Så mycket men samtidigt ingenting. Även om jag de senaste 5 månaderna varit utomlands så har det inte förrän nu de senaste 2 veckorna jag haft riktig semester. Jag har träffat vänner på resande fot, jag har solat på stranden, jag har vandrat, festat, turistat och uppskattat det här med att bara vara.

Det har varit riktigt skönt att inte ha allt planerat och därav kunnat njuta på riktigt av att vara i detta land. Att ta två veckor "ledigt" var väl behövligt. Jag har varvat ner och fått lite lugn och ro. Men nu börjar det krypa i mig.... Ni som känner mig vet att jag inte kan vara still så länge och nu kryper det rejält i mig, jag vill jobba, jag vill resa runder mer, jag vill upptäcka nya platser och människor. Jag har idag suttit vid datorn och planerat mina kommande månader i Australien samtidigt som jag försöker få ihop det här med att jobba. För någonstans måste jag klämma in 3 månaders farm arbete om jag vill ha möjligheten att stanna kvar i detta underbara land ytterligare ett år.

Jag har under de senaste två veckorna befunnit mig mesta dels i Byron Bay, som jag absolut älskar! Jag åkte upp till Surfers Paradise under en dag men åkte snabbt tillbaka till Byron Bay då jag helt enkelt trivdes lite bättre där. Trots Byron är ett litet ställe finns där mycket att göra. Det är ett ställe där många människor åker igenom på deras resa uppåt på kusten, men samtidigt är Byron ett ställe där många väljer att stanna. Därav gillade jag det lite extra mycket, för du får lära känna många nya intressanta och coola människor samtidigt som man lär känna vissa personer lite extra mycket då de faktiskt bor och jobbar där.

Nu har jag åkte ner tillbaka till Yamba för att surfa och försöka spara lite pengar. Här blir alla verkligen som en liten familj. De har ett hostel där de allra flesta har stannat länge. Många kommer för att surfa några dagar innan de åker vidare men många älskar denna by och väljer därför att stanna här i flera månader för att jobba och surfa. Här kommer jag stanna tills på onsdag och därefter har jag i nuläget ingen aning om vad som händer. Jag ser i alla fall fram emot att utveckla min surfning ännu mer och eventuellt få möjligheten att surfa med de vilda delfinerna om de känner sig vänskapliga.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Som jag längtat!!! Äntligen blev det dags att lämna stadslivet för att lära mig surfa. Efter två timmars bilresa söder om Sydney anlände jag i en liten by som heter Gerroa där Surfcampet skulle vara.

I en underbar miljö med många härliga backpackers och galet sköna instruktörer och ett stenkast från stranden skulle jag bo i 5 dagar. Jag trivdes riktigt bra må jag säga! Vi hade två lektioner om dagen där vi fick lära oss allt vi behövde. GALET KUL! Eftersom jag valde att göra den tio dagars långa surfcampet var det efter den femte dagen dags att åka vidare till Yamba. Det var en 9 timmars lång bussresa norrut från Sydney och denna fantastiska lilla by ligger endast 1.5 timme söder om Byron Bay. Så, just nu befinner jag mig i Yamba och surfar. Vi skulle idag lära oss nästa steg i vår utveckling men eftersom vågorna var galet höga idag så släppte han inte ut oss till de stora vågorna längre ut i havet... Imorgon beger vi oss vidare till Byron Bay där vi kommer avsluta vårt Surfcamp.

Det har varit några riktigt roliga och spännande dagar och än väntar mer! Jag kommer helt klart fortsätta surfa efter campet är över, och kanske till och med köpa mig min egna surfbräda, wooppwoopp🙌

xxxx

Likes

Comments

Dålig uppdatering nu... Men till mitt försvar har jag haft fullt upp med andra roliga saker!

Jag klarade min Bartenderkurs och därefter hade jag en vecka helt oplanerad innan mitt Surfcamp skulle börja. Jag beslutade mig därav för att boka en resa till Singapore i en vecka. Dagen efter jag bokat satt jag på planet påväg till Singapore, så spännande. Jag var förväntansfull och glad och inte alls förbered på vad jag skulle vänta mig där. Jag hade ju inte haft någon tid alls knappt att göra research på vad jag ville göra. Jag bodde halva tiden i Chinatown och andra halvan i Clarke Quay som är ett riktigt coolt ställe precis vid floden.

