View tracker

Musik, Vardag

....asså fyyy faaaan vad snabbt tiden går nu, redan december och jag har inte köpt en enda julklapp. Jag vet inte riktigt vad för värld jag lever i om jag ska vara ärlig men det känns som jag inte alls hinner med att ens försöka agera i vardagen innan dagen är över, haha. I alla fall. Jag mår helt okej idag faktiskt, lika så igår. Eller okej; jag mår bra. Igår var jag dock super trött hela dagen///ef. middagen efter operationen av ngn anledning så jag sov mestadels bort hela dagen. Kollade lite på SKAM och somnade igen. Idag har jag pluggat och var för inte allt för länge sedan ner på affären och köpte pepsi max; för ska nu fortsätta plugga är tanken. Känns som jag har jätte mycket framöver som jag behöver deala med på olika sätt men gäller ju att ta tag i en sak i taget för att inte bidra på det redan allt för stora kaoset i mitt huvud. Jag ska dessutom ta tag rejält i att gå all in vegan nu, jag har ju försökt i flera månader men det som konstant fukkar upp allt är äggen och mjölk i kaffet... Suger ju att kaffis på skolan inte heller erbjuder veganskt till kaffet; dom har bara mjölk. Och ännu är jag inte vuxen nog att dricka helt svart, haha, ugh måste vara det äckligaste som finns i drickväg...

Jag hade dessutom tänkt att börja dela med mig lite smått av mina dikter här på bloggen? Mvh en som har helt slut på blogginspo rn, det står alltid tomt i mitt huvud nowadays när jag ska uppdatera och det känns så sjukt jävla återupprepande.. Så kanske lite mer av dikter så det blir lite mer smått och gott att läsa om, eller? Jag skriver rätt mycket dikter, allt i en och samma bok, men jag delar aldrig med mig av dom.. För det blir ju rätt personliga oftast, då det är det enda jag verkar vara bra på.. vara (för) personlig. Jag ska i alla fall skriva några, för nöjjes skull liksom. Nej men nu hörrni får det vara slutsnackat för idag; för nu ska jag plugga geografi. Hareee!

aggghhhiosjpd THIs song THO

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vardag

Morninnnnn

Jag börjar klockan 12:30 idag men lilla jag (som är sjuuukt proud of maself rn) steg upp klockan 08 för att plugga. Helt ärligt, jag tog mig upp när klockan ringde även fast jag sovit i ca. 4h och hade skit svårt att somna igår. Jag har satt på musik i högtalarna och ligger rn i sängen; ska plugga filosofi. Har seminarium idag, första men även sista lektionen. Men Tess och jag ska plugga efter skolan i bibblan såååå jadu, what a study day det blir!

Något jag kommit på senaste tiden är att ett av mina största stressmoment och trigger på morgonen inom området humör; jag blir sjukt jävla irriterad- är när min katt skriker. Inte vanligt majaouande men ett jävla skrikande som får mig att koka över och började nyss grina för att han inte höll käften ngn jävlaaaaaa gång!!??? Mina humörsvängningar är 2 die for ;)))))))))

Aja, ville bara uppdatera er om allt detta ointressanta ting, hoppas ni får en bra dag iaf! På synes.

Likes

Comments

View tracker

Foto, ur min dabok


HELVETE!!!!! KAN DU NÅGON GÅNG LÄMNA MIN KROPP???!?!?!?! KAN DU SLUTA VARA SÅ SNYGG? KAN DU SLUTA FÅ MIG ATT VILJA HA DIG? GÖR MIG ILLA SÅ JAG KAN GLÖMMA DIG 4EVR. JAG ORKAR INTE HA DET SÅHÄR LÄNGRE. JAG ORKAR INTE SE DIG KLARA DIG SÅ BRA UTAN MIG; NÄR JAG OCH MIN KROPP SKRIKER EFTER DIG!!!!


Likes

Comments

Vardag

Godmorgon !!

