Header

Är ytterst tveksamt till om det finns någon bättre power ballad än "The Power of Love" med Céline Dion på världens högsta volym och skrika sig hes till samtidigt som man får gåshud över hela kroppen. 

Man känner sig ta mig fan helt oövervinnelig!



Så in och lyssna på den och skrik er hesa, det är fredag!

https://open.spotify.com/track/5kK1Iru9ogP3Iy1zsANU1n

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments


På söndag har vi bott i vårt hus ett helt år! Kan ni fatta att det redan har gått ett helt år?! Och det har inte varit någon dans på rosor direkt och det är det fortfarande inte. När vi flyttade in så verkade huset vara tipp topp, rent, snyggt, fräscht, välhållet.

Men.. Little did we know..

En vecka in så gick diskmaskinen sönder, så himla trist tyckte vi, men det är ju trots allt en förbrukningsvara så det var bara att le och köpa en ny. Vi tog även hit en elektriker som gick igenom huset eftersom att proppen gick när vi använde både tvättmaskin och torktumlare,vilket dom förra ägarna i och för sig hade meddelat oss om och att det bara var att uppgradera proppskåpet, men nej. Det slutade med fina utlåtande som: "Det är inte jordat i köket", "Ajdå, detta är inte så bra" och "Du, jag tar bort detta uttaget helt för det ska inte användas". "Jaha? Då är kanske detta också svaret till varför spis, kaffekokare och våffeljärn inte kan vara igång samtidigt för då går propparna?" "Hmm, ja troligtvis..". Aja, det var som tur var inget brådskande sa han till slut, nu när han hade tagit bort dom värsta elfällorna. Okej, tack...?

Sen kom våren och sommaren, den absolut härligaste tiden på året att ha hus, man kan sitta ute på terassen och dricka sitt morgonkaffe, man kan grilla på kvällen med vänner och familj och syskonbarnen och vänners barn kan få bada i den lilla poolen. Eller? Jo men det kunde dom, två gånger faktiskt, sen gick jag ner i tvättstugan och skulle lägga in handdukar i torktumlaren och vilken överraskning jag fick, där var vatten på hela golvet. Yes, det är sant! Utkastet är inte insatt ordentligt och tätat så istället för att bara leda ut vatten så ledde det även in lite, längs med hela väggen, bakom förvaringsskåp och ner på golvet. Ringde till pappa och beklagade mig att nu rinner det fan ta mig vatten längs väggarna här också, för att sen även ringa tillbaka till honom två dagar senare för att berätta att vi inte bara hade en utan TRE grodor på besök vid sovrummet och det är minsann inte OKEJ, någonstans. Pappa svarade då på sin fantastiskt inbitna svalövsskånska; "Men vafan, är locket po där udanfor källardörren? Jag tror jag så att de inte va po, så då har di sägert kommit in via avloppet. Det är väl inte så jävla farligt?!" Nej okej, tack pappa, men vi är högst ointresserade av att ha nya husdjur i form av grodor.

Vintern, en mysig tid på året ändå, man kan värma sig inne och tända ljus, tända en brasa och skruva upp elementen. Allt detta är ju så mysigt och skapar en trevlig hemkänsla... Om man inte får vattenläckor från termostaterna i elementen.. Värst drabbat var väggen, golvet och listen vid elementet i hallen, det fick nämligen stå med en skål under sig som behövde tömas några gånger under dagen fram tills att VVSaren kom och fixade inte bara det utan alla elementen i huset. Sedan skulle dom luftas, vilket inte fungerade på alla eftersom att det var konstig installation på dom, så några av dom förblev rätt så högljudda. Jösses tar det aldrig slut tänkte vi?!

