Välkommen till min nya blogg!
Denna blogg kommer handla om känslor, tankar och .... allt möjligt!
Nej jag drev bara, men sista tiden har mitt liv inte vart riktigt som jag tänkt mig!
Jag har som ni vet sökt hjälp för min mage, men landstinget väljer nu att tro att jag har problem med kosten och att det är det som gör att Emelie 26 år ibland inte hinner till toaletten!
Jättebra om det bara är det men nej, jag lovar er att det är något annat!
Jag har ju fått hjälp förut med glutenfritt, laktosfritt och sen har jag tagit bort allt kött under en viss tid men INGET har hjälpt, proverna visar bara att infektionen i tarmen blir sämre!
Men nu säger dom att jag inte har en tarmsjukdom och det tackar jag såklart för! Men jag vill ju ändå veta vad det är som gör att jag vissa dagar beter mig som arr jag är magsjuk, jag vill veta varför jag har konstant kramp och smärta i magen!

Det va inte vad detta inlägg skulle handla om så jag måste gå vidare!

Jag tänkte iaf på att det sätter stopp för så mycket!
Jag pratade med en kille förut, det vet ni ju redan.. men hade jag bara mått bra hade jag redan dag ett kunnat fråga "kan vi ses" inte vänta en månad och då va det för sent!
När mina vänner frågar "ska vi ha filmkväll/myskväll"
Då blir svaret också oftast nej för jag vill bara hemma där jag har min egna toalett och inte behöver bry mig ifall jag behöver sitta där 2 timmar!
Ni förstår!
Jag är så jävla trött på att en kroppsdel inte fungerar!
Alla säger alltid att jag är positiv och jag vill verkligen vara det ALLTID!
Men detta tar på mig något enormt!
Jag kan ta smärtan men jag vill inte skita på mig!
Jag vill jobba och "betala tillbaka" alla skattepengar jag behövt under mina behandlingar..
Eller betala tillbaka är fel, men jag vill också vara med och bidra till att rädda liv!
Alla ni som betalar skatt har ju räddat mitt liv, jag vill också göra det!

Nu blir det isf Sthlm och privatläkare för att gå till botten med det här!
Och ni ska veta att jag är inte arg på sjukhuset, läkarna eller så, jag tycker det bara är så tragiskt att någon med såna problem ska behöva må så dåligt för att läkare har ca 5-10 minuter per patient att ta reda på vad det är för fel, hur fan ska en läkare hinna det när jag varit såhär i 7 år minst?
Det är sorgligt!
Jag tycker för tusan lika synd om dom som jag tycker om patienterna!

Likes

Comments

Denna blogg har blivit en flummig jävla blogg!
Ni får ursäkta mig för det men ibland är det ju bara skönt att skriva av sig, ingen annan behöver förstå och om 3-4 månader förstår jag säkert inte själv vad jag skrivit om eller hur flum jag var!

Men ni vet när någon har fastnat i huvudet på än, man bryr sig inte om vad någon annan säger, om hur fin man är eller andra kommentarer som egentligen borde boosta än!
Hänger ni med eller är ni redan lost?
Haha, jag förstår om du är det, för jag har redan börjat flumma ganska rejält!
Men ni som inte är i ett förhållande, känner ni något för någon där ute?
Känner ni något för någon som kanske valt bort er för tillfället!
Jag gör, jag kan bara inte säga vad det är men jag vet att jag skulle göra vad som helst (läs inte vad som helst utan läs "göra ganska mycket") för att få en dag med denna personen! EN DAG!

Och nu tänker ni "du skrev ju att han valt bort dig"
Aa det stämmer men jag tyckte att han va vettig som gjorde det då han samtidigt som vi började skriva börja skriva med en annan tjej, hon "hann" före och dom sågs innan oss och nu vill han se vart det leder innan han startar något med oss båda!
Vettig kille och jävligt moget gjort!
Trotts att jag fick ett "nej" så är jag glad att han inte fick mig att tro massa för att sen ge mig en rak höger!
Det är bara så tråkigt att han sitter som ett frimärke i mitt huvud!

