View tracker

Ett år har gått sen du försvann. Ett fruktansvärt år. Jag saknar dig så enormt. Kan inte skriva mera här. Jag har inga ord.

Sedan i måndags har jag skrivit ett "brev" till dig. Som du aldrig kommer läsa. Det är fem sidor långt. Ett minnesbrev. Ett brev på hur mycket vi saknar dig. Ett brev på hur mycket du betydde för mig. Ett farväl. Typ. Tänker dock aldrig ta farväl av dig. Kommer alltid finnas vid din sida.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

När jag fyllde 18 fick jag i födelsedagspresent att mamma och jag skulle gå på Ladies Night. Något jag för övrigt önskat mig. Jag gick det med absolut inga som helst förväntningar. Bara en tanke om att det skulle bli kul att se David Lindgren och Eric Saade live. Det slutade med en helt fantastisk kväll!

Var så imponerad när jag gick därifrån. Vilken show!

En annan artist som var med var Patrik Isaksson, det första jag tänker på när jag hör hans namn är hur mycket jag lyssnade på honom som liten. Vi pratar alltså 10 års sedan ungefär. Skivan var nästan sönderlyssnad. Han var min stora idol. Andra gillade typ Carola, Bubbles eller Markoolio. Jag gillade Patrik. Jag älskade hans röst och hans låtar. De var helt enkelt underbara.

Att få se honom live igår var en stor grej! Att få höra hans låtar live, jag blev kär på nytt. För att inte tala om, jag blev som barn på nytt. Det var helt underbart! Går nog inte att beskriva hur stort det var. Han är en helt fantastisk sångare! Vilken grej alltså. Helt oförglömligt.

Det var även helt magiskt att få se David Lindgren och Eric Saade live. Vilken show de två bjuder på! Hela kvällen var magisk! Sång blandat med dansnummer och komedinummer. Det var en perfekt blandning. Kort och gott. Jag gick därifrån sjukt imponerad och med ett STORT leende på läpparna.

Första gången jag gick på Ladies Night, absolut inte den sista!

Rekommenderar det starkt!

Likes

Comments

View tracker

You know when you are little?
When
 your mum comes and tells you there are no monsters under your bed? And that nightmares..well they are just really bad dreams? Yeah. I do too. Except no one never told me that there are several types of nightmares. It’s those that you dream when you are little about monsters and witches chasing you and then there's the ones who really
 do happen

I've already had people saying, relax its not a big deal. Its a sport.. That happens. Stop being so silly. I understand what they are saying I do. But at the same time.. Try standing in my shoes for once

I just found out today, that Freddie has signed for another team for the coming speedway season. You cannot imagine my disappointment. Or how sad I am. People know how much Freddie means to me, still they are saying get over it. That’s just how it is. That’s speedway. Sometimes riders stay in a team and sometimes they don’t. I understand. I am aware of that. Same thing happened to me last year with Erik. And same thing will keep on happening each time I start liking someone very much(For example Salle). But now its Freddie we are talking about. They guy who always makes me smile, they guy who has ridden for Dackarna since 2007. Now leaving us for Indianerna. Kumla who is so far away that I will not be able to go there and watch him nor meet him in an open pit after the game. This means I will not get to meet Freddie again. This means, when I wasn’t allowed to go and see Freddie in Dackarnas last away game in Vetlanda(where they have an open pit) I totally blew my shot at seeing him one last time.

So right now Im not in the best mood to hear people say, you’ll see him again or stop worrying. That’s just something that happens.

I can only pray to God that he signs autographs in Stockholm on Saturday! Im so gutted! This truly sucks and you guys can't understand how sad I am! This is my worst nightmare! Nightmares do happen! 

Peace Out










 

Likes

Comments

Hey guys, was a long time since I wrote on here..Felt that I needed to write on English again, much more fun to know that some of my closest friends can understand what I'm writing :P

Anyways, don't really know what to write..

