Header
View tracker

Halmstad , Tankar

Japp, min gamla hatkärlek är tillbaka igen - den stora separationsångesten. Det var länge sedan jag kände av den såhär starkt och påtagligt. Om 10 dagar lämnar jag och Rolando Halmstad och flyttar hem till Östersund igen. På torsdag lämnar jag min alldeles fantastiska praktikplats och framförallt min oerhört underbara handledare som gjort så himla mycket för mig dessa 15 veckor. Jag känner hur mycket jag har fått växa, både i mig själv och mitt självförtroende för min framtida profession - jag kommer att klara detta helt utmärkt!

Men jag har sån separationsångest. Trots att det såklart ska bli hur härligt som helst att träffa pappa och familjen, alla vänner och att jag ska stå i samma stall som min bästa vän, så är det med en stor sorg jag kommer att lämna Halmstad. Jag har äntligen fått vara nära min bästa vän Carro igen, jag har fått en väldigt fin vän i Jenny och hennes sambo Jocke, jag har fått rida oerhört fina hästar i stallet och jag har fått utvecklats så oerhört mycket tillsammans med Rolando. Jag har fått träffa mina bröder regelbundet igen och haft mysiga kvällar med mamma. Och nu ska jag bara lämna det igen?

Det stora sorgen att ha två familjer med 100 mil emellan är så stor. Aldrig kommer jag kunna träffa båda samtidigt. Och vänner överallt, som jag inte kan träffa. Och en praktikplats där jag verkligen har känt mig hemma, där jag känt mig sedd och verkligen fått höra och framförallt känna hur mycket jag passar för detta jobb. Jag älskar att vara på Klara Öppenvård och jag kommer att sakna det så mycket!

Och separationer har ju aldrig någonsin varit min grej. Jag kommer sitta på Klara och gråta på torsdag när jag måste säga hejdå. Jag hatar verkligen separationer!!!

Samtidigt som det visar hur mycket fint jag har runt mig. Jag hade inte haft separationsångest om jag inte hade haft något bra runt mig. Och egentligen säger jag ju inte helt adjö till någon, idag finns telefoner och jag kommer ju komma ner någongång igen, så då kan jag ju hälsa på. Och jag har nog bestämt att jag ska skriva min c-uppsats på ett ämne som Klara jobbar nära med, så då kommer jag nästan behöva åka ner. Men det gör ändå så ont!

Tårarna bara rinner nu och ångesten är så stark. Jag vill på något vis verkligen, verkligen, verkligen inte hem igen. Inte just nu, jag är inte färdig med Halmstad än! Men vet ni? Jag kommer att komma tillbaka. Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag är sugen på att flytta tillbaka, men det är jag verkligen. Jag kan absolut tänka mig att bo här, i stort sett utan att tveka. Åh så mycket känslor nu, förlåt om jag sårar någon jag håller kär hemma i Östersund, det är inte så jag menar. ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Halmstad , Tankar

Living the life just nu! Åh vad jag trivs med mitt liv just nu. Det bara känns så jävla bra, alltihopa. I söndags hängde jag med gänget i stallet till Falkenberg på hopptävling. Åh vad det kliade i mina tävlingsnerver! Såg så himla härligt ut. Alla fyra hästar skötte sig bra, vilket gör det ännu roligare att vara med. :)

Igår var jag ledig ifrån praktiken, så då hängde jag i stallet och fick rida tre av Claes hästar. Två fyraåringar och en äldre valack, ganska nyligen kastrerad. Och JÄVLAR VAD JAG TRIVS PÅ HÄSTRYGGEN!!! Kan bara inte beskriva känslan, känslan av att bli "ett" med en helt ny häst. Att hitta takten och nästan bara behöva tänka vad hästen ska göra så sker det. Så oerhört välridna hästar. Självklart fick jag jobba röven av mig, jag var helt blöt av svett och skakade i hela kroppen efter att alla tre var ridna, men det är en sån oerhört skillnad att rida dessa hästar emot att rida Rolando. Som natt och dag.

