View tracker

längesen jag skrev nu. 

vi börjar där vi slutade sist, hos psykologen.
När han kom å hämtade mig i väntrummet hade jag typ magknip för att ja var så nervös. Han hade ett tryggt bemötande å efter en liten stund var ja inte alls nervös längre.  Jag hade bestämt mig innan för att inte hålla tillbaka något inne i samtals rummet.  Jag är trött på att inte må bra och jag är trött på att inte vara mig själv och genom att hålla tillbaka på känslor o tankar skulle jag bara straffa ut mig själv. 
samtalet flöt på bra och jag försökte prata och berätta så mycket som möjligt på varje fråga.  vi hann gå igenom massa på den timman.  vi kom iaf fram till att jag ska dit igen och innan nästa samtal ska jag träna mindfullnes. Det är ett sätt att försöka slappna av och släppa kontrollen. 

annars då?  ja det händer inte så mycket faktiskt. jag har fått ett nytt beroende. jag har börjat virka ugglor och ja kan typ inte sluta.  efter 7 st börjar de nu bli lite tråkigt så måste komma på nåt nytt att virka.  När jag virkar märker jag hur hjärnan bara får vara lixom.  svårt att förklara men virkning blir terapi för hjärnan.  Jag hade inte hållt i en virknål sedan typ syslöjden i 8an.  men genom internet kan man ju lära sig allt!  :)

jag känner mig på rätt väg faktiskt och min plan är att börja jobba 50 % nu i mars.  får se vad läkaren säger. Jag känner att jag vill börja få ihop vardagens pusselbitar. Men bara lite i taget så jag kan göra saker annorlunda denna gång.  jag saknar jobbet och längtar efter att gå in i en jobbroll igen.  jag saknar personlig utveckling och är sjukt understimulerad ända in i själen.  Det som dock oroar mig för dock är den fysiska hälsan här hemma.  Någon av oss tre är sjuka varannan vecka och det går bara runt och runt, de blir ju tråkigt att börja jobba igen och om kroppen straffar mig genom att göra mig sängliggande.  får hoppas det upphör med sjukdomar nu. 

sådär,  då vet ni lite om vad som sker :)

//Emelie

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

sitter nu i väntrummet på vårdcentralen. hjärtat slår hårt å jag han typ handsvett.  är så jävla nervös rent ut sagt för detta psykologsamtal.  vad säger man?  hur börjar samtalet?  vad tar man upp? vad tar man inte upp?  konstigt att vara på den sidan av samtalet, man vet ju lite efter utbildningen osv hur samtalet byggs upp.  hur psykologen ska tänka med sina frågor osv.  usch va nervös ja är.  

Usch tycker inte om detta men det är behövligt,  det vet jag!
snart kommer han nog, hoppas han är duktig på sitt jobb. 

önska mig lycka till :)

Likes

Comments

View tracker

Okej, hjärnan exploderar och jag har så mycket som behöver få komma ut men ändå när ja sätter mig här för att skriva tar det stopp. vart börjar man när hela hjärnan är kaos?

Jag tror att personer i min närhet tycker att jag fungerar ganska bra just nu och att det inte märks så mycket på mig att jag faktiskt är utmattad. Det som märks tydligast är väl att jag tappat närminnet och tappat funktionen som behövs för att planera och ha lite koll. Man kan ju faktiskt skratta lite åt det. Folk frågar: " gör du något på måndag?" jag svarar alltid nej på den frågan. För troligtvis gör jag ingenting och skulle jag ha något planerat så har ja ändå glömt det. Jag försöker verkligen skriva ner så mycket som möjligt. men även att skriva glömmer jag oftast :). Det bästa med detta är att jag då verkligen gör det jag känner för just för stunden. Lite så jag försöker leva lite nu. Göra saker som ger mig energi och samtidigt är kravlöst. behöver ja säga mer än att jag fikar en hel del :) haha .

Att jag fortfarande utåt sätt fungerar ganska bra är för att jag fortfarande är sjukt duktig på att manipulera min egna hjärna på något sätt. svårt att förklarar men som alltid skjuter jag bort det jobbiga. Det är svårt när man så länge har levt på ett sätt och sen helt plötsligt ska leva på ett annat sätt.. helt plötsligt ska du tillåta dig själv att känna allt det där jobbiga, du ska tillåta dig själv att må skit och du ska på så sätt ändra hela din syn på dig själv. Jag har fortfarande mycket svårt för att se mig själv som en svag person eller en person som inte klarar av saker. Just nu mår jag generellt bättre men jag är på riktigt orolig för att det är lixom hjärnan som luras för att det helt enkelt är för jobbigt att ta itu med allt. Jag är så rädd att jag åter igen lixom bara skjuter upp allt. Det är ju så jag fungerat tidigare. Jag vill dock inte det denna gång. Jag vill komma ur detta hel och inte bara med bedövningsplåster.