Yesterday I was in Målilla to watch Dackarna against Hammarby(not a big surprise huh?). All of our previous games has been really tight with the final heat deciding who will win. Yesterday King Darcy was back after he suffered from a broken collarbone in Gothenburg in May. All the guys were really impressive, Darcy scored a max from 4 rides and our reserves were also really impressive.. We took 7 5-1 in total which I've never seen before.. It was a magic night and I was so proud. Still can't believe that we won with 61-29! Its just CRAZY!

Freddie scored 6p and was the guy with the lowest score.. He did good but I'm seriously so sick of all the people saying that as a skipper he should take more points then the others. That he's riding bad this season and isn't impressive at all. Freddie is a guy that I think wants the best for others and I can see when he's out on the track that he's taking the skipper role seriously. He lets his teammates pass so they don't have to do the shitwork in the back which he does instead. Sometimes he manages to keep his place but sometimes the guy behind is to strong and passes. But from what I've understood I'm the only one who sees this. But in my eyes what Freddie does out on track is exactly what a skipper should do! Others might not think that but I DO! I'll always be proud of him even if he does bad.

Next week I get to meet him again!:) We're up against Piraterna in Motala and they have an open pit after the game so then I get to see him. I might come out as obsessed but I love meeting him. He's so nice and always happy. I just love it :) Motala is like a hometrack for me though and the same with Vargarnas Norrköping. They are much closer to Linköping then Målilla even though its an away game for Dackarna its almost as a homegame for me :P Im also going to meet Mikkel and Darcy hopefully! Might be a bit weird now but I do want a picture with Hancock and Holder to :P They are quite big in my eyes :)

Ah well I hope you all enjoyed my second english “status” on here..

Peace Out!

Likes

Comments

So I decided to make my first english "status" on here and it will be a story about a guy very close to my heart So here I go..:

The time was about 7pm and the riders entered the track, first.. the guestteam.. I decided to move from the stand down to the fence.. So I could get a better look of my boys. They entered in a white car with the text: Ikaros Smederna on it. All I could see at first was a waving flag, it was black with Dackarnas logo on it. The car came closer as it went around the track, it arrived at the final curve where Spinning Wheels were standing, cheering them on..

All I could see and think of was the guy in white racesuit with a green cap on. It was him, up close. Then something weird happened.. He waved at me, not to all of us.. to me.. He looked right into my eyes and waved. I could feel how my cheeks turned red and I quickly looked at the ground. First lap was over, then he came again. This time he waved to all of us. The game started with a lot of drama, Smederna won with 4 points.. After the last hear Dackarna once again entered the track and went towards Spinning Wheels.. He walked straight towards me and once again, he waved right at me.. He smiled, thanked us and went away.. I was numb. I just followed him with my look as he entered the pit.. when I came back to reality I asked my mum if we could try to get into the pits.. She said we'd try and we did, with a good result.. I meet Mikkel and Michael but there was only one I really wanted to meet.. 

My eyes looked around the pit and suddenly something catched my eyes.. It was Piotr and Przemyzlaw.. his mechanics. I looked around even more but there were no sign off him.. I saw the guest dressingroom but through the window I couldn't see any blond hair.. My mum started to get impatient and wanted to go home but I managed to convince her that we would stay and wait, I was convinced we would see him soon.. A few more minutes passed and now I started to get impatinent.. my foot hurted, I was tired and cold and we were just about to leave.. Then I heard someone.. It was a girl.. saying his name.. I turned around and looked up.. and there he was.. I saw his number: 3 on the back and I recogniezed his racesuit.. I forgot about everything.. I wasn't tired, my foot didnt hurt and suddenly I was warm. I walked towards him, he hadn't noticed me and was about to enter the dressing room.. I called on him.. and so did my mum.. 

