Allmänt, En glimt av det fina

Min blogg består av ångest. Av minnen som river upp hjärtat.

Men låt mig tala om det goda. Det finns så mycket kärlek och glädje runt omkring mig som inte uppkommer här.

Jag har fantastiska människor runt omkring mig, och det viktigaste av allt, jag har mig själv. Jag tror på mig själv. Jag är inte ensam, aldrig. Och det är aldrig du heller. Glöm inte bort det.

Man ska ta vara på allt det fina som finns i ens liv. Ta ingenting för givet, och tänk att, i ett negativt spår, så finns alltid en glimt av det positiva i det.

Trevlig helg mina kära, ni är så fina. Uppskattar varenda en av er. Och jag uppskattar mig själv.

Love

​- E.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Återblick

Det var första året på gymnasiet, år 2009.
Ett svagt minne som jag förträngde lika snabbt som vinden, det funnits i mitt undermedvetna, som nu har blivit ett stark händelse.
En blick åtta år tillbaka i tiden, som jag aldrig kommer glömma. Men jag har lärt mig att kunna hantera när situationer uppkommer när jag får ångest.

Det är inte förens nu som jag förstår, att jag egentligen inte skulle leva idag.

I början av första året på gymnasiet hamnade jag i fel umgänge, som jag inte hade förmåga att förstå vid den tidpunkten.
Jag hade inte många vänner, dom flesta relationer jag hade var bara ytligt. Droger fanns runt omkring mig hela tiden, jag var till en början inte medveten om det, dom hanterade det bra i skolan, och på fritiden.

En dag blev jag presenterad för en relativt ung man. Då mina vänner stod han och hans umgängeskrets nära så blev det att jag även lärde känna dom. Jag tyckte att alla var snälla och omtänksamma.
Den synen har jag inte kvar idag, inte på någon av dom.

Jag minns den här dagen så väl nu, en vanlig skoldag, som nästan alla andra, trött och ensam. Jag hade inte en enda vän i min klass. Under en lektion fick jag ett sms av den här unga mannen (jag tänker inte hänga ut namn). Han frågade mig om jag ville komma förbi hemma hos honom på min rast, jag svarade med ett glatt ja och åkte dit efter min lektion.

Just det året så kände jag att ingenting spelade någon roll när det gällde skolan, jag missade många lektioner och ton av uppgifter, jag var inte stark nog att säga ifrån när mina "vänner" bad mig att umgås med dom istället.

Jag kan berätta redan nu att efter detta året så fick jag ändå godkänt i all ämnen och jag bytte linje, kom in i en fanatiskt klass och vi blev som en stor familj. Jag kämpade mig igenom svåra dagar och mycket är tack vare min klass, och jag gick ut med bra slutbetyg.

Tillbaka till dagen jag tog bussen till en okänd lägenhet. Till en början så satt vi och pratade, mest om allmänna saker som hände runt omkring, en normal och vanlig konversation. Han skrattade mycket.
Vad jag inte förstod då var att han var påverkad av droger, och allting som kom ut ur hans mun var bara strunt.
Från taget ur ingenting så började han prata om min pappa, att pappa har köpt droger av honom flera gånger. Han lät nästan stolt över det, nöjd.
Jag kände frustrationen i mig och jag blev både ledsen och förbannad inombords.
Helt plötsligt satt jag med någonting som liknande en cigarett i min hand, som han sträckte fram. Jag tog några bloss av hets, och han gick iväg. Jag släckte cigaretten och efter några sekunder smällde det till i mitt huvud. Allting omkring mig rörde sig, väggarna hade en konstig rörelse och alla ord fastnade i halsen på mig.
Jag gick snabbt in i badrummet, jag satte på kranen och stängde av den igen. Snubblade till och gick ut därifrån och såg honom i sängen, han skrattade samtidigt som han sa "kom och lägg dig i sängen", jag hade inget som helst grepp om mig själv men tog mig fram till sängen och ville bara att det krypande, vidriga känslan skulle gå över. Jag la mig ner, men flög upp ur sängen lika snabbt, hela min kropp skakade och min hjärna surrade i tusen. Jag fastnade i en psykos där jag var i ett rum med en gul tickande bomb och gråa väggar, det fanns en dörr framför mig som höll på att stängas, om den dörren skulle stängas igen så skulle jag dö.

