Living on autopilot

Ditt namn poppar upp på Facebook när du loggar in, jag har inte tänkt på dig på så lång tid att jag nästan hade glömt att du fanns.. men där är du! jag funderar på om jag ska skriva till dig men när jag går in i konversationen som jag alltid gjorde förr så ser jag det sista meddelandet vi skickade till varandra. Det är ett enkelt hjärta och innan det var där ett löfte om att det alltid fanns kärlek hos dig, du ljög. 

Alla gånger jag har suttit och väntat på dig eller försökt ringa dig när vi hade bestämt att vi skulle träffas och du aldrig dök upp, alla gånger jag skrek ut "fuck it, du förtjänar inte min uppmärksamhet" och när du sen skrev och kallade mig love eller något annat gulligt så glömde jag allt igen. Jag glömde att du hade lämnat mig ensam på min födelsedag och jag glömde hur jag stod utanför din lägenhet i kylan för att sen få veta att du var på någon pub och drack öl. Ett så enkelt meddelande som "finns om du vill prata love <3" fick mig att må så bra för att sen må så dåligt igen. 

Men jag hade glömt dig, jag hade gått vidare med mitt liv.. fram tills ikväll vill säga. Jag hade gått vidare och tänkte inte på dig alls längre men jag saknar dina kramar och jag saknar hur du pussade mig på pannan, jag saknar ditt lite sneda leende och jag saknar hur du höll om mig när jag var påväg att få en panikattack. 

Varför ska det vara så jävla svårt? varför kunde du inte bara vara en bra kille? För jag vet att långt där inne finns killen som jag lärde känna, långt där inne finns killen som var påväg att åka med mig hela vägen till Kristianstad för att lämna av mig när jag mådde dåligt. Men jag kollar på ditt namn en stund till innan jag lämnar dig bakom mig, iallafall för en stund!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ja då har man varit i England och nu sitter man här och tänker att man ska försöka sammanfatta allt, vart börjar man egentligen? Jag hade en panikattack i butiken precis innan jag skulle åka och var så sjukt nära på att bara säga "fuck it, jag stannar hemma" men jag är så glad att jag åkte!

Joe var underbar, Brighton var underbart, att vara ensam var underbart och allt var bara helt jävla underbart. Eller ja inte allt men överlag var det underbart. Första natten kände jag att jag inte ville längre när jag kom till hotellet och jag insåg att det boendet som jag hade bokat såg ut som en gammal knarkarlya och jag ringde mamma gråtandes och ville bara hem men efter att jag hade gråtit mig till sömns och dagen efter gått runt lite i Brighton kunde inte längre stoppa mig, saker som i vanliga fall hade fått mig att ge upp och stanna under täcket hela dagen fanns inte.

Jag har som sagt mått skit dem senaste månaderna (eller är det egentligen år?) men nu när jag var iväg så mådde jag så sjukt bra att jag inte ville åka hem, jag är en person som trivs ganska bra med att bara få vara hemma ibland och vara ensam men när det var dags att lämna dem andra 14 personerna bakom mig och åka hem till Malmö kändes det helt plötsligt tomt i hjärtat. Första natten hemma hade jag problem att sova just för att jag nu vant mig vid att ha rörelse runt mig.

Jag har även varit en person som inte pratar så mycket med folk på typ tinder och liknande då jag lätt blir antingen uttråkad eller rädd för att dem ska vara någon skum typ men på denna resan började jag skriva med en kille som heter Adam och vi har pratat dygnet runt sen vi matchade på tinder, med undantag för när man sover eller jobbar, och jag har varken blivit uttråkad eller rädd.

Han är inte den typiskt snygga killen men vi skickar långa meddelande till varandra och jag kan ju inte säga att det är fjärilar när han skriver men där kommer ett litet leende på mina läppar och jag kommer på mig själv med att kolla mobilen flera gånger om dagen för att kolla om han har skrivit.

Denna resan har gett mig ny energi till livet och jag har som sagt inte mått såhär bra på länge, idag tex så startade jag musik i lägenheten och ställde mig och lagade mat från grunden och inte bara värmde på lite färdigmat och jag satte mig vid matbordet och åt min mat. Ni som känner mig vet att jag brukade trivas bra med att värma lite mat och sätta mig i sängen och sen inte lämna den förrän jag antingen behövde mer dricka eller det var dags att göra sig klar för att sova.

Så då är det väl bara dags att ta tag i att söka in till Brightons universitet och flytta dit eftersom jag mådde så bra där? I vilket fall så känner jag att jag måste åka dit snart igen!

Detta är allt jag orkar (läs: hinner) skriva idag för har fortfarande inte lyckats kolla på min uppgift till imorgon i skolan och det lilla jag har kollat på det känner jag att detta kommer ta tid.

på bilden ser ni min setup för kvällens studier, och ja det är en ny dator som ni ser!

Likes

Comments

Ja vart ska man börja? Har städat lite till idag och för första gången sen sommaren började så kan jag se mitt golv i sovrummet igen. Det kommer ta tid för mig att städa för jag är så slut i kropp och själ att jag måste ta pauser med jämna mellanrum för annars kollapsar jag och bara sitter och gråter, jag får nästan ångestattacker fast utan kallsvettningarna och utan att känna att jag är påväg att dö. Jag sitter där på golvet bland allt skräp och bara gråter hysteriskt.

