Header
View tracker

Jag tror faktiskt inte människor fattar. Jag tror dom inte fattar hur det är att leva med en jävla psykisk sjukdom. Jag tror inte människor fattar hur svårt allting är. Hur stor ångest man kan ha innan, medan och efter man ska göra någonting. Jag har kunnat hantera allting så jävla bra, men nu har jag ingen kontroll över något. Jag klarar inte ens av att gå till jobbet. 'Ja, men du måste ju jobba. Det är ju bara att gå dit. Det är ju bara att söka ett till jobb? Du måste ju jobba?' Nej. Om det vore så jävla lätt hade jag väl gjort det. Jag kan inte göra vad som helst. Man är så begränsad. Jag hatar att 'skylla' på min panikångest, för jag vill inte få den att kontrollera mitt liv. Men just nu kan jag inte göra något åt det. Jag har som sagt ingen kontroll what so ever. Och det gör så jävla ont. I hela kroppen. Och jag mår illa. Ständigt spyfärdig. Jag mår så jävla dåligt, och jag kan inte ens sätta ord på det. Den enda människan jag kan lita på bor alldeles för långt ifrån. När jag hittar en person som jag kan lita på vill jag träffa den regelbundet. För mig räcker det inte att skriva en gång varje dag. Jag behöver närhet, och jag behöver känna att någon bryr sig.

Jag vet inte ens vad jag pratar om, eller vad jag vill få ut. Förmodligen helt osammanhängande för jag orkar inte ens läsa igenom. Nu måste jag hitta någon slags pepp och klura ut vad fan jag ska göra med mitt liv. Jag måste börja med vad som ger mig mest ångest.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

-Ta aldrig tillbaka någon som en gång sårat dig.
-Ta aldrig tillbaka någon som sårat andra tjejer.
-Ta aldrig tillbaka någon som behandlat dig illa.
-Ta aldrig tillbaka någon som du vet är kapabel till att förstöra, inte bara dig, utan andra också.
-Ta aldrig tillbaka någon som gång på gång gjort fel, men du förlåtit (förlåt inte ens första gången.)
-Ta aldrig tillbaka någon som gett dig falska förhoppningar men gång på gång krossat dom.
-Ta aldrig tillbaka någon som bara ljugit för dig.
-Ta aldrig tillbaka någon som ljuger för alla andra för att få dig att se dålig ut.​​​
-Lyssna på din hjärna och inte ditt hjärta när det handlar om sånnahär människor. Och lyssna på dom du faktiskt vet älskar dig. Även fast du blir förbannad för dom inte förstår hur du känner.
-Ha inte dåligt samvete för att du skriver sånthär offentligt, fast alla vet vem det handlar om.
​​​-Fokusera på dom som älskar dig.
​-Gräv inte ner dig nu utan visa att du klarar dig, om möjligt bättre, utan honom.
​-Kom alltid ihåg. Det är han som är idioten och går miste om något bra. Inte du.
​-Och sist. Förstör inte dig själv för honom. Han är inte värd märkena på din kropp

Likes

Comments

View tracker

Hade Matildas katter som fotomodeller här om dagen. Dock är de halvt omöjligt med rådampiga kattungar som inte kan va still när jag ska hitta fokus på dom!! Plus att svarten är för svart för min kamera att få till ljuset (jävla kamera till å va rasist)

Likes

Comments

Its me buurthday🎂

Likes

Comments

Hon är inte så jättedålig ändå😏

Likes

Comments

Jag är så obeskrivligt less, och jag vet att detta är ett uttjatat ämne men vafan. Två citat som är så in i hela förbannade helvete fel att säga:
PS ni som inte kan läsa detta med glimten i ögat, ni suger

'Men oj, vad smal du blivit! Vad fin du är:):)' Denna kommentar kan vara så otroligt farlig att säga. För det första kan det framkalla alla möjliga självskadebeteenden, och vem fan är du ens att påpeka hur en ser ut? Man ska aldrig påpeka hur en annan människa ser ut? Inte på det sättet iallafall. Samma sak om någon säger att man blivit tjock såklart, men det är inte någon som gör. Av någon jävla anledning kopplar alla tjock till något fult och smal till något fint. Och det är så himla himla fel. Och tycker du det är fult att vara tjock och fint att vara smal, jaha? Alla tycker inte så bara för det. Jag går inte runt och säger hur fult jag tycker det är med grönt hår och att det var en jävla tur att idioten med mögelhår färga tillbaka till brunt för den va så jävla ful innan. Uppenbarligen trivdes mögelhuvudet i grönt hår och det är väl det som räknas.

