View tracker

Man visste ju att livet skulle förändras och att det skulle vara många omställningar att genomgå. Man visste att man skulle tappa bort sig själv på vägen. Alla sa att det är värt det. Jag gillade verkligen inte att vara gravid, nästan rent ut sagt avskydde det från och till. Jag tyckte det var jobbigt att kroppen förändrades och kände mig stor och klumpig redan i vecka 20 (inser nu hur liten magen var då hah). Jag förstod inte hur det kunde komma något så underbart ur allt detta. Förstod inte att det var du som sparkade runt i magen. Förstod inte att jag skulle bli din mamma.

Jag var övertygad om att jag skulle börja storgråta när jag fick upp dig på bröstet. Gråta av glädje och lättnad för att jag ändå hade längtat efter dig. Var så trött på att ha dig på insidan. Inte kunna se och ta på dig. Inte kunna lukta. Men när du kom var jag i chock och jag minns inte vad jag kände, om jag kände något över huvud taget. Det gick så hiskeligt fort från det att du fortfarande var i min kropp tills dess att du låg utanpå min mage. Omställningen blev så brutal och gjorde så ont. Men sen dess har jag inte tvivlat en sekund på att jag ska göra allt jag kan för dig, till den dagen jag dör. Idag när jag förstår hur kärleken till sitt eget barn känns, när jag förstår att det absolut är värt det tiotusen gånger om, förstår jag också att det är okej att tappa bort sig själv på vägen. Man måste det för att hitta sig själv igen, nu med nya prioreteringar. Vilken underbar resa som bara börjat. Min lilla Li kommer lära mig att bli mamma, och det är det bästa som någonsin hänt mig.

​Minna Li Kristin Axelsson, bara några dagar gammal.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alltså tiden. Den har gått så enormt fort från den dagen jag fick reda på att vi väntade ett barn. Nu sitter jag, mestadels ligger jag, i sängen eller i soffan, kolla skönhetsklipp på youtube och väntar på att vår dotter ska komma till världen. En obeskrivlig längtan efter någon man aldrig mött förut. En obeskrivlig kärlek till henne och till min sambo som jag får uppleva det här med. Andra saker blir mindre viktiga och tappar fullt sin betydelse. Man orkar inte längre lägga energi på det och man låter inte människor som tar energi få den makten. Mycket känslor blossar upp och relationer ifrågasätts mer än någonsin. Jag prioriterar och försöker tänka på allt det som är viktigt, lägga fokus på bra saker och de saker jag vill ha i mitt liv. No time for negative bullshit. Och nu mer än någonsin utgår jag från vad jag vill och vilka människor jag vill ge min tid. Jag är trött på att känna mig otrygg och bli behandlad hur som helst, det funkar inte längre, speciellt inte när man nu lever för någon annans skull. Och då menar jag inte att man själv blir mindre viktig när man har en bebis på väg. Det blir istället ännu viktigare hur jag mår psykiskt och fysiskt för att jag ska kunna ta hand om henne💜

Om människor tycker att du har förändrats har du helt enkelt bara börjat leva ditt liv på ditt eget sätt, utifrån dina egna förutsättningar och mål. Och är nu mer ärlig mot dig själv än tidigare. Tacka dig själv för det.

