Header
View tracker

Vi är bästisar, hon & jag, Lova & Eje. 💕

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag har ju varit en himla mysig dag. Började dagen med att jobba, vilket jag idag valde att göra på espresso house, så med en god kopp kaffe och en macka började jag ringa samtal och få iväg mail, fixa med fakturor osv. Ibland är det skönt att få sitta och jobba på lite sociala platser, blir ett skönt sorl och det her mig faktiskt jättebra arbetsro.

Imorse skickade jag till Josse om vi skulle ses på en kaffe, hon svarade att hon skulle träffa Vevve på en kaffe så det fungerade utmärkt. Så kl 11.30 parkerade jag bilen utanför Josse med fikan i högsta hugg och även Stellabus födelsedagspresent.
Vevve hade då råkat somna och mobilen hade dött så hon ringde helt stressad så vi bestämde att jag skulle komma och hämta henne så hon slapp gå.

Hela eftermiddagen satt vi och pratade skit, drack kaffe, busade med Stella, drack lite kaffe till och fikade. En så himla mysig eftermiddag, precis som förr i tiden.
Sådana här dagar är guldvärda. 🙏🏻

Nu kallar boken och sängen!

Likes

Comments

View tracker

Dagarna bara susar fram i 390km/h känns det som och imorgon är det den 1:e december. Börjar känna lite smått med panik över att få alla julklappar klara, få upp lite mer julpynt och hinna träffa alla som man vill träffa, vilket betyder att i princip alla helger är uppbokade, samtidigt som jag är inne i en vinterdvala.

När alla vänner nu så smått börjar packa väskorna för att bege sig mot varmare breddgrader så känns det lite bittert att vi har köpt hus, nu det första året innan man har hunnit bygga upp sin sparbuffert igen så är där inte så mycket att sväva iväg och vara lika impulsiva som vi har varit innan. Vi älskar ju att resa, så det är helt klart ett stort minus med att bo i hus. Det och att bo utanför stan, jag saknar att bo centralt som attan.



Likes

Comments

Jag är starkare nu än då.

Men saken är den att när dom sämre och dystra dagarna kommer, det är då jag blir ledsen, så ledsen och sårad över livet, över besvikelser, över lögner och svek, så ledsen så att det gör ont enda in i själen och trots det så försöker jag ändå resa mig upp och vara stark, för det är så jag är som person, att visa mig svag är inget jag är uppvuxen med att visa, man ska bara borsta av sig och resa sig igen och "rycka upp sig själv". Men jag är fortfarande en människa, med känslor även om jag har växt som person, och kämpat till att faktiskt bli starkare och inte ta åt mig så mycket så kan jag fortfarande bli ledsen och sårad.

Det är därför jag försvann "från radarn", det är därför jag inte hade orken att prata med alla, träffa alla, anförtro mig åt alla. För jag hade ingen ork, ingen ork att sätta på mig den masken, le och bara vara som vanligt när hela jag var i tusen bitar.
Jag har fått elaka kommentarer, jag har blivit felbehandlad, jag har blivit sviken och sårad men jag har också fått förståelse och kärlek från dom som älskar mig för den jag är och även nya vänskaper som inte kräver något från mig, även om jag vara nere på botten och fortfarande kan känna att jag simmar under ytan utan att få komma upp och andas.

För då ville jag inte  höra "ryck upp dig" eller "det kommer att bli bättre", för om du/ni någonsin har haft eller varit i kontakt med fruktansvärd ångest eller depression så borde ni veta lika väl som jag att det är det sista man vill höra, för just i den stunden, i det mörkret så tror man att ingenting någonsin kommer bli bättre, man utövar en inre kamp, dygnets alla 24 h, så man vill inte höra av någon annan som kanske aldrig har upplevt det att "ryck upp dig" eller "du måste ta tag i dig själv", när det är det enda hela kroppen och hjärnan kämpar med att göra är just det. Överleva.

Det finns fem stycken små ord som betyder mer än allt i hela universum när man befinner sig i det nattsvarta mörkret och dom är: "Jag finns här för dig."
Utan att kräva något tillbaka för man vet att personen ifråga har fullt upp med att klara sig ur en livskris som kommer förändra allt.

"Jag finns här för dig."
Fem ord som får en krossat och ångestfylld själ att inte känna sig ensam längre.

Ni vet vem ni är och jag älskar er för det, tack!

Men så klart så mår jag mycket bättre i mig själv än vad jag någonsin har gjort, jag känner mig förändrar, jag känner mig starkare och nuförtiden vet jag att det kan komma svackor och det är okej för jag har fått mycket hjälp att acceptera det, att bearbeta det, men ibland så är det svårt när ångesten smyger sig på och ledsamheten kommer, men jag är inte längre rädd för det utan istället möter jag den och säger tyst till mig själv; "det är okej att känna såhär idag och kanske i några dagar framåt men det är inget som varar för evigt." Och det är där jag tror jag har hittat min största styrka, i att inte vara rädd för mina känslor.


Så idag har jag en lite sämre dag men det är inget som inte kan botas med lite shoppingterapi med min bästa vän för att senare få avsluta kvällen med lite hemmamys med en annan bästa vän när min kärlek är iväg och tränar fotboll. Denna dagen ska nog också kunna bli till det bättre! 💕

Likes

Comments

Alltså jag verkligen älskar min fina Kähler Omaggio som jag fick i födelsedagspresent.
Den passar så perfekt i vårt vardagsrum på en av våra zinkhyllor.

Äntligen känner jag att vårt hem sakta men säkert håller på att bli just det, ett hem.
Såklart fortfarande en del att göra men det får ta sin lilla tid helt enkelt.

Visst är den fin? 😍

Likes

Comments

Har haft en underbar och mysig födelsedag 💕
Björn var ledig så vi har bara myst, bakat, ätit lunch på saluhallen i Malmö och sen lagat mat till våra familjer som kom hit ikväll på lite kalas. Så himla mysig dag!
Tyvärr saknade vi min Emil, Linda, Lykkis och Loui då dom har legat med vinterkräksjukan hela veckan, men vi får fira en annan dag, nu får dom bara fokusera på att bli friska 🙏🏻💕

Imorgon ska jag fira med tjejerna, ska bli så himla mysigt och trevlig! Ser framemot det så mycket! 💕

Likes

Comments

Under denna kategorin kommer jag att lägga upp vad som händer i företaget, lägga ut lite bilder på vårt sortiment och när det är nyheter på väg in samt kampanjer och dylikt.

Idag så hade vi ett riktigt bra planeringsmöte. Vi fick mycket gjort, stora delar av det praktiska som behöver fixas och nu har vi en stabil och bra plan för detta och det kommer bli så fantastiskt bra.

I nästa vecka så ska jag och Linnéa ge oss på att bygga en hylla, och det ska bli himla spännande att se hur detta ska gå, först välja brädor och virke, sen spik och skruv, samt en snygg svart bets. But hey, det är väl såhär man lär sig nya saker?!
Kommer gå tokbra!

Sen har vi även ett möte inbokat med en datakonsult som ska guida oss igenom vårt bokföringsprogram, som vi kommer att använda oss av varje dag. Vi hoppas på att det är lika enkelt som det ser ut att vara! 🙈😅
Men detta kommer givetvis också att lösa sig och vi kommer även att bli bäst även på detta! ✌🏼️

Så nu är vi igång igen, har haft lite trögt att komma igång då varken jag och Linnéa är ett big fan av denna mörka årstiden och är för mesta dels trött after våga respektive jobb. Vi har helt enkelt inte orkat göra något och då har det liksom stått still ett tag.
Men nu har vi en plan och det känns så skönt!

Så håll utkik här för nya uppdateringar!

Likes

Comments

Det är fasen inte alltid lätt alltså, att hantera saker och ting på ett vuxet sätt, vara den bättre människan, det kan ibland vara minst lika energikrävande som att vara den omogna och naiva människan som bara vill räcka tungan åt hela världen och säga; "screw you!" Och rycka på axlarna och gå vidare. Och ibland önskar jag att jag vore mer en sådan människa.

På fredag fyller jag 29 år. Det betyder att om ett ynka år är jag 30. Jag är inte redo för att fylla 30 om ett år.
Jag vill vara den människan som jag vet att jag är inom mig men aldrig ha vågat släppa ut.
Jag vill ha korta jeansshorts och magtröja, vara målad med glitter i ansiktet samtidigt som jag sitter på någons axlar och skriker mig hes när Martin Garrix entrar scenen på Summerburst.
Jag vill tatuera in en yin-yang symbol på min hand som symboliserar den harmoniska sidan av mig och den sidan som bara består av kaos inom mig.

Jag vill stå i hipsterkläder och med en öl i handen tillsammans med Björn och ljuda med till "If I Had a gun" på ett litet hak i Köpenhamn när Noel Gallagher spelar.

Jag vill kunna ha den stilen som är jag egentligen, inte den som är så ordentlig och prydlig, inte den stilen som hela tiden får mig att tveka på mig själv om jag är god nog, om jag räcker till, stilen som får mig att byta om en miljon gånger och ändå aldrig är nöjd. Jag trivs i många olika stilar men känner mig aldrig bekväm i någon, alltid osäker på hur jag ska uppfattas.

Jag vill skita i vad alla andra tycker, jag vill leva mitt liv så som jag vill leva det. Jag vill skita i att dom som inte tycker om mig, ja dom tycker inte om mig och det är okej.

Från jag var 13 till 19 så hade jag förhållande, med 3 olika killar, alla otrogna, alla med höga krav på hur jag ska se ut och bete mig, under hela denna perioden hade jag bara en inre längtan om att detta skulle ta slut, att jag skulle få hitta mig själv, men problemet var att jag även var fruktansvärt rädd över att vara ensam vilket resulterade att jag stannade kvar i dessa osunda förhållandena.

Mellan 20 och 23 hade jag min "prime time", jag hängde på klubbarna med vänner drack alkohol, dansade på borden och kärade ner mig i killar som i slutändan krossade mitt hjärta totalt. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna plocka upp dom bitarna igen och läka. Så jag började träna, träna och träna, åt ingenting och tränade lite till. Jag fick komplimanger för min nya smala (läs; undernärda kropp) vilket resulterade i att jag sprang 1 mil minst 3 gånger i veckan och resten tränade jag och åt en gurka om dagen i princip, det och mängder kaffe. Jag var så nöjd när jag ställde mig på vågen och den visade 45 kg.
För det var väl det här alla pratade om? Det var väl det här som var "att leva livet"? Vara snygg, eftertraktad och populär?
Men inget av detta gjorde ju mig lycklig?

Sen träffade jag Björn. Han förändrade allt. Han fick mig att läka inifrån och ut. Han behandlade mig som en prinsessa. Han fick mig att glömma allt jävligt jag gått igenom, han fick mig att känna att all smärta jag hade upplevt var för att jag skulle få känna hur det kändes att bli älskad på riktigt.
Med honom har jag aldrig svårt att vara mig själv, han känner hela mig, han älskar alla mina sidor, trots att han ibland blir förvirrad över hur olik jag är mig själv beroende på vilka situationer jag befinner mig i.
Han säger ofta; "Elin, var den du är, var du än är, dom som älskar dig kommer älska dig oavsett hur du är eller hur du än ser ut, hur du än klär dig, med eller utan smink men du, och bara du måste inse hur fantastisk du är, först då kommer du att känna dig nöjd med dig själv och inte vara lika rädd för att släppa fram det."

Så jag kanske kan göra allt som jag känner för att göra även om jag blir 30 år?
Jag behöver kanske inte ta på mig mormorskläderna bara för att en siffra ändras från att börja på 2 till att den börjar på 3.
Det är kanske inte försent att förändras? Eller att förändras för alla er, men för mig, för mig blir det som att komma ut som, ja mig själv! Där jag bara är den jag är just den dagen.

Tack för ert tålamod genom hela detta fantastiskt långa inlägg.

Puss ❤️

Likes

Comments

Har haft en helt fantastisk helg!

I fredags morse så när jag kom upp så hade Björn tänt ljus, satt fram en kopp kaffe och framför ljusstaken låg.. Biljetter till Kent på kvällen!!!!
Världens bästa överraskning och jag blev så glad så tårarna rann (vilket dom även gjorde under konserten🙈).

Tio minuter senare så anlände Lova, vi skulle spendera dagen tillsammans och hitta på massa mysiga saker, åka och fika, gå ut och gå med mamma och pappas hund och bara busa en massa. En himla mysig dag! ❤️

Väl på konserten, jag kan inte beskriva med ord känslan. Eufori blandat med vemod, då jag vet att detta var sista gången jag fick se dom. Men vilken show dom bjöd på, helt fantastisk!

Lördagen fortsatte i samma anda, först kalas hos Björns mormor där det bjöds på kaffe och goda kakor sen hem och fixa lite innan jag skulle hämta upp Linda i Svalöv för att sen bege oss vidare in till Landskrona för att hämta upp Rebecka. Två år, TVÅ ÅR, har gått sen jag träffade Rebecka sist, alldeles för lång tid!
Vi beställde sushi och tog med hem till oss, vi drack vin och pratade en massa om allt, verkligen allt och det som är det fina är att även om det har gått lång tid så är det precis som vi sågs igår, och plötsligt så hade det gått 5 timmar och det var dags att säga hejdå.
En perfekt kväll med mina bästa vänner, tack för ni är ni!💕

Igår var det verkligen bara en lugn söndag, vi kollade på serier och gick i pyjamas hela dagen. Vi åt en jättegod gryta som Björn hade gjort, kollade två filmer och somnade på soffan. Precis som söndagar ska vara! ❤️

Likes

Comments