'Ah men det är faktiskt ohälsosamt att vara tjock??' Är du efterbliven? Det behöver inte alls vara ohälsosamt. Det är knappast en jävel som vet hur det ligger till och drar slutsatser via utseendet. Smal betyder inte hälsosam och tjock betyder inte ohälsosam. Och vem bryr sig om man är ohälsosam? Låt en och en göra va fuck man vill med sig själv. Allt som vi gör är ohälsosamt. Bara vi går utanför dörren är det förfan cancerframkallande. Vill man äta och inte träna, gör det. Vill du inte äta och träna, gör det. (PS jag menar inte så det blir skadligt för en själv. Så länge det inte skadar någon annan, eller allra helst dig själv, gör vad du vill)

Är ni inte nöjda med er kropp, snälla för guds skull gå inte efter bmi-kurvor och vikt och hela den skiten. Det funkar inte på det sättet och man ska inte bli beroende av vad som står på papper, utan man ska titta sig i spegeln och vara glad över hur man ser ut. Och snälla för guds skull håll inte på att skylta med er viktned/uppgång. Jag förstår om ni är stolta över vad ni gör men skylta inte med det. Och nu menar jag inte att man inte får lägga ut bilder på sin tränade/otränade kropp eller för och efter bilder eller what ever. Fattar ni inte hur jag mena så äre ju tråkigt för er och träna upp er iq ;))

Jag vet mycket väl om att jag är tjock, men är felet med det? Så länge jag är nöjd med hur jag ser ut så ska väl ingen annan lägga sig i. Uppenbarligen så trivs jag i hur jag ser ut, annars hade jag gjort något åt saken? Jag mår bra, även fast jag är tjock,har ni hört något så konstigt?:pppp Och jag har en pojkvän som älskar mig hur jag än ser ut, det blir inte konstigare? Vettiga människor bryr sig inte om andra människors utseenden, för det har ni inte ett skvatt med att göra.

Och ni jävla pappskallar som sitter och säger 'åååh vad jag är tjock' och inte gör något åt det. Håll käften? Obvi har du inte seriösa problem med hur du ser ut, för då hade du gjort något ut saken, utan det sitter i ditt huvud att tjock=fel och smal=rätt. Eller äru attentionwhore och då kan du ju bara gå hem.

Nu tog jag detta ur fet-perspektivet (ordvalet kan va de finaste jag skapat) för det är de enda jag kan relatera till. Och för de som av någon anledning inte kan gå ner/gå upp, tänk bort dem för det är en så individuell grej och jag orkar inte ens

Likes

Comments

PALETTER

Bh cosmetics-contour&blush

Denna är inte särskilt pigmenterad, så man gett mosa in borsten i det. Annars är den jättebraa

Anastasia-contour kit

Alltså. Jag vet inte om jag tycker om denna eller inte. Den är bra, ja. Det är fina färger, ja. Den är pigmenterad, ja. Men för priset ska den vara magisk. Och det är den inte

Nyx-highlight and contour pro palette

Jag skulle nog säga att detta är same shit different name jämfört med anastasia. Bara att man får med två till färger i denna och den kostar halva priset. Jag tycker dom är i princip lika bra

Smashbox-shape matters

ÄLSKAR! Detta är nog min favorit palett. Ögonbrynsskuggorna har jag inte testat så mycket, jag har svårt för att testa nytt till ögonbrynen. Men contourskuggorna. Ah dom är galna. Farligt pigmenterade och bara helt sjuka. Ögonskuggorna är också galet pigmenterade och färgera är såå fina. 10/10 would bang denna palett, ingen tvekan

The balm-meet matt(e)

Jag älskar matta ögon, och dessa färger är perfekta. Och jag har skrivit ordet pigmenterad så mycket att jag inte orkar göra det mera, men jag måste ändå. Jag måste köpa tvåan ocksååå

The balm-nude tude

​Lovar att jag aldrig ska skriva ordet igen, men pigmenterad. Magiska färger. Kan inte säga mer. Älskar

Likes

Comments

Jag vill börja med att säga att människor som inte förstår sig på tankar och känslor och som fortfarande tror att allt handlar om uppmärksamhet, kan trycka bort och inte ens besvära sig själv med att läsa.

