Godmorgon eller något, haha nä vaknade hemma hos pojkvännen lite innan 8 då Alex pussade mig hejdå innan han skulle ta bussen till sin praktik. Jag låg sen bara och vände och vred på mig för kunde inte somna om - har haft så jäkla ont i min mage sen igår kväll.. Tog i alla fall bussen hem 9.15 för ville komma hem så tidigt som möjligt och har snart varit hemma i typ 2h.

Så idag blir jag hemma på grund av min mage och för att psyket inte heller riktigt är på topp - det går upp och ner hela tiden och vissa dagar ligger det i botten. Ska verkligen försöka och vila upp mig under dagen, försöka få lite historia gjort och ta en promenad om magen tillåter det för de hade vart så skönt!

Likes

Comments

Jag vet att folk direkt kommer tänka “hon vill bara ha uppmärksamhet”, men nej. Bara läs och förstå att det här med depression och ångest är så oerhört vanligt - det är inget att skämmas över för man är inte ensam.

För mig var det mycket som hände på kort tid.. Jag missade oerhört mycket dagar i skolan då jag alltid var hemma, men jag visste egentligen inte varför jag var det utan det bara blev så för att jag inte ville vara där, för det var där jag mådde som sämst. Jag gick iväg efter varje lektion och grät inne på toan för att jag inte orkade, jag orkade inte sitta på lektionen och hålla minen uppe. Ibland var jag till och med tvungen att gå ut från lektionen för att jag höll på att brista, brista ut i tårar för att jag inte längre orkade. Det blev för mycket. Enda gången jag faktiskt kom till skolan var när jag skulle prata med kuratorn, om jag inte ringde och avbokade i sista sekunden för att jag inte orkade.

Jag slutade träna för jag hade inte längre någon anledning och inte heller någon ork. Jag slutade äta mat, för kände inte längre någon hunger. Jag slutade svara på sms eller när någon ringde, för jag ville inte. Jag slutade höra av mig till folk, för jag ville inte träffa någon och när jag väl blev medbjuden att göra saker så kom jag alltid på något att säga för att inte behöva gå upp ur sängen. Sängen blev min plats, där jag låg dag in och dag ut. Mamma, pappa och mina syskon fick tvinga ner mig för att få mig att göra något annat än att bara ligga inlåst på mitt rum, för att jag skulle röra på mig och för att jag skulle få någon mat i mig. Enda gången jag egentligen åkte någonstans var när mamma tvingade mig att följa med och handla eller när jag skulle åka till min pojkvän. Han gjorde att jag orkade - orkade klä på mig, orkade sätta ett leende på läpparna när jag mådde som sämst och att jag orkade sätta mig på bussen för att åka till honom. Allt bara rasade samman, jag hade rasat samman. Jag var inte mig själv längre. Jag kände inget, jag var helt tom inombords.

Efter nästan 2 år i ett rent helvete så blir det fastställt att jag har en medelsvår/svår depression. Sedan börjar kaoset med läkare, psykologer, skolan, betyg, sjukskrivning, csn och mycket mer. Jag hamnar hos den sämsta läkaren som inte alls tycker att jag behöver medicineras eftersom “då kommer jag att må så himla dåligt”, även fast att jag fått papper på att jag behöver medicineras och gå i samtalsterapi för att kunna börja fungera igen. På samma ställe får jag också en tid bokad hos en psykolog och dit gick jag en gång och sedan kände jag bara att nej aldrig mer, för hans åsikt var bara “men det är väl bara att äta lite bättre och börja röra på sig, så ska du se att du mår bättre.” Jaha.. Så du tror inte att jag redan har försökt med det?!

Efter nästan 6 månader fram och tillbaka mellan olika läkare så hamnar jag tillslut hos en läkare som förstår hur jag faktiskt mår. Det tog ett besök och sedan hade jag medicinen i handen, ett papper till psykologen och fått veta allt jag behöver göra för att jag ska kunna komma tillbaka till den personen jag var innan. Jag måste medicineras för att förhoppningsvis kunna funka igen och för att kunna känna lycka. Kan ni tänka er hur det är att leva utan lycka, att inte kunna känna något?