Daniel är ju den personen som verkligen ser hur hela situationen faktiskt är. Han ser mycket bättre än mig. Utan honom hade jag fortfarande bara kört på i samma mönster. Han försöker verkligen få mig att inse saker, oftast slutar det med att jag går i försvar och skapar konflikter istället. Konflikter gör att jag får ur mig så mycket känslor. Dock kommer inte känslorna ut för rätt saker eller på rätt personer men ut kommer det iaf.

Jag har börjat läsa en bok idag. lär dig leva, Mindre stress - mer närvaro.. Första kapitlet handlar om att stänga av. igenkänningsfaktorn på den var hög kan jag säga. Konstigt de där om hur hjärnan fungerar. Andra kapitlet handlade om uppväxt osv. Jag förstår verkligen inte, så fort jag läser något om uppväxt osv är det inte så att jag relaterar till min egna uppväxt utan nej jag relaterar till Julias uppväxt. Vet inte om jag kan beskriva ångesten jag har och rädslan jag har över min mammaroll. Säkert många som känner igen er och jag som vanligt tänker inte hålla tyst. Jag är livrädd för att jag inte ska kunna få henne att känna sig sådär älskad och bekräftad, att jag som mamma inte ger henne tillräckligt mycket uppmärksamhet, att jag som mamma misslyckas med att skicka med henne en bra självkänsla. I detta nu är jag inte den mamman jag vill vara och jag antar att det är därför ångesten för detta är extra hög just nu. Jag ska komma dit och det ska få ta den tid det tar, det är det jag försöker intala mig själv varje dag. Jag ska få träffa en psykolog nästa vecka. jag ser faktiskt fram emot detta mycket, det ska bli galet skönt att få prata av sig med någon som kan analysera det jag säger så jag själv slipper analysera allt.

hur gick det med sömnmedicinen kanske ni undrar? eller det kanske ni inte gör men ja skriver ner det så jag själv kan gå tillbaka å se hur jag känt. Man glömmer ju så lätt :).
Jag första natten när jag hade tagit medicinen låg jag mest å väntade på att jag skulle känna ngt. det ända jag faktiskt kände var att jag dag efter inte var redigt lika trött. några dagar med medicinen har jag börjat drömma en del drömmar, det har jag gjort vissa nätter innan med men inte så ofta som nu. tror detta har att göra med att jag går den i djupsömn mer nu. Jag åt medicinen först i 7 dagar och sen utvärderade jag och min läkare. det beslutades att jag skulle fortsätta i 10 dagar till.. nu har jag ätit dom i sammanlagt 13 dagar tror jag. jag känner väl nu att vist dom kanske hjälper mig att somna på kvällen, men jag har nu börjat vakna på nätterna igen och sover oroligt. Jag är trött på dagarna och sover ofta på dagen. jag försöker att hålla mig vaken för att inte vända på dygnet och jag försöker komma i säng innan kl 11 varje kväll. Att kliva upp på morgonen är ett moment som tar så mycket energi. att försöka motivera sig själv att faktiskt gå ur sängen är inte alltid lätt. oftast blir det Julia som är motivationen.

Man ska ju avsluta med något positivt. :) "trumvirvel" I oktober ska jag få bli Daniels fru :) så spännande och roligt. Nu kanske ni tänker :hur planerar man ett bröllop när man är utbränd?. Svaret på den frågan får ni när jag vet svaret, jag kommer ta hjälp av mina nära och kära. Den saken är säker. :)

// E


Likes

Comments

Nytt år ny blogg...

Hur mår du?
Det är en fråga som jag får minst 10 ggr per dag. Jag älskar att ha så omtänksamma personer i min omgivning så det jag tänker skriva nu handlar inte om att klaga på något sätt.

