Såhär plutig blir min mage varje kväll så himla spännande! Ligger jag ner kan jag känna att det spänner och trycker i tjejmagen.
Jag är nu i vecka 10+2 och ska äntligen få börja fasa ut progynon och lutinus. Jag är dock himla rädd att börja blöda när jag slutar med progynon.. vet inte varför, min magkänsla säger bara de.. det ska bli himla skönt att sluta med lutinus och slippa allt kladd och tider att ta tabletter hit och dit! Dock känns det himla läskigt att "lägga över" allt på kroppen.. självklart litar jag på att kroppen kommer klara det här galant och det är inget problem att sluta, det känns bara som att man släpper en säkerhet som finns.. dem har ju trots allt hjälpt mig Att bli gravid med räkan!

Känns lite vemodigt och läskigt att sluta, men det ska nog gå bra. Vad skulle kunna hända?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag är så himla tacksam att jag under hela min graviditet och under resans gång alltid blivit tagen på allvar.
Jag har alltid känt mig säker och i trygga händer, det har gjort så mycket för mig i min och vår resa. När jag började blöda i vecka 5 trodde jag först att det var kört men magkänslan sa annat, jag är så glad att jag där och då blev tagen på allvar och att dom hjälpte oss att kolla upp det. Efteråt har blödningen följts upp noggrant och jag har gått på regelbundna kontroller för att se så att den är påväg bort och inte blir större. Jag har även fått fortsätta med Lutinus.. vilket dock har varit en tung del i hela processen trott eller ej! Det är så kladdigt och alltid något man ska komma ihåg.. Det blir faktiskt psykiskt påfrestande tillslut, när man redan är lite skör krävs det inte mycket för att rubba det hela. Ska bli så skönt att få sluta med Lutinus och progenon, samtidigt som det är lite läskigt.

Allt som är en liten säkerhet håller man hårt i men jag känner mig redo att släppa taget nu när vi kommit så pass långt att allt verkligen ser bra ut. Kroppen sköter sitt jobb kanon! Häftigt!

Likes

Comments

Igår var ingen vanlig dag för det var min födelsedaaaaag. Igår fyllde jag hela 20 år. Vuxen på papper nu tom! Nu har jag lämnat tonåren bakom mig. Tänk att vi började vår resa när jah var nyss fyllda 18 och nu när jag är 20 finns en räka där inne. Det har gått så hiskligt fort samtidigt som det är den långsammaste perioden i mitt liv. Är så glad att vi aldrig slutade kämpa och tro. 💗

Likes

Comments

Igår gick vi in i vecka 11 och så hade vi en läkartid för att följa upp blödningen och kolla räkan!
Nu är den lille 3,1cm lång och det börjar faktiskt likna en bebis! Nu kan man se huvudet, hjärnan, käkarna och det stora hjärtat! Så sjukt häftigt!
Nu börjar jag verkligen slappna av på ett helt annat sätt än vad jag gjort innan.

Jag har mått ganska bra fram tills förra veckan. Då slog illamåendet och kräkandet igång... usch... fick tabletter av min läkare så ska ta dom och hoppas det blir bättre.

Även om jag känner att oron börjar släppa så avlöser nervositeten varandra. Alltid något som oroar en. Igår kände jag nog att det släppte lite extra just för att det börjar se ut som en bebis, det blir mer verkligt då på något sätt än när man bara ser en klump/prick.
Det känns fortfarande så overkligt och jag är fortfarande inne i tänker att vi försöker få barn. Hur skumt?

Likes

Comments

Godmorgon!
Idag är jag i vecka 8+2 alltså 9. Igår var jag hos barnmorskan på första samtal, sambon är magsjuk så han fick stanna hemma. Tråkigt men magsjuka kommer alltid olägligt och jag överlevde ändå.
Vi pratade om mycket och la nästan upp som en liten plan. Om två veckor ska jag tillbaka för att träffa en läkare och någon dag efter ska jag träffa min barnmorska igen. Allt känns så himla overkligt och verkligt på samma gång, går det ens ihop?
Jag är så himla lycklig och det känns verkligen bra, samtidigt som jag känner att det är för bra för att vara sant.

Förra veckan kollade vi på hjärtat och det pickade på för fulla muggar där inne. En stor sten släppte från mig och jag kunde slappna av på ett helt annat sätt efter de, nu är jag rädd att hjärtat ska sluta så. Även om jag vet att den risken är liten så är jag ändå rädd. Oroligheterna avlöser varandra.