Hur mår ni idag? Klockan börjar redan närma sig halv 1 och jag ligger ännu i sängen med lite tandkräm här och var i ansiktet och i en allt för stor, gul, tshirt. Dock har jag varit vaken ett bra tag, väcktes av solstrålarna (!!!!) som letade sig in genom mina gardiner, klockan var nog inte mer än 09 och efter det kunde jag inte somna om.. Men det kändes bara onödigt att gå upp så tidigt och jag menar, till mitt försvar så är det faktiskt lördag och jag behövde vila i kroppen efter veckan som passerat med sömnbrist. I morse när jag vaknade slog det bara mig att idag är en dag jag borde göra något för mig själv, inte vara med någon annan, utan bara vara. Göra saker som jag verkligen tycker om och som jag kanske kommer att ha nytta av, eller bli glad utav i en längre period därefter.. Och då kom jag och tänka på mitt rum! Jag ÄLSKAR mitt rum, alltså verkligen. Om det nu skulle vara något som saknades är det en liten balkong där jag kan sitta och skriva med tända ljus sena sommarnätter, dricka kaffe på morgonen eller bara sitta med en vän där och fika och snacka., UUhhhh, vill verkligen. Men jajjajaaj, mitt rum i sin helhet är right now svin-mysigt och det bara skriker EmeliA av det. Jag tycker att dom bästa rummen är dom som är som mest personliga. där det verkligen lyser personlighet från den som bor där!!! Skit i inrednings-tidningsrum, vitt på vitt och typ lexington kuddar everywhere, I mean how personal is that? Är det ens kul att vistas i sånna rum när du inte alls känner en specifik koppling till dig själv och dina rum?? No offence till er som faktiskt gillar lexington och vitt, det är säkert svin snyggt det också, men bara inte så personligt? Aja, själv har jag stökigt konstant, vita "sten"väggar som är fyllda med målningar och bilder som jag gjort, ljusslingor, torkade blommor och massa gröna växter och små kaktusar- just for the feeling typ. Har även bokhylla, filmhylla och cdhylla i en och samma hylla hehhe.Vet i alla fall vad jag behöver önska mig i julklapp,. Men iaf, idag hade jag tänkt att städa rummet, börja plocka undan och slänga massa skräp som jag inte längre behöver, möblera om, sätta upp mer bilder på väggarna, plocka fram mer doftljus. Känner bara att det behövs, idag. Ta det lugnt, andas, få fint i rummet och typ låta det bidra till fint i sinnet rn!!? Sedan ska jag kolla på dokumentärer om brottsfall och mord hela kvällen, äta popcorn och göra hårinpackning. En mkt bra lördag, bortsett från alla hundra känslor som lever inom mig, kommer dagen nog bli bra.

Likes

Comments

tankar, texter

Hej på er.

Jag är i ett mood för bloggning och skrivning i sin allmänhet konstant nu, vilket känns bra. Känner äntligen igen mig själv igen nu när skrivandet kommit tillbaka, det försvann som från ingenstans i flera månader ju och det kändes mer som en börda än en lättnad. Men nu är lilla jag tillbaka på spåren igen så att säga, hehe. Jag mår inte så bra om jag ska vara ärlig, inte alls bra faktiskt. Jag är dock inte rädd längre för mina känslor och mina tankar, jag hade ju en tendens att koppla bort allt förr; just för att inte få känna något och må ännu sämre. Men jag känner väl på sätt och vis mig själv bättre nu och jag har vant mig med mina gamla mönster och jag vet hur jag ska hantera allt.. eller ja, i alla fall det mesta, betydligt bättre i alla fall. Jag känner att jag för varje motgång blir smartare, starkare och jag får ett större perspektiv på allt, efter allt. Och det är en rätt befriande känsla att ha i kroppen, det är som jag växer för varje dag och det tror jag är bra. Vill typ skriva en bok med allt jag varit igenom, alla känslor jag tapprast med, alla känslor jag fått känna och liksom försöka förklara allt med ord. Ge till den yngre generationen som kommer få uppleva liknande situationer, eller bara till dom som fortfarande känner sig vilsna och ensamma. Som en liten handbok för att underlätta för dom, ge tips och råd och liksom lära. Lära dom allt jag lärt mig genom dom motgångar jag haft. Men den skulle nog bli alldeles för komplicerad för att förstå sig på, med tanke på vad som åker runt i mitt lilla huvud liksom.

