ELOVISALONDON.WORDPRESS.COM

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 12 Readers

Likes

Comments

Nu var det ett tag sen jag tittade in här, men så blir de ju när man är upptagen med att ha roligt. Jag tänkte dra en liten recap av vad som hänt sen jag senast uppdaterade.


Jag och Lovisa (nej jag pratar inte mig själv i tredje person, kompisen råkar heta Lovisa) har hängt en del och speciellt en utav dagarna va så mysig! Det var riktigt varmt, nästan så där vidrigt varmt, så vi åkte in till Hyde park och bara låg i gräset i flera timmar och åt chili cheese från burger king aka livets mat. Sen på kvällen träffade jag Saga som jag fått kontakt med genom en tjejgrupp på Facebook. Hon skulle åka till LA i två månader (avundsjuk?!) så vi passade på att ses innan. Sjukt mysig tjej som jag kommer träffa många gånger mer! Kul att jag inte tog några bilder på hela dagen

En annan kul grej jag gjort var att åka ner till kusten med Jenny och vandra. Så sjukt fint! Vi tog tåget ner till seaford för att sedan gå på de enormt stora och sjukt läskiga klipporna (kan man kalla de klippor?) till Eastbourne. Tydligen kan marken rasa under en om man går fem meter nära kanten, fatta hur rädd jag va, fick panik varje gång jag såg någon titta ner över kanten. Hallå fattar de inte att det är förenat med livsfara?!

Seaford

Tänk tanken att ramla ner därifrån. Usch o fy

En grej som vi inte var förbereda på var hur brant det va! På en del ställen se det så brant att vi nästan kröp upp. I varje uppförsbacke tänkte vi att detta måste den sista, snart är vi framme. Besvikelsen när vi kommer upp och ser backe efter backe efter backe. Det tog aldrig slut!

Det syns inte på bilderna hur brant det var men om ni ser personen som går mitt i backen så får ni iallafall en uppfattning av hur långa backarna var

Lyckan när vi efter 2,2 mil äntligen såg eastbourne!

Allt som allt tog hela resan från London fram och tillbaka ca 12 timmar. Men det var det vört för att se lite natur när man bor bland asfalt och avgaser.

Framåt kvällen när jag skulle lägga mig var smärtan i kroppen helt förfärlig! Jag har aldrig haft så ont i kroppen av träning innan. Rumpan och låren gjorde så ont att det var omöjligt att ligga på rygg. Jag fick ta en värktablett för att ens kunna somna.

Men bli inte avskräckta av det (tant_95)! Jag rekommenderar verkligen att göra denna vandring, även om man aldrig gjort något liknande innan. Detta var Jennys första gång och hon gav tummen upp!

  • Resor
  • 18 Readers

Likes

Comments

Mode är inte riktigt min grej, men jag gillar kläder. Ser jag något jag tycker om tar jag på mig med. Oavsett om det är modernt eller inte. Självklart är det oundvikligt att inte influeras av det som anses vara modernt men jag skulle aldrig ta på mig något bara för att det är "mode".

Jag totalt 100% avskyr modetidningar med alla normkroppar med sina regler över hur olika kroppstyper ska klä sig och vad man får och inte får ha på sig. Fuck that. Vill ja ha magtröja så ska jag ha magtröja. Så det så.

Lite kläder jag inte skulle tacka nej till att äga

  • 19 Readers

Likes

Comments

  • 21 Readers

Likes

Comments

Igår va jag på en vandring, en riktigt bra en. En såndär vandring man tänker att det ska bli fast sen regnar det och man vrickar foten istället. En sån vandring var det förutom regnet och fotvrickandet. Det var soligt precis hela dagen och perfekt temperatur. Jag och Hilda åkte från Finsbury park 09:30 för att bege oss mot den lilla byn Rickmansworth nordväst om London. Efter en timme på metropolitan line var vi framme och redo för våran dagsvandring

Planen var att gå the Chess valley walk, en vandring på 10 miles utmed river chess mellan byarna Rickmansworth och Chesham. Dock gjorde vi en liten detour i början pga av dåligt skyltat så vår vandring som skulle bli 10 miles (1.6 mil) blev istället 2 mil

Naturen var helt fantastiskt fint. Ungefär var tionde meter utbrast någon av oss "woooow" eller "guuuud va fint" eller "maaaajgad". Och det var verkligen så fint. När man bor mitt i en storstad bland avgaser och bilar och inte ser en skog i vardagen kändes det som ett extremt privilegie att kunna komma ut till naturen då och då.

Efter 2-3 timmar satte vi oss i en sluttning vid sidan av vägen för att äta vår lunch. Vi som svenskar ju vana vid den fantastiska allemansrätten. I England finns ingen sådan så när vi tänkte gå bort från vägen för att äta hamnade vi tydligen på private property och fick snällt gå tillbaka och sätta oss vid vägkanten

Efter lunchen fortsatte vi vår vandring över ängar och på stigar. Utmed vägen såg vi stora herrgårdar, små engelska stugor och klassiska byar

Efter en heldags vandring kom fram till Chesham. Trötta och hungriga satte vi oss på en pub för att äta middag. Kul att vi inte var sugna på asiatisk mat och två pubbar på raken serverade bara just det. Fast när man är trött och hungrig så funkar ju all mat och pad thai har nog aldrig smakat så gott.

