View tracker

Förlåt vänner för den sämsta uppdateringen i världen. Livet rinner ur mina händer och jag har den senaste veckan sagt flera gånger och bett om mer tid på dygnet. Och ibland är det så, tiden räcker inte alltid till till allt man vill göra. Sista veckorna har bestått av intensivt och hårt arbete tillsammans med Madde av vår b-uppsats. I helgen när den var inlämnad kompenserade jag upp de senaste veckornas hårda slit mot en massa härliga stunder.

Först vill jag bara ge all eloge i världen till min kämparglöd och vän Madde som jag har tillbringat de senaste veckorna tillsammans med. Vilket team vi varit och så grymt mysigt och roligt vi haft, önskar jag att jag hade varje dag. Så det var med blandade känslor vi lämnade in vår uppgift i fredags, såklart mest lycka men så himla mycket tacksamhetskänslor över våra dagar också. Hoppandes av glädje och firandes av fredagsblommor var vi allt värda tyckte vi i alla fall.

I torsdags fick jag även träffa min fina och saknade vän Cherryl som var hemma i de småländska skogarna igen. Sprang bokstavligt upp i hennes famn av lycka och sen dess har mitt hjärta äntligen varit helt igen. Så läskigt hur två personer kan vara så himlans lika och tänka exakt likadant. Delade lite vardagshäng vilket inte hör till det normala, så kul att få visa henne crossfit och var jag brukar hänga nu förtiden. Såklart blev även hon fast också! :)

I fredags efter vår inlämning mötte jag upp Hanna för att följa med henne ut till hennes sagolika gård där vi spenderade kvällen, natten och morgonen. Efter vin och räkor låg vi hela kvällen i soffan framför idol och tog igen en massa tid. Så skönt att bara vara hemma hos någon man älskar och bara vara. Så fint. Ett underbart dygn som alltid när jag spenderar det med denna fantastiska och underbara kvinna!

Spenderade sedan lördagen med cherran igen för brunch på condeco, julklappsfixande och sedan restaurang, vin och tak på kvällen! Idag har jag bakat pepparkakor hemma hos Nalina och tjejerna, (vår härliga jultradition) och även hunnit med ett träningspass med Andrea. Fullt upp, men SÅ lyckligt lottad över alla dessa fantastiska människor som jag får äran att vara omringad av. Kan aldrig säga det tillräckligt ofta. Ni gör mig verkligen till den jag är!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon vänner! Det är fredag idag! Wiho! Klockan är nio och jag har hunnit med ett köttigt pass i boxen, storhandlat, duschat och nu sitter jag och har en timma kvar av Nyhetsmorgon med kaffe och frukost nr 2! Varför ställer man inte alltid klockan på 05.00? Man får ju så himla mycket gjort.

Alldeles strax kommer Loke hit, ska vara hundvakt hela dygnet och jag längtar massvis! Blir en lugn dag med plugg, ett yogapass förhoppningsvis och mys med den fina vovven. Nike tipsade även om ett spännande recept som jag ska prova ikväll. Perfekt fredagsmat. Rotfrukter i ugn, kyckling och sås med julmust och ingefära. Hur gott låter inte det? Längtar! Låter som en perfekt fredag och laddning inför en helg med jobb!

Likes

Comments

View tracker

Dagen har varit hemskt lugn idag, förutom en handledning som gjorde mig mer förtvivlad än något annat i världen. Att vi har en vecka kvar på vår uppsats gör mig uppriktigt orolig. Men nya tag ska göras på måndag!

Kvällen har bestått av det obligatoriska torsdags crossfitpasset. Idag var det mer skratt än svett, alltså på riktigt. Ni vet när man skrattar sådär sjukt mycket och det räcker att man bara kollar på varandra så dör man. Så höll vi på idag hela kvällen Nike och jag. Och när tom instruktören hänger med i våra skrattanfall är det ju ganska sjukt. Alltså, vilken kväll. Så förlösande att ha skrattat så ärligt och så mycket så att hela magen har värkt. (fortsätter det såhär så behöver vi ju inte ens göra alla situps ;) ) skämt o sido, på hemvägen slog det oss hur sjukt knäppa saker vi hade sagt till honom efter passet, vilket gjorde oss ännu mer flamsiga. Aja, ni hör ju att jag är glad och lycklig också i svängarna. Denna kvällen satte iallafall pricken över i:et.

Nu ska jag försöka få min skönhetssömn, imorgon möter jag upp min partner in crime vid 06.20 för ännu ett underbart pass. Instuktören lovade oss mer svett än skratt imorgon så det ska bli göttigt det också! Alltså träningen just nu, det är mitt liv. Mitt älskade lyckopiller. Det gör mig så glad! Vissa lever för sin partner, jag lever för träningen. haha #foreveralone haha

Kram till er fina

.

