View tracker

Jag är inne i en fas i livet just nu som är ganska rörig.
Eller i en fas i tillfrisknandet som är ganska läskig, jävligt tuff, och väldigt skön!
Tvära vändningar, starka känslor och tvivel om vad som är rätt och fel i mina egna känslor.
Jag kan på samma gång gråta och ha ångest som jag ler och känner en enorm stolthet.
Är jag ledsen eller är jag nöjd? Jag vet inte, jag är nog båda.

Jag inser att livet inte behöver vara antingen eller. Jag kan faktiskt bara vara i mitten.
Det är inte lätt att hitta sig själv när man i så många år försökt fly från "just den man är".
Men med små steg börjar jag skrapa på ytan, på något som jag faktiskt trivs i.

Man blir väldigt djup när man rotat i sig själv som jag gjort i många år, man inser vad som är viktigt på riktigt.
Att livet inte är för evigt, att alltid få tala till punkt (för det har man rätt till). Att vara rädd om dom som verkligen bryr sig.
Nu har jag även börjat vara rädd om mig själv, ta den platsen jag är värd och aldrig be om ursäkt för att jag tar plats eller finns, vilket man lätt gör pga all okunskap.
Jag har lärt mig under dessa åren att världen är full av okunskap när det gäller psykisk ohälsa, ätstörningar och ångest
(konstigt nog ändå så vanligt).
Vissa saker som flyr ur munnen på andra, rör inte mig utan personen som inte kunde vara tyst.
Ibland kan jag bli riktigt sårad och ibland kan jag borsta av mig det väldigt fort.
Då känner jag att jag måste sprida allt jag vet och kan kring detta, i nästa sekund orkar jag inte.
Kanske någon dag orkar jag sprida det jag själv upplevt, hjälpa någon i samma situation. Lära någon som inte vet..
Men det får bli en annan dag.

Imorgon är en ny dag. Kanske mindre rörig, kanske helt underbar. .

Godnatt


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tänkte försöka sammanfatta vår bullriga men underbara resa till Thailand!
Vi började resan med att bo 5 nätter på Koh Samed, en supermysig och lugn ö med fantastiska stränder. Vattnet var magiskt att bada i, genomskinligt! Ön hade enormt många väg gupp, så vår äventyrsdag med mopeder gjorde gött ont i rumpan. I början tyckte jag nästan det var en för lugn ö att börja med, men nu i efterhand så inser man att det var rena paradiset.
Sen tog vi båt och taxi till Koh Chang (elefantön) som Thailändarna kallar den för. Vi såg en del elefanter som satt fastkedjade, men att bara titta gjorde för ont i oss. Jag avskyr att se stora kedjor kring djur! Att det finns så mycket okunskap runt om i världen är ofattbart! På Koh Chang hoppade även apor hej vilt! Hängde i el ledningar, satt på bilar, mopeder, satt mitt på vägen och lekte..ja de var överallt!
När vi stannat mopederna en dag när vi körde för att leta upp olika stränder så var det en stor apfamilj vid "parkeringen" Den stora apan lockades till min kusins tandställning och gick efter henne, pappa försökte avleda apan med sin fot men fick sig ett rivmärke (som sedan blev så infekterat att han fick besöka läkare i 3 dagar) Apan gav också pappa ett enormt argt flin. När vi kom tillbaka från badstunden satt en hel flock med apor på olika mopder. De kissade och rev sönder sätena. Självklart satt den stora apan på pappas moped, han försökte putta ner apan med sin ryggsäck och snabbt väg.
Apan var riktigt förbannad och vi alla sprang runt i panik samtidigt som vi asgarvade.
Efter vi insett att alla överlevt ap fighten, fanns det ingen hejd på asgarv!

Skrattar bara jag skriver om det nu..
På Koh Chang var vi också i rätt tid för alla vattenfall, så jag, Fredde och Elton tog en heldag för oss själva och besökte först öns största vattenfall och även 2 mindre inne i djunglen. De 2 mindre var vi helt ensamma vid, en riktig dröm att bada i ett vattenfall i lugn och ro. Vattnet var iskallt för det var ju regnvatten, så jätte långvarigt bad var det inte. Men bara grejen att sitta i djunglen vid ett vattenfall.

