Saturday at Vapiano

Efter ett kort jobbpass åkte jag till Täby C och mötte upp Ida! En supermysig middag på Vapiano där vi båda beställde varsin pizza Verdure med grillade grönsaker och mozarella. Så gott!!! Anorexin kan slänga sig i väggen! Nu har jag dock väldigt ont i magen då denna middag inte var så IBS-vänlig, men det är ingen ursäkt till att inte äta kvällsfika. Dessutom har mamma köpt hem jordgubbar och det är gott oavsett om man är mätt och har en svullen mage som gör ont.

Hoppas ni har en mysig lördagskväll, vi hörs igen imorgon ♥

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej finaste ni! Börjar med att skriva ett stort TACK för era kommentarer på förra inlägget, ni anar inte hur glad jag blir för era peppande ord ♥ Jag känner mig faktiskt riktigt stark efter gårdagen, även om ångesten sitter i fortfarande. Men ångest har jag tagit mig igenom förr, och det viktigaste nu är att inte ge vika för den utan att fortsätta kämpa precis som igår!

Klockan nio imorse ville Elliot gå ut, och jag möttes av ett spöregn. Blev helt genomblöt efter 5 minuter utanför dörren. Efter det var jag pigg och vaken i alla fall. Gjorde frukost och sedan gick jag faktiskt och lade mig i sängen igen, med massor av kaffe och youtube. En sådan mysig lördagsmorgon där regnet utanför endast är ett plus!

Lördagsfrukost från imorse

Idag ska jag jobba från 15-18 och sen ska jag åka och träffa Ida för en middagsdejt på Vapiano. Jag är jättetrött idag också, men jag har full förståelse varför med tanke på anorexin och dessutom den psykiska kampen som jag fightas med hela tiden. Bara att lyssna på kroppen och fylla på med energi, vila och ta hand om mig själv.

Nu har solen kommit fram och regnet dragit undan! Jag ska fixa mig lite inför jobbet och så hörs vi igen ikväll. Ha en superbra lördag ♥

Likes

Comments

Cozy friday night with my best friend:

De två bilderna ovan gör mig så glad. Igår åkte jag och Fanny till godisaffären här där vi bor, ett ställe jag inte ens vågat närma mig på flera år. Jag tog en påse och plockade allt som jag tyckte såg gott ut. Det spelade ingen roll hur mycket påsen vägde, för en gång skull ville jag bara känna mig fri att äta godis, direkt ur påsen, utan den där falska kontrollen som anorexin tror att jag måste ha. Jag tror inte att jag ätit lösviktsgodis på hela detta året. Senaste gången var på nyårsafton när jag och Ida köpte lite godis. Det var dock flera år sedan jag köpte en hel påse och bara åt så mycket som jag ville ha - utan att bestämma i förväg hur mycket jag ska äta beroende på vikt eller kalorier. Det där kontrollbehovet har alltid gjort att jag behövt hälla upp godiset i en skål för att kontrollera mängden, och sedan vara medveten om exakt hur mycket jag äter.

Igår satt jag med handen i min påse under hela kvällen, åt precis så mycket som jag ville ha trots att jag var mätt - och nästan hela påsens innehåll tog slut. Precis sådär som friska människor alltid gör. Något jag saknat, och strävat efter så länge.
Just lösviktsgodis är en sådan sak som anorexin har intalat mig att jag "inte tycker om", och därför känns det verkligen extra bra att det gick så bra igår. Att jag kunde njuta av godis precis som vem som helst, utan att känna något behov av att veta hur mycket jag ätit, hur många kalorier det blev eller det faktum att jag blev riktigt, riktigt mätt.

Jag släppte den där anorektiska kontrollen som är så jäkla oviktig. Jag åt mängder av tacos, säkerligen dubbelt så mycket som jag brukar i vanliga fall. Nachochips med ostsmak som jag inte ätit på år och dar, doppade i holiday-dip som jag inte heller ätit på flera år (!) - herregud vad gott det var! Och så tog jag extra mycket guacamole, bara för att döda ätstörningen lite extra. Jag lyssnade inte på mättnadskänslorna, utan åt för att det var gott och för att jag vet att min kropp behöver, och är värd varenda tugga. För att ge Minnie Maud en riktig chans, och för att ta igen allt jag missat på grund av den här vidriga sjukdomen. Fyfan vad jag är stolt över mig själv! Jag är så jävla bra och jag ångrar inte en tugga!

Jag ska inte säga att jag kände mig helt fri, för även om mina handlingar var friska och fria så var anorexin närvarande i huvudet hela kvällen. Det var jobbigt, och jag fick ångest. Jag kände mig tjock och jag kände mig onyttig, men någonstans kunde jag ändå resonera kring dessa sjuka tankar och inse att det är så oviktigt hur mycket mat jag äter och vad den innehåller. Jag vet också att jag inte är lyckligare för att min mage är platt, och jag insåg även hur mycket jag älskar god mat och att våga njuta av den tillsammans med min bästa vän. ♥

I framtiden ska jag ha flera sådana här kvällar, utan anorexin.
Igår vann jag, och det kan ni också göra!
Only way out is through.

