Header

Pyjamasdag. När den ena blir dregglig byts det till en annan! Så är det när man är hängig och hostig! ♥️lilleman♥️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Mio

"Tycker att du ska avvakta tills det är 2-3 minuter mellan värkarna" sa förlossningskoordinatorn och jag fortsatte att vrida på mig i sängen. När inte ens duschen underlättade längre sket jg i att värkarna inte tärnade och åkte in. En alldeles för mjäkig och gölligöll-sköterska tog hand om mig och fixade med ctg:n. Jag va bara 1 cm öppen (😂) och jag valde självmant att åka hem igen. Fröken Mjäk erbjöd mig sömntabletter och en plats på östra sålänge, men jag vägrade inse att jag va påväg att föda barn och åkte hem igen. 3 timmar med värmekuddar och hemska värkar som fick mig att låta lite som en val klarade jag. Sen åkte vi tillbak, denna gång för att stanna. Jag hade under de tre timmarna öppnats 3 cm, så det gick verkligen undan! Kl var 10.00 när vi kom in andra gången och det är ifrån den tiden de räknar att förlossningen startade. DÅ fick jag världens mest U N D E R B A R A barnmorska, Heidi. Hon går inte att beskriva, hon va bara helt jävla fantastisk. Det va även hon som kopplade upp lustgsen och där vann hon väl mitt hjärta oavsett om hon va en ängel eller inte. (Men det va hon)
Så från ca. 11.00 minns jag verkligen inte mycket, jag totalt bodde i lustgasmasken.
Jag hade bestämt innan att jag ville ha mamma & pappa i lobbyn och då man inte får ha fler än 2 personer med i förlossningsrummet så skulle de byta av varandra. MEN så kände såklart min mamma en barnmorska som såg till att båda fick vara med mig. Så jag hade alla jag behövde. Lukas, mamma och pappa med mig. De skojade och pratade medans jag konstant drog lustgas och den läskiga stämningen försvann helt och hållet för mig. Jag glömde typ bort allt och låg bara och va helt väck. Sann historia.
Heidi kom in runt 13.00 och berättade att det snart va skiftbyte, jag va då ca 6 cm öppen och värkarna va då verkligen helt förjävliga, så jag började lipa. "Jag visste att du skulle gå tillslut!! Jag betalar dig för att stanna" brast jag ut och sen minns jag inte så mycket mer förens nästa barnmorska kom in, Ulrika. Ho. Va precis lika underbar som Heidi, men då va allt så hemskt och suddigt att jag inte minns henne lika mycket. Där någonstans runt 15-tiden började jag förstå vad som höll på att hända. Jag va mitt uppe i en förlossning?! Lite panik kröp sig på och jag ställde massa frågor till Ulrika. "Vad händer om jag klämmer ihop benen när huvudet är halvvägs ute?" Minns jag att jag frågade.. men jag minns inget svar. Nej ni, här va jag rädd.
Men med Lukas till höger om mig, mamma bredvid honom, pappa till vänster och Ulrika och Maria (undersköterskan som mamma känner) i kontroll så löste sig allt på något jävla vänster. Utdrivningsfasen va igång och jag fick för mig både det ena och det andra. När de tog vattnet och tömde urinblåsan fick jag för mig att blåsan trillat ur kroppen? När blodtrycket skönk på både mig och Mio och en läkare sa att hon skulle hämta röd saft skrek jag: "VAD DÅ FÖR RÖD SAX?!" Och massa annat konstigt flög ur munnen mellan lustgasandningar. Det där med att bara andas vid behov sket jag i. Mellan värkarna ville jag inte alls vara medveten. Hejdå sa jag och tog 500 andetag till. Mitt i allt var jag tydligen också tvungen att påminna Lukas.. "GLÖM INTE RINGA MIO DE STÄNGER 19.00" .... luks klappade mig på huvudet och lugnade mig med att han skulle göra det senare..😂

