Den bästa låttexten jag vet just nu förutom Ed Sheeran och tAKiDA är denna!

New Rules - Dua Lipa
...

Texten stämmer så bra överens om hur jag känner mig, även fast killen i detta fallet inte hör av sig när han är full eller sådär så är det ändå så det brukar vara!
Lyssna på den och här är refrängen!


One, don't pick up the phone
You know he's only calling 'cause he's drunk and alone
Two, don't let him in
You have to kick him out again
Three, don't be his friend
You know you're gonna wake up in his bed in the morning
And if you're under him
You ain't getting over him

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ibland tänker man ju hur mycket som helst, ändå finner man inga svar som är relevanta nog att minnas eller lägga vikt i.

Jag tänker ibland på vem jag hade varit om jag inte fått min cancerdiagnos, eller ingen utav dom.
Vem hade jag blivit, vart hade jag varit i livet nu, vilka hade funnits med mig och så vidare!

Jag vet att det är dumt att spekulera i det, speciellt eftersom jag har ett jävligt bra liv nu.
Men det går inte att undgå att faktiskt undra ibland.
Hade jag haft familj?
Hade jag varit någonting inom fotbollen som faktiskt var den sporten jag var bäst på enligt mig själv?
Hade jag varit annorlunda som person?
Hade jag haft samma vänner?
Hade jag haft samma jobb?
Hade jag älskat hockey?
Alltså ni ser hur frågorna hopar sig!
Och jag har inte ett enda svar vilket gör mig så ledsen ibland, idag är en sån dag!

Vad gör att man får ett sånt helvetes liv som ung?
Jag var 10 år när jag blev sjuk första gången, vad hade jag gjort för att förtjäna det?
Jag vet att jag aldrig kommer få svar på detta och allt jag egentligen söker är nog någon att dela allt med, inte bara dessa tankar utan dela livet med!
Jag som ung var snygg, duktig och populär.
Säger inte att jag inte är det nu med, men då va bekymren små och ingenting rörde mig!
Nu är man vuxen och jag hoppas att jag snart hittar rätt så man slipper tänka så mycket på dåtiden!

Och angående bilden, helt ärligt så saknar jag mitt gamla jag varje dag!
Jag önskar ingen annan att ha det liv jag haft från att jag var 10 år och framåt, men jag önskar ofta att det inte heller var jag som hade fått det, även fast det gjort mig
till en bättre människa i många saker också!

Likes

Comments

Hur taskigt det än låter så är det skönt att jag inte är den ända som har detta problemet!
Ni förstår nog redan nu, detta handlar om killar!

Jag har ju ett problem, som jag inte kommer gå in närmare på i detta inlägg - ni får läsa tidigare helt enkelt om ni vill förstå vad jag menar.

MEN!
Jag och två tjejer på jobbet pratar hur mycket som helst om hur långt man får gå, hur lång tid det får ta mellan man skriver, varför man ska börja skriva eller inte börja skriva och allt sånt, ni förstår!

Men till det viktiga idag det är, VARFÖR är man bättre på att hjälpa andra än att fixa det bra för sig själv?
Jag ger hur mycket tips och råd som helst som lyckas och inte lyckas såklart men varför gör jag inte som jag säger till andra att göra själv?
För jag ger ju dom råd som jag tror på liksom!

Finns det ens något bra svar på detta?
Jag vet inte men jag hoppas att du din lilla filur ger mig chansen att bevisa att jag är bra, jag är bra nog att få kalla dig för min!

Likes

Comments

Vad gör man när någon säger att den har känslor?

Nu tänker ni "men snälla säg bara som det är tillbaka"
Och självklart ska man göra det, det är ganska uppenbart tycker jag också då man definitivt inte ska försöka leka snäll, för leker du snäll och ger en person förhoppningar är du tusen gånger dummare i slutändan än om du skulle sagt som det var ifrån början!

Men sen då?
Jag menar va händer sen?
Är det du som ska fortsätta skriva för att du liksom gillar personen som kompis eller ska du låta den ta tid på sig att tänka över vad du sagt?

Finns det något rätt och fel i detta just?
Det är ju egentligen samma sak där, hur tjatig får man vara? Eller snarare hur off får man vara?

Är det okej med ett uppehåll och sen bara "hej hur är det?" Fast du troligtvis har sårar personen med känslor?

Ni förstår att jag mest är inne på att själv "såra" någon eller hur..
Hur gör man det på ett snällt sätt?

Suck, dessa tankar alltså!

Jag vill iaf bara träffa en person just nu och det verkar ju vara ganska omöjligt det med, tyvärr!