Likes

Comments

Det kommer dagar då man springer in i den där personen och all den saknad som ligger bakom den.

Idag var en sådan dag. Satt på jobbet och skulle rensa igenom min telefon, påminnelsen om "fullt minne" har påmint mig om alla dessa minnen som finns sparade varje dag så länge som jag kan minnas. Tänkte inte på att alla dessa minnen skulle göra en så förstörd, så liten och nerbrytbar. Man springer ju runt och tror att man är stark och lycklig och inte kan väl något rubba mig nu, så tänker man. Satt på jobbet och rensade telefonen när plötsligt den finaste av dem alla minnena dök upp där, längst bak i telefonen, år tillbaka och sparade så att jag aldrig skulle glömma.

Paniken. Hjärtklappningen. Tårarna som kämpade bakom ögonlocken. Inte bryta ihop nu. Nej. Det går inte. Jag får inte. När man kramapktigt kämpar emot det krig som känslorna krigar med en inombords. Jag vinner aldrig den där jävla kampen.

Där satt jag, på jobbet och tårarna forsade i oändligheter. Hur kan det ens vara möjligt att en saknad kan göra så ont. Alla dessa minnen som man trodde att man skulle klara av att påminnas av, se och höra och känna in i hjärtat. Kommer jag någonsin någon gång kunna ta fram de där och titta tillbaka utan att känna en saknad så enorm att man tror att hela kroppen plötsligt ska svika en?

jag tänker på dig så mycket. och jag saknar dig ofta. och våra minnen, och allt det fina som fanns mellan oss. Ibland undrar jag hur vi kunde växa ifrån varandra, och ibland påminns jag om varför det tog slut också och glädjs åt alla år som jag fick dela med dig. Men en dag som denna kan jag inte undgå att sakna dig, er, vår allra finaste och bästa trio. Som var min familj. Och jag bara önskar att jag fick ligga sådär ihopslingrade i varandras famnar i vår soffa på söder och skratta så att magen krampar. Vilka fina stunder det var. Och det spelar ingen roll hur man kämpar med att hålla tårarna tillbaka och krampaktigt försöka stänga av ångesten, ibland är den där som en djävul och påminner en, och jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid att ha någon annans armar om mig, eller någon annan som skrattar sådär underbart med mig. Kommer jag ens det? Idag känns det inte så. FAN.

Likes

Comments

Dagarna går i ett, flyter ihop till en enda lång tidsaspekt. Så känns det just nu. Hinner med så mycket men ändå så lite, och tillbringar mer tid hos madde (för att vi skriver på vår b-uppsats) än vad jag gör hemma. Ibland tycker jag om tempot som vardagen oftast genererar, man hinner liksom inte tänka de där tusen miljoner onödiga tankarna som annars så ofta tenderar att etsa sig fast inom mig. Och det är skönt.

Igår var en sådan dag. Fullt upp till klockan 01.00 när jag somnade som en stock på min kudde. B-uppsats skrivande hela dagen, ett gött crossfitpass på eftermiddagen och inflyttningsmiddag med mina fina tjejer på kvällen. Idag är jag trött men ska göra mitt bästa för att denna dagen blir precis så som jag vill att den ska bli, ni vet att man kan intala sig det va, och att man själv bestämmer de tankar man har i sitt huvud? Ibland är jag bra på det där och ibland inte. Men jag gör mitt bästa! Gör mitt bästa för att bli proffs på mig själv och mitt liv. Det är ju trots allt jag som är chefen i det. ;) KRAM o ha en fin onsdag!


Likes

Comments

Klockan är 17.06 och jag sitter och stirrar mig blind på min telefon som ekar tyst. Och tänker är det såhär det är?Folk säger att man vänjer sig vid att vara ensam, och jag tänker att jag säkert kommer att vänja mig men jag kommer aldrig att tycka om det. Det absolut värsta jag vet är när man har varit i sociala situationer och kommer hem till en tyst, ensam och mörk lägenhet. Ibland hinner jag inte ens öppna dörren förrän tårarna forsar ner på mina kinder. Kan skratta en hel kväll och vara världens lyckligaste, men känslan att vara e n s a m det är fanimej den obehagligaste känslan i världen. Och varje gång när någon säger att jag ska njuta, att det faktiskt är väldigt härligt att vara ensam så gör det så ont i mig och har jag så lust varje gång att skrika rakt ut att såklart du tkr det är skönt för att du bara är ensam en timme, men sedan har du han som lägger sig jämte dig när du ska sova. Men det gör jag aldrig.

