Jag vill föreviga denna kvällen. Den var så fruktansvärt magisk. Denna platsen. Så harmonisk, lugn och vacker.  Mitt hjärta brast så många gånger under den här kvällen och det vattnades i mina ögon flera gånger. Min själ var för första gången på väldigt länge hel. Utan några andra känslor eller saker som låg i vägen och störde. Och jag befann mig i en bubbla där omvärlden inte existerade.  Världen pågick någonstans utanför min bubbla och ingenting kunde någonsin komma imellan. Den känslan. Den magiska känslan när man är hundraprocent lycklig, tacksam och harmonisk. Livet är så fint hörrni,. Så vackert och så himla värt att levas. Trots dagar som fylls med ångest, oro och klump i magen så är det just sådana här stunder jag lever för. När allt är hundraprocent komplett. 

Tack livet. För att jag fick denna påminnelsen ikväll och för att livet kan vara så himla vackert. Tack så innerligt för att jag fick spendera en torsdag mitt i livet,  skålandes i champagne med en vän, framför brasan, sittandes i soffan med oljelampan framför framför oss och känna alla dessa känslor bubblandes inuti. 

Likes

Comments

Gott nytt år på er finisar. Hoppas 2017 har börjat på ett harmoniskt, härligt och varmt sätt precis som mitt har. Många sitter och skriver ner för fullt olika mål och löften med de kommande året och blickar tillbaka över de gångna året som varit. Jag tror stenhårt på att reflektera över sig själv och sitt liv och vara medveten. MEN, dock är jag lite anti mot nyårslöften och tycker att man bör jobba med sig själv hela året och inte bara för att det blir nytt år. Nyårslöften hålls ju i regel ändå inte året ut? Men gör det det, tycker jag det är bra!

2016 har varit ett händelserikt år minsann. Omtumlande och många händelser som har varit tvungna att bearbetas. Det har också varit det mest utvecklande, lärorika och spännande året. Tufft, men lärorikt. Jag har träffat många människor som lärt mig oerhört mycket, och jag utvecklat så himla fina relationer med personer som jag har velat. Jag har lärt mig att bli kompis med mig själv och jag har jobbat med mina hjärnspöken varje dag. MEN, det bästa med det här året är nog ändå crossfiten. alltså ärligt. Tacka de för att jag hittade det stället! Den kärleken och den lyckan det ger mig efter varje pass är obeskrivligt. Och äntligen har jag hittat något som jag känner att detta faktiskt är min grej. Igår satte jag personbästa i Clean och klarade hela 60 kg. Jag ser fram emot år 2017 och hur mycket mer jag kan utvecklas, inte bara fysiskt i crossfiten utan även psykiskt. Varje dag jobbar jag med att utmana mig själv, och har som motto att om något gör mig nervös - så måste jag göra det. Ska även fortsätta att sprida glädje och kärlek och vara stolt över den jag är. Det är väl ni också? Stolta och glada över de NI är. För kom ihåg, trots de mål ni sätter upp, gör de för att de ska utmana er. Och inte för att ni MÅSTE göra något för att bevisa för andra att ni klarar av saker och ting. Ni är fantastiska, och ni kommer inte vara stolta över att bocka av era löften och mål förrän ni först inser ert egna värde och hur Fantastiska ni faktiskt är.

Nu sätter vi fart på det nya året och fyller våra oskrivna blad med HÄFTIGA; UTMANANDE; LÄRORIKA; GLÄNSANDE; BUBBLIGA; FINA OCH MAGISKA STUNDER. (hur härligt låter inte det)? Funderar kanske på att sluta blogga. Av olika skäl. Men jag tar en dag i taget och får se hur jag känner med det. Älskar ju och skriva och skriver ju hela tiden överallt. Och kanske räcker det. Men vi får se. Kram vänner och gör detta året nu så fint ni bara kan. Utan krav, stress, dåligt samvete och elaka hjärnspöken. Det är vi skyldiga oss själva <3


