Header

Hur det kommer sig att jag nyss vaknade i soffan med fuktigt hår och en lite lagom täppt näsa? Ja, inte var det värkar som höll mig vaken vid 04 i morse i alla fall... 😒 Men oavsett vad så kunde jag inte somna om så vid 05:00 stod jag i duschen och tvättade håret. Frukost i soffan framför OITNB och sen föll ögonen ihop.

Söndagsfrukost, nu även som torsdagsfrukost.


Men hur som haver! Idag är det due date! Idag är vårt älskade lilla gryn beräknad att dyka upp och jag har inga känningar... Mer än de klena, klena förvärkarna jag haft till och från i veckor och en extrem avundsjuka på grund av den där jäkla Facebook-gruppen där inte bara en, inte bara två utan säkert fem stycken som varit beräknade efter oss redan fått sina små knyten.

(MEN JAG BLIR SÅ JÄVLA TRÖTT! Återigen försvann allt jag skrivit...)


Men så hur mår jag då?
Ja, förutom det uppenbara jag redan nämnt (avundsjuka och noll känningar) så är jag mycket piggare den här veckan. De senaste två veckorna har jag sovit någon timme om dagen (pga extrem trötthet och mycket bra tidsfördriv) men den här veckan har jag nästan fått tvinga mig själv till det och inte ens lyckats varje dag. Mitt humör däremot är under all kritik och jag är så känslig att jag knappt ens vill ha med mig själv att göra.


Cravings?
Apelsinjuice fortfarande. Dock i något mindre mängder.


Hur går tankarna?
Det enda jag tänker på nuförtiden är förlossningen. Så klart. Att man kan längta efter att ha ont? Är det inte märkligt ändå?

Imorgon är det midsommar och jag hade ju liksom räknat med att knodden skulle ha dykt upp lagom till dess och därför har vi inte gjort några planer. Alls. Vilket känns lite dumt nu med tanke på att bebisen verkar trivas oerhört bra i livmodern min och nu är det ju för sent att boka upp några vänner. Det hade ju inte varit skitsvårt att boka av OM han hade valt att dyka upp och det hade nog gett mig något annat att fokusera på än hur skitlånga dagarna känns nuförtiden. Lite dumt men okej. Vi ska i alla fall grilla lite gott här hemma och bara ta det lugnt. F har jobbat ganska mycket den här veckan så det blir skönt att han är ledig imorgon också.

Nu ska jag putsa alla våra fönster och säkert grannens också så får vi väl se om vi är tre i familjen efter den här helgen eller inte.



Glad midsommar!🌻

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

all that jazz

I fredags firade vi 3 år tillsammans. Eftersom F har jobbat sent de flesta dagar den här vecka due to a new project på jobbet, så firade vi vårt jubileum igår istället. Ett besök på vår favoritrestaurang King of India. Problemet var bara att jag valde att ta på mig jeans (mammajeans alltså, tro inget annat) och de sitter riktigt illa när man sitter ner
så det blev ett kort besök. Inte mycket som är särskilt bekvämt numera faktiskt, när jag tänker efter... I bilen sitter jag som i en ihopfälld brassestol. Eller rävsax.


Nu har jag målat naglarna och lagt köttfärs på tining och ska slänga ihop en "shepards pie" till lunch. Kan nästan lova att jag kommer slinta med potatisskalaren och skära bort nagellacket på minst två naglar.

Likes

Comments

Huset

Inlägget är i samarbete med Skyltmax


Nu när vi bor i hus har vi lite fler valmöjligheter och mer frihet att bestämma hur vi vill ha saker och ting. Som till exempel gällande brevlåda. Den vi har nu är så liten och patetisk att jag inte ens tänker lägga varken tid eller energi på att ta en bild på den. Den är liten och vit. Det är typ allt ni behöver veta. De senaste dagarna har jag märkt att till och med brevbärarna verkar tycka att den är för liten då de bokstavligt talat tryckt ner mina paket och reklam (tack för det jävla PostNord förresten). Så nu är jag i fart med att beställa en ny brevlåda och tänkte då även passa på att beställa en snygg namnskylt som passar. Jag har beställt ifrån Skyltmax innan och blev supernöjd så det var typ ett självklart val den här gången också. Jag valde att använda vinyltext istället för en riktig skylt för att jag ville komma åt guldfärgen på texten. Det kommer bli 👌! Bild kommer såklart när allting kommit och är klart. Men såhär ser i alla fall brevlådan jag ska beställa ut. Älskar grått! Och att ha en låst brevlåda känns skitbra!

