Allt med saffran är ju gott, visst? Idag gjorde jag saffrans pannacotta. Dock hade vi inte några bra små glas så det blev lite mycket i glasen (detta är räknat till 4 pers) men egentligen vad gör det när man älskar saffran? Haha. Skulle egentligen haft på vitchoklad då kombon mellan saffran och vitchoklad är helt magisk. Vi hade saffrans glass på halvars när jag jobba där och gissa vem som varje dag tog en mugg med saffrans glass, vitchoklad, lite grädde toppat med mini marsmallows? JAG!! Inte undra på att jag lagt på mig dem där extra kilona.. men svin gott är det! Här kommer iallafall receptet:

Ingridienser

0,5 (1 kuvert) saffran
2 st gelatinblad
3 dl vispgrädde
3 msk strösocker
1 tsk vanilj pulver 

Gör såhär: 

Lägg gelatin bladen i blöt. Blanda vispgrädde, strösocker och vaniljsocker i en kastrull. Tillsätt sedan saffranet och vispa så det blandas. Låt koka upp under omrörning. Krama ur gelatinbladen. Ta bort kastrullen från plattan och vispa ner gelatinbladen. Vispa tills bladen smält. Låt stå i kylen minst 2 timmar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Det är onsdag och lillördag, då är det väl endån okej med denna magiska dessert till lunch? Jag vart så sugen på choklad.. så jag mickra barebells salty peanut så den blev sådär härligt kletig, två skopor med salted caramel proteinglass från lohilo, toppat med en klick barebells hasselnötskräm och frusna bananer och jordgubbar. Det mina vänner, vart orgasm i munnen! 

Likes

Comments

1 bröd

2 st mogna bananer
2 dl havregryn
4 dl vetemjöl
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
2,5 dl fil eller kvarg (jag hade naturell kvarg från lindahls)

Så här gör du:

Sätt ugnen på 200 grader och smörj bakformen.
Skala och mosa bananerna.
Blanda de torra ingredienserna vid sidan om. Rör sedan ner kvarg och banan.
Häll ner smeten i bakformen.
Grädda i ugnens nedre del i ca 1 timme.
Ta ut bröder ur formen och låt svalna på ett galler.

Jag la på cashewnötter efter halva tiden, dock så vart det inga som fastna på själva brödet.. skulle kanske haft dem i brödet istället? Men dem var goda brevid också! 

Ät och njuuut. Hoppas det smakar!

Likes

Comments

Två nya flaskor i min hudvårdsrutin!

Drops of youth - Youth liquid peel. Exfolierar och skalar milt bort orenheter från din hud, lyfter bort döda hudceller och rester. Jag har använt peelingvante till mitt ansikte förut men jag känner att det tar mer skada än gör nytta om man kan säga så? Och denna är så jäkla bra och lyfter bort ALL smuts. Så denna använder jag 2-3 gånger i veckan efter min rengöring.

Drops of youth - Youth concentrate. En tyst minut för världens bästa serum!! Vårdande serumdroppar som både fuktighetsbevarar och ger ny energi och lyster till torr hy. Jag använder denna morgon och kväll innan min dag/nattkräm. And i loooooooove it!

Likes

Comments

Utanför oss, det första jag gjorde imorse var att ta kort, yrvaken och naken.. hahah!

Godmorgon Tisdag!

Jag vaknade pigg och utvilad redan vid 7 imorse så jag fick pussa ordentligt på min älskling som skulle till jobbet. Han brukar alltid pussa på mig innan han åker men oftast är jag inte ens vid medvetandet då.. haha! Låg kvar i sängen och gotta mig ett bra tag tills filip ringer mig en timma efter och säger att han kommer hem och äter frukost med mig. Så jag värmde risgröt, skar upp lite banan bröd och slog på kaffet. Perfekt start på denna tisdagen med mitt hjärta! ♡​

Likes

Comments

​Jag har länge velat skriva ut vad som hände i mitt liv mellan 16 - 22 år. Men jag har skrivit och suddat ut flera gånger för jag vet inte om jag känner mig redo trots att det har gått snart 3 år. Men samtidigt är jag så himla trött på att hålla saker inom mig, för detta tär på mig något otroligt. Jag vill absolut inte att folk ska "tycka synd om mig". Och min blogg ska vara en plats där jag kan skriva ut saker på utan att bli dömd! Ingen vet vad som egentligen pågick. Ingen såg. Detta har varit min hemlighet i flera år! 


Okej. Jag är inte den personen som pratar om mina "problem", utan jag är den som vill försöka klara allt själv. Jag är snarare den som lyssnar och sätter mig själv åt sidan för att vara till hands för alla andra, även om jag så inte känner personen vill jag den väl.