Frågan "hur mår du?" gör mig så kluven och sätter mig hela tiden i ett dilemma. Frågar du om min dagsform? frågar du hur ja mår i allmänhet? frågar du hur jag mår psykiskt eller fysiskt? vad ska jag svara? jag måste tänka till och känna efter hur jag mår. Ska jag vara brutalt ärlig eller bara säga som det är delvis? Jag är för det mesta ganska öppen med hur jag mår. Jag tänker inte dölja att jag har en dålig dag eller att jag faktiskt är helt slutkörd och även om jag försöker är jag inte så bra på att dölja det. Jag skäms inte. Men frågan är hur mottaglig du är för svaret på frågan "hur mår du?". Troligtvis har svaret inte ändrats sen frågan ställdes sist dagen innan. Om jag svarar att jag mår bra på den frågan, vad blir svaret då? att jag snart är på banan igen? har jag rätt att må bra fast jag är sjukskriven för utbrändhet?
Som sagt jag älskar er som frågar mig hur jag mår, jag älskar er som faktiskt står kvar vid min sida fast jag inte alls är mig själv. Jag är tacksam för er och jag vill att ni fortsätter att fråga. För tro det eller ej, personer man trodde skulle vara närmast är inte alltid det. Men svarar jag inte på smset osv är det troligtvis för att att jag inte orkar känna efter eller orkar svara på frågan just då.

Är det något jag lärt mig under denna tid är det hur lätt det är att kritisera sig själv och på så sätt se ner på sig själv när man redan mår piss. Jag kämpar varje dag med att försöka acceptera det som händer med mig och jag försöker att släppa alla krav jag har på mig själv. Jag har mycket underbara människor i min närhet som dagligen påminner mig om att släppa kraven. Jag har nog alltid varit den personen som försöker ge så mycket som möjligt i de flesta situationer. Jag nöjer mig inte med att göra något halvhjärtat. jag är en person som älskar att prestera och jag gillar även att höra det från andra att jag gör något bra. Nu menar jag inte att jag behöver få bekräftelse för allt jag gör men jag gillar att vara personen som man kan räkna med och räkna med att saker görs. ni hör ju själva att denna personlighet krockar ganska mycket med meningen "släpp kontrollen".

I dag har jag återigen varit hos läkaren. Jag var där i fredags för att förlänga min sjukskrivning. Läkaren jag fick då gav mig ett uselt bemötande och var inte alls bra. Daniel fixade en ny tid till en annan läkare åt mig eftersom min energi till att ännu en gång ringa läkaren inte fanns. I dag blev jag bemött bra och respektfullt. Jag är väl medveten om vad som behövs göras för att jag ska komma på banan igen, det svåra är bara att jag inte hittar vägen dit och hittar inte ens energin att börja gå åt rätt håll. Jag vet att det är mitt enorma kontrollbehov som fått mig att hamna här. Läkaren sa i dag skämtsamt " de ända du behöver göra är att släppa kontrollen så mår du bra sen". vist låter det enkelt? jag önskar jag kunde hitta av och på knappen för den funktionen.. Paniken kommer samtidigt som ja skriver detta.. Vem är jag utan kontrollbehov? vem är jag när jag inte har koll på precis allt?


Jag blev sjukskriven till den 31 januari som det ser ut nu. Jag fick även medicin som ska hjälpa mig att somna på kvällen.. Något som verkligen bär mig emot. Men kanske är de så att det behövs mer än 3 timmars sömn för att man ska må bra. Acceptera situationen är väl inte det jag är bäst på direkt. Jag ska ge det några dagar så får vi se.

Efter mitt förra inlägg fick jag massor med respons, Jag vill tacka alla för den. Jag fick även kommentarer om att jag var modig som vågade skriva så öppet om hur jag mår. Jag tänker aldrig på att det är modigt eller inte.Jag gör och skriver det jag känner för. Man ska inte behöva dölja eller skämmas för hur man mår. Hade jag inte varit så öppen med detta hade jag inte fått så mycket tips och råd av personer som sitter i samma båt. Man ska inte varar så rädd för att folk ska tänka eller prata. Hellre att personer pratar om det jag själv skriver i min blogg än att folk pratar om något dom hör på stan som kanske inte stämmer.

Som alltid blir inlägget lite rörigt. Men de är så livet är just nu :)

// E


Likes

Comments

Känner att de var dags att lämna lite rader här men jag varnar redan nu för ett bittert inlägg.  

Livet rullar på kan man säga.  Den senaste tiden har det hänt massor, samtidigt som livet på något sätt stannat.  Eller rättare sagt, jag har stannat..  

