Header

Den senaste tiden har varit kaotisk, jag har tagit bort publiceringen av alla inlägg. Jag behöver börja om allt, inte bloggen i sig. Utan med mig själv, med min & Jeremys relation, med mig själv & med killen jag träffat. Jag har kämpat så hårt för Jeremy, men jag klarade tillslut inte av allt ansvar som ett barn innebar när jag bara är barn själv. Jag går emot i princip allt jag sagt i intervjuer, & i tv, men vad vet jag, jag är som sagt bara barnet & visste inte hur mycket ett barn faktiskt skulle kräva. Jag trodde att ett barn ALLTID innebar ren & skär lycka, jämt, & att det aldrig skulle vara jobbigt att ha barn, för att kärleken övervinner allt. Vilket den i många fall gör, men denna gång övervann kärleken till killen jag träffat. Jeremy är just nu hos min syster & varit där sen den 03/03 & han har det superbra, han går, han skrattar, leker, äter, & mår fint. Jag sitter placerad i ett familjehem,jourhem där man får stanna ett kort tag i väntan på en annan placeringen eller att få komma hem. Jag vet inte vad som kommer hända,förutom att jag kommer dömas för ringa narkotika brott. Dom letar efter familjehem åt Jeremy också, han kan tyvärr inte stanna hos min syster. Jag har gått med på placeringen, & har väldigt mycket att säga till om,så jag vet & hoppas på att det finns en underbar familj som kan ta hand om Jeremy & ge honom stabiliteten, & kärleken han behöver tills jag är redo att göra det.

Just nu är projektet att arbeta med mig själv, dom letar efter låst behandlingshem över hela Sverige, vilket jag inte går med på frivilligt, men dom letar också efter hvb,& andra familjehem där jag kan vara, själv tills jag är redo att flytta till kanske ett familjehem där jag & Jeremy kan bo tillsammans periodvis i den mån jag klarar av & orkar, för hans skull. För att han inte ska bli raserad på sin trygghet ännu en gång.

Jag älskar Jeremy extremt mycket,& givetvis vill jag hans bästa, & jag vet nog egentligen inte hur allt blev såhär, jag behövde hjälp jag inte vågade be om. För rädd för att alla andra skulle tycka att jag var dålig, & hemsk. Jag behövde space, & mamma gnällde över att jag var ute max 1 gång i veckan. Mest rädd var jag över åsikterna min mamma, & syster skulle ha.

Killen jag träffat, vi vill fortsätta träffas & jag tycker om honom så jäkla mycket, men vi vet inte hur nått kommer bli. Inget alls, för vi båda sitter & väntar på besked från socialen,han om behandlingshem & jag om allt, för jag vet ingenting just nu. Jag ville bara säga detta, för annars kommer alla i lilla Vimmerby snacka.
Det är jag som är idioten i detta, ingen annan. Jag har valt detta, jag vet vad som är rätt & fel egentligen, men jag var rädd & helt vilsen i livet. Jag visste ingenting,& det gör jag inte just nu heller.
Jag kommer uppdatera här då & då om hur allt går, för min egen skull, jag behöver skriva av mig ibland & jag är brutalt ärlig med allt detta nu, för att dölja allt detta för människorna som varit runtom mig & Jeremy leder ingen vart, man behöver prata om sina känslor, & jag har svårt att reda ut mina tankar, & verkligen prata ut. Så nu sitter jag här, skriver, & försöker reda ut mina egna tankar. Att skriva är mycket enklare än att prata för mig, & nu har jag klurat ut en del genom att skriva det här inlägget. Jag vet inte vad jag vill än, men att skingra tankarna i skrift är verkligen så skönt. För det har svidit i mig att jag satt både min familj, min älskade son & killen jag faktiskt är kär i, i denna situation. Jag ska lösa allt, för jag vet att jag kan.

Här har ni, ni får döma, ni får snacka, ni får göra vad fan ni vill med orden jag skrivit. Men jag är ärlig, & öppen med detta, för jag tror det blir enklast så för min egen del.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments