Header

Tänkt komma tillbaka nu, eller ja, börja blogga igen i alla fall.
Vi får se ifall det håller eller inte.
För er som inte har en susning om vem jag är, & precis hittat hit så är jag en tjej på 16 år vid namn Elvira.
Jag är alltså född år 2001, & blev den 18 mars 2016 mamma till en liten kille vid namn Jeremy.
Vi bodde tillsammans ända fram tills i Mars 2017 då jag spårade ur, ansvaret blev alltför stort, & jag föll tillbaka till gamla vanor, det vill säga en del festande, & en hel del droger.
Jag fick ett LVU, & har efter det stuckit på äventyr ett par gånger, & drogerna är det jag sysslat med.
Jag fick nyligen ett nytt LVU, & man skulle väl säga att jag kommit tillbaka igen, jag vill få hem min son, vill plugga, vill ha ett sommarjobb, en lägenhet, & att allt ska bli precis som det var.
Jag sitter tills vidare placerad i ett jourhem, pendlar mellan jourhemmet & min mamma.
Jeremy är bosatt i ett familjehem några få mil här ifrån, & vi träffas regelbundet, & har världens bästa relation, trots allt.

Jag vet inte så mycket om vad som kommer hända längre fram, den närmsta tiden, men jag kommer förmodligen att rasta mina tankar, & känslor här, bara för att kunna ventilera litegrann.
Hur som helst, så måste jag nog förklara mig, eftersom många dömer, & få är förstående.
Jag älskar min son massvis, mer än vad ord & handlingar någonsin kommer kunna visa,han är hela min värld.
Men jag har tidigare pysslat med droger, & det är något som är oerhört lätt för mig att falla tillbaka till, varför vet jag inte.
Men jag är väl en sån människa helt enkelt, det faller sig naturligt för mig att alltid ha något att gotta mig i.
När jag började festa igen så föll jag snabbt tillbaka till gamla vanor, & tänkte att "en joint skadar inte, bara den här gången".
Men det gjorde det, för det blev snabbt mycket annat & tyngre grejer.
Men det betyder inte att jag inte värdesätter min son, men folk som inte varit i den här skiten själva kommer inte förstå hur stark kärleken till drogerna är.
Det är sååå mycket hatkärlek, det finns inget som skadar en så mycket & ens relationer, samtidigt som man inte kan släppa det för man mår ju så jävla bra då, välbehaget & euforin.
För jag förstår knappt själv hur jag kunnat välja bort min familj, mina vänner, mitt liv & min vackra son.
Jag valde drogerna,& det är inget som jag kan få ogjort, jag kan bara blicka framåt & göra om & göra rätt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments