I söndags checkade jag in på EBS hostel. Har nu haft två skoldagar vilket har inneburit teorilektioner, barövning, flair träning, free pour träning, drink smakprovning och mycket pluggande hemma. Jag har verkligen sett fram emot detta samtidigt som jag varit nervös att gå tillbaka till plugget då jag vet att denna kurs innebär mycket teori och drinkrecept lärande under en kort period. Jag har sett fram emot att träffa alla energiska människor men samtidigt varit nervös över det faktum att jag måste dela rum med 7 av dem... Men är ganska säker det kommer gå galant! För att lära känna varandra annordnade de en "EBS Challange" som vi gjorde första dagen vilket i princip var en skattjakt men med syfte att lära känna både varandra och Sydney stad. Vi gjorde utmaningar såsom ta ett gruppfoto framför operahuset, fria till en främling, bygg en pyramid, gör en dansuppvisning i Darling Harbour och såklart mycket mer. Det kommer bli 4 intensiva veckor med mycket plugg, träning, events och nöjen och jag är så taggad att ta min an utmaningarna som kastas mot mig. Ser verkligen fram emot att utvecklas bakom baren och spendera dessa 4 veckor med ett härligt gäng människor som också delar samma utmaningar.

xxxx
  • Upplevelser, EBS
  • 98 readers

Likes

Comments

För första gången har jag inga planer. Jag menar, INGA PLANER ALLS efter den 22 mars. Därav måste jag erkänna, det känns helt fantastiskt samtidigt som det skrämmer mig en aning. Jag har ingen aning om vad som väntar eller vart jag befinner mig efter det. Allting jag vet, är att jag antagligen befinner mig någonstans på Australiens östkust, med många idéer och drömmar.

Det är en befriande känsla. Efter slit, stress och sömnbrist är det nu, för första gången på riktigt dags att bara njuta av vad livet har att erbjuda. Åka till alla de platser jag känner för precis just i den stunden. Jobba om jag vill jobba, inte för att jag behöver. Plugga för att jag vill plugga, inte för att jag måste eller behöver. Jag har inte en aning om jag stannar här hela mitt år, eller om jag ansöker om ett andra års working-holiday visum, eller om jag stannar på arbetsvisum och senare ansöker om permanent uppehållstillstånd. Jag har inte en aning om jag efter ett år åker direkt till Asien, om jag åker till Costa Rica och startar mitt egna företag eller om jag åker till Sverige för att plugga, arbeta eller bara hälsar på mina fina vänner.

Samtidigt som jag framöver inte har några planer har jag MÅNGA idéer, många drömmar och mycket jag vill göra och åstadkomma. Jag vet att jag vill åka till Nya Zeeland och åka skidor. Jag vet att jag vill uppleva de vackra Australien har att erbjuda. Jag vet att jag vill åka till Asien igen, inte för städerna, men för naturen och landskapen. Jag vet att jag vill arbeta med något någonstans. Jag vet att jag vill starta mitt egna företag någon dag, stort eller litet (väljer att hålla detta hemligt tills det är dax😉 ). Jag vet att jag vill forma mitt liv så jag gillar det, inte för att det är normen, inte för att det är så andra vill jag ska leva. Jag vet att oavsett vad som sker kommer det bli bra, för nu är det jag som har kontrollen.

Bilderna är ifrån förra helgen när jag var vid Bondi Beach och beslutade mig för att gå den berömda Bondi-Bronte kustpromenaden.

xxxx


Likes

Comments

Ännu en gång ligger man här. Inte i samma säng, inte i samma stad, men i samma ställning som alla de andra gångerna. Alla de gångerna jag förut legat och gråtit och krigat mig igenom de mest fruktansvärda kramperna och smärtorna i min mage. Alla de gångerna jag förut legat och undrat och de någonsin kommer bli bra. För detta, det har blivit min allra värsta fiende.

Jag har så länge jag kan minnas haft problem med min mage. Sedan jag var tre år om man kollar i läkarjournalerna. Jag har alltså i hela mitt liv fått kämpa med smärtor som varken läkare, skola, tränare, vänner eller närstående verkar ta på allvar. För alltid har man fått höra "ta en alvedon så blir det bättre". Aldrig blev jag tagen på allvar, aldrig var det någon som förstod innebörden av mina smärtor. Redan när jag var tre år fick jag spendera några dagar och nätter på sjukhus på grund av min mage. Där sa de (utan några större undersökningar eller tester) att jag var laktos-intollerant eller känslig för laktos och därav skulle undvika mjölk och mjölkprodukter tills vidare. Detta är något som andra duktiga läkare senare sagt är helt absurt, hur de kan släppa hem en tre årig flicka från sjukhuset med direktiv att "undvika mjölk". Jag har sedan dess många gånger besökt läkare för att få hjälp med mina smärtor när de varit för jobbiga. Inte en gång gjorde de ett blodprov, inte en gång gjorde de några som helst tester på mig eller kände på min mage. Varje gång jag kom dit ställde de några enkla frågor och sedan bad mig åka hem och vila och ta en alvedon. Jag hade helt tappat hoppet om att någonsin slippa mina smärtor samt tappat hoppet om att någonsin bli tagen på allvar.

