View tracker

När chocken av alla turister i El Nido hade lagt sig så tyckte vi riktigt mycket om stället. Men det var nog en chock för alla oss 21 som var med på Tao expedition när vi gjorde ett sista stopp utanför El Nido och simmade in till "Secret beach" där de flöt omkring (ja de flöt verkligen omkring) massa turister i orangea flytvästar som försökte ta sig fram i vattnet och stranden syntes knappt för allt folk... Efter fem dagar utan andra människor blev detta en väldigt kontrast och vi ville helst bara vända båten och åka tillbaka. Men chocken la sig och El Nido bjöd på flera mysiga restauranger, små affärer och barer. Kusten utanför är magisk vacker med berg som reser sig rätt upp från havet. Vi gjorde en dagstur till olika laguner som var fantastiska. Men det är en hel del turister här och det tar tyvärr bort charmen lite. En annan dag hyrde vi en moppe och körde till ett vattenfall och en strand som låg längre norr ut. Vi stannade till vid ett ställe som sålde hamburgare och blev fast där i över en timma och pratade med de som hade stället och bodde där. Vi frågade hur många som bodde där för de sprang runt barn och hundar och vuxna kom och gick hela tiden. Svaret var: ungefär 20 stycken och kanske 6 hundar... De var nio syskon och flera av dem hade egna barn. Två av döttrarna (22 och 27 år) hade fått barn samtidigt som deras mamma fick deras yngsta syster. De var väldigt förvånade när vi sa att vi bara hade varsin syster... De hade inga jobb förutom restaurangen men vi var deras första kunder den dagen och antagligen den sista, för solen gick ner när vi åkte och "restaurangen" låg ute i ingenstans. Men de var så otroligt glada, trevliga och pratsamma.

När vi gjorde dagsturen i El Nido träffade vi ett par från Kanada men tjejen var född och uppvuxen i Puerto Princessa, längre söder ut i Palawan. De erbjöd oss att bo i ett rum hos hennes föräldrar när vi skulle dit. Så de senaste dagarna har vi tillbringat hos och med en familj som har tagit hand om oss som om vi vore deras egna barn/syskon. De har hämtat och kört oss, ordnat utflykt, ordnat frukost och bjudit med oss på middagar med massa filippinska maträtter. Vi har ätit så mycket god mat och mammans frukost var den bästa vi ätit förutom ostmackan hemma i Sverige 😜 Deras gästfrihet hade inga gränser och de var så härliga människor. Vi fick ta del av många historier, traditioner och maträtter som vi aldrig hade stött på om vi inte träffat dem. Men när en av systrarna absolut tyckte vi skulle testa deras delikatess: en larv från mangon som man doppar i vinäger, sa vi nej tack....Vi har lovat att komma tillbaka nästa gång vi är i Palawan.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vi har precis haft fem helt magiska dagar, några av eller t.o.m. de fem bästa dagarna på hela resan. På Borneo träffade vi ett par från England som tipsade om att åka med Tao Expedition, en båtresa på fem dagar mellan Coron till El Nido där man sov på olika base camps på orörda och öde öar. Och vi är väldigt glada att vi träffade dem och fick den rekommendationen!

Vi steg på båten och lämnade Coron en morgon och visste att vi skulle vara framme i El Nido på eftermiddagen fem dagar senare. Men mer än så visste varken vi eller guiden och besättningen på båten. Vädret, tiden och omständigheter fick avgöra vart vi stannade och hur länge. Det var ingen ide att fråga om nån plan utan bara njuta och ta allt som det kom. (Väldigt nödvändigt för den som gillar att ha koll......) Varje natt spenderade vi på olika öar i hyddor på stränderna eller bergskanten där ingen annan bodde eller möjligtvis en liten fiskeby. På dagarna stoppade vi vid olika orörda stränder och ställen för snorkling. Paradiset helt enkelt!

Under resan blev vi serverade fantastisk frukost, lunch, middag och snacks som tillagades av färska råvaror i ett litet kök på båten. Oftast åt vi färsk fisk som vi själva fiskade eller köpte av nån fiskare på en liten ö och massa färsk frukt! En dag tog vår guide upp en tygpåse med två levande kycklingar i.... De nackades och tillagades på båten. En annan dag kom de med en levande gris som slaktades och sedan grillades hel över en eld. Helt vanligt här i Filippinerna. Killarna som jobbade på båten skrattade åt mig som satt så långt bort som möjligt och lyssnade på musik för att inte höra något.