Likes

Comments

View tracker

​Första gången gick jag in i salen med enorm spänning. Att då mötas av ett rum fullt med gravida kvinnor, inte en golvyta tom och ändå strömmade fler in, förhöjde den känslan en aning. Det var så himla speciellt, på ett väldigt positivt sätt. Energin var så uppenbar, det gick att ta på den, och det gick att känna att vi egentligen var dubbelt så många i den där ändå förhållandevis stora yogasalen. Alla magar. Samhörigheten. Som om alla har samma hemlighet och som om vi pratar ett språk bara vi förstår och hör, trots att vi knappt hälsade på varandra för att alla var så inne i sig själva. Min mage var självklart minst, vilket gjorde att jag kände mig liten och som om jag bara var där av ren nyfikenhet. Jag är inte gravid egentligen. Jag bara låtsas. Det finns tyvärr så mycket prestige i en graviditet har jag märkt. Och trots samhörigheten spökar hjärnspöken som jämför och hittar på saker som är helt oviktiga och orelevanta. Men på ett sjukt sätt kändes det som jag inte fick vara där. Vilket självklart var och är en fullkomlig osanning. Världens härligaste barnmorska hälsade var och en av oss välkomna och pratade lite extra med oss nya. Hon lugnade mig direkt. Skulle man ha möjlighet att boka en barnmorska till förlossningen skulle jag välja henne direkt. Den där lena, lugna rösten som säger att man är den starkaste och vackraste på jorden och att just ditt barn behöver just dig. Det ni gör gör ni tillsammans du och ditt barn. Lägg händerna på magen, lyssna inåt, lyssna på andningen. Lyssna efter hjärtat. Jag lyssnade intensivt. Hör ett hjärta, som antagligen är mitt. Men efter en stund hör jag två. 

Barnmorskan pratar så fint om dig och ditt barn och när vi sitter där och bara lyssnar, börjar tårarna rinna. Det är galet hur hon kan få mig och känna mitt barn och få mig att inse att det är vi mot världen. Det låter säkert jätteklyschigt, men det som händer i yogasalen skapar en magi mellan två själar. Det för oss samman på ett helt obeskrivligt sätt. Jag önskar att alla människor får uppleva det någon gång. Och att samtidigt känna att bebisen rör sig i magen, ger svar som ingen annan kan ge. 

Jag har varit på yogan två gånger och känner verkligen att den gör stor skillnad. Både för kroppen och för huvudet. Jag måste jobba lite på att släppa prestigen dock, låta hjärnspökena gå. Utanför yogastudion stod jag och pratade med en äldre kvinna innan klassen. Vi kom inte in genom porten och hon var lite bekymrad över detta. Efter ett tag säger hon "ser att det är gravidyoga som gäller här eller hur?", på ett väldigt rart sätt, leende och med en glimt i ögat. Oj vad glad jag blev, min egen reaktion skrämde mig. Det syns att jag är gravid och jag tillhör gruppen tänkte jag! Haha bekräftelsebehovet on top.. Men detta gjorde att jag under passet kunde njuta på en helt ny nivå. 

Likes

Comments

Jag blir både full i skratt och lite lätt hysterisk när jag tänker på hösten förra året. Men att 2016 har rullat in med all sin charm och sitt lugnande sinne som gjort att saker och ting faller på sin plats, kan jag inget annat än att säga hur jäkla lycklig jag är just nu. Allt känns 100 % rätt. Jag har gått från att inte vilja vara kvar på samma plats, på samma jobb, till att känna total harmoni i att allt är precis som det ska vara. 1 november i höstas fick vi reda på att vi skulle ha en bebis till sommaren. Chocken och illamåendet kom som ett brev på posten och jag blev sängliggandes i två månader. Kunde inte äta, koncentrera mig, tänka, reflektera. Eller jo, det var väl i princip det enda jag gjorde, tänkte, eftersom jag inte orkade något annat. Men kunde ändå inte riktigt förstå vad som höll på att hända och att det hade börjat växa ett liv i mig. Det är det sjukaste jag någonsin varit med om. Kroppen. Psyket. Meningen med livet. Allt förändras på några sekunder.

Idag mår jag så himla bra, men det tog två månader innan jag nådde hit. Både kroppen och huvudet behövde tid att smälta, acceptera och ställa om sig. Nu har magen börjat växa, jag har känt att det är nått som gör kullerbyttor där inne, vi har sett en väldigt lekfull fillur på ultraljudet och allt känns bara så självklart. En sådan himla härlig känsla.

Behovet av att skriva av sig har väckts så tänkte att jag gör det här (mest för mina systrars skull <3). Och för min egen självklart. Och för att det finns en resa att berätta om.


​En vecka 18 mage. Idag är det bara några dagar kvar till halvvägs. 

Likes

Comments

To die for från Blankens. Älskar denna kvinna och det hon gör. Så otroligt mycket.

The Mia i prickigt mocka och nya väskan The Mancini. Snyggaste jag sett på läänge.

Likes

Comments

Alltså detta med att blogga är ett jävla mysterium för mig. Jag VILL. Men ändå inte. Jag vet inte hur många gånger jag ”börjat om”, bytt portal, bytt inriktning, bytt ord, men ofta kommit tillbaka dit jag började...Jo men visst finns det en blogg. Jag har ändå försökt blogga sen typ 2006. Så jo det finns bloggar och texter någonstans i cyberspace som jag producerat. Och är typ livrädd för att låta det försvinna, svårt att lämna texter bakom mig. Svårt att gå vidare. Men nu jäklar är det på tiden. Så jag hamnar här, och funderar seriöst på att sudda ut allt det som skrivits i min gamla blogg. Eller i allafall stänga ner den. Om jag vet hur man gör det…

Jag är i ett ständigt sökande efter vad sjuttsingen jag ska göra med mitt liv men känner ändå att jag har nått på G nu. Därför tänker jag att en ny blogg kanske kan få mig att hålla motivationen uppe. Jag funderar seriöst på om mina barndomsdrömmar faktiskt återvänt tillbaka till mig. Alltså jobba med skönhet och hälsa. Kanske var dem inte så knasiga. Kanske borde jag inte valt bort dem. Men vem fasen vet vad man vill när man ska välja? Jag har aldrig riktigt vetat. Och blir jäkligt trött på att folk blir så skeptiska till vilsna själar. Alltså sådana som jag som inte vet. Jag känner ofta att människor tycker jag är lite konstig och jobbig för att jag inte kan bestämma mig, att jag hoppar på saker och sen tröttnar. Mamma och pappa skrattar åt mig när jag berättar att nu ska jag göra det här istället, och säger att jag alltid har varit sån, att när jag lärt mig något så tröttnar jag. Människor är rädda för att jag ”slänger bort” min tid och mina pengar. Men jag ser det inte så. För hade jag inte provat allt jag faktiskt gjort skulle jag aldrig kunna hitta det som är jag. ALDRIG. Så låt mig aldrig sluta. Hoppa på saker och hoppa av. Tröttna och gå vidare. Förstå att det aldrig är bortkastat utan ger mig bara mer kunskap och stabilare grund att stå på.

Eldar upp mig över sånt här känner jag. Eftersom jag själv är en av de ”människor”som blir jäkligt trött på mig själv ibland och att jag aldrig kan bestämma mig. Meta.

Over and out.


Likes

Comments

På Österlen turistade vi runt som två unga pensionärer och hamnade på Gunnarshögs gård, där dem producerar kallpressad rapsolja och bland annat säljer egna matoljor och hudvårdsprodukter. Jag blev tipsad att prova deras hårprodukter och föll direkt. Wiihoo äntligen en ekologisk produkt som passar mina tunna hårstrån! Schampot innehåller dessutom Kunzeaolja som ska vara extra bra för känslig hårbotten då den har en anti-inflammatorisk verkan. Jag har tvättat håret med dessa produkter typ 5 gånger och so far tummen upp för dessa!


Likes

Comments

Alltså sitter i en sammetssoffa och bordet framför oss är uppdukat med vin, frukt och hårdostar. Jag försöker att verkligen ta in det. Det är så himla klyschigt, vidrigt, hur perfekt allt är. Världens mysigaste B&B på Gnalöv Gård. Tänker typ kopiera inredningsstilen rakt av. Har överlevt tre nätter i tält och tycker väl någonstans att jag/vi förtjänar detta.

Jag laddar verkligen upp för hösten. Älskar hösten. Och planerar för varje liten del av mitt liv. Eller rättare sagt, jag vill att saker och ting ska ändras till hösten. Det är dags att ta tag i saker som länge legat och grott.


Likes

Comments