Natten kom emot oss och mina tårar speglades i dina ögon när jag torkade dina kinder torra. Jag kramade dig hårt, ville att min kram skulle läka såren inom dig, inbillade mig att ju hårdare jag kramar desto starkare blir du. Kanske är det så? Du sa “jag kan inte hjälpa det” och jag torkade dina kinder torra ännu en gång trots att vi båda visste att de snart skulle vara blöta igen. “Det är okej, det är okej, du är okej” viskade jag i ditt öra, men dina snyftningar fortsatte. Hade inte din mamma ringt kunde vi legat så för alltid och tröstat varandra. Berättat för varandra att det blir okej, tillslut blir det okej. Lovat varandra att det blir okej trots att vi inte kan hålla sådana löften. Din mamma sa att du var tvungen att komma hem och jag kunde inte tänka, det enda som fanns i mitt huvud var att världen är så orättvis. Världen är så orättvis, varför kan inte alla få må bra. Mina vänner är de finaste personerna, de förtjänar att må bra. De förtjänar att känna att deras andetag är värda att andas. De är värda så mycket, mina vackra vänner. Varför är världen så orättvis, varför kan inte alla få må bra?

Du började snöra på dig dina skor och skulle precis gå, men när du hörde mig gråta vände du dig om. “Hon är ledsen, hon tycker att alla borde få må bra” sa pojken som jag alltid saknar även när han ligger alldeles nära mig. Mina tårar rann och jag skrek “det är så orättvist!” Du såg på mig och sa “det är orättvist, men det är okej. För jag vet att när jag frågar hur du mår och du säger att du bara är trött, då vet jag att det är något mer. Jag vet det och du vet det och det är okej. För ibland vill man bara låtsas som ingenting, och det är okej. För vi är tillsammans. Och tillsammans mår vi bra.” Så sa du och då rann det ännu några tårar ner för mina kinder som pojken jag alltid saknar torkade bort. “Jag älskar dig” sa jag och du svarade att du älskar mig.

Vi gick fyra i rad på trottoaren hem till dig. Ostadiga i början, men säkrare för varje steg närmare ditt hem. Tillsammans, fyra i rad för jag tänkte aldrig lämna dig. Pojken jag saknar för alltid på ena sidan och en av våra finaste på den andra. Odödliga sjuttonåringar mitt i natten. Ostadiga själva men alldeles oövervinnliga tillsammans. Ingen skulle kunna stoppa oss. För vi är tillsammans. Och tillsammans mår vi bra. Tillsammans skulle vi kunna ta över världen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Sjutton år och tre månader gammal. Tunn kropp, men tung av tankar. Fylld av känslor.


Likes

Comments

Allt vad jag är och allt vad jag har skriker att jag vill ut till natten. Jag lämnar hela mitt allt i nattens händer.

Jag mår så bra nu. Tårarna som rann för några kvällar sen vill jag inte tänka på för det gäller att leva i nuet. Jag älskar landskrona

Likes

Comments

Jag är livrädd. Det är här nu. Livet jag har längtar efter så länge är precis utanför fönstret. Livet jag har litat på i mina mörkaste stunder går att ta på nu, det är alldeles här. Jag skulle kunna andas livet som jag försökt tvinga mina lungor att andas så många sömnlösa nätter, men jag gör inte det. Jag varken tar på eller andas in livet jag längtat efter och behövt så länge. Det var tanken om detta livet som fick mig att överleva den hemskaste av vintrar men nu när det är känns det inte. Det känns inte. Och det skrämmer mig så hårt. Snart är det över och det känns inte. Snart är vi tillbaka i den hemskaste av vintrar och det som är nu känns inte. Jag behöver att det ska kännas om jag ska orka ett mörker till. Jag behöver det för annars vet jag inte om något är värt mina andetag. Det jag har lagt allt mitt hopp på känns inte. Det känns inte. Jag känner inte. Det är precis här. Precis utanför fönstret men jag känner ingenting. Det enda jag känner är de räknade dagarna tills allting börjar om igen. Hur ska jag överleva då?


Likes

Comments

En söt pojke blev min på något sätt? Jag tog hans hand en kväll och en vecka senare var han plötsligt min. Jag saknar honom mer för varje kväll som går sen kvällen han sa att maj är månaden man blir kär i. Maj är månaden jag fick svårt att andas när han kom för nära. Maj är månaden det gick som stötar genom hela kroppen när han tryckte sin arm nära min. Maj är månaden jag sa till Maja att han är det finaste som har hänt mig. Men juni är månaden jag tog hans hand en fredagskväll. Juni är månaden jag sms:ade Maja och sa jag nog kommer gå sönder. Juni är månaden jag lyssnade till hans hjärtas slag. Juni är månaden han sa att han är lite kär i mig. Juni är månaden jag lärde mig hans ansikte utantill. Juni är månaden jag ringde Maja och sa att jag fucking älskar honom. Juni är den finaste månaden på detta året. Juni är månaden jag för alltid kommer minnas.


Likes

Comments

En flicka, nyss sjutton år fyllda. Ligger i rummet där väggarna är dekorerade med utskrivna bilder av hennes finaste i livet. Om kvällarna gråter hon tårar och undrar varför livet skär i henne. På nätterna skriver hon dagbok och längtar till ett pirr i magen. Hon går på stadens gator i utnötta skor. Rakt ut i korsningarna utan att se sig om, för hon är en flicka på sjutton år. Sjuttonåriga flickor vet ju alla att de är odödliga. Det måste de vara. Annars skulle de nog gå sönder för evigt. Flickan försöker att vara någon. Försöker att passa in genom att sticka ut. Hon tar fotografier och lyssnar på artister en pojke sagt är bra. Sjuttonåriga flickor gillar inte att leva om dagarna. Dagarna är bara en passage till natten. Flickan tar in allt natten har att erbjuda. Hon vet att det är så hon måste göra om hon ska överleva.


Likes

Comments

åtta års dagböcker. i åtta år har jag samlat mina tankar och känslor på papper. åtta år. förstår någon hur mycket det är? tjugohundranio och framåt. detta är det vackraste jag har. ord från mitt nioåriga jag fram tills idag och framåt.

Likes

Comments

Öppna fönster och solbrända ben kom från ingenstans. Mitt fönster står öppet i natt och det är sommar jag hör utanför. Jag har lärt mig hur de olika årstiderna låter och det jag hör nu är definitivt sommar. Alla gator andas sommar. Varenda själ tar in livet som sommaren ger. Min kropp bär kvar värmen från solens strålar och jag vet jag vet jag vet att jag har en hel sommar framför mig om bara en månad. En månad och sen har jag en hel sommar av detta. En enda månad. Det klarar jag så lätt.

Likes

Comments

this is where the magic happens

jag lovar maja du ska få tillbaka din tröja

finisar<3

äkta spyken-kids, fast anda går inte ens i lund

Likes

Comments