Bilden är lånad från bygghemma.se

Likes

Comments

Gravid

Idag går vi in i vecka 40. Om en vecka, sju dagar, är vår lille kille beräknad att titta ut. (Det här fattade jag aldrig innan jag blev gravid men man är alltså gravid i 40 fulla veckor, det vill säga, idag har jag varit gravid i 39 hela veckor och jag är inne på den 40:e veckan.) 40 veckor. Det är fan länge!


Och hur mår jag då?
Förhållandevis bra. Har haft lite mer förvärkar till och från. Känner mig aningens lurad emellanåt. Igår till exempel fick jag en väldigt lång och kraftig sammandragning följt av "mensvärk". YES! tänkte jag, nu är det snart dags. Och sen gick det över. Sen hände ungefär samma sak igår kväll men under natten gick även det över. Svullnaden är fortfarande vidrig men det går.

Cravings?
Apelsinjuice. Har nog hällt i mig nästan 4 liter på en vecka.


Hur går tankarna?
Igår var jag hos barnmorskan och gick igenom graviditeten, hur jag har mått och upplevt den. Påfrestande. Det var det enda ordet jag kunde komma på. För det ÄR påfrestande. Oavsett om man har en massa krämpor eller inga alls så är det en påfrestning för kroppen och inte minst psyket. De första 20 veckorna oroade jag mig konstant. Det syntes inte utifrån, det kändes inte inifrån och varför hade inte bebisen börjat sparka än? Därefter följde ett antal veckor av lycka med småbuffningar här och där och en kropp som inte hunnit förändras så pass mycket än men tillräckligt för att ana en liten bebismage. Men redan i vecka 18 kom sammandragningarna. Vecka 27 innebar foglossningens början. Vätskan kom någon gång mellan hans fixering i vecka 34 och osmidigheten i vecka 36. + 20 kg och en skostorlek större senare är vi i vecka 40 och jag kan väldigt, väldigt knappt knyta mina egna skor. Och där emellan har vi tröttheten, nästäppan och hungern. Jag sover med handleds- och armbågsskenor för att undvika påfrestning på nerverna. Jag kan fortfarande få en chock när jag ser mig själv i spegeln och de dagar då jag, som många andra, ibland känner mig otillräcklig eller ful, är helt vedervärdiga. De dagarna fanns innan graviditeten också men nu alltså. Det går inte att beskriva. Och hormonresan ska vi inte ens prata om. Ibland kan jag komma på mig själv med att säga något till F som jag sedan inte ens förstår själv. Jag har liksom glömt mitt eget argument.

Och någonstans mitt i allt det här ska jag förbereda mig på, inte "bara" en förlossning som kommer kräva mitt 100 % fokus utan ett liv där ALLT är förändrat. Jag ska förbereda mig på att bli mamma. Att ansvara för en annan människas liv och lycka. Att alltid, alltid sätta en annan person i det första rummet. Jag ska dessutom kunna balansera detta så pass bra att mitt förhållande inte tar stryk av det. De senaste tre åren har Frederick varit den absolut viktigaste personen i mitt liv. När vårt barn föds kommer F helt plötsligt, i bästa fall, få en delad första plats (men troligtvis en andraplats). Och detsamma gäller mig. Jag vet att jag är den viktigaste personen i Fredericks liv. Just nu. Hur kommer det kännas? Att vårt barn kommer vara det allra viktigaste för oss båda tar jag för givet men hur kommer det kännas?

Genom hela graviditeten har jag mått dåligt över att jag klagar på mina krämpor. Jag har tänkt på de stackars människor som kämpar och kämpar men som inte lyckas bli gravida eller de som gång på gång förlorar sina barn och känt mig som ett avskum som bara har mage att klaga över mitt tillstånd. Men någonstans där måste man komma ihåg att man fortfarande är människa. Jag, Emelie, är inte van vid att inte kunna knyta mina skor, att bli andfådd av att prata och gå samtidigt, att inte känna igen min kropp eller mitt humör, att behöva tänka på hur många koppar kaffe jag druckit eller om jag hävt i mig för mycket socker på senaste. Jag är inte van vid att vara 20 kg tyngre eller att faktiskt behöva dela min kropp med någon annan. Jag är inte van vid att vara svullen, ha ont i fogarna, att inte kunna eller få lyfta tungt eller att hela tiden, konstant, oroa mig för att något ska hända mig eller barnet i magen. Och jag måste få utlopp för det emellanåt. Jag måste få uttrycka min frustration över att inte kunna knyta skorna själv. Att behöva be F om hjälp att skära köttet för att det gör för ont i händerna att göra det själv.