Mio hade en hinna runt huvudet, inte runt hela huvudet utan en hinna som tryckte tillbaka huvudet varje gång jag krystade. Så jag fick hålla på som en jävla idiot och byta ställningar för att rucka på denna hinnan. Om det är något som känns omöjligt, så är det att med en jättemage, helvetesvärkar och panik, byta position. Och jag va så. fruktansvärt. trött. När Ulrika bad mig krysta en tredje gång under en värk trodde jag att jag skulle dö av utmattning. Men här är det häftiga! När hjärnan bara lägger av och du tror att du ska dö och att ingenting längre går, att kroppen gett upp och att du bara vägrar fortsätta, då jävlar går kvinnokroppen in och gör på något magiskt sätt jobbet åt dig. Det går inte att förklara, men det är så förbannat häftigt. Det kommer krafter någonstans ifrån man absolut inte visste fanns. Det är sant.
Och helt plötsligt så ligger en liten liten skrikande geggig bebis på magen. Börjar lipa bara jag tänker på det. Plötsligt låg min bebis på magen och det är inte alls så som man förväntar sig att det ska kännas. Det är helt sjukt och helt obeskrivligt.
Jag va helt borta och brydde mig inte alls om att fråga vad det va för kön. Jag minns bara att jag kände den lilla ryggraden under ena handen och ett litet litet huvud under den andra. Pappa frågar först vad det är för en liten bebis och Lukas får kolla. Men jag han ropa ut innan Lukas såg. "Det är en pojke, jag vet att det är en pojke" och det gjorde jag verkligen, jag bara visste det helt plötsligt.
Mamma och pappa stannade och stöttade under efterarbetet men sen åkte de hem för att lämna mig och Lukas i en helt surrealistisk situation. Ensamma i rummet med en liten människa. Lukas hade varit iväg och ringt sina föräldrar... och Mio..
Jag började skratta och brydde mig ju verkligen inte alls längre om den där jävla soffan därhemma. Dock insåg jag vilket fint namn Mio var.

❤️

Den 11/4 17:17 tittade han ut! 3355g & 52cm ren kärlek.

Likes

Comments

För att ge er en riktigt tydlig bild av det hela så måste jag gå tillbaka några steg.
I februari detta året så beställde vi en soffa ifrån möbelbutiken Mio. Jag var helt galen de sista månaderna innan förlossningen, jag "boade" som en jävla i d i o t. Vi flyttade in i vår nya lägenhet 1 mars och jag va fast besluten av att allt skulle vara klart och fint tills bebisens ankomst. Dock hade jag bittert insett att soffan, den skulle vi inte hinna få då den va beräknad att anlända i mitten av april och bebisen va beräknad den 6 april. Men allt annat blev klart och jag fick nöja mig med det.

6 april passerade och ingen partynöt dök upp. Detta va ingenting som förlossningsrädda jag brydde mig om utan jag va snarare lättad varje morgon jag vaknade och mådde prima ballerina fortfarande. 7-8 april flög också förbi och plötsligt blev det lite spännande i min hemmavarande vardag.. Skulle partynöten eller soffan anlända först?

Den 10 april, en söndag, började jag känna av värkarna. De va inte smärtsamma, mest jobbiga. Irriterande molande värk som dök upp med sjukt oregelbundna mellanrum.

Måndagen därpå fortsatte det men jag vägrade att inse detta, så jag släpade med Lukas till Mio för att hetsfråga om soffan kommit och när vi går runt där inne och passar på att kolla på mattor så får jag sätta mig ner i varje soffa för att pausa och andas mig igenom en jobbig förvärk. MEN till vår stora förvåning så skulle soffan komma kl 17 samma dag och jag blev så jävla glad över att lägenheten skulle stå helt redo för partynöten, TILL OCH MED DEN FÖRBANNADE SOFFAN ❤

Under tiden vi väntade på att soffan skulle anlända så hade jag både tid hos tandläkaren och mödravårdscentralen. Min barnmorska konstaterade att bebisen med största sannolikhet skulle komma inom ett dygn och tandläkaren konstaterade att ingen kvinna så nära förlossning suttit i den tandläkarstolen (eller haft så sjukt perfekta tänder heller 😏)

Med värkar som faktiskt började bli skitjobbiga tvingade jag med pappa och Lukas för att hämta den nya soffan, åka hem och byta ut vår gamla skitsoffa och sedan åka till tippen med 10 min marginal innan de stängde.