Han blev rädd och nästa gång jag öppnade ögonen så såg jag ett stark ljus. Jag var i porten och jag var ute ur psykosen, där lämnade han mig ensam utan någon fattning och sprang iväg åt ett annat håll.

Nästa minne som kommer upp i huvudet är att jag står utanför en affär, jag skriker efter hjälp rakt ut, jag skriker "HJÄLP MIG, JAG KOMMER DÖ. Snälla hjälp". Jag minns att alla bara gick förbi mig, mitt på ljusa dagen, solen strålade den dagen. Ingen stannade för mig. I nästa sekund ligger jag på backen och spyr, och jag hör att någon ringer 112. Nästa gång jag öppnar ögonen så bär dom in mig i ambulansen, jag hör min telefon som ringer oavbrutet, men jag har ingen förmåga att kunna röra mig. På något vis så lyckades ambulanspersonalen ringa min mamma, och jag hör hennes röst i telefonen. Jag har aldrig hört en människa så rädd.
Jag grät och jag trodde att jag skulle dö, jag skrek rakt ut att jag inte vill dö, jag vill leva.

Nästa gång jag vaknar upp ligger jag inne i ett vitt rum på akuten, fyra fulla påsar tömde dom mig på av spya. Jag var nära på att kväva mig i mina egna spya. Min mamma var där, min moster och min mormor. Jag blev kvar där hela dagen.
Om ambulansen inte hade kommit i tid så hade jag inte varit vid liv idag.
Det han hade gett mig var en blandning av två starka droger. Vilka minns jag inte.

Den unga mannen har begått brott både innan och efter jag blev utsatt för detta. Han har våldtagit en tonåring. Han har våldtagit en 84årig gammal dam. Det är dom två VIDRIGA brott som jag vet om att han har begått.
Polisen tog fast honom efter våldtäkten på den gamla damen. Jag vågade inte anmäla honom. Det ångrar jag.

Han fick ett fängelsestraff på 9år. NIO JÄVLA ÅR. Idag vet jag inte vart han finns, jag har inte sett honom sen denna händelse. Om jag hade fått bestämma så hade han varit död idag. Jag tycker inte att han är värd att andas. Jag hatar dig ditt svin.

- E

Likes

Comments

Missbrukets förstörande

En tankeställare till missbrukare, såklart även till min pappa. Trots att jag vet att du inte läser min blogg. 

Denna text har med säkerhet passerat mångas ögon, och som tagna ut munnen på alla som vet hur det är att leva bland detta.


Hej, droger! Jag heter beroende.

Jag vänder upp och ned på de flesta hem, river sönder alla familjeband, tar barnen ifrån er och det är bara början.

Jag kostar mycket mer än diamanter, mer än guld, och sorgen som följer mig är ett skådespel. Om du behöver mig, kom ihåg att jag är lätt att hitta. Jag är överallt runt omkring dig. Jag finns i skolor, föreningar, på arbetsplatser med mera. Överallt. Jag bor hos de rika. Jag bor hos de fattiga. Jag bor överallt runt om i världen. Jag bor längre ned på gatan och är kanske din granne.

Min makt är övernaturlig. Prova, så ska du få se. Och om du provar mig kommer du förmodligen aldrig att släppa mig. Prova mig en gång och jag kanske släpper dig. Prova mig fler gånger och din själ blir förmodligen min. När jag styr dig får jag dig till att stjäla och ljuga och jag får dig att göra vad som helst för att bli ”hög”! Jag kommer att få dig kriminell och bara för att känna min närvaro kommer det vara värt det då jag finns i din kropp!

Du kommer att ljuga för anhöriga, nära och kära och framför allt för dig själv. När du ser tårarna som följer borde du känna sorg och smärta. Men med mig glömmer du. Du glömmer din uppfostran och du glömmer ditt samvete! Jag kommer att lära dig min värld och jag kommer att bli ditt nya samvete.

Jag tar barn från föräldrar, föräldrar från barn. Jag kommer få dig att glömma din tro och skrämma iväg dina vänner. Jag kommer att ta allt ifrån dig; ditt vackra utseende, din stolthet och jag kommer alltid att vara med dig, alltid vid din sida! Du kommer att ge mig allt du har kvar, ditt hem, dina pengar, du kommer att ge mig ditt liv. Du och jag blir ett! Och om du hör röster skrika i ditt huvud så är det bara jag. Om du ser syner eller skakar okontrollerat så är det jag som är hos dig, din följeslagare. Det är min gåva till dig och sedan är det försent.