Likes

Comments

Det är två år sedan idag. Jag saknar dig varje dag. Så jävla mycket. Idag var jag på mitt första yogapass i Nalinas underbara och nya yogastudio. Kan du tänka dig? Att hon. Vår fantastiska vän har öppnat upp en alldeles egen studio. Det var så fint och stämningen gick att ta på, den var magisk. Jag var den enda av alla deltagare som hade egen matta med sig. Din gamla. Nalina sa till mig: "vilken färgklick med din röda matta mot alla de svarta Emelie" och log du vet så där varmt som gör att hela ens själ bara värms. Vi pratade ju alltid om det där, hur hela hennes existens bara kunde göra en så lugn och härlig inombords. Så du vet ju vad jag menar. Det knöt sig i magen på mig och jag kände tårarna sprängas i ögonen. Du fattades mig så enormt. Du skulle ju varit här. Jämte mig, som alla andra gånger tillsammans. Åh, vad jag hade velat att du skulle fått vara med om att Nalina, din vän som även blivit min har sitt egna yogaställe nu. Som du skulle älska det, så mycket tid du hade ägnat där, och så stolt du hade varit, precis som jag också är. Påväg hem brast mitt hjärta. Det finns ingen situation jag önskar att någon annan än just du skulle varit med mig på som just denna. Och du fattades mig så oerhört mycket ikväll och smärtan av saknaden efter dig lär jag mig aldrig hantera. I vissa situationer i mitt liv kommer jag nog aldrig vara hel utan dig. Ikväll var just en sådan. Fan. 

Jag gör det för mig, Men även för dig.

En av alla dagar jag är så tacksam att jag fick uppleva med dig. En magisk heldag bara du och jag och yogan.

Likes

Comments



"När jag såg den här så tänkte jag direkt på dig. Du skulle ha den", så sa hon ikväll min fina vän när vi satt och hämtade andan som vanligt efter vårt träningspass, idag lite extra efter en lite för lång frånvaro.

När jag öppnade fortsatte hon: "vet du vad den gör? Den tar bort all dålig energi, vilket förhoppningsvis gör att du kommer sova mycket bättre nu också".
En vanlig tisdagskväll på golvet i omklädningsrummet med kroppar som var för trötta för att bära upp oss satt vi och väntade på orken som skulle hinna ifatt oss. När hon beskrev denna gudomligt vackra present och varför jag skulle ha den ville mitt hjärta brista. Av kärlek.
Att hon, denna underbara människa har valt ut denna present just till mig. För att hon vet vad jag behöver. Kan inte tänka mig något finare. Inatt somnar jag till ljuset av denna fina💖

Likes

Comments

Alltså åå vad varm i hjärtat jag blir när människor är sådär hjärtligt vänliga och hjälpsamma. Idag stötte jag på en sådan människa(eller varje gång jag besöker henne dvs), stjärnan Frida på nuna. Ibland tror man att man lever på ett sätt som är det bästa, att man har de rätta kunskaperna och lever efter just det som man tror är det bästa. Ibland behövs små påminnelser för att man ska bli påmind om vilka steg som tar en mot rätt riktning i livet och inte tvärtom, stora som små grejer.

Efter tjugo minuter som bara skulle bli lite färg och formning av mina bryn, slutade med 30 minuter livscoaching, hälsocoach och med mig hem fick jag som hon ville att jag skulle prova av massa olika anledningar) med mig hem en hel kasse med diverse grejer. Handplockade från deras personalrum tom. Av ren välvilja. Sådana människor. Som hjärtligt ger så mycket, för att de vill. Finns det något mer finare? Det är i alla fall de människor som inspirerar mig mest här i livet.


om en vecka befinner jag mig förmodligen i solen, åå vad jag längtar efter att fylla på med massa D-vitamin!

Likes

Comments

Förlåt vänner för den sämsta uppdateringen i världen. Livet rinner ur mina händer och jag har den senaste veckan sagt flera gånger och bett om mer tid på dygnet. Och ibland är det så, tiden räcker inte alltid till till allt man vill göra. Sista veckorna har bestått av intensivt och hårt arbete tillsammans med Madde av vår b-uppsats. I helgen när den var inlämnad kompenserade jag upp de senaste veckornas hårda slit mot en massa härliga stunder.