Idag har jag kämpat mig igenom skoldagen och känt mig som the real living dead tbh och mitt huvud har bokstavligen bombat mig med smärta heeeela dagen. Kul jul . Och snart är det jul också, fan. Jag som inte ens har pengar till att köpa kaffe på vasa cafet för 5kr.. Annars så kom jag hem vid 16 och har legat i sängen till.. nu. Nu sitter jag nere vid bordet i vardagsrummet, mestadels för att inte somna och för det andra är det alldeles för kallt i mitt rum rn för att kunna vistas där inne. Jag har tänkt mycket på livets alla frågor idag och inte ägnat mig åt några svar. Mer åt frågorna bara, typ allt från varför vi blir kära till hur man klarar sig i skolan till studenten till hur man dör på ett snabbt och smärtfritt sätt. Vill inte låta allt för dramatisk, vilket jag troligtvis gör just nu, men jag gillar att googla runt på sånt där smått och gott gott och blandat påse. Jag gillar att läsa om "oväsentliga" saker som vissa skulle kalla det, men jag skulle kalla det väsentliga. Det slog mig även att jag är otroligt intresserad av religion; alltså wow. Det är verkligen ett ämnesområde som jag kan gotta ned mig i lääänge utan att tröttna. Vi har så mycket att lära, av så många. Och det är så fascinerande hur lika men ändå olika vi alla är, oavsett kultur och religion och ursprung. Liksom vi är alla levande individer med ett hjärta som styr. Eller ja, i alla fall dom flesta av oss, vissa tänker ju med deras kuk aka mÄÄÄÄnnnnNN.

Jag har även funderat kring dom val vi ställs inför i livet. Och vilken väg vi väljer att gå och följa. Typ det blev som klart för mig idag efter många om och men, att det är ju faktiskt lilla JAG som bestämmer exakt hur JAG vill leva mitt liv. Hur JAG vill må.. Det är ju faktiskt så! Jag menar, hej här är jag, 18 år och lider av depression och är allmänt störd pga. mina känslor som inte går att koppla. Men jag kan ju välja att se det från den ljusa sidan också, liksom jag kan ju faktiskt må bra trots allt det där som fukkar med mig. Jag måste bara välja rätt väg och besluta rätt val. Och lite expert hjälp på det också då, men i slutändan så är det me myself and I. Livet ut liksom. Det kommer alltid börja med mig och det kommer alltid sluta med mig. Det är en skrämmande tanke, om ni frågar mig, hur ensamma vi egentligen är och hur beroende vi egentligen är,.. av ingen annan än oss själva. Jag är den enda jag kommer ha i slutet ändå, alltså i allt! Ughhh. Måste sluta babbla, jag virrar med er nu. Men det är så mycket som försiggår i mitt huvud och jag behöver bara LÄTTA PÅ TRYCKET. Skriva av allt det där komplicerade och hoppas på att någon av er där ute kanske kan förstå sig på mig. För hittills är jag rätt ensam. Och det känns rätt otryggt; för jag är den sista personen jag själv skulle vilja dö med.

Likes

Comments

texter, ur min dabok

Ni som följt mig och bloggen knows me n ma problems pretty well by now. Eller hur? Jag brukade förr skriva väldigt mycket om en kille, en kille som ni aldrig fick veta namnet på men ni visste att varenda text och varenda inlägg var tillägnad till honom, handlade om honom. Och det var så mycket som försiggick i mitt huvud by then och dagligen levde jag i den där egna lilla uppmålade världen som jag själv skapat genom min kärlek till denna kille. Kärlek; avundsjuka, ångest, panik, hjärtekross, tårar, grubblande, förhoppningar, raseringar, depression. Ja men precis, wow, säger jag bara. Jag är stark som ändå sitter där jag sitter i min säng i mitten av rummet just nu och skriver om detta. Att jag överlevde det där, det där fina men ändå hemska, jobbiga. Jag har nu något jag vill skriva om, något som tar alldeles för mycket tid, energi och kraft ur mig och i mitt liv. Ni kanske känner igen er, det är nog vanligare än vad man tror. Men vad vet jag..