Du är underkastad mitt begär och vi kommer aldrig att skiljas, vi är ju ”ett”, men nu är du min! Det var du som kom till mig och jag kan ge dig och dina kära mer sorg, mer smärta än de flesta av oss skulle klara av.

- E

Likes

Comments

Allmänt

Det var ett tag sen sist. Månader har passerat som en snabbspolning.

Jag börjar med det negativa som skett på senare dagar. 

Först och främst, Kent hade sin sista spelning. Joakim Berg, som alltid har funnits i mina hörlurar och framme på scen. Jag tänker inte dra en livslång historia om denna fantastiska grupp, mer än att jag älskar deras musik högt, och när slutet kom så krossades mitt hjärta, likaså många andras. Kärlek i högsta grad. 

Till nästa punkt. 

Jag skulle träffa min pappa en dag, tiden och platsen var planerad för en fika, bara jag och han och för att kunna ventilera allting från bådas sidor, det kändes så behövande. 

Dagen kom och jag var påväg dit han befann sig, jag såg fram emot en stilla dag, istället blev det total katastrof, för mig.
Han satt ner i tio minuter med mig, i stress och helt frånvarande. Helt manisk i sin telefon med att skriva till andra och ta emot samtal från sina gamla vänner. Helt plötsligt sa han att han skulle gå, för att träffa en tjej. Han reste på sig och började gå mot dörren, jag blev besviken. Kaffekoppen jag hade fått ifylld hälldes ut efter en klunk och jag tog på mina skor och gick sakta efter honom. Jag sa att det var så onödigt att jag la min energi för att träffa honom, när han inte alls är närvarande. Kände mig totalt oviktig.
Där gick vi skilda vägar. Jag skrev ett meddelande till honom när han ett flertal gånger försökte ringa mig dagen efter. Jag förklarade för honom att jag inte vill träffa honom mer, och han försökte lägga över det på mig, som om att det var mitt fel, det sista han skrev var att jag skulle radera hans nummer och sluta skriva till honom. Jag vet att jag nådde en svag punkt, och det kändes faktiskt bra.

Två dagar gick och jag var nere på stan för några ärenden, förbipasserande se jag honom gå, han såg inte mig. Jag står kvar för att se vart han tog vägen, och som jag kände starkt så gick han in på systemet. En konfrontation skedde och även där kastade han ur sig väldigt opassande ord. "Jag ska supa skallen av mig", "skriv inte mer".
Efter det kände jag att nu är det verkligen dags för att bryta mig loss, jag raderade han på sociala medier och skrev även skälet till varför jag valt att säga upp kontakten. Och att det spelar heller ingen roll om han lever i sin bubbla av droger, eller om han blir frisk. Han fick en stor chans, som kastades iväg lika snabbt.
Ett avslut. 



Ett djupt helvete, men så kommer dom här finare delarna i mitt liv.

Nyår.

Ett avslut även här, år 2016. Ett år bestående av nedgångar men även dom högsta punkterna i mitt liv. Jag har rasat ner, men alltid klättrat mig upp igen. Om jag får säga det själv, så är jag stark. En stark kvinna som idag klarar av att ta svåra beslut, som jag aldrig klarat av innan. Familj som försvunnit till himmelen, men en ny underbar familj som kommit in i mitt hjärta. Min pojkväns familj, dom förgyller mycket lycka i min vardag.

Min mamma och mina två småsyskon, som jag har kommit mycket närmare än förut. Jag är så tacksam för det jag har i mitt liv.

Julafton varade hemma hos min mamma under dagen med bara massa mys och middag, och kvällen spenderades med pojkvännens familj och släktingar med spel och roligheter, en riktigt bra jul för mig!

Jag kunde inte undgå att tänka på pappa den dagen, den svåraste tiden på året, ensamheten. Jag undrar vart du befann dig.

