View tracker

​Onsdag idag, jag har fortfarande ont från operationen. 

Idag är dock första dagen som jag ska gå utan BH på dagen. Det gör ganska rejält ont i bröstvårtorna och i ärret under bröstet. Vill bara att detta ska vara över nu. 

Skulle börjat jobba i tisdags men hade alldeles för ont för det. Jag har en inflammation i brösten och har fått en ny medicin. Förhoppningsvis kan jag åka och jobba imorrn, men då i receptionen då jag inte kan lyfta eller så på några veckor. 

Blää. . Hoppas att det är värt den här smärtan i slutändan 😊

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Vill man vara fin får man lida pin.

Imorse fick jag checka ut från kliniken och äntligen åka hem. På väg hem svängde vi förbi dunet runt öppna apoteket på klarabergsgatan för att hämta ut mina meds. 

Jag som är nyopererad och öm som fasiken va livrädd för alla oförsiktiga människor i morgonrusningen. Folk måste ju trott att det va en hård kväll igår haha. Håret rufsigt, osminkad och går som en tanta. 

Väl hemma igen så somnade jag på stört. Morfinet gör mig trött, vilket är skönt. 

Min pojkvän har varit helt underbar idag. Han åkte helt ensam till högdalen för att köpa sushi och chips åt mig. Dock tog han helt fel chips så dom kan jag inte äta haha. Jaja men tanken va god iallafall. 

Nu soffluffar jag och kollar på fångarna på fortet tillsammans med katten. 

Hoppas att morgondagen är mindre smärtsam.

Likes

Comments

View tracker

Nu har jag vaknat till lite .. gjorde piss ont i början när jag vaknade men nu är det okej. Har gjort massa sträckövningar som gör ont men ju mer man sträcker ju mindre ont gör det :)

Att resa sig från sängen är ju ett helt projekt haha men det går lättare och lättare 😊

Nu ska jag få lite middag här. Ha det bäst

Likes

Comments

Det här är jag! En helt vanlig tjej.

Jag är född 1993 på BB Huddinge, Stockholm. Min mamma var inte gammal när hon fick mig, endast 21 år. Pappa var lite äldre - 31 år. Vi bodde i en lägenhet i Älvsjö nära mitt dagis.

Men det blev inte långvarigt, mina föräldrar separerade och jag blev ett varannan vecka barn. Båda hamnade tillslut i Hagsätra. Där jag växte upp och där hela min bakgrund finns.

Mamma bodde på glanshammarsgatan, högst upp på 7:de våningen i en 3:a och pappa flyttade fram och tillbaka mellan olika lägenheter.

Båda mina föräldrar hade träffat nya. Mamma var tillsammans med "S". Den person som jag knöt ett sånt otroligt band till, som jag älskade. Hans största intresse var motorcyklar och fiske, han hade till och med tv-spel med fiske haha och han hade såklart en motorcykel också, Honda - gold wing. En vinröd. "S" såg ut som en riktig biker, rakad skalle, tatueringar, väst och en stadig kroppshydda. Han brukade låta mig åka med på motorcykeln (5-6 år gammal var jag). Han hämtade mig från dagis, han körde mig till kalas och han till och med lät mig följa med och fiska vid gryningen i Långsjön. Han tog hand om mig som att jag vore hans egen.

En natt i april, natten efter att han fyllt 30, vaknar jag av att mamma skriker. Ett skrik jag inte kände igen, skräckskrik. Hon roppar på "S" flera gånger. När jag kommer ut i hallen står hon i sitt nattlinne helt kritvit i ansiktet och tårar som sprutar. "Jag tror att han är död Emelie" säger hon. Jag, 6 år gammal förstår inte riktigt. Jag går in till honom medans mamma pratar med polisen. "Va kall han är" säger jag. Han ansikte var kallt och lilablå. Ögonen halvöppna och munnen helt öppen. Tungan va kall. Jag kände på den. Jag förstod ju inte bättre.

