View tracker

Det känns som att jag står här ensam och kämpar, känns som ingen hjälper mig, alla har fullt upp med sitt och glömmer se vad som händer med mig. Men jag kan heller inte kräva att dom ska se det.. Dom har inte tid till mig och jag vill inte vara i vägen. Men jag är så rädd för att jag kommer låsa in mig själv. Jag måste lära mig sluta grubbla så mycket, ta livet som det kommer, men de är så svårt att bara släppa taget om allt.. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Var ska man börja, jag har kommit långt sen sist, men ändå står jag fortfarande o stampar. Hur ska man kunna bli lycklig, vilka val ska man göra? Jag är i något mellan stadie just nu, jag är varken glad eller ledsen, jag bara är. 
Kommer knappt ihåg hur det är att verkligen skratta för att man är glad och lycklig, hur det känns i magen, o i själen. Det va så längesen sist. 
Hur kan hela livet rasera så snabbt, att en liten sak kan få allt annat att rasa, som ett domino spel.. 
Jag vill så mycket så jag vet inte var jag ska börja, men någonstans på vägen till där jag är just nu har jag lärt mig mycket. Jag tar saker som det kommer. 

Förra helgen, när jag satt precis bredvid honom, och sa allt det där jag har velat berätta i flera månader, men inte kunnat. Jag kände mig så hemma, lukten, synen, känslan. Det var som att de bara hade gått 1 dag sen sist. 
Att en människa kan få en till att bara släppa ner muren man byggt upp men hjälp av en blick.. 
Jag mådde bra, jag va jag igen. Men hur ska jag kunna gå tillbaka till en människa som raserade hela mitt liv, hur ska jag någonsin kunna lita igen? 
Är det värt att gå igenom allt detta bara för att jag ska bli jag igen? Det va en så bra känsla, men ändå så skrämmande.. 




Likes

Comments

View tracker

​Idag har varit en bra dag. En dag som väldigt sällan kommer, där jag faktiskt bara kan lägga mig i soffan och ligga där i flera timmar, utan att hjärnan går på högvarv, utan att känna paniken ut i fingerspetsarna om att jag måste ut, jag måste göra något, bli distraherad av vad som helst bara för en liten stund. Jag önskar att dessa dagarna kom lite oftare.. Så nu checkar jag ut för ikväll.

Likes

Comments

Hur ska man göra när alla tankar flyger åt olika håll, när man känner sig så kluven och nedbruten så man inte längre vet vad som är rätt eller fel? 
"Hatar jag eller älskar jag" hårfin skillnad.. som ofta tar överhanden av ens handlingar, men hur vet man? 
Kan man sakna det man hade så mycket så det gör ont i hela kroppen, även fast man inte vill tillbaka dit? 
Eller är det ens undermedvetna som spökar och försöker förklara att jag inte kämpade tillräckligt? 
Hur mycket jag än söker i mig själv så vet jag inte, jag vet inte svaret på någonting längre. Att spela en glad bild utåt är något jag är bra på, men kamperna jag har mot mig själv är det ingen som ser. 
Jag är rädd för att jag aldrig kommer hitta det där igen, hur mycket jag än söker. 
Den där känslan när 2 personer dras till varandra så pass mycket så ingen av dom kan motstå, oavsett, ska man bara ge upp det? Eller gjorde jag kanske rätt som trodde att jag bara skyddade mitt hjärta när jag vände mig om och gick? 
Alla otaliga bråk, alla underbara stunder, vi va paret som aldrig hade svårt för att ha kul. Men vi va också paret som inte vågade släppa taget och satsa. Bägaren rann över tillslut, det förflutna tog över. Hur kan man slänga bort det vi hade på grund av osäkerheter? ​​​​​​​​​
Du gjorde mig till den lyckligaste i världen... Men jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, mitt hjärta kunde gå i tusen bitar, allt klickade. Tills vi båda faktiskt öppnade upp oss. Det var då vi vände på klackarna båda två.. Var det rätt att vi ville rädda oss själva från kanske det bästa som kunde hända oss? 
Det vet vi inte.. Och jag tror att jag än i dag ångrar det..

Likes

Comments