Likes

Comments

Jag har så mycket känslor jag inte vet vart jag ska göra av!
Jag tror jag är sämst ena sekunden, sen inser jag lika fort igen att jag bara är mig själv och inte alls är sämst någonstans!

Jag har gjort bort mig, fast jag skulle nog egentligen inte kalla det så, jag har inte alls gjort bort mig, jag tar tillbaka det där!

Jag öppnade upp mig!
Detta kommer vara rörigt men försök förstå eller sluta läsa, det sista alternativet är det enklaste skulle jag tro!

Men jag börjar nu.
Det va en varm sommardag 2017...
Skoja, det är inte en Berättelse utan det är verklighet!

Jag och Hanna satt iaf utanför en pizzeria för ett tag sen, jag va jävligt ledsen på att bli behandlad som ett sexobjekt av killar så jag sa till Hanna att det hade varit mycket enklare att bara länna fram en lapp där det stod "får jag chans på dig" med allternativ som "ja, nej & kanske" .

Sagt och gjort så skrev vi den lappen.
Jag skulle ge den till någon som jag tycker verkar intressant, men jag kom inte på någon alls efter allt skit som varit.
Men Hanna gjorde, hon bad mig skicka lappen i ett meddelande, alltså en bild på lappen till en kille och jag skämdes ihjäl först, jag tänkte för mig själv "vad i helvete gjorde jag"
Men efter typ 2 minuter insåg jag att jag faktiskt blivit ganska glad om någon tog mig tillbaka till mellanstadiet där faktiskt kärleken inte var så komplicerad, mer än att man kanske hade två killar ibland såklart!

Men det bästa med det var att jag faktiskt fick ett svar ganska fort, i svaret stod det "Kanske :)" vilket gjorde mig förvånad men glad!
Denna kille har jag aldrig skrivit med förut och jag trodde helt ärligt inte ens han skulle svara!

Men efter det har vi skrivit lite men nu är det iaf dött!

Hur tjatig får man vara? Hur mycket får man fråga om han vill ses?
Jag är tyvärr ingen tjatig tjej så jag skulle lika gärna kunna ge upp nu på direkten, men något säger mig att jag kanske borde försöka lite till!



Just de, jag träffade honom en gång med 3000 andra pers och visa texten på lappen och gav fram lappen men med texten neråt igen för att få den signerad, efter det är det ganska dött, men han skämta med sina lagkamrater om det så så jävla illa kan det ju inte vara eller?
Även då fyllde han i kanske!

Likes

Comments

Efter det ganska mörka inlägget igår om våldtäktsmän och våld överlag vill jag nu istället hylla deltagarna på festvalen som gjorde min festival så himla mycket bättre än jag räknade med!

För det första, Camp Alpaca!
Alla borde vara i ett sånt camp!
Dessa människor får än att känna sig som hemma, man är omtyckt och alltid välkommen dit
Får man inte uppleva det, då har man missat en sak i livet!

Sen alla andra random människor som jag träffade, jag vill tacka alla tjejer som visade respekt, respekt genom att ha kul, dela glädje och sprida kärlek!
Jag fick så många fina kommentarer och jag är förvånad men samtidigt såklart glad att sån kärlek sprids på en festival där det finns så mycket olikheter mellan människorna.
Ni tjejer jag träffa visade verkligen hur man ska vara mot andra människor och jag är tacksam att det var er jag träffade under festivalen!
Stor eloge till er!

Till er killar jag träffa under festivalen.
Det var inte en enda kille i min närhet som var äcklig, på, tafsade eller liknande!
Egentligen skulle man inte behöva göra denna hyllning till någon av könen för det är så det alltid ska vara.
Men jag är så tacksam att jag fick hänga med er killar som förstår rätt och fel, som förstår när ett nej är ett nej, när "det räcker nu" betyder " det räcker nu"
Som jag skrev tidigare önskar jag att alla fick den respekten jag fick av er, alla tjejer förtjänar att bli tagna på allvar och såklart killar också av oss tjejer!
Ett nej är ju inte bara ett nej ifrån vår sida, ett nej betyder NEJ oavsett vem som säger det!

Jag hoppas verkligen att jag får träffa några av er igen men om inte vill jag bara tacka för dessa jävligt bra dagar, stå upp för det som är rätt och våga vara så ni var emot mig alltid!
Ni är guld!

Och Jessica, tack som fan för att du står ut med mig!
För några månader sen hade vi knappt pratat alls, trots att vi jobbat ihop i flera år.
Men på bara några månader har vi blivit så tighta och jag är så glad för det!
Du är bäst!

