nyhetsmorgon och då var klockan typ 06.30. Jag satt med värkar fram till 09.30 här hemma sen tog Patrik tag i saken och ringde in till förlossningen, jag var så envis och ville inte ringa för dom hade ju sagt att vi skulle stanna hemma så länge som möjligt!
Vi kom in klockan 10.00 och jag blev undersökt och barnmorskan ler och säger ”ni behöver inte åka hem” jag var 5 cm öppen och lättnaden jag kände var helt enorm så jag började stor gråta av lycka. Barnmorskan gör en high five med mig och säger ”bra jobbat nu kör vi” så Patrik gick ner och hämtade allt i bilen, vi gjorde oss hemma inne på rummet och ringde alla i familjen och berättade.
Runt 12.00 efter att jag hade badat osv blev jag undersökt igen och då var jag öppen 7-8 cm så vi alla tänkte då att snart är bebisen ute! Vid 14 tiden var det personalbyte, jag blev undersökt igen och då hade det inte hänt något sen 12. Allt var hittills lugnt, ont hade jag men inget jag inte kunde hantera och jag hade även fått lustgas som hjälpte väldigt mycket! Humöret var på topp och vi skojade med varandra och barnmorskorna. Dom sa att dom älskade att komma in till oss för vår härliga energi!
Runt 16 tiden var det dags för nästa undersökning och inget hade hänt så dom bestämde att sätta värkdropp på mig för att hjälpa till att skynda på processen lite. Fick cirka 5 värkar på 10 min och jag tyckte att det började bli jobbigt, jag försökte verkligen vara så stark jag kunde men tillslut gick det inte och jag fick epidural.
Tiden där efter var ganska seg, jag var trött och försökte sova lite men det var svårt då jag låg och skakade som ett asplöv pågrund av feber som jag fick. Bedövningen hade satt sig mer på min högra sida så jag hade noll känsel i benet och kunde inte vara uppe och gå så vi flyttade mig i alla möjliga positioner i sängen, på pilatesboll och på pall för att försöka hjälpa tyngdlagen lite. 21.00 var det dags för ytterligare personalbyte och barnmorskan vi fick har jag haft tidigare på ungdomsmottagningen, alltså hur sjukt kul? Jag blev undersökt och jag var öppen 10 cm men dom fortsatte med värkdroppen och dom skruvade till och med upp droppet så jag fick 7 värkar på 10 min och det var en pärs! Jag undersöktes igen vid 23 tiden och lilla Olivia hade inte kommit ner i kanalen så det var inte dags att krysta...Vid midnatt började mina krafter ta slut, jag var så trött och nästintill svimfärdig, att ha sånna enorma värkar och dessutom 7 på 10 minuter istället för 3 tog rejält på mig så barnmorskorna bestämde sig för att vi skulle hålla på till kl 01 alltså en timma till och efter det skulle vi göra upp en plan.
Jag klarade 20 min till, jag hade så ont och ingen kraft kvar och jag låg bara och grät, andades inte ordentligt igenom lustgasen och sa bara ”jag orkar inte mer” jag blev undersökt igen och Olivia hade fortfarande inte kommit ner i kanalen. Mitt tillstånd blev sämre och dom bestämde akut kejsarsnitt, jag fick mediciner i två omgångar som skulle få värkarna att lugna ner sig men det hjälpte inte. Under tiden började Olivias tillstånd bli lite sämre då även hennes energi började ta slut och jag frågade bara ”mår mitt barn bra?!” Tillslut rullades jag in till operationssalen och väl där inne blev jag förbannad för att jag hade så ont och tyckte att alla tog sån tid på sig haha! När bedövningen satt sig kunde operationen börja och 01.34 fick vi ett ”grattis till en flicka” och strax där efter hörde vi skriket av Olivia och jag och Patrik börjar stor böla!
Patrik gick iväg med barnmorskan och klippte navelsträngen, vägde och mätte henne. När dom var klara fick jag se henne och den lyckan går inte att beskriva.
Jag började dock må dåligt, jag kände hur jag inte hängde med och jag låg och skakade och spydde. Patrik och Olivia fick inte vara kvar i rummet och jag minns hur rädd jag började bli och läkaren sa åt mig att hålla mig vaken. Jag märkte hur folk börjar springa runt i lite smått panik och fler läkare kommer in i rummet. Mitt i allt det här kaoset hör jag ”jag behöver ett annat läkemedel den här hjälper inte och jag behöver det nu” ”jag får inte stopp på blödningen” ”det bara rinner ner på golvet”.
Allt där efter är väldigt oklart men jag minns att jag var livrädd och att det tog tid! Ungefär en timma senare var jag ihop sydd och påväg upp till uppvaket. Uppe på avdelningen kom en kirurg upp och förklarade för mig att jag höll på att förblöda men att dom tillslut efter mycket lyckades stoppa blödningen och jag fick ett gäng påsar blod. Min livmoder var så sönder arbetad efter alla timmar så den förstod inte att den skulle dra ihop sig och oftast brukar det räcka med ett läkemedel för att den ska dra ihop sig men för mig krävdes det flera olika och därför blev det som det blev. Det som skedde hade förmodligen skett även vid normal förlossning så det var bara tur att det blev kejsarsnitt. När jag började klarna till lite mer kom Patrik och Olivia upp till mig och jag fick äntligen för första gången hålla i min dotter!
Dagen efter fick jag komma till avdelningen Patrik och Olivia låg på och vi började ringa runt och berätta att vi fått oss en dotter.
Trots den traumatiska upplevelsen och att det höll på att gå riktig illa så är 30/31 oktober de bästa datumen i mitt liv! Och det viktigaste är att allt i slutändan gick bra och det gjorde det ju! <3


