Jag ångrar inget jag skrivit,
Jag ångrar inget jag gjort,
Jag önskar bara jag gjorde annorlunda!

Denna text är ganska tråkig, så ni som vill ha en bra söndag skippa att läsa den!

Det började i december och slutade 20.e mars.
Jag skrev med en kille, en kanadensare om det ni är viktigt, vi skrev men bestämde aldrig att vi skulle ses för att jag hela tiden var orolig för att berätta om min mage som just vid denna tidpunkten hade bestämt sig för att inte vilja vara med mer.
Sen när jag väl vågade fråga om vi skulle ses hade han träffat en annan!
Vilket inte alls var konstigt, killen är båda snygg, smart och väldigt snäll, han är charmig och bara genom att han tittade på mig kände jag känslor i kroppen jag aldrig känt förut!
Vi slutade prata, för han var så himla ärlig med att han inte ville "dubbelspela" vilket jag uppskattade något enormt, det fick honom faktiskt att se ännu bättre ut!

Efter kanske 3 veckor var jag tvungen att få ur mig vad jag hade känt den dagen vi träffades första gången iaf.. så jag beskrev känslan, jag beskrev vem han var för mig efter bara en gång och önskade han lycka till med allt + att jag gav en liten pik att han gärna fick höra av sig om det sket sig.

Han tacka för orden och vi slutade skriva!

Men i söndags skrev han att det hade skitit sig mellan dom, och i måndags ber han om ursäkt för att han stört mig med den infon och att han borde hållit det för sig själv..

Det jobbiga i detta är att allt jag ville var verkligen att träffa honom, så speciell redan från första stunden + att jag träffade en kille igår, alltså typ 1 vecka efter att han skrivit det där som säger att personen inte alls är den jag tror att han är, han ligger runt och har 100 tjejer samtidigt, samma stund som han säger att han verkligen hållit sig till en tjej han dejtat sen december (som han sa till mig med) 

Hur fan ska jag veta vad jag ska tro på?
Vad ska jag göra?

Min hjärna och hjärta går i 400 för att ens förstå och på tisdag drar han hem till Kanada!

Livet suger just nu!

Likes

Comments

På torsdag återgår jag till det normala,
Läkarna vill inte försöka lösa mina problem känns det som och då har jag inget val egentligen!
Jag vill självklart bli bra i magen men tills jag har dom pengarna själv för att betala en privatvård så kommer jag jobba!
Jag kan bara tacka min arbetsledare som förstår och låter mig vara där jag känner mig bekväm och kan springa ifrån ifall toan skulle behövas i några extra minuter/timmar!
🙏🏼

Likes

Comments

Ni måste lyssna på Shawn Mendes - Treat You Better
Och sen måste ni lyssna på James Arthur - Say you won't let go.
Kärlek på hög Nivå!

Jag spelar dom på repet nu hela tiden och kanske för att jag blir galen på att inte ens träffa en kille som jag själv känner någonting för och sen för att låtarna är så otroligt jävla bra!

Likes

Comments

Hjärnan måste vara ett jävla verktyg!
Den kan nog tänka på flera saker än jag har hjärnceller, är det därför det alltid blir så jävla kaos i huvudet när det händer mycket i ens liv?
Hjärncellerna räcker liksom inte till utan en hjärnceller får liksom flera saker och tänka på och när den då inte har någon annan hjärncell att bolla det med så är allt som en stor myrstack och alla bara springer in i varann?

Har dock hört att myror är ganska organiserade så det är alltså någon jävel som kastat en kotte i myrstacken också så allt blir fel i organiserandet!

Skit samma.
Men drömmar, nu är jag tom rädd för att sova för att jag drömmer en massa jävla skit, eller skit!
Vissa drömmar är äckligt, dom är om magen!
Men vissa drömmar är sådär riktigt fina också, men när man vaknar tänker man bara "vilket jävla skämt, som att jag inte hade nog att tänka på innan drömmen"

Aja, en sån natt inatt, magen krampar, toan älskar mig och huvudet sviker!
Nu ska jag försöka sova igen!

