Det blev inge byte av hormoner denna gången.. Fanns tydligen inte så mycket att välja mellan.. Kunde välja att prova letrozole och få ägglossningspruta och sedan sätta in ägget men med tanke på att jag inte svarade så bra på pergotime och letrozole är isch samma sak så vågade inte jag chansa på den, tyckte det var bättre isåfall att köra på ett safe card och käka dom jädrans hormonerna.. Får försöka att se förbi alla biverkningar.. Jag kämpar för vår skull och för att vi förhoppningsvis kommer få en bebis. Det är värt att gå igenom ALLT som krävs. Jag ger mig inte. Hur jobbigt det än må vara och hur jobbigt det än var förra gången så ska det baskemig gå!!
Vi funderade ju på en paus men känner att nu när kroppen ändå är inne i stimulerad "naturlig" cykel är det bäst att köra på, det är naturligast för kroppen. Pausen känner vi får komma om vi skulle behöva förbruka alla 3 ägg eller om dem inte klarar sig och vi måste börja om helt från början. Vi tar det då. En sak i taget, nu: fokus på tabletterna.

Jag tar progynon och ska börja idag! Ska tillbaka 6e mars på ett ultraljud för att se hur slemhinnan har vuxit på sig och planera återinförning därifrån.

Likes

Comments

Godkväll på er!
Idag kom mensen som ett brev på posten, snabb som jag varit efter äggplock mm så stöter jag ifrån slemhinnan fort! Tur att barnmorskan lyssnade på mig och bokade in ett besök till läkaren imorgon! Vi ska prata om att byta hormoner under denna behandling för slemhinnan så att jag inte mår lika dåligt denna gången. Eftersom man ska börja på andra blödningsdagen för att bygga slemhinnan blir det ju perfekt!
Det känns faktiskt ganska okej nu! Jag känner mig lugn och har hunnit smälta det mesta. Eftersom jag redan hade känt det på mig i flera dagar var det lite lättare att acceptera och smälta.

Håller tummarna för denna gången, har tre ägg kvar i frysen.
Denna vecka blir ganska lugn för mig, idag har jag dessutom bara legat och försökt överleva den fruktansvärda mensvärk vagitorerna för med sig.. hur har eran dag varit ?

Likes

Comments

Måndag 20 februari.
Testdagen var igår, söndag.
Min magkänsla har under den största delen av väntan sagt att svaret skulle bli negativt. Jag kände på mig att embryot försvann när jag fick sådär mega super ont under en natt ganska nära inpå återinförandet. Jag accepterade nästan läget att det inte skulle gå. Tankarna flög och så igår var dagen här. Den dagen jag trodde att jag skulle vara superglad över att nå, jag trodde jag skulle vara glad, sprallig och nervös på ett bra sätt. Jag var tvärt om. Jag mådde så dåligt, jag ville inte testa och var så nervös över att möta svaret och sanningen. Men jag pinka på stickan, höll för svarrutan och gick till min sambo med pinnen och sa "du får kolla jag vågar inte" Jag kände ju på mig att det skulle vara negativt. Vi låg en stund i sängen innan vi vågade kolla. Sambon kollade och sa "hur många sträck ska det vara". Jag berättade hur det skulle vara om det var positivt respektive negativt. Han visade min stickan och svaret var. Negativt. Blankt. Inte ett spår efter ett andra sträck. Min magkänsla hade rätt.

Jag var helt tom hela dagen igår. Hade ett break down. Nu känner jag att kroppen behöver vila. I skrivande stund sitter jag och väntar på att dom ska ringa tillbaka från kliniken. Ska prata med dem om vad som är bäst, köra på när kroppen ändå är inne i hormontugget eller vänta en stund så jag får återhämta mig. Det kändes ändå som en lättnad att få sluta med hormornarna igår. Det känns redan som att gamla Emelie är påväg tillbaka. Dem här hormonerna och vagitorerna har verkligen inte varit roliga mot mig. Det är nog det värsta under hela behandlingens gång.
Jag känner mig fine med att få ta en paus. Känns skönt att få hitta kämparglöden igen. Är så himla trött på motgångar. Jag vill bara att denna resan ska få ett slut och att en ny resa kan få ta start. Är det så mycket begärt? Tydligen.

Likes

Comments

Hallå!
Hoppas att allt är bra med er och att ni fick en strålande alla hjärtans dag och att ni ännu fortsätter visa varandra kärlek fastän dagen är över.
Min var superbra och jag njöt och hade en mysig kväll med min fästman. I helgen har vi testdag... känner fortfarande på mig att det INTE tagit sig denna gången. Jag känner mig inte negativ, känner mest att jag accepterat läget och satsar på nästa omgång. Känner verkligen på mig att det inte gått... det är den senaste veckan bara som jag fått den starka känslan.. inte alls kul men Pått igen.. vi har tre ägg kvar i frysen så vi behöver förhoppningsvis inte börja på noll igen... ännu iaf.. känner att jag inte kan göra mer än att vänta och E vad testet visar till helgen :) hoppas såklart på motsatsen!