Om ni bor i en storstad och likt mig egentligen verkligen absolut mega inte är en stadsmänniska utan trivs bäst bland kottar och träd så rekommenderar jag er att åka ut till naturen lite då och då. Det låter sjukt klyschigt men nu har jag energi till att ta mig igenom en vecka bland avgaser och stressiga människor

Likes

Comments

Hej!
Min blogg har legat lite i ide sen jag startade den. Som sagt, jag är ingen bloggperson men det är ju kul att se tillbaka vad jag gör på dagarna så tänkte att jag skulle berätta hur en vanlig dag för mig ser ut.

Jag börjar dagen kl 08:00 med att ge barnen frukost, klä på de och samtidigt som Paw Patrol går på repeat på Netflix.

Om barnen samarbetar med mig och allt går som de ska är vi iväg till förskolan 09:30. Eftersom att vi går igenom Finsbury park med många spännande pinnar och stenar brukar promenaden till förskolan ta ca 45 min.

Jag brukar vara hemma igen runt 11:00. Då städar jag undan efter frukosten, plockar iordning barnens leksaker, städar deras rum, plockar iordning lite på mitt eget rum och äter frukost. Ibland hinner jag äta innan jag lämnar barnen men jag kan tycka att det är skönt att sitta själv och äta frukost när ingen annan är hemma.

Nu är jag ledig fram tills 17:30 när jag måste gå och hämta barnen. Hur jag spenderar dagarna brukar variera, men oftast går jag och äter lunch ute, åker in till stan eller tar en långpromenad.
Mellan 15:00 och 16:00 brukar jag försöka få in en löprunda. Mitt favoritställe att springa på heter parklandwalk och är en ett gammalt järnvägsspår mitt bland husen som nu naturen har tagit över. När man bor i en storstad kan det ibland kännas skönt att vara mitt inne bland träd utan att se några hus eller bilar.

Parklandwalk

Vid 17:30 går jag och hämtar barnen på förskolan igen. Jag brukar ha med mig en dubbelvagn eftersom att de är så trötta efter en heldag på förskolan. Väl hemma lagar jag en snabb middag till barnen, ger de ett bad och lägger de. Vid 8:30 brukar båda två har somnat och då kommer också föräldrarna hem vilket betyder att min arbetsdag är slut!

Likes

Comments

Igår hände någonting som jag aldrig trodde skulle hända mig. Klockan var ett på natten och jag skulle ta bussen hem ifrån Islington. Som alla andra gånger när jag kommer till en busshållplats tar jag fram mobilen för att kolla när nästa buss går. Det skulle jag inte gjort. Helt ifrån ingenstans kör en moped i ilfart fram till mig, knuffar in mig i busskuren och sliter mobilen ur handen på mig för att sedan köra iväg. Jag börjar skrika och springer efter men de var alldeles för snabba. En otroligt snäll tjej som hade hört att jag skrek hade lyckats fånga registreringsnumret på mopeden och ringde sedan polisen.

Polisen kom till platsen och jag gjorde en anmälan, trots att de sa till mig att mobilen förmodligen kommer vara såld redan imorgon. Genom tårarna försökte jag få fram vad som hade hänt och tjejen fyllde i. Poliserna var så otroligt hjälpsamma och sa att de förstår att det är en chock men att de får in ca 20 (!!) likadana anmälningar per dag så jag är inte den ända som drabbats.

Usch vad arg jag blir. Var rädda om er ni som bor i London och ta ALDRIG upp mobilen utan att vara vaksam!

  • 25 Readers

Likes

Comments

Att ta hand om två små barn, båda i varsin trotsålder, kan vara riktigt krävande vilket har gjort att mina lördagsförmiddagar oftast blir av det lugna slaget. Idag har vädret varit så som det sällan är i London, delvis soligt och inte för kallt. Jag startade dagen med en promenad ner till caféet Organique i Manor house för en frukost med Louise.

Äntligen är det så pass varmt att det går att slippa hellånga byxor

Nu är jag hemma igen och ser ett avsnitt av rebellion på Netflix innan det är dags att göra iordning mig för att möta upp Louise och några av hennes kompisar nere i Southbank.

Utsikt från mitt rum

En bild från tidigare i veckan som jag måste visa. A och O hade costume dag på sitt nusery med temat favoritkaraktärer från bok eller film. De flesta små tjejerna från nursery hade klätt ut sig till disneyprinssesor men inte A. Nej hon hade bestämt sig för att hon skulle vara superman och man går inte emot en trotsig snart tvåårings vilja.

Likes

Comments

Och plötsligt slår det mig att jag verkligen lever det där livet som jag så länge drömt.

Jag lever det där livet som tolvåriga Lovisa sa att hon skulle leva när hon satt där på planet hem från London.

Efter allt som har hänt mig har jag tagit mig hit.

Gud vad jag är bra.

Likes

Comments

Hej! Jag som är den mest obloggiga personen har nu skapat en blogg. Varför gjorde jag detta? Jag vill dokumentera mitt liv här för att kunna se tillbaka på detta när jag bestämt mig för att flytta härifrån, vilket förmodligen inte kommer ske än på ett tag.


Vem är då jag? Jag heter Lovisa, 21 år och jobbar som nanny i London. "Mina" barn går på förskola på dagarna vilket gör att jag har mycket till att utforska London. Jag har snart varit här i ett år men jag känner mig inte på långa vägar klar med London. Kan man någonsin bli det? Jag läste ett citat en gång som löd,
Tired of London, tired of life. For there is in London all that life can afford.

Jag vet inte vem som sa detta men den personen måste vetat vad hen pratade om

/Lovisa

Likes

Comments