En vecka där var som ensam resenär kanske lite för mycket, men hade man rest två eller fler är en vecka alldeles utmärkt att stanna i denna moderna och häftiga stad med så många kontraster. Det finns något för de flesta här, Chinatown och Little India för att möta de kulturerna, Clarke Quay för alla som gillar när det händer saker och gillar lite fest, Shoppingcenters i massor, Marina Bay Sands där vi normala människor inte har råd att handla,´och Casinot för de som gillar det.... Men förutom allt i staden har de även skogar och några stränder för de som gillar naturen. Jag besökte även en liten ö söder om Singapore där de har Universal Studios, S.E.A Aquarium, ett vattenland och några stränder. Det är en häftig stad och nu har jag varit där, NÖJD!

Efter Singapore var det dags att flyga tillbaka till Sydney och nu var det dags för mitt Surfcamp. Jag har nu gjort 6 av 10 dagar av Surfcampet och befinner mig just nu i Yamba, men kommer berätta mer om det snart. Här kommer lite fler bilder från Singapore sålänge.

xxxx

Likes

Comments

För en och en halv vecka sedan var jag i Blue Mountains igen, denna gången för att göra både lite abseiling och endel canyoning. Första gången jag gjorde Canyoning var i Frankrike och älskade det, därav var det självklart att jag ville göra det även här i Blue Mountains.

På förmiddagen åkte vi iväg och gjorde abseilingen, det var mer en testa på tur så den högsta var inte mer än 30 meter, Men ändå, shit vilka utsikter man får på bergen och sedan fö möjlighet att klättra ner för en stor klippa, rekommenderar absolut ! !

Vi åt lunch tillsammans och på eftermiddagen begav vi oss ut till Empress Canyon där vi gjorde vår canyoning. Det innebär allt från abseiling, hopp ner i bergspooler och klättring fram igenom canyonen. För att avsluta det hela så i slutet av Empress Canyon befinner sig Empress Waterfall där vi fick via abseiling ta oss ner igenom det 30 meter höga vattenfallet. Det var halt och mycket svårare än torra klippor såklart, men guuuud va kul det var!

Skulle absolut rekommendera både Canyoning och Abseiling till alla er som är lite äventyrliga av er och gillar att göra saker när ni är och reser, lite riktigt aktiviteter. Jag kommer nog åka hit igen innan jag lämnar sydney (som det ser ut nu) och kommer kanske då testa på bergsklättring och avsluta med canyoning.

xxxx

Likes

Comments

I söndags checkade jag in på EBS hostel. Har nu haft två skoldagar vilket har inneburit teorilektioner, barövning, flair träning, free pour träning, drink smakprovning och mycket pluggande hemma. Jag har verkligen sett fram emot detta samtidigt som jag varit nervös att gå tillbaka till plugget då jag vet att denna kurs innebär mycket teori och drinkrecept lärande under en kort period. Jag har sett fram emot att träffa alla energiska människor men samtidigt varit nervös över det faktum att jag måste dela rum med 7 av dem... Men är ganska säker det kommer gå galant! För att lära känna varandra annordnade de en "EBS Challange" som vi gjorde första dagen vilket i princip var en skattjakt men med syfte att lära känna både varandra och Sydney stad. Vi gjorde utmaningar såsom ta ett gruppfoto framför operahuset, fria till en främling, bygg en pyramid, gör en dansuppvisning i Darling Harbour och såklart mycket mer. Det kommer bli 4 intensiva veckor med mycket plugg, träning, events och nöjen och jag är så taggad att ta min an utmaningarna som kastas mot mig. Ser verkligen fram emot att utvecklas bakom baren och spendera dessa 4 veckor med ett härligt gäng människor som också delar samma utmaningar.

xxxx
  • Upplevelser, EBS
  • 371 readers

Likes

Comments

För första gången har jag inga planer. Jag menar, INGA PLANER ALLS efter den 22 mars. Därav måste jag erkänna, det känns helt fantastiskt samtidigt som det skrämmer mig en aning. Jag har ingen aning om vad som väntar eller vart jag befinner mig efter det. Allting jag vet, är att jag antagligen befinner mig någonstans på Australiens östkust, med många idéer och drömmar.