Jag gjorde skänkelvikningar i galopp, jag gjorde öppnor/slutor, travade över bommar med allihopa och hittade tillslut en teknik mellan mina händer, sits, skänklar och kunde verkligen nå fram till hästen. Sen självklart rider jag dom inte lika bra som J eller C, men det kändes så himla bra! Så nu ska jag få rida mer innan jag flyttar hem igen, så jag får in ännu mer kunskap. Åh så tacksam jag är för att jag står i detta stall och får rida dessa fina hästar!

Och dessutom har Claes böjt igenom Rolando igen och igår fick jag klartecken att börja rida igen. OCH VET NI VAD? Jag måste ha lärt mig något, för jävlar vad fin han var både igår och idag. Så lugn, taktmässig, samarbetsvillig. Jag tror jag fick ner mitt egna stressade tempo och så bara funkar det hur bra som helst på mitt lilla hjärta. Vi tog lite galopp idag där jag bara bestämde mig för att det skulle gå sakta och fint, och det gjorde det! Han sökte sig till arbete i stort sett direkt, utan att springa iväg. Åh så pepp jag är nu!


Att bero på det här med att flytta hem till Östersund igen. 14 December kommer Rolando lastas på lastbilen och då börjar min 100mils bilfärd upp med min lilla gula bil. Jag har aldrig kört så långt själv så det kan bli ett äventyr för sig, haha! Dock börjar jag i stunden ångra att jag bestämde mig för att flytta hem tidigare, men det är bara för att jag just nu trivs så jävla bra. Jag har börjat få funderingar på att flytta ner hit efter att skolan är slut, både för att jag trivs i staden (nu regnar det ute, det snöar inte!!), jag trivs så sanslöst bra i stallet och på praktiken. Jag har börjat prata med min handledare om C-uppsatsen och har nog hittat ett ämne som jag vill skriva om. Och då kommer jag hitta mycket material ifrån praktiken - vilket är awesome!

Ja, det är så jävla mycket som snurrar i huvudet på mig just nu. Funderingar över framtiden, över hästarna, vad jag ska göra efter skolan och så vidare. Så istället för att fundera vidare på det ska jag nog slänga in min nya header och sen sova - imorgon är det en heldag på praktiken med massor av samtal. Sov gott!



Likes

Comments

View tracker

Bilder, Halmstad

Idag började jag morgonen med en fantastisk fin promenad till stallet. Det var fruset och vitt överallt, vitt utan att behöva vara snö! Älskar sån typ av frost, tjock frost som sitter på varje grässtrå. Tog en del bilder som jag slänger upp här nere!

Hängde mest med Jenny i stallet, pysslade med Rolando och tog all tid i världen på mig. Kan inte göra mycket annat nu när han får vila, men jag tänker ju inte glömma bort honom heller. Min fina, alldeles egna, lilla häst! ❤

Ikväll ska jag på bio med mamma och Marina, vi ska se "Inferno". Andra helgen på bio men det är ju så mysigt! Nu är det mysigt att ligga i min lilla husvagn och titta på film också, men det går ju inte att jämföra med bio.

såååå slänger in lite bilder på hur fint det var imorse. Trevlig helg!

Likes

Comments

Halmstad , Vardag

Åh, igår vaknade jag med en helt underbar känsla. Jag träffade någon fantastisk i drömmen och allt bara var sådär galet bra. Men sen vaknade jag och inser att jag inte har någon som helst aning om vem personen är? JAG SÅG INTE ANSIKTET! Så fruktansvärt frustrerande då jag ibland vill tro att drömmar är sanna, men hur lätt är det att sträva efter någon när jag inte vet vem det är? 😓

Annars har jag varit ledig ifrån praktiken idag, vi hade fullt upp igår men idag fanns det inget för mig att göra. Så jag har kollat på filmer hela dagen, det har varit så skönt att bara vara! Har sett "get a job", "miracles from heaven" och än så länge halva "room". Den i mitten är en helt fantastisk film som verkligen går in i hjärta och själ. Se den!