Jag kommer aldrig att glömma hur jag stod där på någon jävla tipp borta i Frölunda med förvärkar ifrån helvetet.

Vi kom hem och jag fick bara inse att jag hade för ont för att montera en soffa och gick och la mig medans Lukas började med soffan för att snabbt inse att den inte gick och montera pga fel från fabrik. Jag blev tvälack, andades mig igenom nä värk och sa "vi ringer dom imorgon".

4 timmar senare, efter orolig sömn och några förgäves klockade värkar så vaknade jag av smärtan och ringde efter ett tag in till förlossningskordinatorn

Fortsättning får följa når Mio tillåter igen!


Likes

Comments

Mio

JAG BARA FÖRSTÅR INTE HUR ALLA AMAZING MAMMOR GÖR?!
Så många förlossningsberättelser jag läst de senaste 10 månaderna, alltifrån när de fött 2 dagar tidigare till 2 veckor. Men min Mio är 2,5 MÅNAD och jag har inte lyckats hitta någon tid alls, fast jag så himla gärna vill blogga ner min berättelse. Delvis för att den ganska skoj, men också för att jag aldrig någonsin vill glömma en endaste sekund av förlossningen. Okej, det där minnet av att ett bebishuvud skulle ut genom ett pytteytttehål får gärna elimineras, men resten!

Men jag har verkligen försökt anammat det där att "passa på att sov när din bebis gör det", och när Mio inte sover så finns det absolut inte någon tid för att skriva, eller göra något på egen hand alls för den delen. Nej Mio han vill hänga med sin mamma 24/7, antingen på ena patten, på en arm eller i knät. Så så är det. Mitt namn är Embla och jag har i princip alltid endast en arm fri.

Nu har jag fått lyxen att ha mamma och pappa här, som tog hand om lillskiten ett tag så att jag fick slumra till i 45 minuter och nu sover Mio efter en lång spabehandling. Ett långt fingervarmt bubbelbad, nagelklippning, shamponering och bodylotion. SÅ detta ledde alltså till att jag nu kan skriva lite granna.
Känner även hur jag överröst och totalt bombarderat alla mina sociala medier mer massa Mio, och då är det bara en pytteliten bråkdel av alla asgulliga och totalt überfina bilder jag har på honom. Tror säkert att jag snittar 50 bilder/dag. Och första mångaden var det minns 100 bilder/dag. Så här tänker jag ha no shame game och lägga upp precis hur mycket bilder som helst, så fort han sover då såklart..


Nu måste jag passa på att börja skriva förlossningsberättelsen, innan han vaknar. Så får vi se om den kanske hinner bli klar tills han tar studenten 😂




Likes

Comments

Hur jag än vrider och vänder på tiden som är kvar så närmar sig förlossningen vare sig jag vill eller inte. Självklart inte för den delen att jag inte vill träffa min bebis, finns ingen jag längtar tills mer, utan för att jag är så förbannat rädd för att föda! Bebisen är beräknad har sin beräknade ankomst den 6 april, vilket innebär att lillskiten kan dyka upp om ca 4-8 veckor. Dock är denna bebisen en riktig superbebis och har redan fixerat sig. (För er som inte är i en gravidbubbla eller inte är pålästa kring bebisar i magen så innebär det att bebisens huvud sjunkit ner och fastnat i mitt bäcken)
Nu när ni fått en liten kurs i fixering så förstår ni kanske att jag är kissinödig ca HELA tiden. Eller det känns så i allafall, eftersom ett nästan fullväxt bebishuvud konstant trycker mot urinblåsan. Halva 34:e veckan är gjord och det är inte mycket som händer i magen mer än att bebisen lägger på sig mer underhudsfett. Allt annat är i princip färdigt och bebisen tränar för fullt på att lära sig använda lungorna.
Jag själv blir osmidigare för varenda dag som går. Orkar inte röra mig mer än nödvändigt. Nödvändigt = gå på toa, hämta nyponsoppa/skorpor när Lukas inte är hemma etc. Jag ligger seriöst mest i sängen eller soffan hela tiden, vilket inte är jättekul. Men med så lite tid kvar till dagen D så är det vanligt att bli lite introvert. Med hela huvudet och kropp förbereder jag mig mentalt för förlossningen, och ett helt nytt liv med en liten bebis. Och snart flyttar vi!!! Tur det så jag får tänka på lite annat än ett huvud ska ut ur mitt underliv....

