View tracker

Om jag hade skrivit rakt från hjärtat idag hade det inte varit något vidare trevligt inlägg att läsa, för fan vad vissa saker är påfrestande. Jag är så förbaskat trött på all yta alla människor skryter och skriker om, allt som man ska skämmas för här i livet. Alla falska människor och alla måsten man gör i livet bara för att det ska "se bra ut".

Orättvisor och okunskap.

Svårt att klistra på ett leende idag och låtsas att allt är under kontroll. FÖR det är det inte!


Likes

Comments

Just idag hade jag behövt vakna upp i ett varmt Thailand, äta en torr fantastisk pannkaka till frukost. Ta på Elton sin badmössa, se honom le från öra till öra och se hans ögon tindra, smörja in varenda kroppsdel och lägga mig på en strand i Koh samed. Ta på mig min bikini och köra över ätstörningen. Bara för att jag kan!

Jag har verkligen svårt att koppla av här hemma, då menar jag inte fysiskt utan psykiskt. Stressen jag bär på varenda jävla dag, den har jag målat upp alldeles själv på väggarna här hemma. Jag älskar mitt hem, varenda vrå. Men det är också här hemma jag är som tryggast, även där sjukdomen alltid känt sig tryggats. Vi flyttade hit 2008, alltså i 9 år har sjukdomen levt jävel med mig här hemma och jag har bara tillåtit det, dag som natt.

Så nu är det alltså dags att måla om, inte med pensel utan med känslor.
Jag har redan lyckats måla mig igenom vissa väggar. Vissa dagar ser det helt nymålat ut här hemma, medans andra dagar behövs det stor renovering.

Psykisk ohälsa är som en ren jävla berg o dalbana och jag avskyr berg o dal banor, jag älskar kontroll. Vem gör inte det?
Kontroll, vad är det för er? att varje dag är en ny dag, gårdagen var igår och morgondagen är imorgon?
Eller är kontroll igår är idag och imorgon, även exakt samma nästa måndag? Är kontroll att inte bry sig så mycket och låta varje dag vara som den blir? Eller är det kanske bara att lägga ner sina tankar och lita på livet?

Japp jag tror jag kör på det sista, iallafall försöker!

Godnatt


Likes

Comments

idag har jag och Elton myst omkring i lilla huset, med dubbla strumpor och massor av kläder. Strömmen gick vid halv 1 och kom tillbaka kvart i 4.

Förjävligt emellanåt att bo mitt i ett blåshål, även om jag älskar vårt hem alla andra dagar, haha!

Vi tände iallafall massor av ljus, pärlande armband och ritade. Ganska mysigt att inte tvn fungerar ibland och man verkligen kan pyssla utan något som stör.

Ikväll har vi käkat firre, jag har besökt gymmet och nu myser jag i goströjan framför mästerkocken medans grabbarna bygger lego. Puss på er i stormen!


Likes

Comments

Idag har äntligen snön kommit, jag hade gärna klarat mig utan den! Men Elton har längtat, tjatat och längtat!

Så imorse fanns det inte så mycket att fundera på, vi tog på oss en massa kläder, tog fram både pulka och snowracer för att dra oss mot pulkabacken.

Efter många åk och en trött Elton så bestämde vi oss för att gå en sväng i snön hemma istället, Fredde och Elton körde som två huliganer med fyrhjulingen omkring mig och snön yrde.

Kändes som det var första gången på evigheter jag fick andas ordentligt frisk luft! Var iallafall väldigt trött i benen när vi var hemma för allt plumsande i snön men super pigg i knoppen för jag fått så mycket energi av allt det vita!

En annan sak jag funderade på igår efter en jobbig kväll. Alla dagar är ju inte bra dagar (långt ifrån) men i varje dag finns det minst 1 bra sak som skett. Om man skulle vara duktigare på att fokusera på de positiva när vardagen känns tung så skulle allt helt plötsligt inte kännas så tungt.