Så - det var i juli 2010 som jag åkte helt ensam till Göteborg för att träffa en kille som jag pratat med i drygt ett år via msn som fanns då och via sms. I samma veva så skulle jag även börja gymnasiet men jag kände mig inte 'redo' och tog två sabbats år istället och jobbade under den tiden tills jag visste vilken linje jag ville gå. Efter knappt 2 månader så flyttar jag till Göteborg och min kille. Allting blev så nytt för mig ganska plötsligt, ny stad, nya människor, jag kände ingen i Göteborg. Jag hade dessutom ingen vidare kontakt med min familj då heller... jag bodde hos min dåvarande bästa vän Emmelie, hon var också den enda som visste vart jag befann mig just då.

I Augusti 2012 så påbörjade jag min makeup / stylist linje i Varberg. 2 år senare men med en utbildning som jag verkligen ville gå. Och under tiden gick jag även olika kurser inom skönhet. Från 2010 till 2012 var livet helt underbart, man var nykär och allting bara flöt på... men det jag inte visste var att det skulle vända ganska snabbt...

Ju mer tiden gick så blev min kille elak, han skulle bestämma över mig, såg ner på mig, tog min mobil, han skulle ha koll på ALLT jag gjorde, vem jag skrev med, vem som ringt mig eller jag ringt. Just i det ögonblicket så tänkte jag mest att det bara var en fas för han just då så jag gjorde ju såklart allt för han. Men det slutade aldrig, det fortsatte i över 2 års tid och varje dag blev bara värre. Och jag tog bara emot allting, varför? Jag var kär, jag älskade han, han var min bästavän. Men samtidigt så mådde jag skit rent ut sagt. Men ingen såg, för jag var alltid tvungen att lägga på mitt pokerface. Varje dag åkte jag till skolan, jobba och sen kom hem för att serva han medans allt han gjorde var att klanka ner på mig och satt och spela 24 timmar om dygnet. Vissa dagar bröt jag ihop totalt men jag pratade aldrig med någon om det. Jag minns att jag låste in mig i badrummet flera gånger och bara satt i duschen och grät. Han såg mig även gråta flera gånger men allt jag fick höra var att jag var barnslig. Jag hade ingen som kunde trösta mig, ingen jag kunde ringa, jag kunde heller inte åka till någon för alla var flera mil från mig.

Flera gånger försökte jag prata med han men det gick inte, han vägrade prata om vårt förhållande. Så fort jag ens nämnde att jag ville prata så kom bara hånskrattet fram och han sa "börja inte nu igen". Och jag är den personen som vill prata om jag känner att någonting är fel eller om jag bara vill lätta på hjärtat.. men det fick jag aldrig, ALDRIG under 5 års tid! Men det slutar inte där, allting blev värre än det var. Han började kalla mig för saker, påstod att det var mig de var fel på. Han kunde kolla mig i ögonen och säga hur värdelös jag var, att ingen skulle bry sig om jag dog för ingen skulle komma på min begravning, ingen skulle ens märka om jag var borta. Jag minns att jag satt framför han när han sa det till mig och han hånskrattade bara som han brukade göra medans mina tårar rann ner från min kind samtidigt som han bara fortsatte att mata på grova ord till mig.

Han mindfucka mig dagligen, ena dagen kunde han sitta och säga att han älska mig andra dagen kunde han säga hur värdelös jag var, slå mig, hota mig. 2014 är det året som jag minns starkast än idag. Han började ta till med våld, under sommaren kunde jag knappt visa mig ute. Jag hade blåmärken vid sidan av min mage, mina handleder var röd/blåa och min hals hade ofta blåmärken. Han puttade mig också ner från en lång sten trappa efter ett bråk.. det kändes som att mitt liv svävade mellan liv och död hela tiden. Jag var mest rädd och försökte klara mig på egen hand. Det gick men det var så otroligt jobbigt. Under denna tiden så var det INGEN som visste vad som pågick, jag vågade inte säga sanningen utan hittade alltid på lögner för att skydda mig själv och han sa såklart inget eftersom han påstod att allt var normalt.

Men jag kämpar mig igenom skolan och äntligen är det min tur att ta studenten. Min mamma engagera sig väldigt mycket och trots allt så kom hela min släkt även om jag inte haft någon vidare kontakt med dem under ett par år. Men det gjorde mig så glad! Att ta studenten brukar vara de alla längtar efter, även jag. Men jag saknade hopp, jag tyckte ingenting var roligt längre, jag orkade inte mer. Men eftersom jag är expert på att hålla saker inom mig och ha ett pokerface så hade jag de även denna dagen. Min mamma frågade flera gånger hur jag mådde, jag ville bara gråta i min mammas famn och berätta allt men jag kunde inte. Så jag säger att jag mår bra. Lite senare på kvällen så kommer ett par tjejkompisar och hämtar mig för vi ska förfesta och sen ut på klubben för att fira, hade inte min familj och släkt varit där så hade jag aldrig vågat åka. Dagen innan så hade min kille sagt till mig att jag inte får ut gå, och skulle jag göra det så skulle han göra mitt liv till ett helvete om jag inte lyssna. Eftersom min familj var där vågade han inte säga någonting men jag visste innerst inne att jag skulle få konsekvenser men jag orkade inte bry mig, vad skulle han göra med mig som han inte redan hade gjort? Efter bara 1 timme ute så kommer han för att hämta mig, han var arg för jag hade kul, han sänkte mig totalt. Jag hade nått den gräns då jag inte orkade mer. Och det var även första gången jag hade självmordstankar...