Vi gjorde ett stop på en farm som drivs av Tao och fick höra fantastiska berättelser om deras arbete och hur farmen fungerar. Tao startade för 10 års sedan av två killar, en från England och en Filippinerna, som ville skapa en upplevelse för människor som ville se orörda delar och uppleva Filippinerna på ett naturligt sätt. Idag har de 300 anställda och har fått med sig flera av lokalbefolkningen. De har hjälpt kvinnor att få jobb som massörer, på farmen m.m. för att ha något att göra när deras män är ute och fiskar, de har startat 9 skolor, de försöker sprida budskapet om bättre metoder för att fiska och annat. På vår båt jobbade 7 killar i 20 års ålderns som var helt fantastiska! Några var lite blyga i början men sen var det underbart att höra deras historier och utbyta erfarenheter med dem. Vår guide hade själv jobbat där i 10 år och hade så många historier att berätta. Jag fick en visning av en av förskolorna på en ö och träffade läraren. Det var väldigt intressant! Likt men ändå så otroligt olikt. En kväll spelade vi volleyboll med några killar som bodde på ön. Niklas blev deras nya idol 😃

På kvällarna bjöd de på rom och juice till solnedgången. Sista kvällen satt vi i vattenbrynet och drack drinkar under solnedgången. Som i en jacuzzi på spa fast mycket bättre ☺️ Vi fick även massage under stjärnorna, helt magiskt!

Skulle kunna skriva en roman om dessa dagar men det orkar jag inte. Men wow, vilken upplevelse!! Och fantastiska människor, mat och vyer.

Likes

Comments

View tracker

Nu har vi lämnat Borneo bakom oss och kommit till Filippinerna, eller paradiset som det känns som ☺️ Vi lämnade Manila ganska fort efter att ha fått rådet att det inte var värt att ta sig in dit, av alla vi träffat under resan. Och det var vi ganska glada för. Bara att hitta en taxi och ta sig till hotellet som låg knappt en km från flygplatsen var utmattande och tog sin lilla tid... Så nästa morgon åkte vi så fort vi kunde ner till öarna och till Coron.

Här har vi gjort några dagsturer ut till olika små öar, stränder, snorkelställen och andra fina platser. Det är magiskt vackert! Turkost vatten, vita helt öde stränder, gröna kullar och häftiga berg. Vi badade i en lagun med olika skikt i vattnet så på vissa ställen var det kallt på ytan men om man dök ner så blev det jättevarmt. Världen under ytan har också visat sig från sin bästa sida genom både snorkling och dykning. Idag dök vi vid ett vrak från andra världskriget. Det var häftigt att simma under, mellan och runt olika delar av vraket samtidigt som det var fullt med koraller och fiskar runtomkring.

De senaste dagarna har vi spenderat på en, i stort sett öde, ö. Förutom hotellet och några fiskare fanns det inte många bra där. Första natten på hotellet var det dessutom bara vi två och fyra andra gäster där ☺️ Det var som paradiset att sitta och titta ut över havet och det ända man hörde var vågor och ibland någon båt som puttrade förbi. Precis utanför hotellet låg ett rev som vi snorklade vid och utforskade både i soluppgången, under dagtid och sent på kvällen med ficklampa. Det var blandade känslor av rädsla, spännande och mysigt när bara vi simmade ut i mörkret under ytan och såg enbart med ljuset från ficklampan. Även om ön var tyst, lugn och skön så fanns det en del saker att roa sig med förutom sol och bad. Vi har paddlat kanot, vandrat och tittat på solnedgången och dykt. En bra mix helt enkelt.

Imorgon ska vi ut på en femdagars båtresa ner till El Nido. Varje kväll kommer vi gå i land på olika små isolerade öar för att sova. Ska bli spännande! Så nu ska vi packa om för att vara redo för nästa äventyr ☺️

Likes

Comments

När vi ändå var så nära så var vi ju tvungna att åka över gränsen och kolla in Brunei. Vi hade aldrig fått för oss att åka dit någon annan gång i livet, så lika bra att passa på :) Det blev ett kort besök på två dagar men det räckte gott och väl för att utforska huvudstaden BSB. Att det är ett rikt land syntes tydligt. Det var påkostade byggnader, rent och städat, genomtänka och välskötta växter längs vägarna och fina ompysslade bilar. Sen fanns det även gott om gator och hus som inte var lika påkostade och fina, men känslan var ändå detsamma. Vi upplevde också att landet skilde sig från Malaysiska sidan och kändes mer som ett arabiskt land med lite influenser av Asien. När vi var där gick vi runt och tittade på moskén som låg i stan och gick en promenad i en mysig park. Vi åkte också på en båttur längs floden för att få en skymt av, eller rättare sagt, se en del av taket på Sultanens palatsen, vilket ska vara världens största boende. Under båtturen såg vi också flera långnäsade apor och till sist en stor krokodil!! Den låg och solade sig i en tunnel ☺️ Vi har letat länge efter att få en skymt av en krokodil och till sist lyckades vi. På andra sidan floden låg det en "vattenstad" med hus som var byggda på pålar i vattnet. Där bodde de 25000 människor och de hade egna skolor, egen polis- och brandstation, restaurang och moské. Vi avslutade båtturen med att åka igenom vattenstaden. Det var väldigt annorlunda men intressant att se. Nästan överallt var de tvungna att använda båt för att ta sig någonstans och på få ställen fanns det bryggor att gå på.