Jag låtsas dagligen att jag mår bra men innerst inne mår jag piss och vissa dagar har jag sjunkit så lågt så jag hade kunnat gör allt för att slippa leva. Jag har ångest dagligen för saker som andra nog inte ens tänker på. Jag har ångest för att åka någonstans, ångest för att träffa människor, ångest för att behöva prata med folk, ångest för att behöva prata inför klassen, ångest för att behöva vara med på idrotten, ångest för att handla, ångest för att åka buss - jag har ångest för allt. Jag gråter dagligen, jag sover antingen ingenting eller för mycket, jag har ingen ork, jag är alltid trött, jag bryter ihop för minsta lilla, jag är arg, jag är ledsen, jag vill inte träffa personer, jag har blivit tillbakadragen, jag är nedstämd, jag har alltid ont i kroppen, jag kallsvettas, jag fryser, jag har huvudvärk, jag mår illa, jag har ont i magen, jag har ständiga humörsvängningar och detta är inte ens allt som jag kan gå igenom på en dag. Jag har liksom inga riktiga känslor, utan jag går hela tiden på högvarv. Jag är som en levande jävla zombie, jag ligger i sängen hela dagarna för att jag inte längre orkar. Min kropp har lagt av och jag vill inte känna längre. Med depressionen kom min ångest och vissa dagar så vet jag ärligt talat inte hur jag mår. Något inuti mig har gett upp, min själ är liksom trött - jag kan inte förklara och jag orkar inte heller.

Detta är absolut inget lätt ämne att prata om och speciellt eftersom det finns dom som alltid måste ifrågasätta oavsett vad det gäller, men jag tycker det är dags att faktiskt prata om den sjukdom som är otroligt stor i dagens samhälle. Jag har själv varit med om det - det var länge sedan detta sades, med det sitter kvar. Personen man trodde var ens bästa vän och den som skulle stötta när ingen annan gjorde det, men icke. Istället vräker personen ur sig “jag tror bara Elsa låtsas ha en depression för att folk ska tycka synd om henne”. Ursäkta va? Vad sade du? Liksom varför? Varför måste man ens ifrågasätta om jag har en depression eller inte? Det är inte precis så att depression är något man får på papper som man ska sätta upp på kylen som ett jäkla diplom ba “grattis, jag hoppas du orkar leva resten av ditt liv med att må piss”. Jag har ingen som helst mening med att bevisa att jag har en depression och speciellt inte för okunniga människor som lever i sin lilla bubbla, men jag tycker i alla fall att man borde ändra sin syn på människor och läsa på. Man sitter inte och uttrycker sig på det sätt som denna personen gjorde, för det är bara fel. Så jävla fel. Om jag nu bara låtsas, varför har jag då varit sjukskriven? Varför ligger jag efter minst ett år med skolan? Varför ska jag flytta fram min student med ett år? Varför mår jag inte bra? Varför är jag alltid ledsen? Varför är jag alltid arg? Och varför, varför är jag inte lycklig? Jag har inte valt att må så här..

Mitt liv är inte ens i närheten av det liv jag skulle vilja leva, men jag är tacksam för att jag lever och för att jag har den familj, pojkvän och få vänner som jag har. Utan dom hade jag kanske inte varit här just nu. Bortsett från klumpen i magen som alltid sitter där, ångesten jag bär som den drottning jag är och hur mina dagar kan gå från perfekt till att inte längre orka - så finns jag fortfarande här. Jag är tacksam för varje andetag jag tar. Jag tror att jag med små små små steg äntligen är på väg tillbaka till den personen jag var innan, efter 6 månader med dubbel dos medicin så är jag nog äntligen på väg uppåt igen!

