View tracker

Missbrukets förstörande

Vad dagarna går fort! Blir trött av allt mörker ute men samtidigt är det så himla mysigt när man tänder upp ljus hemma!
Imorse ringde min pappa och efter många om och men så bestämde jag mig för att träffa honom, nu när han är här i Falun. Vi tog en fika och pratade lite allmänt och om mående.
Fick beskedet om att han kommer flytta neråt i landet om ca en vecka, och det är så skönt! För både mig och han.

Även fast jag tvekade på att träffa honom så var det skönt att se honom, och att se honom må bra!
Nedan är två bilder, den ena är från förra året i december, och den andra bilden är tagen idag. Ser ni förändringen? En sjuk människa fylld med tomhet vs en frisk man en framtid framför sig.

Jag är fortfarande försiktig med att inte släppa honom för nära inpå mitt liv, och det har han förståelse för. Jag hoppas att detta håller i sig, och att det här är en nystart med positivitet och glädje!

Kram på er!

- E

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Haft en mysig ensamtid idag. Det är så skönt att släppa allt runt omkring, alla tankar och bara ta hand om sig själv ibland. Rogivande. Utan ångest.

Igår var det en sämre dag, jag fick ett samtal sent på eftermiddagen gällande min pappa. Dom kämpar för att kunna behålla honom neråt i landet för att få komma ut i arbetslivet och kunna få en nystart. Kort där efter ringde min pappa mig, det första han frågade mig var hur jag mådde, och jag kan inte minnas när jag senast fick höra det. Det var skönt att prata med honom, men samtidigt jobbigt, frustrerande. 

Så som jag har fått förstått så får han ingen hjälp, om han inte är i Falun där han tillhör. Jag förstår tänket från bådas sidor, från hans och dom som sätter ett beslut. Jag får veta mer gällande detta nästa vecka. 

Livrädd är det rätta order hur jag kände när jag fick beslutet angående det här. Det är ett val man gör vilken väg man väljer att leva, som han har framför sig nu. Men jag vill inte förlora honom igen, och en väldigt stor chans finns att återfallet slår till när han är på plats här igen. Jag är maktlös, den enda som kan välja vilket liv han ska leva är han själv. Jag tänker inte hoppas på det ljusa, vill inte ha förhoppningar om dom lika fort skulle rasa ner igen. 

Tankarna är väldigt splittrade, men jag tar en dag i taget. Och just idag väljer jag att slå bort dessa onda tankar, och ägnar mig bara åt mig själv och det fina jag har runt om mig, just NU. 

  • 144 readers

Likes

Comments

View tracker

Missbrukets förstörande

Det är en fin dag utanför mitt fönster idag. Solen glimtar några strålar på himmelen, ljust och friskt. Idag vaknade jag utan den tunga ångesten och kunde andas, är tacksam för dom dagar jag får utan att hela kroppen viker sig av ångesten.

Tillbaka till början, mitt första inlägg som skrevs.
Jag har fått frågor om vilka droger som min pappa har använt sig utav och jag skriver det nedan. Jag svarar mer än gärna på frågor från er, och jag ska även berätta alla upplevelser som har skett sen min barndom. Jag är tacksam för tålamodet ni har. Jag tar en liten del i taget.

Jag vill även säga att min pappa idag är på behandling sen den 3:e november. På samma plats där han tidigare under detta året varit, men fick ett återfall i somras.

Droger som använts.
Alkohol är för det mesta ingångsporten för många till ett liv i missbruk. Amfetamin har alltid varit hans huvudrog. Hasch, benzo - xanor, stessolid och rohypnol.
- Har ni frågor kring själva drogerna, hur dom påverkar människan eller hur dom fungerar, känn inte att ni gör fel i att fråga mig om det.