Jag är van vid att klara mig själv. Jag har alltid varit självständig och tagit hand om allt och helt plötsligt finns det något som gör att jag inte kan göra allt själv. Jag måste be F att bära de tunga kassarna när vi handlat. Jag kan inte måla tånaglarna själv och jag kommer inte riktigt åt att smörja in benen efter duschen. Men det är okej. Jag vet inte detta nu men de säger att det är värt allt i världen. När jag till slut får upp min bebis på bröstet kommer det vara värt allting.

Likes

Comments

Gravid

Så var vi inne i vecka 39 och ja, tiden går jäkligt fort om man tänker efter men om dagarna när jag bara ligger i soffan och päser, då går tiden fruktansvärt långsamt. Det känns som att jag inte kan bli mycket större nu och det borde jag väl egentligen inte heller bli. Lyckades klippa tånaglarna idag men att måla dem var en alldeles för stor ansträngning så F fick hjälpa mig nu ikväll.


Så, hur mår jag?
Karpaltunnelsyndromet är kvar och överjävligt. Jag går upp på toa ca fyra gånger per natt och sover överlag ganska dåligt. Och så är jag fruktansvärt uttråkad men utöver det så mår jag bra. Har haft en del mensvärksliknande känningar som jag verkligen, verkligen hoppades skulle övergå till riktiga värkar men icke.

Cravings?
Jag skulle kunna äta allt som kommer i min väg. Så idag slängde jag ihop en sockerkaka eller kardemummakaka kanske man skulle kalla det. MUMS! Och igår kom F hem med ett storpack med olika glassar (extrapris på Coop) så då satte jag i mig två stycken och jag lovar att det var självdisciplin på hög nivå som fick mig att sluta efter två.


Hur går tankarna?
Nämnde jag i förra veckans inlägg att jag börjat läsa Föda utan rädsla av Susanna Heli? Jag läste ut den igår och fick en del tips som jag (förhoppningsvis) minns under förlossningen som kanske kan hjälpa till lite i alla fall. Jag känner mig taggad inför förlossningen och ser fram emot den, samtidigt som jag är lite livrädd, så klart.

Det är, på dagen, två veckor kvar tills han är beräknad att komma och det känns helt sjukt. Å andra sidan kanske jag går över tiden och helt plötsligt är det fyra veckor kvar istället. Förhoppningsvis inte, så klart. Oavsett så kommer vi få träffa vår son inom en väldigt snar framtid och jag kan knappt bärga mig.

Vi påbörjade bebisrummet i helgen också och det börjar se riktigt fint ut. Jag håller på med ett eget inlägg om det som jag tänkte lägga ut när vi är klara men här är en smygbild så länge.

Likes

Comments

Gravid
God morgon!

Jag har precis satt igång en maskin tvätt och ätit frukost. Idag går vi in i vecka 38! Jag fattar ingenting. Tiden går väldigt fort nu. Trots att vi precis klivit in i juni månad har fem av de ca 50 tjejerna i min gravidgrupp på Facebook redan fått sina älsklingar, vilket har gjort allting väldigt mycket mer verkligt!

Hur mår jag?
För att undvika tjata om samma "problem" som jag tidigare redan nämnt hoppar vi det och berättar det jag inte nämnt. Så, jag mår bra. Förutom att mitt högra öra fått något ryck och beter sig underligt. Det började i måndags och jag trodde det var en vaxpropp men efter otaliga sköljningar med Revaxör var det ändå kvar. Sen var det bra igår och idag kom det tillbaka, så det blir nog ett litet besök till VC imorgon.

Cravings?
Skulle nog säga kaffe. Jag dricker koffeinfritt kaffe nu under graviditeten för att slippa räkna kopparna.


Hur går tankarna?
Häromdagen kom jag på att bebisen ju faktiskt snart är färdigbakad (from idag är han alltså klar. Redo som människa. Helt sjukt!) och att han kan komma när som helst vilket fick mig att känna mig lite lagom asstressad! Ena dagen känner jag att jag bara vill ha ut honom, jag orkar liksom inte vara gravid längre nu. Jag vill kunna röra mig fritt och slippa de jobbiga symptomen. Men andra dagen, som till exempel igår, kom jag på att jag ju ska gå igenom en förlossning och att jag knappt förberett mig alls. Om det nu går. Så jag laddade ner BookBeat och började läsa 'Att föda utan rädsla'.