Jag vet att för dig som inte har en depression kommer aldrig att kunna förstå och speciellt om man inte går igenom samma sak. Men man kan finnas där - när någon har sjunkit riktigt djupt så kan man finnas där med kramen dom kanske behöver, en klapp på ryggen eller att man bara får höra “du klarar detta”. Och till dig som tror att jag låtsas för att jag ska få uppmärksamhet eller för att folk ska tycka synd om mig, så nej. Bara nej. Folk som dig borde ändra syn, eller i alla fall inte uttrycka sig på det sättet och helst bara stänga käften. Alla sjukdomar är inte synliga och det gör det ännu lättare att låtsas, precis som jag har gjort i snart 3 år - för mig har det blivit en vana att låtsas. Till er som stöttar fast att ni kanske inte alltid förstår, TACK! TACK! TACK!

Mitt mål för varje år att inte låta mig sjunka så djupt som jag gjort innan. Aldrig igen.

Likes

Comments

Igår var jag ledig vilket var otroligt skönt men det varade inte länge innan min mensvärk kom som en jäkla käftsmäll haha.... Har haft så äckligt ont nu i snart 2 dygn så vet inte vart jag ska ta vägen, vilket tyvärr resulterade i att jag blev hemma idag. Jag fattar inte hur jag kan ha så här ont och det blir inte bättre när ingenting hjälper, alltså verkligen INGET?! Inte några värktabletter, inte värme, inte p-piller (dom går jag bara upp otroligt mycket av + har även testat olika sorter), inte att röra på mig och kan inte heller ta smärtstillande för det går inte ihop med min mina antidepressiva - så vafan ska jag nu hitta på? Har nog ärligt testat allt..

Har ni något tips som funkar för er? Hade vart evigt tacksam! Nu vill jag ha choklad och skulle sitta fint med en varm kram från min A.

Likes

Comments

Alltså åååååhh, varför är jag så dålig på att hålla igång bloggen när jag väl börjar få upp inlägg?! Jag är helt enkelt bara jäkligt kass. Så för att ni ska få komma ikapp lite, detta är vad jag har haft för mig den senaste månaden:

Rörigt, min mitt liv är kind of rörigt heh - men ja som ni ser så har jag egentligen inte gjort något speciellt mer än att ha varit i skolan, ätit, tagit otroligt fula faceswaps med min syster, fått glassögon, umgåtts med min pojkvän, käkat en jäkla massa godis, byggt ihop min nya ikea möbel, spelat in musik, fått ett beroende av kroketter med fetaost & coleslow, shoppat, skaffat mig ett par byxor med patches, haft chill dagar i skolan och har dessutom funderat på om jag kanske ska förlova mig med mig själv haha.

Vad har ni hittat på? Puss babes

Likes

Comments

Kände för att göra nya naglar typ så här 1 timme innan jag måste gå och lägga mig haha. Blev lite spontant kan man väl säga - men vill man känna sig lite snygg till första skoldagen på säkert 5 månader så why not. Vad tycker ni? Inte lite knalliga 💅🏻

  • 55 readers

Likes

Comments

Ny vecka, nya tag haha eller? För min del så börjar livet typ om för mig då det kommer hända så jäkla mycket denna veckan! Den största omställningen lär vara att jag ska börja skola igen.. Puhh, orkar inte - det kommer vara så jäkla tufft eftersom jag har vart ledig från skolan i typ 6 månader, kommer dock bli skönt med lite rutiner igen.

Min vecka kommer att se ut ungefär så här:

Måndag (idag): Få ihop lite blogginlägg, fixa album på fb, städa rummet, tömma garderoben, dammsuga, åka till väla & försöka få hjälp med min mac, plocka fram kläder, packa väskan, leta upp mina träningskläder, duscha, fixa håret, fixa mina naglar

Tisdag: Börjar skolan - skola 10.15 - 13.30, fixa intyg, läkaren 13.00, åka till gymmet & fixa gymkort, ev. åka till pojkvännen och fira honom då han blir 19

Onsdag: Skola 10.10 - 15.50, gymma

Torsdag: Umo 8.45, skola 8.30 - 13.20 (ev. 14.35) - lär ju komma lite sent pga umo hehe..