Det är en befriande känsla. Efter slit, stress och sömnbrist är det nu, för första gången på riktigt dags att bara njuta av vad livet har att erbjuda. Åka till alla de platser jag känner för precis just i den stunden. Jobba om jag vill jobba, inte för att jag behöver. Plugga för att jag vill plugga, inte för att jag måste eller behöver. Jag har inte en aning om jag stannar här hela mitt år, eller om jag ansöker om ett andra års working-holiday visum, eller om jag stannar på arbetsvisum och senare ansöker om permanent uppehållstillstånd. Jag har inte en aning om jag efter ett år åker direkt till Asien, om jag åker till Costa Rica och startar mitt egna företag eller om jag åker till Sverige för att plugga, arbeta eller bara hälsar på mina fina vänner.

Samtidigt som jag framöver inte har några planer har jag MÅNGA idéer, många drömmar och mycket jag vill göra och åstadkomma. Jag vet att jag vill åka till Nya Zeeland och åka skidor. Jag vet att jag vill uppleva de vackra Australien har att erbjuda. Jag vet att jag vill åka till Asien igen, inte för städerna, men för naturen och landskapen. Jag vet att jag vill arbeta med något någonstans. Jag vet att jag vill starta mitt egna företag någon dag, stort eller litet (väljer att hålla detta hemligt tills det är dax😉 ). Jag vet att jag vill forma mitt liv så jag gillar det, inte för att det är normen, inte för att det är så andra vill jag ska leva. Jag vet att oavsett vad som sker kommer det bli bra, för nu är det jag som har kontrollen.

Bilderna är ifrån förra helgen när jag var vid Bondi Beach och beslutade mig för att gå den berömda Bondi-Bronte kustpromenaden.

xxxx


Likes

Comments

Ännu en gång ligger man här. Inte i samma säng, inte i samma stad, men i samma ställning som alla de andra gångerna. Alla de gångerna jag förut legat och gråtit och krigat mig igenom de mest fruktansvärda kramperna och smärtorna i min mage. Alla de gångerna jag förut legat och undrat och de någonsin kommer bli bra. För detta, det har blivit min allra värsta fiende.

Jag har så länge jag kan minnas haft problem med min mage. Sedan jag var tre år om man kollar i läkarjournalerna. Jag har alltså i hela mitt liv fått kämpa med smärtor som varken läkare, skola, tränare, vänner eller närstående verkar ta på allvar. För alltid har man fått höra "ta en alvedon så blir det bättre". Aldrig blev jag tagen på allvar, aldrig var det någon som förstod innebörden av mina smärtor. Redan när jag var tre år fick jag spendera några dagar och nätter på sjukhus på grund av min mage. Där sa de (utan några större undersökningar eller tester) att jag var laktos-intollerant eller känslig för laktos och därav skulle undvika mjölk och mjölkprodukter tills vidare. Detta är något som andra duktiga läkare senare sagt är helt absurt, hur de kan släppa hem en tre årig flicka från sjukhuset med direktiv att "undvika mjölk". Jag har sedan dess många gånger besökt läkare för att få hjälp med mina smärtor när de varit för jobbiga. Inte en gång gjorde de ett blodprov, inte en gång gjorde de några som helst tester på mig eller kände på min mage. Varje gång jag kom dit ställde de några enkla frågor och sedan bad mig åka hem och vila och ta en alvedon. Jag hade helt tappat hoppet om att någonsin slippa mina smärtor samt tappat hoppet om att någonsin bli tagen på allvar.

