Vilken skön Söndag, min kusin och hans flickvän är här och hälsar på oss den här veckan och vi började dagen med en stor god frukost, min egna hotell frukost :)

Efter frukosten så kände vi att vädret var så skönt att vi tog oss en promenad till Torremolinos. Vi gick 1 mil och stannade sedan för en lunch längst stranden. Vädret bjöd verkligen på stekande sol och värme, det va så skönt och mer skönt att veta att det är November och att man kan gå i linne och lättare träningskläder.

Nu är vi hemma och jag sitter och studerar, vi ska snart åka in till Malaga och gå runt lite. Jag älskar söndagar, det är en dag då man verkligen bara ska slappna av och njuta av dagen. Jag och Pascual har alltid haft söndagar som en familje dag, under veckorna så har man så mycket att göra och fixa, så det är alltid behövligt med en hel dag för ens kära!

Jag har börjat att studera nu, och just nu håller jag på med psykologi och samhälle, vill få upp mina betyg och poäng så jag sedan kan börja studera något mera.

Nu ska jag ta mig en dusch och på med kläder och så tar vi in till Malaga.

Ha en skön Söndag peps!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det var en stund sen jag var här inne... mycket har hänt och jag har fått smaka på livets käft smäll. Alltid när hemska saker händer så har jag alltid tänkt: Det där händer alla andra, men aldrig mig och mina nära, tills den dagen kom och knackade på min dörr, jag ska spola tillbaka tiden ett år.

Den 29 Augusti 2016 blev jag mamma för första gången till en liten underbar son, han var det finaste jag sett och så var han ju en kopia av mig, så 1-0 till mig! HA! Han var en riktig viking och växte så det knakade, han blev så stor att han blev kallad Buddha, han gick upp mellan 400-650g/ veckan och alla sa att han var en frisk liten pojke och att det inte alls var något fel på han, phuuu, skönt tänkte vi! För den oro du får över ditt barn är enorm, man tänker hela tiden på hemska saker som kan hända och gör allt i ens kraft för att han ska ha det bra.

I Mars så var vi tvungna att flytta ut från våran lägenhet som vi hyrde pga vattenläckage. Vi hittade en liten lägenhet att hyra i samma block som där vi köpt våran lägenhet. Det var ju Mars, så det var ju inte alls vår än, det var faktist ganska kallt i Spanien just då.

Men i nya lägenheten så märkte jag hur min son började att svettas helt sjukt mycket, när han låg och sov så var det en stor blöt pöl där han legat, det var som man hade hällt en flaska vatten där han legat och jag tyckte inte alls att de verkade normalt, så vi gick till läkaren som då förklarade att det är så bebisar rensar kroppen, genom att svettas en sjö. hmm ok, inget mer med de, det var ju tydligen normalt.

Sen kom dagen, 17 Maj 2016. Vi hade en normal dag, vi lämnade lill p hos farmor och jag och P åkte på jobbet. På kvällen så går vi på en kina restaurang och äter och livet är frid och fröjd. På natten så känner jag hur min son kokar, och är så varm och så tar jag tempen och den visar 39 graders feber, vi väntar en stund och ser att temperaturen går upp och samtidigt så får han en kraftig diarré så vi väljer att ta in på akuten, kl 5.00.

Väl inne på akuten så blir han undersökt och får medicin. Febern höll i sig och hans diarre höll i sig i 5 dagar.

Den 1 Juni skulle Lill p gå på dagis i en månad då vi hade massa arbete att göra, renovering av lägenheten och ingen som kunde passa honom på dagarna. Alla ni som har barn vet ju att dagis är ju den värsta bakteriebomben och Lill P åkte på världens förkylning och febern fortsatte, vi gick till tre olika läkare i veckan och fick bara mediciner på mediciner, medicin skåpet blev överfullt och vardagen gick ut på att proppa i hans lilla kropp olika vätskor och det blev bara värre.... Han slutade att äta och dricka och var bara ledsen hela tiden, han ville bara ligga vid mitt bröst och ha min närhet, ingen fick ta han för då blev han helt hysterisk, jag blev hysterisk, för jag fick absolut ingen tid för mig själv, det hela blev en ond cirkel.