Tiden gick och han fortsatte slå mig, hota mig, trycka ner mig. I flera månader! Som många andra nätter så låg jag sömnlös, det plingade i hans telefon hela tiden, jag hade min chans. Jag hade mina aningar, han bytade ofta kod till sin mobil, han var väldigt ofta på "gymmet", jag fick aldrig låna hans telefon om jag behövde ringa någon. Så den natten lyckades jag öppna hans telefon och hittar sms från inte bara en tjej utan flera stycken. Det som står i dem här smsen är vidrigt, jag visar inte en enda reaktion utan lägger tillbaka hans mobil och stirrar rakt in i väggen hela natten. Han hade varit otrogen mot mig i över 2,5 års tid. Han som jag lämna allt för, han som jag gjorde allt för. Men nu fick jag även förklaringen till varför han var ett svin mot mig. Han förstörde mig totalt. Mitt självförtroende fanns inte kvar, jag vågade knappt prata längre. Jag saknade livslusten. Men dagen därpå låtsas jag som ingenting, han stack till "gymmet". Jag ville hämnas men jag visste att han skulle vinna över mig oavsett, men jag klippte sönder alla hans kläder och kastade ut dem från fönstret. Jag packade ihop alla mina grejer och stack, jag ville aldrig mer se han. Jag skrev ett långt sms om att jag hade kommit på han, även då försökte han neka. Han trodde aldrig att jag skulle lämna han, han trodde att jag skulle vara hans slagpåse hela livet men jag hade fått nog. Men jag hade så fel att jag trodde att det skulle sluta där... i 4-5 månader efter så fortsatte han att skicka hotfulla som kärleksfulla sms. Han stalka mig, hacka sig in på min facebook, försökte förstöra mitt liv ännu mer, tog pengar från mig. Men jag ignorera tills han insåg att de inte var någon idé längre. Och detta... är bara en liten del av allt som faktiskt hände mellan stängda dörrar.

JAG HATAR HAN än idag, han förstörde inte bara mitt liv utan den jag en gång var. Min personlighet, mitt självförtroende, min tillit till folk, relationen till min familj, mitt sociala jag. ALLT. HAN FÖRSTÖRDE ALLT! Och varje dag försöker jag kämpa mig tillbaka till den Emelie jag en gång var. Trots att det har gått så lång tid så finns det kvar som ett sår inom mig, jag har aldrig fått prata om detta med någon. Det tar så fruktansvärt på ens psyke. Kärleken gör en blind och det har verkligen satt sina spår i mig. 

Idag är jag sambo med världens mest snällaste person, han som gör allt för mig. Han skulle aldrig någonsin höja handen mot mig, han skulle inte ens säga något elakt till mig. Dock är min tillit inte riktigt där än som jag önskar men han hjälper mig dagligen! Jag är lycklig och han är min andra halva. Min soulmate! 

Likes

Comments

Ingredienser:
2,5 dl äggvita
2 msk pofiber
1 msk fiberhusk
1 tsk bakpulver
1 msk sötströ från Ica
Lite kanel

Så här gör du:

Vispa upp äggvitan riktigt hårt. Tillsätt sen resten av ingredienserna och rör sen om försiktigt. Smörj ett bakplåtspapper med kokosolja.

Bre ut hela fluffet jämnt på plåten och grädda i 10 min på 225 grader.

Låt svalna och bre sen på vad du önskar. Jag gjorde ena halvan med vaniljbarebelles och lågkalori hallonsylt och sen andra halvan med vaniljbarebells+frysta hallon och lågkalori äppelmos.

Likes

Comments

Heeej på er eller godmorgon!! Klockan är ju trots allt bara halv 9. Hur mår ni? Jag mår fantastiskt bra. Hela helgen så har jag och filip endast myst i soffan, varit riktiga soffpotatisar. Filip har haft jouren så vi har inte kunnat boka upp oss på så mycket. Men skönt de, vi kollar på serien Lost och vi har väl knappt kollat på den i 2 månader och vi är redan på sista säsongen.. ooouppss haha! 

Men hörrni, trots att det är minus grader ute, svinkallt och blåser så tog jag mig ut på en powerwalk idag. Har gjort frukost som jag nu äter medans jag skriver detta inlägget. Slängde ihop en riktigt god och nyttig rulltårta. Ja ni hörde rätt - RULLTÅRTA till frukost som dessutom är nyttig, glutenfri och proteinrik. Recept kommer senare idag! 

Likes

Comments