Det var inte förrän jag var 16 år, började gymnasiet och flyttade till Växjö. När jag hade bytt min vårdcentral till en i Växjö, det var då äntligen en läkare brydde sig och tog mig på allvar. De kände och klämde på min mage, de gjorde tester och tog blodprov samt ett riktigt förhör angående min mage och mitt välmående. De insåg ganska snabbt att jag hade magkatarr och jag fick för första gången i mitt liv riktig hjälp med mina smärtor. Det blev förvånade att ingen någonsin gjort ett blodprov på mig på grund av mina magbesvär och förklarade att de skulle gjorts redan på sjukhuset den där gången när jag var tre år. De förklarade att på deras vårdcentral är det de första som görs på någon som kommer in med magont då det ofta kan ge en bra ledtråd eller förklaring till problemet, men eftersom jag tidigare aldrig blivit tagen på allvar har detta aldrig gjorts... Utifrån det blodprovet såg dem att det var möjligt att jag även var gluten-intollerant. Därav blev jag inbokad till en Gastroskopi. De skulle alltså söva mig och gå ner genom min mun och ner i magen för att kolla hur saker ser ut och framförallt ta tester från tarmen för att ge mig en diagnos. Redan när jag vaknade kunde de säga att endast genom att ha sett hur det ser ut i min mage kan de med stor säkerhet säga att jag är glutenintollerant (men den 100% diagnosen skulle komma en vecka därefter). De såg även att jag hade magsår och hur irriterad min mage var och att jag fortfarande hade problem med min magkatarr. Så jag fick fler recept utskrivna. Jag blev nu skickad till en dietist för att lära mig om glutenintollerans och allt vad det innebär.

Som jag var nöjd över att ha fått hjälp men samtidigt förstörd av min nya diagnos. För det här med att vara glutenintollerant har då rakt inte varit lätt, särskilt inte när det blir en sån börda att äta ute, att äta på restaurang eller äta buffé. Men någonstans var jag ändå hoppfull. Det skulle ta 6 månader för min mage att läka och sedan skulle det vara bra. Visst blev det bättre, men bra blev det ändå aldrig.

Nu är det drygt ett år sedan jag fick veta att jag var glutenintollerant. Jag har ätit rätt, jag har tagit mina mediciner för magsåren och magkatarren och saker och ting började bli bättre. Stressen och oron minskade och nu var det äntligen dax att ta studenten och jag hade planer och drömmar om vad som skulle ske. Så självklart mådde min mage bättre. Jag känner min mage så pass bra att jag kan urskilja när det är magkatarren som spökar och när det är något annat. Att sluta skolan och slippa den stress och en miljön det innebar gjorde enbart gott för min magkatarr. Men någonstans blev det ändå aldrig bra. Jag fortsatte ha symptom av magkatarren och mina andra smärtor fanns kvar för att sedan några månader efter studenten bli värre igen...

Nu ligger jag här i samma sits, trots medicinering och rätt kost, med magsmärtor och med ett hopp om att bli bra som nästintill är borta. Jag är näst intill van nu, jag kan oftast gå till jobbet och kämpa mig igenom dagen. Men trots det kommer man ändå aldrig vänja sig vid det, de värsta smärtorna kommer alltid göra en totalt maktlös och liten. För det känns som min allra värsta fiende alltid kommer att ligga och lura runt hörnet, oavsett var jag är eller hur jag mår.

Likes

Comments

Nytt år, nya möjligheter... eller aah, kanske är det upp till oss själva.

Just denna gången var jag på plats i Sydney harbour och kollade på jordens (eventuellt) största och bästa fyrverkeri show. Jag, bara en av alla 1.5 miljoner som var på plats, var där och såg allt live. Lite galet ändå måste jag medge. Jag var varken villig att betala eller vänta i minst 10h för att få de bästa platserna med bästa utsikt. Flera områden var redan helt stängda och fulla när jag kom dit klockan 19.30 (sådär 4.5 timme innan det började) så jag fick "nöja" mig med en plats i folkmassan nästan under bron. Inte gjorde det mig mindre nöjd, för istället för att se den fulla showen och få de mest "vackra" bilderna på helheten fick jag möjlighet att stå mitt i smeten. Mitt under fyrverkerierna som kom från bron och mitt i de mest intensvia vilket för mig personligen va perfekt.

