Igårkväll kände jag bara nej. Jag orkar inte mer. Vill inte. Ingen idé. Jag fixar det inte.
Idag känner jag samma ska. Står och dealar med mig själv hur jag ska göra idag.

Ta näringsdrycken eller inte?
Ta bort lite extra på bananen?
Peta bort så mycket gula från ägget som möjligt?
Smula extra mycket med knäckebrödet för att slippa lite där också?
Strunta i det mesta av dressingen till räksalladen?
Lämna brödet till soppan?
Ta minsta möjliga av äpplet?
Gå lite extra?

Vilket hjälper mig i längden? Fuska eller inte fuska? Just nu känns det inte kul att åka hem om jag ändå kommer att ha ångest. Men ändå vill jag hem. Frågan är ju dock om jag vill hem av rätt anledning? Ätstörningen kommer med idéer hela tiden på saker jag kan göra när jag är hemma själv utan övervakning. Håll käften.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Mitt i all ångest ringde jag hit pappa efter middagen och vi åkte till vattenskidklubben. Ann hade jouren idag så jag satt med i båten när hon körde. Ville inte åka iväg egentligen men tvingade mig och det ångrade jag inte efteråt. Så himla härligt att åka båt.

Jag och pappa åkte sedan vidare för att plocka upp syster och köra henne till stallet innan vi for tillbaka till avdelningen.

Likes

Comments

Jag har under hela min sjukdomsperiod flytt från ångesten. Den senaste tiden har jag försökt att stanna kvar i ångesten när den kommer och vara kvar tills den försvinner, för det gör den. Det känns så in i helvete hemskt när den sköljer över mig men jag måste våga möta istället för att fly.

I mitt återfall som pågått under hela våren och sommaren har miljon tankar, funderingar och strategier snurrat i mitt huvud. 9 av 10 blir slutsatsen att jag måste hitta mitt sätt att hantera både maten och ångesten. Jag kan inte förlita mig på att det finns nån i närheten varje gång som kan hjälpa mig att möta ångesten.

Ångesten har varit närvarande hela dagen men på avstånd. Dock slog den till för fullt för en dryg timme sedan. Tårar och hyperventilerande red jag ut den på egen hand inne på rummet. Jag vet att det går över och jag blir så stolt över mig själv varje gång jag klarar det.

Emelie - ångest = 1 - 0

Likes

Comments

Såg sista avsnittet av "Stranger things" imorse. Det är en serie som finns på Netflix och första säsongen bestod av 8 avsnitt. Jag brukar inte gilla övernaturliga serier och filmer men den här tyckte jag var över förväntan. Den var inte överdriven utan väldigt spännande och bra. I det här stadiet jag är i nu så orkar jag inte kolla på en serie där det är 5 säsonger med 20 avsnitt på varje säsong. Just därför var den här lagom och jag hann inte att tröttna. Det kommer även en säsong 2 som jag absolut kommer titta på.

Älskar att den var spännande redan efter 10 minuter in i första avsnittet och det höll i sig i alla 8 avsnitten. Sista avsnitt lämnade även lite lösa trådar och jag blev nyfiken på mer. Vill du ha en spännande och åt det övernaturliga slaget så rekommenderar jag den här!

Jag ger "Stranger things" 5/5 🦋

Likes

Comments

Summering av dagen innan jag kryper till kojs. Morgonen började i vanlig ordning med grötfrukost följt av väntan på att cfä-ronden skulle blir klar.

Kände igår att "fan, jag orkar inte vara här längre" så pratade med A på kvällen och bollade lite tankar. Hon blev glad när jag sa hur jag tänkte och att jag kände iallafall lite motivation till att kämpa. A var med på ronden och jag fick höra efteråt att hon stred på min sida hela dagen för att få igenom det vi diskuterade igår. Fick dock inga svar efter ronden utan hade istället ett läkarsamtal med B, A och R.
På samtalet la vi upp en plan där jag fick konkreta mål att jaga, både del- och stora mål. Det stora målet är såklart att bli utskriven men det kommer inte ske inom det närmaste. Det första delmålet vi satte upp idag var att jag ska äta 100% av min matlista plus en näringsdryck. Klarar jag detta tills nästa vecka så får jag troligtvis nattpermission vilket blir det första delmålet.