MEN SOM JAG LÄNGTAR!!!! Lilla bebisen ❤️❤️❤️❤️ en liten mini Embla/Lukas❤️

Likes

Comments

VI HAR FÅTT STÖRRE LÄGENET!!!
Jag är så lycklig att jag nästan spricker!!! Igår skrev vi på kontraktet och den första mars flyttar vi till världens finaste 3:a, bara någon km ifrån där vi bor nu. Bortsätt från att jag är höggravid deluxe under flytten så är det helt perfekt timing. Då har vi ca en månad att boa in oss innan bebisen kommer. Kan inte fatta vad som händer med mitt liv! Är snart en mamma, har snart en liten familj och en jättestor lägenhet med världens bästa kille. ❤️

Likes

Comments

När jag inte kan sova (vilket som sagt är väldigt ofta) så fastnar jag jättelätt på sidor och läser om huruvida det lär vara en pojke eller flicka där inne i magen. Endast pga att det är kul att spekulera och gissa. Det finns huuuuur mycket myter och sägen som helst kring detta och jag tippar på att det mesta är ren och skär bullshit. Men det är fortfarande kul och jag kommer fortsätta att gissa fram tills dagen då partynöten tittar ut. 👀

Spådomsunderlag #1: Magens form
Pojke: Toppig, utstående mage som inte syns bakifrån.

Flicka: Utbredd mage som sätter sig även på sidorna.
partynöten: Min mage gjorde entré sent och är en ganska fin blandning mellan de båda alternativen.. så denna är en kluring som får kluras vidare på..

Spådomsunderlag #2: Pigmentrand på magen
Pojke: Lång tydlig rand
Flicka: Ingen rand
partynöten: Jag har ingen rand alls, varken över eller under naveln. Kanske dyker det upp? Enligt denna fråga är partynöten alltså en flicka.


Spådomsunderlag #3: Bebisens hjärta

Pojke: Hjärtfrekvens under 140 slag/min.
Flicka: Hjärtfrekvens över 140 slag/min.
partynöten:
Första gången vi fick höra bebisens hjärta snittade min barnmorska hjärtfrekvensen på 138 slag/minut. Inte särskilt övertygande.. Men efter i söndags då jag både lyssnade och såg hjärtat slå i hela 40 minuter så låg hjärtfrekvensen ständigt över 140 slag/minut. Närmare 150. Så, flicka? 🚺

Spådomsunderlag #4: Mammans skönhet under graviditeten
Pojke: Bibehållen skönhet
Flicka: Flickan tar sin mammas skönhet under graviditeten.
partynöten: ALLTSÅ I BÖRJAN. Damn gina, i looked like a troll. Varje gång kroppen egentligen skulle haft ägglossning så blev min hy katastrofal. Men nu under den senare delen av graviditeten så har min hy varit finare än någonsin. Även här väldigt tvetydigt? Jag känner mig dock ganska glowy och fin så jag gissar nog på flicka i detta fallet.

Spådomsunderlag #5: Halsbränna
Pojke: Mycket
Flicka: Lite eller ingen
Partynöten:
Även här gissar jag på flicka, hade lite halsbränna i början men det berodde på alla kräkningar.

Spådomsunderlag #6: Babyn hickar
Pojke: Lite eller inte
Flicka: Mycket
partynöten: Hur vet man om det är hicka? Jag är nästan säker på hur det känns när partynöten hickar men jag är ju verkligen inte en säker källa? Om det är hicka jag känt så går det i perioder. Skulle säga någorlunda mycket. en gissar nog på att partynöten är en pojke i detta fall. 🚹

Spådomsunderlag #7: Babyn sparkar
Pojke: Mycket
Flicka: Lite mindre
partynöten: Som en galning och har gjort sedan start. Därav namnet. Pojke?