Likes

Comments

Hej på er!
Som ni har märkt har jag inte varit den bästa på att uppdatera på den senaste tiden, det har varit ett inlägg lite här och där. Jag har helt enkelt inte riktigt orkat. Just nu känner jag mig så sjukt tom. Inte direkt deppig, bara tom. Min kvinnliga intuition säger att det inte gick den här gången. Det känns som att ägget försvann den natten jag fick fruktansvärt ont i magen under. Jag har accepterat det. Även om jag inte har testat ännu och testdagen inte är föräns om en vecka känner jag det på mig. Jag känner bara helt enkelt att det inte tog sig denna gång. Jag har molande värk typ hela tiden och humörsvägningar som heter duga, det är nog från alla hormoner jag tar.
Jag känner bara att jag är beredd på att det inte gått även om jag innerst inne såklart fortfarande hoppas på att det tagit sig. Jag har accepterat att det kanske inte var vår tur den här gången heller.. Vem vet när den kommer..?

Kommer bli så skönt när jag får ett svar svart på vitt om det gått eller inte.. Vill bara ha en paus nu och komma tillbaka till min kropp och in på banan igen. Jag måste få andas nu. Att leka såhär med mitt psyke tar kål på mig. Känner mig dock inte negativ denna gången, känner bara att jag gillat läget. Men! än är hoppet inte ute, det kan ju faktiskt ligga en liten knodd där inne som gottar sig.

Tacka gudarna att jag har världens bästa fästman.

Likes

Comments

Hallå!
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade. Har haft alldeles för mycket i skallen och att göra. Vet inte riktigt var jag ska ta vägen, mina tankar tar över så fort jag är ledig.. Försöker att tänka så positivt jag kan och hålla humöret uppe, börjar dock känna att hoppet rinner iväg. Det är drygt en vecka kvar till testdag så hoppet finns innerst inne men magkänslan börjar säga annat. Jag hoppas såklart inte att den stämmer och att testet visar något helt annat när det är dags att testa! Längtar ihjäl mig. vill bara ha svar nu. Få veta och slippa gå runt med blandade känslor hela tiden...



Likes

Comments

Hallå!
Nu har det gått fyra dagar sedan återinförandet och jag lider något så fruktansvärt samtidigt som jag njuter mer än jag någonsin gjort under hela behandlingen. Jag är så sjukt kluven och har så många hjärnspöken. Jag blir knäpp. Jag vet snart inte längre vart jag ska ta vägen. Det enda alla runtom mig säger är "tänk inte så mycket" "tänk positivt" "slappna av" osv.. Jag förstår vad dom säger och vet att det är för ett gott syfte dem säger det och att dem bara vill mitt bästa men just nu är det svårt att ta in. Ena halvan av mig är superglad och taggad, den säger verkligen att det här kommer funka denna gången. Samtidigt har min andra negativa halva party i skallen och tänker bara negativa saker att det inte kommer funka, att det inte fäste osv. Det är nästan precis två veckor till testdag och det är rena rama psykiska tortyren. Mitt huvud och känslorna bara dras isär och jag vet inget annat än att det svänger totalt från minut till minut. Jag är så orolig att det inte fäste och att det aldrig kommer att funka, jag tänker nästan "varför skulle vi ha sån tur nu". Samtidigt som jag tänker att vi har ingenting som säger emot oss när det handlar om slemhinnan och att den ska fästa, öter mina hormoner och tar vagitorerna, har inget som säger att det inte skulle funka.

Jag har haft i någon dag nu en smärta som mensvärk. Känner mig öm. Natten till fredagen hade jag såna fruktansvärda smärtor att jag inte kunde sova. När jag gick upp på morgonen och skulle på toa kom det vääärldens slemklump, jag skämtar inte. Efter det släppte den värsta smärtan och sedan dess har jag varit mer öm. Jag ringde direkt till klinken i panik om att jag verkligen fick känslan av att "shit de där var ägget". Fick till svar att det tydligen kunde bli så av hormonerna men att det såsmåningom skulle släppa. Vet inte om det är sant eller om det faktiskt finns en möjlighet till att det skulle kunna vara ägget som sa bye. Det var samma dag som ägget beräknade att fästa så man kan ju hoppas att det var de. Orkar inte spekulera. Förstår ni hur kaos det är i mitt huvud? Såhär är det hela tiden. Tankarna avlöser varandra. Från katastrof tankar till positiva förklaringar...

Det enda jag kan göra nu är att vänta på testdagen och se. Jag kan ju inte göra något eller påverka resultatet. Kan ju bara hålla tummarna. Jag ska verkligen försöka att tygla tankarna och låta positiviteten flöda. Det känns ändå bra att jag känner mig lite öm, då känns det inte helt kört? nä nu blir jag knäpp.. måste tänka på något annat nu!

