Header

Heeeej! Jag kom hem runt halv tre idag istället för 19, vädret är grått och regnigt så jag kunde gå tidigare då vi ska ha en liten "avskedsfest" för Victor som ska flytta till Kalmar för att plugga. Så vi ska ha lite förfest sen dra ut till koppar. Men vi är redo för att dra, vi väntar bara på taxin. Tänkte bara uppdatera er lite snabbt om läget. Puss

Likes

Comments

Det är få personer som verkligen vet, men jag väljer att skriva ut de offentligt. Jag är så trött på att hålla saker för mig själv... så läs om ni vill - Detta har varit mitt liv!

... Jag är inte den som pratar om mina "problem" jag är snarare den som lyssnar på alla andras. Jag har alltid varit den som satt mig själv åt sidan för att vara till hands för alla andra, även om jag så inte känner människan vill jag den väl. Men faktiskt, jag är så trött på att alltid vara där, lyssna och försöka hjälpa. När man inte får någonting tillbaka. Sedan mina föräldrar skiljde sig när jag var 6 år fram tills jag blev 14, har jag pendlats med att vara "brevbärare" för att inte mina föräldrar kan vara mogna nog att prata med varandra. Varje söndag var jag tvungen att välja vilken tid jag skulle till mamma eller pappa, så mycket hat jag har fått lyssna på, så många gånger som jag låst in mig på rummet för att gråta. Jag vågade aldrig stå upp för mig själv för jag visste inte vad alla andra skulle tycka om mig. Jag brydde mig om alla andra så mycket att jag glömde bort mig själv, Emelie 8 år. Jag var bara ett barn. När jag var 15 så bodde jag tillsammans med en som hette Amanda och en som hette Emmelie. Amanda bodde hos mig med pappa i 5-6 månader och jag bodde sen med Emmelis hos hennes fosterfamilj i 4-5 månader. Under denna tiden pratade jag även med en kille via msn och sms. I över 1 års tid pratade jag med han till och från, han bodde i Göteborg, jag blev mer och mer intresserad av han. I slutet på juli 2011 så satte jag mig på tåget i 3h till Göteborg för att träffa han, ensam. Amanda och Emmelie var dem enda som visste någonting för hade jag sagt något till mamma och pappa så visste jag att jag inte skulle få. I samma veva som allting hände så skulle jag också börja gymnasiet, jag hade kommit in på barn och fritid mest för att alla andra ville att jag skulle gå den linjen "du är så bra med barn Emelie" så jag valde de för alla andras skull - inte min egen. Så småningom fick mina föräldrar reda på att jag var i Göteborg, såklart blev dem arga med all rätt - allting kunde ju ha hänt. Men pappa sa upp kontakten med mig, och mamma hade jag lite kontakt med men inte så mycket... Just då så va min kille som jag åkt till min bästavän, allting kändes så bra även om jag bara varit hos han i några dagar, vi pratade om att flytta ihop. Och 3 månader senare så bor jag hos han. Jag började inte gymnasiet utan jag tog 2 år till att jobba istället, för jag visste att jag var tvungen att försörja mig själv eftersom varken mamma eller pappa ville hjälpa mig. Samtidigt som jag jobba så kollade jag på olika gymnasium för jag ville trots allt ha en utbildning med mig i bagaget. Allting var så nytt för mig, men tillslut hittade jag en skola i Varberg som hade en skönhetsutbildning, vilket jag fastnade för direkt (såklart). I Augusti 2013 var de min tur att få börja gymnasiet, 3 år senare. Jag gick alltså med 96:or. Men vad gjorde de, jag fick nya vänner och just då kändes allting så bra. Ju mer tiden gick så blev min kille konstig, han började bli elak, han skulle bestämma över mig, såg ner på mig, tog min mobil, skulle ha koll på ALLT jag gjorde. Jag tänkte mest att de bara va en fas för han just då så jag gjorde ju allt för han. Men så fort jag inte svarade på sms inom en viss tid, om jag var sen hem från skolan, om en kille skickade ett hej till mig blev han vansinnig på mig även om jag så inte ens svarade tillbaka, Listan kan göras lång. Men det pågick i över 2 års tid och det blev bara värre dag för dag, men jag tog de för jag var kär. Jag åkte till skolan, plugga till körkort och satt i princip hemma hela dagarna för jag vågade inte göra han arg. Vissa dagar fick jag nog och sa ifrån, jag mådde så dåligt. Jag hade ingen som kunde trösta mig, jag pratade heller inte med någon om detta utan höll allting för mig själv. Hoten kom och orden han sa till mig blev mer och mer grova. När han kolla mig i ögonen och sa hur värdelös jag var, att ingen skulle bry sig om jag dog, ingen tycker om mig.. jag satt framför han och tårarna rann ner från min kind, han bara hånskrattade åt mig och bara mata på ord. Jag visste ju att någonting var fel, jag försökte prata med han men det gick inte. Men varje dag så mindfucka han mitt huvud, från alla hot till att vissa dagar skicka sms om hur mycket han älskade mig. Jag trodde