Likes

Comments

Hej allesammans!

Nu var det några dagar sen igen men det har hunnit hända en hel del!
I torsdags var jag hos mvc och det gick bra som vanligt, inget oförändrat eller så. Jag blev lite besviken när min barnmorska kände och sa att bebisens huvud fortfarande var ruckbart alltså ej fixerat. När jag åkte därifrån var jag lite nere samt frustrerad då det kändes som att det inte alls fanns något tecken på att det ens var nära en förlossning. Det ändrades väldigt fort dock under kvällen när jag upptäckte att min slempropp gått och strax efter det började jag få en hel del sammandragningar och lite molande värk. Och det blev bara intensivare under helgen samt att min slempropp gick i omgångar.
Inatt vaknade jag upp och hade rejält ont så jag ringde bb och vid två tiden idag var jag inne på en kontroll för att få veta statusen på mig. Och det visade sig att jag är öppen 1,5 cm just nu och värkarna blir allt fler och allt mer regelbundna. Jag trodde inte att jag skulle vara öppen i överhuvudtaget när jag åkte in på kontroll så jag blev givetvis positivt överraskad. Det går sakta men säkert framåt men det känns skönt att veta att allt är igång, nu är det bara spännande att se hur långt tid det är kvar tills vår lilla människa är på utsidan!
Denna helg har vart väldigt omtumlande och spännande såklart, men jag är helt slut! Så mycket känslor som kommit upp till ytan. Men nu är det nära, snart är vi äntligen tre!

<3

Likes

Comments

Hej alla!

Idag går jag in vecka 40 och det är ju heeelt galet! Det är bara 6 få dagar kvar till BF och lillen kan komma precis när som helst nu fjärilarna bara växer i magen när jag tänker på hur otroligt nära det är.
Det har vart lite tufft psykiskt den senaste tiden och det har vart tungt men idag lättade sinnet lite och jag hoppas att det forsätter såhär så att dom sista dagarna inte blir allt för jobbiga!
Alla tankar bara snurrar runt i huvudet och jag börjar undra om vi verkligen har allt vi behöver till bebisen och förlossningen och jag tror att jag gått i förlossningsväskan och packat om minst tre gånger den senaste veckan bara för att vara på den säkra sidan att vi har allt, börjar nog bli knäpp haha!
Det enda som gäller nu är att vila och äta så bra som möjligt, bara ladda upp så att kroppen min orkar sig igenom förlossningen.
Vad gjorde ni dom sista dagarna på er graviditet? Hur fördrev ni tiden? Skriv gärna!