Rolando är för övrigt halt, eller oren snarare. Han visade bara lite vid böjprovet så nu ska han vila tills början på nästa vecka så ska vi böja om igen. Så får jag väl se vad Claes säger, om han är grön att börja rida igen eller om jag ska boka tid hos veterinär. Känns ändå tryggt att stå i ett stall med väldigt kunniga människor!

Dessutom fick jag erbjudandet att rida på Jennys fyraåring Collins idag. Dom ska tävla på söndag, så jag blev jätte glad att jag får förtroendet att träna honom så nära inpå! Det gick riktigt bra, han är så ärlig att rida. När jag gör rätt visar han det tydligt. Kändes så himla bra att få känna på att jag visst kan rida! Jag är helt okej på att rida, jag råkar bara ha ett varmblod som tar tid att utbilda och inte är avlad för ridning. Men å andra sidan har vi kommit oerhört långt, så jag borde inte vara så hård mot mig själv. Jag försöker peppa mig själv med att jag är duktig, men det är faktiskt ganska skönt att få den bekräftelsen ifrån andra också. Och vad härligt det är att rulla i en stabil galopp! 😀

För att avsluta tänkte jag ge er fyra låtar som jag lyssnar på just nu, typ dygnet runt. Har hamnat i en period då det är musik och inte poddar som gäller. Så just nu gäller nedanstående låtar. In och lyssna! Och ha en trevlig kväll. 💕

Likes

Comments

Bilder, Vardag, Tankar, Äventyret i Halmstad

Igår hoppade jag och Rolando tillsammas med Claes och Jenny. Jag red fram ett bra tag innan dom kom, tog några språng som kändes riktigt bra innan dom kom in i ridhuset. Men jag satte alldeles för stor press på mig själv, jag ville så gärna visa Claes hur duktig vi hade blivit och så blev det pannkaka av allt. Eller det är min känsla, Jenny sa att vi gjorde det bra.
Men det kändes som att jag inte fick in ett enda avstånd, fick honom att springa in i galoppen och inte var med alls. Usch, kände mig helt gråtfärdig efteråt. Jag ville ju så gärna visa.. Men då såg det kanske, förhoppningsvis, inte så dåligt ut som det kändes. Men det är ju som alltid, det går inte att ha bra dagar jämt.

Imorse red jag i dressyrsadeln i ridhuset, drog faktiskt av martingalen och drog på snodd efter uppvärmningen, sen blev det massor av volter och förflyttningar runt hindrena som står uppe. Jag får ner honom i form men jag får inte riktigt med ryggen och bakbenen vilket är väldigt frustrerande. Men med hjälp av snodden kändes det som att han varvade ner och kom till arbete, så jag får nog försöka rida lite mer med den. Kan den hjälpa är det ju inget fel, även om jag känner mig som en kass nybörjare som måste ta hjälp..

Men som alltid när jag känner mig dålig så är han väldigt gosig efteråt, som att han antingen förlåter mig för att jag inte är tillräckligt bra för att hjälpa honom eller för att visa att han älskar mig trots mina brister. Det är så oerhört skönt att veta att han trots allt, lägger sitt huvud i min famn och bara tycker om mig ändå. Det är det som är riktig kärlek, totalt villkorslös som jag tror att man bara kan få ifrån ett djur. ❤

Självförtroendet var inte alls på topp just nu, jag känner mig yr och allmänt trött. Trött på att Trump har vunnit valet och trött på människor som ser en framtid med en människa som är rasist, som uttalar sexistiska åsikter, som är emot HBTQ+ människor och som bara är allmänt extrem i allt. Usch för mänskligheten. Sen är jag trött på att så många människor tror sig ha rättigheterna att utsätta sina barn för alldeles vidriga saker. Och jag är trött på droger och alkohol, jag är trött på bilister som inte håller hastigheten och jag är trött på att människor som aldrig gjort något ont dör. Jag blev nog bara trött just idag. Plus att jag sovit dåligt sedan i lördags, kan också röra till känslorna såklart.