I början av Juli så åker vi till Danmark och sen vidare till Sverige i nästan 3 veckor. Febern hängde också med och lika så förkylningen.

När vi kom hem till Spanien igen så vaknade jag på morgonen med Lill P och ser hur han har öronvax i fulla örat och halva ansiktet och där tänker jag att han trumhinna har spruckit och får såklart panik, för det här visade ju på att nånting va seriöst fel. Jag bokar tid hos hans läkare och får komma in dagen där på, hon kollar på honom och säger att hans mjälte var uppsvullen och att jag skulle gå till receptionen för att boka tid för blodprov, HELL NO tänkte jag, jag ska fan inte vänta en sekund till på att nån ska göra en seriös check på honom och ringde P och sa att vi skulle ta in på materno som är barnsjukhuset i Malaga och där blev vi inlagda på en gång.

Väl inne på materno så tvingade vi dom att ta blodprov och det ville dom först inte, för han är ju en stor fin pojke, men vi insisterade och äntligen tog dom ett blodprov och vi fick sätta oss ute i väntsalen igen. Efter ca 30 min ropar dom in oss för att dom behöver ett kiss prov och där visste jag att nånting var fel, men P trodde bara att dom gjorde en rutin check. Efter ytligare 30min så ropar dom in oss på läkarkontoret och säger att dom måste ta ett nytt blodprov då nånting blivit fel, alla mineraler och salter var nere i skosulan på honom och det kunde ju absolut inte stämma, så ett till blodprov blev gjort. Efter 1 timme ca blev vi flyttade till ett annat väntrum där vi va ensamma, där fanns det sängar och vi kunde slappna av, men allt kändes så fel.

Efter en stund så kom läkaren in och vill ha ännu ett blodprov och sa till oss "eran son kommer att kollapsa vilken sekund som helst och ni får inte åka hem" ... det var en kniv i mitt hjärta.

Efter många prover och 5 dagar inlagda så fick vi svaret: Cystisk Fibros, CF.

Och va fan är de, så jag googlade och jag trodde att jag skulle förlora min son, jag hade inte ens fått ha han i mitt liv i 1 år och han hade en hemsk kronisk sjukdom som inte går att bota. Mitt liv blev en total dimma och jag gjorde allt för att få honom på fötter igen, få han att gå upp i vikt igen, få han till att äta och dricka.. Min varder var: RÄDD MIN SON!

Idag är det ca 4 månader sen vi fick reda på detta och han är idag en frisk pojke med en allvarlig sjukdom, men han har gått upp ca 4kg och är som alla andra 1 åringar, förutom hans sjukdom. Varje dag är en dag vi match för att undvika virus och bakterier, varje dag ber vi till forskningen, varje dag lär vi oss något nytt om sjukdomen.

#vimedbarn #cystiskfibros #cf #livetmedsmåbarn #livet


Ha en fin dag amores

Likes

Comments

Innan du dömer mig;
Ta på dig mina skor och gå samma gator som jag har gått.
Bearbeta förlusten av människor som jag har förlorat.
Orkar med alla känslor och alla händelser som jag har erfarit.
Snubbla på alla stenar som jag snubblade på.
Res dig alltid upp igen och gå precis samma väg som jag gjorde.

Efter allt detta kan du döma mig eller mitt liv!

Likes

Comments

Jag måste skryta lite, för jag har skrapat ihop 2 vuxen poäng den senaste månaden. Jag och Pascual nämligen köpt våran första lägenhet och våran första bil haha.
Men det blev inget köp i Sverige, men en fin liten lägenhet i Benalmadena som ligger ca 20 min från Malaga. Lägenheten är faktist inte fin, den är skit ful och gammal, so next on the list RENOVERING! Phuu.. Men efter att vi renoverat kommer den att bli så fin, vi har verkligen varit ute och leta och fixat och köpt, ser verkligen fram emot resultatet.
Jag älskar verkligen inredning och desing, så det här kommer att bli ett sinnes sjukt kul projekt för mig.

