Efter flera bedömningar och löften om igångsättningar var det äntligen dags. Klockan sju ringde klockan, jag stängde av larmet och la mig ner igen för sova fem minuter till. Precis när jag lagt mig till rätta kände jag något "ploppa" och hur det blev varmt. Jag låg blixtstilla och insåg att jag antingen kissat på mig, eller att vattnet gått.

Jag petade till K och berättade att vattnet gått och bad han hämta en binda och ringde panikslagen till förlossningen för höra om vi skulle komma direkt, eller vänta till klockan nio när vi hade inbokad tid.

Barnmorskan sa att vi var välkomna direkt eftersom bebisen låg så pass långt upp i magen. På den korta biten in till förlossningen hade både den gigantiska bindan och byxor blivit dyngsura. Rätt snabbt såg vi även att vattnet var grönt. Ctg görs och hjärtljuden pendlar, jag blir livrädd och säger till K att det säkert kommer bli akut kejsarsnitt. Efter en stund blir kurvan godkänd och undersökning görs. Öppen två cm. Vi blir inskrivna.
Då var klockan runt åtta och vi fick besked om att värkstimulerande skulle kopplas på vid lunch om det inte startat själv än.

Det blev lunch, och inget hände. Istället besluta läkaren att vänta tills efter tre, när nya personalen kommit. Klockan tre hade jag fortfarande inga värkar, och läkaren kommer för "rota runt" och spräcka det sista av hinnorna.

Efter det börjar jag få svaga värkar, och under kvällen allt starkare. Vid tretiden var jag öppen 2,5 cm och var både väldigt trött och smärtpåverkad. Får en alvedon och försöker slappna av, men tar sedan barnmorskans erbjudande om lustgas. Hjärtljuden blir återigen oregelbundna och elektrod på bebisen sätts.

Spenderar några timmar på pilatesbollen med lustgasen i högsta hugg, och K masserar mig. Just då svävade jag på moln och slocknade till och från av lustgasen. K tar en paus från massera mig och jag fortsätter sitta där, och brister i gråt över att jag sitter alldeles berusad och inte ligger bredvid Tuva och sover.

 En stund senare vill jag ut och promenera, och ger mig ut.

Den promenaden slutar däremot med K får köra mig tillbaks i rullstol eftersom värkarna är så intensiva.

Natten fortsätter och jag spenderar mesta tiden i sängen för få lite sömn med hjälp av lustgasen.

Det blir morgon, öppen 4 cm och värkarna är riktigt hemska och jag börjar ge upp. Bara gråter och är arg över att min första förlossning verkar upprepa sig och kroppen vägrar öppna sig.

Vid elva tiden ringer K på larmet och ber dom sätta EDA. Dropp kopplas på, och narkosläkaren kommer. Just då är jag borta och inte alls närvarande eftersom allt gör så ont. En student försöker lägga bedövning, som inte tar. Sedan gång på gång försöker sätta edan, men misslyckas. Tillsist får får ordinarie läkaren dit den och jag blir rätt snabbt smärtlindrad. Värkstimulerande kopplas på. Då tänkte vi att det skulle dröja flera timmar innan det var dags så K åker hem för mata katterna och duscha.

Jag passar på och sova, sen vaknar en drygt en timme senare av ett enormt tryck och ringer K i panik och säger åt honom att komma direkt, och att bebisen är påväg ut.

Han är där några minuter senare och barnmorskan undersöker. Öppen fem cm.
Jag brister i gråt, och får panik och säger till att jag faktiskt har krystvärkar.

Hon bekräftar och säger att hon faktiskt känner det med, men inte får krysta än. Narkosläkaren rings igen för rådgivning. Några minuter senare får jag en morfinspruta. Det fortsätter trycka på, och jag har inget annat val än att krysta trotts det inte är dags än.

När barnmorskan känner efter igen är jag öppen nio cm. Då släpper allt, äntligen.

Barnmorskestudenten börjar förbereda för gynställning och jag fullt skriker på henne att jag inte under några omständigheter tänker föda i gynställning.

Jag krystar och krystar, och börjar ge upp. Jag hör dom berätta om att huvudet snart är ute, men just då inbillar jag mig att det är lång tid kvar, och ber dom hjälpa bebisen ut. Men fortsätter trotts allt krysta. Hon bokstavligen flög ur. När hon kom ut hördes inget skrik och paniken växte. Dom lugnade mig med att det skulle komma och torkade henne våldsamt, sen la han ifrån sig världens vrål. Jag pustar ut av lättnad och strax efter kommer moderkakan ut, och barnmorskan visar upp den och vi pratar en stund innan vi bestämmer oss för avnavling.

Jag får även bekräftat att snippis klarat sig bra, blev ett litet skrapsår men inget behövdes sys.

Tjugo i två föddes våran lilla Vilda i v 41+2 . 50 cm och 3,3 kilo, och alldeles perfekt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nu har vi äntligen börjat landa. I torsdags föddes våran efterlängtade skatt.

Likes

Comments

Fortfarande gravid och inne på 40+3, riktigt hopplöst. I förhoppning om att få vattnet gå eller öppna mig mera satte jag igång och jobbade i trädgården. Växter planterades om och ogräs rensades. Hände absolut ingeting förutom kortvarig smärta.

Nu hoppas vi verkligen nästa igångsättning blir av, och lyckad. Men mina förhoppning om det är inte särskilt stor.

