Nu var det mer än en månad sedan jag tittade in här och det har hänt en del sedan sist. Det största som har hänt är att jag har flyttat! Har nu min egna lilla etta ovh jag stortrivs - fullkomligt älskar den. Dock har anorexin tagit över helt och hållet. Jag trampar runt på mindre än 500 kalorier om dagen och har tappat nästan sex kilo sedan jag blev utskriven. Fightern i mig försvinner mer och mer för varje dag. Helst vill dom att jag lägger in mig men jag vägrar innan jul så nu ligger mitt fokus att ta mig igenom dagen, räknar ner till jul.

På samtalsfronten så går det framåt. Ny infallsvinkel och imorgon ska jag påbörja en psykologutredning för att se om jag har någon annan diagnos som gör att ätstörningen håller sig kvar. Känner att det här kan vara något på spåret och har gett mig lite hopp i mörkret.

Igår drog jag en tur till Göteborg över dagen och träffade bästisfestis vilket verkligen lyfte mig. Så skönt att bara snacka och mysa på jul på Liseberg. Avrundar här för nu så får vi se när jag tittar in igen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag var det fyra dagar sedan jag blev utskriven från avdelningen och hade mitt första läkarsamtal på CFÄ. En viktnedgång på 0,9 kg var resultatet efter en helg som gått i anorexians spår. Jag uttryckte mig på samtalet att jag inte är motiverad att göra det arbetet som krävs av mig. Vill inte gå upp i vikt.

Hade några timmar senare samtal med T och vi kom in på tankarna som fightas i mitt huvud. Tankarna handlar om valet mellan att leva eller dö. Om mitt liv ska bestå av kaloriräknande, vägande, mätande, äcklas av att kolla i spegeln och ångest då är det inte värt det. Hade jag varit ensam i det här så skulle jag inte stå här på jorden. Men det är någonting som håller mig kvar. Mina nära och kära. Jag kan inte dö, men vissa stunder vill jag inget hellre.

Likes

Comments

Nu kryper jag ner i sängen på avdelning 46 för sista gången. En inläggning som har varat i 4 månader men som tar slut imorgon. När jag klev in här den 4 juli trodde jag inte att jag skulle behöva vara här i 4 jävla månader och dessutom med ett LPT. Nu är det äntligen slut och jag är så otroligt glad för det. Jag vill nu kunna säga att jag kommer klara det här och att jag aldrig någonsin kommer komma tillbaka hit. Dock kan jag inte det. Jag litar inte på mig själv. Ätstörningen har fortfarande stor makt. MEN jag kommer tänka över mina val en extra gång och komma ihåg hur jävliga de första två månaderna faktiskt var.

Igår fick jag en liten groda av A som ska symbolisera avdelning 46 och den ska stå där jag kan se den hela tiden. "När du tittar på den så ska du komma ihåg att ALDRIG använda maten som ett sätta att reglera tankar och känslor.

Och sen måste jag även säga tack till personalen för jag inser nu att jag faktiskt lekte med döden.

Likes

Comments

Tillbaka på avdelningen efter två dygns permission hemma. Har haft det väldigt bra. Lördagen sysselsatte jag mig med att rensa inne på mitt rum. Pausade endast för att äta och tiden bara rann iväg och jag la mig helt utmattad i soffan efter middagen.

Igår vaknade jag vid 06.15 och kunde inte somna om. Satte mig och kollade på "Pocahontas" innan syster vaknade till. Mamma och pappa åkte iväg tidigt söndag morgon och skulle vara borta en natt så jag och syster hade en mysdag tillsammans.
Var med henne i stallet på förmiddagen och efter lunchen åkte vi till IKEA. Vi gick igenom IKEA och efteråt slog vi oss ner med en varsin kaffe.

Söndagskvällen var den bästa på väldigt länge. Vi gjorde iordning tacos som vi åt framför tv och "One tree hill". Där satt vi resten av kvällen. Småpratade och bara myste till tusen.

Likes

Comments

Nu har det gått en vecka sen jag skrev sist. Två vägningar och en nattpermission har jag betat av under den veckan. Idag var pluset på vågen nästa ett kilo och jag kände mig ganska nöjd med det resultatet. Det resultatet ledde också till att jag får TVÅ nätter hemma i helgen. Ska bli så himla skönt!

Permission som jag hade fredag till lördag gick bra. Vid fyra satte jag min fot inne på hallen för första gången på fyra månader. Insåg då hur mycket jag har saknat det. Var där en stund och sedan hade jag myskväll med mamma och syster framför "Djungelboken".
En halvtimme av lördagen ägnade jag åt att gråta av frustration. På kvällen, när jag var tillbaka på avdelningen, kom ångesten och frustrationen tillbaka så jag satt på rummet och grät.

Likes

Comments

Söndag 8 oktober 2017 och jag fyllde 22 år. I maj sa jag att jag skulle ha en grym 22 årsdag, hemma och med en ätstörning utan vidare makt. Hemma var jag men enbart på en permission. Dagen uppnådde inte de förväntningarna jag hade i maj men den uppnådde förväntningarna som jag satt i lördags.