Spådomsunderlag #8: Var i magen babyn ligger
Pojke: Babyn ligger högt
Flicka: Babyn ligger lågt
partynöten: Ganska centrerat? Men mer lågt än högt. Flicka?

Spådomsunderlag #9: Blödande tandkött
Pojke: Mindre blödande
Flicka: Mycket blödande
partynöten: Det är ett blodbad när jag borstar tänderna. Kan nudda tandköttet lite och sen ser jag ut som en vampyr. Flicka?

Spådomsunderlag #10: Utputande navel
Pojke: Senare under graviditeten
Flicka: Tidigt i graviditeten
partynöten: Inte alls. Har en väldigt djup navel. Pojke?

Spådomsunderlag #11: Babyn sparkar på
Pojke: Höger sida
Flicka: Vänster sida
partynöten: Vänster sida, har känt max 5 knuffar på högersidan, totalt. Flicka?

Spådomsunderlag #12: Mamman illamående
Pojke: Inte alls eller lite
Flicka: Mycket
partynöten: Worst illamående någonsin. Hade ett spy-uppehåll i ca 4 veckor med undantag för några enstaka dagar. Nu är illamåendet back on track och jag har inte saknat det ett dugg. Flicka?

Spådomsunderlag #13: Samlag under befruktningsmånaden
Pojke: Ofta
Flicka: Mera sällan
partynöten: Flicka 🚺

Spådomsunderlag #14: Mammans vårtgårdar är
Pojke: Starkt avgränsade
Flicka: Mer suddiga
partynöten: Flicka?

Spådomsunderlag #15: Håret på mammans ben
Pojke: Snabbare växande
Flicka: Normalt växande
partynöten: Nu rakar jag mina ben hysteriskt sällan. Och jag är född med turen att inte ha någon vidare hårväxt på benen. Det jag har växer på i normal takt. Flicka?

Spådomsunderlag #16: Mamman sugen på
Pojke: Choklad och lakrits
Flicka: Frukt och syrligt
partynöten: HALKIDIKIOLIVER (MMM måste hämta nu) Jag tolkar det som att jag är sugen på salt. Om jag måste välja mellan dessa alternativ så väljer jag frukt.

Spådomsunderlag #17: Samlag i samband med befruktningen
Pojke: På ägglossningsdagen
Flicka: 3-4 dagar innan ägglossning
partynöten: Antingen dagen innan, eller 4 dagar efter. Så... ingen aning..