Något ni ska ha i åtanken är att i tidiga tonåren så fanns det väldigt mycket känslor inom mig. Det var då jag började få mina panikångestattacker. Vilket jag fortfarande får ibland. Det går i perioder, och det är ingenting jag själv kan bestämma över. Vissa perioder är det helt lugnt och jag får det inte på flera veckor, medan vissa perioder får jag det varje dag. Det är lite spännande ändå, för de kan komma helt oprovocerat. Men det är en annan historia, annars kommer detta bli hur långt som helst. Hur som, när jag var runt 13 så började jag få mina första attacker, och med det så började jag må så jävla dåligt.

Jag är så himla lättprovocerad, och har alltid varit det. På tumblr för 5 år sedan borde det varit en stor skylt där det står 'trigger varning' och jag borde aldrig gått in på den där sidan. Jag kan fortfarande inte gå in på den sidan, eller se andra som självskadat på något sätt. Så-jävla-provocerad och mina enda tankar är bara att jag måste göra samma sak. Jag vet, min hjärna är fucked. Jag började ta ut alla känslor på mig själv, och med tiden så utvecklades ett självskadebeteende. Nu tänker ni, och varför skära sig? Vad hjälper det? Ja, egentligen hjälper det ingenting, uppenbarligen. Men just för stunden så är det en sån jävla befrielse. Det är så svårt att hantera psykisk smärta, och det är så mycket enklare att hantera fysisk smärta.

Vad alla tänkte om mig var bara att jag gjorde det för uppmärksamhet. Dock är det väldigt förståeligt. Jag la ut väldigt mycket texter och bilder på en gammal blogg jag hade, så visst. Uppmärksamhetjagande var jag väl. Vem var inte det i tonåren? Men att jag började skada mig själv för uppmärksamhet? Aldrig. Det skulle jag aldrig göra. Mitt självskadeberoende är det värsta jag vet och jag önskar att jag aldrig börjat. Jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig, det vill jag fortfarande inte. Jag ville ha hjälp. Jag visste inte vad jag skulle göra och hur jag skulle kontrollera min psykiska smärta. Jag behövde någon att prata med, och jag hade ingen aning hur någon skulle uppmärksamma det på annat sätt.

Rakt på sak, så den vanligaste frågan är väl om jag ville dö, och det ville jag inte. Hade du frågat mig då hade jag sagt att jag ville det, och som jag kände då så ville jag förmodligen det. Frågar du mig i mina värsta perioder så kommer jag säga att jag vill det. Men innerst inne vill jag inte det. Annars hade jag förmodligen gjort det på annat sätt. Jag tror att mina tankar som jag har innerstinne är starkare än mina sjuka tankar. Makear det där ens nån sense? Jag vet inte. Jag hoppas ni förstår. 

I 9an tror jag att det var, så övertalade min pappa mig att gå till bup. Eller ja han mutade mig med en utlandsresa för jag blåvägrade. Men nu fick jag ju dra till Turkiet, klart som fan jag gick då. Jag gick dit en gång. Sedan bara slutade jag gå dit. Jag har aldrig varit en person som pratat högt om hur jag mår, särskilt inte med en främmande människa. För övrigt så sög min buptant, haha. Jag vet att det finns människor i mitt liv som jag kan prata med nu. Men när jag känner att jag vill prata av mig, då är mitt mående riktigt jävla illa och jag skulle nog inte våga berätta mina tankar och känslor för någon. För jag vet att det jag känner är inte normalt. Det sitter nog i att jag inte vill prata med någon. För jag vet fan inte vad jag ska säga. Jag vet inte ens hur jag känner.

Efter att jag träffade min pojkvän blev mitt mående ganska stabilt efter ett halv år-år. Jag tror att det behövdes att jag verkligen kände mig älskad och accepterad som jag är. Men då och då så föll jag tillbaka i dessa gropar och det är väldigt svårt att ta sig upp igen. Det är bara så att någonting är fel i min hjärna och jag kan inte rå för att jag ibland skadar mig själv. Det låter så dumt och patetiskt, men jag kan verkligen inte rå för det. Nu av nån dumjävla anledning så har jag hamnat i en svacka där jag mår så fruktansvärt dåligt. Det är inte för att det är något som hänt, eller någonting. Mitt psyke bara bestämmer sig ibland att jag inte får vara glad. Det är klart jag haft bakslag och kommer få det lite då och då. Det är ett beroende och sånt händer då.

