Header

Den här dagen har varit seg som fan vaknade med ångest och har gått runt med det hela dagen men det blir bara värre och värre... känns som om allt bara suger och har lust att släppa allt men jag håller mig kvar jag försöker stå upp... jag försöker vara glad... men det är inte lätt det är svårt som fan.., när verkligheten är den värsta platsen jag vet, antidepressiva är den värsta saken jag vet, jag är den värsta personen jag vet. Ska ta några sömn tabletter och försöka sova lite för är ledig imorgon. Imorgon har jag som mål att ta mig ner till stan och försöka vara där under några timmar... hoppas vi hörs snart godnatt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej!

Ville berätta min historia. Det hela började hösten 2014 jag började högstadiet och träffade många nya människor. Men samtidigt i allt detta började utveckla något som jag senare skulle få reda på var en deprision. I början var det inte mycket men jag kände av att det var något som tyngd mig. Ganska tidigt började jag utveckla ett självskadebeteende i form utav att skära mig. Det började med nycklar men gick senare över till rakblad. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var som gjorde att jag mådde dåligt därför fick jag stämpeln att jag enbart gjorde det för uppmärksamheten. Vilket i sin tur ledde till att hela min situation bara förvärrades.

Fram och tillbaks försökt jag pendla fram och tillbaka att försöka få ihop min vardag samtidigt som jag inte mådde riktigt bra. Nee för det var det jag gjorde jag mådde inte riktigt bra. Nu idag kan jag se tillbaks på det hära och tänka att det inte var så illa ment från att vara en ständigt glad person till att nu inte längre kunna vara det var otroligt jobbigt för mig. Så här fortsätter mitt liv att se ut ända tills hösten 2015 det var då jag hittade teatern. Jag fick då för första gången möjligheten att testa mina vingar och verkligen spela på riktigt. Jag skulle vara med i uppsättningen vem är Alice som var en tolkning på Alice i underlandet. I den här produktionen träffade jag helt underbara människor människor som hjälpte mig mycket och i det här stadiet av mitt liv utvecklades jag väldigt mycket till den personen jag är idag. Jag började komma ur mina mörka tankar och faktiskt bli glad igen men lyckan varade inte länge. Under den tidiga våren 2016 gjorde jag mitt första självmordsförsök. Genom att dra åt buntband runt halsen på mig själv tänkte jag stoppa blodtillförseln till hjärnan och på så sätt få somna in. Men riktigt så lätt blev det inte en god vän till mig kommer på mig och rädda mig någonting jag är otroligt tacksam över idag...

Det var härifrån folk började ta mig och min depression på allvar. Ganska akut fick jag gå före den långa kön på BUP. När jag väl kom dit så var det ganska lite prata under ganska mycket handling. De skrev ut antidepressiva samt sömntabletter. Det hjälpte mig mycket att hitta tillbaka till vardagen för undrar den här tiden skulle jag ju faktiskt få ihop vänner och skolan samt min familj. Det började bli bättre sommaren kom och då mådde jag faktiskt riktigt jävla bra det var en fantastisk sommar men som alla lyckliga historier har det alltid slut. Hösten kom skolan började och jag och mina vänner gled från varandra och på något sätt blev det som att jag inte vill ha vänner jah stötte bort mina kompisar för jag ville gå mina egna vägar...

Och det här är har ledigt mig fram till idag här sitter jag klockan 22:12 har inget att göra så skriver det här inlägget efter det tänkte jag försöka ta itu med mig själv men hur det går vet jag inte än precis som jag inte vet vad framtiden har mig att erbjuda

MILJONER KRAMAR TILL ER!

(Har säkert stavat fel på allt men det är sån jag är)

Likes

Comments

 Nu börjar det närma sig halloween och är så j**la taggad. Jag ska hem till en kompis förmodligen och så ska vi typ ha lite fest. Jag vet inte 100% vad jag ska vara men ska förmodligen vara superhjältina tillsammans men en god vän till mig. Har inte firat halloween på något specielt sätt tidigare men älskar att klä ut mig och att festa så tar liksom 2 flugor i en smäll.

Hoppas vi hörs snart igen!

Likes

Comments

Jag har under hela mitt liv framstår som en väldigt glad person men när jag började högstadiet blev det något helt annat jag började va med personer som gjorde saker man i inte borde göra som tonåring. Jag började testa alkohol, rökning m.m. Det blev som om jag hela tiden hade ett behov utav att bli bekräftad utav andra. Det här gick över styr.

Jag brydde mig så mycket om vad andra tyckte så jag slutade bry mig om mig själv. Jag började skada mig själv på en mängd olika sätt; jag skärde mig, spyde upp min allt jag åt m.m.

Såklart fick inte det mig att må bättre men jag kände att der var så jag kunde bekräfta mig själv.

Idag existerar inte dom problemen för mig längre men det är något som alltid kommer finnas kvar i mig.

Hoppas vi hörs snart igen

Likes

Comments

hej kära vänninor!

Mitt namn är Elvis Tigerberg, 15 år och bor i världens ände. Jag är nog ganska lik dom flästa andra 15 åringarna, drömmer om framgångar, rikedom och lycka. Jag vill ta med er i mitt sökande till dessa faktorer. Jag vill kuna dela med mig av mitt liv vilket innebär många bra men minst lika många dåliga stunder. Jag kommer här prata om väldigt djupa ämnen men även väldigt vardagliga problem. 

Hoppas min blogg låter som något för dig, hörs snart igen!

Likes

Comments