Not good enough. Jag tror det sammanfattar allt det jag känner, alla mina känslor, alla mina ord, alla mina tankar, alla mina texter, alla mina dikter och funderingar. En mening som sammanfattar allt detta är nog just detta, att inte vara tillräcklig. I alla fall inte känna sig tillräcklig. För hur ska man kunna uppfylla den funktionen, den känslan av att vara tillräcklig, när världen är så stor och man själv är så liten. Hur ska min existens fylla någon som helst funktion i denna värld och i en annan människas liv. Hur vet jag att jag är tillräcklig för en annan egentligen? Genom en kommentar på min senaste instagam bild "du är ALLT"? Det är ju tyvärr inte så det funkar, det är inte därför jag mår som jag gör. För mitt problem (minA problem*) är ju just att jag tar saker och personer för givet, konstant. Har konstant en mycket bra och fin syn på majoriteten av alla personer som jag möter i mitt liv, som kommer in i mitt liv eller försvinner. All of em'. För jag tänker att varför se det negativa i människor? Varför överväga dom mindre bra sidorna istället för dom bra och fina? Jag tänker även att alla är värdig en andra chans, kanske en tredje. Absolut inte mer dock, för om jag ger någon en andra chans, eller tredje, då ligger det på dom att faktiskt ta tag och göra en förbättring, så är det bara. Jag försöker alltid att fina det där ljuset, det där fina hos alla, jag letar alltid efter det. Och jag börjar fundera på om det verkligen alltid är så bra att göra det. Jag blir ju som förblindad av att leta det fina hos dom, att jag inte inser att dom kanske inte är värdig att ha i mitt liv, inte värdig att lägga fina tankar kring eftersom dom ändå kommer lämna eller svika. Det skulle ju bara vara fel att leta efter dom dåliga sidorna och gå in med en tanke om vad dom KOMMER att göra fel.. Men jag vet inte, hittills så har det slutat med att jag står där sårad. Och jag börjar sakta inse att det kanske är jag som måste börja tänka om, för min skull. Sätta mig i fokus någon gång, inte andra.

Jag vet inte hur jag ska förklara det här som jag nu försöker sitta och skriva om, det är svårt att sätta ord på känslor som är så breda och så stora. Men jag tänker mig livet och personerna i mitt liv som små pusselbitar. Allt och alla är en varsin bit av ett stort och komplicerat pussel, även kallat livet. Och det ät som om jag konstant finner bitar men som jag alltid lägger fel, pusslet blir aldrig komplett liksom. Jag försöker liksom konstant lägga bitarna på plats och få ihop det men hur lång tid det än tar att få ihop det och hur fel jag än lägger dom så byter jag aldrig, utan fortsätter på samma gamla jävla pussel med samma gamla jävla pusselbitar.. För det känns bekvämt kanske? För jag inte vet hur jag ska göra för att komma bort från gamla mönster? Jag vet inte, men jag jobbar på det. Men jag önskade att det inte gjorde så jävla ont och jag önskade att pusselbitarna var enklare att få ihop. Och känslan som jag hela tiden blir lämnad med är att det kanske är jag. Jag kan inte f¨å ihop pusslet för det är jag som lägger bitarna fel. Det är mitt fel att folk lämnar och det måste vara något jag gjort som får dom att lämna. För hur ska jag någonsin få veta varför annars? Varför det blev som det blev, varför jag aldrig känner mig tillräcklig. För någon. När jag gång på gång ger personer en bit av mig, chansar på att dom ska finnas där och litar på allt dom slänger ut sig, men dom lämnar alltid. Som ett spel och jag konstant blir förloraren. Som aldrig lär sig att vinna någon jävla gång. Och det suger hörrni, det suger som fan.

Här sitter jag och skriver att jag aldrig kan lägga mina bitar rätt i livets pussel och att bitarna jag får aldrig passar. Men tänk om det är så att det är min bit, som jag ger till andra, som saknas? Tänk om pusslet endast kan bli komplett genom att jag behåller min bit för mig själv. Slutar ge mitt allt till alla jag tror ska förstå, till alla jag tror ska stanna, till alla jag tror bryr sig. Det kanske endast är den biten som saknas, MIN pusselbit.Men det är en lång väg kvar för mig, det är mycket kvar att försöka förstå. Och känslan av att inte vara tillräcklig lever ju vidare. Men jag vet vad jag måste börja med; vara tillräcklig för mig själv.