Ha en fin söndag kväll <3

Likes

Comments

Hej alla vänner!

Jag har inte vart så bra på att uppdatera och det är mest för att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva om och jag finner inte riktigt någon motivation.

Idag är det bara nio dagar kvar till BF, det är så nära nu men det känns så långt borta. Jag går runt här hemma i väntas tider bara och det är typ det enda jag kan göra också då vi är klara med allt. Rummet till bebisen är i stort sätt klart, förlossningsväskan är helt färdigpackad och står redo, vaggan är nu färdig bäddad och står redo inne i vårt sovrum för användning osv. Dagarna går extremt långsamt just nu och denna längtan man haft har nästan gått över till en otålighet. Det jag gör om dagarna är att äta och sova känns det som och jag orkar inte riktigt göra så mycket mer heller då det börjar bli väldigt tungt för kroppen men det börjar även ta psykiskt.
Jag försöker dock hålla skenet uppe så mycket jag kan och att tänka att det nu bara handlar om dagar. har jag klarat nio månader så ska väl inte några få dagar vara några problem.


Det som hänt under den senaste veckan är inte så mycket men jag har köpt mig en iPhone 8 och jag är super nöjd haha. Igår firade vi min mamma i förskott som fyller 43 år på lördag men då hon och min pappa åker iväg över helgen valde vi att fira henne igår. Det var även dags för mvc besök och jag hoppas på att det var mitt sista. Där emellan har det inte hänt speciellt mycket mer, jag och Patrik har bara tagit det lugnt. Kan dock vara läge för mig och Patrik att bara ta det lugnt, inte planera in så mycket utan bara göra det vi känner för stunden och sen vila upp oss, vi har gjort väldigt mycket nästan varje helg fram tills nu och vi båda är helt slut. Imorgon är det äntligen fredag och Patrik har spel ledigt ifrån innebandyn så då blir det nog bara till att mysa hela helgen!

Ha en fin torsdag <3



Likes

Comments

Hej alla!

Här hemma är det just nu värsta sjukstugan. Patrik har vart hemma ifrån jobbet hela veckan för att han är så dålig och kommer fortsätta vara hemma veckan ut. Min förkylning vill aldrig riktigt ge sig och det känns som att jag typ bara sover mig igenom dagarna, är så himla trött och energin ligger på noll.

Vi har ett litet mini projekt på gång här hemma och det är att ändra om lite i vårat vardagsrum. Vi ska möblera om och så ska vi sälja vår soffa och köpa en ny som är lite mindre och ja det låter kanske konstigt när vi ska utöka vår lilla familj att vi ska köpa en mindre soffa men vår nuvarande är lite för stor för vårat vardagsrum så det blir en ny, lite mindre och typ ljusgrå den vi har nu är mörkgrå. Lite omdekorering blir det också med lite nya tavlor och just nu har vi ingen lampa utan vi lyser upp rummet med massa ljus så vi ska sätta upp vår svarta takkrona vi hade i vårat sovrum förut.
Det blir mycket tid åt Pinterest och leta inspiration till vardagsrummet när man inte har orken till att göra något och har en sjuk man hemma.
Men vi båda gillar den skandinaviska stilen så det blir väl lite åt den stilen. Jag har alltid gillat så kallat sekelskiftslägenheter (inte för att vi bor i en) men man kan ju alltid dekorera i det stuket och jag har hittat en jätte bra sida som säljer takrosetter som är typiskt för sekelskiftet och Patrik tyckte att det här med takrosett var en bra idé så det blir nog en sån i vardagsrummet. Tänkte även köpa Stockholmstavlor och sätta upp.

