View tracker

Det händer så mycket just nu i våran vardag. Varit en månad av stress, oro och andra otrevligheter.

Ikväll fick vi däremot ett väldigt bra besked! Snart kan vi pusta ut, snart vänder det och vi är så lättade. Ett under att jag inte blivit gråhårig på kuppen av all stress senaste tiden.

Idag var vi en sväng i Sörmland, så mysigt och fint där. Åkte för första gången på E20 från Stockholm!

Minns så väl första gången någonsin jag åkte där. Då var det snöstorm och becksvart. Jag och min dåvarande skämtade stelt mellan tårarna. På väggen bakom oss låg Tuva i en kuvös full med sladdar. Så läskigt!

En dag lär vi lämna Stockholm, det känns skrämmande på något vis. Här är ju barnen säkra om dom blir sjuka, här finns det BIVA, det finns mängder med grymma barnläkare som jobbar dygnet runt. Bor vi tex i Nyköping finns knappt inget. Akuten och hänvisning om kontakta vårdcentralen istället. Usch, jag ryser.. Redan innan vi flyttade hit fick jag ju bekräftat att sjukvården var i världsklass här, sen fick ju Tuva en ruskig infektion efter en katt bitit henne. Vi spenderade hela natten på akuten. Mängder av undersökningar gjordes gång på gång, sen fick vi åka hem, efter någon dag blev hon febrig, kissade inte och helt slapp.. In till akuten igen och inlagda.

Stockholm har både sina för och nackdelar. Det är stort, finns så många gamla minnen som skaver, en hel del ångest och rädsla över att T och lillen också kanske skulle hamla så fel som jag gjorde.. Rädsla över fel umgänge, över allt som kan gå fel.

På så vis känns landet tryggare, landet där allting är lugnt och bra. Självklart finns det "fel" folk där med, men ärligt talat så spårade inte mina tidigare tonår ur förs jag förälskade mig i Stockholm.

Nog pratat om det, nu ska vi göra oss i ordning för natten.

Ett par veckor gammal bild, magen växer så det knakar och kliar! Börjat känna lillen nu, så mysigt och läskigt på samma gång.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vilken kris i morse! K mådde väldigt dålig inatt så vi alla tre sov dåligt. Vi vaknade vid fem vaknade vi första gången, sen vid nio steg vi upp helt och upptäckte att vällingen nästan var slut. Tur nog fick vi ihop till en flaska.

Nu är vällingförådet påfyllt och alla är nöjda!

Likes

Comments

View tracker

Graviditen går så snabbt! Känns som vi nyss plussade, som vi nyss berättade för familjen. Samtidigt känns det som tiden går så långsamt.

Idag gick vi in i vecka 16.
Mitt illamående är något bättre, men istället är jag galet hungrig. Skulle kunna äta precis vad och hur mycket som helst.

Helst av allt skulle jag vilja äta risgrynsgröt, julbord eller nudelwook.

Ska bli så mysigt och få köra denna med två små barn sen!

Likes

Comments

Bröllopshelgen är över. Rätt mycket gick fel, men vi alla överlevde.
Ingången i kyrkan, klänningen satt inte som den skulle, vigseln gick så snabbt och det enda jag hade i tankarna var att inte svimma. Regnet vräkte ner precis hela dagen. Trotts allt blev dagen fantastisk!

Tusen tack till er som kom och gjorde våran dag ännu bättre.

Efter all släkt och vänner åkt drog vi genast till hotellet, badade i timmar och kröp ner framför en film. Tröttaste jag somnade såklart innan tolv.

Likes

Comments

Så sinnessjukt! Tiden bara springer iväg. Lär nog fortsätta bli rätt dålig uppdatering tills efter bröllopet.. är hur mycket som helst kvar att göra.

Ha det så fint länge!

Likes

Comments

Redan i morse kändes allting bara hemskt. Vi försov oss nästan tre timmar, och halsen var helt full med slem.. Såg så fram emot njuta av en frukost och inser att kylen mer eller mindre var tom. Trotts stränga order om fylla på alla basvaror hade sambon helt glömt bort det.

Framåt eftermiddagen blev T uttråkad, jag helt slut, och vi går iväg för hämta ett litet paket på posten, självklart somnar hon. Hela kvällen har bestått av sura miner, inte sova, ont i huvudet, ont i benet, måste bajsa, kissa, dricka,. Ja ni vet!