BB-väskan är nästan helt färdigpackad. Förra helgen köpte vi två chokladkakor som ska ge lite extra energi under förlossningen. Men den ena åt vi upp samma kväll... Förlossningsbrevet är nerpackat, i två exemplar och ett tredje ligger i handskfacket i bilen. Nämnde jag att jag har lite problem med mitt kontrollbehov? Det enda som inte är nerlagt är ombyte till F och alla hygienartiklar.

Vi valde ju att packa bebisens grejer i en egen väska (hans blivande skötväska) eftersom att vi skulle flytta så nära inpå och häromdagen plockade jag upp allt för att se vad vi egentligen lagt ner. Insåg att we went a little overboard...

Tre mössor och fyra par byxor? Vad tror jag, att han ska kräla omkring på bb-golvet och smutsa ner sig? Så jag packade om lite men tog ingen bild på det. Vi har alltså packat ner

  • två pyjamaser
  • tre mössor (ja, jag gillar att kunna matcha så de fick bli kvar)
  • tre par byxor (återigen, möjligheten att kunna matcha)
  • fem bodies
  • en overall att åka hem i, beroende på väder
  • två par strumpor
  • två blöjor i två olika storlekar (till hemvägen, om det skulle behövas)
  • våtservetter
  • nappar + napphållare
  • inotyol
  • gosedjur
  • filt

Gosedjuret och filten sover vi med just nu för att dem ska lukta som oss, det ger tydligen trygghet.

Testade att hänga upp skötväskan på vagnen igår och de passar så bra ihop!

Nu ska jag ta en till kopp kaffe innan jag masar mig in i duschen.

Likes

Comments

all that jazz

Rent tekniskt sett är jag ju inte mamma än. Men F tyckte ändå att vi kunde fira lite eftersom att det inte är långt kvar. Så vi tog bilen in till stan och åt på en av våra favoritrestauranger, King of India.

Så himla fint av honom. ❤️ Vad jag är lyckligt lottad!

Likes

Comments

Gravid

Här sitter jag en lördagmorgon klockan kvart över sju och dricker morgonkaffe. Inte mig emot, om det inte varit för att jag i princip tvingats upp ur både säng och soffa. Jag är numera så svullen och vätskefylld att mina nerver inte får plats i armarna, vilket ger mig domningar och värk i fingrarna.

Men tack och lov så är vecka 37 nu här. En ny ruta i appen har dykt upp och det börjar kännas på riktigt.

(FAN! Jag hade skrivit så jävla mycket här och så försvann alltihop!)

Så, hur mår jag?
Ja, förutom att mina fingrar och fötter svullnar och gör ont emellanåt har även mina hormoner gått i toppen igen vilket gör att jag i tid och otid bryter ihop. Som igår till exempel. F tycker att vi kanske kunde ta det lite lugnt med tvätteriet nu när vi skaffat hus. Eftersom att vi ju inte vet riktigt hur utgifterna kommer att se ut kanske vi inte bör köra maskiner som bara är halvfulla eller ens det. Sammanbrott.

Såg i sidospegeln i bilen att jag är så jäkla mycket fetare än jag trodde. Sammanbrott.

Så osmidig som jag är nu, trodde jag inte att man kunde vara. Jag och min 88-åriga farmor är ungefär lika smidiga när vi tar oss ur bilen numera. Jag kommer varken in eller ut. OCH! Jag har fått tre myggbett på foten, bara för att jag inte når att klia vilket gör mig sinnessjuk!

Cravings?
GRILLCHIPS! När F föreslog för några veckor sen att vi kanske kunde ta en påse grillchips istället för det vanliga, typ sourcrem onion så trodde jag att han skojade. "De smakar ju ingenting? Ska man betala för och sätta i sig en jävla massa kalorier av något som inte ens smakar något? Hur ovärt?" På något sätt lyckades han övertala mig och nu kan jag alltså inte sluta äta dessa förbaskade chips. Jag försöker hålla det på en någorlunda normal nivå i alla fall eftersom att de innehåller salt, som ju binder vätska i kroppen och som nämnt 25 000 gånger nu, jag är tillräckligt svullen ändå. Sen har vi honungsmelon, som egentligen varit en craving redan från början av denna graviditet men jag tänkte aldrig på det. Jag har satt i mig ca tre honungsmeloner den senaste veckan. Så jäkla gott!