Likes

Comments

Välkommen till min nya blogg!
Denna blogg kommer handla om känslor, tankar och .... allt möjligt!
Nej jag drev bara, men sista tiden har mitt liv inte vart riktigt som jag tänkt mig!
Jag har som ni vet sökt hjälp för min mage, men landstinget väljer nu att tro att jag har problem med kosten och att det är det som gör att Emelie 26 år ibland inte hinner till toaletten!
Jättebra om det bara är det men nej, jag lovar er att det är något annat!
Jag har ju fått hjälp förut med glutenfritt, laktosfritt och sen har jag tagit bort allt kött under en viss tid men INGET har hjälpt, proverna visar bara att infektionen i tarmen blir sämre!
Men nu säger dom att jag inte har en tarmsjukdom och det tackar jag såklart för! Men jag vill ju ändå veta vad det är som gör att jag vissa dagar beter mig som arr jag är magsjuk, jag vill veta varför jag har konstant kramp och smärta i magen!

Det va inte vad detta inlägg skulle handla om så jag måste gå vidare!

Jag tänkte iaf på att det sätter stopp för så mycket!
Jag pratade med en kille förut, det vet ni ju redan.. men hade jag bara mått bra hade jag redan dag ett kunnat fråga "kan vi ses" inte vänta en månad och då va det för sent!
När mina vänner frågar "ska vi ha filmkväll/myskväll"
Då blir svaret också oftast nej för jag vill bara hemma där jag har min egna toalett och inte behöver bry mig ifall jag behöver sitta där 2 timmar!
Ni förstår!
Jag är så jävla trött på att en kroppsdel inte fungerar!
Alla säger alltid att jag är positiv och jag vill verkligen vara det ALLTID!
Men detta tar på mig något enormt!
Jag kan ta smärtan men jag vill inte skita på mig!
Jag vill jobba och "betala tillbaka" alla skattepengar jag behövt under mina behandlingar..
Eller betala tillbaka är fel, men jag vill också vara med och bidra till att rädda liv!
Alla ni som betalar skatt har ju räddat mitt liv, jag vill också göra det!

Nu blir det isf Sthlm och privatläkare för att gå till botten med det här!
Och ni ska veta att jag är inte arg på sjukhuset, läkarna eller så, jag tycker det bara är så tragiskt att någon med såna problem ska behöva må så dåligt för att läkare har ca 5-10 minuter per patient att ta reda på vad det är för fel, hur fan ska en läkare hinna det när jag varit såhär i 7 år minst?
Det är sorgligt!
Jag tycker för tusan lika synd om dom som jag tycker om patienterna!

Likes

Comments

Denna blogg har blivit en flummig jävla blogg!
Ni får ursäkta mig för det men ibland är det ju bara skönt att skriva av sig, ingen annan behöver förstå och om 3-4 månader förstår jag säkert inte själv vad jag skrivit om eller hur flum jag var!

Men ni vet när någon har fastnat i huvudet på än, man bryr sig inte om vad någon annan säger, om hur fin man är eller andra kommentarer som egentligen borde boosta än!
Hänger ni med eller är ni redan lost?
Haha, jag förstår om du är det, för jag har redan börjat flumma ganska rejält!
Men ni som inte är i ett förhållande, känner ni något för någon där ute?
Känner ni något för någon som kanske valt bort er för tillfället!
Jag gör, jag kan bara inte säga vad det är men jag vet att jag skulle göra vad som helst (läs inte vad som helst utan läs "göra ganska mycket") för att få en dag med denna personen! EN DAG!

Och nu tänker ni "du skrev ju att han valt bort dig"
Aa det stämmer men jag tyckte att han va vettig som gjorde det då han samtidigt som vi började skriva börja skriva med en annan tjej, hon "hann" före och dom sågs innan oss och nu vill han se vart det leder innan han startar något med oss båda!
Vettig kille och jävligt moget gjort!
Trotts att jag fick ett "nej" så är jag glad att han inte fick mig att tro massa för att sen ge mig en rak höger!
Det är bara så tråkigt att han sitter som ett frimärke i mitt huvud!

Aja, flummigt inlägg men hoppas någon där ute förstår lite iaf!

Likes

Comments

Ni som följer mig på snapchat vet att ja för kanske 3 dagar sen la ut en bild med texten "nu har jag gjort bort mig"
Jag gjorde på sätt och vis bort mig, men hur skulle jag veta?
Jag frågade en kille om vi skulle ses, vilket typ aldrig händer för jag är för feg!
Men jag tog mig i kragen och frågade, fick inget svar...
sen innan cancergalan fick jag ett svar!
Ett svar som va riktigt fint men för mig samtidigt så jobbigt!

Denna kille kan vara bland de finaste jag träffat, eller ja vi träffades en gång med 100 andra människor, men vi har iaf pratat någon månad!
Men Skit samma!