Pappa hämtade mig 08.00 igår och vi åkte hemåt och åt frukost hela familjen. Åkte med när mamma skjutsade syster till stallet och klappade lite på M. Hemma igen så käkade jag mellis med mamma. Min enda önskan för dagen var att vi skulle åka och grilla korv ute någonstans. Vid lunchtid packade vi ihop korv, bröd och dricka och åkte upp i skogen. Engångsgrillen fungerade såklart inte men vi fick dela med några andra så jag fick min korv med bröd tillslut och det var jättemysigt.

15.30 fikade vi i uterummet - riktig vaniljglass med banan och hallon - som var supergott.
Lite kaningos och chillande gick tiden fort och det var dags för middag. Grillad fläskfilé, ugnsbakad sötpotatis och svampsås som var riktigt gott.

Vi rundade av kvällen med lite kortspel och började sedan kolla på en film. Ett gott kvällsfika intogs också innan jag kröp ner i sängen.

På bordet imorse låg det även två fint inslagna paket. Hade varken önskat eller förväntat mig att få någonting. Men det jag fick var en matlåda i glas, en skål från "Matheus" och ett kort där det stod "valfri aktivitet" när jag kommer på nått jag vill göra.

Även fast jag sa i början av veckan att jag skulle skjuta den som sa grattis till mig så är jag ändå nöjd med dagen. Hade ingen födelsedagsfeeling alls men det var mysigt att umgås med familjen hemma och fira sådär lite lagom. Helst av allt så skulle jag ha velat vara ute och dansat hela natten men det får jag ta längre fram.

I år precis som de två föregående åren så får man göra det bästa av situationen och jag hoppas innerligt att födelsedagen nästa år kommer firas lite extra för att ta igen.

Likes

Comments

Från tisdag förra veckan till tisdag denna veckan har jag inte fuskat eller lämnat en enda gång. Ätstörningen skrek till mig att vågen skulle visa världens största plus. När jag ställde mig på vågen så var min första tanke "är det här ett skämt?". Det var inte ens ett kilo plus, den visade 0,6 kilo plus. Där fick jag verkligen bevis på att ätstörningen luras och att kroppen inte är konsekvent. Ibland är det ett större plus och ibland ett mindre.

Jag har efter tisdagen fortsatt att äta 100% utan att fuska och det känns faktiskt hyfsat bra. Nu ska jag hålla i det här så kommer jag snart komma härifrån.

Likes

Comments

I måndags var jag på min första bildterapi på CFÄ med T. Har efterfrågat det här i ett par veckor och i måndags drog vi igång. Jag kommer vara där måndagar 15.00-16.00 och onsdagar 13.15-14.15. De här två dagarna har jag bokade varje vecka fram till vecka 52, så alltså resterande del av året.

I måndags gick vi igenom lite vad bildterapi handlar om och jag fick berätta hur min situation ser ut. I onsdags pratade vi förväntningar och jag fick mål lite. I onsdags mådde jag dock inte bra så de mesta av vad vi sa är bortglömt. Vi kom in på lite jobbiga saker så jag tror att jag stängde av.

Jag hoppas och tror att bildterapin kan bli till hjälp på vägen mot friskhet och det känns bra att jag har så pass många tider inbokade.

Likes

Comments

Slog upp ögonen 07.31 imorse och var så himla nöjd. Det var första natten sen jag kom hit som jag har sovit utan att vakna en enda gång. Vaknade utvilad vilket var underbart.

Idag har jag tagit livet med en klackspark. Ångesten finns med mig hela tiden men jag låter den inte komma när för det blir för jobbigt. Nu finns det bara ett mål i mitt huvud och det är att få komma hem. Jag tänker göra det som krävs för att komma dit men det som gör mig ledsen är att min motivation till att fortsätta är att jag kan gå ner lika snabbt igen när jag är hemma. Inte riktigt den motivationen resten av omvärlden vill att jag ska ha. Men det är det som håller mig igång och förhoppningsvis så ändras det till att jag fortsätter även hemma.

"Äter du 100% så blir det permission nästa vecka", det var B's ord på gårond i tisdags. Hittills har jag hållit min del av avtalet. 100% varje mål, varje dag och så ska det vara fram till på tisdag också.

Nu går ögonen snart i kors så ska dejta sängen om en liten stund.

Likes

Comments

Som vanligt var tisdagen jobbig. Det blev fel hela dagen igår och jag i princip grät mig igenom dagen. Började dagen med vikt där jag fick en smärre chock, ett plus på över 2 kg. Ångesten kom inte där och då men började gråta av minsta lilla grej resten av dagen. Antagligen för att jag gick runt i en ångestbubbla som det gick hål på hela tiden.

B och teamet kom in på gåronden och pratade. Tårkanalen brast när jag inte fick någon permission även fast jag har skött maten nästan 100% hela veckan och gått upp i vikt. När de hade gått ut satt jag och grät ganska länge innan A fick mig att komma ut och äta mellis. Samlade ihop mig men sen brast det igen.

Nästa flod kom vid melliset då jag inte fick välja smak på näringsdrycken och de hade tinat den för att "det går inte att äta den annars, det tar alldeles för lång tid". Bullshit. Blev så himla arg och ångesten kom tillbaka så hjärtat slog som fan och jag skakade av ilska. A pratade med mig och lyckades lugna mig så tillslut åkte melliset ner.

Igår var dagen så allt gick emot mig men idag känns det lite bättre. Lämnar tisdagen bakom mig och börjar om idag.

Likes

Comments