Många mål har blivit uppnådda. Daniel har pluggat färdigt, börjat jobba och fått tillfälligt vik som förhoppningsvis blir förlängt. Daniel har även tagit körkort. Alla dessa tre saker förenklar livet massor må ja säga.  Samtidigt är det lite läskigt.  3 stora mål både han och jag haft under en längre tid är nu uppnådda och det är dags att hitta nya gemensamma mål. Jag är så otroligt stolt över Daniel å vaknar varje dag med en tacksamhet över att livet blivit såhär!  

Samtidigt som detta händer sker oxå något med mig. Jag börjar sakta tappa kontrollen över saker som jag bör ha kontroll på, mitt minne börjar svika mig och jag börjar bli totalt ostabil i mitt mående. För att göra en lång historia under en lång period kort så slutar det iaf med att jag blir sjukskriven med diagnosen utmattningssymtom. För mig är detta fortfarande ganska nytt och jag har väl helt ärligt inte alls accepterat detta ännu.  Jag har alltid orkat o jag har alltid kunnat knuffa bort tankar och känslor som ja inte vill ta tag i.  Detta går inte riktigt göra längre.  Sen är sanningen den att jag skäms massor för att jag låtit det gå såhär långt.  Jag har sett varningssignaler länge men ändå kör man bara på.  Svårt att förklara men att vara så svag att man inte klarar vardagen längre är så långt bort från den synen jag har på mig själv.  Det dåliga samvetet äter upp mig totalt och samvetet och känslan av att vara otillräcklig är väl egentligen grunden till att jag ens blev sjukskriven.  Att komma hem från jobbet och inte ha orken kvar att faktiskt vara mamma åt den finaste människan på jorden, att ha dåligt samvete för att man bara vill ligga i sängen på sina lediga dagar istället för att hitta på något. De dagarna man tar för sig att faktiskt göra något går man å tänker " är de inte kväll snart så jag får lägga mig i soffan eller i sängen utan att behöva ta ansvar för något ".  Det låter hemskt å jag som sagt känner mig kass. Men både jag å Julia är så lyckligt lottade att ha Daniel i vårt liv. Han bär upp mig å han jobbar hårt så Julia inte behöver lida för att jag har kraschat.  Jag har såklart försökt så gott det går att förklara för Julia hur läget ser ut just nu å även i detta är hon världens finaste.. 

Sen är det inte så att det egentligen arbetet eller jobbet som fått mig att krascha, det är liksom livet.  Men livet kan man inte sjukskrivas ifrån på samma sätt som jobbet. Sen är de omöjligt att gå till ett jobb där jag ska hjälpa å stötta underbara människor i rätt riktning när jag tappat bort min egna väg. Första målet är just nu att försöka orka med och klara av vardagen med allt var det innebär. Allt är så blandat på något sätt, ena dagen fungerar allt hur bra som helst medan jag andra dagar bryter ihop och inte kan sluta gråta typ . Visa dagar längtar jag efter att få åka å jobba å visa dagar vill jag bara sova..  
Som sagt livet rullar men jag har stannat.  

Inte nog med min sjukskrivning så har även Julia varit sjuk i tre veckor nu. Allt ifrån magsjuka till feber å förkylning. Hon börjar nu bli piggare och har i dag ätit vid alla måltider för första gången under dessa veckor.  Behöver jag säga mer än att stor sömnbrist hos oss alla tre råder här hemma..  Förhoppningsvis släpper hennes envisa hosta snart och hon kan få gå till dagis å leka med alla sina kompisar,  hon börjar bli lagom trött på mig just nu.  

Jag fick feber i natt och känner att en förkylning är på g i min kropp.  Helt ärligt vet jag inte hur jag ska orka alla sjukdomar och under december månad har vi verkligen fått testa hur mycket vi klarar av psykiskt.  Men med en dag i taget så ska vi ta oss upp igen. 

Jag passar på att tacka alla fina människor i min omgivning. Alla ni som bara kollar om ni kan göra något åt mig å alla ni som bara hör av er för att kolla hur jag mår.  Det är inte säkert att jag varje gång kommer ha kraft till att säga sanningen men jag ska försöka.  Jag har lärt mig att jag inte tjänar på att stänga människor ute. 

Detta inlägg är inte alls för att få sympati på något sätt,  utan mer för att genom att skriva detta vaknar jag själv. Jag kommer tvingas att acceptera detta och jag ska sluta skämmas och jag måste sluta se detta som ett misslyckande..  min blogg är mitt bollplank och bloggen kommer hjälpa mig med detta.  