Vi hade en utflyktsdag med egen båt och båt förare för snorkling och besökte olika snorklings öar runt omkring. Elton kunde inte snorkla för sina öron, men eftersom vattnet var så klart såg vi många olika fiskar från båten. Han var överlycklig över att i vattnet bodde många "hitta Doris". Så vi matade fiskarna med bröd och hade en supermysig dag tillsammans.
Vi provade olika restauranger och massager. Hotellet hade både gym och underhållningsrum, superfin pool och lekrum för barnen. Så vi hade och göra allihop om det blev för drygt att steka i en solstol.

Sedan tog vi en lång taxitur mot Bangkok och vårt 3e hotell. 32 våningar högt, att hitta sitt rum var en utmaning.
Men det löste sig tillslut med olika hissar. Vi provade på Bangkoks egna flod taxi. En båt som du i princip får hoppa på i farten och stå laddad för att kunna hoppa av på någon sekund..om du inte vill bada i avloppskanalen.
Sån jäkla upplevelse, 2 kronor per biljett. Men fram till köpcentret MBK kom vi och shoppade gjorde vi.
Hann även besöka någon marknad och ett undervattensland innan det var dags för den långa resan hem till Sverige igen.

Jag har frösit konstant sen vi kom hem. Det är ljus tänt hela dagarna, innetofflor och filtar. Brr!
Kroppen har fått sig en chock och halsontet hoppade på mig.
Ser redan fram emot nästa resa, en mysig liten ö någonstans i Thailand att utforska :)

Kamera bilderna har jag inte ens orkat gå igenom ännu, mycket skönare att ha händerna under varma filten :)

Likes

Comments

View tracker

Det första Elton sa ikväll när alla åkt hem var "mamma, snälla!? kan vi inte ha halloween varje lördag?"
Känns som han är nöjd med kvällen efter den frågan!
Jag är iallafall supernöjd för att gjort något busigt med gossen. Mormor, morfar, Fille och Elin var på direkt när jag pratade om läskig halloween middag och någon busig lek.
Vi dukade och pysslade spöken dagen innan och maten har lillnisse såklart bestämt, maskar och jord med giftiga grönsaker.
(spaghetti och köttfärsås) Alla blev super mätta!
Gjorde en liten lek som såklart hette bus eller godis, la lite lappar i en burk. Några med godis på (då fick man såklart ta en godisbit) och många med bus (som exempel stå på alla 4 och låt som en gris) Det skulle ju roa lilleman mest.

Så åt vi efterrätt, spindelbon med lera med smak av musbajs
(chokladmuffins som ser ut som en spindel och chokladglass till)
Kvällens gottebord bestod av olika mediciner vi hittat i olika soptunnor utanför, alltså massor av gottis.

Kvällen avslutade vi framför "så mycket bättre" och som den tant jag är älskar jag Tommys låtar.

Här kommer en blandning av bilder från vår busiga kväll!



Likes

Comments

En helg har gått, ett 5 års kalas är över, en lekdag med bästisen på Randys lekland är över, måndagen kom, tisdagen kom, febern kom..

Elton lös som en sol hela helgen, han blev så bortskämd av våra nära och kära. Det blev 300 kakor över fast jag tvingade med varenda doggybag hem. På kvällen spelade vi bingolotto och blev inte ett endaste öre rikare.

Igårkväll (tisdag) somnade lilleman med feber, blev en tidig kväll för vår nyblivna 5 åring och imorse var febern där ännu mer än igår. Så idag var det bara att avboka dagis och dagis fotografering.

Han har precis tillfrisknat från höstblåsor så jag tycker gott denna febern kunde dragit åt pipsvängen en månad iallafall så han kunde fått en paus från baciller. Men som med allt annat får man bara tacka och buga och stå ut.

En annan mindre rolig grej är att min terapeut är gravid och går i februari. Om jag trivs med det? Absolut inte. Men livet är ju som livet är.

Vad händer då? Ska jag lära känna en ny människa? Dra min historia för 2345 gången? Jag vet inte. Det ända jag vet är att jag kan inte påverka med mitt tycke och behov. Blir det ett problem tar jag det då, istället för att skapa problem flera månader innan. Vilket jag är väldigt duktig annars på.

jag och Elton har när alvedonen toppat honom idag både skärt en pumpa inför lördagens läskiga halloween middag och bakat små sockriga munkar. Kvällen avslutade jag i träningslokalen, ut med ilska.. och gör plats för lite lugn och ro!

Godnatt


Likes

Comments

Just nu är jag i full galopp med att planera Eltons 5 års kalas på lördag!
Jag har alltid bakat en massor, tårtor till andra osv. Men de senaste 2 åren när jag gått i jobbig behandling har jag bara avskytt allt som har haft med bakning att göra. Fyfan vad tråkigt! Har börjat bjuda på köpe kakor och jag skäms inte ens.

Fredde skrattade åt mig när jag skulle bjuda på delicato bollar en gång, det var ju verkligen inte likt mig.
Jag avskyr fortfarande allt som har med sockerpasta att göra, blev nog för mycket av det ett tag.
Men bakglädjen börjar sakta med säkert komma tillbaka.
Så tills lördag ska jag ta igen lite som jag lagt på hyllan ett tag.

Kan inte fatta vart 5 år tagit vägen? Att han är så stark och duktig, påhittig och kärleksfull och fin. samtidigt som jag är väldigt stolt över all som sker just nu i hans liv så får jag ont i magen. Det här är hans sista höst på dagis. Nästa år börjar han skolan.. och jag blir skolmamma..

Från en rolig sak till en annan!
Så har jag börjat hitta en någorlunda balans i livet (vågar knappt skriva så..för då krasas väl det snart)
Jag har hittat en träning som inte bara ger mig prestations ångest utan rörelseglädje! FAN så kul!
Jag äter bra, tar bra beslut och känner mig lugnare inombords.

Fortfarande mycket tankar, oro, ångest.. dag till dag. Men när man haft 300000 förjävliga dagar och man får ha 5 dagar av styrka och glädje, då känner man sig allt jävla glad! Det är jag nu, För att komma dit har jag fått vara väldigt rädd om mig själv. inte gör några stora svängar i maten utan försöker hitta en stabilitet, följa klockan. Jag har lärt mig på denna krokiga väg att det finns ingen mening att oroa sig för problem förrens problemet kommer, om det ens kommer.

Jag kommer ihåg när Elton skulle fylla 2 år, 2 månader innan han fyllde år satt jag hos min psykolog och berättade att Elton skulle då inte ha en sjuk mamma efter han fyllt 2. Mina symtom på sjukdomen skulle vara borta då. Jag skulle aldrig mer svälta mig eller kräkas. Fan nu fick det vara nog! Istället krasades jag sönder ännu mer, klarade inte av mina egna krav att bli av med alla mina symtom och avskydde mig själv ännu mer. Jag misslyckas med allt och var totalt värdelös som mamma var min tanke då.

Men idag, äntligen när Elton fyller 5 år! Kan jag säga stolt som FAN att den här mamma spottar på sjukdomen.
Elton har inte längre varken en svältande eller kräkande mamma! FAN VAD JAG ÄR BRA!
Hur jag lyckats mig igenom hela sommarens sorg utan att ta till sjukdomen är ett under för mig.
Men sanningen är väl bara att jag är jävligt bra!

Godnattis


Likes

Comments

Jag har påbörjat en ny grej i behandlingen, taktil massage.
Jag har länge vägrat för jag ogillar allt som heter beröring om det inte kommer från någon jag känner.
Men tillslut gav jag upp och insåg att jag måste ju lita på min sjukgymnast.

Startade i måndes med ganska intensiva tider nu i början.. och JISSES vad trött jag blivit! Hur kan beröring påverka en såhär mycket tycker jag är konstigt. Men jag tänker självklart lyda kroppen och vila.

Så om jag är osocial nu ett tag så vet ni varför!
Någon som genomgått en hel period med taktil massage?
Berätta gärna för mig hur er kropp reagerade.

Tanken bakom hela min period är att lära känna kroppen, lyssna på kroppen och strunta i dumma tankar kring kroppen.
Ge kroppen beröring fast jag inte uppskattar beröringen.
Nästan alla med ätstörningar gömmer gärna sig och ogillar beröring. Även jag!

Så detta kommer bli bra! Hoppas bara tröttheten snart försvinner :)
Men så länge min Lilleman gosar med mig är det helt okej att vara trött!


Likes

Comments

Ett bra tag sen jag skrev av mig nu..

Jag känner att jag har inte haft mycket och skriva om, förutom min sorg och ilska som kommit utav alla utmaningar denna sommaren gett mig. Jag trivs inte alls med att vara nere, deppig och ledsen. Speciellt inte att skriva om det.
Jag är ju egentligen en jättebusig och sprallig tjej med skrattet väldigt nära.
Fast jag har en tuff kamp så vill jag inte att det ska stå i pannan på mig.