Först vill jag bara ge all eloge i världen till min kämparglöd och vän Madde som jag har tillbringat de senaste veckorna tillsammans med. Vilket team vi varit och så grymt mysigt och roligt vi haft, önskar jag att jag hade varje dag. Så det var med blandade känslor vi lämnade in vår uppgift i fredags, såklart mest lycka men så himla mycket tacksamhetskänslor över våra dagar också. Hoppandes av glädje och firandes av fredagsblommor var vi allt värda tyckte vi i alla fall.

I torsdags fick jag även träffa min fina och saknade vän Cherryl som var hemma i de småländska skogarna igen. Sprang bokstavligt upp i hennes famn av lycka och sen dess har mitt hjärta äntligen varit helt igen. Så läskigt hur två personer kan vara så himlans lika och tänka exakt likadant. Delade lite vardagshäng vilket inte hör till det normala, så kul att få visa henne crossfit och var jag brukar hänga nu förtiden. Såklart blev även hon fast också! :)

I fredags efter vår inlämning mötte jag upp Hanna för att följa med henne ut till hennes sagolika gård där vi spenderade kvällen, natten och morgonen. Efter vin och räkor låg vi hela kvällen i soffan framför idol och tog igen en massa tid. Så skönt att bara vara hemma hos någon man älskar och bara vara. Så fint. Ett underbart dygn som alltid när jag spenderar det med denna fantastiska och underbara kvinna!

Spenderade sedan lördagen med cherran igen för brunch på condeco, julklappsfixande och sedan restaurang, vin och tak på kvällen! Idag har jag bakat pepparkakor hemma hos Nalina och tjejerna, (vår härliga jultradition) och även hunnit med ett träningspass med Andrea. Fullt upp, men SÅ lyckligt lottad över alla dessa fantastiska människor som jag får äran att vara omringad av. Kan aldrig säga det tillräckligt ofta. Ni gör mig verkligen till den jag är!

Likes

Comments

Godmorgon vänner! Det är fredag idag! Wiho! Klockan är nio och jag har hunnit med ett köttigt pass i boxen, storhandlat, duschat och nu sitter jag och har en timma kvar av Nyhetsmorgon med kaffe och frukost nr 2! Varför ställer man inte alltid klockan på 05.00? Man får ju så himla mycket gjort.

Alldeles strax kommer Loke hit, ska vara hundvakt hela dygnet och jag längtar massvis! Blir en lugn dag med plugg, ett yogapass förhoppningsvis och mys med den fina vovven. Nike tipsade även om ett spännande recept som jag ska prova ikväll. Perfekt fredagsmat. Rotfrukter i ugn, kyckling och sås med julmust och ingefära. Hur gott låter inte det? Längtar! Låter som en perfekt fredag och laddning inför en helg med jobb!

Likes

Comments

Dagen har varit hemskt lugn idag, förutom en handledning som gjorde mig mer förtvivlad än något annat i världen. Att vi har en vecka kvar på vår uppsats gör mig uppriktigt orolig. Men nya tag ska göras på måndag!

Kvällen har bestått av det obligatoriska torsdags crossfitpasset. Idag var det mer skratt än svett, alltså på riktigt. Ni vet när man skrattar sådär sjukt mycket och det räcker att man bara kollar på varandra så dör man. Så höll vi på idag hela kvällen Nike och jag. Och när tom instruktören hänger med i våra skrattanfall är det ju ganska sjukt. Alltså, vilken kväll. Så förlösande att ha skrattat så ärligt och så mycket så att hela magen har värkt. (fortsätter det såhär så behöver vi ju inte ens göra alla situps ;) ) skämt o sido, på hemvägen slog det oss hur sjukt knäppa saker vi hade sagt till honom efter passet, vilket gjorde oss ännu mer flamsiga. Aja, ni hör ju att jag är glad och lycklig också i svängarna. Denna kvällen satte iallafall pricken över i:et.