9 timmars bussresa, 8 passkontroller och 8 stämplar i passet senare är vi tillbaka i Malaysiska delen av Borneo igen och i Kota Kinabalu där vi började vår resa. Här ska vi också avsluta vår Borneovistelse innan vi åker vidare till Filippinerna på måndagkväll.

Likes

Comments

Nä vi har inte träffat Batman men vi har sett tusentals Fladdermöss. Vi har besökt grottor och vandrat i Gunung Mulu Nationalpark de senaste dagarna. Hit fick vi ta oss med ett propellerflygplan och landade vid en av de minsta flygplatserna vi sett. När vi landade stod de och delade ut paraplyer för att de regnade och vi skulle gå 100 m till flygplatsen. Tänk om de gjorde det varje gång det regnade på Landvetter!

Grottorna vi var i var riktigt mäktiga. En av dem var världens största grottpassage och där inne skulle det finnas 3 miljoner fladdermöss. Det luktade inte jättegott av all bajs från så många fladdermöss... Efteråt satte vi oss utanför för att vänta in solnedgången och då se alla fladdermössen flygen ut. De samlade sig i grupper om flera 100 och flög iväg som svarta ormar på himlen. Den andra grottan var mindre men full med fina utformningar i berget.

Vi har också vandrat runt och tittat på regnskogen och massa insekter. Vi hittade en vandrande pinne som var större än en fot, en tusenfoting lika lång som handen och något som såg ut som myra, bara att den var ca 15 cm stor... Ena dagen kom vi fram till ett vattenfall och fick det första riktigt svalkande badet här! Var riktigt skönt att det faktiskt kylde till när man gick i ☺️

Vårt boende var hemma hos en familj som använde halva sitt hus som vandrarhem och andra halvan bodde de själva i. De hjälpte till med allt och det var ett jättemysigt ställe! Väldigt enkelt, bara två stora rum med sängar i men deras gästvänlighet gjorde stället till ett av de bästa. De körde oss till flygplatsen, ordnade te och varje morgon stekte mamman pannkakor till alla gäster till frukost (Jag fick stek ris med grönsaker och stekt ägg istället). Däremot fick inte skönhetssömnen vad den behövde.... Att försöka sova med alla regnskogens djurläten runtomkring har absolut sin charm. Men att sova med öppna "fönster" och tunna väggar när grodor, gräshoppor, hönor och diverse andra djur låter som om världens undergång är på g, till och från under hela natten så tär det på skönhetssömnen.... Så nu hopppas vi på en lång natt i Miri, som vi befinner oss i just nu.


Likes

Comments

Då har vi känt på "storstadslivet" i några dagar. Kuching är helt klart vår favoritstad på Borneo. Här finns allt möjligt. Många matställen, allt från lokala små krypin till finare restauranger, caféer och barer, affärer, kultur och variation av byggnader. Den stora frågan vi har ställt oss är bara, var är allt folk? Gatorna är nästan folktomma, affärer och restauranger är nedstängda (eller bara för tillfället men stängda är de iallafall) och det känns som staden sover... Men vi gillar det ändå och har hittat flera bra ställen! Jämfört med de två första veckornas fulla aktivitetsschema och tidiga morgnar var det väldigt skönt med några lugna planlösa dagar. Vi har varit runt i staden och tittat på Chinatown, India street, vart inne i några kinesiska tempel, på museum, promenerat i parker och åkt båt på floden. Mysiga dagar helt enkelt. Det är fullt med färgglada hus och fina målningar på massa av dem. Så det har varit kul att bara strosa runt och kolla.
Här har vi också hittat fantastiskt god mat och riktigt gott kaffe (jippie!). Maten har varit god hela tiden men de bästa ställena har varit här. Igår blev vi rekommenderade att gå till en "food court" som låg på ett tak som tydligen skulle vara populärt bland de som bor här. Och ja, där hittade vi nog hela stans befolkning som vi saknat under dagarna... Jämfört med tidigare ställen så har de även vetat vad gluten och "wheat flour" är här 😃 Det har ju uppenbarligen gått bra på det andra ställena med men tidigare har de tittat på mig som om jag är från en annan planet och oftast tror de att jag inte kan äta någonting. De första dagarna var det ris och grönsaker som gällde. Någon trodde att det var de gröna kryddorna som var felet, en kille ville ge mig choklad när vi försökte säga att jag inte kunde äta det som var på kycklingen (den var friterad) och en annan hämtade kakmenyn istället när vi förklarade att jag inte kunde äta det som är i bröd och kakor.... Men peppar peppar ta i trä så har det ju gått bra än så länge!