Aja, flummigt inlägg men hoppas någon där ute förstår lite iaf!

Likes

Comments

Ni som följer mig på snapchat vet att ja för kanske 3 dagar sen la ut en bild med texten "nu har jag gjort bort mig"
Jag gjorde på sätt och vis bort mig, men hur skulle jag veta?
Jag frågade en kille om vi skulle ses, vilket typ aldrig händer för jag är för feg!
Men jag tog mig i kragen och frågade, fick inget svar...
sen innan cancergalan fick jag ett svar!
Ett svar som va riktigt fint men för mig samtidigt så jobbigt!

Denna kille kan vara bland de finaste jag träffat, eller ja vi träffades en gång med 100 andra människor, men vi har iaf pratat någon månad!
Men Skit samma!

Han skrev ett meddelande och bad om ursäkt!
Han bad om ursäkt för att han inte varit så "aktiv" på ett tag, inte svarat mig liksom.
Men sen kom det fina och det jobbiga!
Han skrev något i stil med att han träffar en tjej just nu, inget seriöst ännu men att han ändå inte vill ses och ge mig förhoppningar ifall det blir något med den här tjejen.
Han ber om ursäkt för att han inte skrivit det tidigare!
Vilket jag känner är helt okej för det fanns knappt någon tid tidigare att skriva det på!

Men jag är så otroligt glad att killen skrev som det va, han sket inte bara i att jag liksom försökte få kontakt mer igen liksom.. utan han skrev att han inte ville bolla mellan oss och "träffa" båda samtidigt!
Vilket jag tycker är helt awesome!
Det jobbiga är ju att jag är den som inte fick träffa han och lära känna han först, jag skulle göra allt för att få vara den tjejen.
Men jag va för seg, jag får skylla mig lite själv!

Men jag vill iaf hylla killar som vågar skriva som det är!
Jag vart ledsen såklart men också jävligt glad!
Detta visade att han brydde sig om mig och vad jag kände och ville!

STORT!
Tack 🙏🏼
Så både tjejer och killar, skriv som det är, håll inte på med 10 samtidigt för ni nästlar bara in er själva i massa konstiga saker!
Denna kille som skrev det visa att han va så mycket mer man när han skrev som det va än att han skulle träffat mig också men sårat mig längre fram för att ha garderat sig!

Likes

Comments

Känslosam resa genom galan!
Först tänkte jag att jag bara kände mig tom, inga känslor alls, det va så obehagligt, jag kände ingenting bara tomhet!
Sen kom galan igång, personers historier berättades, familjer har splittras, vissa familjer har bara en kort tid kvar som en hel familj!
Då kom mina känslor, jag kände hat, ilska, sorg, ledsamhet och mitt i allt kände jag glädje också!
Ni som såg programmet förstår mig säkert, jag tror många i sofforna satt och grät, men vissa stunder även skrattade!
Men att få uppleva detta live, det va en otroligt jobbig men fin känsla!
Främst av allt skulle man ju vilja att galan kunde lägga ner, att liksom cancern inte fanns överhuvudtaget, men nu när den gör det och vi tillsammans kämpar mot den, är jag så glad att jag fick vara på plats!
Några få rader ifrån en 19 årig tjej som båda hon och hennes lillebror blivit föräldralösa!
Hon som på bara några månader byggt upp ett liv för sig och sin lillebror så att dom inte skulle behöva splittras!
Ungefär lika långt från två mammor som snart också måste säga hej då till sina fina barn och sambos, vänner och jobbarkompisar!
Säga allt man velat säga under hela sitt liv på såhär kort tid, hur gör man? Vad känner man?