Men nog av det... Ni får se lite bilder istället.

xxxx


Likes

Comments

Photografier, musik och ett hem är alla tre olika saker som får oss att känna. Att kolla på en bild och minnas ögonblick från förr eller den så simpla men komplicerade konsten som fotografier kan bli. De som framkallar alla möjliga känslor utan att du har en aning om varför. Att höra på en låt som du hört tusen gånger tidigare och sjunga med och dansa som om du var den lyckligaste människan på jorden, eller låten du hör för första gången som får dig att totalt bryta ihop i tårar redan efter de första tonerna, utan att du ens hört första ordet i texten. Att komma hem till ett hem som får dig att känna trygghet och lugn eller när kreativiteten börjar flöda och ideer om hur du kan skapa ditt ultimata sovrum eller vardagsrum flyger runt i huvudet. För mig, hänger alla dessa sakerna ihop.

Jag älskar att fota, jag älskar att inreda och jag älskar att lyssna på alla de där låtarna som på något sätt berör mig. Och för alla er som inte visste så är jag även intresserad av mycket konst, framförallt fotokonst men även endel målningar. Därav, när jag tänker mig mitt dröm boende tänker jag det inrett på så många olika sätt. Ett lugnt mysigt sovrum, ett livfullt vardagsrum och ett fräsch, ljust och öppet kök. Alla rum, bestående av den vackra konsten av fotografier. Jag föreställer mig både fotoväggar av mina egna och andras bilder, stora canvastavlor som sätter prägel på rummet samt precisa detaljer väl genomtänka för att skapa den där perfekta känslan av att vara hemma. Hemma i ett hem som speglar både din personlighet, din stil och dina drömmar.

För med ett hem som du anser perfekt, med foton som för dig är helt fantastiska och med den där låten som du inte kan få nog av, hur bra är inte allting då?

Kolla lite på kollagen jag satt ihop, de är bara några små ideer till fotoväggar jag har (så ej mina bilder denna gången). Jag har även bifogat några av de låtarna jag för tillfället lyssnar mest på.

CHAO FOUWKS

xxxx


Å förövrigt, High Hopes är AMAZ både i orginal och i versionen nedan.

Likes

Comments

Efter hårt arbete och slit på jobbet var det i helgen dax att åka neråt på kusten, ner till Conjola. Conjola ligger precis där Lake Conjola och det öppna havet möts. Det var en helg som bjöd på nya upplevelser, nya erfarenheter och framförallt en efterlängtad avkoppling ifrån allt "stads´stress".

Inte bara fick jag se dussintals kängurur utan jag fick även möjlighet att mata de fantastiskt fina och färgglada fåglarna. De var inte alls blyga utan flög gärna upp och satta sig på din hand eller axel medans de blev matade. Detta i samband med en fantastisk natur och landskap bidrog till en mycket bra helg. Men för att toppa upplevelsen ytterligare åkte vi ut med båten på sjön. Där mötte vi upp med några de andra kände vilket innebar att jag fick möjlighet att testa wakeboarding för första gången. Jag har tidigare åkt mycket vattenskidor och har alltid velat testa wakeboarding, och äntligen var det dags. Efter något försök stod jag äntligen upp på brädan och SHIT VAD KUUUL, och roligare lär det väll bli när man lär sig alla tricks och sånt...

Jag har i helgen även bokat mitt Surfcam, så just nu är jag galet taggad! Jag kommer i februari göra EBS's 4veckors långa bartenderkurs och efter det beger jag mig ut på detta surfcamp jag nu bokat. Surfcampet varar i 10 dagar och börjar på 7 mile beach, strax nedanför sydney. Där kommer vi bo stugor som ligger i princip på stranden samtidigt som vi surfar och har det allmänt gött under 5 dagar. Resterande 5 dagar är vi på resande fot, upp till Yamba och Byron Bay. Och det är NU, min backpacking-resa börjar på riktigt!

xxxx

(har för tillfället ej tillgång till fotona på de färgglada fåglarna eller kängururna men ni får leva utan dem och njuta av dessa godingarna istället👆)

Likes

Comments

Det är onsdag... SHIET. Någonstans i all röra när det gäller jobb, planer för året, känslor och väghinder lär man sig ändå mer och mer om sig själv. Efter redan 4 veckor har jag lärt mig mycket av vad jag ska och inte ska göra i framtiden. Vad jag bör/inte bör göra på helgerna. Vad jag bör/inte bör jobba med i framtiden. Hur jag bör/inte bör bo i framtiden. Samt hur jag fungerar och vilka möjligheter det finns för mig därute. Jag kan bara med förväntan se på vad jag har framför mig och vad det kommer innebära för mig och hur jag kommer utvecklas.