Hur går tankarna?
Jag har ju haft en del förvärkar, tror jag skrev om det redan förra veckan men de kommer oftare nu och häromdagen när jag satt ute på vår altan fick jag helt plötsligt en rejäl ilning ner i muffen och samtidigt ont i nedre delen av ryggen vilket gav mig en direkt panikkänsla! Smärtan var liksom inte alls så farlig men den kom utan att jag var förberedd och den fick mig direkt att tänka på förlossningen och att "jag ju för fan ska gå igenom en förlossning ganska snart och detta är INGENTING i jämförelse!" Jag delade givetvis med mig av detta i min gravidgrupp på Facebook och fick genast lite lugnande svar av omföderskorna. "Jag känner mig orolig för att det ska gå så fort denna gång men inte så orolig för smärtan eller liknande" – snart sexbarnsmamma, "jag är supertaggad inför förlossningen" – snart trebarnsmamma, "såhär i efterhand minns jag inte smärtan som något negativt, även om den var extrem. Jag känner mig pepp på att föda igen" – snart tvåbarnsmamma.


Nu har jag äntligen ett barnrum att inreda och jag älskar det! Jag har längtat efter att få boa! Nu saknas en hel del inredning, till exempel vill jag ju måla om i rummet men har inte köpt någon målarfärg än. Jag vill ha en sänghimmel samt lite fler tavlor med gulliga motiv. Men vi har fått upp gardiner, blommor och en ljusslinga som jag tänker är bra att ha när man byter blöja på nätterna så att man slipper tända en stark taklampa. (Inte för att vi har någon taklampa där inne än heller....) Jag beställde vimplar från Ebay som jag hoppas hinner komma innan bebben gör det. Hans säng står i och för sig i vårt sovrum men nu är den bäddad och klar. Så jäkla gulligt!

Och så hämtade vi vagnen i torsdags. (Sittdelen saknas, Emmaljunga har tydligen haft problem med sina leveranser vilket har gjort att vår vagn som egentligen skulle ha kommit vecka 15, istället kom nu, vecka 21.....) Inte jättetacksamt! Tre av tjejerna i min gravidgrupp på Facebook har redan fått sina bebisar och här har vi stått utan vagn.


(Den står just nu i vårt kontor som är det enda rummet vi inte ens börjat inreda.) Men här är den! Visst är den fin? Det är en Emmaljunga Super Viking. Färger heter Outdoor Timber, har jag för mig. Jag älskar det bruna lädret.


Just i detta nu ligger det en bebis i min mage. Han sparkar emellanåt mot mina revben och ibland mer mot mellangärdet. Och sen några minuter tillbaka har han hicka. Min son ligger i min mage med hicka. Hur tar man ens in det?

Likes

Comments

Gravid

Jahapp. Vecka 36 är här och därmed är det bara fyra veckor kvar tills vår älskling är här.

Hur mår jag?
Ungefär samma som sist. Lite förvärkar och en del sammandragningar (och foglossning till följd av flytten). Jag har börjat känna av det där man alltid hör om gravida: värmevallningar. Och så är jag fortfarande förbaskat svullen. Att ha stödstrumpor på sig i nästan 30-gradig värme är ingen hit alltså!

Inga cravings.


Hur går tankarna?
Jag har ju känt mig lite stressad över att hinna flytta in i huset och hinna boa innan han kommer. Så det känns skönt att det liksom är påbörjat nu. Imorgon flyttar vi möblerna och sen är det bara "finputsningen" kvar.

Från att ha känt mig ganska orolig och rädd inför förlossningen börjar jag känna mig mer och mer peppad. Jag vill ha vår son här nu och jag vill ha tillbaka min kropp och min styrka. Han får gärna ligga kvar där inne i två veckor till men sen är det minsann fritt fram!

Likes

Comments

Huset

Vid 10-tiden i morse åkte jag över till huset och började packa upp köket. Jävlar vad tid det tog. Men så var det sex kartonger och två kassar också. Och ännu är det inte klart.

Åh hej vilket jäkla pangväder vi haft idag! Upp emot 29 grader (enligt bilen i alla fall).

Likes

Comments