Igår hade vi en jätte mysig dag, jag kände mig pigg och ångest lättad. Kände mig väldigt glad. På kvällen så pajjade Freddes bil som jag körde med, helt plötsligt ser jag alla pengar flyga iväg, jag blir ledsen och helt plötsligt kändes allt skit. Att jag var tvungen att både ringa Fredde och pappa som fick komma och bogsera hem bilen. Helt plötsligt försvann hela min underbara dag som varit ångestfri och gett många leenden.

Varför är man så dum? Det var väl inget med det, bilen lagas och livet fortgår.. ändå låter jag en sån skitsak sudda ut en bra dag.

jag ska verkligen bli bättre för att ta dag för dag, uppskatta saker som sker i livet. Absolut låta mig bli ledsen, som när bilen gick sönder. Men när jag varit ledsen en stund får jag släppa det och låta den bra dagen fortsätta. Jag kanske är jätte ensam om att låta negativa tankar äta upp det positiva. Men det är något jag verkligen behöver arbeta med.

Alla dagar behöver inte vara bra, men det finns något bra i varje dag.


Likes

Comments

Jag har tänkt och funderat och det fanns en viktigt mening från början med att jag startade den här bloggen.
Jag får försöka tänka bort vissa saker här i livet, vissa människor här i livet. Det är deras förlust att de sitter utan kunskap, inte min. Jag har tappat den energin jag hade tidigare och sover som en kratta pga mina medeciner.
Antagligen därför jag tog illa vid mig tidigare. För annars har jag blivit ganska hård, lärt mig att vifta bort saker.
Så av den anledningen får jag försöka igen. Just för att när jag var som sjukast hade jag önskat att läsa om någon som var i min sits. Just för att alla är så tysta, jag kan inte följa den trenden att täppa igen mathålet för jag vägrar att skämmas över något som jag inte kan rå för.

Något som är riktigt jobbigt nu i livet är att precis alla människor omkring mig går med antingen en bebis på armen eller i magen. Jag missunnar ingen lyckan att få barn, men fan vad ont det gör av längtan djupt in i bröstet.
Jag har aldrig tidigare känt en så stark längtan efter något som jag gör nu med att få fler barn med Fredrik.
Elton brukar gå runt och prata om att katten är hans lillebror för att han har ingen annan, alla andra barnen på dagis pratar om sina syskon så Elton pratar om sin katt.
Han är ett barn som inte alls har samma djupa känslor som mig, men fan vad ont det gör att höra på.

Men vad ska man göra lixom? Vänder inte oturen någon gång? När isåfall? För jag börjar tappa glöden.

Till något annat så tänkte jag små skriva om 2016, mina styrkor och "slagsmål"
2016 har varit ett tungt år, men av den anledningen att jag verkligen arbetat med mig själv. Jag har haft 7 handlingsfria månader från sjukdomen. Jag har alltså låtit kroppen läka fysiskt nog för att hitta en normal mättnad, en normal hunger, normalt blodsocker, normalt med energi. Jag har börjat lita på magkänslan många gånger och känner verkligen mig nöjd när jag är mätt, kroppen är inte rädd för svält längre utan vet att det kommer komma lite mat inom några timmar igen.
Regelbundenhet, att äta regelbundet, fan vad det underlättar livet.
Men livet är ju inte som en regelbok, man far och flyger. Är på kalas, det är storhelg. Ja man sitter inte hemma och väntar på att klockan ska slå, då kommer utmaningarna. Vad är normalt? Vad klarar jag av? Hur mycket orkar jag ångestmässigt? tankar kommer, tankar går.
Men ju lugnare min kropp blir genom att undvika svält och överträning, ju enklare blir besluten.
Att hoppa över frukosten, det förstör en hel dag, lunchen är ett måste. Min hunger har verkligen kommit igång, jag har inte känt hunger på flera år på rätt sätt, utan kopplat min hunger till svaghet och försökt motarbeta den till varje pris. När jag vunnit över hungern, ja då har jag känt mig stark.

Jag har också genomgått en sommar full av sorg, utan att trilla tillbaka i sjukdomens klor fullt ut. Vilket gör mig så stolt och ska jag vara ärlig, förvånad. Jag är alltså starkare än jag tror, mer rädd om mig själv än jag anar.