Det var inte förrän jag var 16 år, började gymnasiet och flyttade till Växjö. När jag hade bytt min vårdcentral till en i Växjö, det var då äntligen en läkare brydde sig och tog mig på allvar. De kände och klämde på min mage, de gjorde tester och tog blodprov samt ett riktigt förhör angående min mage och mitt välmående. De insåg ganska snabbt att jag hade magkatarr och jag fick för första gången i mitt liv riktig hjälp med mina smärtor. Det blev förvånade att ingen någonsin gjort ett blodprov på mig på grund av mina magbesvär och förklarade att de skulle gjorts redan på sjukhuset den där gången när jag var tre år. De förklarade att på deras vårdcentral är det de första som görs på någon som kommer in med magont då det ofta kan ge en bra ledtråd eller förklaring till problemet, men eftersom jag tidigare aldrig blivit tagen på allvar har detta aldrig gjorts... Utifrån det blodprovet såg dem att det var möjligt att jag även var gluten-intollerant. Därav blev jag inbokad till en Gastroskopi. De skulle alltså söva mig och gå ner genom min mun och ner i magen för att kolla hur saker ser ut och framförallt ta tester från tarmen för att ge mig en diagnos. Redan när jag vaknade kunde de säga att endast genom att ha sett hur det ser ut i min mage kan de med stor säkerhet säga att jag är glutenintollerant (men den 100% diagnosen skulle komma en vecka därefter). De såg även att jag hade magsår och hur irriterad min mage var och att jag fortfarande hade problem med min magkatarr. Så jag fick fler recept utskrivna. Jag blev nu skickad till en dietist för att lära mig om glutenintollerans och allt vad det innebär.

Som jag var nöjd över att ha fått hjälp men samtidigt förstörd av min nya diagnos. För det här med att vara glutenintollerant har då rakt inte varit lätt, särskilt inte när det blir en sån börda att äta ute, att äta på restaurang eller äta buffé. Men någonstans var jag ändå hoppfull. Det skulle ta 6 månader för min mage att läka och sedan skulle det vara bra. Visst blev det bättre, men bra blev det ändå aldrig.

Nu är det drygt ett år sedan jag fick veta att jag var glutenintollerant. Jag har ätit rätt, jag har tagit mina mediciner för magsåren och magkatarren och saker och ting började bli bättre. Stressen och oron minskade och nu var det äntligen dax att ta studenten och jag hade planer och drömmar om vad som skulle ske. Så självklart mådde min mage bättre. Jag känner min mage så pass bra att jag kan urskilja när det är magkatarren som spökar och när det är något annat. Att sluta skolan och slippa den stress och en miljön det innebar gjorde enbart gott för min magkatarr. Men någonstans blev det ändå aldrig bra. Jag fortsatte ha symptom av magkatarren och mina andra smärtor fanns kvar för att sedan några månader efter studenten bli värre igen...

Nu ligger jag här i samma sits, trots medicinering och rätt kost, med magsmärtor och med ett hopp om att bli bra som nästintill är borta. Jag är näst intill van nu, jag kan oftast gå till jobbet och kämpa mig igenom dagen. Men trots det kommer man ändå aldrig vänja sig vid det, de värsta smärtorna kommer alltid göra en totalt maktlös och liten. För det känns som min allra värsta fiende alltid kommer att ligga och lura runt hörnet, oavsett var jag är eller hur jag mår.

Likes

Comments

Nytt år, nya möjligheter... eller aah, kanske är det upp till oss själva.

Just denna gången var jag på plats i Sydney harbour och kollade på jordens (eventuellt) största och bästa fyrverkeri show. Jag, bara en av alla 1.5 miljoner som var på plats, var där och såg allt live. Lite galet ändå måste jag medge. Jag var varken villig att betala eller vänta i minst 10h för att få de bästa platserna med bästa utsikt. Flera områden var redan helt stängda och fulla när jag kom dit klockan 19.30 (sådär 4.5 timme innan det började) så jag fick "nöja" mig med en plats i folkmassan nästan under bron. Inte gjorde det mig mindre nöjd, för istället för att se den fulla showen och få de mest "vackra" bilderna på helheten fick jag möjlighet att stå mitt i smeten. Mitt under fyrverkerierna som kom från bron och mitt i de mest intensvia vilket för mig personligen va perfekt.