Nu ska jag försöka få min skönhetssömn, imorgon möter jag upp min partner in crime vid 06.20 för ännu ett underbart pass. Instuktören lovade oss mer svett än skratt imorgon så det ska bli göttigt det också! Alltså träningen just nu, det är mitt liv. Mitt älskade lyckopiller. Det gör mig så glad! Vissa lever för sin partner, jag lever för träningen. haha #foreveralone haha

Kram till er fina

.

Likes

Comments

Det kommer dagar då man springer in i den där personen och all den saknad som ligger bakom den.

Idag var en sådan dag. Satt på jobbet och skulle rensa igenom min telefon, påminnelsen om "fullt minne" har påmint mig om alla dessa minnen som finns sparade varje dag så länge som jag kan minnas. Tänkte inte på att alla dessa minnen skulle göra en så förstörd, så liten och nerbrytbar. Man springer ju runt och tror att man är stark och lycklig och inte kan väl något rubba mig nu, så tänker man. Satt på jobbet och rensade telefonen när plötsligt den finaste av dem alla minnena dök upp där, längst bak i telefonen, år tillbaka och sparade så att jag aldrig skulle glömma.

Paniken. Hjärtklappningen. Tårarna som kämpade bakom ögonlocken. Inte bryta ihop nu. Nej. Det går inte. Jag får inte. När man kramapktigt kämpar emot det krig som känslorna krigar med en inombords. Jag vinner aldrig den där jävla kampen.

Där satt jag, på jobbet och tårarna forsade i oändligheter. Hur kan det ens vara möjligt att en saknad kan göra så ont. Alla dessa minnen som man trodde att man skulle klara av att påminnas av, se och höra och känna in i hjärtat. Kommer jag någonsin någon gång kunna ta fram de där och titta tillbaka utan att känna en saknad så enorm att man tror att hela kroppen plötsligt ska svika en?

jag tänker på dig så mycket. och jag saknar dig ofta. och våra minnen, och allt det fina som fanns mellan oss. Ibland undrar jag hur vi kunde växa ifrån varandra, och ibland påminns jag om varför det tog slut också och glädjs åt alla år som jag fick dela med dig. Men en dag som denna kan jag inte undgå att sakna dig, er, vår allra finaste och bästa trio. Som var min familj. Och jag bara önskar att jag fick ligga sådär ihopslingrade i varandras famnar i vår soffa på söder och skratta så att magen krampar. Vilka fina stunder det var. Och det spelar ingen roll hur man kämpar med att hålla tårarna tillbaka och krampaktigt försöka stänga av ångesten, ibland är den där som en djävul och påminner en, och jag undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid att ha någon annans armar om mig, eller någon annan som skrattar sådär underbart med mig. Kommer jag ens det? Idag känns det inte så. FAN.

Likes

Comments

Dagarna går i ett, flyter ihop till en enda lång tidsaspekt. Så känns det just nu. Hinner med så mycket men ändå så lite, och tillbringar mer tid hos madde (för att vi skriver på vår b-uppsats) än vad jag gör hemma. Ibland tycker jag om tempot som vardagen oftast genererar, man hinner liksom inte tänka de där tusen miljoner onödiga tankarna som annars så ofta tenderar att etsa sig fast inom mig. Och det är skönt.

Igår var en sådan dag. Fullt upp till klockan 01.00 när jag somnade som en stock på min kudde. B-uppsats skrivande hela dagen, ett gött crossfitpass på eftermiddagen och inflyttningsmiddag med mina fina tjejer på kvällen. Idag är jag trött men ska göra mitt bästa för att denna dagen blir precis så som jag vill att den ska bli, ni vet att man kan intala sig det va, och att man själv bestämmer de tankar man har i sitt huvud? Ibland är jag bra på det där och ibland inte. Men jag gör mitt bästa! Gör mitt bästa för att bli proffs på mig själv och mitt liv. Det är ju trots allt jag som är chefen i det. ;) KRAM o ha en fin onsdag!


Likes

Comments