Men som sagt idag har jag kommit så pass långt att man kan se en del av golvet i mitt sovrum igen och det känns faktiskt ganska skönt! Jag kommer nog inte vara klar på en månad i denna takten men det får ta den tiden det tar.

Och på tal om tid så är det en sak jag känner just nu att jag inte har, jag har inte tid att plugga, jag har inte tid att läsa, jag har inte tid att filma mina videos som jag så gärna vill bli klar med. Jag vill typ ha fler timmar på dygnet och pushar gränserna för hur lite jag kan sova bara för att hinna det där sista kapitlet i boken eller för att hinna kolla på den där videon vi ska analysera i skolan men det resulterar bara i en ännu tröttare Emelie och en Emelie som har ännu mer ångest, måste verkligen ta mig ur detta.

On a good note though - jag har planerat alla mina videos till min julkalender på min youtube kanal och när jag kommer hem från England igen ska jag beställa min nya dator och då kommer det gå snabbare och lättare att redigera videos!

Har även märkt att även om jag bara skrivit här några dagar så känns det väldigt skönt att sätta sig ner på kvällen i sängen och tänka igenom allt som har gått igenom mitt huvud under dagen, det är liksom skönt att sätta sig och bara tänka "okej hur har min dag faktiskt sett ut? Vad har jag funderat på idag?" och när man skrivit ner allt så kan man bara lägga dagen åt sidan och sova.

Och med dem orden avslutar jag detta inlägg! Förhoppningsvis så kommer lite gladare inlägg snart när jag inte är lika stressad över att jag inte hinner allt som jag vill hinna.

Likes

Comments

Okej jag lyckades komma ihåg med städningen och det var värre än jag trodde! Bara i sängen lyckades jag slänga en stor påse med typ gamla godispapper och kakförpackningar..

Jag kom hem i lugn och ro efter en dag med ännu fler skador på jobbet, jag klämde bland annat fingret mellan en gondol och dörren så skrapade upp ett stort köttsår på fingret, men när jag kom hem så insåg jag att om jag inte tar tag i detta snart så kommer det bara bli ännu mer ångestladdat att se det så jag satte igång. Jag har nu småstädat lite (kollat serier och städat samtidigt) i typ 4 timmar och jag är fortfarande inte klar så imorgon måste jag lägga på ett kol för att hinna tvätta, städa, färga håret och handla allt som jag ska ha med mig till England!

Nu när jag skriver det så ger det mig lite klump i bröstet och ångest att jag ska åka snart och jag ska åka helt själv.. visst jag flyttade till Irland själv så jag borde klara det utan problem men vad gör jag om jag märker att jag inte klarar det? Vem ska jag ringa liksom? Vem ska visa mig vägen? Och vart ska jag bo ifall det visar sig att hotellet jag har bokat är under all kritik och jag inte kan sova där?

Hittade en status på Facebook idag om just detta - vem ska jag vända mig till när jag är själv? Jag har liksom alltid kunnat få hjälp av mamma och hon har alltid vetat hur man ska lösa allt men hon har aldrig varit i Brighton så hon kan inte guida mig där!

Ja jag kände bara att jag behövde få ut tankarna lite innan det var dags att försöka sova! För om jag inte hade skrivit av mig såhär så hade jag bara legat och tänkt på det istället..

Likes

Comments

Då jag själv inte visste förrän ikväll att jag hade denna bloggen så tänkte jag att förhoppningsvis har alla andra också glömt att den existerar vilket gör att jag kan skriva av mig för mig själv här!

Idag är en ganska jobbig dag både fysiskt och psykiskt, haft en lång dag med jobb där jag har slagits med hyllor, sprungit med burar och burit på lådor. När jag sen var påväg hem och bara hade i tanken att jag skulle hem och bestämma kläder inför resan och sen gå och lägga mig så jag orkar jobba imorgon med kom smset "hej vi hade tänkt att vi skulle filma i din lägenhet inför projektet". Det är nu vi kommer till det allra jobbigaste idag! Jag har haft ångest sen min födelsedag i maj och inte tagit hand om varken mig själv eller min lägenhet så det står disk överallt och typ 4 månaders tidningar ligger utsprida på hallgolvet. Det har gått till en sådan nivå att jag skäms för att erkänna det för folk.

Jag började försöka städa men när jag tyckte att jag hade kommit långt så kollade jag bakom mig och jag har inte ens börjat ser det ut som. Detta knäckte mig totalt så jag satte mig och bara grät och grät och kände mig så sjukt misslyckad som inte ens kan klara en så enkel sak som att plocka undan efter mig själv.

När jag nu la mig i sängen så insåg jag att jag hade en reflektionsuppgift som skulle varit inne klockan 12 inatt och jag har inte ens börjat.. känner att denna veckan börjar inte bra och jag har inte tid för att saker ska hamna utanför planeringen.

På lördag åker jag till England och jag har inte ens börjat tänka på vad jag ska packa.

Hoppas det går bättre imorgon och att jag faktiskt klarar av att städa min lägenhet tillslut!

Likes

Comments