Likes

Comments

tankar, Vardag

Jag blir verkligen frustrerad över mina egna tankar och texter. Och förresten, förutom att livet suger så försvann mitt inlägg som jag skrivit på i typ 4h på bloggen, HELT BORTA är det. Så det flyter ju på så att säga, hejdå med det inlägget. Jag lade så mycket tid på det där inlägget, så många fina tankar och förklaringar till massa saker.. RIP. Så nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen om jag ska vara ärlig. Tänkte att va fan, jag skriver om det. Men så lätt är det ju inte, snarare omöjligt. Jag minns knappt vad jag skrev. Och är för trött för att försöka tänka ut det. I alla fall så funkar ingenting just nu och det känns som jag kommer gå under vilken sekund som helst. Har suttit och kollat på Netflixs dokumentär om "Audrie & Daisy" och det kokar inom mig just nu. Känns som jag verkligen behöver en frivillig att hugga huvudet av, helst en man, en man ska det vara. Ja men vad ska jag säga, finns så jävla mycket att säga kring den där dokumentären. Ryser gör jag, i varenda kroppsdel, jag blir rädd och jag blir arg och ledsen och allt på en och samma gång. Men återigen, män. Alltså vad fan är det för fel på dom, ärligt? Vad är det som saknas i era små skallar killar? All hjärnkapacitet så för att fungera normalt så att säga. Kolla på dokumentären, jag kan verkligen rekommendera den. Inget nytt egentligen, bara ännu ett exempel och påminnelse på hur män är idioter. TW. då du kommer koka över och vilja skriva en lång insändare till alla tidningar efter att ha sett den, i försök om att få ordning på irritation och frustration du känner. We gotta keep fightin n stay strong girls<3

I alla fall så har jag ingen vidare uppdatering om hur jag mår för jag känner typ inte ens själv hur jag mår riktigt. För att sätta ord på känslan kan vi säga som bambi på hal is, för att låta sådär extra klyschig och larvig. Nej men ätligt, hela mitt liv består typ av att konstant vara på hal is och försöka hålla sig stående på båda benen. Typ omöjligt men jag klarar mig rätt jävla bra om jag får säga det själv. Men substansen i min hjärna och kropp är väl 4ever rubbat livet ut nu då. Och jag vet inte alls vad jag ska göra åt det annat än att fortsätta. Ikväll kan jag i alla fall släppa dom flesta av mina fukkade känslor och istället njuta av Jake Buggs vackra skapelse till ansikte, kan inte fatta att jag ska stå nedanför honom och kolla upp på honom som en gud, typ 1 meter bort. Lite så känner jag faktiskt, min gud. Lite som 2k10 när man hade den så kallade 'Bieber-fevern' och man hypade över att man andades samma luft som Justin himself, då han var i stockholm. Makes no sense men är typ på den nivån av creep aka. in love w. Jake nu, hehe. Så det ser jag fram emot, det gör jag. Suger ju dock att man kommer missa sista 90 minuterna av konserten då man måste hinna med senaste tåget hem, ber ju till makten under eller över mig att han kör alla mina favvisar i början av konserten iaf. Jag har även bestämt mig för att jag SKA a en bild MED honom. Så är det ba. Jag ska då om inte annat få krama på honom och känna på hans gosiga armar och typ viska med en så sexig röst jag kan att jag älskar honom. Funderar även starkt på att skriva mitt nummer på en liten rosa lapp och slänga upp på scenen, cause why not. Ska få honom att vilja ha mig.

Ja men nu börjar jag bli riktigt hungrig faktiskt och snart ska jag hem också så jag och mammsen kan ta tåget mot Stocktown (ni som vet, ni vet typ) wink* Jag hoppas på en LIT kväll som förhoppningsvis slutar med tårar i ögonen och en känsla av att ha blivit #blessed på riktigt. Men det tror jag blir lätt att uppnå om jag ska vara ärlig. Är det Jake Bugg så är det.

Kram.