Ta hand om er där ute!  Ni är viktigast i ert liv!  

//E 

Likes

Comments

Jag borde egentligen sova då jag och en kollega ska åka på roadtripp i morgon morgon. Ca 90 mil!  Men jag kan inte sova. Så mycket tankar som snurrar. Vem Är vi att döma andra människor när vi inte vet något om dom? Jag har skrivit många inlägg om just detta och i kväll kommer ett till. 

Jag lärde mig tidigt att inte döma människor. Min farmor visade mig tidigt att handlingar från mänskligheten gör skillnad..


Varje dag ser jag statusar på Facebook om tiggeri. Varje dag ser jag människor som inte ens tittar åt personen som sitter utanför affären med en burk. Jag ser människor som drar undan sina barn så de inte går för nära "tiggaren". Jag ser människor som dömer och jag hatar det!  Det gör mig ledsen och se att allt de där jag lärde mig av min farmor som barn inte kommer gå vidare till barn jämnåriga med min dotter.  min dotter,  julia på fem år frågar mycket om de personerna som sitter utanför affärerna. Julia vill alltid ge småpengar till de som sitter där. Detta är för att jag faktiskt uppfostrat henne till att inte se skillnad på människor!  Jag lär min dotter att goda handlingar alltid gör skillnad! Jag som mamma blir stolt när julia en dag fick en guldtia av mig i affären och hon väljer helt själv att inte handla för den utan väljer själv att gå och ge den till kvinnan som sitter utanför i kylan.  Varför blir andra föräldrar inte det?  Varför vill ni att era barn ska se skillnad på människors värde?  


Jag får höra om att "tiggaren" luras,  de överdriver sina skyltar, de är gäng som åker runt. Det är en man som tar alla pengar å de som tigger blir utan. Jag är inte naiv. De kan säkert ligga mycket i detta. 
- Samhället är uppbyggt på att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag vet så många som någon gång skadat sig och fått ett ärr. Dessa personer har sedan lagt is på ärret och sedan tagit ett kort osv, skrivit ett brev där de överdriver till max på hur besvärade de är för detta ärr. Is,brev och beklagelse för att få ut så mycket pengar som möjligt av försäkringsbolaget. Jag vet så många familjer och personer som någon gång fått bidrag från Soc, har man då ägt en bil har man sett till att man inte står på den själv, i syfte att få så mycket pengar som möjligt.  Hur många begår inte försäkringsbedrägeri på ett eller annat sätt för att få ut så mycket pengar som möjligt?  Ni som känner igen er har oxå lurats och överdrivit!  Vem är du och döma!? 
-- Okej, vi låtsas som att tiggaren som sitter utanför din affär ingår i en liga,  tror ni att personen gör detta frivilligt?  troligtvis blir då personen tvingad på ett eller annat sätt att göra detta. Personen som står och fryser kanske inte får behålla pengarna själv. Jag förstår att detta säkert händer. Jag kan vara naiv nu men jag tror ändå att personen som står och fryser får det bättre om jag lägger i en krona än om jag bara går förbi.kanske blir personen inte lika hårt hotad osv om den faktiskt kan ge lite pengar till huvudmannen. Sen tycker jag att de måste göra något åt dessa huvudmän isf men inte straffa de som sitter utanför affären!  sen måste vi komma ihåg att ett hej och ögonkontakt är gratis!  Glöm inte det!  

Argument om att de tjänar så mycket pengar på att tigga.  Är detta den svenska avundsjukan?  Jag mår illa av denna tanke!  säg upp dig från ditt jobb, Sitt där du å frys röven av dig och så får du gärna säga mig om du hellre jobbar på ditt jobb eller sitter o tigger. Om du hellre sitter där medans personer går förbi dig, ser ner på dej och inte ens är människor nog att möta din blick hojta till mig då så kan vi prata!  

  
Du har alltid ett val.. Du behöver inte ge pengarna som skramlar i jackfickan eller i plånboken om du är så rädd att bli lurad. Men ett leende, ett hej osv kommer inte få dej att känna dig lurad!  Kanske mår du riktigt bra efter.  Pröva får du se!  

Vem är du och döma den personen som precis som du själv har en ryggsäck att bära på, vem är du och döma personen när du inte suttit i timtal utanför en affär i kyla?  ta på dej dennes skor o ryggsäck en gång och kom sen å prata om hur bra personen har de. Tills dess, håll käft och låt de personerna vara,  för suprise! De är människor precis som du!  