Det här är enligt mig den värsta väntetiden under hela behandling. Den som tagit mest på mitt psyke.

Likes

Comments

Hallååå!
Idag är det Onsdag 1 februari och tiden fortsätter att flyga förbi. Igår var en så spänd och nervös dag så jag höll på att spricka. Vi gjorde nämligen återinförandet igår!!!
Vi hade fyra embryon i frysen, dem tinar ett i taget ifall det första skulle dö. Vi hade sån jäkla tur!! (för en gångsskull) och det första som dom tinade överlevde!! Asså jag kunde knappt tro de. Jag satt och vänta på att någon skulle säga att vi är med i dolda kameran eller något. Det betyder alltså att vi har tre fina embryon kvar i frysen. Återinförandet gick hyfsat snabbt, dom förde in som en liten kateter i livmodern och plockade upp embryot med en pippet isch och förde in i livmodern och puttade ut embryot där. Jag ska fortsätta med progynon och lutinus tabletterna tills testdagen, är det positivt ska jag fortsätta med dem i två veckor och är det negativt slutar jag.

Just nu går min hjärna på högvarv. Ena halvan av mig är superglad och taggad, nu känns det så verkligt. Och andra halvan är så sjukt rädd och vågar knappt tro på att det kommer gå. Jag tror jag tänker så för att jag försöker skydda mig själv om det inte skulle gå, Vill inte bli helt knäckt och besviken. Även om jag vet att jag kommer bli det ändå. Jag känner mig själv vid det här laget. Jag hoppas så innerligt att det kommer funka nu! Att lilla ägget vill stanna i min kropp och fäster. Jag ska försöka tänka positivt!! Är så jäkla glad och ska försöka vara det nu! Är samtidigt supernervös inför testdagen. Jag vill verkligen inte se en negativ sticka framför mig. Jag orkar inte det. Jag kommer bli knäckt. Gå under.
Håll alla era tummar och tår!!

Det känns helt overkligt att vi äntligen är här. Att vi har kämpat på så länge att dagen då dom satte tillbaka embryot äntligen kom!!

Likes

Comments

Hallå!
Nu är vi så jäkla nära så det inte är sant! Det är extremt mycket tankar och känslor som bara svamlar omkring i min kropp just nu. Jag vet helt ärligt inte riktigt hur jag ska hantera allt eller var jag ska ta vägen! I Lördags började jag med lutinus, mutt tabletterna som skummar haha! Imorgon Tisdag 31/1 är det dags! Då kommer återinförandet att ske. Dem tinar upp ett ägg i taget imorgon på morgonen. Ringer dem betyder det att inget ägg gick att tina men chansen att alla dör är inte så stor! Hoppas såklart att det första överlever så vi har 3 kvar! Det jag är mest orolig och spänd över just NU är ifall dom kommer ringa imorgon. Så fort telefonen kommer låta kommer jag förmodligen få smått panik och en megaklump i magen. Förhoppningsvis slipper jag det samtalet och vi kan åka dit som planerat! 15-18 dagar efter återinförandet kan vi göra ett grav test för att se om ägget har fäst! Det är jag såklart mest orolig över. Kommer ägget fästa?

Fy så mycket tankar. Jag är självklart superglad att vi Ä N T L I G E N är här!!! Den här dagen har vi väntat på sen september, då vi började vår IVF resa. Vem vet, den kanske är över här eller så kommer den att fortsätta ett tag till. Vi hoppas den är över. Jag hoppas verkligen att lilla ägget vill stanna hos mig. Jag är redo.

Likes

Comments

Hej!
I tisdags var jag och min kära fästman äntligen(!) på Tv-inspelningen för programmet "Idag om ett år" Vi kommer att medverka i det programmet och berätta om vår resa och ni kommer även att få följa oss och få en inblick i hur det går till och vad vi har gjort. Det var så himla roligt att vara där och få spela in. Vi har vetat om detta sen i höstas. Det känns så skönt och roligt att få dela med sig av vår resa som ett ungt par som gör IVF. Programledaren var himla trevlig och det kändes som att vi fick till bra svar på frågorna och fick fram det vi ville. Om ett år kommer vi spela in i studion igen för att berätta hur det har gått och vad som har hänt, då kommer även bilder från det gångna året att visas. Ska bli extremt kul att om ett år få se tillbaka och få se vad som faktiskt hänt. Så spännande!

Men nu till något annat. På tisdag(!!!!) kommer återinförandet av ägget att ske!! Vi har fyra stycken embryon i frysen, dom tinar ett i taget om det första inte överlever och sätter in på em. Vi ska vara där 13:30. SPÄNNANDE. Fasiken vad vi längtat!

Likes

Comments