Vissa av er tror att jag varit med om mycket, det har jag för min ålder, jag har varit nära döden, jag har upplevt känslorna om hur det är att behöva säga hej då..
Men skillnaden är att jag aldrig behövt fullfölja det!
Dessa människor har svart på vitt att det snart är över, att deras inre organ inte orkar längre!

Jag är så oerhört imponerad över dessa människor, deras livsglädje och deras vilja att för varje dag orka kämpa!
Jag är så stolt över er som kämpar, ni är mina hjältar!

Likes

Comments

Idag är galan alla ska titta på!
På TV4 idag är det Tillsammans mot Cancer galan och jag tror och hoppas att ni kommer bli så berörda av berättelserna!
Varje år gråter jag till denna gala när jag sitter i soffan och tittar!
Men detta året kommer jag få uppleva allt live!
Om någon timme rullar bilen mot sthlm och jag är så fantastisk glad att få vara där med alla som kämpar för samma sak som än själv eller har någon närstående som gör det!

Samtidigt som detta är på största allvar så är galan ändå till också för att visa glädje och lycka som kan bli om vi fortsätter hjälpas åt att besegra cancer!

Bidra med det du kan, en kan inte göra allt men alla kan göra något och det stämmer så otroligt bra!
Det lilla gör så mycket!

Glöm inte bort att någon i er närhet snart kanske drabbas och då gäller det att forskningen kommit framåt ytterligare så ni kan få fortsätta leva tillsammans och inte på skilda håll!

Tack alla ni som bidrar med att vi ska få en chans att överleva, tack alla ni som bidrar till att cancern en dag inte ska kunna ta så mångas liv, minnen och hopp!
Tack till er som stöttar oss!

Likes

Comments

View tracker

Jag förtjänar verkligen detta och tack vare min familj så vart det verkligt idag!
Jag har köpt mig ett "hemmaspa" eller iaf ett bubbelbadkar!

Det är så himla skönt för ens kropp när den inte är helt hundra och jag verkligen älskar det!

Mitt första bad blev idag, liksom invigningen!
Jag hade hoppats på att det va vin i glaset men jag fick nöja mig med pepsi!
(Kan någon lära mig dricka ett glad vin helt själv hemma för att bara mysa så KOMSI KOMSI, för jag har inte lärt mig det! Har hällt ut flera glas för att det inte går)

Men Aa, kolla själva!

Likes

Comments

Ni har säkert varit med om liknande situationer och nu behöver jag er hjälp!

Jag pratar med en kille, woohooo jätte konstigt eller hur.
Nej vars men iaf, en kille som bara pratar engelska.
Jag är sämst på engelska men något får mig att vilja träffa killen.
Men jag har dragit ut på det så länge och jag tror kanske jag tom har sumpat min chans.

VAD GÖR JAG?

Jag är så rädd att om vi ses blir allt så stelt.. du vet.. jag är sämst på engelska, att prata och vi bara sitter och glor på varann.
Inte okej!

Gaaaaaah, jag vet inte vad jag ska göra!
Ge mig tips och råd!
Har ni varit i denna situation?

Likes

Comments

Detta inlägget kommer bli långt!
Det kommer säkert inte vara så kul att läsa heller då det kommer vara ganska rörigt, men jag skriver direkt från hjärtat, eller kanske hjärnan också!

Jag har en liten identitetskris!
Det låter ju flummigt, vem har inte det emellanåt liksom!
Jag tycker det är helt okej att ha det men ibland är det bara för mycket!