Det känns nästan ibland som att jag inte vågar vara fullt så glad som jag egentligen är, det känns som att jag vill vara beredd på om något tragiskt skulle hända, samtidigt som läkarna har sagt att det ser fint ut och är stora chanser att det går vägen!
Mina känslor är väldigt delade som ni märker men det kanske har med alla hormoner att göra också ;)

Likes

Comments

ÄNTLIGEN
Det känns helt otroligt, sjukt, läskigt och UNDERBART. Jag kan med glädje säga att jag är gravid. Efter 8(!!) dagar plussade jag och det lilla pyret är kvar ännu. Är i vecka 7 nu och det känns helt fantastiskt. Såklart är jag medveten om risken för missfall men jag väntar barn inte missfall!
Jag njuter varenda dag och längtar tills vi får se den lille räkan. Den 7e och 13e ska jag på vul på akademiska för att se så ett litet hjärta slår och att allt står rätt till. Började blöda i fredags som kommer och går, kollade upp det i lördags och det var ingen fara alls. Det här är sjukt.

Nu börjar en ny resa, mot nya äventyr ✨
Jag kommer uppdatera mer detaljerat senare men ville bara få det ur mig! JAG ÄR GRAVID

Likes

Comments

Hallå!
Nu har det gått ett tag. Embryot sitter på plats och efter 8 dagar kunde jag inte hålla mig. Tjuvtestade faktiskt redan då fast den riktiga testdagen är den 28e! Tänker hålla på svaret ett liiiiitet tag till. Måste få tid att smälta, bearbeta och ge mig själv tid... jag har under dem dagarna umgåtts med människor jag tycker om och som ger mig energi!

Energitjuvar håller jag på att rensa bort i mitt liv. Det är inget jag vill ha.
Hur som helst har jag umgåtts med min fd kollega som är så himla härlig och genuint fin rakt igenom! Vi har gått massa promenader, fikat och ätit goda luncher. Så himla mysigt och välbehövligt!

Nu känner jag att saker i vardagen och livet börjar fixa upp sig. Snart är jag på gång igen! Samlar energi för fullt och känner att jag börjar bli fulladdad! Så taggad 💪🏻

Likes

Comments

Godmorgon!
Igår i mitt inlägg var jag så himla positiv och kände verkligen att allt var på min sida. Idag är det andra bullar. Vaknade inatt och hade världens kramper i magen. Som att livmodern drog ihop sig -slappnade av, drog ihop sig- slappnade av. F*N. Kändes liknande som förra gången när jag stötte ifrån embryot. Förra gången fick jag så efter 4 dagar ca, nu efter 12 h?! Behöver inte vada så att jag stötte ifrån embryot men magkänslan har svårt att tro annat... vad skulle oddsen vara att det skulle vara något annat precis när vi satt in ett och jag som aldrig får så... så himla irriterande. Hoppas bara det var en prutt på tvären. Blir så arg... ska försöka hitta tillbaka till min positiva anda och kämpa på.. känner mig ganska nere idag..

Förhoppningsvis blir det bättre ikväll när jag ska på middag hos min mor, men tänker inte hoppas på förmycket... bara att vänta och se vad tiden utvisar! 17 dagar kvar till testdag, kan inte göra annat än att stå ut!

Likes

Comments

Hallå på er!
Nu är det så att jag tappat uppdateringen totalt! Har inte uppdaterat på en evighet. Uselt av mig.
Idag hade vi återinförande för andra gången med fryst embryo. Detta hade delat sig till 10 celler men tappade till 7 under upptinandet idag. Det känns ändå bra! Nu har vi två kvar i frysen.

Det känns som att denna gången känns allt mycket bättre. Känner mig inte alls lika påverkad av hormonerna mest på humöret bara! Förra gången hade jag ju mycket ont i brösten och magen bla. Inget av det har jag nu och det känns jättebra! Har inte heller tänkt på återinförandet på samma sätt som förra gången, det måste ju vara något positivt!
Har inte heller tänkt så mycket nu efter ( även om det bara gått några timmar). Känner mig MYCKET lugnare och typ bara flowar med. Så himla skönt!

Den 28e mars har vi testdag. Håller alla tummar och tår.

Likes

Comments

Det blev inge byte av hormoner denna gången.. Fanns tydligen inte så mycket att välja mellan.. Kunde välja att prova letrozole och få ägglossningspruta och sedan sätta in ägget men med tanke på att jag inte svarade så bra på pergotime och letrozole är isch samma sak så vågade inte jag chansa på den, tyckte det var bättre isåfall att köra på ett safe card och käka dom jädrans hormonerna.. Får försöka att se förbi alla biverkningar.. Jag kämpar för vår skull och för att vi förhoppningsvis kommer få en bebis. Det är värt att gå igenom ALLT som krävs. Jag ger mig inte. Hur jobbigt det än må vara och hur jobbigt det än var förra gången så ska det baskemig gå!!
Vi funderade ju på en paus men känner att nu när kroppen ändå är inne i stimulerad "naturlig" cykel är det bäst att köra på, det är naturligast för kroppen. Pausen känner vi får komma om vi skulle behöva förbruka alla 3 ägg eller om dem inte klarar sig och vi måste börja om helt från början. Vi tar det då. En sak i taget, nu: fokus på tabletterna.

Jag tar progynon och ska börja idag! Ska tillbaka 6e mars på ett ultraljud för att se hur slemhinnan har vuxit på sig och planera återinförning därifrån.

Likes

Comments