Vi har haft 2 underbara resor till Thailand, alltså de 2 första resorna i mitt liv utan svält, kompensering och kräkningar.
Jag har badat och klätt mig i tunna sommarkläder. Jag har verkligen slappnat av och tappat den inre stress där, jag lätt lägger på mig inombords här hemma.

Så har vi haft många små utflykter och middagar, med vänner och familj! Vi har skapat viktiga minnen mitt i fullt av behandlingar i karlskrona och känslor som bearbetats.

Så inför 2017

Kommer min behandling med min psykolog att avslutas i februari pga hon ska gå på mammaledighet, skrämmande efter 2 år med en människa som verkligen förstår. Som jag inte behöver förklara allt för. Som vet vad min sjukdom innebär, jag slipper bli utskrattad eller missförstådd. Men som sagt jag har kommit långt och ska nu testa mina egna vingar.

Jag hoppas att 2017 kommer innebära en större mage och inte pga av godis.

Friskare och piggare, bättre sömn och mindre stress.
Jag hoppas att jag så småningom kommer kunna börja arbeta, tjäna lite pengar. Känna mig viktig.

Umgås med de som är viktiga, vänner och familj som ger glädje och kärlek.
Försöka skratta mycket och skapa fina minnen.
Jag hoppas på mindre kontroll och ångest.
Ja 2017 får helt enkelt bli som det blir.. för det har jag ju lärt mig, att hur mycket jag än önskar så kan jag inte påverka.



Likes

Comments

Har tappat allt sug kring det här med att blogga! Att sprida någon form av kunskap till trångsynta idioter som tror sig ha rätten att säga vad fan dom vill!

Jag finns på mitt instagram konto "eltonsmammajessica" om någon vill följa mig där som följt bloggen.

Men här orkar jag inte pyssla mer!

Likes

Comments

Idag har varit en jobbig dag!
Jag har väntat med spänning och längtat till den 8 december, dagen då högskolan gav besked om antagning eller inte.
Jag kände verkligen på mig att jag skulle komma in, jag var så låst och såg absolut inget annat än att börja plugga i januari.
Jag vet inte varför, men utbildningen ämneslärare 4-6 kändes verkligen som något som skulle kunna vara jag. Dagtid, rutiner, åldrar som fortfarande skulle kunna ge mig utmaningar varje dag, men ändå inte göra mig slutkörd. Ha helgerna tillsammans med familjen, slippa jobba kvällar och helger och missa all tid med familjen som jag gjort i alla år tidigare.
Jag kände också att gå till att plugga efter 2,5 år sjukskrivning kändes som en bra övergång, jag började investera i mig själv, i min framtid.
MEN jag kom som reserv. All luft gick ur mig och tårarna sprutade.
Varför är man är så dum att man ställer in sig på att allt ska gå bra? Det vet jag inte.. för vi alla vet ju hur besviken det gör en när allt inte går som man vill.
Först kändes allt totalt hopplöst, jag kände mig värdelös, tappade tron på mig själv...blablabla, alla härliga tankar man kan tänka om sig själv som är jävligt opassande. Men efter lite pratande med nära och kära så är min reservplats ändå ganska okej och det kan finnas en liten möjlighet att jag kommer in ändå.
Nu är det bara att vänta tills den andra uttagningen som är 22 december.

Det är inte fel på mig, det är kanske bara inte rätt tillfälle. (jag ska bara intala mig själv det några 100 gånger till)

Så har jag varit på behandling, en tuff sådan. Tågen var försenade, stressen upp i halsen.
Elton har varit vansinnig på mig idag, att jag alltid ska hämta honom på dagis så tidigt. Varför kan jag bara inte vara som alla andra mammor som jobbar sent? så han också kan vara på dagis till det stänger och cykla med sina kompisar?
I bilen avslutade han med att när ska jag få en lillasyster egentligen? Alla på dagis har det förutom jag.

5 års trots! Han vill verkligen berätta alla sina tankar och vinna varenda diskussion just nu..