Likes

Comments

OBS(!) allt är skitbra med bebis, så ingen oro för er som läser.
I helgen så hade jag en gnagande känsla av att något inte stod rätt till. Jag är bombis på att detta är något som alla blivande mammor känner någon gång under graviditeten. Man lär sig bebisens rörelserytmer någorlunda och i helgen kändes något annorlunda. Jag och Lukas låg länge på lördagkvällen och lös på magen med våra ficklampor och turades om att knuffa på magen för att få någon respons av prtynöten (som antagligen bara sov och blev skitsur på oss) och efter en ovanligt lång stund så kände vi lite rörelser. Men detta gjorde inte mig särskilt trygg. Det va inte tillräckligt tydliga rörelser för att lugna mig och jag fortsatte att vara på min vakt hela söndagen med, och bebisen fortsatte att vara ovanligt tyst. Bebisen kallas ju Partynöten eftersom att det är en vanligtvis väldigt aktiv bebis, som sparkar och bökar jämnt och ständigt där inne i magen. Därför kändes detta extra jobbigt då det plötsligt va så tyst och stilla där inne.
Som med allt annat så bör man aldrig googla detta för då åker huvudet på rådäng, och såklart gjorde jag detta ändå (Kl 3 på natten när man är extra mottaglig för panik) och efter att ha läst om en skräckhistoria där en mamma förlorade sitt barn i v.29 (veckan jag befinner mig i nu) så slog jag numret till 1177 direkt. (Bästa 1177, vad skulle jag gjort utan er?)
1177 tog mig på allvar vilket är sååå skönt när man känner sig som en hysterisk dramaqueen. De berättade att man förr inte skyndade på läkarbesök i brist på fosterrörelser, utan att de istället gick efter mammans tillstånd och senaste MVC-anteckningar men att efter sedan 1 år tillbaka så tar man brist på fosterrörelser eller rörelseförändringar på stort allvar och råder en att åka direkt till Förlossningsmottagningen för att kolla till bebisen. Så då fick jag numret till förlossningen, SOM KÄNDES SÅ SJUKT ATT RINGA, då det är samma nummer som jag kommer ringa om ca. 10 veckor fast då istället pga värkarna startat eller att vattnet gått..
Och alltså på  riktigt, barnmorskor är de mysigaste människorna som finns!❤️
Kvinnan jag pratade med hörde oron på min röst, som nu blivit ännu större då 1177 faktiskt bekräftade att det finns en anledning till att vara orolig, men hennes fina stämma lugnade ner mig och hon berättade exakt hur jag skulle göra och vart jag skulle. Eftersom att Lukas jobbar natt och det kan ta ett tag innan han har tillgång till telefon så satte jag mig på sista spårvagnen mot östra kl 04:15 och efter att ha gått lite vilse hittade jag till förlossningen där världens finaste bästaste Lena hjälpte mig. Lukas kom snabbt därefter och sen fick vi ligga och lyssna på bebisens hjärta i 40 minuter(!)
Jag har aldrig känt en sån lättnad i hela mitt liv. En maskin gjorde en uträkning på bebisens hjärta och liv där inne och sen fick vi för säkerhetsskull göra ett ultraljud med (där jag i mitt moment of weakness nästan föll för att ta reda på könet men mer om det senare) och bebisen mår jättebra. Något underviktig, men mår som en Partynöt ska göra❤️

Den största oron startades när jag började tänka i banor som "tänk om min bebis inte trivs där inne?" Eller "tänk om hen inte mår bra och jag bara lever på som vanligt". Det är ett sånt stort ansvar man bär på, att ta hand om ett liv där inne. Såklart uppoffrar man alkohol, rökning och sådant man vet är skadligt. Men vad jag inte hade en tanke på va hur uppmärksam man bör vara efter rörelser, hur det känns i magen och sådant tvetydigt och oklart som man innan en graviditet inte var särskilt medveten om. (I alla fall inte jag) 

Men från och med nu ska jag vara superuppmärksam på Partynöten, och vad vi vet nu så är allting jättebra där inne i magen ❤️ Och jag har också lärt mig hur man når förlossningsmottagningen! 

Likes

Comments

Graviditeten

Sista fasen av graviditeten. Trimestern som förut kändes så himla långt borta och som plötsligt är här! Partynöten växer nu i raketfart och min kropp känns osmidigare för varje sekund som går. Jag har numera svårare att resa mig när jag ligger på rygg, kan knappt börja mig ner för att plocka upp saker ifrån golvet och jag har konstant värk i mage och rygg. Men!! Jag känner bebis varje dag, stökandes och sparkande där inne i magen. Och det känns att nöten är stor för numera slåss det överallt i magen, högt upp över naveln, längst ut i sidorna och långt ner under naveln. Bebisens favoritstad att sparka på är vänstersidan och när jag inte känt bebisen på ett tag och blir lite sådär "blivande-mamma-nojjig" så räcker det oftast med att jag hetsar lite med fingret på vänstersidan och bebisen börjar oftast hetsa tillbaka. Funkar inte det så kan jag lysa med ficklampa på magen, då blir bebis också på tvären och hämnas med en kick eller två.

A, sista trimestern.. spännande och skitläskigt!

Likes

Comments

Graviditeten

OCH DETTA ÄR EN HEMSK KÄNSLA.
Att ligga ner är värst, att stå upp är jobbigt och att sitta är knäcker min rygg. Härligt va?

Likes

Comments