//E 

Likes

Comments

I går var dagen D här. Dagen då mitt lillhjärta fick opereras. Hon skulle förminska sina halsmandlar samt ta bort polyperna. En vanlig operation för många men för mig kändes det stort. Julia var superduktig och var lugn. Julia vaknar vanligtvis kl 6.30 varje morgon och då vill hon äta frukost direkt. Både jag och Daniel hade förberett Julia så mycket som vi kunde. Jag höll henne vaken extra länge i måndagskväll så hon skulle sova lite längre på morgonen och på så sätt inta vara hungrig i timmar innan det var dags. Vi skulle vara i Eksjö kl 9.15. När vi kom dit träffade vi först läkaren. Han konstanterade att Julia inte behövde operera in rör i öronen då vätskan i örat hade försvunnit. det var skönt att höra. dock uppfattar jag fortfarande att hon hör sämre på ena örat men vi ska till bvc o ta ett nytt hörseltest om några veckor så då får vi se vad det visar.  Läkaren såg att julias halsmandlar inte blivit mindre och eftersom hon fortfarande snarkar en del sa han att dom skulle ta bort polyperna också.  Vi fick gå till barnavdelningen och där fick lillan byta om till sjukhuskläder. Julia var lugn men började bli bäldigt hungrig. kl var nu 10.30. sjuksköterskan var superduktig och tog sig verkligen tid till att få julia trygg. Julia fick sedan lugnande medicin som hon skulle bli sömnig av. Julia bestämde sig dock för att inte alls bli trött. Hon satt där i sängen o ögongen gick i kors med lägga sig de skulle hon inte. envis som få.. haha..
 
11.30. Läkaren kommer och hämtar oss och det är dags för att gå in i operationssalen. Julia är förberedd på det som ska komma och hon är helt lugn. Julia gråter hystreriskt vanligtvs av att bara gå till bvc och väga sig så att hon skulle vara så lugn och inte gråta en tår hade jag inte väntat mig alls.  Julia satt i mitt knä och hon började andas i masken som skulle få henne att sova. Fy fan va läskigt det var att bara känna och se hur hon bara försvann i djupsömn. Jag la upp henne på britsen och sedan gick jag ut, usch. När ja gick och mötte daniel som hade fått vänta kvar i rummet så grät jag. usch vilken hemsk känlsa det var att bara lämna henne där på britsen.  Efter en timma typ kom läkaren och hämtade oss och tog oss till uppvaket. där möts vi av en ledsen julia. Hon har ont och kan inte komma till ro. Läkaren vill att julia ska sova ca 1 timma till på uppvakningen. men att söva någon som har bestämt sig för att inte sova samt har ont är inte de lättaste. Efter en stund fick hon glass och saft. sen fick vi åka hem. Läkaren trodde hon skulle komma bättre till ro hemma och julia blev mycket nöjd då hon i en halvtimma upprepat att hon vill åka hem :)  Julia somnar alls när vi kommer hem och när hon fått lite alvedon i sig satt hon och lekte med sina nya leksaker. Duktiga lilla hjärtat. 
 
I dag har hon haft mer ont än va hon hade i går och vill inte göra så mycket annat än att ligga i sängen och titta på film. Hoppas nu detta gjort att det kommer gå lättare för henne och äta sen samt att hon får sova en hel natt utan att andningen ska störa henne. 
 
Jag känner mig lättad att det förhoppningsvis är över nu. Tre års tjatande och väntande har äntligen kommit till slutet. I dag vaknade jag med extrem huvudvärk. jag har nog sovit på helspänn i natt för att höra så inget händer med Julia. Jag tror också att huvudvärken beror på att så mycket spänningar har släppt. Jag har dock fortfarande så mycket tankar som snurrar i huvudet som jag måste få ur mig. Bloggen är ju mitt sätt att ventilera med mig själv typ men visa saker tar lite tid att få ur mig. Kanske ska jag rensa huvudet i morgon.. 
 
//E
 
 
Min duktiga tjej innan operationen :) sitter o kollar på film och vill inte lägga sig för att vila!  :) 
 
Mina fina hjärtan på uppvaket. 
 