Och svaret är nej, förra torsdagen kom jag hem från jobbet till ett hus som luktade kemiska avgaser och tänkte för mig själv att nu kommer väl antagligen hela huset explodera, ryckte på axlarna och gick in och satte på kaffe. Men sen spred sig en liten lätt dimma nerifrån källaren så jag tänkte att jag kanske får gå ner och ta en kik och öppnade dörren in till pannrummet och lukten slog emot ansiktet som en lavett. "Hej igen pappa, du, jag tror pannan kommer explodera, vill du komma och ta en kik på den?" Och han och mamma kom på studs, jag ringde Björn i full panik och sa att vi kommer bli ruinerade, här är rök och luktar avgaser i hela huset. Björn kom hem och då var hela huset fullt med folk som kollade pannan, syskonbarn som packade upp paket och kaffe som serverades i omlopp och jag satt och snöt mig i hushållspapper och grät och ville säga upp mig från livet. Mycket riktigt, oljepannan blev utdömd och en ny skulle behövas sättas in, och att sätta in något annat är luft/vatten var det inte ens på tal om. Så fredagen spenderades med att ringa runt till folk som hade bra koll på pannor där vi fick tag i en firma i Häljarp som mycket väl visste vilket hus vi pratade om då dom 1,5-2 år tidigare hade varit här och redan då rekommenderat att pannan skulle bytts ut. Nej men hörni förra ägarna, lägg 600 000 kr på trädgården(och inte ens det har ni gjort bra och allt det ska dras upp till sommaren, varenda liten jävla gren!)och skit i resten, smart tänkt, tummen upp till er!

Som tur är har vi världens bästa människor omkring oss som kan hjälpa oss med allt detta och vi har även världens bästa bankman som löser det mesta till oss! Så stort tack till er, utan er det senaste året hade vi antagligen bott i ett vattenfyllt hus med grodor, utan värme och el (vilket i detta fallet då hade varit ett plus med tanke på vattenmängderna).

Det positiva och ganska skruvade med det hela är att vi, trots allt, trivs riktigt bra. Med hus kommer stort ansvar och vi ville börja med ett hus som det var personlig prägel på och det har vi verkligen fått, det ser inte ut som något annat och vi ville kunna renovera så småningom och kunna ge det vår personliga touch och i vår och sommar kommer utsidan få äran att börja och få en make over, så trädgården kommer att kännas mer personlig, mer som oss. Så nu håller vi tummarna allesammans att 2017 ändå blir ett bra husår!

Likes

Comments

Ibland så är livet helt otroligt, allting händer på samma gång. Och just nu är det så för mig.

Jag har så mycket i huvudet på kvällarna så det bara snurrar runt där inne i flera timmar tills jag tillslut somnar av kortslutning i hjärnan. Listor med för-och nackdelar fyller sida efter sida i anteckningsblocket. Jag analyserar, diskuterar och försöker att hitta minsta lilla bit att gripa tag i och bara ta ett beslut. Jag tror att i slutändan är det enda rätta att gå på magkänslan, känna efter och lita på mig själv och vad jag känner, precis som dom jag rådfrågade sa; I slutändan är det upp till dig, du vet bäst. Men varför måste det då vara så jäkla svårt?!

Idag är det även andra dagen på min nedtrappning av min medicin och det är så jäkla tufft, jag känner mig trött och är så nära tårarna hela tiden, jag mår illa och lite yr men jag vet också att det är utsättningssymptom och att det bara är att härda ut och försöka tänka positivt att det bara är under en period. Det jobbiga är att vara själv med tankarna men som tur är har jag så mycket fina människor runt mig som finns där till 100% som jag vet att jag alltid kan vända mig till och få stöd och prata med, ni vet vem ni är och ni betyder allt, tack för att ni finns!


Likes

Comments

Vaknade upp till ett vitt, krispigt och blåsigt vinterlandskap. Tårarna var inte långt borta när jag tittade på dom fina vita tulpaner som blommar så fint i vasen på köksbordet samtidigt som det fullkomligt vräkte det ner kalla flingor som inte såg att ge vika en tum i kulissen. Jaha, det var bara att snöra på sig Timberlandsen och bege sig ut i kaoset och iväg till jobbet. Med verifikationer och dylikt i högsta hugg styrdes bilen mot revisorn som tur var så var vägarna bra och körturen gick smärtfritt, förutom att jag då höll på att bryta ihop ytterligare en gång för att våren kändes (läs; känns!!!) som flera solår bort.

Sen var det dags att skruva upp hyllor i butiken. När jag klev innanför dörren hade Linnéa redan hunnit skruva ihop och sätta upp dom låga hyllorna och fått igång en bra lista på Spotify. En timme och en cappuccino senare så var alla hyllorna på plats, målarpappen slängd och golvet sopat. Nu börjar det likna något.