Detta låter nog dumt för många, och det förstår jag. Men för de som inte levt med ett beroende så är det svårt att förstå. Det låter verkligen jättetöntigt att säga att jag är beroende av att skada mig själv, men det är vad jag är. Ni kan inte förstå lättnaden och rushet jag får efter jag gjort det. Jag mår så otroligt bra när jag gör det. Och jag vet att det bara är något jag intalar mig och jag mår dåligt av det i längden, men just då känns det bra. Och det är det enda som spelar roll för mig då. 

Det har varit rätt stabilt för mig rätt länge nu. Jag vet som sagt inte varför jag mår som jag mår just nu, men som sagt, det är något fel på mig. Det är bara något jag måste lära mig hantera på annat sätt. Och tro mig, jag försöker varje sekund att komma på annat att göra när jag mår dåligt. Men ibland räcker det inte till. Min hjärna säger ifrån medan min kropp gör annat. Jag kan inte alltid hantera mig själv, och det är så jävla läskigt.

Jag har alltid tyckt det varit pinsamt. Men jag har aldrig haft problem med att folk vet om det, det bryr jag mig inte om. Jag har inget problem med att prata om det, uppenbarligen. Men att visa mig för människor 'in real' om jag säger så, så blir jag så otroligt nervös. Folk kommer med så många fördomar, vilket är förståeligt jag gör också det. Jag är förfan 18 år, det är sjukligt att göra sånthär då. Det är så himla svårt att försöka förklara dethär. Men kort sagt. Jag skäms inte över hur jag ser ut, men det är pinsamt.

Många tycker säkert att jag låter helskum och det är förståeligt. Jag har absolut inga problem alls att prata om dessa saker öppet. Men det kan vara pinsamt ibland. Tillexempel på jobbet. Jag skulle aldrig gå i kortbyxor och kortärmat där (måste jag säga att det är sommar och jag går utomhus hela dagarna, svetten är reeaaaal) för jag är rädd att jag inte får jobba kvar om de ser. Det är ju ett socialt jobb och jag antar att jag inte kan se ut hur som helst då. Jag vet inte. Jag vet om att majoriteten som ser mig tycker jag är dum i huvudet. Och ja, jag är ju egentligen det. Så, så fel har de ju inte, haha. Men allt handlar bara om fördomarna de skapar. 

Jag avskyr när folk pratar om det bakom min rygg. Har någon något att säga eller frågor ser jag hellre att ni tar det med mig, för då tar jag absolut inte illa vid. Nu har jag tur att jag inte har extremt stora ärr som inte syns så väl. Jag hoppas att de kommer blekna bort mer åren, men annars är det något jag måste lära mig leva med. Det känns som detta blev otroligt rörigt och förvirrande, men det är mycket att skriva om, vilket gör att det lätt blir rörigt. Undrar ni något, fråga. Jag har som sagt inget problem med det, utan tycker det kan vara intressant att se det från andras perspektiv..:)

En bild sen jag precis tatuerat mig, typish 4 månader sedan. För hur en människa än ser ut, och hur ugly on the skin den än må vara. Så var aldrig snabb och döm en, för det kan va den mest lovelyigaste människan from within. Lovelyigaste är inte ens nära ett ord men you get the point

Likes

Comments

Idag slutade jag klockan 12. Såå skönt! Egentligen borde jag väl vara ute i solen som en normal människa hade varit, men har noll lust med det. Istället satte jag mig och sminkade mig, bara för det är skoj. Jag filmade också när jag sminkade mig, men jag vette tusan hur de blev som. Om det blev bra och i fokus så maybe baby. Tycker det är lite tråkigt att lägga på musik med copyright låtar. Dom är så dåliga haha

Likes

Comments

Just nu sitter jag på arbete och har hål.(som vanligt) Jag slutar halv fem, och sedan ska jag hem och städa och tvätta bilen. Det är verkligen så överdrivet stökigt hemma (kan de vara för att John varit hos mig hela veckan kanske!!!)
I helgen är jag ledig. Jag älskar att gå på schema och älskar att jag är ledig varannan helg. Så vi får se vad som händer i helgen. Jobbar måndag-söndag nästa vecka så ska njuta sönder denna helg. Inte ett någe planerat men det slutar alltid med att jag och Matilda tar en spontan biltur någonstans. Förmodligen är vi den största anledningen till växthuseffekten

Från midsommar när normala människor är fina men de funka inte på oss

Likes

Comments