Men nog av det... Ni får se lite bilder istället.

xxxx


Likes

Comments

Photografier, musik och ett hem är alla tre olika saker som får oss att känna. Att kolla på en bild och minnas ögonblick från förr eller den så simpla men komplicerade konsten som fotografier kan bli. De som framkallar alla möjliga känslor utan att du har en aning om varför. Att höra på en låt som du hört tusen gånger tidigare och sjunga med och dansa som om du var den lyckligaste människan på jorden, eller låten du hör för första gången som får dig att totalt bryta ihop i tårar redan efter de första tonerna, utan att du ens hört första ordet i texten. Att komma hem till ett hem som får dig att känna trygghet och lugn eller när kreativiteten börjar flöda och ideer om hur du kan skapa ditt ultimata sovrum eller vardagsrum flyger runt i huvudet. För mig, hänger alla dessa sakerna ihop.

Jag älskar att fota, jag älskar att inreda och jag älskar att lyssna på alla de där låtarna som på något sätt berör mig. Och för alla er som inte visste så är jag även intresserad av mycket konst, framförallt fotokonst men även endel målningar. Därav, när jag tänker mig mitt dröm boende tänker jag det inrett på så många olika sätt. Ett lugnt mysigt sovrum, ett livfullt vardagsrum och ett fräsch, ljust och öppet kök. Alla rum, bestående av den vackra konsten av fotografier. Jag föreställer mig både fotoväggar av mina egna och andras bilder, stora canvastavlor som sätter prägel på rummet samt precisa detaljer väl genomtänka för att skapa den där perfekta känslan av att vara hemma. Hemma i ett hem som speglar både din personlighet, din stil och dina drömmar.

För med ett hem som du anser perfekt, med foton som för dig är helt fantastiska och med den där låten som du inte kan få nog av, hur bra är inte allting då?

Kolla lite på kollagen jag satt ihop, de är bara några små ideer till fotoväggar jag har (så ej mina bilder denna gången). Jag har även bifogat några av de låtarna jag för tillfället lyssnar mest på.

CHAO FOUWKS

xxxx


Å förövrigt, High Hopes är AMAZ både i orginal och i versionen nedan.

Likes

Comments

Efter hårt arbete och slit på jobbet var det i helgen dax att åka neråt på kusten, ner till Conjola. Conjola ligger precis där Lake Conjola och det öppna havet möts. Det var en helg som bjöd på nya upplevelser, nya erfarenheter och framförallt en efterlängtad avkoppling ifrån allt "stads´stress".

Inte bara fick jag se dussintals kängurur utan jag fick även möjlighet att mata de fantastiskt fina och färgglada fåglarna. De var inte alls blyga utan flög gärna upp och satta sig på din hand eller axel medans de blev matade. Detta i samband med en fantastisk natur och landskap bidrog till en mycket bra helg. Men för att toppa upplevelsen ytterligare åkte vi ut med båten på sjön. Där mötte vi upp med några de andra kände vilket innebar att jag fick möjlighet att testa wakeboarding för första gången. Jag har tidigare åkt mycket vattenskidor och har alltid velat testa wakeboarding, och äntligen var det dags. Efter något försök stod jag äntligen upp på brädan och SHIT VAD KUUUL, och roligare lär det väll bli när man lär sig alla tricks och sånt...

Jag har i helgen även bokat mitt Surfcam, så just nu är jag galet taggad! Jag kommer i februari göra EBS's 4veckors långa bartenderkurs och efter det beger jag mig ut på detta surfcamp jag nu bokat. Surfcampet varar i 10 dagar och börjar på 7 mile beach, strax nedanför sydney. Där kommer vi bo stugor som ligger i princip på stranden samtidigt som vi surfar och har det allmänt gött under 5 dagar. Resterande 5 dagar är vi på resande fot, upp till Yamba och Byron Bay. Och det är NU, min backpacking-resa börjar på riktigt!

xxxx

(har för tillfället ej tillgång till fotona på de färgglada fåglarna eller kängururna men ni får leva utan dem och njuta av dessa godingarna istället👆)

Likes

Comments