Det jag älskar med lägenheten är inte bara de att den var skit billig, utan känslan att vara i den. Lägenheten har en sån skön atmosfär och jag trivs så bra, och inte nog med de, det är mitt och Pascuals första hem tillsammans.

Jag har dock ett problem, jag försöker att hitta kranar i röd koppar, men finns ingenting som tar mitt ögas intresse, men jag antar att sånt tar lite tid. Men 7 Juli startar våran reno, whoo!

Bilder på lägenheten kommer senare.

Nu är det helg och midsommar, finally!

Kärlek

(Bilderna är stulna)

Likes

Comments

När jag var 13 år gammla så blev jag våldtagen av en kille som jag trodde var min vän, men så var verkligen inte fallet eftersom att han hade noll respekt över mig och min kropp.

Vi var mig och mina dåvarande vänner, vi hade fått tag på alkohol och satt och drack nedför kyrkan i byn. Jag hade tagit en flaska sprit av min pappa och så hade vi fått en kille till att köpa ut alkohol till oss, vi hade de skit kul och sprang runt och fulade oss. Lite senare under kvällen så kom några av våran vänner till platsen och satt där med oss. Jag blev så full och jag mådde så dåligt och skulle gå hem varav min ”vän” säger att jag kan inte gå hem i mitt tillstånd själv och erbjuder sig själv att gå med mig en bit på vägen, vilket jag tyckte var väldigt snällt av honom. Funäsdalen är inte en stor by, utan den är väldigt liten och alla känner alla och gångavstånden är korta.

När vi väl skulle svänga in på vägen som går mot mig så sa han till mig ”vi ska bara hem till mig och hämta en sak innan vi fortsätter” fine tänkte jag, för hur i helvete skulle jag veta vad som väntade mig där hemma hos honom?

Vi kommer hem till hans lilla hus och jag står i hallen och väntar på honom, hängades mot väggen för att jag mådde så dåligt av alkoholen. Han tog mig och bad mig komma in och jag sa att jag bara ville hem nu och att om han inte orkade gå så kunde jag gå själv, det var inga problem för mig, men han sa att vi skulle gå snart igen. Okej!

Minnet är lite suddigt, men jag kommer ihåg hur han slet mig ner i hans säng och drar av mig kläderna. Jag kommer ihåg att det gjorde så ont och att han var allt annat än försiktig med mig och mina kläder. Jag ligger naken och han lägger sig över mig och jag säger nej nej nej. Jag placerar sin underarm över min hals och lägger all sin vikt på sin arm och börjar att ha sex med mig. Jag får panik, jag får så mycket panik. Just för att han inte alls fattar vad mitt nej betyder och att han just nu håller på att kväver mig med sin underarm. Jag får ingen luft, jag får panik och börjar röra på mig i hopp om att han ska sluta, men istället så ligger han sig bakom mig och tar sin arm runt min hals och stramar åt. Jag tänkte för mig själv ”varför vill han döda mig, vad har jag någonsin gjort mot han?”. Tillslut så gav jag upp, min självrespekt hade han redan tagit och pissat på och ju mindre jag stramar, ju mera luft får jag.

Jag kommer aldrig att glömma den här paniken, jag kommer aldrig att förstå varför.

Dagen efter så lämnade jag han hus tidigt på morgon, jag var helt förstörd och det sista jag ville var att gå hem, så jag gick hem till min kompis Joanna. Jag var så dålig och fick inte fram många ord.

Mitt ex ringde mig och jag svarade och möttes av ”Fy fan vilken äcklig liten hora du är, Emelie. Kan du bara dra åt helvete”. Jag svarade OK, för jag var ju redan där. Men min såkallade VÄN, som hade våldtagit mig hade nu gått runt och sagt att vi hade haft sex? Att jag frivilligt hade gått med på att ha sex med honom och mitt ex ringer och kallar mig hora och ber mig att dra åt helvete? VAD I HELVETE ÄR DET HÄR?