Likes

Comments

Detta var ett av de bästa åren på Bråvalla Festivalen för mig!
Jag är så tacksam att jag fått äran att lära känna Camp Alpaca gänget, att få vara en del av dom och dessutom detta året även fått lov att till nästa festival bära en Alpaca tröja!
Ni är ta mig fan bäst och Anna, det känns som att du är den systern jag aldrig fick!
Du är så jävla bra, det är svårt att beskriva men varje gång jag kommer till Campet och ser dig känns det som att jag kommer hem på något sätt!
Aa, alla skulle helt enkelt behöva ett Camp Alpaca i sitt liv!

Sen till det tragiska med en festival!
Jag tycker det är så jävla tråkigt att vissa människor inte fått uppleva samma glädje, gemenskap och respekt som jag fått detta året!
Jag är så jävla less på att vissa människor förstör för flera tusen människor bara för att man inte har tillräckligt med hjärnceller för att visa respekt mot andra människor!
Att förstöra någons framtid för att man inte fått lov att ta på någons kropp men man gör det ändå!
Att förstöra sitt egna liv för att man är patetisk nog att inte förstå rätt och fel, dock skulle ni straffas hårdare än ni idag gör i Sverige!
Jag tycker Sverige borde ha hårdare straff, man borde förstå att det är någons liv, någons hjärta, någons känslor och någons kropp som aldrig helt kommer läka igen efter en sådan händelse.

Jag tycker att det är rätt att visa att man inte tycker det är okej att det händer såna här saker på en festival, dock borde vi andra ärliga människor inte bli lidande för idioternas handlingar, vi borde stå upp för vad som är rätt och vad som är fel, inte låta dom vinna!
Och Bråvalla, är det så att ni ställer in 2018 års festival pga ekonomin tycker jag inte ni borde skylla på våldtäktsmännen, det är ett hån mot offren att göra det till en rubrik om det inte är sanningen!

Jag backar er alla som fått utstå detta hemska denna Bråvalla festival!
Jag hoppas att ni förstår att ni inte gjort något fel, det är inte er det är fel på, det är dom!
Ingenting kommer någonsin få det ogjort, inte ord, inte pengar, inte att någon åker fast heller egentligen!
Ni kommer alltid bära detta med er och jag ska kämpa för er rättvisa, rättvisan genom att höja straffen så ni inte behöver se denna människa igen på Sveriges gator, hårdare straff bör införas helt enkelt!

Likes

Comments

Ibland undrar jag hur det går till, ibland skiter jag i det fullständigt och bara är glad och tacksam.
Idag är en dag med lite av varje.
För 7 år sen började allt om, 1 april var datumen jag fick ett besked igen som innebar en kamp, inte bara för mig utan alla som ville ha mig kvar i livet, en kamp om att ännu en gång vinna, en kamp om att hålla ihop och kämpa! Dagarna gick, jag blev halvt förlamad, jag fick lära mig gå, lära mig hålla tät, lära mig springa, lära mig att känna allt som satt under naveln och neråt igen! Men dagen kom, min student och jag tänkte på att inget kunde få stoppa mig, även fast det var nära! Alla som kämpade med mig, alla som i stort sätt tvinga mig att gå fast jag inte förstod hur man gjorde! Jag är er evigt tacksam över att jag får stå här idag, utan er hade detta inte varit möjligt trots att jag är en vinnarskalle! Nära döden har jag inte varit ofta tack och lov, men 2010 var ett år där jag trodde att någon annan skulle vinna över mig, men #fuckcancer! Denna dag kände jag mig ful, tjock och äcklig, men det va inte pga hur jag såg ut egentligen utan vad som fått mig att se ut såhär, det fick mig att gråta, vara arg och besviken, men jag tog kampen och lite tack vare den är jag den jag är idag!
Jag har så många jag vill tacka, jag tänkte inte nämna några namn egentligen men en som fick mig att känna mig lite finare denna dagen var Jenni Asserholt, hon gjorde det möjligt för mig att bära en vit klänning, hon skänkte en klänning till mig som jag faktiskt kunde ha trots mina vattenfyllda armar, mage, ben, Aa ni förstår!
Hon peppade mig att använda klänning ifall jag ville och det var klart att jag ville det, jag ville ju fira min student som vilken annan människa som helst!
Tack Jenni för att du hjälpte mig att få bära en klänning precis som jag ville den här dagen!
#TillsammansÄrViStarka
#tacksam #tillbakablick #ungcancer

Likes

Comments

Jag gillar inte känslan jag har i kroppen nu.
Jag saknar en person jag inte känner egentligen, en person som gjort avtryck utan att egentligen veta om det!
Eller ja, han vet om det men ändå inte!

Har ni någon gång känt en känsla av att inte veta vad känslan betyder?
Något som får er förvirrade men samtidigt nyfikna?

Den känslan har jag nu och jag går bara och väntar på att få ta reda på vad känslan är.

Likes

Comments