Likes

Comments

jag har precis sagt god natt till julia och Daniel är på praktik. jag och Julia har haft hela dagen och kvällen vilket var längesen. för både mig och Julia kommer de minnen om när de faktiskt bara var hon och jag. jag har lyssnat igenom gammal musik och är de inte komiskt hur några låtar kan få minnen att komma upp? när jag och Julia bodde ensama lyssnade jag alltid på takida, foo fighters, kings of Leon samt volbeat. idag har dessa spelats hela dagen. underbart! Julia fick bestämma mat och hon valde färdig fiskgratäng som man värmer i mikron. :) det sticker säkert i någon ögon men jag som hatar att laga mat tänker inte säga nej! jag å julia åt de jätteofta för och hon passar på att be om de när de bara är hon och jag :) vi har även varit ute och gått med dockvagnen å lekt i lekparken. :) nog om detta tråkiga vardagssyslorna :)
--
kul att se att ni läsare fortsätter att läsa mina inlägg fast det inte uppdateras lika mycket :) tack!
--
jo denna väntan fortsätter! Julia opererades aldrig förra tisdagen. det blev uppskjutet pga läkaren så nu blir operationen förhoppningsvis den 18nov.. håll alla tummar för att julia håller sig frisk!!
Daniels svar på blodprovet har kommit och de visade att han var frisk får sin hepatit C! hurra! han har tagit ännu ett prov bara för att vara på säkra sidan och det provsvaret väntar vi fortfarande på med de bör inte visa något annat! :) så snart kan vi lägga dessa månader bakom oss och Daniel avslutar ännu ett kapitel av hans missbrukartid. :)

--
jag längtar till helgen! på lördag ska jag på barndop och de ska bli så mysig! på kvällen är det dags för mig att klä på mig något snyggt, sminka mig lite extra. det är dags för mig att umgås med fina vänner från jobbet. det väntas en humorföreställning och sedan ska det drickas goda drinkar och vem vet, kanske ska det dansas lite oxå! :) har försökt minnas när jag var ute senast men jag kan inte komma på det och då va de längesen. :) så om någon vill hämta mig i Eksjö på lördag kväll / natt kan ni ju slå en pling ;)!
--
usch vilket tråkigt inlägg de blev! jag har en sak som har hänt som jag så gärna skulle vilja skriva om men vågar inte riktigt det just nu om jag skulle trampa på någon. måste kolla lite först med mina nära runt omkring mig. jag återkommer:)
//E



Likes

Comments

känner att jag är inne i en period av väntan..
sen julia var 1år har jag kämpat för hennes rättigheter att få sova utan att snarka och slippa vakna varje natt för att hon inte kan sova på ryggen. jag har pratat med BVC miljoner gånger om en remiss till öron,näsa hals för att dom ska kolla hennes hals samt polyper i näsan.. BVC sa alltid, julia måste bli 3 år först, sen blev hon 3 och helt plötsligt skulle vi vänta tills hon var 4 år istället. i februari fick hon en kraftig öroninflammation och trumhinnan sprack. och tur i oturen var det detta som vi äntligen fick en tid på öron,näsa hals mottagningen. där kunde dom direkt se att hennes halsmandlar var mycket stora samt att de fanns vätska i bakom trumhinnan. i maj var vi där. sen dess har vi väntat på en operationstid.. på 4 års kontrollen på BVC fick vi det bevisat, hennes hörsel på ena örat var dålig pga vätskan i örat. min förhoppning är att vätskan nu några månader senare har försvunnit så hon slipper operera även örat. nu har vi iaf fått en tid för operation och den ska ske på Tisdag. jag får magont direkt när jag tänker på att min lilla ängel ska sövas för att sen vakna med smärta. jag vet att det är för hennes skull och att de e detta jag kämpat för men nu känns de sjukt jobbigt.. vi vet inte hur eller vad operationen innefattar ännu. halsmandlarna ska förminskas det vet vi med säkerhet. under operationen kollar läkaren öronen samt polymera och behövs även detta gör dom det direkt.. nu ska hon bara hålla sig frisk oxå. hon är lite förkyld men jag hoppas det går över innan tisdag så vi slipper avboka tiden å vänta ännu längre..
------
något har hänt på mina blogginställningar som gör att jag inte längre kan göra styckeindelning så dessa "----" betyder nytt stycke :)
------
andra saker vi väntar på är att få de slutgiltiga svaret på Daniels hepatit behandling. han har lämnat de sista blodprovet så nu är de bara vänta på att läkaren ringer o berättar om han är frisk eller inte. i våra huvuden är han redan frisk och de vore konstigt om blodprovet visade något annat än det. men de ska bli skönt att få de bekräftat.. Daniel håller även på att lämnar sina prover som han måste lämna i 6 månader innan han får börja ta körkort. han har dock bara 1 prov kvar att lämna sen ska de börjas plugga och övningsköra :) kan inte med ord beskriva hur skönt de ska bli den dagen jag slipper köra hela tiden! :) men först en väntan..
--
känns lite som jag väntar på nya utmaningar. inte inom jobbet för jag älskar mitt jobb.. även där väntar jag föresten på att de ska bli november och min provanställning ska övergå till en anställning! men privat sett har jag en stor längtan efter ett hus. jag vill verkligen ha ett hus. de värsta är ju att jag hittar hus hela tiden som jag vill köpa. tror dock att jag och banken inte riktigt är på samma nivå där. men bara vänta i vänta å tids nog har ja mitt hus..
---
mycket gnäll om väntan men jag hatar verkligen o vänta! tips på hur man får tålamod med att vänta mottages tacksamt :)
--
förövrigt så fick jag massa ny skrivenergi tackvare en tjej som skrev till mig och gav mig beröm för bloggen! tack igen för de fina orden!