Jag hade ett samtal med honom igår, jag har berättat för honom om mitt skrivande. Efter vi la på så fick jag bland annat detta meddelande. Hans egna ord:

"Som missbrukare tar man det som finns eller bedövar allt, känslor, mående.
Blir likgiltig och skiter i allting, till och med det bästa som man har - sin underbart fina dotter. Men som sagt, det är drogen som gör allt å alla illa, inte jag som person. För som drogfri har jag ett stort hjärta och mycket saknad av dig och ett helt och rent liv..."


- E

Likes

Comments

Ångesten - en del av mig

Ångest.
Vad är ångest? För mig är det ett hav av vågor som drar ner mig i ett stort svart hål av mörker.
Jag vet att många andra, precis som mig lever med ångest. Även den ständiga ångesten.

Det finns inte en morgon som jag inte vaknar upp med ångest, även om den är ytterst lite, så sitter alltid trycket i mitt bröst.
Ibland tar ångesten över mig, det är som att jag blir paralyserad, jag kan inte röra mig, jag kan inte få luft. Obehag. Panik.
Panikångestattacker. Dom kan slå till när jag minst anar det och jag känner mig totalt maktlös i mig själv. Ibland känns det som att jag ska ge upp, inte att jag ska försvinna från min existens, men att fly iväg långt bort till en vacker plats, där jag har någon typ av föreställning att allting ska försvinna. Men man kan inte fly ifrån sitt mående, det tar tid att att läka ihop sig själv. Tiden, som jag nämnde innan.

Ibland är jag medveten om vart ångesten kommer ifrån, och jag kan hantera den. Och sen har vi ångesten som slår till som en stor käftsmäll, ovetandes.
Ni som lever med ångest, jag vet att ni kan relatera till det jag skriver, kanske finner ni vissa likheter till mig, och ni är starka som tar er igenom dagar med mörker. Ni är starka. Jag är stark.

En liten del av ångest, jag vet inte riktigt vad jag fick ut av detta inlägg. Men mitt hjärta är lite lättare ikväll, och en liten klump i magen har släppt. Det är så skönt att få ur känslor i ord, att kunna sätta vissa känslor på plats.

Godnatt på er, och tack till er som valt att följa denna resa med mig. Jag är så glad för all fin respons som jag har fått idag. Guld.

- E

Likes

Comments

Jag har under en lång period velat dela med mig av mitt liv, min uppväxt, hur jag bearbetar alla händelser i det förflutna. Vem jag är idag. ​Ångest, ​som är en stor del av mig.
Under flera år har jag skrivit dagbok, fått ner mina ord på papper. Lika snabbt har jag rivit ur sidorna och låtit orden hamna i det tysta igen.


"En missbrukares dotter" är den syn jag alltid har haft på mig själv. Medberoende. Rädsla. Ilska. Det är dom orden som har cirkulerat bland mina tankar.
Idag ser jag mig själv som en stark kvinna. Det finns fortfarande en grad av medberoende inom mig, men jag har funnit styrkan inom mig som behövs för att kunna brytas loss från all den negativa energin som alltid har funnits hos mig.
Att ha ett medberoende gör en svag, man visar all den sympati och kärlek man har, medans den man har detta medberoende för inte har någon form av känsla i sig. Avstängd. Tomhet.

Det är svårt att sätta ord på alla känslor, men jag ska försöka så gott jag kan för att bli förstådd på rätt sätt. Jag behöver det här, likaså vet jag att mina ord kommer uppskattas från andra. Från er som levt i värld av droger, rädsla, trycket att vara försvarande.

Jag skriver nu i ett skede av stress. Tid är viktigt. Jag behöver ett lugn i mig, hitta andan. Att öppna upp sig från hjärtat är stort. Tiden får avgöra när jag är redo för att gräva i mörkret.
Men det här är en början, av någonting stort.

Farsdag
En stor dag med glädje, lycka och mycket skratt för många.
För många andra var det en dag med sorg, frustration, kanske till och med ilska. En nedstämd dag.
Trots att du inte finns nära mig, så vill jag säga grattis, till den fina sida som jag faktiskt vet finns där inom dig. Grattis på farsdag, pappa.

- E

  • 424 readers

Likes

Comments