His eyes sparkled and he was already smiling when he turned around, for a while I thought he had recognized my voice.. His smile was huge and so was mine.. It was one of those moments where times stops and you just enjoy the moment, then I remembered: I was supposed to take a picture with him, I asked and we did.. He has got some kind of new idea this season that when we take a picture he comes closer than he normally does, puts his hand on my shoulder and then moves it down to my back.. And I can feel how his thumb is moving up and down on my back..Like he's almost patting me, to calm me down as Im normally very nervous..but It was an amazing feeling and he made me feel so special.. The pictures was over and I asked him about the track, just so I could hear his voice.. I have no idea what he answered just how cute his voice is.. 

During that moment, those seconds.. He made me feel so special and now 24 hours later.. I still do.. It was the best moment I've ever had with him and It is one of those moments you will NEVER EVER forget. 
I dont think any guy right now, can make me feel that special as I felt then as he did.. Even without him being aware of it.. Before he took of.. He looked at me a smiled, then he said goodbye and went to an interview.. I wanted to turn around and throw myself in his arms and never look back.. But he's just a speedwayrider not like he's the man of my dreams.. Or is he? 

He's my life, my everything.. but it might sound like im in love with him.. Im not.. I love him but he's old.. He's an amazing person and I could kill someone to spend I day with him.. But nothing more.. Ill always support him and he will always be important to me.. And yes.. Im a bit of a fangirl when it comes to him.. but I have to fangirl over someone right? ;) 

Yesterday was the best day ever.. 

Peace Out! Hope you all liked my first english status..


 

Likes

Comments

Har varit mycket speedway på sistone, elitseriepremiär i Stockholm där Dackarna vann rätt överlägset, hemmapremiär där Dackarna också drog ifrån och vann över Motalas Pirater vilket kändes asnice bara för att de är ifrån Östergötland ;-) 

Det har varit GP i Stockholm är Emil Sayfutdinov vann, Darcy Ward bröt skulderbladet och Nicki Pedersen handleden.. Emils vars pappa även precis gick bort straxt innan mötet. Gick inte så bra för Freddie dock, som för övrigt har haft en grymt tung säsong i GP serien.. I Polen, England och Sverige kör han som en Gud dock! 

Ikväll är det GP i Prag och då hoppas vi det går bättre för Fredrik.. 

På tisdag är det match igen för Dackarna då dom åker upp till Eskilstuna för att möta nykomlingarna i elitserien: Smederna..

Dackarna leder för övrig serien efter 2 omgångar och trots sitt unga lag presterar dom oerhört bra!! För att inte tala om lagandan de har och en väldigt rutinerad lagkapten i form av Fredrik Lindgren.. Fredrik som många inte trodde var lagkaptensmaterial men som än så länge verkligen visat framfötterna.. 

Nog om det.. nu skicka jag massa bamse och styrkekramar till Freddie och hoppas han hamnar på pallen ikväll! Kör Hårt Freddie!!<3

 





 

Peace Out!

Likes

Comments

Medan alla andra stod och frös vid en eld och glodde så var jag nere i Målilla för Målilla Challenge, sjukt lite folk.. typ 150 pers eller nåt.. Dåligt tycker jag..Men men.. 

20 heat kördes och så här slutade tävlingen: 
1. Darcy Ward 15p (Dackarna)
2. Patrick Hougaard 14p (Dackarna)
3. Patryk Dudek 13p (Dackarna)
4. Fredrik Lindgren 11p (Dackarna)

5. Michael Jepsen Jensen 10p (Dackarna)
6. Mikkel Michelsen 10p (Dackarna)
7. Ludvig Lindgren 9p 
8. Dennis Andersson 8p (Dackarna)

9. Jesper Sögaard 7p 
10. Victor Palovaara 7p (Dackarna)

11. Joel Larsson 5p (Dackarna)
12. Tim Gudmundsson 4p 
13. Simon Gustafsson 3p (Dackarna)
14. Freddie Broms 2p
15. Viktor Lockström 1p (Dackarna)
16. Jonas Engdahl 1p

En bra kväll för alla pojkarna och även för nyförvärven som överraskade! Vi hade världens bästa platser! Satt på VIPpen precis vid startlinjen! Sjukt kul!:D Eftersom det var så lite folk fick man sitta vart man ville och efter tävlingen även gå in i depån, så självklart fick jag ÄNTLIGEN träffa Fredrik!:D Tog även kort med nyförvärven Mikkel och Patrick. Blev inte så mycket snack dock, var alldeles för kallt och ville bara komma hem.. Lite synd så här i efterhand då man kommer på jättemycket saker man ville prata om eller fråga. 