Såg idag att syrenerna börjat få knoppar, ingen är lyckligare än jag. Älskar syrener, vackra och luktar magiskt!

Likes

Comments

Igår kom äntligen T hem igen! Efter sista kontrollen på förlossningen kände vi oss säkra på ta hem henne tills det är dags. Så skönt att ha henne hemma igen!

Den stora nedräkningen tills bebis är här har iallafall börjat, en igångsättning är som det ser ut nu inbokad, och en enorm tyngd från axlarna har släppt. Trotts jag har väldigt ont i både ryggen och gallan kan jag slappna av lite mer och ladda upp inför förlossningen. Förut kände jag bara en enorm ångest, rädsla och ville bara gråta.

Jag har ju drömt länge om en hemförlossning, eller åtminstone få den så naturligt som möjligt. Än finns det ju fortfarande en chans till förlossningen startar naturligt innan den store dagen, men gör den inte det får det bli som det blir.

Jag hoppas iallafall på det går någorlunda snabbt och enkelt så jag slipper överväga bedövning.

Bara lite mer kämpande sen är hon äntligen här.

Likes

Comments

Det är äntligen maj, och ännu ett steg närmre lillen! Känns fantastiskt, och idag tänkte jag faktiskt fixa det sista. Babyskydd ska installeras, lite kläder ska köpas och hem ska storstädas.

Är så fruktansvärt varmt och dagarna spenderas mer eller mindre naken, korta shorts och uppdragen tröja är standard numera.

Likes

Comments

Varit knäpptyst här ännu ett tag av en mängd olika skäl. Nu är vi förhoppningsvis tillbaks för att stanna.

Graviditen rullar på, men blir allt mer jobbig. Jag känner mig stundvis fortfarande rätt smidigt, men får snabbt ont. Sista veckorna har även blivit allt tuffare och varit allt från misstänkt havandeskapsförgiftning till blödningar och krånglande galla.

Blödningarna kom till och från i en veckas tid och dök upp när jag minst anande det. Efter ett par dagar fick jag komma in på kontroll och efter en undersökning visade det sig att jag börjat öppna mig och kroppen är mer eller mindre redo. Bebis är fortfarande inte fixerad och kommer mest troligt inte fixera sig heller eftersom jag är omföderska.

Graviditen har gått riktigt snabbt och jag har inte riktigt hunnit reflektera över att vi snart har en liten bebis här hemma, men trotts det känner jag mig klar, jag vill bara föda NU och komma igång med en vardag igen. För tillfället är jag nog världens tråkigaste mamma och fru.

8 dagar kvar till BF och bebis kan komma när som helst, men även dröja ett tag till.

Likes

Comments

Finns det något bättre? Knappast! Älskar det!

Likes

Comments

Sportlovsveckan är förbi, och det är redan tisdag! Systerdottern var här under lovet och var så härligt att träffa henne igen.
Dessvärre blev alla i familjen magsjuka förutom hon. Hade sånna kramper av allt kräkande att jag trodde förlossningen var på g. Låg dubbelvikt av "mensvärk" men lyckades somna ifrån det.

Vet inte om det är graviditeten eller maginfluensan, men sån dålig aptit. Däremot är frukost så lockande!

T äter ALLTID yoghurt med frön och lite hallon och ett ägg. Hon vill alltid ha en macka till, men tar bara en tugga hah!
För mig är rostat bröd och juice ett måste.

Likes

Comments

Vaknade i morse av solen lyste in i sovrummet och kikade ut. Det har snöat minst 20 cm och gjorde mig så ledsen.
Var rätt nöjd med snön smält bort, tunnare kläder och mindre risk att halka.

Vägrar vara ledsen för det och fixar här hemma för få lite vårkänslor iallafall!

Tulpaner är så billigt just nu, men längtat ännu mer efter få plocka blommor i trädgården.

Likes

Comments

Sedan vi flyttade har det blivit tre nya vagnar!

En stokke scoot, en retro liggvagn och en basson duo!

Stokken är helt fantastisk! Snygg, lättkörd, hög och riktigt rejäl men ändå liten och smidig! T har även sovit i den och sov som en stock! Däremot funderar jag på om vi ska sälja den, då tuva ändå går så mycket och vi har en emmaljunga som stått i flera månader. Men som vanligt är det riktigt svårt att göra sig av med en vagn.

Jag älskar retro, och jag älskar barnvagnar. Vi betalade knappt någonting för den, och den är helt ljuvlig! Högt handtag, hög liggdel med ryggplatta och såklart rymlig varukorg. Tuva har provåkt den inomhus och älskade den. Ska bli kul att köra en liten bebis i den i sommar. Vi kommer nog främst ha den inomhus och i trädgården.

Vi velade rätt länge vilken syskonvagn vi skulle ha. Först bestämde vi oss för donkey, sen tröttnade jag på den. Tuva gillade inte ens åka den så vi sålde den rätt snabbt igen. Efter ett besök på big baby bestämde vi oss för en emmaljunga, men eftersom det kommit nästan en halv meter snö behövde jag en enkelvagn rätt akut och vi köpte stokke istället och sköt upp emmaljungan. När det väl var dags att köpa syskonvagn kändes den för dyr då den sällan kommer användas och mest stå.

Vi bestämde oss för en Carena gotland men jag ångrade mig återigen.. Mannen fick säga sitt och det blev en basson duo!

Den är fin, verkar smidig och skön och köra.

Likes

Comments