Har för övrigt då en pool i trädgården. Vilket är AWSOME. Imorgon är det första dagen på "sommaren" och redan är det mellan 20-37 grader om dagarna. Bara inväntar dagarna då de kan va upp till 45 grader, det är iaf de temperaturerna de säger jag kan förvänta mig få någon gång iaf nån gång efter jul. Då är det nog ganska gött att ligga i den där svalkande poolen med en dricka i handen. För jag vet att det är i alla fall galet uppskattat redan nu.

Annars har det inte hänt sådär supermycket sen senast. Varit sjuk och inväntat bättre tider mest. Ska därför bli ganska skönt att hitta på en del saker i helgen. Cuz I need it.

xxxx

Likes

Comments

Fantastiska vyer och underbara landskap beskriver ganska bra lördagens utflykt! Vi begav oss iväg på vandring i Royal National Park och beslutade oss för att gå delar av "The Coastal Walk". I 30 graders hetta var det inte lätt men ändå blev det 7 kilometers vandrande. Att vandra i dessa galet vackra landskap är amazing! Den känns lite som en cleansing kur för själen. Har sån kärlek för naturen och allt den har att bjuda på. Därav var denna vandring helt klart både en fantastisk upplevelse och behövlig för mig,

xxxx

Likes

Comments

Har nu varit "iväg" på min första bushwalk. Efter jobbet idag väntade jag in Sam för att sedan ta med de fyra hundarna på en bushwalk ner till sjön som ligger nära vårt boende. Totalt kaos att ta med fyra spralliga hundar men det var så mysigt och fint. Det är så backigt här borta så vi gick ner för en mkt brant backe för att komma ner till sjön så hundarna kunde bada lite för att sedan gå upp för denna backe igen. Det blev ett ändå ett bra träningspass av det tack vare alla de branta backarna. Vi valde en mkt bra dag att göra det på också för det var bara ca 22-24 grader varmt men ändå strålande solsken så det var inte för varmt.

Det var direkt efter jag slutat jobbet som vi gick ner dit. Har imorgon avklarat första veckan på det nya jobbet. För er som inte vet jobbar jag fortfarande på IKEA fast sitter för tillfället på ett kontor i Australien och arbetar inom tull-avdelningen här. Lär mig ständigt nya saker hela tiden och imorgon ska vi åka iväg till DC Moorebank där jag kommer få se hur de har det där jämfört med hur vi har det hemma på mitt gamla jobb på det motsvarande lagret i Älmhult.

xxxx

Likes

Comments

Jag måste dI går åkte vi in till Sydney City och gick runt och kollade på bland annat Harbour Bridge, Opera huset och The Rock (första byggnaderna byggda i Sydney). Måste erkänna att jag är ju inte direkt en "måste se" person när det gället hus och turist grejer men denna hamnen var såååå vacker med vy över allt och med de riktigt mysiga pubarna och restaurangerna som finns där. När vi gått bort till The Rock bestämde vi oss för att ta en varsin drink på en pub som var i en orginalbyggnad och det var så galet fint och mysigt där! Trivdes något galet mycket!. Vi fick på vägen se några aboriginer spela på deras didgeridoo. Vi tog sedan färjan över till Darling Harbour och gick ett varv där vi även fick möjligheten att se några av australiens djur såsom exempelvis koalor.

Jag måste verkligen säga att jag absolut ÄLSKAR Sydney så här långt. Klart det finns många höghus mitt i city men de är blandat med dessa fina vyer över havet och med de gamla fina byggnaderna. Direkt du kommer utanför innercity känns det inte som du är i en storstad (gör det inte i innercity heller dock) utan du får en så mysig småstadskänsla med alla bostadshus och shopping/restaurang/pub områden. Dessutom är alla såååå trevliga! Absolut älskar hur mysigt och fint det är här i staden och det jag förvånats mest över är faktiskt hur enkelt det är att köpa glutenfri mat här. Det finns överallt i många olika valmöjligheter och det finns ALLTID information om det vilket jag kan tycka är ganska dåligt i Sverige. Jag har ofta haft problem i Sverige när det gäller att köpa mat på restauranger och liknande vilket ofta gjort mig osäker och mått dåligt över mina begränsningar när det gäller maten. Jag kan även uppleva att det finns ungefär 5-10ggr mer glutenfria alternativ på saker i affärerna här än hemma i Sverige och jag absolut älskar hur enkelt det är för mig att få tag i BRA glutenfri mat där jag dessutom har flera olika valmöjligheter och faktiskt kan välja vad jag gillar att äta istället för vad jag måste äta.

STORMTRIVS FOR SURE!

xxxx

Likes

Comments