Han skrev ett meddelande och bad om ursäkt!
Han bad om ursäkt för att han inte varit så "aktiv" på ett tag, inte svarat mig liksom.
Men sen kom det fina och det jobbiga!
Han skrev något i stil med att han träffar en tjej just nu, inget seriöst ännu men att han ändå inte vill ses och ge mig förhoppningar ifall det blir något med den här tjejen.
Han ber om ursäkt för att han inte skrivit det tidigare!
Vilket jag känner är helt okej för det fanns knappt någon tid tidigare att skriva det på!

Men jag är så otroligt glad att killen skrev som det va, han sket inte bara i att jag liksom försökte få kontakt mer igen liksom.. utan han skrev att han inte ville bolla mellan oss och "träffa" båda samtidigt!
Vilket jag tycker är helt awesome!
Det jobbiga är ju att jag är den som inte fick träffa han och lära känna han först, jag skulle göra allt för att få vara den tjejen.
Men jag va för seg, jag får skylla mig lite själv!

Men jag vill iaf hylla killar som vågar skriva som det är!
Jag vart ledsen såklart men också jävligt glad!
Detta visade att han brydde sig om mig och vad jag kände och ville!

STORT!
Tack 🙏🏼
Så både tjejer och killar, skriv som det är, håll inte på med 10 samtidigt för ni nästlar bara in er själva i massa konstiga saker!
Denna kille som skrev det visa att han va så mycket mer man när han skrev som det va än att han skulle träffat mig också men sårat mig längre fram för att ha garderat sig!

Likes

Comments

Känslosam resa genom galan!
Först tänkte jag att jag bara kände mig tom, inga känslor alls, det va så obehagligt, jag kände ingenting bara tomhet!
Sen kom galan igång, personers historier berättades, familjer har splittras, vissa familjer har bara en kort tid kvar som en hel familj!
Då kom mina känslor, jag kände hat, ilska, sorg, ledsamhet och mitt i allt kände jag glädje också!
Ni som såg programmet förstår mig säkert, jag tror många i sofforna satt och grät, men vissa stunder även skrattade!
Men att få uppleva detta live, det va en otroligt jobbig men fin känsla!
Främst av allt skulle man ju vilja att galan kunde lägga ner, att liksom cancern inte fanns överhuvudtaget, men nu när den gör det och vi tillsammans kämpar mot den, är jag så glad att jag fick vara på plats!
Några få rader ifrån en 19 årig tjej som båda hon och hennes lillebror blivit föräldralösa!
Hon som på bara några månader byggt upp ett liv för sig och sin lillebror så att dom inte skulle behöva splittras!
Ungefär lika långt från två mammor som snart också måste säga hej då till sina fina barn och sambos, vänner och jobbarkompisar!
Säga allt man velat säga under hela sitt liv på såhär kort tid, hur gör man? Vad känner man?

Vissa av er tror att jag varit med om mycket, det har jag för min ålder, jag har varit nära döden, jag har upplevt känslorna om hur det är att behöva säga hej då..
Men skillnaden är att jag aldrig behövt fullfölja det!
Dessa människor har svart på vitt att det snart är över, att deras inre organ inte orkar längre!

Jag är så oerhört imponerad över dessa människor, deras livsglädje och deras vilja att för varje dag orka kämpa!
Jag är så stolt över er som kämpar, ni är mina hjältar!

Likes

Comments

Idag är galan alla ska titta på!
På TV4 idag är det Tillsammans mot Cancer galan och jag tror och hoppas att ni kommer bli så berörda av berättelserna!
Varje år gråter jag till denna gala när jag sitter i soffan och tittar!
Men detta året kommer jag få uppleva allt live!
Om någon timme rullar bilen mot sthlm och jag är så fantastisk glad att få vara där med alla som kämpar för samma sak som än själv eller har någon närstående som gör det!

Samtidigt som detta är på största allvar så är galan ändå till också för att visa glädje och lycka som kan bli om vi fortsätter hjälpas åt att besegra cancer!

Bidra med det du kan, en kan inte göra allt men alla kan göra något och det stämmer så otroligt bra!
Det lilla gör så mycket!

Glöm inte bort att någon i er närhet snart kanske drabbas och då gäller det att forskningen kommit framåt ytterligare så ni kan få fortsätta leva tillsammans och inte på skilda håll!

Tack alla ni som bidrar med att vi ska få en chans att överleva, tack alla ni som bidrar till att cancern en dag inte ska kunna ta så mångas liv, minnen och hopp!
Tack till er som stöttar oss!

Likes

Comments