Likes

Comments

tankar, Vardag

Bloggen. Jag är tillbaka. I alla fall för ikväll. Jag kommer aldrig få igång det där flytet med skrivandet här, så förvänta er inte det framöver heller. Men det är så enkelt egentligen, skrivandet kommer ju naturligt precis som alla mina tankar och funderingar och det är när dom dränker och övertar mig som mest som jag behöver skriva av mig. Men på senaste tiden har det inte blivit på bloggen, utan i min dagbok som ligger vid min säng. Som den gjort i jag vet inte hur många år, 9 år kanske, mer. Jag vet inte, men det känns så bra att liksom ha det på papper, allt som allt samlat på en och samma plats, samt att kunna bläddra igenom sidorna och känna, inte läsa från en vit och kall skärm. Ni förstår va. I alla fall, where 2 begin typ. Hur mår ni förresten? Hoppas att er helg varit nice och att ni inte har allt för stor ångest (helst ingen) inför ny skolvecka imorgon. Jag känner mig inte precis lättad i kroppen så att säga, snarare känner jag mig som en levande död med huvudet nere vid fötterna och tårar längst med mina kinder.

Nej men ärligt, typ så. Jag har inte gjort mycket om jag ska vara ärlig, mestadels varit hemma och skrivit som resulterade i 3 nya dikter på en kväll (!!) och typ musik search. Bokstavligen ÄLSKAR att spendera timmar framför datorn på spotify, soundcloud och youtube för att hitta nya band och artister, det är nog det jag lägger mest tid på i life. Igår kväll var jag i alla fall ut med tjejerna, började kvällen med att glamma upp mig sj hos tess sedan drog vi tillsammans vidare till Pamela n the crew och förade, spelade lite spel och hade oss, these real pink girl dreamz<3 Vid 22 drog vi oss mot stan, började med Interpool och slutade på Interpool men emellan där drog vi på Fenix, ngn underground club med nice musik men FETT lite folk.. så njaaeee, kul men ändå inte. Men vi tjejer klarade oss fint med oss sj som sällskap!!

Ja, vad mer. Jag har numer sprängande huvudvärk och fruktansvärd förkylning som aldrig verkar vilja lämna min fina ömma lilla kropp?? Och fan hörrni, det suger. Talkin about life itself, det SUGER. Och jag hatar mig sj (nej det gör jag inte men ni förstår) för att jag inte tar tag i mitt jävla liv och vänder upp och ned på allt och SLUTAR BRY MIG. Seriöst. Usch. DET hörrni, DET är något som jag verkligen behöver jobba på. ATTITYD! Och sluta ta åt mig, sluta grubbla tills huvudet sprängs, sluta över-tänka och bry mig saker och individer som inte ger mig ett shit tillbaka. Det låter så lätt men gud i himlen, det är allt annat än lätt när man heter Emelia Spjut och är en allt för caring person. Men ärligt nu, jag behöver typ hjälp?! För fortsätter jag som jag gör nu kommer jag dö inom snar framtid, det kan jag tumma på. Och ännu är jag väl lite för ung för att dö bortom denna värld, elr vadsäger ni. Jaja, så jag babblar. Jag har lite saker jag behöver ta upp,lätta på hjärtat lite så att säga. Men det får bli i ett annat inlägg för jösses vad text detta blev. Men det kanske är bäst! Som ett litet förlåt och ett give back för jag varit så inaktiv.. Vi höres i nästa inlägg då, kram på er.

p.s. JAG SKA PÅ KONSERT IMORGON KOM JAG PÅ NU! JAG SKA SE JAKE FUCKING BUGG LIVE! I STHLM PÅ BERNS! LITE GLAD ÄR JAG, JA MEN DET ÄR JAG!<3333

d.s.

Likes

Comments

Vardag

Är i skolan fast jag är piss sjuk. Hostar och kan inte andas med näsan. Huvudvärk och dåligt humör. 2h och 40 min kvar i skolan. Hem och grina av all ångest.

Likes

Comments

Vardag

I något bra kommer något dåligt. Alltid jag. Känns som jag aldrig får må helt bra. Jag mår SKIT. ugh. Gråter tills det inte kommer mer tårar. Tycker att dom borde ta slut någon gång. Men dom fortsätter längst med mina röda kinder. Precis som all skit. Inget slutar göra ont.

Likes

Comments