Men men.. Det kommer ju fler gånger ;)
Nästa vecka är elitseriepremiären! Bortmatch mot Hammarby! Äntligen börjar det! Så UNDERBART!!:D
O på lördag vinner Fredrik GPt i Göteborg!:D Bara så ni vet ;) Glömmer aldrig förra året då han gjorde det!:) 
 

Peace Out!

Likes

Comments

Titeln säger väll allt? Stort jäkla grattis till Erik! Detta var han värd efter katastrof säsongen i LHC förra året! Så stolt och glad för hans skull! Även SAIK är värda detta, vilken säsong! Härliga bilder på kanal 5 just nu. Så underbart härligt! Kommer bli så roligt att se Erik ta emot sin GULDmedalj

Tycker dock LHC är värda silvermedaljerna då LHF inte gav SAIK någon direkt match.. Just saying!! 

Peace Out! 

Likes

Comments

på vinst för Luleå ikväll! Enbart för att SAIK ska få avgöra på hemmaplan.. Tycker SAIK är värda detta guld så då kan dom faktiskt få ta det på hemmaplan inför ett fullsatt Kraft Arena! 

Så ikväll är det Luleå vinst som gäller.. som för övrigt inte alls förtjänat en finalplats.. spelat tråkigt och dåligt och den riktiga finalen måste ju varit semifinalerna med LHC.. det var ju iaf en kamp om det även om SAIK hade flyt med sig och vi total otur.. 

Aja vi hörs snart igen! 

Peace Out! 

Likes

Comments

Ju mera inbiten jag blir i hockeyn desto jobbigare blir det när värdefulla spelare lämnar.. Robin Figren lämnar oss nu efter 2 år i en blåröda dräkten, trodde aldrig jag skulle bli så ledsen över att han lämnar.. Klart jag skulle bli ledsen.. Men inte så som det känns just nu.. Det känns tomt och gör nästan lite ont.. Han var inte bara en hockeyspelare, han bjöd på sig själv och var en riktigt stor person. Man skulle nästan kunna säga att han är en blandning mellan en clown och en nallebjörn. 
Kan sitta i flera timmar och kolla på repotage med honom.. "Saknad, eller inte saknad" är favoriten.. Kommer ihåg alla våra konversationer om strumpor, sandaler och hockeysmurfar.. Fy vad jobbigt detta blev.. 

Jag kommer sakna honom så otroligt mycket, videon(http://www2.lhc.eu/artikel/35560/) när han bli tårögd i slutet, det var då det brast för mig.. Usch det känns redan så otroligt tomt och jag saknar honom så mycket redan.. Ingen kommer någonsin kunna ta hans plats även om han själv säger det.. Det finns bara en Robin Figren och det är den bästa!<3 



Från gårdagens slutsnack.. ett sista snack..en sista bild..(eller inte..tänker stalka honom när han kommer till CC)

Träffa Salle igår med.. märks att han börjar tycka jag är jobbig.. får hitta en annan favvo kanske.. Ge han lite space.. Usch stackarn.. Har lite dåligt samvete faktiskt.. Tog även kort med honom, Torpet, Grillen, Andersson, Chrille, Weinis, Figge och John Senewiratne.. Alla på slutsnacket fick se klippet där jag grät med..ännu mer pinsamt..hela A-laget liksom.. haha.. 

Peace Out!

 

Likes

Comments