Fredag: Skola 8.30 - 15.05, ev. till Alex

Lördag: Ev. mys hos pojkvännen

Söndag: Åka hem, promenad, förbereda mig mentalt för en ny skolvecka


Likes

Comments

Åhh har äntligen fått hem min otroligt snygga väska från Zara i skinn. Detta blev min julklapp från mig till mig haha - bästa bästa bästa! Vad tycker ni? Om ni känner för att klicka hem en likdan och bli min twinnie så finns den här. Jo och så klart så hamnar den på rea precis efter att jag köpt den.. Varför händer det alltid?! SÅÅÅ PASSA PÅ ;)

Puss babes - E

Likes

Comments

Hej på er! Hur har eran julafton varit? Min var inget speciellt - åkte med familjen och firade jul hos min moster med mina två kusiner som även var hemma över julen. Julmat är inget som är så populärt hos oss så det blev taco mys och mexikansk julmusik haha.

Ligger för tillfället i sängen och önskar att tiden kunde gå lite snabbare, för tålamod till att vänta tills klockan blir typ 8 och bästis festis kommer är inte roligt.. Alex åkte hem för typ 20 min sen och här ligger jag med godis och tänkte feta mig framför "RuPaul's Drag Race" och ta ett litet snabbplock på rummet tills Amanda kommer. När klockan slår 8 så blir det en massa skratt så att man får ont i magen. Ibland undrar jag varför vi inte har våran egna komedishow haha - tro mig, vi är roliga 😉


Likes

Comments

Kan inte fatta att det redan är fredag - veckan har nästan gått lite fööör fort haha, men nu äntligen är det jullov! Kanske är en aning fusk för mig då jag har vart ledig från skolan i typ 2 månader, börjar dock bli lite långtråkigt att bara vara hemma, men till skolan längtar jag inte till och speciellt inte när man får hem det där brevet om hur mycket frånvaro man har: 89,9%... Man känner bara "fan måste jag ta tag i det???".

Som ni kanske vet så ska jag egentligen ta studenten till våren/sommaren, men nu har det blivit bestämt att jag ska gå ner till 2:an där jag kommer gå med min syster, eftersom jag i stort sett har missat hela 3:an pga min depression och frånvaro. Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att det kommer bli jättebra, lite konstigt men oavsett vad så tror jag att jag kommer må så mycket bättre i klassen jag nu kommer börja i - till skillnad från vad det har varit i min klass jag har gått i! Sååå för mig så börjar allvaret igen efter jullovet och lite taggad är jag nog om jag känner efter långt där inne haha.

Inte nog med det så har jag mer och mer börjat känna att mina antidepressiva tabletter har börjat fungera. Jag börjar mer och mer gå tillbaka till den person jag var innan - den som alltid var så himla glad och älskade livet. Jag börjar få mer ork, jag vill börja träna igen, jag vill umgås med kompisar & träffa nya människor, jag vill göra saker, jag har börjat äta mer än bara en skål fil på hela dagen, jag vill göra mer än att bara ligga i sängen hela dagarna, jag är inte lika ledsen längre, min ångest & de tankar jag inte borde ha blir färre för varje dag som går och jag vill sakta men säkert börja ta tag i allt som jag missat under det senaste 1,5 året - allt på grund av mina tabletter. Jag blir så jäkla glad när jag tänker på hur en liten tablett om dagen kan göra så stor skillnad!

Åhh vi får se hur jag mår igen i januari när jag ska återkomma till studierna till 100%, eller ja jag ska VERKLIGEN försöka hålla mig till det för det lovade jag rektorn att jag skulle haha. Vet att det kommer bli så jäkla tufft, men kommer som tur är vara färdig med några lektioner så kommer inte att ha allt på schemat som resten av klassen kommer ha.

Nog med mig.. Hur är det med er? Är det bara jag som inte riktigt kan greppa att det är julafton imorgon, IMORGON?! Nu ska jag städa och fixa lite smått innan det blir att lägga sig framför tv'n och kolla på "RuPaul's Drag Race" - älskarT. Kram på er och ha en underbar jul!

Likes

Comments