Jaja, det finns antagligen anledningar till allt. Jag hoppas bara att Trump inte ställer till med för mycket kaos, att alla barn som blir utsatta får hjälp och att det finns någon som helst rättvisa i världen. Helt enkelt önskar jag att det finns en mening med allt, även om jag starkt betvivlar det..

Likes

Comments

Vardag

Imorse fick jag ett sms att min handledare är sjuk idag, så jag får vara hemma och plugga istället. Så nu sitter jag på Espresso house inne i Halmstad och pluggar. Jag hade världens flow och bara skrev, läste i boken, skrev lite till, sen insåg jag att min ipad inte har något batteri kvar. Jag har alla mina böcker på min ipad så jag måste ha den. Så jag fick helt enkelt avbryta mitt flow för att springa och köpa en laddare. Vilket kanske låter drastiskt, men jag behövde ändå en ny laddare då min är halvt av och antagligen en ganska stor brandfara, den har trots allt varit med i säkert fyra år.

Nu sitter jag och laddar ner sista boken jag behöver, så jag får skriva färdigt tentan. Hade ju varit awesome att vara klar med den idag! Jag har hittat motivationen att skriva så nu måste jag verkligen fortsätta, helt plötsligt blev denna tenta lite intressant när ena boken blev lite intressant. Konstigt det där, att det ibland krävs att en åker hemifrån för att kunna skriva. Att ett kallt café med dyrt kaffe och segt internet kan hjälpa motivationen.


Igår red jag ut med Jenny förresten. Det blåste något grymt mycket och riktigt kallt, men oj så roligt vi hade! Rolando är stundvis inte riktigt klok i huvudet, haha. Det var länge sedan det gick att rida ut ordentligt på vägarna här omkring, dom plöjde åkern för några veckor sedan så den har ju inte gått att rida på. Men igår var vägen tillräckligt mjuk så vi lät hästarna rulla på i galopp och det tyckte Rolando var hysteriskt roligt. Han ville absolut inte sakta av och hoppade runt som en galning. Men det var så skönt att bara kunna släppa alla tankar på snett igenom, skänkelvikningar och bara rida på rakt fram. Fokusera på att få till en hyfsad galopp (ja, benen var lite överallt på honom igår också) och bara njuta. Då gjorde det inte så mycket att det blåste riktigt kallt. Han har tydligen dessutom varit ett litet as att ta in på eftermiddagarna, så får hoppas att vi kan rida ut nu ett tag framöver innan jag flyttar hem igen så han blir snäll igen, haha.


Nä, nu är boken färdigladdad, dags att fortsätta!

Likes

Comments

Bilder, Halmstad

Nu ligger jag här i min fina lilla husvagn, som var strömförande i torsdags men numera är "hel" (hyfsat säker i alla fall, YOLO osv) igen. Jag sitter för sjuttioåttonde gången och skall försöka få ihop de där två sidor med hemtenta som skall in på söndag, men det går sådär. När jag väl får ett flow så avbryter jag mig själv med att börja kolla runt på internet. Procrastinate när den är som mest effektiv. Tror jag borde vinna OS när det gäller att skjuta upp saker. Men tillslut blir det i alla fall gjort!

Nu skall jag skriva två sidor och involvera tre böcker på ämnet "utvecklingsprocess". Jag får skriva i "jag-form" och det underlättar ju en hel del. Förutom att dom där dumma böckerna skall skrivas in och faktiskt vara relevanta. Men om jag inte tycker att något är relevant i mitt jag-formsskrivande då? Nä, det köper inte universitetet. Inte så konstigt i och för sig, haha.