Om jag ville blunda och inte vakna förrens det var dags för fredag? JA!
Men såklart, jag vet att han inte förstår, han vill ju absolut inget illa! Han älskar sitt dagis och vill inte gå när de andra leker vidare med något roligt och så förstår han inte hur gärna jag vill ge honom det han önskar sig. Men..

Jag har verkligen fått spänna varenda muskelfan idag för att inte hantera mina känslor som jag alltid tidigare gjort.
Jag behöver inte äta eller svälta mina känslor, Jag behöver inte springa en mil för att köra slut på mig och fly, inget kompenserande överhuvudtaget.

Utan jag får helt enkelt intala mig själv att jag kan inte påverka livet mer än jag redan gör.
Känna mina känslor och gråta en skvätt..och sen är det fan bra!

Imorgon kommer bli en mycket bättre dag!


En usel kvalite på denna bilden, skickad genom mobil till facebook, sparad... blabla!
Men den visar iallafall hur mysigt vi avslutade denna torsdagskvällen.

Godnatt

Likes

Comments

Jag är inne i en fas i livet just nu som är ganska rörig.
Eller i en fas i tillfrisknandet som är ganska läskig, jävligt tuff, och väldigt skön!
Tvära vändningar, starka känslor och tvivel om vad som är rätt och fel i mina egna känslor.
Jag kan på samma gång gråta och ha ångest som jag ler och känner en enorm stolthet.
Är jag ledsen eller är jag nöjd? Jag vet inte, jag är nog båda.

Jag inser att livet inte behöver vara antingen eller. Jag kan faktiskt bara vara i mitten.
Det är inte lätt att hitta sig själv när man i så många år försökt fly från "just den man är".
Men med små steg börjar jag skrapa på ytan, på något som jag faktiskt trivs i.

Man blir väldigt djup när man rotat i sig själv som jag gjort i många år, man inser vad som är viktigt på riktigt.
Att livet inte är för evigt, att alltid få tala till punkt (för det har man rätt till). Att vara rädd om dom som verkligen bryr sig.
Nu har jag även börjat vara rädd om mig själv, ta den platsen jag är värd och aldrig be om ursäkt för att jag tar plats eller finns, vilket man lätt gör pga all okunskap.
Jag har lärt mig under dessa åren att världen är full av okunskap när det gäller psykisk ohälsa, ätstörningar och ångest
(konstigt nog ändå så vanligt).
Vissa saker som flyr ur munnen på andra, rör inte mig utan personen som inte kunde vara tyst.
Ibland kan jag bli riktigt sårad och ibland kan jag borsta av mig det väldigt fort.
Då känner jag att jag måste sprida allt jag vet och kan kring detta, i nästa sekund orkar jag inte.
Kanske någon dag orkar jag sprida det jag själv upplevt, hjälpa någon i samma situation. Lära någon som inte vet..
Men det får bli en annan dag.

Imorgon är en ny dag. Kanske mindre rörig, kanske helt underbar. .

Godnatt


Likes

Comments

Tänkte försöka sammanfatta vår bullriga men underbara resa till Thailand!
Vi började resan med att bo 5 nätter på Koh Samed, en supermysig och lugn ö med fantastiska stränder. Vattnet var magiskt att bada i, genomskinligt! Ön hade enormt många väg gupp, så vår äventyrsdag med mopeder gjorde gött ont i rumpan. I början tyckte jag nästan det var en för lugn ö att börja med, men nu i efterhand så inser man att det var rena paradiset.
Sen tog vi båt och taxi till Koh Chang (elefantön) som Thailändarna kallar den för. Vi såg en del elefanter som satt fastkedjade, men att bara titta gjorde för ont i oss. Jag avskyr att se stora kedjor kring djur! Att det finns så mycket okunskap runt om i världen är ofattbart! På Koh Chang hoppade även apor hej vilt! Hängde i el ledningar, satt på bilar, mopeder, satt mitt på vägen och lekte..ja de var överallt!
När vi stannat mopederna en dag när vi körde för att leta upp olika stränder så var det en stor apfamilj vid "parkeringen" Den stora apan lockades till min kusins tandställning och gick efter henne, pappa försökte avleda apan med sin fot men fick sig ett rivmärke (som sedan blev så infekterat att han fick besöka läkare i 3 dagar) Apan gav också pappa ett enormt argt flin. När vi kom tillbaka från badstunden satt en hel flock med apor på olika mopder. De kissade och rev sönder sätena. Självklart satt den stora apan på pappas moped, han försökte putta ner apan med sin ryggsäck och snabbt väg.
Apan var riktigt förbannad och vi alla sprang runt i panik samtidigt som vi asgarvade.
Efter vi insett att alla överlevt ap fighten, fanns det ingen hejd på asgarv!