Igår och idag har vi utforskat området utanför stan. Igår var vi i Bako nationalpark och vandrade till olika utsiktsplatser. Det var vääääldigt varmt och svettigt! På vägen hem fastnade vi med båten i floden för det var lågvatten. Så där fick vi sitta och vänta till vattnet kom tillbaka och det gick att köra igen... Som tur var gick det rätt fort. Idag har vi hängt på en strand hela dagen och bara solat och badat för att samla kraft och åka till nästa varma (nej vi klagar inte på värmen, men det är svettigt) nationalspark imorgon.

Likes

Comments

De senaste dagarna har vi spenderat på ön Mabul, utanför staden Semporna, på Borneos östra sida, nästan så långt man kan komma innan indonesiska gränsen. Vi har spenderat mest tid under vattnet och sett det fantastiska djurliv som finns där. Staden Semporna var inget att hänga i granen. När vi kom hit möttes vi av sopor, sopor och åter igen sopor. Det låg längs vägarna, i högar och överallt i havet, aldrig sett så mycket skräp tidigare på en gång! Och med lite värme och mycket folk på det så var inte lukten så trevlig... På gatorna sprang flera barn och tiggde, vilket inte heller gjorde upplevelsen bättre. Men som tur var skulle vi inte stanna länge utan åkte ut till Mabul nästa morgon.

Väl där ute var det dykarcertifikat som stod på schemat. Med en dag teori (kändes konstigt att sitta framförd tv:n i 7 timmar när man är här) och två dagar teknikträning i vattnet så är vi nu certifierade dykare för 18 m open water 😃. Efter kursen hade vi två dagar till med "fun dive", vilket innebär att man dyker med en guide som visar olika ställen och djur. Det är grymt att simma där nere och se alla fiskar, sköldpaddor och koraller i miljontals olika färger, former och storlekar. Vi avslutade med en dagstur till Sipadan som är rankad som en av världens fem bästa dykplatser i världen. Och ja, det var heeeeelt magiskt! Det hände något hela tiden som man ville se och det var så mycket fiskar vart du än tittade och koraller som var gigantiska och i olika färger och former. Vi simmade i, under och bredvid stora fiskstim med flera hundratals fiskar i (nej, ingen överdrift). Här hittade vi också jättemånga sköldpaddor som var riktigt stora, 1 - 1.5 m, och sist men absolut inte minst så kom hajarna, hajarna, hajarna, HAJARNA 😁😃 Det var blandade känslor av rädsla, glädje och adrenalin att simma så nära hajar. Vid ett tillfälle hade vi 7 st runt oss på olika ställen. Att simma så nära både sköldpaddor och hajar var otroligt! Det kändes nästan overkligt när de kom nära och man nästan fick ögonkontakt med dem. Och detta till en bakgrund av färgglada fiskar och koraller så kändes som att simma i ett akvarium. Ja, vi är helt sålda! Och att det är 30 grader i vattnet även på 18 meters djup gör det ju inte sämre. ☺️

Hur var annars ön Mabul den tiden som vi inte var i vattnet? Det var egentligen en väldigt fin ö med vita stränder, blått vatten och träd. Men åter igen, dessa sopor... Det låg över allt här med, men inte lika mycket som i Semporna. Vid hotellen städade de så där var det ok men det drogs in nytt skräp med havet hela tiden. Ön var liten, vi gick runt den på 20-30 min. Den lilla ön delades av dykarhotell, 2 polis/militäranläggningar, fiskebyar och "Sea-gipsys", så den var ganska fullproppad. Hotellet låg precis mellan en av militärstationerna och området där "Sea-gipsys" bodde. Så det var lite kontraster med beväpnade poliser som gick förbi, dykentusiaster från alla möjliga länder och "sea-gipsys" som bodde i skjul och båtar. Men intressant att se! Framför allt hur de bor i sina båtar eller skjul och barnen spenderar hela dagarna i vattnet och på stranden och hur de är ute och fiskar hela tiden. Det var några pojkar på 7-8 år som satt i plastbaljor, som inte var mycket större än dem själva, med petflaskor på sidorna för att de skulle flyta och fiskade. När de fick fisk slog de ihjäl fisken med en liten pinne. Detta gjorde de tydligen dagligen och hela dagarna... Men ön var absolut fin och vi är väldigt nöjda med våra dagar där. Imorgon bär det av till Kuching, en stad på västkusten.