Annars funkar livet helt okej här nere i Halmstad. Jag älskar min praktikplats på Klara Öppenvård! Det är fantastiska kollegor jag har, en helt underbar handledare som vägleder mig till tusen och dessutom hjälper mig i min egna process och utveckling. För att ha en praktik som denna innebär en hel del processarbete för mig som person, inte bara i mitt framtida yrkesliv. Det är oerhört tungdraget i vissa stunder, men oj så lärorikt! Klienterna/personerna som jag möter under denna praktik kommer jag ha med mig i mitt framtida yrkesliv, helt klart. Att arbeta i öppenvården och framförallt med våld kommer nog vara något jag kommer att sträva emot när jag är färdigutbildad.

Men annars bor jag i min lilla husvagn och trivs bra i den. Min älskade lilla ridhäst går bättre än någonsin. Galoppfattningarna börjar sitta helt okej, nu springer vi inte in i "travartrav" som sen faller över i galopp, utan nu fattar vi galopp med alla fyra benen i samma tempo. Vi har börjat kunna gå in på en volt i galopp där han söker sig neråt-framåt och det kan han bibehålla när vi går ut på fyrkanten igen. Det känns så himla bra! Jag har hittat min yttertygel i galoppen och hur jag skall hjälpa honom framåt i rätt takt.

Vi hoppade för/tillsammans med Jenny förra veckan och gjorde ett fantastiskt jobb! Avslutade på en oxen som låg på 110cm, vilket kändes så jäkla bra att jag till och med skrek "JAAA" av lycka utan att jag själv hann reagera över det, haha. Jenny sa att vi aldrig har presterat så bra som vi gjorde då, och Jenny är ju den som har hjälpt oss med hoppningen hela hösten (endast två månader!) så det kändes himla bra att få höra. Min Rolando börjar bli en ridhäst "på riktigt" och för det mesta har vi himla roligt tillsammans.

Ibland kommer mitt dåliga självförtroende fram, jag är fortfarande väldigt duktig på att hacka på mig själv. Men jag uppmärksammar det idag på ett annat sätt som jag inte gjort förut, jag avslutar när jag känner att jag blir för elak och det är helt okej att göra så. Jag har kommit så himla långt i mitt tillfrisknande (älskar den termen btw) men det är ett ständigt arbete som med allt annat. Men jag och Rolando är bäst i mina ögon - vi har så grymt roligt tillsammans för det mesta och jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Nu ska jag sätta igång med plugget igen, det var härligt att komma tillbaka till bloggen och skriva lite. Tänk om jag hade kunnat hålla i detta, jag tycker ju det är himla roligt att gå tillbaka och läsa! Mycket i just denna blogg är jobbiga saker, tråkiga saker, tunga ämnen, men vad sjutton - det är ju så mitt liv sett ut. Så jag tänker inte byta blogg och naivt tro att jag kommer hålla det uppe, för det är nog mest bara en önskan. Finns på andra sociala medier där jag är betydligt bättre på att uppdatera, lite för bra ibland tror jag, haha.


JAJA, plugg plugg plugg. Ska rida ut med Jenny vid tre-tiden och innan dess ska jag ha skrivit minst en halv sida! MINST alltså. Hoppas allt är bra med er som läser, ni brukar kunna vara runt 150st. Vilka är ni? :)
Färgade håret igår också, så här får ni en bild på det också!

Likes

Comments

Halmstad , Äventyret i Halmstad

Nu sitter jag i en fullpackad bil med min älskade mamma på väg ner till Halmstad. Vi har förhoppningsvis åkt minst halvvägs och nu när det börjar bli mörkt är det snart min tur att köra resterande väg. Mamma tycker inte om att köra när det är mörkt.