Jag har en identitetskris just nu för jag inte vet vem folk ser mig som eller vem jag ska identifiera mig med.
Oftast när jag går någonstans så är det Emelie, eller det är alltid Emelie såklart men den normala Emelie!
En helt vanlig tjej, snart 26 år, jobbar heltid, har intressen och allt det en vanlig svenne har liksom!
Men mina vänner (absolut inte alla och absolut inte på något dåligt sätt) pratar om mig, oftast med stolthet, och poängterar min cancer.
Som jag skrev över här är jag stolt över att mina vänner är stolta över min resa och att dom nästan skryter om det som att det vore en jättestor grej liksom.
Det är en liten boost i sig såklart!
Men det gör mig samtidigt lite förvirrad då jag själv inte presenterar mig så och efter 5 minuter vet den personen om att jag haft/har cancer!
Men nu till det flummiga!
Oftast kommer man ju ändå in på att jag faktiskt har cancer då cancern funnits med mig fler år än vad jag varit fri från cancern under min livslängd!
Och så kommer det ju alltid vara nu då ingen vet om cancern någon gång kommer försvinna från min kropp!
MEN, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, det är kul att folk bryr sig, men tyck inte synd om mig!
Jag vill inte att folk ska tycka om mig för att jag är "tjejen som överlevt cancer 6 gånger och är inne på 7 gången"
Det är smickrande att folk är imponerade och allt, det är jättefint att prata med människor som bara känner mig som den personen också.
Men jag vill inte att min identitet ska vara "cancer Emelie"!
Och det är inte för att jag skäms över det, snarare tvärtom, jag pratar gärna öppet och brett om det, svarar gärna på frågor om allt som har med det att göra!
Men jag vill inte att mitt namn ska vara "Cancer-Emelie Ruukel"!

Däremot känner jag mig lite dum, för mycket jag lägger upp på sociala medier handlar om min cancer också, men det är som sagt för att det är en del av mitt liv!
Cancer kommer alltid vara mitt "mellannamn" men låt det få vara det och inte bli mitt förnamn!

Jag vill sprida glädje, jag vill sprida kunskap och tro på att cancer inte innebär döden även fast den varit och haffat på ens liv flera gånger på ganska kort tid!
Jag vill svara på alla frågor jag kan och jag vill vara en inspirationskälla, däremot vill jag inte vara "Cancer-Emelie" - det är skillnaden!
Min identitet vill jag ska vara "Emelie Ruukel som har cancer"
Jag vill inte att Cancern sitter i första rummet och min egentliga identitet hamnar bakom den!

Väldigt rörigt inlägg, men jag hoppas att ni förstår vart jag vill komma!
Inga frågor är för dumma, jag vill hjälpa och inspirera!
Men snälla, identifiera mig inte med "Cancer-Emelie", den ska inte få segra och stå i första rummet! 🙏🏼❤

Likes

Comments

Detta året kommer jag att satsa på mig själv, och att satsa på sig själv är inte själviskt.
När jag säger satsa på mig själv räknar jag självklart med att som får mig att må bra!
Jag kommer detta år att omge mig med människor sol får mig lycklig, som får mig att känna mig behövd och älskad, jag ska till dom som visar detta självklart ge lika mycket tillbaka, jag ska hitta mina "forever friends" där ute!

Jag kommer försöka göra fler videos på mig och hästarna men även försöka göra videos på allt möjligt!

Jag ska förklara saker för er som är personliga men som ändå kan vara intressant och ni kanske dessutom kan ge mig en spark i röven för att våga eller iaf gå i rätt riktning 👌🏼

2017 är mitt och mina vänners år!
Dessutom ska jag våga träffa den killen som just nu
har gjort så mitt intresse för att växt!
Han har på något sätt satt sig på min hjärna och jag ska ta reda på vad det är, vänskap, kärlek eller kanske ingenting alls.
Men jag ska iaf ta tillfällena jag får till att kanske hitta nya vänner eller kärlek, jag ska inte vara tjejen som bara "nej jag orkar inte ses" eller "nej du vill säkert bara ligga och det vill inte jag"
Jag ska ta reda på mer innan jag "dömmer" just killar på den fronten, jag vill försöka vara rättvisare mot nig själv och andra!

Likes

Comments

Fri frakt om ni beställer innan året är slut!

Likes

Comments