Delmål är verkligen nått jag behöver ha för att hålla motivationen uppe. Det måste även vara mål som jag vet att jag kan klara av och som inte ligger för långt bort i tiden. Jag har krigat på hela dagen och faktiskt fixat det! Ångesten ligger och lurar men jag har stängt av så mycket som möjligt idag för att orka.

Ett annat positivt besked är att jag nu får gå ut med personal och anhörig utan rullstol (dock inte gå för mycket) vilket är så himla skönt.

En tur till Bergvik med mami har jag också hunnit med. Bjöd henne på kaffe och vi stötte även på Mandis där så satt och pratade med henne en stund.

Imorgon är det ny dag, nya tag. Nu kör vi.

Likes

Comments

07.20 klev jag upp på vågen och där var det ett plus som var lika stort som förra veckan. Orkar inte ens reflektera över det. Stänger av hjärnan så ångesten inte kommer åt mig.

Blodproverna skulle ju som vanligt inte gå lätt, men efter 4 stick var alla rören fyllda. Nu har jag bänkat mig i korridoren i väntan på mellis och senare ett samtal med läkaren. Hoppas att pluset på vågen göra att jag får lite mer positiva besked än förra veckan.

Likes

Comments

Mamma kom hit vid 17.30 och vi gick ut med en gång. Jag tog med min nyinköpa filt som ser ut som en salamipizza och vi satte oss på gräset i solen. Jag gav mamma brevet jag skrev tidigare idag och vi pratade om det vilket ledde till att jag började gråta. Hade sagt till mig själv innan att jag inte skulle göra det men det brast ändå.

Vi hade iallafall en mysig stund med en massa prat och även en tur till apoteket. Kvällsfikat åt jag under tystnad, orkar inte småprata med personalen. Det som förgyllde min filtallrik idag var blåbären som syster plocka med kärlek åt mig i Idre. Så gott!

Likes

Comments

Måndag igen och inledningen på en ny vecka. Eftersom det är vägning och provtagning imorgon så får jag inga besked idag. Än så länge så har det inte hänt så värst mycket. Fördrivit tiden och hanterat ångesten genom att måla och skriva brev till mamma.

Nu väntar jag på mellis och sen ska jag eventuellt gå och lägga mig en stund. Sjuksköterskan som jobbade igårkväll försvann så jag fick inte min sömnmedicin förens vid 22.20 och jag brukar annars ta den vid 21.00. Det ledde till att jag somnade senare än vanligt men vaknade lika tidigt. Känner att jag skulle behöva vila en stund och tiden går lite fortare om jag sover. Efter middagen kommer mamma och då ska vi nog gå ut en sväng.

Likes

Comments

När motivationen pendlar högt och lågt är det så himla svårt att komma ihåg att följa rätt väg. Morgonen började hyfsat bra men sen har det gått som rena berg- och dalbanan.

Jag vill bli frisk men jag vill inte gå upp i vikt. Det är två viljor som inte går att få ihop. Man kan inte bli frisk med en undervikt. Mitt problem är att jag kan inte se att jag har en undervikt och därav en extrem rädsla av att gå upp i vikt. Ena sekunden kan jag känna att benen sticker ut lite här och var och det kan då hjälpa mig att se logiken och gör att jag fixar att äta. Men efteråt slår ätstörningens logik till och lurar mig att jag har gått upp 10 kg efter en hel måltid och därmed dippar motivationen igen. Jag blir galen.

Likes

Comments

Såg klart på "Tretton skäl varför" igårkväll och tänkte därför skriva en lite recension. Såg det första avsnittet för nån månad sedan men fastnade inte alls för den så det var först förra veckan som jag gav den en ny chans. För varje avsnitt jag såg så blev den bättre och bättre.

Gillade att det inte var så himla många avsnitt och att det hela tiden hände något. Jag är inte jättemycket för romantiska serier och filmer så den här var perfekt för mig. Lite mer åt det spännande hållet och inte så förutsägbar. Det är dock ingen serie jag skulle höja till skyarna men om man vill ha någon serie som är hyfsat lätt att hänga med i så skulle jag rekommendera den här. Men det finns bättre serier enligt mig. Reaktionen av slutet på sista avsnitt var "jaha, och nu då?". Men jag har för mig att det kommer en säsong till så får väl vänta och se när den kommer.

Jag ger "Tretton skäl varför" 3 av 5 🦋

Likes

Comments