Jag lastade Rolando på en liten hästbuss, dom skulle byta till en stor lastbil i Sundsvall, sova över i Stockholm och han ska komma fram till stallet i Halmstad imorgon eftermiddag/kväll. Jag hoppas verkligen, verkligen att allt går bra. Det är en väldigt läskig känsla att släppa iväg sin älskade häst på en lastbil i ett dygn där okända människor ska ta hand om honom. Men han är så snäll så mycket ska till innan något ska hända, sen har dom dessutom faktiskt kört hästar i över 45år, haha!

Nu ska jag försöka ge denna blogg en chans igen, jag älskar ju att gå tillbaka och läsa vad jag skrivit under såna här äventyr. 5 månader i Halmstad och det gör lite ont i hjärtat att lämna Östersund även fast jag vet att jag såklart kommer tillbaka igen.
Tårarna rann när jag skulle säga hejdå till Pappa och Annika, haha! Det var nog en blandning av trötthet och separationsångest. Men när jag fyllde år fick jag en biljett hem av dom, så jag ska försöka komma hem i början av December när terminens sista kurs börjar.

Nu ska jag få fånga lite pokémon i Mariestad innan jag ska ta över och köra sista milen, "bara" runt 36mil eller så, haha! Wish me luck!

Likes

Comments

Tankar

Varje dag - flera gånger om dag - finns den där personen fortfarande i mitt huvud. Det är så många år sedan jag ens såg denna person, ändå finns han kvar. Jag är van att varje dag tänka på han, så det bara finns där. Men vissa dagar blir jag så fruktansvärt less, på mig själv.


Jag var helt förstörd i över ett år, och just det akuta har försvunnit. Jag har funnit mig själv på en annan nivå än jag någonsin har gjort, men ändå finns personen kvar. Trots så många år av tystnad, av noll kontakt, så finns hen fortfarande kvar.


Någon som har ett bra tips hur jag kommer förbi detta? Han är inte personen jag ska leva med, som jag någonsin "har" levt med eller någonsin kommer att leva med. Det var så fel, så fel. Därför har jag inte följt magkänslan sedan dess och tvekar på att jag någonsin kommer att göra det igen. Men jag lär mig. 


Såret är ett ärr - men det finns kvar. Så tydligt, varje dag. Är det bara att acceptera att jag för alltid kommer ha honom på tankarna? Att han på något vis finns kvar i min vardag fast att det var så många år sedan han var här fysiskt? Att han finns kvar i väggarna i min lägenhet? I min stad? Åh. Kvällstankar. Jag är så van vid detta att jag knappt reflekterar över det, tills nu då. Såna här kvällar. Ska det verkligen vara såhär? 

Likes

Comments

Ikväll är jag mentalt trött efter att ha jobbat 10-21 fredag-söndag. Idag slog det mig hur lätt det är att bli ledsen igen. Hur lätt det är att återgå till att sitta och leta ledsna/destruktiva bilder och egentligen bara längta tillbaka till dom där krigsskadorna som kändes så grymt legitima just då. Just för sekunden känns dom oerhört legitima och längtan är verkligen svår att beskriva med ord, men jag kommer inte ta det steget. Det vet jag, för idag är jag frisk

En låt kom upp nu och jag blev så förvånad hur väldigt hemma jag kände mig. Och så märkte jag att tårarna rann utan att jag reagerat. Det är konstigt hur hemma det känns att vara ledsen. Jag blev inte förvånad utan blev förvånad när jag kom på att jag faktiskt mår bra nu. Jag har inte känt ångest på länge - ja förutom när jag fastnade i Halmstad under pilotstrejken och inte kom hem då. Men det var en förväntad ledsenhet/ångest som faktiskt gick att förklara.

Det känns lite läskigt att det är ledsenhet = trygghet. Och då blir det lättare att skriva här i bloggen, min fina lilla blogg som finns där i svåra tider, men som jag glömmer bort att skriva i under de goda tiderna. Som ni kan märka är ungefär hela tiden just nu. Oändligt tacksam över detta och nu ska jag ta mina tårar, min mentala trötthet och sova. Imorgon är en ny, fortsatt bra dag. :) Kram på er!



Likes

Comments