Likes

Comments

Mellis & mysstund <3 

Anorexi må vara en psykisk sjukdom, men den har ju även fysiska konsekvenser. Dagar som dessa inser jag verkligen vad jag gjort mot min kropp och det får mig mer motiverad till att kämpa för min egen skull. Mat och vila är min medicin, det är nyckeln som krävs för att jag ska återhämta mig. Även om magen säger stopp så behöver jag fylla på med näring, det är faktiskt många som frågat hur jag gör för att komma upp i kalorimängden som krävs varje dag och det är svårt ibland. Speciellt i början innan hungerkänslorna kommer tillbaka och magsäcken töjt ut sig igen. Mitt bästa tips är att våga utmana sig med sådant som man ofta tycker är jobbigt att äta, mycket kalorier på liten mängd. Läskigt och ångestfyllt, men så mycket mer effektivt än att sitta och äta sig mätt på tio knäckebröd och broccoli - det leder ju bara till bukfylla och vidmakthåller ätstörningens dietregler.

Just nu älskar jag att göra smoothies! Det är lätt att dricka när man känner sig mätt. Även små detaljer som att välja latte istället för vanligt svart kaffe, det gör så stor skillnad för psyket samtidigt som kroppen får mer näring. Nu ska jag äta upp mitt mellis och fortsätta gosa med Elliot framför Greys Anatomy, sen ska jag träffa världens bästa vän, Fanny ♥

Hoppas ni får en fin start på helgen!

Likes

Comments

Gnocchi med krämig kantarellsås

Åt en så god lunch idag som jag tänkte tipsa om!

Stek kantareller och soltorkade tomater i olivolja, och tillsätt sedan lite soya. Rör ner cremé fraiche och lite peppar och låt det koka en stund. Avsluta med lite bladspenat och ät tillsammans med antingen gnocchi eller vanlig pasta! Går också att göra exakt samma recept med champinjoner om man föredrar det. Enkelt och supergott!

Likes

Comments

Godmorgon ♥

Klockan närmar sig 10 och jag har varit vaken i en dryg timme. Det är mulet och regnigt ute och jag känner mig ungefär lika grå i humöret... Jag har ångest i hela kroppen, förmodligen på grund av gårdagens glass och hela Minnie Maud-beslutet. Dessutom har jag jätteont i magen och fick tvinga i mig frukost både psykiskt och fysiskt. Försöker dock påminna mig själv om att det inte är farligt att må såhär. Anorexia är livsfarligt, och om jag ska ta mig ur den så måste jag gå igenom smärtan. Den kommer gå över så småningom.

Min kropp är skadad. Den gör ont och den är trött. Igår sov jag i två timmar på eftermiddagen - för jag är så utmattad. Det tar mycket energi för kroppen att tillgodose sig med all näring den nu får igen. Istället för att straffa mig själv för att magen är svullen, eller för att jag känner mig mätt, så ska jag ta hand om mig själv extra mycket. Jag har misshandlat min kropp alldeles för mycket under dessa år, och jag kommer nog aldrig kunna gottgöra den helt. Men det är ju just i dessa stunder som jag ska ta hand om mig själv, för jag är värd att älskas av både mig själv och andra. Jag är så jävla bra, och min kropp är helt fantastisk. Den ska få massor av mat och energi, även om den inte riktigt vågar be om det självmant ännu - för jag vet att den behöver det och vill ha det trots avsaknaden av hungerkänslor.

En dag ska jag lära mig att älska mig själv igen, och nu ska jag ge mig själv kärlek i form av en varm dusch, body lotion och vila innan en god lunch med mamma. Ett steg i taget, med mig själv, för mig själv.

Likes

Comments

Första dagen med Minnie Maud är avklarad och jag har nått målet. Åt en Ben & Jerry till kvällis trots att jag åt en i förrgår kväll också. Ångesten är stark, men samtidigt är jag så jäkla motiverad nu. Tankarna i huvudet får pågå bäst dem vill, men innerst inne vet jag att ingen mat i världen är ens en bråkdel så farlig som anorexin är.

Likes

Comments

Vilken härlig och solig dag det är idag!!! Var hela 30 grader vid 2-tiden när jag satt och fikade på balkongen. Jag tog tjuren i hornen idag och hade smör på min smörgås, kommer inte ens ihåg när det hände senast... så sjukt när man tänker efter. Smör hör liksom till smörgåsen som en självklarhet för andra, men jag behövde ta beslutet flera gånger om innan det slutligen landade på min macka. Dock var det inte ens jobbigt när jag väl åt den, utan mer förväntansångesten innan. Tycker ofta det är så, att när man väl bestämt sig och tagit makten över anorexin så är det inte lika jobbigt som man trodde att det skulle bli. Desto fler gånger man vågar, desto lättare blir det.

Hallon & mangosmoothie och två rostisar blev dagens mellis.

Nu har jag precis kommit hem från några väl spenderade timmar i stallet. Massor av hästgos och pussar, och en tur ut i solen. Så mysigt och välbehövligt!

Nu ska jag sätta fart och duscha innan middagen, vi hörs igen ikväll ❤️

Likes

Comments

Instagram@emeliehamrin