Istället skriver jag i min dagbok att jag ska bli min egna hjälte. Min egna bästa vän.  Och jag tänker alltid att alla jobbiga grejer bara gör mig starkare, vilket det gör. Och att för varje dag som går så är jag en dag närmare mitt mål.

Men just idag är jag så fullkomligt avundsjuk på de paren som sitter och småpratar i en varm soffa hopslingrade i varandras famnar. Ibland ber jag bästis att hon aldrig får lägga på telefonen när vi pratat i evigheter och harromdagen när jag låg hemma hos mamma och pappa framför deras brasa så hör jag mig själv säga att jag aldrig vill lämna den här platsen. Att det var det härligaste på länge att få höra mamma plocka i köket, för det var aldrig riktigt tyst. Och det är sorgligt. Men det är inte alla dagar som det är såhär. Tack och lov. Idag är en sådan dag och vet ni vad? Jag övar på att lära mig att leva såhär. Tänder mina favoritljus som jag oftast tänker att jag ska spara till härliga stunder, speciella moments. Men idag tänker jag att jag förtjänar allt fint i världen så idag ska defintivt de vara tända och jag ska förhoppningsvis sluta stirra mig blind på den där telefonen som det aldrig händer något på, där han som man väntar på ska skriva aldrig gör det. För det är så dumt. Och sedan imorgon vet jag att det är en ny dag och jag är förhoppningsvis starkare och kanske accepterar jag tystnaden mer och mer för varje dag som går. Och övar på just precis som denna bildens kommentar nedan säger, att bli min egna hjälte och inte lägga lyckan i någon annans händer. Men fan va svårt det är ibland. 

Likes

Comments

Har spenderat eftermiddagen och kvällen med tjejerna på julmarknaden i Huseby. Lika mysigt som alltid. Och vädret detta året var verkligen på vår sida. Sprang runt lyckliga i snöflingorna som föll mot marken, lika ivriga som små barn som skulle testa allt och smaka på allt. Mycket skratt, mys och så mycket julkänsla,trots att jag, tyvärr (vilket egentligen är förvånande för att vara mig) inte hunnit få den där riktiga julkänslan ännu trots att jag lyssnar på julmusik varje dag och planerar julklappar och tänker ständigt på jul just nu. Vi saknade dig Nike. Ibland kommer livet ivägen och så är det❤️

På tal om att livet kommer ivägen. Vad är det som ens händer med världen? Att Trump blev president i USA idag är så skräckinjagande och jag är rädd och i chock vad mänskligheten är påväg. Att det kommer påverka oss är ett faktum. Så fruktansvärt. Så jävla fruktansvärt!

Likes

Comments

Vilken kväll det blev igår! Tak med Nike och Andrea som sedan slutade med att vi begav oss till deluxe för att dansa och träffa ytterligare härliga människor. Vid tre delade vi på en taxi och hamnade på "efterfest"på campus och vi 06.00 slumrade jag i Nikes säng lycklig efter en grym kväll! Ni kan förstå hur trött jag är idag. Men sådana här kvällar gör det värt det! 😄

Likes

Comments

Inlämningen är precis inskickad, Fredagsbuketten från blomstrabyemma och fredagsfikat från PM är införskaffat. Snart väntat en yogatimme med Nalina och sedan en mysig fika med Andrea efter det. Och ikväll väntar inflyttningsfest hos Elin och Oscar med vännerna. Låter som en bättre fredag ✨🙏🏼

Likes

Comments

ååååh. Idag har jag varit så arg, arg på den här jädrans distansen mellan henne och mig. Arg för att jag inte får träffa henne varje dag och spendera min vardag tillsammans med henne. Arg för att jag inte få ta mina morgonpromenader med henne mer än i lurarna i öronen, arg för att hon inte ligger i min soffa jämte mig ihop slingrade på kvällarna och dricker te och pratar om livet, arg för att jag inte får ha de där hysteriska skrattanfallen med henne mer än när vi tramsar över telefonen, arg för att inte kunna springa över en snabbis o få lite energi eller ramla in om nätterna och dansa tätt ihop på helgerna. Ibland blir saknaden så påtaglig, som idag när hon ringde ett av våra dagliga iprincip samtal och det räckte med att jag hörde hennes varma trygga röst så brast det för mig. För allt, o alla känslor bara dök upp från ingenstans. Tur att hon är van. Eller att vi är vana ;) Där och då, fyfan vad jag saknade att inte ha min bästa vän nära intillmig. Aja, man gläjds åt det fina och att hon sätter guldkant på min tillvaro med hennes existens. Men ibland vill man bara peka finger åt den där jädrans distansen.

Likes

Comments