I eftermiddags så körde jag och mamma till Svalöv för att umgås lite med Linda och barnen, alltid lika härligt att bara träffas lite, snacka och mysa. Mitt i kaffet så ringde telefonen, samma nummer hade ringt på kl 9 på morgonen så jag visste precis vad det gällde - tidsbokning för en arbetsintervju av en tjänst som jag sökte sent igår kväll efter att ha fått ett tips av Josse. Hur härligt är det inte att ha vänner som tänker på en?! Tusen, tusen tack snälla Josse! Jag är superglad och taggad över att få gå på denna intervjun på måndag och verkligen visa vem jag är och vad jag går för, så håll tummarna för mig hörrni!

Imorgon är det torsdag och bara två dagar kvar till helg, en fullspäckad sådan men det gör inget för jag och Björn har i alla fall ledig tid tillsammans och det är det viktigaste (det och att jag äntligen får kolla några avsnitt Shameless på rad!)


Likes

Comments

Igår var den äntligen dags att bara vara tillsammans!

Björn jobbar långa dagar och har fotbolls två gånger i veckan och jag jobbar oftast förmiddagar på mitt vanliga jobb, sen lite administrativt med butiken, vilket gör att vi bara ses snabbt på kvällarna och sen somnar helt utslagna båda två omkring kl 21-22 tiden. Så igår kom äntligen dagen då vi hade bestämt sen en tid tillbaka; date night!

Jag började dagen med en pw och sen lite jobb och när kl slog 15 begav vi oss mot Malmö. Första stoppet blev Malmö Saluhall och Koppi, det absolut bästa kaffehaket, där intogs en kaffe & tonic, ingen besvikelse denna gången heller, halleluja.

Tack för kaffet och kosan styrdes vidare mot Möllan där vi tog en öl på en gemytlig och störtskön bar för att sen bege oss vidare mot Lyran, som var det stora huvudnumret för kvällen.

Där fick man en matsedel med en massa råvaror och utav dessa så skapade man en "green" eller en "mixed" meny, först var jag inställd på den vegetariska menyn (green) men sen så var där pilgrimsmusslor och skreitorsk med på menyn så jag kunde inte motstå så det fick bli en mixed meny för oss båda. Och wow säger jag bara, vilken meny! Så himla gott var varenda liten rätt, det går inte att välja vilken som var godast (fast alla ni som känner mig vet att efterrätten är alltid min favorit..).
Allt var så välkomponerat och fräscht och själva restaurangen är så himla liten och mysig. Det kändes som att stiga in i en varm och mysig lägenhet där man skulle äta middag med sina vänner. Servitörerna var super och så himla kunniga. Jag rekommenderar den varmt.

Jag älskar sådana här kvällar med Björn, där det bara är vi två, det händer inte allt för ofta och det gör ingenting det heller, för vi älskar att umgås med våra vänner och familjer också, men när man väl får dessa kvällarna tillsammans, han och jag, så uppskattar man tiden där och då så mycket mer än dom här vanliga vardagskvällarna.

Likes

Comments

Februari och förhoppningsvis så ser vi snart lite mer sol och en förändring i detta konstanta mörker.

Mitt liv går rätt så mycket på ren, trist och grå rutin just nu, jag jobbar några timmar om dagen, kommer hem, fixar med disken, städar undan, stoppar i en ny maskin tvätt, brygger lite kaffe och lägger till massa produkter i diverse varukorgar på nätet, men beställer aldrig något, väntar på att Björn ska komma hem så vi kan ta tag i vårt relativt nya beroende som heter "Shameless", sen är det dags för att duscha för att sen gå ner i vårt solarium till sovrum (ett misslyckat försök av mig att handla nya glödlampor utan att kolla kelvinstyrkan.. My bad!) för att invänta sömnen för att sen vakna upp till nästa dag som i princip ser likadan ut. Vardagen går på repeat för att sen helgerna bara ska kunna swisha förbi så fort så man knappt hinner att blinka innan den är över. Björn jobbar långa och sena kvällar och har träning två dagar i veckan, vilket gör att vi i princip bara har helgerna tillsammans att umgås med varandra och våra gemensamma vänner och helgerna är oftast helt fullbokade med roligheter och det är säkert därför dom går så fort.

Vi behöver en semester med strandhäng hela dagarna, gott vin och god mat, sovmornar och hotellfrukost, det är vad vi behöver, min blivande man och jag, massa d-vitaminer och tid tillsammans. Som tur är har vi en mini-weekend inbokad i mars i Sthlm, det kanske inte är varmt men det är lite kvalitetstid tillsammans iaf, det och drinkar på Rival när vi ska se Live! med Alex och Sigge. Jag längtar!

Och sen så tror jag att jag vill börja plugga igen, fylla på kunskapsbanken, få känna mig kreativ och "useful" igen, fördjupa mig i något som intresserar mig, något som jag är passionerad för. Göra något bara för mig, förstår ni hur jag menar? Tänkte mig isf på distans eller halvfart så jag hinner med butiken och mitt andra jobb med. Men jag har börjat kika runt och faktiskt hittat en del som jag känner att jag vill fördjupa mig lite mer i. Så vi får se var det bär hän!

​Detta är en bild från en sommarkväll förra året, hur härliga är inte sådana kvällar?! Podd, bok och kaffe med B på vår terass (som dessutom ska läggas om och bli ny i år!) Längtar så efter ljumna, härliga kvällar!

Likes

Comments

I lördags vankades det 30-årfest för Conny och vilken fest det var! Allt var så perfekt planerat, maten var från Erikstorp och som vanligt så var den helt fantastisk, massor av god dricka, kaffe och dessert. Kvällen bjöd på fina tal från familj och vänner, en och en annan tår fälldes, dans och skratt, för att sen avsluta festen nere på Tages. Det enda han önskade sig var att om man ville kunde man skänka ett bidrag till Cancerfonden och såklart gjorde jag och Björn detta och många därtill för bidragen stannade på närmre 35.000 kronor, hur fantastiskt?! Det var helt klart den roligaste tillställningen på evigheter, så tusen tack Conny för att vi fick fira in dom berömda 30 med dig!

Veckan har i övrigt varit den jobbigaste på länge, ville hasta mig fram för fort och tog ett beslut som jag sedan värderade om och tänkte över, så igår tog jag ett nytt beslut så idag så känns det lite bättre igen.

Dagen idag har i vanlig ordning spenderats på jobb, kort dag idag dock mellan 8.30-12.00. 

Där efter skulle jag träffa Vevve och då så ville Josse också vara med och det fick hon så gärna, så efter jag hade hämtat upp Vevve så begav vi oss vidare mot Snövitsgården, Josse och Stellabus. Där spenderades eftermiddagen med kaffe och en massa prat, alltid mysigt att ses. Och Stella, denna lilla donna alltså, kom med armarna uppsträckta mot mig efter sin sovstund, man smälter ju totalt när man är med detta lilla charmtroll, så idag blev man bortskämd med pussar, kramar och bus.

Och även kakor stod på menyn. Fan. Ibland önskar jag att min karaktär var större än det där ballerinakexet. Aja, nya tag och morgon och den 25e blir det kort på Friskis med Vevve, så sommaren 2017 hoppas vi på att ha kommit i den formen vi var i för 4 år sedan. Önska kan man i alla fall få lov att göra.


Likes

Comments

På lördag så vaknas det 30-årsfest och jag lider för tillfället av "jag-har-inga-kläder-att-ha-på-mig"- syndromet, som allt för ofta inträffar så fort man ska iväg på trevligheter. Begriper inte detta alltså och det är ju så himla jobbigt att unna sig något nytt, he he..
Så efter att mina nya klor är på plats så är jag väl så illa tvungen att bege mig ut i butikerna.

Usch, verkar som att det kommer vara en riktigt jobbig dag imorgon.

Likes

Comments

Jag är vuxen, jag blir 30 år i år. Trettio hela jordsnurr. Förstår ni hur himla gammalt detta klingar i öronen? Tycker jag det känns jobbigt? Nej faktiskt inte. Jag känner mig fortfarande som 23 år. "23 år, varför just 23?" tänker ni.

Men det ska jag berätta, 23 år är den fina åldern, känna att nu är jag vuxen men jag behöver fortfarande inte ha stenkoll på livet, man hade fortfarande två år kvar till 25 och 25 är ju den åldern då man faktiskt börjar känna att jäklar jag kanske måste börja planera lite för hur jag vill att mitt liv ska se ut i framtiden och att man har ju sju hela år kvar tills man är 30 och då, ja då är väl hela livet kirrat, då är man klar med allt man ska vara klar med enligt den svenska normen. Man ska ha man, villa, volvo, vovve och kids. Så egentligen är det dom där fem åren mellan 25-30 som är dom absolut värsta, stressen, jämförelserna och paniken över att man fortfarande inte har hittat sin plats här i livet, man har inte en jädrans aning om vad man vill göra medan det verkar som att alla har lagt färdigt alla bitarna i pusslet och har allt sitt på det torra. Är det någon som kan känna igen sig i detta?

I alla fall, nu går jag in på mitt 30e år här i livet, jag har väl kommit halvvägs med några av sakerna jag har nämnt ovan:

Man - well, halvt, en ring på fingret har jag haft i sedan 3 år tillbaka, sedan det första året har jag påmint honom om att "egentligen Björn så är det ETT år efter man ska gifta sig....". Det går sådär. Men jag är redan klar med alla planeringarna i huvudet så nu saknas bara klartecken från brudgummen.

Villa - Det har vi ja och här har vi bott is snart ett år.

Volvo - Det har vi det med ja och en Peugot, för man pluspoäng för det då eller hur funkar det?

Vovve - Nja, en katt men han väger och är lika stor som en mindre hund.

Kids - Nej, det har vi inte, man tanken är väl att där ska komma några så småningom. Men jag måste verkligen först ta tag i min graviditets och förlossningsskräck. Tror att det är det den största faktorn till att barn känns väldigt långt borta just nu, tyvärr.

Men som sagt så är den ständiga frågan just nu om jag har ångest över att jag ska fylla 30? nej det har jag inte, jag är nöjd med livet som det ser ut just nu och 30 är bara ett nummer, det är ingen identitet, ingen katastrof och definitivt som kommer inte hela himlen rasa ner över en den 18 november 2017. Det ända som jag eventuellt skulle kunna känna är lite jobbigt är väl att jag fortfarande inte riktigt vet vad jag vill syssla med, om jag kanske skulle vilja plugga mer eller kanske prova på att bo utomlands, jobba som volontär eller jobba med djur, där är liksom så mycket saker jag vill göra som jag inte ens tror en livstid ens skulle kunna räcka till för att täcka allt. Men återigen, så tror jag att det är för alla.

Så just nu tänker jag bara vara nöjd med hur livet har blivit, hur vissa saker har mognat och blivit viktigare än andra. Som att hemmakvällar med middagar och vin med vänner är mycket mer givande och härligare än en utekväll på stan, att spendera tid med nära och kära, att vara med människor som får en att må bra, att lyx är att få ligga i badet med en ansiktsmask samtidigt som man lyssnar på en podd, att gå på en tidig bio en lördag, ja listan kan göras lång. Så att ha blivit "vuxenvuxen" är faktiskt inte alls dumt utan mest bara härligt när man försöker att bara vara i nuet. 

Sen så är det faktiskt okej att plocka fram barnet i sig då och då, herregud, man är ju bara människa och än så länge har jag varken rynkor eller några gråa hår samt får visa leg när jag köper energidryck s man får ju passa på att vara glad för det lilla så länge det varar också.



Likes

Comments

Tvåtusensexton.
Har varit det mest händelserika året i mitt liv. En ångestfull, utmanande, glädjefull, alldeles fantastisk resa.

2016 var året då jag lärde känna mig själv, på riktigt, på djupet.

Det hela låter som en kliché, eller hur?

Men exakt så var det.
Jag började året med att vara vilsen, en borttappad, rastlös själ som inte kände sig hemma någonstans. Jag kände att jag var född i fel familj, jag kände mig bortkommen bland mina vänner, jag kände mig ensam när jag var bland dom som älskar mig mest, något så förbannat, fruktansvärt ensam och ingen, absolut ingen kunde förstå mig och kampen jag utkämpade.
Kampen mot ångest och depression, men för mig var det främst ångesten som tog överhand. Jag kunde inte ta för mig någonting, jag blev som förlamad samtidigt som hela mitt kropp skrek av rastlöshet. Så fort jag försökte andas, ta det lugnt så fick ångesten ny kraft. Många beskriver ångest som en hjärtinfarkt, man känner ett tryck över bröstet, pulsen blir skyhög, man blir rädd för att man ska dö.
För mig var det aldrig riktigt så, jag var aldrig rädd för att det skulle vara något kroppsligt fel, som t.ex en hjärtinfakt, utan jag var bara så jäkla rädd för att jag skulle förlora greppet om den verkliga världen, att jag skulle bli galen. Jag kände för mycket, alla känslor blev så starka och så många att jag kunde inte reda ut dom och få trådarna fria från mitt fruktansvärt stora, ihop trasslade nystan av känslor, det gjorde ont, jag var så förlamad av smärta pågrund av alla känslor, jag tappade hur man pratade, hur man formulerade meningar, när jag försökte pratade så formade min mun bara ett skrik, jag kunde höra mig själv skrika och gråta av fruktansvärd smärta, det var som att iaktta sig själv från långt håll, som i en dröm där man försöker få kontroll över en situation men det går inte. Jag kände mig maktlös, maktlös inför mig själv, jag ville bara ge upp, få blunda och det gjorde mig ingenting om jag aldrig vakna igen, bara jag fick vila och få ro.

Björn. Min älskade Björn. Min sambo, livskamrat och bästa vän.
Han tillsammans med min och hans familj hade jag någon som orkade kämpa för mig dom dagarna då jag bara gick omkring som en vandrande död med tårar som rann konstant ner från mina kinder. Någon som fanns där när jag inte orkade hålla mig själv ovanför ytan. Björn var lika utmattad som mig, men han vek inte från min sida, han grät med mig, han höll om mig hårdare när ångesten blev som värst, när jag trodde att jag skulle gå i tusen bitar, han gick runt med mig kl tre på natten som att det var det mest normala i världen. Han är och kommer för alltid vara det bästa som har hänt mig och jag kan inte nog tacka, vem det nu än är som bestämmer, att han kom in mitt liv och gjorde mig hel. Jag älskar dig mer än du någonsin kan förstå baby och tack för att du är precis den du är!

KBT. Det är något alla borde gå på och det var också detta, detta tillsammans med rätt medicinering, som fick mig att äntligen kunna ta några simtag upp mot ytan utan stöd från någon annan. Jag fick verktyg för att kunna acceptera min ångest och även mer förståelse i vad det faktiskt är som händer i kroppen och i tankarna när man får en ångestattack. Största lärdomen var och är, det är inget farligt och ångesten kontrollerar inte dig och ditt liv, du kontrollerar ångesten. Fyra ord som betydde mycket för mig under hela min KBT och värsta ångest var: Du är inte ensam.

Jag blev även faster för andra gången, denna gången till en liten kille, Loui. På natten vid nyår, dvs den första januari ville han komma ut, storasyster fick spendera nyår med mig och Björn ute hos farmor och farfar.
Att få spendera tid med våra syskon och syskonbarn är något som vi gör relativt ofta, det är något som är viktigt för oss och dom känns lika mycket som våra vänner som familj och vi har väldigt roligt tillsammans.

Det var även dags för mig och Björn att ta nästa steg i vuxenlivet. Vi köpte hus.
Vi hade varit och kollat några lägenheter och radhus, vi ville bli inne i stan, ha nära till vänner, havet och allt. Men så låg där ett hus ute på Hemnet som såg mysigt ut, det enda som var ett minus var ju att det låg utanför stan, i Asmundtorp, men vi tänkte att vi kan ju iallafall åka och titta, så det gjorde vi och herregud, vi blev förälskade så fort vi steg innanför dörren. Vita, ljusa rum med stora fönster, öppen spis både i vardagsrummet och sovrummet, två vardagsrum, två badrum och en stor tvättstuga. Trädgården var stor, med tre uteplatser och en badtunna. Detta skulle bli vårt nästa hem. Den 26 februari gick flyttlasset från lägenheten på Södra Långgatan 3 till Asmundtorps Stationsvägen 21. På kvällen så gick vi och la oss på madrasserna som låg direkt på golvet och försökte ta in tystnaden och vetskapen om att detta stora huset med massor av tomma rum var vårt. Det tog lite tid att vänja sig, vid tystnaden, med att sätta ut soptunnor, med uppvärmning osv. Jag tyckte det var lite jobbigare än Björn, jag saknade stan, det gör jag fortfarande, men jag älskar vårt hus mer.
När sommaren kom och man kunde gå ut och dricka sitt morgonkaffe och lyssna på en pod och man kunde grilla med vänner och familj på kvällarna, då kändes det helt perfekt.
För första gången har vi också kunnat ha en julgran, jag har aldrig varit någon som älskar julen men i år, när alla saker var upp och brasan var tänd då smög dom varma känslorna för julen fram och vi har haft den bästa julen på länge med alla nära och kära.
Vi har en del projekt som ska påbörjas till våren, nytt trädäck, rensa upp rejält i trädgården, måla, sen där inne ska det rivas en vägg, läggas nytt golv där nere. Allt detta känns så spännande och roligt, för allt detta är liksom vårt. Galet!

Vänner. Jag känner enorm tacksamhet för alla dom fina människorna vi har i vårt liv. Några är nya och några har funnits där ett bra tag men där finns ingen av dom som vi håller närmst som jag inte känner jag kan vara mig själv med, där finns ingen av er som vi inte har roligt med, tack för att ni är ni och för att vi får lov att vara en del av ert liv lika mycket som ni får vara en del av vårt.
Sommaren har bjudit på mycket, även om vädret till största delen var en besvikelse så har det ändå varit en väldigt händelserik sommar. Dagarna på stranden när vädret tillät, poolkvällar på playa del Scharff med grillat och skratt, konserter med Håkan Hellström på Ullevi med Robin och Linnéa, Coldplay på Parken med Linda och Robin, Maggio på Stadion med Kajsa och Fredde och sen Kent på Malmö Arena lite senare iofs, i november. Härliga grillkvällar och bus med syskonbarn här hemma i trädgården, smultronplundring och pyjamasmys också med barnen. Vandring i Skäralid och fikastunder. Så även om vädret i var på topp så har sommaren ändå varit det.

I år har det inte varit någon sol och bad semester för vår del, vi ville spara lite och vara hemma så mycket som möjligt och få ordning i huset.
Men lite resor har det fått bli ändå, Köpenhamn har det blivit några gånger, en gång själv och sen med Linda och Robin, sen med Anton och Lollo, Köpenhamn är verkligen en av mina favoritstäder, älskar själva känslan av att vara där, det är så avslappnat och härligt, sen så var det dags för Budapest med Robin och Linnéa och vilken rolig resa det var, Budapest var en helt fantastisk stad, men otroliga barer och uteställe, god mat och en hem del att se. Vi bodde mitt i centrum i Pest, vi gick verkligen bara utanför dörren så var vi mitt i den pulserande stadskärnan. Vi hade hyrt lägenhet via Air BnB, en trea med två badrum, balkong och stort kök, och det var hur billigt som helst, tror vi betalade 800 kr per person för 4 nätter.
Det var inte sista gången vi var i Budapest, dit ska vi igen.
Vi hann även med en snabbis i både Göteborg och Stockholm när vi först såg Håkan på Ullevi och sedan Maggio på Stadion.

2016 är även året då jag och Linnéa insåg att vi vill ha ut mer av livet än att bara jobba för andra och slita för pengarna utan att egentligen trivas med det vi gör, vi ville göra något som vi verkligen brinner för, så varför inte ha något eget?
Så så fick det bli, vi har börjat starta upp vår egna lilla glädjekälla, B&W Bazaar där vi hoppas på att slå upp portarna för allmänheten i någon av dom tidiga månaderna av nästa år. Det kommer främst att vara inredning vi sysslar med men planerna är stora och tar fart efterhand. Vi är så taggade på att snart få dela detta äventyret även med er!

Nu har det precis varit dom gråaste och tristaste månaderna men jag har faktiskt i år kunnat uppskatta dom, det har varit mysigt att få krypa upp i soffan med tända ljus och med brasan knastrandes i bakgrunden. Hösten och vintern har burit med sig guldkorn som Köpenhamn med Anton och Lollo, planering och fix med företaget, Kent på Arenan med Björn, sushi och mys med två av mina äldsta och älskade vänner Linda och Rebecka, som jag alldeles för sällan träffar och sen sist men inte minst, julen, julen med alla nära och kära.

Nu vankas det ett nytt år, 365 oskrivna blad ska fyllas av nya saker, idéer och utmaningar. Jag ser framemot 2017, jag vet att det kommer bli ett bra år.
Även om 2016, för min del, innebar en hel del kamper så är det inget år jag skulle vilja byta ut, jag har lärt mig så mycket.
Jag känner också att det gångna året har kantats mycket av allt hemskt som händer i världen, flyktingkrisen, det ständiga kriget i Syrien, terrorattentat, människor som har blivit tagna ur livet alldeles för tidigt och på ett vedervärdigt sätt, och någonstans inom mig vill jag våga tro på att 2017 kommer betyda en förändring i världen, att man verkligen öppnar sina ögon och ser vad det är vi håller på att förstöra, vad det är vi gör mot våra medmänniskor.

Ikväll så ska vi fira in det nya året med fina vänner och jag vill önska er alla ett Gott Nytt År och att vi ses 2017!

All kärlek! ❤️

Likes

Comments