För att beskriva den sista dagen på 2016 och sekunder in på 2017, så blev natten mycket bättre än förväntat. Vi började med en fin middag hemma hos min pojkvän, med hans familj. Sedan gick vi åt olika håll under kvällen tills jag fem i tolv i stress kastade på mig mina skor och började springa till platsen där jag och han skulle mötas upp. Jag fick ett samtal 23:57 som jag missade i all stress. Samtidigt son han hade sprungit och var framme vid platsen, men såg inte mig. När han till slut för tag i mig på pricken när klockan slår in den första sekunden på 00:00 så ser jag honom och skyndar mig så fort jag vara kan, och vi möts på mitten. När vi kom fram till varandra så stod klockan på 00:00 och jag fick kyssa den jag älskar. Magiskt känsla. Där stor jag framför den människan som jag gått igenom mest nedgångar med, men även den totala lyckan. Jag såg på honom, och jag tänkte för mig själv "vad jag är kär i honom, jag älskar honom mer än någonting annat".
Resterande natten umgicks vi med gemensamma vänner, inga konstigheter.

Och nu har 2017 tagit sin början, jag hoppas på ett bättre år den det förra.
Jag hoppas att eran jul och nyår var fantastiskt bra!

​- E 

Likes

Comments

Missbrukets förstörande

Vad dagarna går fort! Blir trött av allt mörker ute men samtidigt är det så himla mysigt när man tänder upp ljus hemma!
Imorse ringde min pappa och efter många om och men så bestämde jag mig för att träffa honom, nu när han är här i Falun. Vi tog en fika och pratade lite allmänt och om mående.
Fick beskedet om att han kommer flytta neråt i landet om ca en vecka, och det är så skönt! För både mig och han.

Även fast jag tvekade på att träffa honom så var det skönt att se honom, och att se honom må bra!
Nedan är två bilder, den ena är från förra året i december, och den andra bilden är tagen idag. Ser ni förändringen? En sjuk människa fylld med tomhet vs en frisk man en framtid framför sig.

Jag är fortfarande försiktig med att inte släppa honom för nära inpå mitt liv, och det har han förståelse för. Jag hoppas att detta håller i sig, och att det här är en nystart med positivitet och glädje!

Kram på er!

- E

Likes

Comments

Haft en mysig ensamtid idag. Det är så skönt att släppa allt runt omkring, alla tankar och bara ta hand om sig själv ibland. Rogivande. Utan ångest.

Igår var det en sämre dag, jag fick ett samtal sent på eftermiddagen gällande min pappa. Dom kämpar för att kunna behålla honom neråt i landet för att få komma ut i arbetslivet och kunna få en nystart. Kort där efter ringde min pappa mig, det första han frågade mig var hur jag mådde, och jag kan inte minnas när jag senast fick höra det. Det var skönt att prata med honom, men samtidigt jobbigt, frustrerande. 

Så som jag har fått förstått så får han ingen hjälp, om han inte är i Falun där han tillhör. Jag förstår tänket från bådas sidor, från hans och dom som sätter ett beslut. Jag får veta mer gällande detta nästa vecka. 

Livrädd är det rätta order hur jag kände när jag fick beslutet angående det här. Det är ett val man gör vilken väg man väljer att leva, som han har framför sig nu. Men jag vill inte förlora honom igen, och en väldigt stor chans finns att återfallet slår till när han är på plats här igen. Jag är maktlös, den enda som kan välja vilket liv han ska leva är han själv. Jag tänker inte hoppas på det ljusa, vill inte ha förhoppningar om dom lika fort skulle rasa ner igen. 

Tankarna är väldigt splittrade, men jag tar en dag i taget. Och just idag väljer jag att slå bort dessa onda tankar, och ägnar mig bara åt mig själv och det fina jag har runt om mig, just NU. 

  • 1753 readers

Likes

Comments

Missbrukets förstörande

Det är en fin dag utanför mitt fönster idag. Solen glimtar några strålar på himmelen, ljust och friskt. Idag vaknade jag utan den tunga ångesten och kunde andas, är tacksam för dom dagar jag får utan att hela kroppen viker sig av ångesten.

Tillbaka till början, mitt första inlägg som skrevs.
Jag har fått frågor om vilka droger som min pappa har använt sig utav och jag skriver det nedan. Jag svarar mer än gärna på frågor från er, och jag ska även berätta alla upplevelser som har skett sen min barndom. Jag är tacksam för tålamodet ni har. Jag tar en liten del i taget.

Jag vill även säga att min pappa idag är på behandling sen den 3:e november. På samma plats där han tidigare under detta året varit, men fick ett återfall i somras.

Droger som använts.
Alkohol är för det mesta ingångsporten för många till ett liv i missbruk. Amfetamin har alltid varit hans huvudrog. Hasch, benzo - xanor, stessolid och rohypnol.
- Har ni frågor kring själva drogerna, hur dom påverkar människan eller hur dom fungerar, känn inte att ni gör fel i att fråga mig om det.