Likes

Comments

Då var vi tillbaka till civilisationen igen efter några dagar och nätter i regnskogen och träningsvärken efter vandringen är borta. Det tog 3-4 dagar innan Emelie gick normalt igen, främmande folk på hotellen frågade vad jag hade gjort med mina ben eller om jag hade vandrat Mt Kinabalu. Så det såg tydligen väldigt roligt ut....

Det var spännande men också skönt att komma ut från regnskogen igen. Vi började med ett besök på ett "orangutang rehabilitation center" där de tog hand om orangutanger som varit skadade, förlorat sin mamma, utsatta för naturkatastrofer eller skövling av regnskogen. Målet var att orangutangerna skulle bli självständiga och ta sig längre och längre ifrån centret så de lärde dem det som de behöver för att kunna överleva. Orangutangerna kunde röra sig på över 4000 hektar när de började bli redo att klara sig själva. Det var häftigt att se dem och hur lika de är oss människor... Några kom riktigt nära eller var precis över oss i ett träd.

Sedan var dags för att hänga vid en flod med båtturer längs floden (två stycken började kl 6 på morgonen!!) och promenader i regnskogen både på dagen och sen kväll. Vi såg flera olika apor, fåglar, spindlar och småkryp (som inte var så små här), en orangutang på långt håll och vår guide såg två krokodiler men de gömde sig så fort han visade (så frågan är om de verkligen var där) och sist men tyvärr inte minst EN ORM!! Guiden frågade snällt när vi var i båten om någon hade ormfobie. Jag (Emelie) svarade snällt ja och han pekade på en gul orm som låg slingrad på en gren som stack ut över floden. Han körde nära den och det gick riktigt bra faktiskt. Jag kunde tom titta på den på nära håll, ända tills han körde ännu närmre och ställde båten så grenen med ormen var rakt över oss!! Ormen ligger alltså ca 1 m ovanför oss. Då fick jag gömma mig i Niklas knä och försökte andas djupt och lugnt (Niklas säger dock att jag hyperventilerade men jag tror inte helt på honom). Det kändes som jag hade en orm innanför linnet i nån timma efteråt. Men jag överlevde det och vi slapp blodiglar på oss två, var andra som fick dem istället. Hehe. Var spännande att vara där och sova till ljudet av djur och veta att det fanns runt omkring men känns också skönt att vara tillbaka där ifrån. Det som tog knäcken på oss var alla mygg. Vi räknade precis och Niklas har 9 myggbett och Emelie 178.... Så som sagt, lite mer civilisation känns rätt skönt nu! Imorgon bär det av till en ö för att ta dykarcertifikat och hänga där i några dagar. Nu kommer det också lite fler bilder den vandringen.

Likes

Comments

Borneo! Vi kom till slut fram och 1,5 dygn senare kom även våra väskor :) Två otroligt trötta men nöjda resenärer sitter nu och dricker te och varm choklad. Första äventyret blev att bestiga Mt Kinabalu i Kinabalu nationalpark. Vi började vår vandring igår som totalt blev 8,5 km åt varje håll men med en stigning från 1866 m till 4095 m och så ner igen så klart. Det känns i våra kroppar! Sista etappen till toppen började vi med 02.30 i natt.... Det var häftigt att se lemmeltåg av pannlampor upp med berget under en stjärnklart himmel. Men vi båda kände av höjden på diverse mindre trevliga sätt men kom till slut upp på toppen (efter lite tårar från mig så klart) och fick se solen stiga upp och alla bergstoppar visade sig runt omkring. Magiskt! På vägen ner igen visade sig regnskogen från sin riktiga sida med regn. Så nu värmer vi oss med varm dryck och har dekorerat vårt rum med alla våta kläder :) Imorgon fortsätter vi till Sepilok där orangutanger och vandring/flodturer i regnskogen väntar. Min högsta önskan är slippa se en orm och slippa få en blodigel på mig. Får hålla tummarna! Fler bilder kommer sen, internet är inte så bra här :)

Likes

Comments