Några minuter senare var polis, ambulans och läkare på plats. Jag fick gå in på mitt rum med en ambulansman. Han försökte förklara för mig att "S" inte längre kommer att vakna. "Jag hann inte ge honom min pärlplatta som jag gjorde på 6-års till hans födelsedag" sa jag till honom och tar fram den hjärtformade, färgglada pärlplattan. "Han kommer att få den, lägg den till honom på hans begravning så kommer han att alltid bära den med sig" säger ambulansmannen. Jag fick även en bok som hette "min farfar och lammen". En bok som förklarar hur en nioåring mister sin farfar, plötsligt.

Efter en stund går vi ut i vardagsrummet igen där mamma sitter tillsammans med poliser. Hon gråter och jag ser att hennes tankar är någon helt annanstans. Jag kramar henne. "Nu kommer jag inte få åka och bada på eriksdalsbadet med fritids va" säger jag till henne. "Nej du kommer att stanna hemma idag" svarade mamma. Det var nämligen lov och jag gick på fritids. Min klasskompis hade ringt och frågat efter mig, vi skulle mötas och gå tillsammans.

Läkaren roppade på mig och sa att, om jag ville så fick jag stänga hans ögon och mun. Det gjorde jag. Det var det sista jag såg av honom.


Efter det, tror jag, fick jag och min mamma ett otroligt starkt band. Det har vi än idag. Min fina mamma.

Denna händelse påminner mig ständigt om hur fort livet kan vara förbi. Därför har jag slutat drömma och försöker stället uppfylla mina drömmar. Jag har lyckats hittills.

Likes

Comments

​Imorgon vid 7:45 ska jag vara på plats. 

Nerverna börjar komma nu. Större bröst är något jag alltid velat ha och nu äntligen ska jag göra det.

Jag har i många många år funderat och drömt mig bort och hur det skulle vara/kännas. Då hade jag inte råd. Men det har jag nu och man lägger pengarna på sig själv. Finns ju egentligen inget bättre? Jag försöker leva efter att uppfylla det jag drömmer om, det har jag lyckas med hittills vad gäller jobb och bröstförstoringen. Om man har råd och känner att man vill göra nåt .. gör det! Du kommer aldrig veta om du aldrig provar.

Det är många som ifrågasatt och sagt att jag inte borde, tänk på komplikationer, det är dyrt, du är fin som du är osv .. ja men det här är vad JAG vill. Kan inte folk acceptera att JAG vill .. det är väl huvudsaken? 


Likes

Comments

24 timmar, ett dygn!

Vem kom på det? Det är alldeles för kort egentligen. Jag hinner inte med allt som behövs göras. Dagarna bara går.

Enligt mig borde man få bestämma själv hur långt ett dygn ska va och allt bör vara öppet dygnet runt .. det skapar även massa nya möjligheter till jobb. Perfekt! Win Win ..

Eller så bör arbetstiderna förkortas till typ 6 timmar .. 2 timmar gör en stor skillnad.. det är ett pass på gymmet isch och man kommer hinna med det där andra som också måste göras, laga mat, tvätta, städa, umgås, äta, duscha, you name it! Kanske inte på samma dag men det underlättar när man kan träna i lugn och ro utan att stressa och tänka på allt som bör göras.

Ibland tänker jag .. skit samma, det får ta den tid det tar. Men det ångrar jag sen på morgonen när jag ska gå upp från mina varma gosiga säng in i kylan. Blää! Längre dagar.. det vill jag ha! Eller bättre utnyttjande iallafall.

Likes

Comments

Klockan är 05:00 och jag har inte sovit en endaste timme inatt.

Det är super svårt att vända på dygnet, jag är verkligen dålig på det. Kroppen vill lixom inte göra som jag vill. På mitt jobb är nämligen några arbetsdagar i månaden förlagda på natten, eller ja natt och natt 18-02 för min del. Det betyder att om jag jobbar 18-02 hela helgen och är ledig på måndagen så sover jag långt in på eftermiddagen, vilket gör att jag såklart inte kan sova på kvällen sen även om jag verkligen försöker.

Jag har många gånger försökt att ställa klockan på en bra tid men jag är alldeles för trött för att gå upp då. Det resulterar i att jag måste vara vaken hela natten för att kunna jobba dagpass. Ingen disciplin haha, jag är verkligen ingen morgonmännsika i vanliga fall.

Nu sitter jag här, framför datorn med en stor kopp kaffe i väntan på NYMO. Det bästa med vardagsmornar :D

Likes

Comments