Jag är egentligen
så jävla färdig med att vara sjuk, att vara ångestfylld och att låta kontrollen styra mig.
Tyvär så är inte sjukdomen, all ångest och kontroll färdig med mig.

Jag fightas varje dag med att hitta den där berömda balansen.
Jag har ju inte en endaste liten susning om vad balans för 25 åriga Jessica är.
Jag kan nosa på det, tänka och tycka. Sen ska jag vinna också.
Jag är på väg, vägen är väldigt krokig..men jag är på väg!

Jag har iallafall fotograferat en del de sista veckorna, tagit igen lite av all fotografering jag missat i sommar när jag legat i smärtor. Planerar även att ta igen en massa kreativitet bland höstlöven.
Fan vad jag är glad för jag hittat något man brinner för!



Likes

Comments


Du lilla tjej! lilla busiga tjej, ovetandes om framtiden. Ovetandes om vilka utmaningar livet hade för dig.

Ovetandes om hur mycket självhat och elaka kommentarer du skulle få höra, jag önskar någon kunde hållt för dina öron.
Jag önskar du lilla tjej kunde insett att det viktiga i livet är inte hur vi ser ut, utan hur vi är!
Vad vi har inom oss. Att vi måste vara rädda om den kropp vi fått.
Att det viktiga i livet inte är det vi ser, utan det vi känner.
Lilla tjej, vad jag önskar att du genomgått skolan utan alla tårar. Att du tagit den plats du var värd att ha.
Att du lilla tjej insett att du är lika bra som alla andra.

Att när väl den sköra tonårstiden kom, att du skulle insett ditt värde.
Sköra lilla tonåring, varför var du inte rädd om dig? Du är värd så mycket mer än du kan tro.
Vad jag önskar att du kunde stannat upp och lyssnat.
Insett att ingen har rätt att göra intrång eller övertramp.

Vad jag önskar du hade varit mer rädd om dig!

--

Likes

Comments

Ikväll satt jag och Fredde och kollade på en riktigt jävla sorglig film.
Det slutade med att jag pylade så jag knappt såg något.
Jag kunde inte sluta gråta! Egentligen kunde jag knappt se klart filmen pga min hjärnskakning. Det högg i huvudet och ögonen var suddiga. Jag är så jävla begränsad av denna jävla hjärnskakningen jag lyckades dra på mig mitt i hemgången när jag äntligen sluppit smärtan från cystan som sprack.

När jag väl börjat gråta (kan vara vad som) så kommer allt ifatt som jag puttat undan nu i en månad. Behandlingen är pausad för semester, så min tanke är att skydda mig själv fram tills den startar igen och jag kan få hjälp att ta mig igenom all sorg och besvikelse. Men man kan tydligen inte bestämma över sina känslor, när de ska komma och ej!

Ikväll är jag jävligt less på att min kropp är så begränsad, fullproppad med mediciner och sommaren rinner ifrån mig.

Jag längtar efter att få känna mig som mig själv igen.


Mitt lyckopiller!

Likes

Comments

Tisdags kvällen gick väldigt snabbt från lugnt soffmys till akut dödssmärta.
Jag fattade inte då alls vad som höll på att hända, men har fått reda på i efterhand att en cysta sprack på vänster äggstock.
Jag trillade ihop i kramper..och trodde på riktigt att smärtan skulle ta död på mig. Jag fick kasta mig på telefonen och ringa efter ambulans.

Det kom 2 väldigt proffsiga ambulans sköterskor, de tog så väl hand om mig och satte nål direkt. Fick stark medicin och ännu en färd in till Karlskrona kunde påbörjas. Kramperna lugnade sig tack och lov med medicin och hela natten kördes jag till olika undersökningar.

kom hem igårkväll och fan vad skönt det är att vara hemma.
Nu orkar jag inte en enda grej till, så snälla kropp...ta en paus nu!

I eftermiddag ska vi in till vårdcentralen och ta TBE vaccin till Elleman!
Vi bor i ett område där det är stor risk att drabbas av TBE, även om sprutorna kostar en del så är det värt varenda krona.
Jag som själv drabbats av TBE skulle kunna betala mer pengar än vad som kan räknas för att slippa förlaming, hjärnhinneinflammation och allt hemskt TBE för med sig.

Hoppas fler och fler blir medvetna om vad TBE är och vad det kan orsaka..att fler vaccinerar sig!


​Är så tacksam för min gubbe som alltid stöttar mig i allt elände! 

Likes

Comments