När jag kommer hem så berättar jag allting för min pappa, jag bryter ihop och gråter. Han blir rasande och slår sönder en stol och skriker att vi ska polisanmäl och jag skriker NEJ. Jag visste att ingen skulle tro på mig. Funäsdalen är som tidningen Se&Hör, alla pratar och alla pratar skit om alla. Det är tragiskt och jag visste om jag skulle polisamäla denna händelse så skulle jag varit så utpeckad och hatad och jag orkade verkligen inte gå igenom denna situation, för jag var ju bara 13 år och hade 2 år till innan jag kunde flytta långt åt bara helvete.

Men att en person kan förstöra en annan person så hårt på bara några timmar, minuter... Han kunde lika gärna ställt sig och pissat på mig, för han hade inte ens 1% respekt över mig eller min kropp. Och när jag tänker på mitt ex, han som var min första och stora kärlek, han som jag hade givit min kropp till några månader innan och som jag faktist trott, kände mig? Han visade sig nu vara som alla andra, ett stort svin som jag inte kunde lita på. Han var nog den som gjorde det största såret på mitt hjärta under hela den här händelsen....

Efter allt detta hände så hade jag ingen respekt alls över män, jag hatade dom. Och jag kan säga att från att jag var 13 år, till idag, idag är jag 27 år gammla så har jag nu lärt mig själv att hantera män och älska dom som kan älskas, men jag är observant och håller ögonen öppna och ger aldrig mig själv fullt ut längre.

Mattias Busk, tack för att du pissat på mig ditt svin!

#metoo

Likes

Comments

Idag så fyller min lifesaver 7 år. För 7 år sen så mötte jag på en uteliggare på en gatan utanför Malaga, Fuengirola. Han satt utanför Mercadona (mataffären) och tiggde pengar och han hade den sötaste lilla hundvalpen och mitt hjärta slog volter hur fin den lilla hunden var. Jag frågade om jag fick köpa hans hund, för jag blev verkligen döds förälskad i han och uteliggaren sa att han helst inte ville sälja sin hund, men som jag kanske förstod så hade han inga pengar och kunde göra ett undantag för mig OM jag kunde ge han pengar till en tågbiljett till Barcelona så han kunde komma hem till sin familj, eh ja, givetvis sa jag. Jag gav mannen 85EUR så han också hade lite pengar till mat, men istället så hade jag inte ett öre kvar, men en hund rikare var jag. På den tiden så arbetade jag som telefoneförsäljare och sålde omega3 till Norge, jag hatade det jobbet och tjänade inga pengar alls, så jag var inte direkt rik.
Men nu var Yaco min, den blandingsrasen med en touch av Husky och bodegero andalus.
Han var bara 1 månad gammla och kunde knappt gå, han blev genast min största kärlek och han rädda livet på mig, så jag står honom evigt tacksam.
Jag och Yaco har en speciell relation, han är det bästa som har hänt mig och tack vare honom så tog jag tag i mitt liv och han har kommit med så mycket livsglädje och i dag så fyller han 7 år, vilket ska firas med en tårta och en lång promenad längst straden.

Dom säger att en hund är en människas bästa vän och den skriver jag under på.

Tack Yaco för allt du ger mig, kommer föralltid till att stå i gentjänst till dig.
Kärlek

Likes

Comments

Jag har alltid tänk, fuck you all, jag gör va fan jag vill med mitt liv och den dagen jag dör så ska det står på min gravsten ”Fan vad tråkigt det var här nere”. Idag när jag ser tillbaka på den jag en gång var så skrattar jag, för jag var verkligen helt vild och jag brydde mig inte om något eller någon, bara mig själv.
Jag jobbade ganska mycket på sidan av skolan och på varje lov så åkte jag hem till min hem by för att jobba i Funäsdalen. Livet var en fest, på måndagar var det måndags klub och tisdagar var det tisdags klub och so on. Jag hade en dag i veckan då jag faktist var nykter, Torsdagar. Jag festade och testade all möjliga droger, jag brydde mig inte vad som kunde hända, jag levde i nuet och vill maxa det totalt, tills dagen kom. Jag blev sjuk.