Ovan är all inspiration ifrån min Pinterest, va tror ni? Kommer vardagsrummet bli fint?

<3

Likes

Comments

Heej alla!

Äntligen fredag, den här veckan har bara vart väldigt jobbig känslomässigt och jag vill bara lägga veckan bakom mig, inte prata om den och bara ta nya tag!
En positiv sak med denna vecka är att vi i stort sätt har blivit helt klara med bebisrummet det som är kvar är att vi ska sätta upp lite tavlor på väggarna så att det inte ser så tomt ut på ena sidan. Bortsett ifrån det är vi nog klara, rummet kommer ju fyllas ut med massa saker allt eftersom när bebisen är här och med det kommer mysfaktor till ännu mer!
men vad säger ni, visst är rummet fint? Jag är i alla fall super nöjd :)

<3

Likes

Comments

Hej alla!

Idag var det dags för mvc och jag fick kämpa mig dit. Inte nog med alla krämpor jag har och denna förkylning som inte är helt bra än utan det märks att man är i slutspurten av denna graviditet. Att försöka ta sig till platser är lite svårare och lite jobbigare men skam den som ger sig.
Dagens mvc besök blev lite frustrerande då bebisen min inte ligger fixerat och min barnmorska var tvungen att kolla med ultraljud om hon/han verkligen låg med huvudet neråt. Huvudet ligger neråt så det var ju bra men jag har fått en ny tid redan nu på onsdag då min barnmorska ska känna och klämma lite till för att se om lillen ändrat position osv sedan ta nya prover på mig då jag inte mår jättebra. Annars så var det inga konstigheter så nu håller vi tummarna på att lillen min snart vill titta ut!

Nu ikväll blir det bara mys i soffan framför tvn med tända ljus vilket passar ganska perfekt när det är sånt rusk väder (inget mig emot dock) tycker bara det är mysigt med lite regn!

Ha en fin kväll <3

Likes

Comments

Så var oktober månad här, månaden vi väntat på hela året! <3

Idag när jag vaknade kändes det lite speciellt i kroppen, idag är det 1 oktober och det innebär att vi är inne i månaden då vi ska bli tre vilket känns helt underbart! Äntligen liksom, det är ju just denna tid man gått och längtat efter hela 2017 och nu är vi här!
Idag går jag in i vecka 37 och statusen på mig är att förkylningen börjar gå ur kroppen och det är lite lättare att andas men det är nog också för att min mage har sjunkit väldigt mycket. Dock så har jag fått elefant fötter som ömmar väldigt mycket och gör det svårt för mig att gå men jag ska nog stå ut dessa få dagar som är kvar!

Idag är det inte mycket som står på listan det blir mest att ta det lugnt och bara vara.

Ha en fin söndag <3

Likes

Comments

Hej på er!

Idag 28 september är det bara 30 dagar kvar till BF och med sagt tänkte jag att det var dags för mig att börja skriva förlossningsbrevet. Jag har tänkt ett tag på hur jag vill skriva det och jag har tyckt att det har vart svårt men sen tänkte jag att det faktiskt inte behöver vara så komplicerat så jag skriver rakt ifrån hjärtat helt enkelt. På måndag ska jag till mvc igen och då ville min barnmorska att jag skulle ha med mig brevet så jag hoppas på att få bra feedback ifrån henne.

Dagens status = noll energi, sovit jätte dåligt under natten (som vanligt) och fortsätter bråkar med denna hemska förkylning. Trots att jag mår så pass dåligt så hade jag tänkt att åka iväg en liten sväng sen senare på eftermiddagen för en fika med en av mina bästa vänner Jenny. Tänker att det kan vara skönt att få komma ut lite iallafall annars säckar jag väl ihop totalt.

Ha en fin torsdag <3

Likes

Comments