//E



Likes

Comments

i fredags var jag och ett par tjejer hos ett medium! jag var så nervös, nästan så pass att jag ville köra där ifrån när jag kom dit.
jag har alltid varit lite skeptiskt mot detta. jag tror på andar osv men har haft svårt att tro på att de finns de som kan kombinera med dessa. vi var fem stycken och pga av sekretess mot dessa tänker jag inte skriva ut varken namn eller något om deras upplevelser men kan säga att vi alla gick därifrån lite smått chockade!
när de är min tur säger kvinnan att hon får kontakt med en man. hon beskriver honom till utseende och hur han levde samt hur hans personlighet var. direkt när hon började beskriva mannen förstod både jag och min syster att de var vår älskade farfar kvinnan beskrev! tårarna brände bakom ögonen kan jag säga. min farfar var en väldigt fin man och alla minnen jag har av honom är så otroligt positiva och de var efter ett par år efter han lämnat oss som jag förstod hur stort avtryck han gjort på mig som person. när kvinnan börjar prata om honom, att han finns vid min sida känns de som att jag får allt bekräftat på någon sätt.
kvinnan får all information om mig genom farfar och de är här de börjar bli otroligt läskigt. kvinnan säger blandannat - du är en person som är intresserad av psykologi, beteendevetenskap och du skulle gärna vilja gå in i någon annans hjärna för att se vad som händer där " kvinnan fortsätter - du brinner för barn som har de svårt och på ett eller annat sätt hamnat fel i de svenska samhället, du kommer eller du jobbar redan med ungdomar och du passar jättebra där. jag bekräftar kvinnan i att jag jobbar med ungdomar.
kvinnan säger även - jag ser bilder på dig när du är liten och är öppen för hela livet. när du börjar skolan får du en ny syn på människan och du börjar redan då stänga av dina känslor. ( när jag va liten i skolan blev jag ofta retad pga mina ögon.) kvinnan sa oxå att ingen förstod att du faktiskt blev ledsen av de utan alla de barn som var elaka trodde att du kunde ta det. kvinnan fortsätter " när du är 15/16 hamnar du i sorg. du stänger av hela dig och tappar bort dig totalt. du stänger dig ute och ingen får egentligen komma dej nära " ( denna tid är för mig en period som jag egentligen förträngt i stora drag och jag känner ångest så fort jag tänker på den tiden) kvinnan säger sen att hon ser att jag gärna vill ha en stor familj och att jag gärna vill ha ett till barn snart. Hon smäger att jag gärna skulle kunna adoptera ett barn från varje land och att hon ser att jag kan låta ungdomar komma och bli en del av min familj! ( jag vill så gärna vara en kontaktfamilj senare i livet)
jag kan säga att mötet med detta medium lätt hamnar på topp 5 listan över de märkligaste saker jag varit med om men oxå så galet kul och de e en sak jag gärna kommer att göra om igen. 
Det bästa var ändå att få kontakt med älskade farfar! Så många år har gått men han är fortfarande lika saknad<3 jag="" känner="" mig="" otroligt="" trygg="" av="" att="" veta="" att="" han="" finns="" vid="" min="" sida!="">
//E

Likes

Comments