Skrattar bara jag skriver om det nu..
På Koh Chang var vi också i rätt tid för alla vattenfall, så jag, Fredde och Elton tog en heldag för oss själva och besökte först öns största vattenfall och även 2 mindre inne i djunglen. De 2 mindre var vi helt ensamma vid, en riktig dröm att bada i ett vattenfall i lugn och ro. Vattnet var iskallt för det var ju regnvatten, så jätte långvarigt bad var det inte. Men bara grejen att sitta i djunglen vid ett vattenfall.

Vi hade en utflyktsdag med egen båt och båt förare för snorkling och besökte olika snorklings öar runt omkring. Elton kunde inte snorkla för sina öron, men eftersom vattnet var så klart såg vi många olika fiskar från båten. Han var överlycklig över att i vattnet bodde många "hitta Doris". Så vi matade fiskarna med bröd och hade en supermysig dag tillsammans.
Vi provade olika restauranger och massager. Hotellet hade både gym och underhållningsrum, superfin pool och lekrum för barnen. Så vi hade och göra allihop om det blev för drygt att steka i en solstol.

Sedan tog vi en lång taxitur mot Bangkok och vårt 3e hotell. 32 våningar högt, att hitta sitt rum var en utmaning.
Men det löste sig tillslut med olika hissar. Vi provade på Bangkoks egna flod taxi. En båt som du i princip får hoppa på i farten och stå laddad för att kunna hoppa av på någon sekund..om du inte vill bada i avloppskanalen.
Sån jäkla upplevelse, 2 kronor per biljett. Men fram till köpcentret MBK kom vi och shoppade gjorde vi.
Hann även besöka någon marknad och ett undervattensland innan det var dags för den långa resan hem till Sverige igen.

Jag har frösit konstant sen vi kom hem. Det är ljus tänt hela dagarna, innetofflor och filtar. Brr!
Kroppen har fått sig en chock och halsontet hoppade på mig.
Ser redan fram emot nästa resa, en mysig liten ö någonstans i Thailand att utforska :)

Kamera bilderna har jag inte ens orkat gå igenom ännu, mycket skönare att ha händerna under varma filten :)

Likes

Comments

Det första Elton sa ikväll när alla åkt hem var "mamma, snälla!? kan vi inte ha halloween varje lördag?"
Känns som han är nöjd med kvällen efter den frågan!
Jag är iallafall supernöjd för att gjort något busigt med gossen. Mormor, morfar, Fille och Elin var på direkt när jag pratade om läskig halloween middag och någon busig lek.
Vi dukade och pysslade spöken dagen innan och maten har lillnisse såklart bestämt, maskar och jord med giftiga grönsaker.
(spaghetti och köttfärsås) Alla blev super mätta!
Gjorde en liten lek som såklart hette bus eller godis, la lite lappar i en burk. Några med godis på (då fick man såklart ta en godisbit) och många med bus (som exempel stå på alla 4 och låt som en gris) Det skulle ju roa lilleman mest.

Så åt vi efterrätt, spindelbon med lera med smak av musbajs
(chokladmuffins som ser ut som en spindel och chokladglass till)
Kvällens gottebord bestod av olika mediciner vi hittat i olika soptunnor utanför, alltså massor av gottis.

Kvällen avslutade vi framför "så mycket bättre" och som den tant jag är älskar jag Tommys låtar.

Här kommer en blandning av bilder från vår busiga kväll!



Likes

Comments