blint på allt han sa till mig. Ena dagen kunde han slå mig, önska mig död, sedan sitta och säga att han älska mig. När jag skulle ta studenten så engagera min mamma sig i de väldigt mycket, och jag bestämde mig för att bjuda ALLA, trots att jag inte haft någon kontakt med pappa eller släkten på den sidan på flera år men jag ville visa att jag inte va arg. Jag vill bara ha ett normalt liv. Att ta studenten brukar vara de alla längtar efter, men jag saknade hopp. Jag tyckte ingenting var roligt längre, jag orkade inte mer. Under hela min gymnasietid var jag på "tårna" samtidigt som jag skulle hänga med i skolan, plugga till körkort som jag sedan fick efter ett tag och som jag SJÄLV betalade så var jag även tvungen att tänka på min kille, att jag inte skulle göra något fel. Jag var så rädd. Min mamma såg på mig att det var något som inte stämde men jag vägrade berätta. Jag sa att allting var okej när jag i själv verket gick sönder inombords. Student dagen är min mardröm, på kvällen/natten skulle vi ut och festa alla tjejer. Jag är ute i kanske 1 timme sedan kommer min kille för att hämta mig... han var arg för jag hade kul, han mata på hela natten hur värdelös jag var. Sänkte mig totalt. Jag hade nått den gräns då jag inte orkade mer. Några dagar senare var jag tvungen att gå igenom hans mobil, för han satt vid den konstant, det plinga i hans mobil hela tiden men så fort jag fråga vem de va ifrån så fick jag alltid som svar "bry dig inte", han var ofta på "gymmet", bytade kod till sin mobil 53637 gånger. Men jag kollade igenom hans telefon och hittar sms från inte bara en tjej utan flera stycken, han skriver vad han vill göra med dem, skriver att han bara har mig för att ligga. Jag lägger tillbaka hans mobil igen så han inte anar något och sätter mig i en stol och stirrar rakt in i väggen hela natten. Han hade varit otrogen mot mig i över 2,5 års tid. Han som jag trodde jag skulle vara tillsammans med i resten av mitt liv, han som jag lämna allt för. Han förstörde mig totalt, mitt självförtroende fanns inte kvar, jag vågade inte ens prata längre. Jag saknade livslusten. Men dagen därpå låtsades jag som ingenting, han stack till "gymmet". Då passade jag på att klippa sönder alla hans kläder och kastade ut dem från fönstret. Kändes så bra!! Jag packade ihop alla mina grejer och stack, skrev ett långt sms att jag hade kommit på han. Han trodde aldrig jag skulle lämna han, han trodde att han skulle få leka med mig, men jag hade fått nog. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag tog in på hotell en natt och sen var jag även hos min vän Cornelia som jag blev bästavän med under min gymnasietid. Tiden gick och jag hade en andrahans lägenhet tills vidare, jag hade 3 jobb, jag festade otroligt mycket. Varje dag fick jag även sms från mitt ex, hotfulla som kärleksfulla. Han stalka mig, hacka sig in på min facebook, försökte förstöra mitt liv ännu mer, tog pengar från mig. Men jag försökte ignorera, jag blockade han men då hittade han andra sätt att kontakta mig på. Det tog han 5 månader, sen kom han på att det är ingen idé längre, jag brydde mig inte mer. Han förstörde inte bara mitt liv, utan den jag en gång var. Min personlighet, mitt självförtroende, min tillit till folk. ALLT! HAN FÖRSTÖRDE ALLT! Jag hatar han än idag för vad han gjorde. Nu har de snart gått 2 år sen jag lämna han. Och jag är fortfarande inte hel, jag försöker varje dag, jag kämpar mig tillbaka. Men det tar tid. Idag är jag iallafall lycklig. Jag har världen bästa sambo som stöttar mig och som alltid finns där för mig oavsett vad.

Likes

Comments

Hela outfiten är från BIKBOK!

Hello baaabes! Idag är min sista lediga dag och imorgon börjar jag jobba igen, var ledig igår också men då gjorde jag absolut ingenting mer än att tvätta, städa och slöa framför teven. Är så trött jämt känns de som. Men idag har jag inte heller något planerat, får se vad dagen har att erbjuda.. haha ;-)

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag är såååå trött. Hamnade sent i säng, som vanligt.. hehe. Vi har precis satt oss för att ta ett frukost stopp. Gjorde en liten matsäck med frallor, melon och några festisar igår kväll. Vi har snart passerat Jönköping tror jag så vi har en bit kvar innan vi är framme i Ullared.

Likes

Comments

Heeej! Nu är vi hemma från Stockholm igen, skönt att bara komma bort en liten stund men samtidigt skönt att komma hem! Jag hittade inget sådär wow på mos heller, fick med mig en blus och en tröja. Haha ja.. de va allt. Vi ska bara fräscha upp oss lite snabbt sen ska vi rulla neråt mot viken för att fiska kräftor och bara va, med Danne tills imorgon. Sen på måndag så tar vi en roadtrip ner till Ullared över dagen. Vi hörs imorgon eller på måndag igen!

Likes

Comments