Slutade med att jag bara la mig ner i sängen och stöetbölade och snyftade fram till sambon att han var tvungen att hjälpa mig, att jag inte orkade en sekund till.

Efter mycket bök somnade hon, usch vad jag avskyr att bli irriterad på henne. Men nya tag i morgon.

​Troligtvis vart allting så jobbigt efter all sömnbrist, hormoner, oro inför graviditen och hur det ska bli sen, över inte ätit, och att jag inte träffat sambon mer än två dagar på tre veckor.


Morgon dagen kommer garanterat bli bättre, trotts jag ligger efter med skola​arbeten.


Likes

Comments

Nu är vi vakna, och redo för ännu en dag. Jag drömde att jag var något längre gången i graviditeten. Jag fick värkar, och bestämde mig för att slappna av, inte oroa mig. Det är ju inte som på film, att man får värkar och föder direkt.

Men i min dröm, efter fem minuters värkar klättrar jag upp i våran säng och krystar och glömmer bort vikten av sen avnavling.
Istället sätter jag igång och letar reda på en bärsjal, så jag skulle kunna värma bebisen, så vi kunde gå in till sjukhuset. Vi hade ju inte hunnit köpa babyskydd än, och ambulans ville vi inte ringa, så på med sjalen och så började vi promenera in till akuten. Efter en undersökning konstaterades det att bebisen var född i v 28, men att vi kunde åka hem igen eftersom hon var så frisk och kry.

Jag har i nuläget inte bestämt mig om jag vill föda på sjukhuset eller hemma, jag vet bara att jag vill stanna hemma till absolut sista sekund och sen bara glida in och föda om vi väljer sjukhus.

Bild från Tuvas graviditet, skulle tro att det var i vecka 36.

Likes

Comments

Jag ser fortfarande snöstormen, vi åker på en landsväg påväg till Eskilstuna, vi är påväg till mälarsjukhuset. Bakom mig ligger mitt barn i sällskap av en sjukvårdare. Jag är helt ovetande om vad som ska hända.

Efter lite mer än en timmes resa är vi framme. Han berättar att hon fått lite syrgas under resans gång. Jag blir rädd men släpper det. Direkt när vi kommer fram till avdelningen får vi ett rum och en liten säng till Tuva. Vi lägger oss och myser, jag kämpar emot tårarna och hon hostar till.

Hon hostar, tappar andan och blir helt blå. I panik springer jag och trycker på båda larmknapparna och sekunder senare rusar tiotal personer in i rummet. Dom sliter henne i från mig och enda som rör sig i mitt huvud är " nu dör hon.."

En kort stund senare är hennes andning igång igen och hennes läkare säger att det är nog dags för få en syrgasgrimma.

Han går igenom dom tre som finns, och allra sista respirator. Jag ryser, mitt barn är ju inte så sjukt.. eller?


Maskinerna fortsätter larma hela natten, och när vi äntligen somnat kommer ett läkar team in " Vi har diskuterat lite, det är dags för henne att läggas på IVA nu, hon behöver CPAP, och övervakning."

Jag får panik och hyperventilerar. På intensiven, där dör man.

Första dygnet på mälarsjukhuset.

Likes

Comments

Mitt illamående var bra ett tag, nu är det tillbaks igen. Mår fruktansvärt. Halsbränna, foglossning, värk här och där. Känns mest som jag klagar just nu, men jag lider verkligen denna graviditet. Hittills har det bara varit krämpor, och fasar inför att det lär bli ännu värre.

Vi fortsätter hoppas på att graviditen fortsätter gå bra såklart, men tänker nog inte utsätta mig för en till graviditet. Vill vi någonsin ha flera barn blir det adoption haha!

Magen är svullen, sjukt svullen och magen är också mindre glad, precis som förra gången. Enda som hjälper är ju ta bort gluten, dessvärre är bröd det lättaste att äta just nu..

Likes

Comments

Klockan är tio i tio nu, har redan hunnit med dagens viktigaste.
Lämna lillan på dagis, lämna nya blodprover inför KUB, sätta på en maskin tvätt  och nu är det dags för frukost.

Hon ser så stor och kaxig ut i sin bomberjacka! Känns så himla overkligt att min lilla "bebis" börjar bli stor!

Likes

Comments