Jag hade fått en alkolist sjukdom, jag var 19 år och hade fått samma sjukdom som dom flesta alkolister dör utav. Jag hade fått en inflammation i gallan och i bukspotkörteln och när jag åkte akut in till Östersunds sjukhus så sa dom till mig ”Emelie, du hade tur nu för hade du kommit in en vecka senare så hade du dött”. Jag fick en chock, jag fattade inte hur det kunde hända mig. I en vecka låg jag på observation på Östersunds sjukhus, hög på morfin.. Det kändes som nått jävla Greys and Anatomi, kom in olika grupper med läkarstudenter som läste upp mina syntomer från ett papper och fick prata med olika psykologer, jag fattade ingenting, jag hade ju bara haft det kul, tills jag insåg allvaret.

Det slutade med att jag fick inte dricka en droppe alkohol på 3 månader, fick inte ens ha alkohol i maten så som vinsås tillexpemplet, så trasig var min kropp efter 19 år. Det är helt sjukt att tänka på. Jag fick inte äta gluten och skulle undvika socker och kaffe, annars kunde det bli värre.

Det är i den mörkaste stund i livet som man förändras. Jag tyckte så synd om mig själv att jag inte fick dricka och inte kunde festa full, jag fick gå ut nykter och shit, jag tyckte så synd om mig själv. Idag inser jag att det var nog det bästa som kunde hänt mig, för vem vet vad som hade hänt annars?
Jag fick en wake up call och jag åkte på nya äventyr i livet.
Nu när jag sitter och skriver detta inlägg så tänker jag tillbaka på allt som jag gjort och varit med om och jag känner att jag vill dela mina upplevelser med er, inte för att göra någon deprimerad, utan för mig själv och se hur jag utvecklas till det bättre.
Stay tuned for updates

Likes

Comments

Mis amores!

På en strand i Sines och Lill p älskade de. Vilken kärlek man upplever efter man fått barn, helt otroligt. Jag gör allt för honom, min prins. Och P, min kärlek, du är det bästa som hänt mig!

Likes

Comments

Nu är vi på en road trip genom Spanien och Portugal. Vi har rest genom Cordoba och Badajoz i Spanien och har nu varit ett dygn i Lissabon. Vi har hyrt en husbil och lever camping livet totalt, älskar de. Idag åkte vi till en liten by ca 2 timmar utanför Lissabon, Sines. Det är en liten by med en jätte stor strand. Själva byn i sig är rätt så läskig och öde, men vi har det bra i våran husbil!

Imorgon ska vi åka vidare till Algarve och sova där och sen vidare till Spanska kusten.

Äntligen wi-fi, men känner sig så handikappad utan internet på mobil och Mac!

Kärlek till er alla

Buenas noches amores

Likes

Comments

Vilken underbar dag, Lördag!

Vi började morgonen med att åka till Marbella för att Lill P skulle vara modell, så vi var där och tog massa foton på honom i Nagueles parken. Han var ganska trött, men jag hoppas verkligen att bilderna blir bra. Fotografen tog även lite familjebilder på oss alla tre som vi skulle få av henne.

Sedan åkte vi hem till igen. Jag mötte uppe tjejerna och vi drog ner till puerto marinan i Benalmadena på en food truck festival. Massa god mat och öl blev de, just what i needed!

Vi hann även in en sväng på La canada i Marbella, blev en fika och lite skyltfönster shopping.

Nu ligger vi hemma, killarna tar en siesta i sängen och jag ligger i soffan och slappnar av!

Underbara dag!

#marbella #foodtruckfestival #benalmadena #saturday

Hasta luego amores

Likes

Comments