Jag hade ett samtal med honom igår, jag har berättat för honom om mitt skrivande. Efter vi la på så fick jag bland annat detta meddelande. Hans egna ord:

"Som missbrukare tar man det som finns eller bedövar allt, känslor, mående.
Blir likgiltig och skiter i allting, till och med det bästa som man har - sin underbart fina dotter. Men som sagt, det är drogen som gör allt å alla illa, inte jag som person. För som drogfri har jag ett stort hjärta och mycket saknad av dig och ett helt och rent liv..."


- E

Likes

Comments

Ångesten - en del av mig

Ångest.
Vad är ångest? För mig är det ett hav av vågor som drar ner mig i ett stort svart hål av mörker.
Jag vet att många andra, precis som mig lever med ångest. Även den ständiga ångesten.

Det finns inte en morgon som jag inte vaknar upp med ångest, även om den är ytterst lite, så sitter alltid trycket i mitt bröst.
Ibland tar ångesten över mig, det är som att jag blir paralyserad, jag kan inte röra mig, jag kan inte få luft. Obehag. Panik.
Panikångestattacker. Dom kan slå till när jag minst anar det och jag känner mig totalt maktlös i mig själv. Ibland känns det som att jag ska ge upp, inte att jag ska försvinna från min existens, men att fly iväg långt bort till en vacker plats, där jag har någon typ av föreställning att allting ska försvinna. Men man kan inte fly ifrån sitt mående, det tar tid att att läka ihop sig själv. Tiden, som jag nämnde innan.

Ibland är jag medveten om vart ångesten kommer ifrån, och jag kan hantera den. Och sen har vi ångesten som slår till som en stor käftsmäll, ovetandes.
Ni som lever med ångest, jag vet att ni kan relatera till det jag skriver, kanske finner ni vissa likheter till mig, och ni är starka som tar er igenom dagar med mörker. Ni är starka. Jag är stark.

En liten del av ångest, jag vet inte riktigt vad jag fick ut av detta inlägg. Men mitt hjärta är lite lättare ikväll, och en liten klump i magen har släppt. Det är så skönt att få ur känslor i ord, att kunna sätta vissa känslor på plats.

Godnatt på er, och tack till er som valt att följa denna resa med mig. Jag är så glad för all fin respons som jag har fått idag. Guld.

- E

Likes

Comments

Jag har under en lång period velat dela med mig av mitt liv, min uppväxt, hur jag bearbetar alla händelser i det förflutna. Vem jag är idag. ​Ångest, ​som är en stor del av mig.
Under flera år har jag skrivit dagbok, fått ner mina ord på papper. Lika snabbt har jag rivit ur sidorna och låtit orden hamna i det tysta igen.


"En missbrukares dotter" är den syn jag alltid har haft på mig själv. Medberoende. Rädsla. Ilska. Det är dom orden som har cirkulerat bland mina tankar.
Idag ser jag mig själv som en stark kvinna. Det finns fortfarande en grad av medberoende inom mig, men jag har funnit styrkan inom mig som behövs för att kunna brytas loss från all den negativa energin som alltid har funnits hos mig.
Att ha ett medberoende gör en svag, man visar all den sympati och kärlek man har, medans den man har detta medberoende för inte har någon form av känsla i sig. Avstängd. Tomhet.

Det är svårt att sätta ord på alla känslor, men jag ska försöka så gott jag kan för att bli förstådd på rätt sätt. Jag behöver det här, likaså vet jag att mina ord kommer uppskattas från andra. Från er som levt i värld av droger, rädsla, trycket att vara försvarande.

Jag skriver nu i ett skede av stress. Tid är viktigt. Jag behöver ett lugn i mig, hitta andan. Att öppna upp sig från hjärtat är stort. Tiden får avgöra när jag är redo för att gräva i mörkret.
Men det här är en början, av någonting stort.

Farsdag
En stor dag med glädje, lycka och mycket skratt för många.
För många andra var det en dag med sorg, frustration, kanske till och med ilska. En nedstämd dag.
Trots att du inte finns nära mig, så vill jag säga grattis, till den fina sida som jag faktiskt vet finns där inom dig. Grattis på farsdag, pappa.

- E

  • 2033 readers

Likes

Comments